Tvistlösning - fråga om PTS behörighet att pröva en oreglerad tjänst

Transkript

1 BESLUT 1(9) Datum Vår referens Aktbilaga Dnr: / Konkurrensavdelningen Helena Klasson Tvistlösning - fråga om PTS behörighet att pröva en oreglerad tjänst Sökande Direct2Internet AB, Att: Fredrik Drugge Box NACKA STRAND Motpart TeliaSonera Network Sales AB, Att: Per Hemrin TeliaSonera AB Stab Juridik, Regulatoriska frågor FARSTA Saken Tvistlösning enligt 7 kap. 10 lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation; nu fråga om att avvisa begäran. Post- och telestyrelsens avgörande Post- och telestyrelsen (PTS) avvisar Direct2Internet AB:s begäran om tvistlösning. PTS vidtar med anledning av Direct2Internet AB:s begäran inte någon åtgärd inom ramen för myndighetens tillsyn. Kommunikationsmyndigheten PTS Post- och telestyrelsen Postadress: Besöksadress: Telefon: Box 5398 Valhallavägen 117 Telefax: Stockholm pts@pts.se

2 2(9) Yrkanden Direct2Internets yrkanden Direct2Internet AB (D2I) har den 17 november 2010 kommit in med en begäran om att PTS ska fatta beslut enligt 7 kap. 10 LEK i en uppkommen tvist mellan företaget och TeliaSonera Network Sales AB (TeliaSonera). D2I yrkar, som det får förstås, att PTS ska fastställa: - att samtrafik genom D2I:s modempool ska vara att anse som datatrafik mellan maskin-till-maskin och inte att anse som rösttrafik och att maskin-till-maskintjänsten inte omfattas av D2I:s skyldighetsbeslut (dnr ) - att kostnaden för trafiken genom D2I:s modempool skiljer sig från kostnaden för trafik genom en traditionell modempool för rösttrafik - en prisnivå för trafiken genom D2I:s modempool som motsvarar marknadsmässig ersättning. D2I har även yrkat, som det får förstås, att PTS genom tillsyn ska utreda och ingripa mot TeliaSonera med stöd av 4 kap. 1 och 3 LEK. TeliaSoneras inställning TeliaSonera bestrider D2I:s yrkanden och yrkar att PTS ska avslå D2I:s begäran om tvistlösning. Grunder m.m. D2I anför bl.a. följande D2I framställde den 6 oktober 2010 begäran per e-post till TeliaSonera om prisjustering för trafik med terminering i D2I:s växlar. D2I begärde 6,5 öre/min för terminering/access och 6 öre per samtal. TeliaSonera svarade att D2I:s prisförslag inte kunde accepteras. D2I:s inställning är att den tjänst som tvistlösningen avser inte omfattas av D2I:s skyldighetsbeslut (dnr ) på grund av att tjänsten avser en maskintill-maskintjänst. Tjänsten som D2I tillhandahåller är styrning av korttransaktioner från analoga kortterminaler. Vid kortdragning i kortterminalen ringer terminalen upp ett nummer antingen ägt av D2I eller porterat till D2I och därigenom kopplar D2I samtalet/korttransaktionen vidare till antingen

3 3(9) EDB (f.d. CEKAB) eller till Swedbank BABS. De kunder som utnyttjar denna tjänst är i nästan alla fall inte en kund till D2I i bemärkelsen att D2I inte har någon fakturarelation med kunden som äger/innehar kortterminalen. D2I:s tjänst utgör en vital funktion för en stor del av Sveriges fristående kortterminaler och företagets utrustning skapar stora kundfördelar och hög säkerhet. Tjänsten som D2I tillhandahåller och utrustningen som används för att utföra tjänsten ska ersättas med ett skäligt och marknadsmässigt pris. D2I anser sig även ha rätt att ta ut en marknadsmässig ersättning vid terminering. Diskussionen om prissättningen har helt styrts av TeliaSonera. D2I har idag ett separat avtal avseende maskin-till-maskintjänsten med en annan operatör som står för en betydande del av det totala antalet korttransaktioner/samtal och där ersättningen är på den nivå som är föreslagen till TeliaSonera. Därigenom anser D2I att nivå för marknadsmässig ersättning redan finns etablerad och anser att denna nivå ska styra eller i väldigt hög grad påverka prissättningen även med TeliaSonera. TeliaSonera har inte rätt att vägra samtrafik i detta fall. Det förekommer inte några utgående samtal från D2I-anslutna kunder avseende maskin-till-maskintjänsten med terminering i TeliaSoneras nät och termineringen sker inte med hjälp av maskin-till-maskinteknik. Det innebär att TeliaSoneras resonemang om att marknaden för terminering och originering i detta avseende är av samma omfattning fallerar. TeliaSonera är fortfarande förpliktad att originera och terminera trafik. Vid brister i denna skyldighet torde PTS kunna meddela föreläggande i enlighet med TeliaSoneras skyldighetsbeslut meddelat den 4 november D2I menar vidare att parterna i denna tvist äger rätt att förhandla om samtrafik på kommersiella grunder, vilket framgår av 4 kap. 1 LEK. Om TeliaSonera vägrar förhandla bör PTS förplikta TeliaSonera att förhandla och nekar TeliaSonera att samtrafikera bör PTS ingripa med stöd av 4 kap. 3 LEK. Bestämmelsen ska säkerställa att slutanvändare kan nå varandra. Användare definieras i 1 kap. 7 LEK som den som använder eller efterfrågar en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst. Slutanvändare definieras som användare som inte tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. I ramdirektivet anges att det ska vara fråga om juridiska och fysiska personer, men direktivet bygger samtidigt på teknikneutralitetsprincipen. I detta fall är det privatpersoner och juridiska personer som står bakom korttransaktionerna och de faller således inom definitionerna användare och slutanvändare enligt LEK. Det går inte att tolka bestämmelsen så snävt som TeliaSonera gör. TeliaSonera ska därför erbjuda samtrafik i detta avseende och har precis som D2I rätt att ta ut en marknadsmässig ersättning för detta.

4 4(9) TeliaSonera anför bl.a. följande Såvitt TeliaSonera förstår D2I:s begäran yrkar D2I att PTS ska besluta att D2I för trafik från TeliaSonera som terminerar i en modempool i D2I:s nät ska få ta ut ett samtrafikpris om 6,0 öre/samtal jämte 6,5 öre/minut. TeliaSonera bestrider D2I:s yrkande. Som TeliaSonera förstår D2I:s grunder för sitt yrkande anser D2I att bolagets samtrafik i detta fall inte omfattas av D2I:s skyldighetsbeslut (dnr ), vari bl.a. framgår skyldigheten att tillämpa rättvis och skälig prissättning som innebär priser som är reciproka med TeliaSoneras. Således blir första frågan om den aktuella trafiken omfattas av den relevanta marknad som avgränsas av nämnda beslut samt motsvarande beslut för TeliaSonera vad gäller originering i TeliaSoneras nät. Om så är fallet, följer direkt av beslutet att D2I inte får ta ut högre ersättning än vad som TeliaSonera har erbjudit D2I. Om PTS skulle komma fram till att den aktuella trafiken inte omfattas av ovan nämnda relevanta marknader så uppstår frågan om PTS kan fastställa ett visst pris för termineringen och på vilka grunder det i så fall ska ske. Av D2I:s begäran om tvistlösning framgår inte särskilt klart vilken sorts tjänst som D2I tillhandahåller. TeliaSonera tolkar det D2I anför som att tjänsten avser uppringning från en kundplacerad utrustning till en utrustning (modempool) i D2I:s nät och att data sedan överförs på den uppkopplade telefonförbindelsen mellan kundplacerad utrustning och modempool. Genom att det är data som överförs så skulle detta kopplingsfall inte omfattas av skyldighetsbeslutet. Den aktuella kundutrustningen är ansluten till det vanliga telefonnätet och kundanslutningarna liksom D2I:s tjänst identifieras med vanliga geografiska telefonnummer, dvs. det är inte något separat datakommunikationsnät som används. Ur TeliaSoneras perspektiv kopplas dessa samtal fram från kundanslutning till samtrafikanslutning på samma sätt som vilket annat telefonsamtal som helst. Det finns ingen möjlighet för TeliaSonera att särskilja dessa samtal från andra ( vanliga ) telefonsamtal från Teliaansluten kund till D2I:s nät. Denna typ av samtal framstår vara av samma karaktär som Uppringd Internetaccess som under lång tid tillhandahållits i telefonnätet och som behandlats som annan samtrafik i det fasta telefonnätet, även i de fallen terminerar samtalen i en modempool. TeliaSonera har tolkat gällande regelverk som att datakommunikation via modem och fax omfattas av skyldigheterna för fast originering och terminering och att marknaderna för originering och terminering samma omfattning. Om den ifrågavarande trafiken inte omfattas av D2I:s skyldighetsbeslut omfattas trafiken inte heller av TeliaSoneras skyldighet att originera trafik. TeliaSonera kan således i ett sådant läge avstå från att ingå samtrafikavtal för den aktuella

5 5(9) trafiken om parterna inte kommer överens om priset. Det kan noteras att priset för terminering enligt LRIC baseras på kostnader för framkoppling i nätet från samtrafikanslutning till slutkund och inte på kostnader för att erbjuda tjänster utöver framkoppling. Kostnader för sådana tjänster (t.ex. kostnader för D2I:s modempool) får täckas på annat sätt, t.ex. genom abonnemangsavgifter för tjänsten ifråga eller genom att utnyttja betalsamtalstjänster. TeliaSonera accepterar dock att erlägga samtrafikavgift på reciprok basis. D2I vidhåller att TeliaSonera inte har rätt att vägra samtrafik. Skälet som D2I anger är att trafiken inte origineras från D2I:s nät. D2I verkar dock ha missuppfattat TeliaSoneras argumentation. Det aktuella trafikfallet utgörs av trafik som originerar i TeliaSoneras nät för överlämning och terminering i D2I:s nät. Om trafiken inte omfattas av D2I:s termineringsskyldighet, så omfattas den inte heller av TeliaSoneras origineringsskyldighet. Enligt D2I bör PTS kunna ingripa med stöd av 4 kap. 3 LEK om TeliaSonera vägrar samtrafik i det aktuella trafikfallet. Denna bestämmelse ska emellertid säkerställa att slutanvändare kan nå varandra. Av definitionerna av slutanvändare och av användare i 1 kap. 7 LEK framgår dock att med slutanvändare avses fysiska eller juridiska personer och inte maskiner och 4 kap. 3 LEK är därför inte tillämplig i detta fall. För övrigt vägrar TeliaSonera inte samtrafik utan är berett att samtrafikera till gängse termineringspris oavsett om trafiken är reglerad eller oreglerad. Den minutersättning som D2I faktiskt erhåller för terminering är flera gånger högre än det genomsnittliga minutpris som PTS fastställt i föreläggande den 7 april 2010 (dnr ). I föreläggandet anges att det genomsnittliga priset för ett enkelsegment är 3,21 öre/min. Eftersom TeliaSonera tillämpar en prissättning med öppningsavgift och minutavgift, och samtalen till D2I är kortvariga, blir den genomsnittliga termineringsersättningen till D2I ca 13 öre/min. Om PTS kommer fram till att D2I:s uppfattning är riktig, dvs. att den i ärendet aktuella samtrafiken inte är reglerad i parternas skyldighetsbeslut, uppstår frågan om PTS ändå kan besluta om priset för trafiken såsom D2I yrkat. Även om PTS numera möjligen är behörig att pröva tvisten med gällande lydelse av 7 kap. 10 LEK saknas dock materiella bestämmelser som PTS kan tillämpa vid den av D2I begärda prövningen. Det är uteslutet att en förvaltningsmyndighet utan rättslig grund kan fastställa att visst pris ska gälla för den aktuella trafiken. PTS ska därför avslå D2I:s ansökan.

6 6(9) Skäl Tillämpliga bestämmelser Enligt 4 kap. 1 LEK är en operatör av ett allmänt tillgängligt kommunikationsnät skyldig att förhandla om samtrafik med den som tillhandahåller eller avser att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. Enligt 4 kap 3 LEK får den som kontrollerar tillträde till slutanvändare förpliktas att mot marknadsmässig ersättning bedriva samtrafik eller vidta annan åtgärd som krävs för att säkerställa att slutanvändare kan nå varandra. I 7 kap. 10 LEK föreskrivs att uppkommer det en tvist mellan dem som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster eller tillhörande tjänster får en part hänskjuta tvisten för avgörande av tillsynsmyndigheten, om 1. tvisten har samband med skyldigheter som följer av denna lag eller av föreskrifter, tillståndsvillkor eller beslut om förpliktelser som meddelats med stöd av lagen eller som följer av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 717/2007, eller 2. tvisten i övrigt rör villkor för samtrafik eller andra former av tillträde. Myndigheten ska så snart som möjligt besluta i de frågor som tvisten gäller. Beslutet ska meddelas senast fyra månader från det att begäran kom in till myndigheten, om längre tid inte är nödvändig med hänsyn till tvistens omfattning eller andra särskilda omständigheter. I 7 kap. 10 b föreskrivs att om en part hänskjutit en tvist för avgörande enligt 10 får tillsynsmyndigheten, om det med hänsyn till den frågeställning som tvisten aktualiserat är lämpligare att den avgörs genom en åtgärd inom ramen för den allmänna tillsynen, besluta att inte ta upp tvisten för avgörande. Har myndigheten inte vidtagit någon sådan tillsynsåtgärd som avses i första stycket inom fyra månader från det att part hänskjutit tvisten, ska myndigheten om någon av parterna gör en ny ansökan pröva tvisten enligt vad som anges i 10. PTS bedömning PTS behörighet PTS ska inledningsvis bedöma om den tjänst som D2I driver är av det slag att den faller inom myndighetens behörighet att lösa tvister enligt 7 kap. 10 LEK. Fråga uppkommer då om D2I:s tjänst har samband med skyldigheter som följer av LEK eller av beslut om skyldigheter meddelade med stöd av LEK, se 7 kap. 10 första stycket första punkten.

7 7(9) Uppringning från en betalkortsterminal till en modempool är enligt PTS mening en tjänst för telematik, dvs. i mer vardagligt tal en maskin-tillmaskintjänst. Myndigheten har med stöd av 8 kap. 6 LEK i beslut den 4 november 2009 (dnr ) funnit att D2I har betydande inflytande på företagets individuella marknad för fast samtalsterminering. Av beslutet framgår att telematiktjänster inte ingår på produktmarknaden för fast samtalsterminering, se nämnda beslut avsnitt Beslutet har vunnit laga kraft. PTS finner därför att tjänsten inte har samband med skyldigheter som följer av LEK eller av beslut om skyldigheter meddelade med stöd av LEK. Tilläggas kan att även D2I anser att den aktuella tjänsten inte omfattas av skyldighetsbeslutet. PTS ska därefter bedöma om myndigheten har behörighet att avgöra tvisten med stöd av 7 kap. 10 första stycket andra punkten. PTS anser att maskin-tillmaskintrafik är datatrafik och datatrafik är i vid mening en form av samtrafik. Ordalydelsen av bestämmelsens andra punkt kan i detta fall visserligen tolkas som att myndigheten har behörighet att avgöra tvisten mellan D2I och TeliaSonera som rör en oreglerad tjänst. Mot bakgrund av att bestämmelsen fått sin aktuella lydelse i syfte att uppnå konformitet med ramdirektivet 1 och tillträdesdirektivet 2 anser PTS dock att bestämmelsen måste tolkas i ljuset av direktiven, deras syften och LEK:s syften. Artikel 20.1 i ramdirektivet anger att om en tvist uppkommer i samband med de skyldigheter som uppstår genom detta direktiv eller särdirektiven ska myndigheten på begäran av någon part lösa tvisten. Enligt PTS uppfattning ska tvisten därmed röra en skyldighet som direkt framgår av LEK eller som följer av tillståndsvillkor, föreskrifter eller som rör en skyldighet som förpliktigats ett företag genom ett beslut enligt LEK. Tjänster för telematik är inte reglerade och faller därför enligt PTS mening utanför myndighetens tvistlösningsbehörighet enligt lydelsen av artikel 20.1 ramdirektivet. Syftet med ramdirektivet och LEK är enligt PTS att skapa förutsättningar för konkurrens där sådan saknas. Syftet kan däremot inte vara att myndigheten ska ingripa inom områden där konkurrens råder som i det aktuella fallet med en oreglerad tjänst. D2I:s begäran om tvistlösning ska därför avvisas. 1 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. 2 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter.

8 8(9) D2I har, som det får förstås, även yrkat att PTS ska förelägga TeliaSonera att orginera och terminera trafik i enlighet med TeliaSoneras skyldighetsbeslut meddelat den 4 november 2009 (dnr och ). Eftersom dessa beslut endast gäller för samtalstrafik och inte för maskin-till-maskintjänster finner PTS inte skäl att överlämna D2I:s yrkande till myndighetens tillsyn. PTS vidtar inte heller på annan grund ytterligare tillsynsåtgärder. Underrättelse om överklagande Beslutet att inte vidta några åtgärder med anledning av yrkandet att inleda tillsyn kan inte överklagas. Om ni vill överklaga detta beslut i övrigt ska ni skriva till Förvaltningsrätten i Stockholm. Brevet ska dock sändas till Post- och telestyrelsen, Box 5398, Stockholm. Tala om i brevet vilket beslut ni överklagar genom att ange beslutets nummer. Tala också om vilken ändring av beslutet ni vill ha. Brevet ska skrivas under. PTS måste ha fått ert överklagande inom tre veckor från den dag ni fått del av beslutet. Annars kan överklagandet inte prövas. 3 Skyldighet för TeliaSonera på den nationella marknaden för fast samtalsorginering respektive på TeliaSoneras individuella marknad för fast samtalsterminering.

9 9(9) PTS sänder överklagandet vidare till Förvaltningsrätten i Stockholm för prövning om PTS inte själv ändrar beslutet på det sätt ni begärt. Om något är oklart kan ni vända er till PTS. Beslutet har fattats av stf generaldirektören Catarina Wretman. I ärendets slutliga handläggning har även avdelningschefen David Troëng, enhetschefen Anders Öhnfeldt och juristen Helena Klasson (föredragande) deltagit.