Metod för prioritering av åtgärder i vattenkraften utifrån naturvårdssynpunkt

Transkript

1 Metod för prioritering av åtgärder i vattenkraften utifrån naturvårdssynpunkt Underlag till fördjupningen av strategin för åtgärder i vattenkraften Havs- och vattenmyndighetens Utkast

2 Havs- och vattenmyndigheten Datum: åååå-mm-dd Ansvarig utgivare: Ingemar Berglund Omslagsfoto: Fotografens namn ISBN XXXX-XXXX Tryck: Eventuellt tryckeri Havs- och vattenmyndigheten Box , Göteborg

3 Fördjupning av strategin för åtgärder i vattenkraften Prioritering av åtgärder i vattenkraften utifrån naturvårdssynpunkt på avrinningsområdesnivå Havs- och vattenmyndighetens Utkast

4

5 Förord Skriv förord Ort Datum Undertecknande chef

6 1. BAKGRUND OCH SYFTE Bakgrund Syfte Relation till vattenförvaltningens arbete AVGRÄNSNING OCH DEFINITIONER Avgränsning Definitioner ÅTGÄRDSINRIKTNING BEROENDE PÅ GRUPP METOD FÖR ÅTGÄRDSPRIORITERING UR NATURVÅRDSSYNPUNKT Nulägesbeskrivning GIS-sammanställning av naturvärden Delområdesindelning Naturvärdesklassificering av geografiska områden Påverkananalys och klassificering av kraftverk och regleringsdammar Bedömning av åtgärdsgynnad areal Beräkning av prioritetsvärde Kompletterande expertbedömning Rangordning av kraftverk med avseende på miljönytta Avvägning mot energi- och kulturmiljöintresset Fördjupade utredningar Åtgärd BILAGOR Karta med grupper i den nationella strategin för åtgärder i vattenkraften Tabell med Fiskeristyrelsens klassificering av särskilt skyddsvärda fiskstammar Värdepyramid med tillhörande tabell med beskrivning av olika naturvärdens klasstillhörighet Rubrikmall för dokumentation av uppgifter gällande kraftverk och naturvärden Flödesschema för prioritering av miljöåtgärder Schematisk skiss med exempel på klassificering av kraftverk och bedömning av restaureringspotential Schematisk karta med klassificerade naturområden Naturvårdsverkets beskrivning av akvatiska nyckelbiotoper Artdatabankens utkast till översiktlig beskrivning av olika miljöers och organismgruppers känslighet mot vattenreglering Fiktiva kartor som visar hur bedömd reglerkraftskategori och påverkade naturvärden kan visualiseras i samband med påverkananalysen. 26

7 11. SMHI:s utkast till presentation om påbörjad möjlig modell för bedömning av regleringspåverkan... 26

8

9 Havs- och vattenmyndighetens Utkast Bakgrund och syfte 1.1 Bakgrund För att nå miljömålen och uppfylla miljökvalitetsnormerna för vatten är det nödvändigt att på ett effektivt sätt ta fram fördjupade utredningar och slutliga åtgärdsförslag med början avseende de vattenkraftverk där den högsta miljönyttan kan uppnås. Hänsyn ska tas så att energimålen också kan nås och så att orimliga kostnader undviks. Det är en relativt lång process från utredning till genomförande och vattenförvaltningsförordningen sätter relativt snäva tidsramar för uppfyllandet av miljökvalitetsnormerna för vatten. Redan år 2018 ska exempelvis vattenmyndigheterna ha tagit fram förslag till åtgärder vid de kraftverk som medför att vattenförekomster har klassificerats som kraftigt modifierade enligt vattenförvaltningsförordningen. Det är också vanligt förekommande att vattenförekomster som berörs av vattenkraftverkens verksamhet omfattas av miljökvalitetsnormer som innebär att god ekologisk status eller god ekologisk potential ska uppnås senast år Havs-och vattenmyndigheten arbetade 2014, tillsammans med Energimyndigheten, fram en strategi för åtgärder inom vattenkraften 1. Strategin ger ett övergripande underlag för den nationella avvägningen mellan energi- och miljöintresset. Strategin innefattar en bedömning av vilket produktionsbortfall (2,3 %) som det svenska energisystemet klarar av utan att utsättas för en betydande inverkan. I strategin delas avrinningsområdena in i sex olika grupper. Grupp 1 innefattar avrinningsområden där energiintresset väger tyngst och grupp 6 avrinningsområden där naturvårdsintresset väger tyngst. Däremellan är det en glidande skala med avseende på intressenas vikt. Nedan följer en lista som visar vilka avrinningsområden som låg i respektive grupp. Grupp 1: Luleälven och Göta älv Grupp 2: Ångermanälven, Indalsälven, Skellefteälven och Ljusnan Grupp 3: Umeälven, Dalälven och Ljungan Grupp 4: Motala ström, Lagan, Norrström, Nissan, Gideälven, Ätran, Helge å Grupp 5: Mörrumsån, Emån, Piteälven Grupp 6: Övriga avrinningsområden med vattenkraft En översiktlig karta med gruppindelningarna finns som bilaga 1. I strategin framhålls att det finns behov av mer detaljerade åtgärdsstrategier i varje avrinningsområde. 1 Energimyndigheten och Havs- och vattenmyndigheten Strategi för åtgärder i vattenkraften. Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:14. 9

10 Havs- och vattenmyndighetens Utkast Syfte Detta dokument ska utgöra ett stöd till myndigheter, i första hand vattenmyndigheter, länsstyrelser, Kammarkollegiet, Naturvårdsverket och Havs- och vattenmyndigheten, samt branschföreträdare, i arbetet med detaljerade åtgärdsstrategier för de olika avrinningsområdena med avseende på åtgärder i vattenkraften. Det ska utgöra ett underlag för länsstyrelsernas styrmedelsuppdrag, att upprätta avrinningsområdesvisa planer för miljöåtgärder i vattenkraften. För att få till stånd åtgärder som ger stor miljönytta först krävs en metod för prioritering. Åtgärdsstrategierna bör därför innefatta en rangordning och prioritering av miljöåtgärder vid vattenkraftverken. Syftet med detta dokument är att underlätta en sådan prioritering. Motsvarande dokument med avseende på energiintresset tas fram av Energimyndigheten och Svenska kraftnät. Målet är att rangordningarna ska vara klara senast år Rangordningarna kommer att utgöra ett viktigt underlag för bedömning av i vilken ordning genomförandet av miljöåtgärder bör ske, men också var det är mest lämpligt att utvinna mer elproduktion eller reglerkraft. Rangordningarna kommer även utgöra ett av underlagen för Havsoch vattenmyndighetens prioritering av resurser till vattenkraftrelaterade miljöåtgärder. Detta innebär att myndigheten avser avsätta mer tid och ekonomiska medel till åtgärder i de områden där en prioritering skett och där miljönyttan av åtgärder är störst. Länsstyrelserna och vattenkraftbolagen är mycket betydelsefulla i framtagandet av rangordningarna. 1.3 Relation till vattenförvaltningens arbete Genom vattenförvaltningen finns det en statusklassning för alla vattenförekomster i Sverige. Statusklassningen av det ekologiska, fysikaliskkemiska och hydromorfologiska tillståndet representerar hur väl de ekologiska funktionerna och strukturerna fungerar relativt ett referensförhållande. På samma sätt kommer det hydromorfologiska tillståndet indikera hur mycket habitaten är påverkade av till exempel vattenreglering och dess konsekvenser på morfologin. En viktig del i detta arbetet är att identifiera vattenförekomster där möjligheten att uppnå ekologiskt hållbara ekosystem är begränsade eftersom åtgärderna skulle innebära en betydande negativ påverkan på vattenkraftens värde i energisystemet. I dessa fall kan det vara aktuellt för Vattenmyndigheterna att tillämpa kraftigt modifierade vatten eller undantag. Statusklassningen ger information om hur väl ekosystemet mår, men inte om det är mer eller mindre värdefullt relativt andra delar i avrinningsområdet. Det är därför viktigt att komplettera statusklassningen med en naturvärdesbedömning, bedömning av åtgärdspotential m.m. Metod för detta redovisas därför i denna rapport. 10

11 Havs- och vattenmyndighetens Utkast Avgränsning och definitioner 2.1 Avgränsning Ur vattenförvaltningssynpunkt bedöms de allra viktigaste åtgärderna vid vattenkraftverken vara en ekologiskt anpassad vattenreglering och installation av faunapassager. Samtidigt är det dessa åtgärdstyper som mest riskerar att kosta förnybar energi och påverka elsystemet. Därför är det dessa som bör vara i fokus i prioriterings- och avvägningsarbetet. Det är nyttan av dessa åtgärder som bör bedömas inledningsvis. Slutliga detaljer kring hur faunapassager bör byggas och hur ekologisk anpassning av vattenregleringen bör ske går inte att beskriva på denna nivå i arbetet. Det sker i ett senare skede då plats samt andra allmänna intressen, såsom energibehovet, slutligen beaktas. Detta dokument hanterar inte samtliga förutsättningar för att åtgärder i vattenkraftverken ska leda till att miljökvalitetsnormerna för vatten följs utan är ett underlag för hur prioriteringen av de allra viktigaste miljöåtgärderna vid vattenkraftverken kan genomföras. Inom Energiforsks program Kraft och Liv i Vatten pågår ett bl.a. ett projekt som heter Miljöförbättringar i utbyggda älvar - En arbetsgång för att prioritera mellan åtgärder. Mer information om det programmet går att finna under följande länk. Föreliggande dokument innefattar inte alla delar som ingår i ovan nämnt program, men kan utgöra ett av underlagen i det arbetet. 2.2 Definitioner Faunapassage: Anordningar som säkerställer att vattenanknuten fauna kan röra sig upp- och nedströms förbi kraftverket/regleringsdammen oskadda. Exempel på organismer som passagerna kan utformas för är olika fiskarter, bottenfauna, utter och bäver. Fiskpassage: En form av faunapassage som enbart riktar sig mot fisk. Anordningar som säkerställer att fisk kan röra sig upp- och nedströms förbi kraftverket/regleringsdammen oskadda. Mer information går att finna i rapporten Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013: Calles O et al Anordningar för upp- och nedströmspassage av fisk vid vattenanläggningar. 11

12 Havs- och vattenmyndighetens Utkast Ekologiskt anpassad vattenreglering: En reglering av flöden och vattenstånd som tillgodoser de ekologiska behoven i vattensystemen. Hydrologin påverkar de hydromorfologiska strukturerna och funktionerna som i sin tur påverkar de ekologiska strukturerna och funktionerna. Utgångspunkten är definitionen i IUCN:s rapport 3 som lyder miljöanpassade flöden är flöden i vattendrag och grundvatten för att upprätthålla fungerande ekosystem. De miljöanpassade flödena är det resultatet i miljön. Verktyget för att erhålla dessa flöden är att anpassa vattenregleringen ekologiskt. Mer information går att finna i Havs- och vattenmyndighetens rapport 2013:12 4. Miljöer som påverkas av hur vattenregleringen sker är bland annat strömbiotoper och svämmarker nedströms kraftverken, svämmarker och grundområden uppströms dammarna samt de naturfåror/torrfåror som helt eller delvis torrläggs på grund av vattenkraftverksamheten. Naturvärdesklass: Den klass som ges ett område och ett vattenkraftverk utifrån befintliga naturvärden och framtagen värdepyramid (bilaga 3). Värdepyramiden är framtagen med stöd av svensk standard för naturvärdesinventering (SS :2014, ). Ska inte förväxlas med klassificeringen av ekologisk status enligt vattenförvaltningen. Prioritetsvärde: Det sammanvägda värdet ur naturvårdssynpunkt baserat på förekommande naturvärden och potentialen att utveckla naturvärdena i kvalitet och kvantitet. Produkten av naturvärdesklassens multipliceringsfaktor och den areal värdefulla naturområden som gynnas av miljöåtgärden. Värdet belyser potentialens storlek och är användbart som ett underlag i jämförelsen mellan olika åtgärders ekologiska effekt. Exempel: Om en fiskpassage vid ett vattenkraftverk som förhindrar fiskpassage för ett utpekat värdefullt laxbestånd i ett Natura 2000-område möjliggör lek på ytterligare 2 ha lekområden så beräknas värdet enligt följande. N=Multipliceringsfaktor för det påverkade områdets naturvärdesklass, i detta fall 20 då det är ett Natura 2000-område som utgör klass 1 enligt modellen. A= Areal tillgängliggjort område, i detta fall 2 ha. P = Prioritetsvärdet=N A P=20 2=40 3 Dyson et al Environmental Flows-The Essentials. 4 Malm-Renöfält B et Ahonen J Ekologiska flöden och ekologiskt anpassad vattenreglering. 12

13 Havs- och vattenmyndighetens Utkast Åtgärdsinriktning beroende på grupp Nedan följer kortfattade beskrivningar av hur Havs- och vattenmyndigheten ser på den grundläggande åtgärdsinriktningen beroende på vilken grupp berört avrinningsområde tillhör i strategin för åtgärder i vattenkraften. Strategin utgör grunden, det som följer nedan är endast förtydliganden av vissa frågor. Det bedöms krävas att högre naturvärden berörs och större naturvårdsnytta erhålls för att produktionspåverkande miljöåtgärder ska kunna prioriteras, ju viktigare berörda vattenkraftverk, sedda ur ett systemperspektiv, är för energisystemet. Det är viktigt att alla föreslagna miljöåtgärder ger en naturvårdsnytta. Åtgärder som är nödvändiga att vidta för att uppnå gynnsam bevarandestatus för utpekade och beslutade Natura 2000-värden kan emellertid, oavsett berörd grupp i strategin, i många fall motivera en produktionsminskning av förnybar el och viss påverkan på balans- och reglerkraftsförsörjningen. Riksintressen måste också alltid beaktas. I detta arbete gäller det de områden som är skyddade med avseende på vattenanknutna värden, på land och i vatten, och där vattenkraften utgör ett påverkanstryck. Grupp 1 Luleälven och Göta älv I avrinningsområden inom denna grupp bör åtgärder som medför förlust av förnybar el och framförallt påverkan på balans- och reglerkraft undvikas. Produktionen av förnybar el har högsta prioritet. I prioriteringen är det viktigt att beakta att det kan uppstå behov av att reglera mer i framtiden, framförallt i huvudfåran i dessa områden. Grupp 2 Ångermanälven, Indalsälven, Skellefteälven och Ljusnan I avrinningsområden inom denna grupp bör åtgärder som medför förlust av förnybar el och framförallt påverkan på balans- och reglerkraft undvikas, då produktionen av förnybar el har högsta prioritet. I prioriteringen är det viktigt att beakta att det kan uppstå behov av att reglera mer i framtiden, framförallt i huvudfåran i dessa områden. Grupp 3 Umeälven, Dalälven och Ljungan I avrinningsområden inom denna grupp bör försiktighet iakttas med åtgärder som medför produktionsminskning av förnybar el och framförallt påverkan på balans- och reglerkraft. 13

14 Havs- och vattenmyndighetens Utkast Grupp 4 Motala ström, Lagan, Norrström, Nissan, Gideälven, Ätran, Helge å I avrinningsområden inom denna grupp bör försiktighet iakttas med åtgärder som medför produktionsminskning av förnybar el och påverkan på balans- och reglerkraft, särskilt i de större reglerkraftverken. Grupp 5 Mörrumsån, Emån, Piteälven I avrinningsområden inom denna grupp bör grundinriktningen vara att åtgärder i form av en ekologiskt anpassad reglering och faunapassager genomförs fullt ut i linje med dagens kunskap gällande lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik. Grupp 6 Övriga avrinningsområden med vattenkraft I avrinningsområden inom denna grupp bör grundinriktningen vara att åtgärder i form av en ekologiskt anpassad reglering och faunapassager genomförs fullt ut i linje med dagens kunskap gällande lämpliga försiktighetsmått och bästa möjliga teknik. 14

15 Havs- och vattenmyndighetens Utkast Metod för åtgärdsprioritering ur naturvårdssynpunkt Nedan följer ett förslag till tillvägagångssätt och ordning för prioritering av åtgärder i vattenkraftverken ur naturvårdssynpunkt. Metoden kan utgöra ett stöd till myndigheter och branschföreträdare i arbetet med detaljerade åtgärdsstrategier för de olika avrinningsområdena och framtagande av åtgärdsplaner med avseende på åtgärder i vattenkraften. Havs- och vattenmyndigheten, tillsammans med vattenmyndigheterna bereder GISmaterialet med områdesklassificeringar på nationell nivå. Länsstyrelserna i samverkan med vattenmyndigheterna, branschföreträdare och Havs- och vattenmyndigheterna tar fram rangordningarna i avrinningsområdena. Grupptillhörighet enligt strategin behöver beaktas i arbetet. Förslag på hur avvägning mellan miljö- och energiintresset bör ske inom och mellan avrinningsområden avses tas fram i samverkan med Energimyndigheten och Svenska kraftnät efter att metoden för prioritering inom avrinningsområden med avseende på energiintresset tagits fram. När information om kraftverken ska dokumenteras bör de rubriker som finns listade i bilagt förslag till mall (se bilaga 4) nyttjas. I mallen finns också ifyllt ett fiktivt exempel som vägledning. Nedan följer ett flödesschema som översiktligt visar arbetsgången vid prioritering. Flödesschemat finns också som bilaga 5. Figur 1. Flödesschema för prioritering av miljöåtgärder vid vattenkraftverk. 15

16 Havs- och vattenmyndighetens Utkast Nulägesbeskrivning Ansvaret för att ta fram denna översiktliga beskrivning bör ligga på länsstyrelsen. Exempel på hur en sådan beskrivning bör utformas finns i bilaga 4. En övergripande nulägesbeskrivning för avrinningsområdet tas fram. Här redogörs för hur vattendragen såg ut innan vattenregleringen, hur och när utbyggnaden i stora drag skedde, förekommande natur-, energi- och kulturmiljövärden samt miljöproblem i avrinningsområdet. Detta för att få en översiktlig bild av berört avrinningsområde, vilken roll vattenkraften spelar i avrinningsområdet och hur kraftproduktion, naturvärden och kulturmiljövärden är fördelade geografiskt. 4.2 GIS-sammanställning av naturvärden Ansvaret för att ta fram den översgripande kartan med naturvärdesklass i olika områden bör ligga på vattenmyndigheterna tillsammans med Havsoch vattenmyndigheten och länsstyrelserna. Vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten gör den första GIS-körningen. Länsstyrelserna får ett ansvar att återkoppla till vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten med förslag till justeringar där modelleringen bedöms ha givit ett tydligt missvisande resultat. Naturvärdesmodellen Havs- och vattenmyndigheten har, med stöd av svensk standard för naturvärdesbedömning (SS :2014), tagit fram en värdepyramid (se figur 1 och bilaga 3) för att bedöma de naturvärden som finns i anslutning till, och som kan påverkas av vattenkraftverken. Värdepyramiden är indelad i fem klasser där naturvärdesklass 1 är högsta naturvärde och naturvärdesklass 5 är låga naturvärden. I den högsta naturvärdesklassen återfinns områden av särskild betydelse för att upprätthålla biologisk mångfald på nationell eller global nivå. Sedan följer en glidande skala där klass 4 innefattar lokala och vissa regionala värden. Klass 5 är områden med låga naturvärden. Är områden odokumenterade anges detta och området färgas grått. Det räcker dock inte med att ett område är flottledsrensat för att det ska anses ha låga naturvärden, eftersom naturvärden ofta finns kvar i viss mån i dessa områden. Däremot är stadsmiljöer med kanaliserade vatten för sjöfart typiska miljöer i klass 5. För att kunna göra en säker naturvärdesbedömning av vattendrag krävs information om dess vattenkvalitet, morfologi samt artförekomst. I en del fall kan denna information hittas i olika databaser eller annat underlagsmaterial. Om informationen saknas krävs undersökningar. Om det saknas tillräckliga underlag ska det redovisas (i beskrivningstexten i bilaga 4) att naturvärdesbedömningen är preliminär. Områden som inte är dokumenterade på något sätt utifrån naturvårdssynpunkt behöver inte klassas utan de gråmarkeras då (se anvisning ovan). Vad som är särskilt 16

17 Havs- och vattenmyndighetens Utkast viktigt är att utveckla bedömningar som inte bara handlar om fisk och stormusslor, utan också om flödesberoende miljöer i och utmed vattendragen såsom svämmarker (exv. sandrevlar, svämskogar, mader) och dynamiska älvmiljöer av exempelvis s.k. riffle-pool-system. Dessa värden har inte tydliggjorts så mycket i restaureringsarbetet i Sverige de senaste decennierna, men bör få större betydelse när prioritering av en ekologiskt anpassad vattenreglering ska ske. Vid bedömning av naturvärden bör det beaktas att det förekommer olika typer av vattendrag och sjöar. För vattendrag är det lämpligt att utgå från de hydromorfologiska typerna enligt HVMFS 2013:19. Detta gäller inte minst bedömning av sällsynthet där meandrande vattendrag är betydligt mer sällsynta jämfört med raka vattendrag med strömsträckor. De hydromorfologiska typerna är ett stöd för att bedöma känsligheten för regleringspåverkan, med andra ord de ekologiska förutsättningarna. Vattendrag med växelvis riffle-pool-system och svagt meandrade vattendrag med sand och grus är exempel på miljöer känsliga för vattenreglering eller bristande konnektivitet för sediment. Artdatabankens utkast till en övergripande beskrivning av olika miljöers och organismgruppers känslighet för vattenreglering finns som bilaga 9. Högsta naturvärde Naturvärdesklass 1 SS :2014 = 20 P Högt naturvärde Naturvärdesklass 2 SS :2014 = 15 P Påtagligt naturvärde Naturvärdesklass 3 SS :2014 = 10 p Visst naturvärde Naturvärdesklass 4 SS :2014 = 5 P Övriga naturvärden Naturvärdesklass 5 = 0 p Figur 2. Pyramid som grund för naturvärdesklassningen. Poängen som anges för respektive klass ska inte användas i själva naturvärdesklassningen utan enbart vid beräkningen av prioritetsvärdet, vilket sker i senare steg. Till pyramiden finns en tabell med en redogörelse för ett antal naturvärden som bedöms höra till respektive naturvärdesklass (se bilaga 3). Det kan finnas ytterligare naturvärden som också kan vara relevanta i respektive naturvärdesklass. Syftet med klassificeringen är att få en uppfattning om var olika naturvärden, i första hand de som är beroende av faunapassager och ekologiskt anpassad reglering, finns i avrinningsområdena. Havs- och vattenmyndigheten bedömer att möjligheterna att utveckla naturvärdena i de områden där det fortfarande finns relativt höga naturvärden är allra viktigast att utreda och prioritera. 17

18 Havs- och vattenmyndighetens Utkast Enbart naturvärdet i sig kan dock inte utgöra underlaget för prioritering utan det väsentliga är hur naturvärdena kan återskapas genom miljöanpassning i vattenkraften och vilken potential till återskapande av naturvärdena, i riktning mot referenstillståndet, som finns. Det finns många höga naturvärden som inte alls är beroende av miljöanpassning av vattenkraften, t.ex. värden långt upp i orörda biflöden. Fiskeristyrelsens sammanställning av särskilt skyddsvärda fiskstammar finns som bilaga 2 och Naturvårdsverkets beskrivning av de akvatiska nyckelbiotoperna är exempel på viktiga underlag som inte alltid är beskrivna i länsstyrelsens underlagsmaterial och finns därför som bilaga 8. Havs- och vattenmyndigheten tar tillsammans med länsstyrelser och vattenmyndigheterna fram en nationell geografisk sammanställning av de naturvärden som finns listade i tabellen tillhörande naturvärdesmodellen. Vattenkraftverken markeras på en översiktlig karta på sätt så att det framgår var kraftverk av olika storleksklasser ligger. Detta ger en översiktlig bild av den geografiska fördelningen av kraftverken i berört avrinningsområde och var naturvärdena finns i förhållande till dessa. Vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten delar in de översiktligt klassade områdena i de som i första hand kan vara beroende av ekologiskt anpassad reglering för att bevaras och utvecklas väl, respektive de som i första hand kan vara beroende av en god konnektivitet. 4.3 Delområdesindelning Ansvaret för delområdesindelningen bör ligga på länsstyrelsen. Framförallt i större vattendrag, med många biflöden av olika karaktär, kan det finnas anledning att dela in området i funktionella enheter/delområden. Detta underlättar framtagande och prioritering av åtgärder/åtgärdspaket. Exempelvis kan större biflöden med olika skyddsvärda biotoper utgöra delområden. Som exempel skulle ett delområde kunna vara ett stort biflöde med många kvarvarande svämlövskogar mellan medelstora strömfallskraftverk, ett delområde vara en del av huvudvattendraget med stora regleringsmagasin och långa torrlagda sträckor och ett delområde ett mindre biflöde med många småkraftverk med mellanliggande forsar och kvarvarande lekområden för fisk. 4.4 Naturvärdesklassificering av geografiska områden Ansvaret för att ta fram den översgripande kartan med naturvärdesklass i olika områden bör ligga på vattenmyndigheterna tillsammans med Havsoch vattenmyndigheten och länsstyrelserna. Länsstyrelserna får ett ansvar att återkoppla till vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten 18

19 Havs- och vattenmyndighetens Utkast med förslag till justeringar där modelleringen bedöms ha givit ett missvisande resultat. Vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten genomför nödvändiga justerinar av GIS-skikten. De naturvärden som sammanställts i GIS-sammanställningen (se kapitel 4.2) avgränsas så att endast de ytor som är beroende av naturlika flöden, vattennivåer, och faunapassager och som ligger innanför svämplanen kvarstår. Polygonerna färgläggs utifrån den naturvärdesklass som respektive område ges. Arealen på respektive område med en viss naturvärdesklass bör framgå på kartan. Även detta grundläggande arbete kan utföras av Havs- och vattenmyndigheten tillsammans med länsstyrelser och vattenmyndigheterna. Flygbilds- och satellitbildstolkningar av strömsträckor samt en bedömning av strömhastigheter utifrån den nationella höjddatabasen kan också göras för att bedöma exempelvis förekomst av akvatiska nyckelbiotoper som inte dokumenterats. Sådana tolkningar har dock stora begränsningar och behöver alltid kompletteras med fältinventeringar och kontroller. Denna form av tolkningar är inget som Havs- och vattenmyndigheten eller vattenmyndigheterna gör i ett initialt skede, men kan vara en del av länsstyrelsernas och branschens dokumentations- och utvecklingsarbete. Några fullskaliga biotopkarteringar av alla delar av vattendragen är inte nödvändiga i detta inledande skede av naturvärdesklassificeringen, men finns sådant underlag bör det naturligtvis nyttjas. Sammanställningen ger en övergripande bild av var i avrinningsområdet områden av olika naturvärdesklass finns. 4.5 Påverkananalys och klassificering av kraftverk och regleringsdammar Ansvaret att utföra denna analys och klassificering bör ligga på länsstyrelsen tillsammans med SMHI och vattenmyndigheterna. En bedömning görs av vilka naturområden som tydligt påverkas av ett kraftverks/vattenregleringsdamms verksamhet. Fokus bör ligga på de områden som är mest påverkade av respektive kraftverk, även om påverkansområdet när det gäller smärre påverkan kan sträcka sig mycket långt bort i avrinningsområdet. För att bedöma påverkan ska man ha kunskaper om områdets referensförhållanden, det vill säga hur vattendraget och området såg ut innan vattenregleringen. Detta ska beskrivas översiktligt i nulägesbeskrivningen och vid behov förtydligas i påverkananalysen. En vattenregleringsdamm som finns högt uppströms i avrinningsområdet kan ofta påverka naturområden långt nedströms. Ett vattenkraftverk långt nedströms i avrinningsområdet kan exempelvis påverka fiskvandringen långt uppströms i områden dit vandrande arter historiskt har kunnat 19

20 Havs- och vattenmyndighetens Utkast vandra. Kraftverket ges samma klass som det naturområde med högst naturvärdesklass som tydligt påverkas av verksamheten vid kraftverket/vattenregleringsdammen. När det gäller ekologiskt anpassad reglering styrs klassificeringen av kraftverket/vattenregleringsdammen av de miljöer som tydligt skulle gynnas av en anpassad vattenreglering i just det kraftverket/regleringsdammen. Hydrologiskt stöd i bedömningen av påverkade områden bör inhämtas från SMHI och branschföreträdare. En kortfattad presentation av SMHI:s påbörjade modell för bedömnign av regleringspåverkan finns som bilaga 11. Finns det områden, om än relativt små, som gynnas av en ekologiskt anpassad vattenreglering så är det värdet på det området som räknas. För faunans passagemöjligheter så motsvarar kraftverkets klass den naturvärdesklass på de lek- och uppväxtområden som tydligt tillgängliggörs uppströms vid anordnande av faunapassage. En schematisk skiss över hur en klassificering av kraftverken kan falla ut finns på sidan 1 i bilaga 6 och en fiktiv bedömning gällande Lule älv finns som bilaga 10, uppdelad på regleringspåverkan (10a) och konnektivitetspåverkan (10b). 4.6 Bedömning av åtgärdsgynnad areal Ansvaret att utföra denna bedömning bör ligga på länsstyrelsen. Viktigt underlag kan dock ofta inhämtas från bl.a. branschföreträdare som i olika sammahang (t.ex. domstolsprövningar) utfört sammanställningar och inventeringar. För bedömning av den gynnade arealen värdefulla områden vid ekologiskt anpassad reglering påbörjas företrädelsevis genomgången av vattenkraftverken från tillrinningsområdena längst uppströms och vidare ned mot stora regleringsmagasin/sjöar/havet. Som värdefull areal räknas exempelvis strömmande-forsande sträckor, värdefulla lek- och uppväxtområden för fisk, svämmarker och särskilt värdefulla dynamiska strömvattenekosystem. Hydrologiskt stöd i bedömningen av påverkade områden bör inhämtas från SMHI och branschföreträdare. Om flera kraftverk tydligt samverkar i påverkan på berörd värdefull areal sätts ett åtgärdspaket samman som innefattar flera vattenkraftverk. Arealen anges i hektar. Varje enskilt kraftverk i det åtgärdspaketet erhåller då hela den samlade gynnade arealen i sin ruta för gynnad areal. En notering med ett namn på åtgärdspaketet noteras då i kolumnen för beskrivningstext. Kvaliteten på habitaten kan bedömas om underlag finns. I annat fall sker hänsyn till detta i samband med expertbedömningen och de fördjupade utredningarna (se kap 4.8 och 4.11). För bedömning av effekter av faunapassager påbörjas företrädelsevis genomgången av vattenkraftverken från havet/sjöar/stora regleringsmagasin och uppströms. Som utgångspunkt bedöms vilka arealer värdefulla lek- och uppväxtområden för fisk som tillgängliggörs uppströms hindret. I vissa specifika fall, när den viktigaste lek- och uppväxtvandringen sker nedströms, bedöms de nedströms tillgängliggjorda arealerna, men då bör detta noteras i kolumnen för beskrivningstext. Om flera kraftverk tydligt samverkar för 20

21 Havs- och vattenmyndighetens Utkast tillgängliggörandet av värdefull areal, t.ex. om det bara är några hundra meter mellan kraftverken och stora arealer finns uppströms det övre, sätts ett åtgärdspaket samman som innefattar flera vattenkraftverk. Arealen anges i hektar i avsedd kolumn. Varje enskilt kraftverk i det åtgärdspaketet erhåller då hela den samlade gynnade arealen i sin ruta för gynnad areal. En notering med ett namn på åtgärdspaketet noteras då i kolumnen för beskrivningstext. För strömvattenkrävande fiskarter kan det i detta primära skede räcka med att verifiera att det är strömmande-forsande miljöer som räknas. Kvaliteten på habitaten kan bedömas om underlag finns. I annat fall sker hänsyn till detta i samband med expertbedömningen och de fördjupade utredningarna (se kap 4.8 och 4.11). En schematisk skiss över hur en bedömning åtgärdsgynnad areal kan ske finns på sidan 2 i bilaga Beräkning av prioritetsvärde Ansvaret för dessa beräkningar bör ligga på länsstyrelsen. Havs- och vattenmyndigheten bedömer att möjligheterna att utveckla naturvärdena i de områden där det fortfarande finns kvar relativt höga naturvärden är allra viktigast att utreda och prioritera. Därav föreslås multipliceringsfaktorer, baserade på naturvärdesklass, som bör användas vid bedömningen av restaureringspotentialen (se poängen i pyramiden i bilaga 3). Grundförslagen till multipliceringsfaktorer bör testas av länsstyrelserna och förslag till justeringar meddelas till Havs- och vattenmyndigheten innan de slutligen fastställs. Skäl till föreslagna justeringar bör då finnas beskrivna. Prioritetsvärdet för ekologisk reglering erhålls genom en sammanvägning av områdets befintliga naturvärden (naturvärdesklass) och hur stor naturvårdsnytta som erhålls genom åtgärden. Ett kvantitativt värde erhålls genom att multiplicera arealen av ekologiskt anpassad reglering gynnade värdefulla områden med den multipliceringsfaktor som finns för den högst klassade berörda naturvärdesklassen. Värdet anges i avsedd kolumn (se bilaga 4). Prioritetsvärdet för fiskpassage erhålls genom en sammanvägning av områdets befintliga naturvärden (naturvärdesklass) och hur stor naturvårdsnytta som erhålls genom åtgärden. Ett kvantitativt värde erhålls genom att multiplicera arealen gynnade värdefulla områden med den multipliceringsfaktor som finns för den högsta berörda naturvärdesklassen. Värdet anges i avsedd kolumn. Summerat prioritetsvärde för vattenkraftverket erhålls genom att addera prioritetsvärdet för ekologisk reglering med det för fiskpassage. 21

22 Havs- och vattenmyndighetens Utkast Kompletterande expertbedömning Ansvaret för denna bedömning bör ligga på länsstyrelsen. Prioritetsvärdet ger endast ett av viktiga underlag för slutlig prioritering. Det fyller dock en funktion i jämförandet mellan åtgärder i olika delar av avrinningsområdena och landet. Prioritetsvärdet, utifrån beräknad naturvårdsnytta, bör alltid kompletteras med en expertbedömning från länsstyrelsen. Denna får dock inte avvika från grundprinciperna gällande naturvärdets och arealernas betydelse för naturvårdsnyttan men kan grundas på en mer detaljerad kunskap om exempelvis kopplingar mellan olika åtgärdsområden, kvaliteten på habitaten, kunskap om historiska lekområden och vattenkemiska grundförutsättningar, annan miljöpåverkan och den potentiella effekten på bestånd och habitat. Mer detaljerade kunskaper om behoven som finns för att uppnå gynnsam bevarandestatus i berörda Natura 2000-områden kan också vara en viktig del av denna expertbedömning. 4.9 Rangordning av kraftverk med avseende på miljönytta Ansvaret för den regionala rangordningen bör ligga på länsstyrelsen. Vattenmyndigheterna och Havs- och vattenmyndigheten bör bistå i den slutliga kvalitetsgranskningen av rangordningen i de berörda avrinningsområdena. Havs- och vattenmyndigheten bör ha det slutliga ansvaret vid avvägningar och jämförelser mellan produktionspåverkande åtgärder på nationell nivå. Havs- och vattenmyndigheten bör också ha ansvaret att kvalitetsgranska så att expertbedömning och rangordning skett utifrån grundprinciperna i detta dokument. Rangordning kan göras utifrån det summerade prioritetsvärdet, men också var för sig utifrån prioritetsvärde ekologisk reglering respektive konnektivitet. En bild erhålls då av vilka som är de viktigaste kraftverken i berört avrinningsområde att utifrån miljönytta vidta miljöåtgärder vid. Resultaten kan också jämföras med motsvarande rangordningar för andra avrinningsområden och ge en nationell bild av var åtgärdsbehovet är störst. Det är inte meningen att detaljerat utredningsmaterial gällande habitatens kvalitet tas fram för varje vattenkraftverk i den övergripande prioriteringen/rangordningen. Finns det biotopkarteringar eller andra inventeringar där man dokumenterat och/eller klassat kvaliteten på exempelvis strömsträckorna utifrån funktion som öringbiotop, så bör naturligtvis detta nyttjas i arbetet. I många fall kan dock den typen av biotopkarteringar ske i samband med de fördjupade utredningarna. 22

23 Havs- och vattenmyndighetens Utkast Avvägning mot energi- och kulturmiljöintresset Görs enligt särskild framtagen metod. Föremål för särskild dialog. Antingen i ett särskilt dokument eller att allt sammanfogas i ett dokument. I detta arbete bör särskild hänsyn tas till beskrivningen av åtgärdsinriktning i föregående kapitel så att inte förslag som strider mot denna läggs fram Fördjupade utredningar Förslag på hur avvägning mellan miljö- och energiintresset bör ske inom och mellan avrinningsområden avses tas fram i samverkan med Energimyndigheten och Svenska kraftnät efter att metoden för prioritering inom avrinningsområden med avseende på energiintresset tagits fram. Även Riksantikvariet har för avsikt att utveckla en modell för att värdera och prioritera kulturmiljövärden. Detta kapitel kan utvecklas till en beskrivning av hur avvägningen gentemot energiintresset, och om möjligt också kulturmiljöintresset, bör ske inom och mellan avrinningsområdena. Alternativt så tas ett särskilt dokument fram som tydliggör hur denna avvägning bör ske. Nedan följer vissa verktyg och aspekter som kan beaktas i detta fortsatta arbete. För de högt rangordnade kraftverken ur naturvärdessynpunkt görs först en bedömning av om väl fungerande faunapassager och en ekologiskt anpassad reglering finns. Dessa kraftverk behöver man då inte utreda vidare med avseende på miljöåtgärder. För övriga högt rangordnade kraftverk görs fördjupade utredningar om förutsättningar för ekologisk effekt och elsystempåverkan vid infördandet av faunapassager och ekologiskt anpassad vattenreglering. Prioritetsvärdet ur naturvårdssynpunkt kopplas samman med klassen utifrån energiintresset så att detta framgår. Beräkningen och bedömningen av hur påverkan på elsystemet ser ut beroende på åtgärd görs i en dialogprocess där både sakkunniga inom naturvård och energi medverkar. Ett stöd för en grundberäkning redovisas i kapitel 2 i detta PM, men lokal anpassning bör normalt ske. Kostnaden i form av förlust av förnybar el (Mwh) liksom elsystempåverkans omfattning (t.ex. liten-måttligstor) bör då framgå för i första hand de kraftverk som berörs av de åtgärder man gör fördjupade utredningar kring. En summering av förlusten av förnybar el vid föreslagna åtgärder görs löpande. Detta ger en bild av vad föreslagna miljöåtgärder kostar i förnybar el. Detta ska ställas i relation till planeringsmålet som innebär att miljöåtgärder vid vattenkraftverken får reducera befintlig elproduktion nationellt med maximalt 2,3 %. För en del vattenkraftverk, särskilt i grupp 5-6 i strategin, kommer det vara sannolikt att miljöåtgärderna ger mer naturvårdsnytta än vad energisystemet påverkas negativt. En analys av potentialen av miljöåtgärder bör dock alltid göras innan åtgärder genomförs. För de allra viktigaste anläggningarna för Sveriges elförsörjning är behovet av utredningar kring ekologiskt anpassad reglering och faunapassager lägre prioriterat eftersom sannolikheten för att 23

24 Havs- och vattenmyndighetens Utkast sådana åtgärder bedöms som orimliga är stor. I en del, särskilt i grupp 1-4, kommer det behövas göras mer noggranna beräkningar av nyttan för exempelvis fiskpopulationer. Då kan en populationsmodell behöva användas för att få en bild av hur populationerna skulle påverkas av faunapassager(kriström 2010 alt Leonardsson 2012). Påverkan på elproduktionen på systemnivå kommer också att i många fall behöva bedömas mer noggrant. Vilka kraftverk detta är aktuellt för bör bedömas av expertmyndigheterna, men bedömningar av elsystempåverkan i enskilda fall kommer att behöva göras av sakkunniga utanför myndigheterna. Då kan särskilda program för bedömning av elproduktionspåverkan, exempelvis det s.k. Prodrisk, behöva användas. Användandet av dessa program är relativt dyrt och komplext, varför ett behovsanpassad nyttjande är nödvändigt. I vissa fall, när man utreder förutsättningarna för en mer ekologiskt anpassad vattenreglering, kan återreglering föreslås så att endast de allra mest värdefulla naturområdena erhåller en ekologiskt anpassad vattenreglering. Då undviks att hela reglersystemet i avrinningsområdet påverkas negativt av den anpassningen. När en faunapassage eller en ekologiskt anpassad vattenreglering planeras behöver hänsyn tas till platsspecifika förhållanden. Några schablonvärden när det gäller vattenmängd, timing och därmed produktionspåverkan kan normalt inte användas. För att få en bra uppskattning av den ekologiska nyttan är det viktigt att klart definiera och koppla det ekologiska flödet till den/de funktioner som avses gynnas av åtgärderna. För faunapassager är det viktigt att fastställa vilka organismer som behöver kunna passera. Referensförhållandena, det vill säga vilka arter som kunnat passera innan dammen tillkommit bör utgöra en utgångspunkt. Grundberäkning som stöd för bedömning av produktionspåverkan För att få en översiktlig uppfattning om produktionspåverkan vid installation av faunapassager och en ekologiskt anpassad vattenreglering kan förslagen nedan utgöra en grund. Observera att de slutliga förslagen till åtgärder kan se helt annorlunda ut beroende på de platsspecifika förutsättningarna. För faunapassager upp- och nedströms beräknas en åtgång av vatten om sammanlagt - 3 m3/s för stora kraftverk (> 10 MW) - 1,5 m3/s för mindre - 0,6 m3/s för kraftverk utan stor laxfisk (>70 cm) och med en effekt < 1,5 MW Från Dalälven och norrut är utgångspunkten att inget flöde behöver tappas i faunapassager under januari-mars (ibland längre period om det kan bevisas att ingen fiskvandring sker då), om passagerna inte utgörs av naturfåror med förutsättningar att fungera som forsekosystem. Detta då vattentemperaturen på dessa nordliga breddgrader oftast vintertid går ner 24

25 Havs- och vattenmyndighetens Utkast under ca 2 C och då är i stort sett alla fiskarter passiva med avseende på vandring. En översiktlig bild av minskningen i elproduktion kan erhållas genom att ta kvoten av flödet i passagen och utbyggnadsvattenföringen och multiplicera med elproduktionen i anläggningen. Detta leder normalt till en överskattning av minskningen i elproduktion men kan ge en första bild. Slutliga beräkningar görs underhand som åtgärder planeras mer i detalj. Då görs också bedömningar av påverkan på balans- och reglerkraft ur ett systemperspektiv. För ekologiskt anpassad reglering tas stor hänsyn till lokala förutsättningar. I grupp 5-6 är utgångspunkten en mer eller mindre helt naturlig vattenföring med en momentan avvikelse från det naturliga flödet på maximalt 5 %. Eftersom de småskaliga vattenkraftverken i grupp 5-6 normalt är strömkraftverk är förutsättningarna för en naturlig vattenföring genom kraftverken goda. Detta har bekräftats i dialogen med bland annat Svensk vattenkraftförening som organiserar en stor del av ägarna till de mindre vattenkraftverken. I naturfårorna i dessa vattendrag är utgångspunkten en minimitappning om minst medellågvattenföring med tillhörande vår- och höstflod. En översiktlig bild av minskningen i elproduktion kan erhållas genom att ta kvoten av medellågvattenföringen och utbyggnadsvattenföringen och multiplicera med elproduktionen i anläggningen. Detta leder normalt till en överskattning av minskningen i elproduktion men kan ge en första bild. Slutliga beräkningar görs underhand som åtgärder planeras mer i detalj. För övriga grupper krävs utredningar som visar elproduktionen och de ekologiska värdena ur ett avrinningsområdesperspektiv med skattningar och i många fall noggranna beräkningar (särskilt gällande avrinningsområden med kraftverk i klass 3 enligt Energimyndighetens och Svenska kraftnäts gemensamma PM) av hur olika tappningsregimer påverkar produktionen och reglerkraftsbidraget. Stöd i hur detta arbete kan läggas upp finns i materialet från det s.k. Umeälvsprojektet (se Åtgärd Efter framtagandet av fördjupade utredningar och avvägning mellan miljöoch energiintresset skett (metod för denna avvägning dock ej klar)ges förslag på vilka åtgärder som behöver genomföras. De viktigaste miljöåtgärderna är normalt faunapassager och en ekologisk anpassning av vattenregleringen, men även andra åtgärder såsom biotopvård och säkrande av konnektivitet mellan dammar och biflöden kan vara aktuella. För att kunna genomföra miljöåtgärderna behöver en ansökan om tillstånd/omprövning ske. Ansvarsfördelning i detta arbete mellan verksamhetsutövare och myndigheter är viktig att utreda. För att få kontroll över hur mycket förnybar el som förbrukas i förhållande till strategin bör ansvarig för denna dokumentation utses. Ett sätt att lösa 25

26 Havs- och vattenmyndighetens Utkast detta är att implementera dokumentationen i databasen Åtgärder i vatten. Bilagor 1. Karta med grupper i den nationella strategin för åtgärder i vattenkraften. 2. Tabell med Fiskeristyrelsens klassificering av särskilt skyddsvärda fiskstammar 3. Värdepyramid med tillhörande tabell med beskrivning av olika naturvärdens klasstillhörighet 4. Rubrikmall för dokumentation av uppgifter gällande kraftverk och naturvärden 5. Flödesschema för prioritering av miljöåtgärder 6. Schematisk skiss med exempel på klassificering av kraftverk och bedömning av restaureringspotential 7. Schematisk karta med klassificerade naturområden 8. Naturvårdsverkets beskrivning av akvatiska nyckelbiotoper 9. Artdatabankens utkast till översiktlig beskrivning av olika miljöers och organismgruppers känslighet mot vattenreglering 10. Fiktiva kartor som visar hur bedömd reglerkraftskategori och påverkade naturvärden kan visualiseras i samband med påverkananalysen. 11. SMHI:s utkast till presentation om påbörjad möjlig modell för bedömning av regleringspåverkan 26

27 Grupper i strategin för vattenkraft Bilaga 1

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

48

49

50

51

52 Grundläggande modellförslag för prioritering av kraftverk m.a.p. a)faunapassager b) ekologiskt anpassad reglering Bilaga 3 Högsta naturvärde Naturvärdesklass 1 SS :2014 = 20 P Högt naturvärde Naturvärdesklass 2 SS :2014 = 15 P Påtagligt naturvärde Naturvärdesklass 3 SS :2014 = 10 p Visst naturvärde Naturvärdesklass 4 SS :2014 = 5 P Bedömning av naturvärden som skulle gynnas av åtgärder = N Övriga naturvärden Naturvärdesklass 5 = 0 p

53 Naturvärdesklass Högsta naturvärde-klass 1 Störst positiv betydelse för biologisk mångfald Högt naturvärde-klass 2 Stor positiv betydelse för biologisk mångfald Påtagligt naturvärde-klass 3 Påtaglig positiv betydelse för biologisk mångfald Visst naturvärde-klass 4 Viss positiv betydelse för biologisk mångfald Övriga naturvärden-klass 5 Liten betydelse för biologisk mångfald. Förtydligande Området bedöms vara av särskild betydelse för att upprätthålla biologisk mångfald på nationell eller global nivå och är utpekat på grund av bl.a. flödes- och vattenståndsberoende habitat och arter. - Natura Ramsar-områden - Nationalparker - Naturreservat - Nationellt särskilt värdefulla vatten Området bedöms vara av särskild betydelse för att upprätthålla biologisk mångfald på regional eller nationell nivå och är beroende av naturlika flöden, vattenstånd eller vandringsmöjligheter. - Riksintresse för naturvården enligt 3 kap 6 miljöbalken - Område skyddat mot vattenkraft enligt 4 kap 6 miljöbalken - Nationellt värdefullt vatten - Ekologiskt särskilt känsligt område enligt 3 kap 3 miljöbalken - Myrskyddsplan - Klass 1-2 i våtmarksinv och lövskogsinventering - Klass 1-3 äng- och betesinv - Viktigt område för hotade vattenanknutna arter (förutsättning finns i dagsläget för hållbar population) - Fullgoda Natura 2000-naturtyper Fiskstam klass 1 enligt Fiskeriverkets klassning av skyddsvärda stammar Det bedöms vara av särskild betydelse att den totala arealen av dessa områden bibehålls eller blir större samt att deras ekologiska kvalitet upprätthålls eller förbättras och de är beroende av naturlika flöden, vattenstånd eller vandringsmöjligheter. - Regionalt särskilt värdefullt vatten - Klass 3-4 i våtmarksinventeringen - Klass 3 i lövskogsinventeringen - Viktigt område för andra rödlistade vattenanknutna arter (förutsättning finns i dagsläget för hållbar population) - Viktigt område för Natura 2000-arter men inte i ett utpekat Natura 2000-område - Viktigt område för andra rödlistade vattenanknutna arter (förutsättning finns i dagsläget för hållbar population) Fiskstam klass 2 enligt Fiskeriverkets klassning av skyddsvärda stammar Det bedöms vara av betydelse att den totala arealen av dessa områden bibehålls eller blir större samt att deras ekologiska kvalitet upprätthålls eller förbättras och de är beroende av naturlika flöden, vattenstånd eller vandringsmöjligheter. - Regionalt värdefullt vatten - Lokalt värdefulla vattenberoende naturmiljöer - Övriga nyckelbiotoper för vatten som inte är utpekade i ovan nämnda områden. - Område av inte oansenlig betydelse för rödlistade vattenanknutna arter (mer än enstaka fynd) - Område utpekat som lokalt värdefullt för naturvård och friluftsliv Detta gäller övriga områden som har låga eller odokumenterade naturvärden.

54 Målet är att få en rangordningstabell för respektive avrinningsområde Prioritetsvärdet för naturvården = Naturvärdet (N) X Areal gynnad/tillgängliggjord värdefull miljö. Exempel: Prioritetsvärde Produktion Kraftverksnamn Reglerkraftsklass Energikostnad Bedömning s-text 200 X 100 GWh 2 7 GWh Genom fiskpassage kommer Y 50 GWh 3 5 GWh Genom mer naturlika flöden i huvudälven mellan 50 Z 10 GWh 1 1 GWh Genom fiskpassage och mer naturlika flöden i naturfåran Summa 13 (Beakta systemeffek ter samt 2,3 %

55 Fiktivt ifylld mall för prioritering utifrån naturvårdssynpunkt Bilaga 4 Kraftverksnamn Vattendragsnamn HARO-namn Vattenförekomst Kraftverksklass utifrån regleringspåverkade naturområden Multipliceringsfaktor för av ekologisk reglering berörd kraftverksklass YRT90 XRT90 Älvkarleby Dalälven Dalälven SE

56 Kraftverksklass utifrån konnektivitetspåverkade naturområden Multipliceringsfaktor för av konnektivitetsförsämring berörd kraftverksklass Av ekologisk reglering gynnad areal värdefulla områden (ha) ,5

57 Prioritetsvärde ekologisk reglering Av fiskpassage tillgängliggjord areal värdefulla lek- och uppväxtområden (ha) Prioritetsvärde fiskpassage Summerat prioritetsvärde Nulägesbeskrivning av HARO 7, ,5 Dalälven börjar i trakten kring Stor- Våndsjön i Dalarnas nordvästligaste hörn. Den är 542 km lång från källan till havet (Sveriges tredje längsta älv). Avrinningsområdet är km².[1] Medelvattenföring vid mynningen är cirka 350 m3/s.[2] Disponibel vattenkraft ca 1420 MW, varav ungefär 2/3 har byggts ut (största kraftstationen är Trängslet). Tidigare viktig flottled. Flottningens höjdpunkt nåddes blev det sista året som flottning bedrevs på Dalälven.[3] I dess norra delar är den delad i två älvar: Österdalälven (som flyter genom sjön Siljan) och Västerdalälven. Dessa två rinner ihop vid det så kallade Älvmötet i samhället Djurås. Övergödning är inget stort problem i älven medan de övre delarna av Västerdalälvne är försurade. Kalkning sker där

58 Beskrivning i text föreslagna åtgärder och övergripande ekologisk a effekter (Inga-Mkt stora) Refrenser (namn på rapporter samt länkar) Installerat väl fungerande fiskpassager (0=Nej, 1=Ja)? Infört ekologiskt anpassad reglering (0=Nej, 1=Ja)? Fiskpassage (ingår i åtgärdspaket "Fiskpassage i nedersta Dalälven). Bedöms tillsammans med övriga passager i paketet medföra att x ha lek- och uppväxtområden för asp, harr, lax och havsöring tillgängliggörs. Gynnar värdena i Båtfors Natura 2000-område och kan bidra till ett minskat behov av fiskutsättningar till förmån för naturlig reproduktion. Säkrande av konstant flöde för fisklek och fiskvandring i Naturfåran och fiskpassagen. Hedin K Övergripande fiskevårdsplan för nedre Dalälven. 0 0

59 Utifrån Naturvårdsnytta-Om alla andra förutsättningar är uppfyllda -Finns då förutsättningar för utredning av mindre strängt krav? (1=Ja)

60

61

62 Flödesschema för prioritering av miljöåtgärder vid vattenkraftverk Bilaga 5 1. Nulägesbeskrivning 2. GIS-sammanställning 3. Delområdesindelning 4. Naturvärdesklassificering av geografiska områden 5. Påverkansanalys med klassificering av kraftverk 6. Bedömning av åtgärdsgynnad areal 7. Beräkning av prioritetsvärde 8. Kompletterande expertbedömning 9. Rangordning av kraftverk utifrån naturvårdssynpunkt 10. Avvägning mot energi- respektive kulturmiljöintresset (se särskild metod) 11. Fördjupade utredningar 12. Faunapassage? Anpassad reglering? Annan åtgärd?

63 Blå = Klass 1 Grön=Klass 2 Gul = Klass 3 Orange = Klass 4 Röd = Klass 5 Regionalt värdefullt vatten med öringstam Schematisk skiss med exempel på klassificering av kraftverk och restaureringspotential Riksintresse Nv med flödesberoende våtmarker klass 1 i våtmarksinventering Svämlövskogar klass 3 i lövskogsinventering Bilaga 6 = >100 MW = MW = MW = 1,5-10 MW = 0-1,5 MW Natura område med listat habitat svämlövskogar Stadsmiljö Natura område med mycket goda lekområden för uppströmsvandran de asp

64 Blå = Klass 1 Grön=Klass 2 Gul = Klass 3 Orange = Klass 4 Röd = Klass 5 1 ha värdefulla lek- och uppväxtområden för den nedströmslekande öringstammen tillgängliggörs vid fiskpassage 1 ha 15 ha 55 ha värdefulla svämlövskogar och andra våtmarksmiljöer gynnas av naturligare flödesregim. Aspvandring gynnas också. 2 ha 8 ha 10 ha värdefulla svämlövskogar och andra våtmarksmiljöer gynnas av naturligare flödesregim 5 ha = >100 MW = MW = MW = 1,5-10 MW 35 ha 12 ha 20 ha värdefulla lekområden för asp tillgängliggörs vid fiskpassage. 8 ha = 0-1,5 MW

65 Naturvärdesklassning av Nissan Klass 1-3 Sveriges Meterologiska och Hydrologiska Institut Vattenmyndigheterna Kraftverk (MW) 0-1,5 1, Naturklassade vattendrag Klass 1 Klass 2 Klass 3 Oklassad Naturklassade sjöar Klass 1 Klass 2 Klass 3 Oklassad KMV KMV Övriga Sjöar Övriga Vattendrag Aro från Gislaved Haro hela Nissan

66 Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag en vägledning Bilaga 1 Nyckelbiotoper i och i anslutning till sjöar och vattendrag Nyckelbiotoper för sötvattenmiljöer har identifierats genom analys av livsmiljökrav hos vattenanknutna arter på den svenska rödlistan över hotade arter 73 som bedömts hotade av brist på, eller förändringar i, livsmiljön (ca 200 st). De 14 utpekade nyckelbiotoperna har strukturer eller funktioner som är viktiga för flera rödlistade arter och som därmed utgör kriterier för identifiering av nyckelbiotoperna. Utöver dessa 14 nyckelbiotoper kan speciellt nämnas som en värdefull biotop vattendragssträckor med hög grad av naturlighet, god vattenkvalitet och ofta snabbt rinnande, syrgasrikt vatten. Dessa sträckor hyser många hotade arter av bottenfauna och utgör viktiga lekområden för laxartad fisk. Sådana vattendragssträckor är svåra att tydligt definiera geografiskt och utpekas därför inte som nyckelbiotop, men representeras bland områden som skyddas som Nationellt eller regionalt värdefulla vattenmiljöer och i Natura Dessutom finns bland de utpekade nyckelbiotoperna sådana som utgör avgränsade strukturer inom naturliga vattendrag. Dessa nyckelbiotoper kan uppfattas som signal/indikator på höga naturvärden i vattensystemet. Förslaget till nyckelbiotoper har granskats av artdatabanken och kompletterats efter remiss och två regionala arbetsseminarier (2002). Listan skall dock inte uppfattas som slutgiltig, utan kan utvecklas eller revideras allteftersom kunskaperna ökar om vilka typer av vattenmiljöer som är mest värdefulla för bevarande av den biologiska mångfalden. Översilade klippor Källor och grundvattenmatade utströmningsområden Strandbrinkar med blottade branter Öppna stränder (orsakade av ishyvling, vattenståndsfluktuationer eller bete) Sandstränder (minerogena stränder) Hävdade strandängar, sjö- och åstränder Översvämningsskog (alluvial skog) Bäckraviner Forsar och vattenfall Kvillområden Blockrika vattendragssträckor Mynningar och deltan Småvatten och temporära vatten Fisktomma sjöar

67 Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag en vägledning Beskrivning av nyckelbiotoper och bevarandevärden I beskrivningen av nyckelbiotoperna redovisas bevarandevärden, exempel på rödlistade arter samt vilka typer av påverkan som utgör de allvarligaste hoten mot livsmiljöerna. Det finns behov av att utveckla definitioner för de olika nyckelbiotoperna där bl.a. biotopens storlek, strukturernas omfattning eller täthet samt olika typer av kvalitetskriterier preciseras för olika regioner. På det sätt som nyckelbiotoperna är beskrivna i detta dokument krävs en bedömning i varje enskilt fall huruvida biotopen utgör en nyckelbiotop. För vissa av biotoperna som sedan tidigare finns beskrivna 74 har länsstyrelsen i Jönköpings län preciserat definitioner och kvaliteter som kan användas i södra Sverige. Översilade klippor Klippor av neutrala till basiska bergarter (t.ex. skiffer, grönsten) som översilas av grundvatten eller hålls fuktiga i stänkzonen vid bäckar och sjöar. Kan bestå av lodräta klippor eller öppna, exponerade, ofta sydvända, sluttande hällar. Denna livsmiljö hålls oftast kontinuerligt fuktig, men kan tidvis torka ut. Bevarandevärden: En specifik flora av mossor, lavar och alger är beroende av denna livsmiljö som kännetecknas av värme i kombination med hög fuktighet. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: skorplaven Peltula euploca, rikkärrsskapania Scapania degenii, sydlig skärbladsmossa Paraleucobryum sauteri. Påverkan/hot: Förändringar i vattentillgången, t.ex. genom dränering av omgivande mark, eller ökad beskuggning genom t.ex. skogsplantering i närområdet. Nedfall av barr, löv och kvistar kan orsaka förnabildning med igenväxning som följd. Vegetationen på översilade klippor är känslig mot nedfall av gödande eller försurande luftföroreningar. Kalkning i eller i direkt anslutning till biotopen förändrar vegetationen och är framför allt negativt för mossor och lavar. Källor och grundvattenmatade utströmningsområden Blöta eller sumpiga områden med utflöde av grundvatten, ibland med blottad mineraljord och utfällningar av t.ex. järnockra. Kan förekomma i anslutning till stränder längs sjöar och vattendrag, både över och under vattenlinjen. Biotopen omfattar källor med kalkrikt och/eller mineralrikt vatten samt mineralrika gungflyn. På vintern finns ofta öppet vatten i anslutning till källor. Biotopen förekommer på skuggiga lokaler, t.ex. klibbalkärr, men även i öppna marker t.ex. källdråg på betade strandängar. 74 Liliegren Y., Lagerkvist G Nyckelbiotoper i rinnande vatten ett system för identifiering av särskilt värdefulla biotoper i och i anslutning till rinnande vatten. Länsstyrelsen Jönköpings län. Meddelande 96:34. 45

68 Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag en vägledning Bevarandevärden: Denna biotop hyser ofta arter av mossor, lavar och alger som kräver ett högt innehåll av baskatjoner i markvattnet. Under vattenlinjen kan biotopen utgöra en refug för bottenfauna och småfisk då t.ex. ph- värdet periodvis kan vara betydligt högre än i den fria vattenmassan. Många av de arter som förekommer är försurnings eller föroreningskänsliga. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: dunmossa Trichocolea tomentella, käppkrokmossa Hamatocaulis vernicosus, nattsländan Odontocerum albicorne. Påverkan/hot: All verksamhet som innebär en fysisk påverkan av strandstrukturen och dess hydrologi innebär ett hot mot dessa miljöer. Kalkning i eller i direkt anslutning till biotopen förändrar vegetationen och är framför allt negativt för mossor och lavar. Strandbrinkar med blottade branter Strandbrinkar som bildas i branta strandavsnitt, där de finkorniga jordarterna blottats till följd av ras, bland annat i ytterkurvorna av meandrande vattendrag. De förekommer främst i de nedre delarna av ett vattendrag där strömhastigheten är låg men också där vattendrag skurit sig ner genom lösa jordarter och bildat t.ex. bäckraviner och rasbranter. Kallas ofta nipa i norra Sverige. Bevarandevärden: Biotopen är dynamisk och utsätts regelbundet för naturliga störningar. Strandbrinkarna utgör häckningsplatser för sällsynta fågelarter såsom kungsfiskare. De lösa jordarterna är också livsmiljöer för skalbaggar och andra insekter som tidvis lever nergrävda i sanden. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: kungsfiskare Alcedo atthis Påverkan/hot: Kanalisering, invallning och vattenståndsreglering. Naturlig vattendynamik är en förutsättning för att strandbrinkarna skall bestå som dynamisk biotop. Öppna stränder orsakade av ishyvling, vattenståndsvariation eller bete Flacka områden med naken jord eller glest bevuxen mark inom översvämningsområdet till sjöar och vattendrag. Naturliga vattenståndsfluktuationer skapar långgrunda finsedimentstränder och blottade leriga bottnar, en förutsättning för flera småväxta vattenväxter, s.k. ävjebroddsvegetation. Ishyvling och kontinuerlig slampåförsel är andra fenomen som hindrar igenväxning. På betespräglade stränder kan biotopen utgöras av en relativt smal strandzon påverkad av erosion och tramp. Bevarandevärden: Biotopen är en förutsättning för flera konkurrenssvaga växter som missgynnas av igenväxning. Flera rödlistade markskalbaggar är knutna till denna miljö. Det grunda vattnet utgör en gynnsam uppväxtmiljö för många bottenfaunaarter, med sitt höga näringsutbud, varmare vatten och skydd mot fiskpredatorer. 46

69 Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag en vägledning Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: murgrönsmöja Ranunculus hederaceus, strandbräsma Cardamine parviflora, bågsäv Scirpus radicans, klotgräs Pilularia globulifera, krypfloka Apium inundatum, sjötåtel Deschampsia setacea, ävjepilört Persicaria foliosa. Påverkan/hot: Regleringar av sjöar och vattendrag, upphörande strandbete samt eutrofiering och igenväxning. Sandstränder (minerogena stränder) Öppna, vegetationslösa minerogena stränder vid sjöar och vattendrag inom området som påverkas av vattenståndsfluktuationer. Biotopen utgörs av en relativt kortvarig successionsfas som för sin nybildning är helt beroende av naturliga vattenståndsfluktuationer. Vid älvar med hög erosions och sedimentationsaktivitet sker en ständig omlagring av material. Kan utgöras av minerogena bankar (älvvallar) längs vattendrag eller revlar i bakvattenpartier. Livsmiljön förekommer också i stora sjöars bränningszon eller i anslutning till grustag och grusgropar. Bevarandevärden: Minerogena stränder är en viktig livsmiljö för många hotade insektsarter som delvis lever nedgrävda. Kornstorleken kan då vara avgörande för arternas miljöval. Hotade mossor knutna till denna livsmiljö är ljuskrävande och konkurrenssvaga och gynnas av avsaknaden av vegetation. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: Skalbaggarna Bembidion argenteolum, Hydrosmecta delicatula, större snabbagge Anthicus sellatus, tvåfläckig snabbagge Anthicus bimaculatus. Kurragömmamossa Haplomitrium hookeri, strandflikmossa Lophozia capitata. Påverkan/hot: Regleringar som minskar vattenståndsfluktuationerna kan orsaka t.ex. igenväxning eller översvämning. Exploatering och rörligt friluftsliv kan förstöra strandrevlar och sandstränder genom t.ex. slitage. Återställande av grustag innebär ofta att denna typ av sandmiljöer försvinner. Strandskog/Översvämningsskog Strandskogen inom det område som regelbundet översvämmas utgör en viktig biotop för många vattenanknutna arter. Stambaser, rötter och död ved av lövträd (al, Salix, asp och björk) eller barrträd samt stenar av basisk mineral utgör strukturer och substrat för mossor, lavar och alger samt ett flertal insekter. Denna livsmiljö är beroende av regelbunden översvämning och ett visst mått av beskuggning. Bevarandevärden: Variationsrikedomen av substrat och tillgången på näring i kombination med regelbunden översvämning och hög luftfuktighet utgör grunden för artrikedomen i dessa miljöer. Miljön utgör också skydd och vid tiden för kläckning kryper många insektslarver upp mot stranden och till bringar slutfasen som larv i det varmare vattnet 47

70 Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag en vägledning mellan stenar och rötter. Speciellt vid rinnande vatten har strandskogen har också stor betydelse för organismerna i vattendraget. Träden ger skugga och nedfallet av löv och insekter utgör födobas för många av de mindre vattendragens djur. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: strandskinnlav Leptogium rivulare, strandblocklav Porpidia hydrophila, hårklomossa Dichelyma capillaceum, svämmossa Myrinia pulvinata, Brynia novae-angliae, mikroskapania Scapania massalongi. Påverkan/hot: Skogsbruk (avverkning, gallring eller borttagning av död ved) och dikning i strandmiljöerna samt reglering av vattenföringen utgör de största hoten mot denna biotop. Kalkning i eller i direkt anslutning till biotopen förändrar vegetationen och är framför allt negativt för mossor och lavar. Bäckraviner Vattendrag i mer eller mindre djupt nedskuren dalgång. Bäckravinen är ofta beskuggad av ett slutet kronskikt och rikligt med både stående döda träd och lågor. Luftfuktigheten är hög och relativt jämn. Bäckraviner i lövskog hyser särskilt många hotade arter knutna till vattenmiljöer. Bevarandevärden: Bottenfaunan i denna typ av bäckar är karaktäristisk och består till stor del av s.k. fragmenterare, djur som lever på nedfallande löv och material från omgivande skog. Den fuktiga miljön i bäckens närhet är artrik, med förekomst av sällsynta mossor, lavar, rödalger, svampar och ormbunkar. Flera rödlistade fjärilar förekommer främst i denna miljö liksom några vedlevande skalbaggar. Otillgängligheten gör att bäckraviner ofta kan fungera som spridningskorridor och reträttplats för många hotade arter. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: Nätvingen Osmylus fulvicephalus och tvåvingarna Beris morrisii, Thaumalea testacea och T. truncata lever i strandzonen och på mossbevuxna substrat i lövskogsraviner. Skirmossa Hookeria lucens. Bukpolsnäcka Macrogastra ventricosa. Påverkan/hot: Bäckravinen som livsmiljö för hotade arter är framför allt känslig för avverkning eller utgallring som innebär ökad solinstrålning med temperaturhöjning och uttorkning som följd. Avverkning i anslutning till vattendrag minskar också födobasen för bottenlevande djur som är beroende av nedfallande material. Skogsbruksåtgärder uppströms kan innebära en ökad belastning av slam och humus. Kalkning i eller i direkt anslutning till biotopen förändrar vegetationen och är framför allt negativt för mossor och lavar. Forsar och vattenfall Forsar och vattenfall opåverkade av flottledsrensning, kanalisering eller vattenreglering. Hastigt strömmande vatten (med avsaknad av blanka vattenytor) inom sträckor med 48

71 Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag en vägledning relativt stor nivåskillnad. Närmiljön hålls ständigt fuktig under påverkan av stänk och forsdimma. Vinteröppet vatten förekommer ofta. Otillgängligheten gör ofta att en trädbevuxen skyddszon lämnats, en god förutsättning för förekomst av död ved i eller i anslutning till vattendraget. Bevarandevärden: Kvarvarande forsar och vattenfall i för övrigt reglerade vatten utgör viktiga restbiotoper. Den höga luftfuktigheten möjliggör en rik tillgång på fuktighetskrävande arter som mossor och ormbunkar. Bottenfaunan karaktäriseras av syrgaskrävande arter. I förorenade vattendrag kan forsar utgöra refuger för arter som annars inte överlever den förorenade miljön. Det vinteröppna vattnet ger möjlighet till födosök för vissa fågelarter samt t.ex. utter. Forsarnas närmiljö kan utgöra fröbank för nedströms regelbundet översvämmade områden. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: Dagsländan Rhitrogena germanica, flodpärlmussla Margaritifera margaritifera, venhavre Trisetum subalpestre, lax Salmo salar, utter Lutra lutra. Påverkan/hot: Reglering för energiuttag är det mest påtagliga hotet mot forsar och vattenfall. I övrigt är många av dessa miljöer påverkade av kanaliseringar för t.ex. flottning och i behov av återställande. Skogsbruk på anslutande marker förändrar lokalklimatet, minskar luftfuktigheten, minskar tillgången på död ved och kan påverka vattenkvaliteten. Kvillområden Kvillområden bildas huvudsakligen i relativt flacka områden av stenig och blockig terräng där vattendraget inte kan rinna genom en tydligt avsatt huvudfåra. Vattendraget delas där upp i ett mer eller mindre diffust nätverk av småbäckar. På torrare partier mellan bäckfårorna växer ofta en frodig lövdominerad växtlighet. Bevarandevärden: Kvillområden är variationsrika, ofta mosaikartade biotoper med rikligt inslag av löv och ormbunksvegetation mellan bäckfårorna. Luftfuktigheten är hög och stambaser och stenar utgör substrat för mossor och lavar. De steniga bottnarna ger goda möjligheter till skydd för småfisk och bottenfauna. Kvillområden håller ofta vinteröppet vatten Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: flodkräfta Astracus astracus, flodpärlmussla Margaritifera margaritifera, lax Salmo salar, utter Lutra lutra. Påverkan/hot:. Skogsbruk på anslutande marker förändrar lokalklimatet, minskar luftfuktigheten, minskar tillgången på död ved och kan påverka vattenkvaliteten. Reglering av vattenföringen. 49

72 Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag en vägledning Blockrika vattendragssträckor Vanligen breda vattendragssträckor på vilka det synliga bottensubstratet domineras av block. Vid lågvatten rinner vattendraget i huvudsak under och mellan det grova substratet. Bevarandevärden: En stor del av de blockrika vattendragen i skogslandskapet har under flottningsepoken rensats kraftigt. De blockrika sträckor som finns kvar utgör därmed restbiotoper. Den grova strukturen i biotopen ger goda möjligheter till skydd för mindre fiskar och bottenlevande djur. Stenar och block utgör också substrat för bland annat mossor och lavar med höga fuktighetskrav. Blockrika sträckor håller regelbundet vinteröppet vatten. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: flodkräfta Astracus astracus, flodpärlmussla Margaritifera margaritifera, lax Salmo salar, utter Lutra lutra. Påverkan/hot: skogsavverkning i direkt anslutning till vattendraget, reglering av vattenföringen. Mynningar och deltan Där ett vattendrag mynnar i en sjö bidrar den minskade strömhastigheten till en ansamling av finare sediment som kan formas till ett delta. Deltabildningen är en pågående process som kontinuerligt skapar nya grundområden, slambildningar och partier av bar jord. I de fall då deltabildningen byggts upp av organiskt material kan förekomsten av vattenväxter vara riklig. Vid mynningar finns ofta vinteröppet vatten, vilket underlättar födosök för exempelvis utter och sjöfåglar. Bevarandevärden: Sedimentationen gör att deltaområdet blir rikt på näring och en bas för rik biologisk mångfald. De grunda vattenområdena är viktiga födosöksområden för fåglar, fiskar och däggdjur. Partier med blottade leriga bottnar är gynnsamma för flera småväxta, konkurrenssvaga vattenväxter, sk ävjebroddsvegetation. Flera sällsynta och rödlistade markskalbaggar lever i denna miljö. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: ävjepilört Persicaria foliosa, utter Lutra lutra. Påverkan/hot: Muddring och kanalisering samt markanvändning (skogsbruk, jordbruk) i direkt anslutning till utloppsområdet. Småvatten och temporära vatten i det öppna landskapet Vegetationsrika mer eller mindre stillastående vatten, bl. a. märgelgravar, naturliga småvatten, branddammar och alvar-vätar i det öppna landskapet. Grunda vattensamlingar som torkar ut på sommaren, temporära småvatten, kan finnas på välhävdade, trampade 50

73 Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag en vägledning eller av annat markslitage påverkade marker, i grustag eller på alvaret. Omgivande landskap består ofta av jordbruksmark och den traditionella markanvändningen i anslutning till småvattnet är bete/slåtter med inslag av våtmarker och lövträd. Bevarandevärden: Småvatten hyser ofta en art och individrik flora och fauna av bl.a. undervattensväxter, dykarskalbaggar och andra främst växtlevande skalbaggar och insekter. Våra hotade grod- och kräldjur är beroende av småvatten vilka också är livsmiljö för vissa sällsynta fiskarter, t.ex. groplöja. En del småvatten är fiskfria varför en speciellt zooplankton- och bottenfauna kan utvecklas, vilket kan vara påtagligt i temporära vatten. Avsaknaden av konkurrens från fiskar gör också dessa miljöer mycket gynnsamma för vissa fågelarter. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: Blodigel Hirudo medicinalis, sköldbladfotingar Lepidurus apus, Triops cancriformis, Limnadia lenticularis, dagsländan Cloeon schoenemundi, nattsländan Tricholeiochiton fagesii, snäckor t.ex Omphiscola glabra och Aplexa hypnorum. Sydlig smaragdflickslända Lestes virens. Bland växter kan nämnas vårtsärv Ceratophyllum submersum, flocksvalting Baldellia ranunculoides, spetsnate Potamogeton acutifolius. Kransalger, t.ex spädslinke Nitella gracilis, dvärgslinke N.batrachosperma, busksträfse Chara vulgaris Större vattensalamander Triturus cristatus, samt flera grodor, t.ex. lövgroda Hyla arborea, Påverkan/hot: Arealen och antalet småvatten i det öppna landskapet har varierat under historisk tid. I det moderna jordbrukslandskapet har många småvatten dikats ut, fyllts igen eller påverkats negativt av vattenuttag, näringsutsläpp och bekämpningsmedel. Utsättning av kräftor och/eller fiskar förändrar förutsättningarna för naturligt förekommande arter. Naturligt fisktomma sjöar och småvatten Fisktomma sjöar, oftast i alpin/ subalpin miljö och ofta med klart vatten. Sjöarna är mestadels belägna på kalfjället och bottenfryser ofta vintertid. Sjöarna omges ofta av riklig Carex-vegetation. Avsaknad av fisk gör att en särskild zooplanktonfauna kan utvecklas. Fisktomma sjöar finns också i skogs- och myrlandskapet. I jordbrukslandskapet förekommer fisktomma småvatten, exempelvis märgelgravar. Bevarandevärden: Fisktomma sjöar hyser flera av våra hotade zooplankter och kräftdjur. Den rika faunan utgör födobas för många fågelarter som häckar i fjällsjöarna. Fisktomma sjöar och småvatten kan utgöra livsmiljö för hotade grodarter och vattensalamandrar. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: sköldbladfotingar Lepidurus arcticus, gälbladfotingar Polyartemia forcipata, Branchinecta palludosa. Större vattensalamander Tritus cristatus, gölgroda Rana lessonae, m fl grodarter. Påverkan/hot: Den rika zooplanktonförekomsten har gjort dessa sjöar intressanta för utplantering av ädelfisk. Predationen från fiskar har gjort att det naturliga plankton och 51

74 Bevarande av värdefulla naturmiljöer i och i anslutning till sjöar och vattendrag en vägledning bottenfaunasamhället slagits ut. I jordbrukslandskapet har många småvatten försvunnit genom utdikning och igenfyllning. Småvatten i jordbrukslandskapet omfattas sedan 1994 av biotopskydd. Hävdade strandängar och sjöstränder Strandängar och sjöstränder med en naturligt fluktuerande grundvattennivå. Traditionellt har biotopen använts till bete och slåtter, idag kvarstår ofta endast bete. Kvaliteten på övergångszonen mellan land och vatten är viktig för biotopens värde. De betande djuren skall ha möjlighet att beta av vass och säv så att en "blå bård" (ett vattenområde) etableras mellan stranden och vattenvegetationen kombinerat med ett område av bar jord strax ovanför vattenlinjen. Strandängen torkar normalt upp under sommaren, men skall inte vara dränerad eller gödslad. Bevarandevärden: Arealen hävdade strandängar har minskat drastiskt de senaste 100 åren vilket inneburit att många arter knutna till denna miljö idag är hotade. Strandängar och sjöstränder hyser en mångfald av insekter och kärlväxter och har stor betydelse som häcknings- och rastplats för olika våtmarksfåglar. Exempel på rödlistade arter som kan förekomma: kärlväxter såsom grönskära Bidens radikata, mossan sydlig gaffel Riccia huebeneriana. Påverkan/hot: Stora arealer strandängar har dikats ut och odlats upp. I många fall har stängsling skett mot vattenlinjen vilket gjort att de viktiga övergångszonerna försvunnit. Bristen på betesdjur är ytterligare ett problem. Vid otillräcklig eller upphörd hävd etablerar sig buskar och lövträd successivt och värdet som livsmiljö för fåglar försämras. 52

75 1(11) DNR: Utkast ArtDatabanken Ulf Bjelke och Eddie von Wachenfeldt PROMEMORIA, UTKAST Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten SLU, Box 7070, SE Uppsala, Sweden tel: +46 (0) Org.nr

76 Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten Innehåll Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten... 1 Introduktion... 3 Biologiska effekter av reglering... 4 Påverkan på artgrupper... 4 Vattenlevande djur... 4 Strandlevande växter (kärlväxter och mossor) Strandlevande lavar och svampar... 5 Strandlevande ryggradslöda djur... 5 Åtgärder till gagn för arter i rinnande vatten... 7 Naturtyper som påverkas av onaturlig hydrologi... 8 Bevarandestatus Referenser (11)

77 Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten Introduktion Vattnets dynamik i fråga om variationer av flöden, vattenstånd och isförhållanden över året är av avgörande betydelse för många vattenlevande och strandarter, vars ekologiska nischer ofta bestäms av dessa faktorer. Dynamiken utgör den störning som behövs för att upprätthålla och återskapa livsmiljöer för samhällen av arter som ofta är svaga konkurrenter i förhållande till några få generalister. Flera av dessa livsmiljöer faller in under de naturtyper som finns upptagna i artoch habitatdirektivet. Vid reglering för vattenkraft kan påverkan vara större eller mindre beroende på omfång och kraftverkstyp. Vid omledning av vatten till kraftverk skapas torrfåror där inget eller mycket lite vatten rinner under delar av året. Avsaknad av vatten leder till att strandzonen försvinner. I reglermagasin uppströms dammarna leder kraftiga vattenståndsvariationer till att finkornigt material eroderas bort från stränderna vilket, i kombination med onaturlig säsongscykel, får till följd att dessa strandmiljöer urlakas och blir sterila. Vattennivån i stora älvmagasin sänks under vintern eftersom efterfrågan på elkraft då är stor, med för säsongen onaturligt höga flöden nedströms som följd. I samband med vårfloden, när det i normala fall är högt flöde i älvarna, fylls åter magasinen uppströms dammen för att vid behov kunna utnyttjas för att producera el. Detta medför en påtaglig och onaturlig förändring av flödesvariationen under året. Flödet under vintern blir högre och de naturligt höga flödena i samband med snösmältning under våren minskar. Även under andra delar av året inträffar onaturligt stora säsongsmässiga flöden, exempelvis då magasinet är fullt och man tvingas släppa igenom vatten efter kraftig sommarnederbörd. Korttidsreglering, som svar på snabba behov i elförbrukningen innebär också ofta att vattenståndet varieras mer frekvent. Omkring 150 rödlistade vattenlevande arter är knutna till svenska rinnande vatten. Dessa utgörs av fiskar, fåglar, växter och flera grupper av ryggradslösa djur. En stor majoritet påverkas negativt av vattenreglering. Vattenlevande arter har ofta nischer i ett särskilt vattenflöde, och ett mindre naturligt eller ändrat sådant leder ofta till ett minskat antal arter. Utöver dessa är ca 270 rödlistade arter knutna till landdelen av svenska sötvattensstränder där den övervägande delen av dessa finns längs med rinnande vatten. Arterna hör hemma bland kärlväxter, mossor, lavar, fåglar och groddjur samt flera grupper av ryggradslösa djur. Strandlevande arter är ofta svaga konkurrenter som är gynnade av den störning som orsakas av naturliga vattenståndsvariationer eller hävd. Flertalet naturtyper är också beroende av naturliga flöden, vattenståndsvariationer och annan naturlig störning. Ungefär nio av naturtyperna är starkt beroende av att dessa processer skapar strukturer som utgör livsmiljöer för många arter knutna till dem. 3(11)

78 Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten Biologiska effekter av reglering Reglering leder ofta till en ökad igenväxning och lägre artrikedom av växter i strandmiljöer. Artrikedomen och biomassan hos både landlevande och vattenlevande evertebrater med vuxet stadium på land är också lägre i reglerade vattendrag. Studier i värmländska sjöar visar att bottenfaunan påverkas negativt av regleringens omfattning. Dammarna och dämmena i sig utgör vandringshinder för fisk och andra vattenlevande organismer men hindrar också spridning av strandlevande organismer, främst växter, bland annat till följd av minskad kontakt mellan vattendraget och svämplanet. Påverkan på artgrupper Vattenlevande djur Vattendrag är artrika miljöer för bottenfauna och fisk. Sländ-, skalbaggs- och tvåvingelarver, snäckor, musslor och kräftdjur är de artrikaste grupperna. De flera hundra arterna av bottenfauna har ofta nischer i att de är anpassade till olika vattenhastigheter. Förändrad flödesregim leder då till att artsamhället förändras. Oftast blir det artfattigare när flödet blir mer onaturligt. En naturlig bottenstruktur med stenar och block av olika storlek är av stor betydelse då dessa skapar zoner med varierande vattenhastighet. För fiskar, där artantalet är betydligt mindre, sker en liknande förändring. Här är det dock inte bara flödet som orsakar problem utan även de vandringshinder som uppstår vid vattenkraftutbyggnad. Alla fiskar vandrar i högre eller mindre grad, men särskilt gäller det de för människan ekonomiskt viktiga laxfiskarna. Strandlevande växter (kärlväxter och mossor). Växter påverkas genom förändrat flöde i sig och genom att flera är svaga konkurrenter som har hittat sin nisch i periodvis översvämmade biotoper som många landlevande arter inte klarar av. Artrikedomen av kärlväxter och mossor finns främst i strandzonen med få arter i själva vattnet. Den biologiska mångfalden på stränder har minskat i modern tid beroende på onaturliga flödesoch vattenståndsregimer, eutrofiering och upphörd hävd. Dessa faktorer är ofta svåra att särskilja från varandra då de leder till samma effekt igenväxning av ett fåtal högvuxna generalistarter bland kärlväxterna. En grupp av strandväxter som tillhör de som minskat allra mest i södra Sverige under 1900-talet är ävjebroddssamhället. Det utgörs av ett drygt tiotal små, mest ettåriga kärlväxtarter som oftast växer på näringsfattiga finsedimentbottnar vilka står under vatten större delen av året och gärna bottenfryser under vintern, men normalt friläggs under sensommaren. Ett viktigt exempel är den nationella ansvarsarten ävjepilört Persicaria foliosa (NT; Sverige hyser omkring hälften av världspopulationen). 4(11)

79 Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten För mossor kan stränder med sötvatten vara extremt artrika. En hög artrikedom beror delvis på förekomst av naturliga störningar såsom översvämning och erosion. Fuktiga strandbrinkar, jordblottor i översvämningszonen och ojämna stenar som kantar vattenbrynet är några av de mest artrika strandmiljöerna. Grovt sett kan man dela in sötvattenssträndernas artuppsättning av mossor i tre grupper. 1) De som återfinns på stenkantade stränder som kan vara allt från berghällar, som då och då översvämmas, till stenblock som permanent ligger under vattenytan eller permanent befinner sig ovanför högvattenlinjen. 2) Den andra gruppen mossor är de som återfinns på trädbaser och död ved som kantar stränder. 3) Den tredje gruppen strandarter är de som snabbt koloniserar nyblottad sand, lera eller dyiga partier i själva strandlinjen och detta är arter som är kortlivade. Strandlevande lavar och svampar Många lavar utmed vattendrag har drabbats hårt av en kombination av vattenkraftsutbyggnad och skogsbruk. Artrika lavsamhällen eller förekomster av rödlistade lavar finns främst på stränder med sten eller klippor. Sand- och lerstränder hyser av naturliga skäl få lavar. En speciell och mycket artrik miljö som hyser flera rödlistade arter är forsar eller vattenfall där det bildas forsdimma. Det finns några få arter som är knutna till träd som konstant eller under stora delar av året utsätts för denna forsdimma. Dessa arter har drabbats hårt av en kombination av vattenkraftsutbyggnad och skogsbruk. Strandlevande ryggradslöda djur Denna djurgrupps stora variation i födoval och utnyttjande av olika substrat leder till en stor mångfald och gör att de finns i alla slags strandmiljöer från vegetationslösa sand- och grusstränder till frodiga gungflyn vid eutrofa gyttjestränder. Att i korthet beskriva olika artsamhällen i strandmiljöer är därför svårt, men om man begränsar sig till de rödlistade eller minskande arterna så visar det sig att flertalet arter är knutna till stränder som är naturliga i fråga om flödesdynamik. Detta beroende på att de ofta, liksom växterna, är svaga konkurrenter och drabbas av den igenväxning som ofta sker utan naturliga vattennivåskillnader. Många arter har sin larvutveckling i strandmiljöer, och är därför beroende av naturliga vattenstånd under hela sommarhalvåret. En reglering som medför onaturliga vattenstånd (t.ex. högvatten under sommaren som innebär att högre sandrevlar står under vatten längre perioder) kan drastiskt försämra larvernas överlevnad. Korttidsreglering som leder till snabba nivåförändringar skapar strandzoner där få arter kan överleva p.g.a. små möjligheter till födosök, reproduktion eller larvutveckling. 5(11)

80 Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten Tabell 1. Den hittills största litteraturstudien av ekologiska effekter av olika typer av förändrad flödesregim på artsamhällen i rinnande vatten och på deras stränder (Poff och Zimmerman 2010). Totalt analyserades 165 vetenskapliga artiklar från hela världen. Huvudtyp av påverkan Grupp Antal artiklar Antal artiklar som rapporterar minskad ekologisk respons Antal artiklar som rapporterar ökad ekologisk respons Magnitud Akvatiska arter Påverkan De vanligaste effekterna i de analyserade artiklarna Stabilisering (förlust av hög/lågflöden) Förlust av känsliga arter Minskad artrikedom Förändring av artsammansättning och av dominerande taxa Minskat antal individer Ökning av främmande arter Magnitud Akvatiska arter Större extremer av hög/lågflöden Brott av livscykler Minskad artrikedom Förändrad artsammansättning och relationer av täthet Förlust av känsliga arter Magnitud Strandarter Stabilisering (minskning av hög/lågflöden) Förändrad rekrytering; misslyckad frögroning Skifte från strand- till landlevande arter Ökad framgång för främmande arter Lägre artrikedom Ökad vegetation i strandnära vatten Ökad beskuggning Frekvens Akvatiska arter Minskad frekvens av högflöden Reproduktion vid fel årstid Minskad reproduktion Minskning av inhemska fiskarter Minskning av känsliga arter Minskning av habitat för fiskyngel Frekvens Strandarter Minskad frekvens av högflöden Förändring av artsammansättning Minskning av artrikedom Ökning av vedartade växter Tidsrymd Akvatiska arter Minskning av tid som flodplan ligger under vatten Minskning av fiskyngel Förändring av artsammansättning av fisk Förlust av specialiserade snäckarter 6(11)

81 Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten Tidsrymd Strandarter Minskning av tid som flodplan ligger under vatten Minskning av tillväxt och ökad dödlighet Förändrad artsammansättning Skifte från strand- till landlevande arter Minskad yta som domineras av strandarter Timing Akvatiska arter Ändring av tid för säsongsvisa högflöden Minskad reproduktion och överlevnad Förändrad artsammansättning Timing Akvatiska arter Ökad förutsägbarhet i flöde Förändrad artsammansättning och relationer av täthet Minskad reproduktion och överlevnad Timing Strandarter Förlust av säsongsvisa högflöden Minskad artrikedom Minskad reproduktion och överlevnad Ökning av främmande arter Minskad tillväxt av växter och träd Åtgärder till gagn för arter i rinnande vatten Återskapa naturliga vattenståndsfluktuationer o Anpassa flöden i kraftverk till mer naturliga årsfluktuationer, genom höga vårsläpp och lägre sommarflöden. o Skapa förutsättningar och öka acceptansen för mer naturliga vattenståndsvariationer i sjöar. Återskapa konnektivitet genom o Utrivning av dammar och vandringshinder o Omlöp vid kraftverksdammar (gynnar främst fisk och däggdjur, men kan vara positivt för spridning av även växter och evertebrater). Restaurera flodplan så att de återfår sin naturliga översvämningsfunktion o Avlägsna invallningar vid värdefulla naturområden. o Undvik att bebygga strandnära mark. Motverka igenväxning av öppna stränder o Röjning av träd och buskar som skuggar småvatten i tidigare hävdade marker. o Buskröjning vid avsaknad av effekter från naturliga högvatten och isskjuvningar. o Grävning och schaktning för att blottlägga sand på igenväxta sandrevlar. Öka hävden av stränder o Rationell maskinell slåtter, exempelvis med hjälp av modifierade pistmaskiner. 7(11)

82 Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten o Få igång en fungerande produktionskedja så att höet kan användas för produktion av biobränsle eller biogas genom rötning. Mer hänsyn till kontinuitetsstränder vid strandnära skogsbruk o Generell skyddszon mot vatten vid avverkning vars bredd anpassas till de ekologiska förutsättningarna. o Omväxling av soliga och skuggade partier längs skogsvattendrag. o Kvarlämnande och aktiv tillförsel av timmer i översvämningszonen. Riktade insatser för de växter som är värdarter för hotade strandarter. Avlägsna och motverka spridning av invasiva arter o Ökad kunskap om och övervakning av utbredning och spridningstakt för etablerade invasiva arter. o Information om riskerna med främmande trädgårdsväxter och frivilliga överenskommelser med växthandelsföretag om begränsningar av import och försäljning. Naturtyper som påverkas av onaturlig hydrologi I art-och habitatdirektivet finns en förteckning över de naturtyper som är av gemensamt intresse för medlemsländerna inom EU. I Sverige har det identifierats att det finns åtta naturtyper som utgörs av sjöar och vattendrag men det finns även flera naturtyper med en tydlig koppling till akvatiska miljöer. Bland de åtta sötvattensnaturtyperna är det framförallt fyra som är särskilt utsatta när det gäller förändringar av naturliga flöden, men även när det gäller bristande konnektivitet. Det rör sig om naturtyperna större vattendrag (naturtypskod: 3210), alpina vattendrag (3220), mindre vattendrag (3260) samt ävjestrandsjöar (3130). För samtliga naturtyper är även god vattenkvalitet en förutsättning. Det finns vägledningar som beskriver naturtyperna ytterligare (Naturvårdsverket 2015). Vattendragsnaturtyper utgörs av naturliga vattendrag och omfattar vanligen både huvudfåran och biflöden. Större och mindre vattendrag skiljs åt med avseende på storlek när det gäller flöde och strömordning. Alpina vattendrag är mindre vattendrag som finns ovan trädgränsen. Större vattendrag (3210) kännetecknas av naturliga vattenståndsfluktuationer och flöden vilket skapar förutsättningar för en hög biologisk mångfald med bl a älvsjöar, sel, meandersträckor, kvillar, forsar och fall. För många naturligt förekommande arter en naturlig vattendynamik av avgörande betydelse. Strandzonen utsätts för naturliga erosions- och sedimentationsprocesser och formas beroende på markens lutning och t.ex. i låglänta områden kan vattendraget tillåtas meandra och skapa strukturer som strandbrinkar. Kontinuitet i närmiljön för att upprätthålla naturliga vattenståndsvariationer och luftfuktighet 8(11)

83 Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten är av betydelse för många arter. Omgivande buffertzon är viktig för skuggning och tillförsel av organiskt material som död ved och löv vilka utgör både föda och substrat för många organismer. Det är också viktigt att det finns fria vandringsvägar för arter både inom vattendragets huvudfåra men även till biflöden samt vatten i andra avrinningsområden. På många ställen kan det finna spår av påverkan i form av rensningar och kanalisering i samband med tidigare utförda flottledsrensningar. För att tolkas som naturtyp, bör inte vattendraget vara avsevärt påverkat i huvuddelen av sin sträckning, med avseende på kontinuitet eller hydrologi men även eutrofiering och försurning spelar in. Mindre vattendrag (3260) är medelstora till små vattendrag och förekommer i princip i hela Sverige nedanför trädgränsen. Delar av vattendrag kan definieras som naturtyp och det är vanligt att biflöden till större vattendrag utgörs av naturtypen mindre vattendrag. Naturtypen kännetecknas av naturliga variationer i vattenstånd och naturlig flödesdynamik. Detta skapar en variation av strand- och bottenmiljöer som har förutsättning att hysa en rik biologisk mångfald inte minst för många rödlistade arter (Bjelke & Sundberg 2014). Strandszonerna präglas av naturliga erosions- och sedimentationsprocesser. Det kan förekomma partier med både lugnflytande partier där växter av flytbladstyp utgör ett naturligt inslag men även mer strömmande vattendrag där mossor dominerar är vanligt. Kontinuitet i närmiljön är viktig samt att det finns en fungerande buffertzon kring vattendraget. Här är också tillgång till nedfallande organiskt material viktigt. Fria vandringsvägar är också en förutsättning för naturtypen både inom själva vattendraget men även för anslutande avrinningsområden. Många mindre vattendrag är påverkade av reglering vilket skapar fragmentering och onaturliga vattenståndsvariationer. Inte bara själva vattendraget påverkas av utan även omgivande våtmarks- och strandområden genom exempelvis överdämning eller torrläggning. Alpina vattendrag(3220) definieras som de vattendrag som finns ovan barrträdsgränsen med samma strömordning och vattenföring som för mindre vattendrag. Även denna naturtyp karakteriseras av naturliga vattenståndsvariationer och en karakteristisk vegetation med örtrik strandvegetation och fjällväxter som inte nödvändigtvis behöver förekomma i naturtypens hela sträckning. Fria vandringsvägar är ytterligare en förutsättning tillsammans med en naturlig omgivning. Naturtypen påverkas bl a av reglering och fragmentering. Påverkan är inte alls lika betydande som för mindre vattendrag i boreal och kontinental region. Bland de fem naturtyper för sjöar är ävjestrandsjöar (3130) den sjönaturtyp som påverkas mest av onaturliga vattenståndsvariationer. En naturlig vattenståndsvariation skapar förutsättningar för naturtypens arter (flera ettåriga arter) som gynnas av naturlig störning i strandzonen, som periodvis skapar blottlagda stränder, vilket ger dem möjlighet att etablera sig. Uteblir dessa 9(11)

84 Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten naturliga störningar så riskerar dessa arter att konkurreras ut och andra arter tar över. Avsaknad av dynamik kan även leda till försumpning och igenväxning. Onaturligt lågt vattenstånd kan medföra erosion av viktiga strukturer. De sjöar som sedan en längre tid varit sänkta eller dämda kan ha uppnått vattenståndsfluktuationer av naturlig karaktär och förs därmed till aktuell naturtyp. För de sjöar som regleras kraftigt kan det finnas förutsättningar för störningsgynnade arter i delar av strandzonen. Dessa ettåriga pionjärarter är kännetecknande för naturtypen och i dessa fall kan dessa områden föras till naturtypen men inte sjön i sin helhet. Konnektivitet med angränsande vatten är också viktigt. Flera andra naturtyper berörs också däribland svämlövskog (91E0) och svämädellövskog (91F0). Båda naturtyperna finns i nära anslutning till sjöar och vattendrag och en förutsättning för naturtyperna är att det återkommande översvämmas vid högvatten. Uteblir högvattenflöden i och med en onaturlig vattenföring minskar förutsättningarna för dessa naturtyper väsentligt. Andra naturtyper som är i vissa delar beroende av mer eller mindre återkommande översvämningar i omgivande sjöar och vattendrag är svämängar (6450), fuktängar (6410) och högörtängar (6430). Ytterligare bör även tilläggas att det finns många våtmarksnaturtyper som är beroende av en naturlig väl fungerande hydrologi inom avrinningsområdet med avseende på grundvatten såväl som rörligt markvatten. Något som riskerar att försämras om hydrologin inom avrinningsområdet påverkas, vilket kan även inverka på våtmarkernas dynamik och därmed skapa problem. Bevarandestatus Bevarandestatus utvärderades 2013 i enlighet med Art- och habitatdirektivet (Eide 2014) och nedan anges kortfattat de problem som leder till gynnsam bevarandestatus inte uppnåtts. Större vattendrag påverkas av reglering och fragmentering vilket inverkar negativt på naturliga vattenståndsfluktuationer. Detta i sin tur påverkar flera arter i vattendraget men även i vattendragets strandmiljöer. Dessutom utgör dammar och andra barriärer utgör vandringshinder för många organismer. För att uppnå gynnsam bevarandestatus krävs att minst god ekologisk status nås eller bibehålls i enlighet med vattenförvaltningsförordningen för samtliga vattendragsnaturtyper. När det gäller mindre vattendrag har reglering och fragmentering varit en bidragande orsak till att status bedömts som otillfredsställande men även andra faktorer som påverkan från försurning, rensning och kanalisering, avsaknad av skyddszoner mm spelar in. Alpina vattendrag har bedömts uppnå gynnsam status och påverkan är inte lika tydlig i alpin region som i boreal och kontintal region. 10(11)

85 Regleringseffekter på arter och naturtyper knutna till sötvatten Avsaknad av naturliga vattenståndsvariationer tillsammans med bristande konnektivitet på grund av dämmen tillsammans med eutrofiering mm gör att gynnsam bevarandestatus inte uppnåtts i ävjestrandsjöar. Svämädellövskog har dålig bevarandestatus i regioner den förekommer, dels med avseende på för liten areal i förhållande till vad som bör finnas, men även för att det finns brister i strukturer och funktioner. Situationen för svämlövskog i boreal region är otillfredsställande och ännu sämre i kontinental region där den bedöms som dålig. För fuktängar och svämängar är situationen bekymmersam där naturtyperna bedömts vara i dålig bevarandestatus i samtliga regioner där de förekommer. Även naturtypen högörtängar har dålig bevarandestatus i boreal och kontinental region. Om den negativa påverkan fortlöper och/eller intensifieras i kombination med avsaknad av relevanta åtgärder, riskerar situationen ytterligare försämras och därmed även naturtypernas bevarandestatus. Referenser Bjelke, U. & Sundberg, S. (red.) Sötvattensstränder som livsmiljö rödlistade arter, biologisk mångfald och naturvård. ArtDatabanken Rapporterar 15. ArtDatabanken SLU, Uppsala. Eide W (Ed): Arter och naturtyper i habitatdirektivet bevarandestatus i Sverige Uppsala: ArtDatabanken, SLU; Dewson, Z. S., James, A. B., & Death, R. G. (2007). A review of the consequences of decreased flow for instream habitat and macroinvertebrates. Journal of the North American Benthological Society, 26(3), Naturvårdsverket Poff, N. L., & Zimmerman, J. K. (2010). Ecological responses to altered flow regimes: a literature review to inform the science and management of environmental flows. Freshwater Biology, 55(1), (11)

86 Fiktiva påverkansbedömningar Bilaga 10a Vietas Porjus Seitevare Harsprånget Ligga Rimojokk Parki Messaure Randi Akkats Letsi Porsi Regleringspåverkad naturvärdesklass Laxede Krokfors Boden Ej klassificerad 1 2 Kvarnån Ljuså Holsvattnet Forsbacken Relativt reglerkraftsbidrag- Helhetssyn Ej klassificerade Vittjärv BodånBoden

87 Fiktiva påverkansbedömningar Bilaga 10b Vietas Porjus Seitevare Harsprånget Ligga Rimojokk Parki Messaure Randi Akkats Letsi Porsi Laxede Konnektivitetspåverkad naturvärdesklass Ej klassad Relativt reglerkraftsbidrag- Helhetssyn Ej klassificerade Krokfors Boden Kvarnån Ljuså Holsvattnet Forsbacken Vittjärv Bodån Boden

88 Påverkansanalys av regleringar förslag till beräkningsmetod Regleringsdamm i utloppet av Rogsjön Foto: Google Earth

89 Pilotområde: Fyra regleringsdammar: 1. Hässjön 2. Tandsjön 3. Rogsjön 4. Ogsjön

90 Skillnad mellan reglerad och oreglerad vattenföring: Säsongsvariation

91 Skillnad mellan reglerad och oreglerad vattenföring: Tidsserier

92 Regleringspåverkan totalt Regleringarnas påverkan i utloppet av område Regleringspåverkan beräknas i detta exempel som volymsavvikelse [%], vilket ger måttlig status för detta område (se diagram).

93 Regleringspåverkan utan Hässjön Regleringarnas påverkan i utloppet av område

94 Regleringspåverkan utan Tandsjön Regleringarnas påverkan i utloppet av område

95 Regleringspåverkan utan Rogsjön Regleringarnas påverkan i utloppet av område

96 Regleringspåverkan utan Ogsjön Regleringarnas påverkan i utloppet av område

97 Ogsjöns bidrag till regleringspåverkan Regleringarnas påverkan i utloppet av område

98 Exempel på källfördelad regleringspåverkan Skillnaden i påverkan mellan normalt reglerat läge och påverkan med respektive reglering borttagen. Analysen gäller för utloppet av område