Nationalmuseums samlingar kan användas på många olika sätt i undervisningen i bland annat svenska, historia, samhällskunskap och bild.

Transkript

1 Nära och fjärran

2 Nationalmuseums samlingar kan användas på många olika sätt i undervisningen i bland annat svenska, historia, samhällskunskap och bild. Våra lärarhandledningar är ett hjälpmedel för skolan att arbeta med konsten på egen hand i skolan eller före, under och efter ett besök i utställningarna. Materialen kompletterar på olika sätt skolans kurs- och läroplaner. Det finns flera olika teman att välja bland. Varje handledning innehåller bilder, fakta, övningar och praktiska tips för dig som är lärare. Fler handledningar finns att läsa och ladda ner på nationalmuseum.se/skola.

3 Lärarhandledning Nära och fjärran, åk 7 9 I samarbete med olika museer och konstinstitutioner i Sverige visar Nationalmuseum i utställningen Nära och fjärran under OMNOÓOMNR verk från museets NUMM-talssamlingar med resandet som tema. Under NUMM-talet byggde det konstnärliga skapandet till en stor del på utforskande av det främmande; ett slags fältarbete där man sökte motiv i andra länder och kulturer. I utställningen Nära och fjärran visas konstverk gjorda av svenska konstnärer på resa i Tyskland, Frankrike, Italien och Spanien. Även motiv från platser och folk i Sverige finns representerade. Lärarhandledningen ger en av flera möjliga ingångar i utställningen, med fokus på idéer om den andre i konsten och det som har setts som något främmande. Temat kopplas till samtidens globaliserade värld och de frågor kring rädsla för eller romantiserande av den andre och utanförskap som kan uppstå idag. Vilket perspektiv utgår vi från när vi ser något som annorlunda eller exotiskt? Hur framställs människor från andra kulturer än den som vi uppfattar som vår egen i bilder i media idag? Tematiken kompletterar skolans läroplan inom främst samhällskunskap men ger även möjlighet att diskutera flera av skolans övergripande mål som att bidra till att eleverna respekterar andra människors egenvärde tar avstånd från att människor utsätts för förtryck och kränkande behandling, samt medverkar till att hjälpa andra människor kan leva sig in i och förstå andra människors situation och utvecklar en vilja att handla också med deras bästa för ögonen samt de övergripande kunskapsmålen att eleverna kan samspela i möten med andra människor utifrån kunskap om likheter och olikheter i livsvillkor, kultur, språk, religion och historia Handledningen är ett komplement till utställningen. Den ger förslag och tips på hur man kan arbeta med några av konstverken, i utställningen eller i klassrummet. Handledningen innehåller kort introduktion till utställningen och tematiken i lärarhandledningen fakta om bilderna och konstnärerna för läraren ett arbetsblad med övningar för eleverna en mapp med A4 reproduktioner av följande verk ingår i materialet: Stickande kulla av Anders Zorn, Bayersk bondflicka av Hanna Pauli, Spanska smeder av Ernst Josephson, Italiensk frukthandlerska av Carl Gustav Plagemann och Gitano av Hugo Birger. Reproduktionerna kan skrivas ut eller visas i klassrummet med hjälp av en projektor/kanon. N

4 Introduktion till utställningen Genom historien har en av det konstnärliga skapandets viktigaste förutsättningar varit möjligheten att resa. Konstnärer har rest för att studera, för att samla intryck och på uppdrag av beställare. En viktig drivkraft för det konstnärliga skapandet har varit och är nyfikenhet och lusten att finna motiv att förmedla i bild. Målningarna i utställningen representerar de olika slags möten som uppstår med kulturer, landskap och människor. En del är tillkomna i stunden medan andra bygger på minnen av upplevelser. Under NUMM-talets första hälft var Italien det viktigaste resmålet bland konstnärer. De reste väl förberedda efter att ha studerat reseskildringar i vilka man kunde läsa hur landet bör upplevas. Genom spridningen av olika slags bilder av landet, inte minst gravyrer, tyckte man sig ha en klar uppfattning om hur det såg ut redan i förväg. Denna idealiserade eller tillrättalagda bild var svår att frigöra sig från och präglar ofta olika konstnärers verk som en gemensam nämnare. Senare under seklet blev istället Frankrike resmålet framför andra. Dit åkte konstnärer för att ägna sig åt friluftsmåleri. Bäst förutsättningar för konstnärer att klara sin försörjning fanns under flera sekel inom porträttmåleriet. För de flesta ledde arbetet varken till berömmelse eller till rikedom men ett fåtal blev vad man kan kalla superstjärnor. Alexander Roslin och Anders Zorn är två svenska exempel. Deras skicklighet förde dem ut i världen. Zorn gjorde arbetsresor till USA där han porträtterade presidenter och förmögna personer. Några av porträtten i utställningen kan betecknas som folklivsbilder. Dessa bilder är en del av en större rörelse, nämligen den folklivsvurm som uppstod på NUMM-talet. Nu reste man runt i landet för att studera kultur och dräktbruk. Man samlade föremål som sedermera blev grunden i museisamlingar och man bildade sällskap för att bevara kultur och kulturbygd. Konstnärerna reste runt som ett slags målande folklivsforskare och deras bilder fungerar idag som värdefulla källor till information sådant som seder och dräktbruk. Den andre i konsten Flera av målningarna i utställningen är porträtt av människor som konstnärerna mötte eller såg på sina resor. Sällan anges personnamn på de avbildade. I konstnärernas ögon representerade de kanske oftare en annorlunda kultur något exotiskt och främmande. Redan för fyrahundra år sedan reste en del förmögna adelsmän och konstnärer på le Grand Tour till Italien. I mitten av NTMM-talet ökade resandet och fram till NUTM-talet formades bilden av Italien av bland annat konstnärers bilder av landet. Många svenska konstnärer reste under NUMMJtalet till Italien och målade genremålningar av det italienska vardagslivet. Man var inte främst ute efter att skildra verkliga italienare och deras tillvaro utan snarare typer i typiska situationer. Utgångspunkten var förutfattade meningar om hur italienare var. Genrekonsten skulle visa ett soligt Italien med människor i traditionella dräkter. Den spanska staden Sevilla blev ett annat resmål för konstnärer. Där tyckte man sig kunna uppleva den moriska (arabiska) kultur som dominerade den Iberiska halvön år TNN till NQVO. De romer som levde i Sevilla ansågs ha bevarat en del av den arabiska kulturen. De sågs under NUMM-talet som ett av Europas mest exotiska folk. Många romer levde i fattigdom och fick, utifrån en romantiserad västerländsk idé, representera ett utanförskap som höll uppe livslågan med sång och dans. O

5 När man konstruerar en bild av den andre skapas ofta en stereotyp, där det flerdimensionella hos personen eller en grupp människor försvinner. I idén om det exotiska andra finns också uppfattningen att den egna kulturen är mer utvecklad än andra kulturer. Detta innebär att oavsett om det är en längtan till något exotiskt främmande, eller en bild av främlingen som farlig, utgör exotismen en överlägsen attityd. Konstnärer reste även inom Sverige för att skildra folklivet. Redan under NTMM-talet, med inspiration från Rousseaus idéer om att återgå till något naturligt, blev folkliga dräkter populära bland adelns kvinnor. Vid NUMM-talets slut blev folkdräkterna åter populära bland överklassen. Det var en av yttringarna av en nationalromantisk period i Europa. Dalarna var det landskap som framför andra fick representera något ursvenskt i det svenska nationalromantiska sekelskiftesmåleriet. Det gemensamma för resorna till landsbygden Sverige och Europa var att man sökte efter något oförstört och genuint som kontrasterade mot industrialiseringen i städerna. Även idag finns likheter mellan t ex NUMM-talets målningar av italienska landskap och resebyråers bilder av oförstörda landskap. I samtida media kan vi se exempel på hur några av de fördomar som fanns under NUMMJtalet gentemot människor från södra Europa och Nordafrika lever kvar än idag. EU-reklamen från OMNO som drogs tillbaka strax efter att den visades ger ett exempel på hur vi idag fortfarande skapar bilder av människor som någonting exotiskt eller hotfullt: Bilden av Dalarna och det typiskt svenska kan också ses i marknadsföring av resor till Sverige idag, som till exempel här: 4/conversionFormat_13/scope_0/ImageVaultHandler.aspx&imgrefurl= /sweden/regions--cities/central Sweden/Dalarna/&usg= ulbyy44peqxboze4ae8nodjw0f8= &h=315&w=450&sz=70&hl=sv&start=2&zoom=1&tbnid=rrcdoaleyie58m:&tbnh=89&tbnw=127&ei= PiFHUN7XCsfZ4QTUnIDIDw&prev=/search%3Fq%3Dvisit%2Bsweden%2Bdalarna%26hl%3Dsv% 26gbv%3D2%26tbm%3Disch&itbs=1 Tips på annat material. Forum för levande historia har bra material som behandlar intolerans, brott mot mänskligheten och demokratifrågor:

6 Hanna Pauli ( ) Bayersk bondflicka, Om konstnären Hanna Pauli utbildade sig till konstnär vid Konstakademien i Stockholm NUUNÓNUUQ. Liksom många andra konstnärer i hennes generation åkte hon därefter till Paris för att arbeta och vidareutbilda sig. Där träffade hon sin blivande man, konstnären Georg Pauli. De gifte sig NUUT och flyttade, efter en kombinerad bröllops- och studieresa till Italien, hem till Sverige igen. I deras hem hade de så kallade salonger, där flera av tidens kulturpersonligheter träffades under kulturella former. Pauli var en av många kvinnliga konstnärer som var verksamma vid den här tiden. Hon är idag kanske mest känd för sina realistiska porträtt. Om målningen Porträttet är ett tidigt verk av Pauli. Flickan från Bayern i Tyskland sitter på en stol iförd en traditionell dräkt och en iögonfallande hatt. Det finns ingen bakgrundsmiljö eller några andra attribut än klädseln och titeln som berättar vem flickan är eller vad hon gör. Framförallt har Pauli fångat en stämning hos bondflickan. Blicken möter inte betraktarens och kanske är hon inte helt bekväm i sin roll som modell. Carl Gustav Plagemann ( ) Italiensk frukthandlerska, 1865 Om konstnären Carl Gustav Plagemann växte upp i Södertälje och studerade först till apotekare. Han bestämde sig snart för att byta karriär och utbildade sig vid Konstakademin i Stockholm. NUPN flyttade han till Italien, där han sedan bodde i mer än tjugo år. Han studerade de gamla mästarna och arbetade under en tid som konservator av äldre litografier (en form av reproduktionsteknik). Han började även göra förfalskningar, vilket ledde till att han förlorade många av sina konstnärskontakter. NURQ återvände Plagemann med sin italienska fru till Sverige, där han nådde viss framgång. Men han trivdes inte. NUST flyttade han och hans fru tillbaka till Italien men Plagemann blev sjuk och dog strax efter att de kom fram. Om målningen Målningens ursprungliga titel är Fruttarola, Neapolitansk frukthandlerska i det hon säger Volete? åt den förbigående. I NUMM-talets skildringar av den italienska kulturen sökte man en skönhetstyp som var oförstörd av moderniteten. Man använde sig ofta av modeller som förstärkte de redan existerande föreställningarna om italienska kvinnor. Konstnärerna gjorde ofta anspelningar till de italienska kvinnornas fruktbarhet. Hennes bröst blottas delvis av att spetsärmen på hennes broderade blus har åkt ned från axeln. I handen håller hon vindruvor, som är fruktbarhetsguden Bacchus attribut. Volete? - Vill du ha? får en dubbeltydig innebörd. Bakgrunden skulle kunna ses som en kuliss inramad av en antik pelare. Vulkanen Vesuvius i bakgrunden förklarar för betraktaren att staden är Neapel. Modellen ska ha varit Plagemanns fru, Maria Dominica Ricci. P

7 Ernst Josephson ( ) Spanska smeder, 1881 Om konstnären Ernst Josephson studerade vid Konstakademien i Stockholm och vid École des Beaux-Arts i Paris fick han en kunglig medalj för sin historiemålning Sten Sture d.ä. befriar den danska drottningen Kristina ur Vadstena kloster. Mot slutet av sitt liv blev till följd av syfilis psykiskt sjuk. När han var tjugo år sa han: Jag ska bli Sveriges Rembrandt eller dö. Han fick flera utmärkelser och beröm för sitt måleri. Om målningen NUUN reste Ernst Josephson till Spanien tillsammans med vännerna och konstnärskollegorna Anders Zorn, Hugo Birger och Christian Skredvig. De ville uppleva och studera de stora spanska mästarnas konst på museerna samt skildra det spanska folklivet. Josephson målade Spanska smeder i stadsdelen Triana i Sevilla. De flesta som bodde där hade romskt ursprung. Josephson har berättat att smederna frågade honom om han kunde porträttera dem utanför smedjan, vilket han gjorde. Josephson fick kritik för målningen, kanske för att den inte stämde överens med den gängse bilden av romer i Sevilla. Hugo Birger ( ) Gitano, 1882 Om konstnären Hugo Birger var främst genremålare. Han studerade vid Konstakademien och var sedan verksam i bland annat Frankrike och Spanien. Han valde ofta folkkära motiv, gärna sådant som ansågs exotiskt och pittoreskt. Hans måleri har likheter med det så kallade salongsmåleriet, ett måleri som skilde sig från ett mer realistiskt måleri. Om målningen Gitano målades NUUO ett år efter Ernst Josephsons Spanska smeder. NUTVÓUN delade Josephson och Birger ateljé i Paris. NUUN reste Hugo Birger till Spanien tillsammans med Josephson och två andra konstnärer. Han målade Gitano i Granada. Mannens kläder är trasiga och han håller i en bössa. Västerländska konstnärer som målade spanska romer under NUMMJtalet, skildrade dem ofta enligt en slags romantiserad schablonbild. Bland annat bidrog rekvisita i form av smycken, rökelse och färgglada kläder till stereotypen. Därmed blev bilderna lättare att sälja. Q

8 Anders Zorn ( ) Stickande kulla. Kål-Margit, 1901 Om konstnären Anders Zorn växte upp i på sina morföräldrars gård i Mora i Dalarna. Han utbildade sig vid Konstakademien i Stockholm men lämnade utbildningen för en framgångsrik karriär i Sverige och internationellt. Han var särskilt uppskattad för sina porträtt. Zorn bedrev, tillsammans med sin fru Emma, hembygdsvårdande arbete i form av stöd till folkmusik, folkdans och hemslöjd samt folkbildning. Om målningen Efter att Zorn återvänt till Mora NUVS målade han många hembygdscener, ofta med personer i Moradräkter i rött och grönt. Målningen är utförd med breda, säkra penseldrag som fångar ljuset på ett för Zorn typiskt sätt. Landsbygden och livet där blev under NUMM-talets andra hälft en plats dit man längtade, bort från det hektiska livet i den industrialiserade staden. Ett tidigare folklivsmåleri visade oftast seder och vardagsliv. Zorn har valt att i stället återge den stickande kvinnan med en tyngdpunkt på ljus och rörelse, i en stil som skulle kunna kallas för en svensk impressionism. Zorn hade ett starkt engagemang i idén om det nationella och målningen av den stickande kvinnan har setts, och ses fortfarande av många, som typiskt svensk. R