Förord. Dnr LÄNSSTYRELSEN ÖSTERGÖTLAND

Transkript

1 Regionalt Serviceprogram Östergötlands län

2 LÄNSSTYRELSEN ÖSTERGÖTLAND Dnr Förord Det Regionala Serviceprogrammet för syftar till att stärka servicen för medborgare och företag på landsbygden. Programmet har tagits fram på uppdrag av regeringen för att prioritera de insatser som stärker den offentliga och kommersiella servicen och samtidigt gynnar landsbygdens tillväxt. Servciceprogrammet är särskilt inriktat på att stärka dagligvaruhandeln och tillgången på drivmedel på landsbygden. Servicen på landsbygden har länge varit på tillbakagång på grund av den strukturomvandling som har pågått och fortfarande pågår i livsmedels- och drivmedelsbranschen. Även avfolkning och ändrade pendlingsmönster slår hårt mot den kommersiella servicen. En välfungerande service i kombination med infrastruktur såsom vägar, kollektivtrafik och bredband är en förutsättning för att tillväxten på landsbygden ska öka och för att människor ska kunna bo och verka där. Serviceprogrammet har tagits fram i ett brett partnerskap. Länets samlade kunskap och åsikter om kommersiell service på landsbygden och dess utveckling har på så vis blivit allsidigt belysta. Förutom Länsstyrelsen Östergötland har följande parter ingått i samarbetet: Regionförbundet Östsam, Länsbygderådet i Östergötland, Landsbygdsservice (FLF), Q-star, ICA, Axfood, Konsumentkontakt i Motala kommun, Leaderområdena Sommenbygd och Gränslandet, Skärgårdsrådet i Östergötland, Handikappförbundets samarbetsorgan, kommunerna Linköping, Finspång och Valdemarsvik samt lanthandlarna i Tjällmo, Bottna och Fornåsa. Magnus Holgersson Tf Landshövding POSTADRESS: BESÖKSADRESS: TELEFON: E-POST: WWW: LINKÖPING Östgötagatan ostergotland@lansstyrelsen.se lansstyrelsen.se/ostergotland Rapport nr: 2009:023 ISBN:

3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 2 UPPDRAGET LÄNSSTYRELSEN UPPDRAG FRÅN REGERINGEN KONSUMENTVERKETS UPPDRAG FRÅN REGERINGEN RIKTLINJER FRÅN KONSUMENTVERKET REGIONALT SERVICEPROGRAM FÖR ÖSTERGÖTLANDS LÄN PROGRAMMETS SYFTE BEGREPP OCH DEFINITIONER ARBETSGÅNGEN FÖR FRAMTAGANDE AV REGIONALT SERVICEPROGRAM SITUATIONEN I ÖSTERGÖTLAND IDAG LANTHANDLARE DRIVMEDELSTATIONER BEFOLKNING GRUNDLÄGGANDE BETALTJÄNSTER BREDBAND OCH KOMMUNIKATIONER NÄRINGSLIV LÄNSSTYRELSENS OCH KOMMUNERNAS ARBETE MED KOMMERSIELL SERVICE LÄNSSTYRELSENS ARBETE...16 Ekonomiskt stöd till kommersiell service...16 Investeringsbidrag...16 Servicebidrag...16 Hemsändningsbidrag...17 Regeringens extramedel till kommersiell servic...17 Övrig verksamhet inom kommersiell service KOMMUNERNAS ARBETE ANALYS LANTHANDLARNA DRIVMEDELSSTATIONERNA SAMLAD ANALYS SERVICEPUNKTER MÅL, INSATSOMRÅDEN OCH PRIORITERADE INSATSER...24 BILAGA

4 1 TILLGÅNGEN PÅ KOMMERSIELL OCH OFFENTLIG SERVICE I SVERIGE Nedan ges en översiktlig bild över hur den kommersiella och offentliga servicen ser ut idag och hur den har förändrats på senare år. Underlaget är främst hämtat från Glesbygdsverket och Konsumentverket. Mellan åren 2002 och 2007 har 474 orter i Sverige förlorat sin sista butik. Butiker har även tillkommit på 122 orter. De tillkomna butikerna rör sig sällan om helt nya etableringar utan är oftast butiker som varit nedlagda och öppnar igen eller drivmedelstationer som väljer att utöka sitt sortiment och därmed klassas som en dagligvarubutik. Under året 2007 fortsatte nedläggning med 15 stycken i glesbygd och 47 stycken i tätortsnära landsbygd. Sett till hela perioden har trenden över nettominskningen av orter som minst sin sista butik varit något avtagande. År 2007 fanns det 1060 orter med endast en dagligvarubutik och en tredjedel av dessa hade en omsättning under 4 miljoner kronor. Denna nivå på omsättning ses som en kritisk nivå för att kunna bedriva verksamheten och risken för nedläggning på dessa är överhängande 1. Drivmedelsområdet har under de senaste åren genomgått stora förändringar med omstrukturering och hopslagningar av oljebolag. De senaste årens priskrig och överetableringen av drivmedelstationer gör att strukturomvandling blivit nödvändig. Svensk Bensinhandel spår att omkring 1000 drivmedelstationer kommer att läggas ner under de nästkommande 3 åren 2. När bensinbolagen ska lägga ner drivmedelsstationer ser de till vilket resultat deras stationer gör, vilket leder till att många drivmedelsstationer i gles och landsbygd ligger i farozonen. Lagen om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel (SFS 2005:1248) säger att stationer med en årlig försäljningsvolym som överstiger 1000 kubikmeter är skyldiga att tillhandahålla ett förnybart drivmedel. Denna lag anses som en bidragande orsak till många nedläggningar, men många av de stationer som ligger i gles- och landsbygd säljer under denna volym och omfattas således inte av lagen. I beaktande bör man ha att en del stationer idag ligger nära 1000 kubikmeter och en nedläggning av en grannstation kan skapa en större efterfråga vilket gör att volymen 1000 kubikmeter överskrids och att en investering blir nödvändig. Eftersom boende på gles- och landsbygd i större uträckning är beroende av bilen som transportmedel är drivmedelförsörjningen där viktig. Ytterligare problem finns vad gäller sanering, speciellt då bensinstationen drivs i samband med en lanthandel eller annan serviceverksamhet. Kostnaderna för saneringen som ligger på verksamhetsutövaren i första hand och på markägaren i andra hand vilket kan få konsekvenser på de andra servicefunktionerna. Nedläggningen av Svensk Kassaservice AB har inneburit problem för många handlare där ökade kostnader för kontanthantering har varit en följd. Många boende och företag påverkas också av den minskade tillgängligheten till grundläggande betaltjänster. Post och Telestyrelsen har upphandlat ICA Banken AB och KI Kuponginlösen AB för dessa tjänster på vissa perifera orter och områden. Vad gäller dagskassahantering innebär anlitandet av privata firmor en merkostnad för företagen i dessa områden. Tillgängligheten till postservice får anses vara god och enligt glesbygdverket har 96 procent av befolkningen kortare än 10 minuters till närmsta fasta serviceställe. Antalet ombud minskade dock mellan 2006 och 2008 med ca 6 procent. Apoteket har via sina ombud också en bra täckning men avregleringen apoteket och utförsäljningen av apotek bör följas noga för att se hur tillgängligheten påverkas. 1 Kommersiell service i alla delar av landet. Konsumentverket Rapport 2008:6 2 Sveriges gles- och landsbygder 2008: Glesbygdsverket. 4

5 2 Uppdraget 2.1 Länsstyrelsen uppdrag från Regeringen Länsstyrelserna har fått i uppdrag att för respektive län utarbeta ett regionalt serviceprogram för att stärka dagligvarubutiker och drivmedelsstationer med strategiskt betydelse för varu- och drivmedelsförsörjningen på landsbygden. Arbetet ska ske i enlighet med Konsumentverkets riktlinjer. 2.2 Konsumentverkets uppdrag från Regeringen Konsumentverket har fått i uppdrag av regeringen att, i enlighet med verkets Förslag till riktlinjer för regionala serviceprogram stödja länsstyrelser eller i förekommande fall, regionala självstyrelseorgan respektive samarbetsorgan, i framtagandet av regionala serviceprogram. 2.3 Riktlinjer från Konsumentverket Konsumentverket har fått i uppdrag av näringsdepartementet att i samverkan med Glesbygdsverket uträtta riktlinjer för arbetet med regionala serviceprogram 3. Riktlinjerna är i huvudsak enligt följande: Länsstyrelserna eller självstyrelseorgan ska ansvara för att det regionala serviceprogrammet utarbetas. I möjligaste mån ska det lokala engagemanget och planeringen på kommunal nivå skapa underlag för bedömningar på regional nivå. De regionala serviceprogrammen ska vara fyråriga program. De ska utarbetas under 2009 och genomföras mellan åren Efter 31 mars 2009 ska de uppgifter rörande kommersiell service som Konsumentverket idag bedriver föras över till två nya myndigheter som bildas den 1 april 2009, Tillväxtverket och Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser. Redovisningar av programmet ska ske till Tillväxtverket i januari 2010, 2011, 2012 och Helhetssyn Arbetet med att främja en grundläggande servicestruktur i hela landet bör präglas av en helhetssyn. När de regionala serviceprogrammen har utarbetats och börjar genomföras, ska programmen ge underlag för prioritering av stöd till kommersiell service. Det ger möjlighet till att infoga olika former av stöd till kommersiell service i en långsiktig och väl underbyggd planering. Redan i dagsläget genomförs en rad åtgärder för att bevara och utveckla service i gles- och landsbygder med hjälp av insatser inom landsbygdsprogrammet och genom Leader. De olika insatserna ska så långt som möjligt komplettera varandra och samordnas. En god tillgång till service är också en viktigt lokal tillväxtförutsättning, servicefrågorna har därför en plats i det regionala tillväxtarbetet och i de regionala utvecklingsprogrammen, RUP. 3 Riktlinjer för regionala serviceprogram. Konsumentverket, jan

6 Partnerskapets sammansättning och funktion Innehållet i de regionala serviceprogrammen ska förankras i breda partnerskap. I partnerskapen ska företrädare finnas för kommuner, lokalt näringsliv, servicegivare samt lokala utvecklingsgrupper. Dialogen mellan det offentliga, intresseorganisationer och privata näringslivet ska fördjupas genom partnerskapen. Det är viktigt att inom ramen för regionala serviceprogrammen kunna redovisa samverkande partners insatser och finansiella åtaganden för att uppfylla de gemensamt ställda målsättningarna. Kommunerna har ansvar för att varuförsörjningen är planerad på ett sådant sätt att behovet av stöd till kommersiell service kan bedömas. Fortsättningsvis ska de regionala serviceprogrammen ligga tillgrund för bedömningar av behov av kommersiellt stöd, vilket förutsätter kommunernas aktiva medverkan. Samordningen av olika servicefunktioner inom kommunens och eventuellt landstingets verksamheter och samordningen mellan kommersiell och offentlig service förutsätter också ett aktivt deltagande från de olika kommunernas och landstingens sida. 6

7 3 Regionalt serviceprogram för Östergötlands Län I detta kapitel redovisas programmets syfte. Begrepp och definitioner som används i programmet förklaras och arbetsprocessen samt partnerskapet presenteras kort 3.1 Programmets syfte Det regionala serviceprogrammet för landsbygden syftar till att för Östergötland stärka dagligvarubutiker och drivmedelsstationer med strategiskt betydelse för varu- och drivmedelsförsörjningen på landsbygden. Programmet ska också skapa förutsättningar till viss offentlig service kopplad till dagligvaruhandeln och drivmedelstationerna. 3.2 Begrepp och definitioner Nedan följer förklaring till vissa begrepp och definitioner som förkommer i det regionala serviceprogrammet för Östergötland. Förklaringarna är främst hämtade från Glesbygdverket. Offentlig service: I Östergötlands serviceprogram avgränsas begreppet till att innehålla Apoteksvaror, bank och kassaservice, post och paket, Svenska spel och Systembolaget men även viss e-baserad service från olika myndigheter. Tätort: Orter med mer än 3000 invånare. Till tätorten räknas även området inom 5 minuters bilresa från tätorten. Tätortsnära Landsbygd: Det är det område som ligger 5-45 minuters bilresa från en tätort. Glesbygd: Det område som ligger över 45 minuters bilresa ifrån närmaste tätort samt öar utan fast förbindelse till land. Kommersiell service: Avser främst försäljning av dagligvaror som livsmedel, tobak, tidningar samt drivmedel. 3.3 Arbetsgången för framtagande av regionalt serviceprogram Länsstyrelsen träffade i februari 2009 Föreningen Landsbygdshandelns Främjande, FLF (nuvarande Landsbygdsservice) för att dra upp riktlinjer för fortsatta kartläggningar av landsbygdsbutiker inom följande områden: Kartläggning av omsättning och tillväxtspotentialen. Kartläggning enligt tillgänglighetsaspekten för funktionshindrade och handikappade. I mars 2009 hölls ett arbetsseminarium med Konsumentverket, Jordbruksverket, Glesbygdsverket, NUTEK, Landsbygdsnätverket samt Länsstyrelserna för Västmanland, Uppland, Stockholm, Gotland, Södermanland, Örebro och Östergötland av stapeln Efter arbetsseminariet träffades Regionförbundet Östsam och Länsstyrelsen för att lägga upp arbetet och planera en kommunträff den 2 april. Kommunträffar genomfördes genom en gemensam träff samt flera individuella träffar Vid den första träffen i april 2009 presenterades arbetet med framtagning av regionalt serviceprogram och kommunerna gavs i uppdrag att till den individuella träffen ta fram underlag för vilka orter/serviceställen som är prioriterade ur kommunalt perspektiv. 7

8 Inför de individuella träffarna fick kommunerna ca 1 månad på sig att ta fram underlagsmaterial för prioritering av orter/service ställen. I de individuella träffarna med kommunerna presenterade de sitt underlagsmaterial som regionala serviceprogrammet ska bygga på samt vilka orter/service ställen som ska prioriteras i respektive kommunen. Partnerskapet träffades första gången i maj 2009, andra gången i september 2009 och sista gången i december Under programperioden kommer partnerskapet att träffas två gånger per år för att rapportera och utvärdera hur målen hittills har uppnåtts. Partnerskapet för det regionala serviceprogrammet består av representanter från Länsstyrelsen Östergötland Regionförbundet Östsam Länsbygderådet i Östergötland Handlare från: Tjällmo, Bottna och Fornåsa Kommuner: Linköpings-, Finspångs- och Valdemarsviks kommun Konsumentvägledning i Motala kommun Leaderområden: Leader Sommenbygd och Leader Gränslandet Skärgårdsrådet i Östergötland Landsbygdsservice (FLF) ICA Axfood Q-star Handikappförbundens samarbetsorgan Nedan visas hur arbetsprocessen under framtagandet av programmet och under programperioden kommer att se ut. Partnerskapet har en central roll under hela programperioden. Partnerskap Uppstart Kommunträffar maj-juni 2009 Preliminär Priolista Juni 2009 Överenskommelse Lst och kommuner September 2009 Slutlig Priolista September 2009 Slutgiltigt program December 2009 Programskrivning Programskrivningen sker i samarbete med partnerskapet Årlig avstämning i januari till Tillväxtverket och slutrapport i januari Årliga seminarium för kommunerna och partnerskapet Kontinuerlig uppföljning av projektverksamhet och insatsområden i programmet 8

9 4 Situationen i Östergötland idag I detta kapitel ges det översiktlig information om hur situation i Östergötland ser ut idag vad gäller kommersiell och offentlig service på landsbygden. Även befolkningen och dess förändring under de senaste åren samt näringslivets struktur presenteras. 4.1 Lanthandlare I Östergötland finns det idag 36 stycken lanthandlare som är den sista på orten. Det är en minskning från 2003 med 14 stycken eller med 28 procent. Ca 30 procent av lanthandlarna i länet har idag en omsättning under 4 miljoner kr och ligger därmed i farozonen för nedläggning. Utöver dessa butiker finns det ett antal butiker som erbjuder ett mindre kompletteringssortiment samt butiker som endast har öppet under sommarhalvåret. Även vissa kommunhuvudorter (Ödeshög och Österbymo) har idag endast en butik kvar och de större huvudorterna ser problem i att kvartersbutiker försvinner vilket gör det problematiskt för vissa grupper även i städerna. Enligt statistik från Konsumentverket ligger den genomsnittliga marknadsandelen för de butiker som idag är den sista på orten på ca 32 procent, men varierar mycket från butik till butik. De lägsta andelarna ligger på endast 3 procent och de högsta över 130 procent. Antal personer som bor i de områden där det bara finns en butik uppgår idag till och har ett potentiellt konsumtionsunderlag på ca 1.1 miljard kronor. Bild 1 Lanthandlare i Östergötland 9

10 4.2 Drivmedelstationer I dagsläget finns det ca 34 drivmedelstationer på landsbygden i Östergötland, eller på orter med mindre än 3000 invånare, som är riktade mot vägburen trafik. Utöver detta finns det 12 stycken sjömackar där båtar har möjlighet att fylla på drivmedel. Av dessa sjömackar ägs 3 stycken av Kanalbolaget AB och ligger i Motala, Norsholm samt Mem. Gemensamt för alla 12 sjömackar är att deras försäljningsvolym inte är särskilt stor och att de inte har något bensinbolag bakom sig. Det är idag också endast en sjömack som erbjuder alkylatbensin i pumpen. Observera att sjömacken i Motala ligger inom Motala tätort. Nästan hälften av drivmedelsstationerna har en försäljningsvolym under 500 kubikmeter per år och av de 34 stationer som är riktade mot vägburen trafik är 31 den sista på orten. Den största delen av drivmedelstationerna på landsbygden är automatstationer, men vissa av dessa står i anslutning till en butik, vilket genererar positiva effekter för båda verksamheterna. Enligt Lag om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel (SFS 2005:1248) är drivmedelsförsäljare som från och med den 1 januari 2010 under kalenderåret två år före haft en försäljningsvolym som överstiger 1000 kubikmeter skyldig att erbjuda ett förnybart drivmedel. Under året 2009 är det 2007 års försäljningsvolym som bestämmer huruvida drivmedelsförsäljaren är skyldig att tillhandahålla förnybart drivmedel eller ej. Det går att söka dispens för detta genom Transportstyrelsen. Bild 2 Drivmedelsstationer på landsbygden 10

11 4.3 Befolkning Figur 1 Befolkningsutveckling i Östergötlands län Befolkning i Östergötland har ökat de senaste decennierna, vilket ökar förutsättningen för att alla medborgare ska kunna få del av en god kommersiell och offentlig service. Men den största delen av ökningen har varit koncentrerad till tätorterna Linköping och Norrköping. Hur befolkningen är fördelad i länet visas i tabell 1 nedan. Den klart största delen av befolkningen på landsbygden i Östergötland utgörs av tätortsnära landsbygd. Personer som bor på glesbygden är få till antalet och koncentrerade till de tre skärgårdsområdena Arkösunds, Sankt Annas samt Gryts skärgård. I dessa områden finns det många servicegivare som endast har öppet under turistsäsong och att öka förutsättningarna för dessa att ha året runt öppet skulle vara önskvärt. Det är även i dessa områden som det finns störst problem med betaltjänster och IT-infrastruktur. Glesbygd Tätortsnära landsbygd Tätort Kommun/län Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt Kvinnor Män Totalt Östergötlands län Ödeshög Ydre Kinda Boxholm Åtvidaberg Finspång Valdemarsvik Linköping Norrköping Söderköping Motala Vadstena * * * Mjölby Tabell 1 Befolkning i Östergötland 2007 (Bearbetning av statistik från Glesbygdsverket) 11

12 Under 2006 minskade antalet personer på glesbygden med 37 personer men under 2007 ökade invånare på glesbygden med 9 personer. Mest ökar antalet personer i tätorter och då speciellt i Linköping och Norrköping. Men av den totala befolkningsökningen i länet stod tätortsnära landsbygd 2006 för ca 30 procent sjönk denna siffra till ca 15 procent. Klart är i varje fall att befolkning i tätortsnära landsbygd ökar. Tabellen nedan visas hur befolkningen i länet var fördelad mellan glesbygd, tätortsnära landsbygd samt tätort år Bild tre visar hur befolkningsutveckling har fördelat sig i länet mellan 2002 och Den största ökningen sker i städerna Linköping och Norrköping samt i den tätortsnära landsbygden som ligger i anslutning till dessa. De som bor i denna tätortsnära landsbygd pendlar ofta in till Linköping eller Norrköping, vilket också medför att tankning och livsmedelsinköp till stor del görs där. Bild 3 - Befolkningsutveckling med länsgränser Generaliseringar gjorda i syfte att synliggöra mönster i materialet gör att kartorna lämpar sig bäst för översiktliga presentationer och sämre för analyser av enskilda områden. Källa: Glesbygdsverket 12

13 4.4 Grundläggande betaltjänster Nedläggningen av Svensk Kassaservice AB har inneburit problem för många handlare där ökade kostnader för kontanthantering har varit en följd. Även många boende påverkas av den minskade tillgängligheten till grundläggande betaltjänster. Post och Telestyrelsen har upphandlat ICA Banken AB och KI Kuponginlösen AB för dessa tjänster på vissa perifera orter och områden. I Östergötland blev området kring Arkösund i Norrköpings kommun upphandlat. Där var avstånden till närmaste bankkontor över 4 mil, vilket visas av kartan nedan. Vad gäller dagskassehantering innebär anlitandet av privata firmor en merkostnad för företagen i dessa områden. Även ersättningsnivåerna för handlaren för att tillhandahålla grundläggande betaltjänster upplevs får låga paritet mot den tid, risk och transanktionskostnader som handlaren får stå för. Bild 4 - Tillgänglighet bankkontor 2007 med länsgränser Tillgängligheten beskriver i den här presentationen kortaste avståndet via farbar väg med bil från en befolkad ruta till närmaste bankkontor. Källa: Glesbygdverket 4.5 Bredband och kommunikationer IT-infrastrukturen är viktig för de som bor och verkar på landsbygden. En större möjlighet att använda IT öppnar upp förutsättningar för nya näringsverksamheter och för utveckling av de existerande. Det ökar även möjligheten för alla grupper i samhället att ta del av samhällsviktig information, e-baserade servicelösningar och olika konsumtionsvaror. För handel och drivmedelsförsörjning kan en bra IT-infrastruktur öka möjligheterna att erbjuda bra betaltjänster, installera larmsystem osv. För att kunna ha tillfredställande grundläggande betaltjänster för dem som bor och verkar på landsbygden spelar bredband en stor roll. Det är även viktigt att den IT-infrastruktur som finns är robust, pålitlig och framtidssäker. 13

14 De flesta i Östergötland har idag tillgång till Internet av något slag, men i fråga om robusthet, pålitlighet och framtidssäkerhet finns det mycket att göra. Detta gäller speciellt i länets kustområde. Östergötland har länge arbetet med olika typer av byalagsprojekt för att ansluta mindre orter till fibernätet, men på många platser i länet saknas närhet till ett robust fibernät vilket leder till att byalagsprojekt i sådana områden får höga kostnader. Om fibernätet byggs ut genom t.ex. sträckningar mellan större orter möjliggörs lokala investeringar i en större utsträckning. Enligt PTS bredbandskartläggning hade 43,4 procent av Östergötlands befolkning tillgång till fiber-lan och 97,1 procent tillgång till xdsl. Dessa siffror var något lägre vad gäller andel företag där 35 procent hade tillgång till fiber-lan och 91,4 procent till xdsl. I Bredband till hela landet SOU 2008:40 fastslås att fiber är det mest samhällsekonomiskt lönsamma alternativet. Viktiga förutsättningar för en god kommersiell och offentlig service, samt för näringslivsutvecklings på landsbygden är också andra infrastrukturer som t.ex. vägar och kollektivtrafik. En fungerande kollektivtrafik ökar förutsättningar för invånarna och företagen att bo och verka på i fler områden. Att verka för att erbjuda även de glesa områdena tillgång till kollektivtrafik är en utmaning. Om man ser till antal körda mil per person är de högst i de områden där kollektivtrafiken inte når ut. Tillgången till drivmedel är således extra viktig i dessa områden. Bilden nedan visar hur trafikflödet koncentreras till de större vägarna E4.an, E22:an samt större riksvägar. Bild 5 Trafikflödeskarta Källa Vägverket 4 Bredbandskartläggning PTS-ER-2009:8 14

15 4.6 Näringsliv Ca 16 procent av de sysselsatta i länet har sin arbetsplats på landsbygden 5. Flest arbetsplatser finns det inom de areella näringarna (ca 8000), men de sysselsätter bara 2.3 procent av totalt antal sysselsatta. Detta visar på att många av dessa företag har få eller inga anställda. Men näringslivet på landsbygden består inte bara av olika typer av areella näringar utan störst andel sysselsatta inom landsbygden finns inom tillverkningsindustrin (25 procent) och hälso- och sjukvård och sociala tjänster (17 procent). En annan viktig näring på landsbygden är turism. Antalet sysselsatta i olika turismverksamheter i länet uppgår till 8,6 procent av totalt antal sysselsatta. Många av turistmålen ligger på landsbygden och Göta Kanal, skärgården, Tåkern och Kolmårdens djurpark är exempel på detta. Många lanthandlare och drivmedelstationer har idag turistinformation och säljer fiskekort till närliggande sjöar. Turistbranschen är därför en bransch där tillgången till kommersiell service och en god IT-infrastruktur är viktiga inslag. Bild 6 Branschstruktur Källa Östsam Antal arbetställen 2008 efter näringsgren 8% 21% 15% 1% 21% 6% 8% Areella Tillverkning, gruvor, energi Byggindustri Handel Hotell och restaurang Transport och kommunikation Fastighet, försäkring, kreditinstitut Myndigheter, utbildning, hälso- och sjukvård Andra samhälleliga och personliga tjänster Näringsgren okänd 3% 3% 14% 5 Utveckling av Östergötlands Landsbygd , Östsam 15

16 5 Länsstyrelsens och kommunernas arbete med kommersiell service Detta kapitel beskriver det arbetet och de stöd som Länsstyrelsen och kommunerna bedriver vad gäller kommersiell service. De åtgärder som nämns här är den grund som arbetet med kommersiell service vilar på. 5.1 Länsstyrelsens arbete Ekonomiskt stöd till kommersiell service Enligt förordningen om stöd till kommersiell service 6 kan stöd lämnas till kommuner samt näringsidkare med fasta försäljningsställen för dagligvaror eller drivmedel i områden där servicen är gles. Länsstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om i vilka områden stöd kan lämnas. Tillväxtverket ska utöva tillsyn över att länsstyrelsernas bedömning av i vilka områden stöd kan lämnas blir enhetlig. Konsumentverket har utarbetat riktlinjer för tillämpning av stödet till kommersiell service. Enligt riktlinjerna ska det ställas krav på att butiken ska vara öppen året runt, att det aktuella sortimentet bör vara så stort att hushållen i rimlig omfattning kan tillgodose individuella behov och att service och utbud ska hålla en godtagbar kvalitet. Företaget ska vara beläget i ett serviceglest område (d.v.s. hushållens genomsnittliga avstånd till närmaste konkurrerande försäljningsställe ska vara minst 10 km längre än till närmaste försäljningsställe). Stöd beviljas inte heller normalt om det finns mer än ett företag med samma verksamhetsinriktning på orten eller i dess närhet. Servicegivaren behöver alltså vara den sista på orten. Investeringsbidrag Bidrag kan beviljas för ny-, till- eller ombyggnad eller större reparation av de lokaler som behövs för verksamheten, samt för inredning och annan utrustning. Bidrag kan enligt gällande förordning lämnas med max 85 procent av investeringskostnaden, och stödandelen prövas från fall till fall. Bidrag kan även lämnas för utbildningsinsatser för butiksägare och anställda inom dagligvaruhandeln, samt för anlitande av extern konsult för utarbetande och genomförande av åtgärdsprogram. Investeringen får inte påbörjas innan ansökan om stöd har behandlats av länsstyrelsen. För investeringar som har ålagts genom föreskrifter i lag kan enligt förordningen investeringsbidrag lämnas med en högre andel än 50 procent av investeringskostnaden, men även detta prövas från fall till fall. Servicebidrag Enligt förordningen får stöd i form av servicebidrag endast lämnas om det finns särskilda skäl och om andra åtgärder har prövats, men inte visat sig vara ändamålsenliga. Bidrag får lämnas med högst kr per år under en treårsperiod. Frågan om servicebidrag kan lämnas måste prövas särskilt för varje år. Bidraget kan uträckas till kr om servicegivaren har ett väl utbyggt utbud och grundläggande servicefunktioner 7. 6 Förordning (2000:284) om stöd till kommersiell service

17 Exempel på när servicebidrag kan beviljas: När butiksägare på grund av sjukdom eller liknande måste anställa en tillfällig ersättare. Vid likviditetsproblem i samband med att en ny handlare tar över ett försäljningsställe. Enligt Länsstyrelsen Östergötlands riktlinjer 8 bör tillämpningen av servicebidrag vara restriktiv och enbart gälla för butiker. Servicebidrag bör endast beviljas vid tillfälliga lönsamhets- eller likviditetsproblem. Andra åtgärder måste dock först ha vidtagits eller vara planerade att vidtas, och det måste finnas en långsiktig lösning på butikens ekonomiska problem. Kommunen, varuleverantören och den lokala bygdegruppen ska finnas med i diskussionerna kring butikens framtid innan stöd kan utgå. Hemsändningsbidrag Enligt förordningen 9 kan statligt hemsändningsbidrag lämnas till kommuner som bekostar hemsändning av dagligvaror till hushåll, samt för direkta kostnader för att anordna särskilda inköpsturer till en närliggande butik. Statligt hemsändningsbidrag lämnas endast om kommunens nettoutgift uppgår till minst ett halvt basbelopp enligt lagen om allmän försäkring. Grundläggande för att statligt hemsändningsbidrag ska lämnas är att hemsändningen avser försörjning av hushållen på landsbygden. Regeringens extramedel till kommersiell service Regeringen avsatte under 2009 totalt 30 Mkr i extra medel till kommersiell service. Medlen ska användas under perioden Länsstyrelsen i Östergötland erhöll kr. Övrig verksamhet inom kommersiell service Länsstyrelsen Östergötland ansvarar för rapportering till Tillväxtverket och Myndigheten för tillväxtpolitiska utvärderingar och analyser (Tillväxtanalys) i frågor som rör kommersiell service i länet. Länsstyrelsen för även projekt b.la. kompetensutveckling och mentorskap genom FLF, nuvarande Landsbygdsservice. Det Regionala Serviceprogrammet kopplas även till insatsområdena i det Regionala Utvecklingsprogrammet, RUP. 5.2 Kommunernas arbete Under våren 2009 genomfördes kommunbesök i länets samtliga 13 kommuner för att förankra programarbetet och för att diskutera kommunernas syn på varuförsörjningsfrågan och vilka servicepunkter som anses vara av hög prioritet på längre sikt. Kommunala insatser diskuterades också. Besöken kom att ligga till grund för förslaget om strategiska serviceorter. Enligt förordningen om stöd till kommersiell service (SFS 2000:284) får statligt stöd endast lämnas om kommunen har planerat varuförsörjningen på ett sådant sätt att behovet av stöd kan bedömas. De kommunala varuförsörjningsplanerna är i detta sammanhang ett viktigt instrument. Av planen framgår vilka landsbygdsbutiker som finns inom kommunen och vilka orter i kommunen som har butiker som kan komma ifråga för ekonomiskt stöd från stat och kommun. Riktlinjer för kommunalt 8 Riktlinjer för stöd till kommersiell service för E-län 9 Förordning (2000:284) om stöd till kommersiell service. 17

18 hemsändningsbidrag ingår också. Planen kan även innehålla uppgifter om konsumtionsunderlag, befolkningsprognoser, framtida utbyggnadsplaner m.m. Kommun Varuförsörjningsplan från år Nivå på hemsändnings-bidraget Boxholm Finspång kr +busstur Kinda 1994 Fast engångssumma oavsett antalet hemsändningar Linköping /80/40 kr Mjölby kr Motala kr +busstur Norrköping kr +busstur Söderköping kr Vadstena Valdemarsvik kr Ydre kr + 60 kr i inköpsturer Åtvidaberg kr Ödeshög Hemsändningsbidraget är ett alternativt verktyg som kommunerna kan använda för att underlätta varuförsörjningen. Tio av 13 kommuner använder hemsändningsbidrag. Kinda kommun har valt att ge ett fast belopp till sina butiker för hemsändningsverksamheten oavsett antalet hemsändningar I tre kommuner finns s.k. arrangerade inköpsresor, som är ett alternativ till hemsändning. Kommunala subventioneringar av hyresavgifter och köp av fastigheter förekommer i några fall, där kommunerna äger fastigheten i vilken butiksrörelsen är inrättad. I vissa fall förekommer även kontanta driftsbidrag, villkorat med att kommunen får full insyn i butikens verksamhet och ekonomiska situation. Vissa kommuner anser att det är bättre att stödja butiken med ett driftsbidrag än att köpa fastigheten och subventionera hyran. Man anser att det är en större risk att köpa fastigheten, för om butiken sen lägger ned står kommunen med en svårsåld fastighet. Andra kommuner anser att man genom att äga butiksfastigheten på så sätt säkrar en fastighet där det ska bedrivas dagligvaruförsäljning, även om butiksrörelsen byter ägare. Stöd för dessa kommunala åtgärder finns i tidigare rättsfall som kommenteras i boken Kommunala befogenheter av Ulf Lindquist 10. Där framgår att när det enskilda initiativet viker eller faller bort på ett visst serviceområde som annars hävdas av den privata företagsamheten, kan detta medverka till att ge rättsligt utrymme för kommunala åtgärder. Lindquists slutsats angående bortfall av enskild service är att en kommun har rätt att göra ekonomiska uppoffringar för att garantera en viss minimistandard av kommersiell service till hushållen. Lokal upphandling är ett annat verktyg som har visat sig framgångsrikt i vissa kommuner (bl.a. Arvika), men det är inget som tillämpas i någon större utsträckning i Östergötland. Några kommuner köper dock livsmedel från den lokala butiken till exempelvis skolan eller dagiset på bygden. Flera kommuner har centrala upphandlingsavtal där man samarbetar med andra kommuner, vilket försvårar 10 Lindquist, Ulf. Kommunala befogenheter: en redogörelse för kommuners och landstings allmänna befogenheter enligt lag och rättspraxis. Norstedts juridik,

19 förändringar i upphandlingsförfarandet. Kompletteringshandel i landsbygdsbutikerna förekommer dock i många kommuner. Nedan ges en kort sammanfattning över två modeller som stärkt den lokala handeln. Arvikamodellen Modellen visar hur kommunal upphandling av livsmedel till småkök kan ske. Den grundar sig på att kommunerna har olika behov för inköp till storkök samt till småkök och att två olika upphandlingar görs för dessa ändamål. Borlängemodellen Borlänge har en gemensam distributionscentral för transporter till skolor, barnstugor, äldreboenden och andra kommunala enheter. De har genom dessa samordnade transporter kunnat sänka sina kostnader och minska miljöpåverkan. Modellen har också kommit att vara positiv inte enbart för mindre producenter utan även för de egna distributionsresurserna. En förändring av de kommunala tillsynsavgifterna är något som skulle underlätta för landsbygdsbutikerna och drivmedelstationerna i länet, och här har kommunen möjlighet att själv besluta om hur systemet med tillsynsavgifter ska fungera. Kommunerna tar idag ut en fast avgift för tillsyn vad gäller livsmedel, tobak och alkohol, och eftersom den allmänna tillsynen är uppdelad måste handlaren betala tre olika avgifter. Avgifterna är inte omsättningsbaserade och dessutom debiterar kommunerna butikerna utan att tillsynen genomförts. För att trygga varuförsörjningen måste kommunerna undersöka vilka möjligheter de har att på olika sätt stötta landsbygdsbutikerna för att skapa en god servicenivå för sina invånare och tillväxten på landsbygden. Genom en bättre dialog och samverkan med landsbygdsbutikerna och byalagen/ samhällsföreningarna finns goda möjligheter att utveckla nya lösningar för att uppnå målet om en god servicenivå. Det är viktigt att denna dialog sker kontinuerligt och inte endast vid de tillfällen när det är kris, t.ex. vid en butiksnedläggning. 19

20 6 Analys Nedan ges en analys över hur situationen ser ut för lanthandel och drivmedelstationerna i länet idag. Denna följs sedan av en sammanfattande analys där problematiken och möjligheter vävs samman. 6.1 Lanthandlarna Under flera decennier har antalet livsmedelbutiker minskat samtidigt som den genomsnittliga butiksytan hela tiden ökat. Det enskilt största problemet för lanthandlarna är en för låg omsättning i kombination med höga fasta kostnader för verksamheten. Detta beror främst på den låga andelen av den lokala marknaden. Med några få undantag har de handlare med minst marknadsandel lägst omsättning. Att marknadsandelen är låg går att förklara på flera olika sätt. Det ena är att kostnaderna för att inte handla lokalt upplevs som väldigt låga, och till och med som en vinst i vissa fall. Detta kan kopplas till den samhällsekonomiska analysen och begreppet moral hazard. För den dagen butiken är borta börjar kostnaderna för individen öka synligt. Andra problem i dagsläget består av kontanthantering och myndighetskrav som kräver stora investeringar. Kommunala tillsynsavgifter upplevs också som höga och påfrestande för den lilla butiken. Många handlare har utryckt sin vilja att leverera livsmedel till kommunala verksamheter, men Lagen om offentlig upphandling upplevs som ett hinder och att skriva anbud tar lång tid och känns i dagsläget i givande. Som nämnts innan har antalet lanthandlare i Östergötland ett totalt konsumtionsunderlag på ca 1.1 miljard kronor. Av dessa fångas endast ca 360 miljoner in, vilket är ett resultat av att invånare handlar i städerna. Om målsättningen skulle vara att alla butiker som idag har lägre än 20 procent i lokala marknadsandelar minst ska fånga in 20 procent av det lokala konsumtionsunderlaget skulle ytterligare 40 miljoner gå till dagligvaruhandel på landsbygden. Detta skulle även innebära att den genomsnittliga marknadsandelen skulle stiga med ca 4 procent, från 32 procent till 36 procent. I det regionala insatsprogrammet för landsbygdutveckling, det regionala utvecklingsprogrammet, RUP, nämns ökad köptrohet som den viktigaste faktorn vad gäller bibehållen och utökad service på landsbygden Åtgärder för att uppfylla detta bör utredas. När en butik får tillfälliga problem och hyllorna är halvfulla får invånare snabbt andra vanor och återgången till lokal konsumtion går långsamt. Det är därför viktigt att butiken kan hålla så bra sortiment som möjligt i alla lägen. Många handlare upplever problem med dyra transporter och en ovilja av leverantörer att köra ut varor. Att få ner antalet transporter genom någon form av samordning vore önskvärt. 6.2 Drivmedelsstationerna Förutom Kanalbolagets tre drivmedelstationer finns det totalt 43 drivmedelstationer på landsbygden i Östergötland. Av dessa tillhandahåller idag 11 eller 25 procent ett förnybart bränsle och ytterligare 3 kommer att påverkas av den nya pumplagen. 11 Några stationer har lagt ner sin verksamhet under 2009 och fler förväntas få problem att fortsätta bedriva sin verksamhet framöver. Det är med andra ord troligt att det i 11 Lag om skyldighet att tillhandahålla förnybara drivmedel SFS 2005:

21 framtiden kommer att finnas större brister i drivmedelsförsörjningen än vad som är fallet idag. Nationellt har problematiken med pumplagen uppmärksammats som en stor orsak till nedläggningen av drivmedelstationer, men i Östergötland är den ett mindre problem. De största problem i länet är istället för liten årlig försäljningsvolym samt brist på modern utrustning. Moderna utrustning och försäljningsvolym har även visat sig gå hand i hand, exempelvis vad gäller möjligheten för konsumenten att betala med bankeller kreditkort. Ett problem för många mindre drivmedelstationer är liksom hos lanthandlare frågan om dagskassor. Att själv transportera dagskassan till en bank är riskfyllt och tar tid, samtidigt som det är dyrt att anlita ett säkerhetsbolag som sköter transporterna. Konsekvensen kan bli att man tvingas tacka nej till för stora kontanta tankningar, som kan vara relativt vanligt speciellt vid sjömackar. Ett annat problem är i de fall där bensinhandlaren eller lanthandlaren själv äger marken där drivmedelstation står och därmed har det huvudsaktliga saneringsansvaret. I många fall är det vanligt att bensinbolag hyr in sig hos fastighetsägaren och enligt Svensk Bensinhandel kan bolaget ta på sig saneringsansvar om handlaren inte tar in ett annat bolag. Därmed kan det vara svårt att byta bolag, och konsekvensen blir att handlaren väljer att lägga ner verksamheten helt. Vad gäller lönsamheten behöver försäljningsvolym ligga på minst liter per år för att täcka upp de fasta kostnaderna för en relativt modern anläggning. Om inte denna försäljningsvolym går att uppnå, eller om de fasta kostnaderna på olika sätt kan sänkas, blir det svårt att upprätthålla en drivmedelstation på orten. Av de stationer som Länsstyrelsen har kunskap om försäljningsvolym på ligger den genomsnittliga försäljningen på 694 m3 (28 stationer) för de som i huvudsak är inriktade mot biltrafik och på 272 m3 (7 st) för de som i huvudsak är inriktade mot båttrafik. Dessa siffror i förhållande till befolkningen i de berörda områdena visar på en hög lokal marknadsandel. Det är dock osäkert hur försäljning kontra invånare ska tolkas eftersom genomfartstrafik kan ha en avgörande betydelse i vissa fall. Att ha i åtanke är även att nedläggning av drivmedelsstation på en ort kan öka försäljningen på en annan ort. I vissa fall kan detta leda till att försäljningsvolymen då överstiger liter, vilket betyder att stationen behöver tillhandahålla ett förnybart bränsle. I april 2009 skickade Länsstyrelsen ut en enkät till 20 bemannade bensinstationer, där ägandeförhållandet inte såg ut på sådant sätt att bensinbolaget ägde allt. Utskicket gick till både sjöstationer och landbaserade drivmedelstationer. 13 stycken svarade (5 riktade mot båttrafik, 8 mot biltrafik) och nedan följer några slutsatser från dessa svar: Åtta stycken anger att de tror att deras drivmedelsstation kommer finns kvar på en sikt om 4-5 år. En angav att stationen skulle läggas ner och övriga 4 stycken var osäkra på huruvida deras stationer skulle klara sig. Två av respondenterna sålde över 1000 m3 drivmedel och en av dessa har nyligen investerat i ett förnybart bränsle. Medelförsäljningen på de 12 stationer som uppgav årlig försäljningsvolym uppgick till ca 578 m3, vilket för övrigt speglar genomsnittligt försäljningsvolym på landsbygden i Östergötland väl. Den genomsnittliga åldern på stationsinnehavarna var ca 55 år vilket också stämmer väl överens med de demografiska förutsättningarna i resten av länet. På frågan om önskvärda investeringar svarade två att förnybart bränsle låg högst upp på önskelistan. Men den investering som flest önskade var nya pumpar och en kortpelare. På frågan om vilket hot de upplever som störst angav flest att dålig lönsamhet vilket är ett resultat av liten försäljningsvolym, dyra kortavgifter och fraktkostnader, var det största hotet. 21

22 6.3 Samlad analys Den totala bilden av den kommersiella servicen i Östergötlands län är problematisk. Den geografiska täckningen, utifrån population och besöksnäring, av drivmedelstationer och lanthandlare är tillfredställande med några få undantag. Sedan början av förra programperioden 2003 har 28 procent av lanthandlarna försvunnit och denna trend måste hejdas, både för de boende och för näringslivets utveckling. Problemen idag är inte att det saknas lanthandel eller drivmedelstation utan att de befintliga upplever svårigheter i lönsamhet och att uppfylla olika myndighetskrav. Om servicen på landsbygden utarmas innebär det att landsbygdens attraktivitet minskar, vilket försämrar möjligheterna för såväl befintliga företag och eventuellt nyföretagande. Hur lönsamheten ska förbättras handlar främst om att få en högre köptrohet hos lokalbefolkning och att kunna skapa ett värde i verksamheten som invånare utanför orten också uppskattar. För varje extra procentuell marknadsandel som går till den kommersiella verksamheten på landsbygden i länet ökar intäkterna med miljontals kronor. Att synliggöra kostnader för de kringboende om affären läggs ner kan vara ett sätt för att öka marknadsandelarna. En översikt över vilka kostnader en nedläggning kan innebära ges i Bilaga 1 Samhällsekonomiska kostnader vid nedläggning av glesbygdbutiker en teoretisk översikt Det handlar även om att hjälpa handlaren med anbudsskrivningar till kommunerna och att kompetensutveckla olika områden som kan få upp lönsamheten givet omsättningen. För att utveckla den kommersiella och offentliga servicen på landsbygden behövs det en helhetssyn över orten. Alla saker som sker där påverkar varandra och det är därför viktigt att göra konsekvensanalyser för den kommersiella och offentliga servicen över åtgärder på orten. Många servicefunktioner är på tillbakagång från landsbygden vilket skapar problem för många boende. Att det finns vägar för att samordna den offentliga servicen med den kommersiella kommer leda till att de boende får en förbättrad servicenivå och att den kommersiella servicen får fler ben att stå på. Oftast får en nedläggning av en landsbygdsbutik eller drivmedelstation på landsbygden anses som en samhällsekonomisk förlust. De komponenter som spelar störst roll är ökade tidskostnader, ökade transportkostnader samt miljöeffekter. Den lokala köptroheten i kombination med befolkningsmängden och avstånd till den alternativa butiken är de avgörande faktorerna när samhällseffekterna ska bedömas. Synpunkter har även inkommit om att informationen om att Betaltjänst för äldre och funktionsnedsatta och tillgången till blanketter för inbetalningar till plusgirot, inte i dagsläget upplevs som tillfredställande och behöver därför förbättras. Ur ett tillväxtperspektiv är den kommersiella och offentliga servicen viktiga inslag. I det regionala utvecklingsprogrammet för Östergötland (RUP) nämns olika servicelösningar och samordningslösningar som viktiga inslag för den regionala tillväxten. Detta dels för att underlätta för företag att verka på orten/omlandet och dels för att öka attraktiviteten och kvalitén på besöksnäringen. Många av turisterna som besöker Östergötland gör det via bil eller båt vilket innebär att drivmedelsförsörjningen är viktig. Många lanthandlare och drivmedelstationer på landsbygden bistår idag ofta med turistinformation och exempelvis fiskekort till besökare. Tätorterna tjänar som stödjepunkter för många områden på landsbygden, men om servicen reduceras mer kommer det ge negativa konsekvenser för företagandet i de utsatta områdena. 22

23 6.4 Servicepunkter Länsstyrelsen utarbetade ett förslag på servicepunkter på landsbygden, som bland annat baserat sig på en analys av Landsbygdsservice och som partnerskapet och kommunstyrelserna tog del av och gav synpunkter på. En servicepunkt är kopplad till kommersiell service, lanthandel/drivmedelsstation, och kan innehålla en dator som kan användas för att ta del av olika myndigheters webbservice. Servicepunkten kan också vara utrustad med exempelvis en telefon, webbkamera, hörlurar, scanner och skrivare. Detta gör att vissa blanketter kan skrivas ut, skickas in och att man via servicepunkten kan få kontakt med tjänsteman som kan besvara frågor. Serviceinnehållet i varje servicepunkt bör vara lokalt förankrat och anpassat till den särskilda ortens behov. Kommunen bör ha huvudansvaret för lokaliseringen av servicepunkten, men det är viktigt att även se lokaliseringen av servicepunkter ur ett regionalt perspektiv. De faktorer som bör ligga till grund för servicepunkterna är följande: Nuvarande service på orten Närhet till annan ort med serviceutbud Invånare i omlandet Effekter på turism, sommargäster samt näringsliv Nuvarande omsättning, försäljningsvolym Bedömning av långsiktig överlevnad Kommunernas framtida planer för orten I utredningen Se medborgarna för bättre offentlig service ges många förslag på hur en samordning mellan kommersiell och offentlig service kan se ut. Som sagt är det kommunen som själva bör bestämma var de anser sig behöva servicepunkter och i samråd med exempelvis Länsstyrelsen finna vägar för att uppnå dessa. För att kunna driva denna service på webben är det en förutsättning att ITinfrastrukturen är tillräckligt utbyggd i de berörda områdena. 23

24 7 Mål, insatsområden och prioriterade insatser Serviceprogrammets övergripande mål Skapa förutsättningar för människor och företag att bo och verka var de vill i länet och erbjudas god servicenivå inom rimliga avstånd. Serviceprogrammets övriga mål Målen i programmet har formulerats i partnerskapet och relateras till syftet. De mål som partnerskapet har formulerat är följande: Utveckla befintlig dagligvaruhandel och drivmedelsförsörjning på landsbygden i Östergötland. Minska utslagningstakten av kommersiell service på landsbygden jämfört med tidigare programperiod. Öka den genomsnittliga marknadsandelen för de butiker som är den sista på orten till 36 procent Bevara minst tre väl fungerande och för allmänheten tillgängliga sjömackar i skärgården som är avsedda för både bil- och båtrafik Upprätta minst 5 stycken servicepunkter För att nå dessa mål behövs det insatser som leder oss dit. Dessa insatsområden visar hur Länsstyrelsen, Kommuner, Partnerskapet samt andra berörda aktörer kommer att arbeta med dessa frågor. Kompetensutveckling och upphandling Fortsätta arbetet med handlarnas kompetensutveckling via Landsbygdsservice eller annan utförare. Mål Ökad lönsamhet för handlaren och bättre service till omlandet. Arbeta för att kommunala upphandlingar i större utsträckning riktar sig mot lokala servicegivare på landsbygden samt att underlätta för servicegivaren vad gäller anbudsförfarande. Mål Ökad omsättning för verksamhetsutövaren och bättre förutsättningar för små enheter att lämna anbud. Ökad köptrohet och lönsamhet Arbeta fram modeller för att skapa en ökad lokal köptrohet t.ex. genom samordningsprojekt mellan företag, länsstyrelsen, leadergrupper, kommuner m.m. Mål Ökad omsättning för verksamhetsutövaren och bättre service för boende och företag. 24