B e r g l i o t Ibsen.

Transkript

1 Stockholm. Fredge de 14 oktober. N:r 41 (564). Preumertiospris pr å r : Idtm e s m kr. Idus Modet., fjortodgsuppl. > Idtms Modet., mådsuppl.» Bmjrderobe» Byrå: Redktör och utgifvre: Klr södr kyrkog. 16, 1 tr. Öppe kl Allm. telef Rikstelef FRITHIOF HELLBERG. Träffs säkrst kl Redktiossekr.: J. NordXig. Mus Kugl. HoJboUr. ll:te årg. Aospris: 35 öre pr opreillerd. För»Pltssökde» o.»ledig pltser» 25 öre för hvrje påbörjdt tiotl stfv. Lösummerpris 15 öre (lös:r edst för kompletterigr.) Utlädsk os. 70 öre pr op.-rd. Utgifhigstid: hvrje fredg. B e r g l i o t Ibse. Det gifves måg slg f frmståede koserter de sågerskor. Det fis de, som skörd triumfer srt sgdt uteslutde på grud f si stämms egeskper. Ett eormt röstomfåg, stor styrk eller ett visst kligde välljud k vr og tt frmkll beudr hos e publik. Adr åter skörd si triumfer geom e häpdsväckde virtuositet. De ku»med ckurtess och skydsmhet» korrekt hck si stcctoskl Upp till hög c och så till sist slå e k u t på det med e ihållde drill liksom till bekräftelse på, tt på de hög spets ku de till och med blser e stud, ut tt fll. Nå, sådt kräfver uder ll omstädigheter e stor stämm, som icke är skör, årtls ihärdigt, eergiskt rbete uder god ledig m. m. hvilket llt oeklige k vr förtjät f ett visst erkäde och e viss beudr. Me, m åhör ej säll dett slgs storheter med ugefär smm käslor, hvrmed m ser e lidsersk gör si koster och luftspråg. M sitter i högst späig skll det lycks eller misslycks? och m drr e suck f lättd, är m lyckligt och väl hr mäisk ere ige på ofrlig mrk. Och liksom efter e cirkusföreställig går m hem med strk fuderigr på, huruvid det icke borde vr förbjudet för kompositörer tt kompoer så vildt hlsbrytde sker, tt veder- börde rtist för dem. Och m stor rior vr det ågot M gick riskerr t t tg käcke på tt iöfv och ut- k med skd kä, tt hvd m fick i dess lösryckt ur sitt drmtisk smmhg icke för sitt hjärt eller si tke. på koserte för tt få dyrk såges stor, ekl sköhet, me sköhete hde flyktt frå sitt ltre, och kvr stod blott hees grt utstyrd lill tjäri kolorture. Me det fis lyckligtvis också sågerskor, som verklige ku häför, och bld dess äfve de, som trots si stämms rig omfåg, trots dess rig styrk, dock ku vi e musiklisk publik. Till desss tl vill jg räk fru Bergliot Ibse. När jg för ågr år sed hörde hee, vr ho på ett begräsdt område e god romssågersk med godt drmtiskt föredrg. Ho bde e lite stämm, me med de lill smekde, mjuk, re stämm kude ho smyg sig i till hjärterote på si åhörre. Ho förmådde uttryck och meddel e sällsyt itesitet i stämig tige de vr llvrlig eller skälmsk. Hees föredrg f orsk såger i syerhet dem med ord f hees fr, Björstjere Björso vr så fit, Skold i måg år uder ledig f de käd m:me Mr chesi i Pris.

2 322 De b ä s t predik, som ågosi blifvit hålle, ä r ett heligt lifth. de Vitt Tlmge. så besjäldt, tt m glömde hvd som fttdes i s t ä m m och häförd rycktes med. Romssåge skll gå frå hjärt till hjärt, om de skll fyll si bestämmelse. Och det gjorde fru Ibses såg. Jg mies e gåg, hur ett blott sjuårigt, musikliskt br, som ej förr hört hee sjug, stt lldeles orörligt och lyssde till hees föredrg f Kjerulfs såger, med stor tårr skt rullde ed för dess kider. Så omedelbrt tjusde vr hees såg, tt till och med ett brs käslor på det lifligste rördes därf. Det hr oft blifvit sgdt och är oeklige st, tt llr bäst sjuger fru Ibse Kjerulfs, Nordrks med fleres såger till dikter f Björstjeme Björso. Kske smmhäger dett med hees stor kärlek till si store fr. Helst skll m e fto hör hee sjug för si fr i sloge på Aulestd, är h slutt dges rbete och vill jut f fmiljelifvet. De ömm vekhet, de ierlighet, de chrme, ho då utvecklr i si såg m glömmer de ldrig! Om fru Ibses egeskper som sågersk hr Stockholms publik, på hees i veck här fhåll kosert, huit bild sig ett eget omdöme. Det är därför egetlige vid hees perso i öfrigt jg ämde uppehåll mig. Hr du tidigt om våre e klr dg gått ute i skog och mrk och sett e riktigt yster bäck komm frde ed frå höjder, ä skummde och glittrde i klrste solske, ä gömmde sig för e stud uder ett täcke f is och sö, ä okyigt hoppde i llehd krumspråg öfver stock och ste, öfver vägr och stigr, och ä sedesmt hållde sig iom lofgif gräser j, då hr du sett de bäst bild jg vet f Bergliot Ibse-Björsos skiftde väse! Ho sprider omkrig sig i ovligt hög grd de stämig, hvrf ho behärsks. Att se hees sikte strål och le, det är tt kä sol, lifgifvde, värmde, härlig mjsol; och tt se hee ur humör, trumpe och sur, det är tt kä e oktoberdg med llt sitt reg och rusk och storm och kyl, me jg måste tillägg, tt de ojämförligt flest f hees dgr äro de solfylld. Hees kske vckrste, mest frmträdde krktärsdrg är hees brmhärtighetskäsl, hees ömhet för llt som lider. Ho k ej se eller vet ågo hfv det svårt t. ex. mycket fttigt ut tt försök, så lågt ho förmår, räck si hjälp. J g hörde e gåg ett hstigt yttrde:»srt får Sigurd hyr större våig, om h skll ku rymm ll de fttig mdmer, Bergliot drr hem till sig.» Dess ord äro i ll si öfverdrift gsk beteckde. Fru Ibses brdomshem, Björstjere Björsos gård i Gusdl. Hees m, doktor Sigurd Ibse, so till diktre Herik Ibse. På smm sätt är det gäller djur. Ser ho ett sådt lid eller misshdls, m å s t t ho ögoblicklige med ll medel igrip till dess hjälp och skydd. Ofverhufvud tget är ho e mycket stor vä f ll djur. Och ett äkt ldtbr är ho, som kske äu trots det äkt stådets värdighet skulle ku kst sig upp på e häst och»brbck» rid de i vll. Som ug flick sågs ho vr gårdes förämst körsve. I hees hd kude m tryggt förtro hvilke häst som helst, om det så vr själfve de store mäktige»koge», Björsos stolthet och ögoste, som mis ej lät sig tygls f hvem som helst. Fru Ibses dotterlig hägifvehet för si föräldrr är f ierligste rt och hr icke miskts f tt ho bildt ett eget lyckligt hem. Äu tillbrigr ho ibld låg tider i föräldrhemmet med si lille so Tcred morföräldrres älsklig. Huruvid de tväe ryktbr diktres brbr bär på ågo slumrde diktrebegåfig hr äu icke försports, me og säges h vr ett itelliget och liffullt br, fullt f lustig upptåg och påfud. Häri hr h ett ypperligt påbrå hos si mor, som trots sitt, äst år, föreståede iträde i trettiotlet icke gifver ågo pojke efter i befägd tilltg och skälmktig, mutr odygder. I Kristii berätts otlig kostlig historier om ll de puts och skälmstycke, som fru Ibse k spel si ärmre och fj rmre bekt, och hvröfver dess vlige icke bruk hrms, ty de vet, tt itet är gjordt i od fsikt, u t edst f turlig, ieboede, brslig lekfullhet. Me uder de brslig, måge gåg kske lltför uppslupp yt bo äfve mycket llvr och mycke djup käsl. Ho är t. ex. e itresserd, smvetsgr och itisk husmor, som sköter sitt vckr lill hem oklderligt, och ho är e uppmärksm och plikttroge svärdotter, fhålle f si svärföräldrr. Fru Ibse kommer tt jämte si m tillbrig viter i Rom. Det är ll solikhet för, tt hees såg skll ytterligre utveckls geom e vistelse i såges hemld, med dess ypperlig sågkostärer, dess solig klimt, som ggr sågstämm och llt öfrigt, som där iverkr gysmt på ett kostärligt och musikliskt sie. Och i Itlie torde ho og få hör hvd ho så oft hört me på det skö itliesk språket: Quto é bell! A Mr gr et Holmgre. f. Torsmede. Gud välsige! t Jfldt jg ickr frå mitt föster Till de ug två, som vdr Mutert vid hvrdrs sid Mell prkes träd och häckr: Väer sed brdomstide, Då de troget lekte smm, Delde hvr fröjd och motgåg. Och jg gläds, tt liksom fordom Se dem umgås så förtroligt, Fritt och gldt som bror och syster. Och mi tke går tillbk Till de tid, då ä de voro Br, och yr lekkmrter. Och jg tycker, tt jg ser dem Ho så djärf och oförväge, Främst i ll vild upptåg, H mer still och betäksm, Alltid redo till tt hjälp, Skydd hee, är så kräfdes, Då för hårdhädt leke rst. Och hur vrmt de två beudr Hvrje frmsteg hos de dr! Tre år äldre, hr h huit Förspråg få på lärdomsstige, Bbblr»bud» och»tros rtiklr», Förr' ho kppst lärt tt stfv. Me är efter mycke möd Adtlige så lågt ho huit, Att ho uti läseboke Läser ret sitt först stycke Hur h strålr då f stolthet! Vet ej, hur ho llred, Huit tt så mycket lär. Måg år h se' förruit. H vid uiversitetet Red tgit»kdidte», Och mi flick uti hemmet Vrit mig till hjälp och trefd. Och u hr h kommit åter För tt häls gml väer, Njut utf sommrs dgr, Förr' i höst termie börjs. Mycket hr h tt förtälj Frå de gml lärdomsstde, Om hvd h däruppe pröfvt. Mest dock sök båds tkr Hä till flydd gld dgr, Och jg gläds, tt de som fordom Umgås såsom bror och syster Sole sjuker bkom skoge, Tät fll trädes skuggor, Och äu de ug dröj. Me u hörs lätt fotsteg, Och mi flick kommer skt Frm till soff, där jg sitter. Böd ho är och het om kide, Mue ler och ögt strålr, Dämpdt dock f tårrs glitter Allt är prägldt f ett uttryck, Främmde och dock så vckert. Och mitt hjärt krymper smm, Och i ågestfull förbid Käer jg, tt llt är ädrdt, Att ho är ej mer desmm Är ej först och främst mi dotter. Och ho tlr om si lyck, Om hur ders ug kärlek Läge bott i ders hjärt, Fstä de ej klrt förstått det, Me u först de båd ftt Lifvets full, stor lyck. Som uti e dröm jg lyssr,

3 Smeker hees ljus lockr, Me mi tke vdrr vid, Lågt frå kärleks ljus ejder. Hopplöst ser jg för mig hägr Låg år f tråfull lägt, Låg år f kmp och sträfv, Förr' sitt bo de ku bygg. Och de kärlek, som u lågr Trm och klr i ders hjärt, Skll de icke srt förkol, Skll ej ågo f dem svik? Och jg ser dem såsom gift Ser hur lump små bekymmer, Ser hur hvrdgslifvets omsorg Gg k på kärlekstråde, Tills de båd, lugt och liköjdt, Kä edst kylig väskp. Jg vill tl, jg vill vr, Säg: Br, tro ej på lyck! De är blott ett fgert irrbloss, Som kske ditt hjärt fröjdr Någr kort sommrdgr, Och hvd u du kllr kärlek, Kske blott e flyktig käsl, Som ej mäktr tt dig bär Geom pröfigr, som stud. Tyst ho sitter vid mi sid Uti ljufv drömmr fåge. Hees ug let' strålr Liksom i förklrdt skimmer, Och ho hviskr tyst och skt:»mm, ck, jg är så lycklig.'» Och de ord jg ville säg, Ord f iskll, världslig klokhet, Kväfvs ll i e syftig, Bli ett brutet: Gud välsige! Tt Brbro. - "Lg frdg". i i öste är komme, hör stormre gy» f så börjr de käd såge:»de sist septemberdgr». Kske måste vi dock medgifv det vr mer sällsyt tt speciellt uder de dgr hör tjutde och hvide vidr, me det äro vi säkr om, tt u är höstmörkret öfver oss med reg och rusk. Och just i dett mörker, duggreg, störtreg, dgsreg med därf följde blöt, smuts och obehg f mågfldig rt ifller flyttigsdge pr préférece, de först oktober, som följer de sist septemberdgr t ä t t i spåre. Eligt svesk lg gifves s. k. lg frdg, flyttedg, då de, som med yttjderätt iehr fst egedom, är skyldig tt desmm fträd. Då ej särskildt t ftl blifvit träffdt, hr lge utstt e viss dg såsom frdg. Edst e såd, de 14 mrs, gifves för ldsbygde, uder det tt städers mer orolig befolkig hr tväe, de 30 sept. och de 31 mrs. Med ll möjlig ktig för lges uktoritet k m ej t ä täk och uttl, tt de lg frdge är ill vld. Må vr tt för de, som skll tillträd ldtegedom som ägre eller rredtor, de 14 mrs är lämplig: jordes brukde skll j u återupptgs vid de tide på året. De skäl, som kommit 31 mrs och 30 sept. tt bestämms som lg frdg, h väl ock hft sitt berättigde lågt bort i tide, me hvrför de i vår dgr skol gäll är svårt tt ise. För iehfvre f prästboställe ifller till- och fträdet vid e lämplig tid. De först mj hr låg ljus dg och vårreget hr ej smm geomblötde förmåg som det reg, som fller uder höste. I Egld och Amerik är flyttedge förlgd till 1 mj. Det egetlig bostdsutbytet i vårt grld Fild äger rum, hr jg låtit mig berätt, de 1 jui. Lglig flyttigsdg där är ock 1 sept., me då lär ej de stor mss vr i rörelse i såd utsträckig som vid juiflyttige. Att först jui är e lämplig flyttigsdg är lätt isedt, och skulle det ej vr öskvärdt också för de svesk stdsbefolkige t t få flyttedge förlgd till just de dge? Bruket tt»flytt till ldet» är llmät för ll Sveriges städer, och om m smtidigt gjorde sig i ordig för ldsflyttig och våigsutbyte, vore det j u tt»slå två flugor i e smäll». De oft med ymottg rum följde reprtioer kude då försiggå uder lämplig årstid och uder e tid, då iehfvre f rum och lägeheter i ll fll h för sed tt pck ud yllekläder, mttor, grdier etc. smt tt täck öfver eller tg med sig för bruk på ldet e hel del f möbler och husgeråd. Och dessutom slpp m då gå omkrig bld målrpytsr, edplockde kkelugr eller ställigr för tkreprtioer. Och t ä k blott, huru mycket lättre och bättre det vore tt företg flyttige e låg, ljus dg ä som u i höstes mörker, kyl och reg! Det k ju svrs, tt om m ej tycker om tt flytt i oktober, så går det tt gör det vid vårflyttige först pril, då det är dger till lågt i på kvälle. Visserlige. Ur hälsosypukt sedd är dock prilflyttige sämre ä de på höste. I slutet f september h äu ej mäiskor börjt lefv iom slut föster, som måg gör uder viter, hvrigeom dmm och duster tillåts bit i i de tilltäppt rumme. Iglud är det säkert tt ej kyl då k vr skrp og eller t t ej sö och slsk gör gtor fög lockde tt säd ut sitt bohg på. Därtill k komm tt de f flyttde hyresgäste tgit ut iföstre vid rummes regörig och de iflyttde drr sig tt sätt i dem ige i hopp om e vcker vår. Och är iträff de blåsig dgre på året, om ej just i pril. Hr m då ej iföster i uti rumme, k m ej udgå tt frys, och m eldr ursiigt, ut tt ädå ku få temperture tt bli behglig. Äfve torde ågo iväd, tt det går ej värre öd på oss ä det gjort på fr- och morföräldrr och folk före ders dgr. På de tide bodde m dock, mer ä u är hädelse, i eg hus, och ej heller flyttde m som sere tiders br oupphörlige frå de e gt till de dr, frå stdsdel till stdsdel. Är det dessutom lltid sgdt, tt gmml sed är god sed, eller tt geertioers sletri i ll tid måste vrd bestådde. Riksdge smmträder ej lågt härefter, som de gör det ll år, och törhäd är det tt hopps, tt ågo stdsrepreset t då fier skäl tt ikomm med motio om flyttedges förflyttde till lämpligre årstid. Må då de vise i ldet tg fråg välvilligt i öfvervägde och brig de till ösklig utgåg. Och tt de god tke må uppstå i 323 ågo f represetters hufvud därtill må»his sisters d his cousis d his uts,» såsom det heter i operette»h. M. Pifore», brig det. Ty, som frsme rtigt säger: hvd kvi vill, vill Gud. Alltså systrr, kusier, fstrr och mostrr, vete I med eder, tt I hfve ett objekt, det är: e vrde eller blifvde stdsrepresett i riksdge, tt berbet, göre det och göre det i dg och tke icke, tt i morgo är också e dg. Bell. ' Fru Lovis Petterkvist skrifver: Alldeles utmärkt herr redktör f Idu! Nog är det skmligt tt jg, trots mitt löfte tt låt hör f mig ibld, ite hr skrifvit e ed gåg, me det hr si orsker. Om jg ite med hd och mu lofvt Ruffe t t ite vidre gräfv i elädet, så skulle jg ku berätt sygg sker om hur jg blef emottge och behdld i mitt eget Jockmock, är jg kom hem i vitrs, efter tt h hft de obegriplig är tt' på feste på Hsselbcke i Stockholm dbb mig iför Ibse och håll tl. Me som Ruffe säger:»ligger e hud begrfve, så är det så godt låt de ligg begrfve.» Och det sk Gud vet tt det är! Också k igetig på jorde förmå mig tt säg ett kyst, me tt e mäisk blir uppskkd och ervös och oduglig till llt slgs högre tkerbete geom tt bli protesterd som e värdelös växel och spottd på som e våt ste, det tror jg litet hvr k förstå. Åh, hvilket hllåde det vr!! Bevr oss! Hel st vr på bee med borgmästri i spetse. (Ho tål ite mig, därför tt ho ite esm får vr det högst höset i korge!) J g hde värt smhället, tlt i Jockmocks m, ktäk! och sgt tt vi igetig begrep. (Af Ibse.)»Nå, begriper i ågot då?» s jg.»hör ite hit!» skrek de. Så s jg dem hur ogetilt det vr tt gorm så där på ett silles äu lefvde mull, efter tt h festt på hoom e hel veck, me hvd' begriper småstdsbor f så't! Och Ruffe se'! Mi ege m. Hur br h sig å t? I stället för tt hjälp mig, som väl hs ofvislig plikt hde vrit, så vr h otäck h med och s, t t jg kstt löje öfver de ktde Petterkvistsk»bodor» (ktäääk!) och skämt ut mig själf, så tt jg ldrig kude vis mig bld bättre folk mer.»åh,» s jg,»hvd de ske går så! Skulle ll herrr, som i århudrde vid fester prtt dumheter, och det i Sveriges m till, bli förvisde ur bättre sällskp, då skulle det llt bli folkvdrig utf!» Borgmästri, de sötose, godde ur hus och i hus och smlde uderskrifter, ty proteste skulle bli skriftlig, gudbevrs, så jg skulle vrd brämärkt också iför kommde släkte. J, ho till och med ite höll sig för god tt låt vår tvättersk, som og trodde Ibse vr e tvål-

4 824 sort, skrifv på, me ho, jg mer tvät- och tlr om, tt jg ite på villkor vill tersk, fick då si vrm sopp, det lofvr skrifv om det!) Så blygdes de ite, ut föllo jg.»gå ho hem, mdmmm, > s jg,»och mig i mi heligste käslor som mormor. Betäk, tt det e efter det dr f tvätt borgmästris byk re, om ho k, hvilket jg mycket betviflr. De, mi oskyldig brbr börjde t t jbbl som är så villig smuts dr, hr väl tvätt ågot om»tt mojmoj sämt ut hel 't, och tt hel Sveje sk'tt åt oss!» därefter, täker jg!» Att det vr mer ä äfve e de tåligste Så kom llt det där oväsedet i tidigr med fröke Key. Jo, u sk jg mäisk och tålig är jg kude stå ut med, k väl ite förvå ågo. Så säg tt de fick vtte på si kvr! De hälsde kppt på mig och gick i kstde jg e vcker förmiddgskvist kplåg lofvr förbi mitt föster. J, Gud p öfver xlr och kilde tvärt öfver vet, om de ite höllo äsduke för äs torget rkt i i gpet på borgmästri, där de sutto hel bute i god ro och drucko med! Ite tt jg för mi del håller på fröke vi och åto tårtor. Key! Ho är lldeles både för obegriplig, för (Ho hr mis ite vrit sål på trki- och utveckld för mig, och hvd hees terig de här tide! Allt i sedlighetes frmtides kvi går, de där besyer- m!) lighete som är hvit därför t t ho är svrt, Ite tror jg, tt jg vr så särdeles och vrm därför tt ho är kll, så og blir blek, och og fruktr jg tt htte stt de krl lycklig som får det frutimret till litet på kpurr, me orde fick jg ädå hustru. Me det är e sk för sig det. ftt uti, som väl vr, och så s j g : Som festtlre hr väl ädå till och med frö»att folk, som ite es duger till tt ke Key si rättigheter. Och det s jg dbb sig i fullt uppebrt gsske, sk dem!»betäk,» s jg,»hvd det vill säg sätt sig till doms öfver folk, som gått igett åk e hel tt på järväg, som ho om de förfärlig perse, och det rkt i gjorde, komm frm i e uppskkd ko- i hvitögt på ordes, j, på jordes förditio och skrifv tlet färdigt på själfv ämst skld, är, mist sgdt, olämpligt. feste i ett fsides beläget rum, omgifve Festtlre är ett fridlyst vildt, sk jg säg f hugrig refereter, som trycker orde er: tt fll dem är tt fll e f frå es läppr, i m es huit sätt vår äldst, dyrbrste och heligste rättigdem på ppperet, llt med festsorlet sur- heter. Hvd u det sedlig går, så säger rr utför och folk kilr u t och i och jg, tt är e krl ite sedligre ä t t jg frågr: 'Är det ite färdigt srt?' Om k gör hoom osedlig j, då är det m då råkr tt säg ett ord för mycket ite mycket me', och belgdes Key, eller ett ord för litet, fier åtmistoe ite så» jg det så besyerligt. Och rr ögo hr (Nu såg jg, tt ho fläktde med äsho, det är visst.» Me det skulle jg l- duke, borgmästri förstås!) drig h sgt. Rr ögo, ho! Nu blef jg»så sk rätt vr rätt,» s jg stdigt. omorlisk med, så omorlisk, tt är e»mäisk h ju ldrig förklr sig, krl, som jg ldrig sett, rymde med e vet jg.» flick, som jg ite käde, så blef felet»åh, jg tycker ho förklrde sig tydligt mitt. og, jg.» (Fortfrde borgmästri, J g begärde ite bättre ä tt hvred förstås!) gift krl i st skulle rymm med hvr»j, me br e gåg,» s jg.»och ed ogift flick h fick tg i (hörde u t t ho behöfver förklr sig tio, det tror det där till festtlet!), och hvd det gick jg vi vet! Ett llvrsord sk jg säg tt gossr och flickor kysstes vid brue er: folk, som bär på tkr, sk m låt (vår bru), är de hämtde vtte i skym- vr i fred, äfve om m ite förstår dem ige, ågot som de gjort llt sed bru- och de tycks gå uderlig vägr. Det är e blef till så vr det mi högst fröjd, og Gud ädå som sätter äfve dem till äm mi och Keys! Mi högst fröjd!! betet. Och u bryr jg mig ite ett dugg J g som fskyr ll kyssr, som jg ite om fröke Key vidre, e såd kpcitet får själf! reder sig og värre är det med oss som Om dgr stt jg kpprk vid föstret äro så lågt kom i fördärf, tt vi ite och stickde och log och gerde emot tom- blygs tt smuts vår eg brbrs re m rummet, är ågo gick förbi, llt för öro. När folk huit så lågt edför det tt såver pprgser. Me om ätter! ods brt, då är det hög tid t t m förj, resulttet f dem blef, tt Ruffe ädt- låter dem. Också är jg här för tt förlåt lige vrdt upprörd på det rätt sättet. er llesmms utom e, som jg ldrig Och så gick h till borgmästre. Me i lefvde lifvet kommer tt förlåt och det skulle h ldrig h gjort, ty u rå- för tt bjud er på elfvkffe i morgo kde herrr i lufve på hvrdr, de llihop utom e. De, som tål, tr med. åt sig! Kom, om i vill, låt bli om i vill. Sämre ä tt vr si frus m k e Skmme blir er ite mi. Det är bättre krl vr, me m sk välj si studer t t förlåt litet för mycket ä tt förlåt eller rättre si frur. För de me igetig lls!» pssr positioe rkt ite. (Skrik ite Därmed svepte jg i väg ut, så är uppgubbe! Det är Ruffe, som frågr ågot, hällige som det vr möjligt. Gud vet hvd) Och kfferep hde de, M k väl h si käslor, äfve om ut tt jg fick vr med, es på ett m br '^är e flle! Me gråt iför hör. Och ite ville jg heller för reste! de där! Förr dö! Nej, ite om de hde bedt mig på si br De ftoe blef det ett sådt kckel kä. Me bjudit mig hde de kut gör, f, som om hel st vrit ett höshus. så jg åtmistoe fått säg e j! Me dge därpå, precis klock 1 1, kom (Söt gubbe lill, skrik då ite! Hvd Almé drgde med si gumm, Lidkvist är det om? Om jg skrifver om sdet med si, Joso med si. Herrr hde där»? Tycker du det! J g br skrifver smsts och tgit ske om hd! Nog voro de välkom, förstås, fst og sved det i hjärtts ierst djup, tt vi ite es dögo till tt gräl ett gräl ut, ut tt herrr skulle behöfv hjälp till. Nu, som sgdt, är llt frid och sämj. Både jg och hude äro begrf. Måtte det br ite fll ågo i tt gräfv upp oss ige, u i höstsvepe. J g tycker mig märk viss symptom! Det vore för svårt och ite e smul godt kommer det u t f det, tvärtom. Ty turligtvis sk jg då st och svr ige, och svrr förstås på tok, som m lltid gör, är m är od. Me, vi äro e gåg såd, vi frutimmer. Af idel pliktkäsl käx vi upp e lite sk till e stor och käx ed e stor sk till e lite. Nå j, det går tt jg h ä m t t krfter. Ruffe och jg hr vrit ute och bdt för t t stärk mig, som väl kude behöfvs. J g hr förlort 9 kilo fett i viter och äst ll mi itelliges. Udrr om ågo kvi offrt Ibse mer! Me det vr grufligt så måg pppersrk jg red fyllt, och det om rkt igetig. J g måtte väl ädå ite h skrifvit om jg mer. Ftts br t t jg gräft upp mig själf! Me jg försäkrr utmärkt herrskpet, tt om jg också hr skrifvit ågot, så är det ädå rkt igetig mot hvd jg kut och velt skrifv om jg br hft lof. Vill herrskpet hör ågot om res? J g sk gär skrifv om jg br blir vid full vigör ige. Äu ser jg ut som e tåt! Det ed som tröstr mig är tt borgmästri ser ut som e rostig stoppål, ho. Me ite blir det värdt tt ho försöker stopp ige ågr hål med mig det säger jg! Nu kommer Ruffe. Hvd u måe? Med de utsöktste högktig och ervositet och väskp Louis Petterkuist. P. S. Efteråt. Det gick rätt br med Ruffe. H s, tt h ldrig vätt t! Vr ite det eget?! P. S. P. S. Om herrskpet ite vill kll upp si br efter hee, jg mer b i, så heter ho. Me kske ädå tt jg ite bör tl om det. Me tro mig: svrt som sot är ho! Desmm. Kvioöde och kviobilder. För Idu f Birger Schöldström. Ev Loffm. I professor Krl Wrburgs stor och förr trl fflig rbete öfver A Mri Legre yttrr h, sid : Då Leopold vid seklets börj säde skldi si då utkommde smlde skrifter, fogde h därtill följde epigrm: ; Euterpe, Polymi eller Klio, jg vet ej hvilket m i bär på Heliko, med godhet tg emot f e b l d d e r t o det offer h bär frm för e i b l d de io. Trolige i ledig f dett epigrm skref Chorceus följde iskrift till»e bild f fru Legre»:

5 »Fru Legre e ibld de io I»»Kors l» rop te Miets ior och sågo mul ut:»vi äro io re' förut.»»väl,» sde e f dem till slut, sjg skrifver mig e f de tio.»»förträffligt!» ropte ll io. större lbum skulle i»fiskregubbes» koj frmläggs, där hvrje besökde skulle iskrifv e f hoom eller hee själf förfttd vers, ett täkespråk, e reflektio eller dylikt. "Således», utbrst geerle,»kommer fiskregubbes 'bibliotek' tt bli förfttdt f mi och mi fmiljs kärkom Emellertid udrr jg, om ej Wrburg gäster och väer. Å h! det skll bli e ågot litet misstgit sig, och om ej Cho- lektyr, som äu skll glädj efterkommde reus skrifvit sitt förd epigrm i c k e med släkte.» ledig f Leopolds komplimg, ut Red dge därpå fuos ett dylikt lsåsom ett slgs fortsättig f ett, helt visst bum, pe och bläck frmlgd i det täck ej f de frmståede litterturhistoriker eremitget, och det blef sed de somobserverdt poem i Åbotidige 1800 med mre ett äst dgligt öje, t t fmilöfverskrifte:»de okäd bilde», och je vo "Willebrds medlemmr, jämte husom lyder så h ä r : sets iformtor, de uge sklde Choreus, och de fmilje gästde vittr och»för I Grtiers rum uppå gt-cmie si sköhet och älskvärdhet bekt» m:ll Apollo f e bild, kppt sylig ur sitt flor; Ev Loffm täflde om tt i lbumet edme sillets gud på mie skrifv si tkr, mestdels i versifierd strx käde B e t t i s m o r. Hs glädje lls käsl väckte, form. Det vr i syerhet Choreus och och själfv Juo log åt dess blyg drg, Ev, som täflde i de vitterlek. A dess där sklke gömde sig bld godhetes behg. bld, som, slit och blekt f tide, äu Me met skdes, och Grtier räckte, fis i dett lbum, fis dessutom, på e gåg ll tre, ur sömme i si hd e ål åt Miets gud,, som skref på bildes uder tidsskedet , e mägd mird: e och hdskrifter frå llt hvd Fild på de åre ägde ädelt och utmärkt, och F r u L e g r e först, e huslig kvi, äive Sverige skttde till det lill»biblioi dödlighete värd tt lifvet lyckligt fi, teket» med m såd som Mgus Brhe, ämd i odödlighete se, ej f de Aderto, me f de Nio e. Gustf Fredrik Åkerhjelm, C. A. Wchtmeister, medlemmr f fmiljer Sprre, Hvem måde hfv skrifvit dett lill Björstjer, f Nordi och f Uggls m. fl. helt ekelt f ö r t j u s d e poem? I ett äu Me ombytlighet är jordlifvets lott, och bevrdt exemplr f ä m d tidig för de gld och fit bildde krets, som först Filds gml hufvudstd och seklets först ftoe smlts i koj, hos»fiskrgubbe år fies i mrge teckdt m e t : Ev på Jokkis», vr brute och skigrd iom Loffm. loppet f ågr få år. Red i oktober Hvem vr Ev Loffm? 1800 hde Choreus lämt Filds strd för tt tillträd e lärrebefttig vid krigskdemie å Krlberg, och ett pr år därpå strde midt emot Jokkis bruk i efter låg de fgrste Jokkisblomm, Ev Åbo-trkte, är ftosole med sitt ro- Loffm, vissd i e tidig grf. De seröd skimmer belyste luder och sjö tillreddes och igekstdes vid dåvrde de 9 ugusti 1800, frmkom heter det kougprets besök i Åbo i jui i e lite, umer ytterst sällsyt bok: Vid de måg högtidligheter och bler, som»små berättelser och tidsbilder» f de 1879 då i ledig f de hög gästers däri mycket hög ålder flide d:r Piello vro ställdes, hde Ev Loffm ådrgit mell de hög grr i prke ett säll- sig e häftig förkylig, hvilke efter ågr skp herrr och dmer, som styrde kos dgr slutde de vckr och sillrik Aurtill de täck udde, som skymtde frm dotters lif. Hees sist hdteckig i mell träde, och hvilke iom ågr ögo- fiskrkoj, som förekommer på smm bld, blick härefter irymde värdpret på Jokkis, där ett litet skldestycke f Choreus br geerl vo Willebrd med geerlsk, de- främst rummet, v r : rs br smt flere gäster frå Åbo.»Nu äro vi hos F i s k r e g u b b e,» sde Miet f förflut tider tröstr gubbes gml år, värde,»me som h hr de egehete skuggr ä hs silfverhår, tt vr litet folkskygg, h mi döttrr rodd ä på kide sprider. och lill Ev Loffm åtgit sig tt duk Hoppet vid hs dödsbädd vkr, upp hvd huset förmår, och jg hopps, i öppr dges förlåt ä, öppr själfv himmele, håll till godo.» är h boj frå sig skkr.»där Grcer och Hebe server, förvdls llt i ektr och mbrosi,» svrde för Eligt os i Åbo Tidig vr det de sällskpet de gmle rtige bro Reihold 6 jui 1802 Ev Kristi Loffm, dotter Rehbider. f ssessor Loffm, fied, 28 år gmml.»me i de här Olympe servers edst Ho besjögs f Choreus och f biskop 'Kräft röd i kstrulle' och filbuke,» Tegström. återtog geerle,»och det" ut ll cereäu ågr få år, och Ev Loffm följmoier. Kske är det just därför vi trif- des f si ugdomsvä och sågre. Stofvs här så väl, ty säll går e dg förbi, tet f de fiske sklde edsäktes i Sol ut tt vi smls på dett ställe om kväl- kyrkogåd, där i trädes skugg e ekel lre: e vcker såg, ett gldt skämt och ohugge butste med met C h o r e u s frmför llt ågot y t t skldestycke, som visr stället, där h hvilr. vår hederlige Chorsus läser högt för oss, Och vid ett kort efter Chorei bortgåg utgör fiskrkojs öje.» flgdt besök å Jokkis skref Frzé i fiskrdet skildrs vidre, huru, på förslg f gubbes bok till miet f cte uge sklprofessor Pippig, sällskpet beslöt tt ett de och hs väi följde poem, hvil Så sällsyt t. o. i., tt de icke fies i Kugl. Biblioteket. De är emellertid citerd i Soilskys miestl i Svesk kdemie öfver Choreus. 'Eligt uppgift f professor Lgus fies äu»fiskrgubbes bok» kvr i Jokkis herregård. 325 ket icke fies itget i Frzés smlde rbete: Af smke besökt, de förgät ture Såg gubbe på Jokkis romtisk strd, såg glädje, frå hofvet f grcer bure i mosshydd le öfver strömfllets rd; me itet, me itet mer rörde hs sie. E vid ur hs bok hde skigrt de bld, där väskpe teckt ett dröjde mie f ugdomes käsl, så flyktig som gld. Hs koj vr öde, h gömdes i skoge frå själfv si ädl beskyddersks tröst. Där f jg hs våld, si skd blott troge, och hörde i öke hs klgde röst. H stt på e klipp och suckde sde: Två väer frå Aur mi eslighet hde; de e e ros f de stoltres flock, förädld f koste, ho lägtde dock hit er frå det präktig föster ho prydde; de dr e fågel, som, gömd i si lud, de lyssde ymfer förtjuste och brydde; me ck! i sommres mogde stud föll rose i storme och sågre flydde. Huslig ekoomi. Doktor Astrid Cleves föreläsigr på Stockholms högskol. I. o är e gldlyt, hurtig och duktig svesk flick med hufvudet på skft och hjärtt på rätt stället, med e järvilj, som fört hee frm, visserlige hstigt, me ädock steg för steg, och med e ljus, smittsm förhoppig på världes och mäiskors skridde mot ljuset.» Med dess ord preseterdes vid midsommrstide filosofie doktor Astrid Cleve för Idus läsekrets, och äfve vid de flyktigste berörig med hee käer m sig lifligt öfvertygd om riktighete f dett biogrfes på persolig bektskp grudde omdöme. Att ho, de ug lärd utidskvi, hvilke som mues vid Stockholms högskol där föreläser i oorgisk kemi e, efter hees ege utsgo, förträfflig sysselsättig, smtidigt med si föreläsigr i huslig ekoomi ställer sitt vetde i hushållets tjäst, k turligtvis icke t ä stegr vår symptier för hee. Också är det, som red blifvit ämdt, vår fsikt tt med uppmärksmhet följ de sistämd, för doktor Cleve så hedrde föreläsigsserie. Efter tt, som kädt, uder si först föreläsig hfv redogjort för de llmäste kemisk föreigr ryckte doktor Cleve i tisdgs uder måg vckr och itresst experimet sitt äme ärmre i på lifvet, med löfte tt äst gåg på llvr tg itu med de orgisk kemie. På tl om värmeutvecklige vid kemisk söderdeligr erirdes om,,tt värmet mätes i s. k. stor klorier, d. v. s. de värmekvtitet, som erfordrs för tt upphett 1 kg. vtte 1 gr. Celsius. Vidre preciserdes skillde mell molekyler ( = de mist mägd f ett äme, hvilke k exister i fritt tillståd) och tomer ( = de mist mägd f ett ekelt äme, som k förekomm i e molekyl), e skilld, som icke es vår store Berzelius lär hfv kosekvet ikttgit och som förtydligdes geom upplysige, tt 1 molekyl vtte iehåller 2 tomer väte och 1 tom kväfve. På förbräig gåfvos tlrik prof. Gul fosfor förbrädes uder e gsklock, hvrigeom de däri ieslut lufte beröfvdes sitt syre, hvilket åter hde till följd, tt e. iförd ljuslåg slockde, liksom ett

6 326 isläppt djur ofelbrt sklle hfv kväfts; kolsyrd klk frmställdes medels ågr kolbitr, ieslut i ett kulrör och utstt för e syregsström, och uder påverk f e dylik förvdldes pulvriserdt socker först till e krmell och därpå till kol. Uder ett helt fyrverkeri f sprkde gistor förbrädes mgesium i lufte och messig i klorgs, uder utvecklig f e vcker violettblå låg br svfvel i syrgs. I fråg om förbräigsvärme påpekdes, tt mörk rödglödgig motsvrr 700 gr. Celsius, ljus dylik 950, gulglödgig 1,100 och hvitglödgig 1,500 dito. Vid födoämes förbräig iom mäiskokroppe, som ej åtföljes f ljusfeome, stiger värme uder orml förhållde på grud f det lågsmm förloppet blott till 37 gr. Cels. Steriljusets låg, som består f tre prtier: ierst e tämlige kll kär f oförbräd sterigs, därpå e lysde mtel, som fsödrr kol och följktlige sotr, smt ytterst e blåktig ljuskrets med fullstädig förbräig, fördes som exempel på lysde, ogeomskilig lågor. E icke lysde låg, hvrs kol ögoblicklige förbräes på g r u d ' f ett häftigre drg, frmställdes med hjälp f e busepprt smt färgdes röd och grö som vår beglisk eldr med slter, strotium och brium. För tt åstdkomm lysgs betjäde sig doktor Cleve helt ekelt f trästickor i stället för de i gsverk bruklig stekole. Lysgs producers f vår brsor, så läge de flmm, me icke f glödhöge. Des små flddrde, blå lågor, som då spjället stägts för tidigt, beröfvt så måg sofvde lifvet, utgörs f koloxid, som vill förbri till kolsyr och, om de hidrs tt geom skorstee skff sig det felde syret, lömskt stjäl dett frå rummets luftmss med ofvämd sorglig påföljd. Behöfv vi väl tillägg, tt doktor Cleve är högst symptisk som föreläsri smt uditoriet itresserdt och tcksmt! bott tillsmms och delt lifvets sorger och fröjder. Feste br de mest kordil prägel, och f de till ett femtiotl ärvrde gäster figo de tre silfverbrudr mottg flere bevis på väskp och högktig. Tl i så väl bude som obude form, ett stort tl telegrm och lycköskigsbref smt musik och såg illustrerde högtidsdge, och set kommer og så väl klöfverbldet som de ärvrde väer tt glömm dett eståede»silfverbröllop». Sveriges Kvilig Fredsföreig hde de 5 oktober smmträde härstädes, hvrvid beslöts, tt föreige skulle utgifv e serie småskrifter i fredsfråg smt vidre tt geom föreige iköpt tidskrifter, skölitterär rbete och broschyrer gåede fredsfråg skulle hålls tillgäglig för kostdsfri utlåig åt persoer iom och utom föreige i fröke Mri Lrsés låbibliotek, Oxtorgsgt 8. Föreige beslöt äfve tt f säd e skrif velse till»ligue des femmes pour le désrmemet iter tiol» i Pris gåede smverk med de föreig»i ll de åtgärder till fredsskes befrämjde, som äro förelig med det progrm, föreige tgit för si verksmhet». På si sjuttioårsdg i mådgs vr fru Betty Lideli föremål för mycke och hjärtlig hyllig. Så uppvktdes ho bld t i sitt hem f Klr försmligs skyddskommittés styrelsemedlemmr, till hvilk fru Lidell hör. Geom friherri Skogm frmförde kommitté sitt tck för det mågårig ggde rbete i välgörehetes tjäst, fru Lidell uträttt, och öfverlämde e syerlige smkfullt textd dress. I hemmet vid si mkes sid, de 83årige til. d:r C. E. Lidell, mottog fru Lidell för öfrigt uder dges lopp tlrik bevis på släkts och väers hjärtlig symptier i form f smkfull preseter, blommor, telegrm och bref frå är och fjärr. Kvior dr o välkom! Till de kurs för utbildde f posttjästemä, hvilke tog si börj de 1 oktober, hde sökigr ikommit till ett tl f 70. Oktdt kurse edst vr fsedd för mlig elever, hde dock 18 kvilig sökde mält sig och dels på grud f det stor behofvet f rekryter och dels på grud f de rig tillgåge på lämplig mlig sökde, blefvo icke midre ä 14 sökigr frå kvilig spirter bifll. Professorsk A Mrgret Holmgre, f. Tersmede, flide prof. Frithiof Holmgres äk, hr utsetts till redktör f studetföreige Verddis småskrifter. >När medlje öfrerlämdes». Red i förlide juli måd meddelde Idu, tt de frmståede lärri vid tekisk skol härstädes fröke Amelie Brät f kouge hugts med guldmedlje:»illis quorum meruere lbores>. Sed u skol börjt si verksmhet för läsåret, ägde seste lördgs e. m. e stämigsfull fest rum därstädes, hvrvid styrelses ordförde professor G. R. Dhlder i ärvro f skols tlrik lärrepersol smt dess öfver 300 kvilig lärjugr med ett slåede tl öfverlämde de åt fröke Brdt tilldelde medlje. Härpå frmträdde skols förestådre, rektor Adler, och uppläste e lycköskigs- och tcksmhetsdress frå fröke Brdts kmrter smt frmbr å eg och lärjugres vägr ett frå hjärtt gåede tck för hees mågårig och förtjästfull rbete i skol. Slutlige öfverlämdes till fröke Brdt frå tekisk skols uvrde och f. d. lärjugr flere smkfull buketter och e korg med blommor. Tre silfverbrudr ut mä. E lik vcker som särege fest firdes här om dge härstädes f e f vår mer bemärkt kvilig fotogrfer, hvilke då jämte två väior, de e likledes fotogrf, de dr kotorist å ett f vår större leksksmgsi, i 25 år städigt Juvelerre 1 Jkokstorg- 1 Kugl. teter hr återupptgit Beethoves härlig oper»fidelio» med smm rollbesättig som uder förr spelåret. Och glädjde är det tt äm, det de publik, som förstår tt seter de opers ieboede sköheter, llt mer och mer öks. Red i osdgs vr publike gsk tlrik, och i södgs vr de stor sloge är og fullstt. Bifllet vr båd ftr särdeles lifligt. Me så äro ock iscesättig och utförde umer värd ett lldeles särskildt erkäde. Nu som lltid gläser fru Östberg i titelprtiet med si emiet sågkost och hr Elmbld geom sitt förträfflig utförde f fågvktres roll. Hr Brtbost behärskr sitt mktpåliggde sågprti säkrre ä förr spelåret, och för utfördet f såväl opers orkesterprti som de mell dr ktes båd tblåer ilgd uvertyre :r 3_ c-dur förtjär hofkpellet uder hr Heebergs förde e eloge. Öfrig medspelde och körer fyll äfve väl si pltser. I mådgs gfs Nicolis komisk oper»mutr frur i Widsor», äfveledes med förutvrde rollbesättig. Ett pr bättre represetter för de båd frur Ström och Pge ä frur Östberg och Lide låter äppelige täk sig. Och e i ll fseede dråpligre frmställre f Flstff ä hr Elmbld torde Rigr, Broscher, Armbd, Kedjermbd, Begär prisuppgift m få gå mycket vid omkrig för tt fi. Oper gick ock i si helhet med e friskhet och bdo, som förtjä llt erkäde. Teckig f boemet å Kugl. teter k äg rum hvrje dg i ksliet. Först boemetsföreställige gifves ästkommde osdg. Drmtisk teter. Fru A Petterso-Norries uppträdde som»mdme Ss Gée» blef äppelige de odelde succés, m på måg håll hde vätt. Så lätt går det icke för låt vr ock é primdo med obestridd rgplts på operettes område tt med es t steget öfver till de re tlscee, behärsk dess väsetligt fvikde tekik, syerligst i e så pss fordrde roll som de ämd. Att just de hederlig tvättersk-mrsklki i hel si krktärsläggig äger måg drg, som ypperligt bör stämm med fru Norries kostärsgemyt, må ej föreks, och i viss sceer f hees frmställig glimtde dett ock igeom med äkthetes strk gls. Såd momet som t. ex. scee med mke i 2: kte, där dee berättr, tt Npoleo påyrkt ders äkteskplig skilsmäss blefvo verklig små pärlor. Me tyvärr hägde dess pärlor icke smm; bristde smidighet, säkerhet och ruti lämde däremell llt för stor luckor, och de gml operettmére lockde emellåt till äst prodisk öfverdrift. Mycket torde väl dock härvidlg ku skrifvs på»debutes» ervös stämig, och vi tilltro de begåfvde kostäri tt efterhd frud och utfyll si frmställig. Ho äger då helt visst betigelser tt e dg ku prester e utmärkt»mdme Ss Gée». Vsteter bjöd i mådgs kväll på e repris f Duru's och Chivofs operbuff»lyckoflick», musike f Edmod Audr. Rollbesättige vr till e stor del desmm som vid styckets uppförde å Areteter i fjol somrs. Fru Emm, Bergs täck»rosekid» slog äfve u lifligt, och hr Strömbergs upptåg som furst Lorezo XVII hde si sedvlig tcksmm beudrre. Vidre förtjä tt äms hr Admi som pris Fritielli, hr Crlder som herde Beppo, hr och fru Lud som Rocco och Fimett. De mutr hdlige och de lekde musike torde og bered»lyckoflick» äu måg lyckosmm recetter på Vsteter. E uppläsigsfto vr på lördge f herr och fru Egelbrecht ordd i Veteskpskdemies hörsl och bevistdes f e tlrik publik, till störst dele beståede f dmer. Progrmmet ileddes med ett föredrg f hr E. om»koste tt väl läs vers och pros». Föredrget, ledigt och populärt frmburet, gf åtskillig bektsvärd sypukter om välläsige och de medel, geom hvilk e verklig såd k ås. Bld t lde hr E. vår mmmor vrmt på hjärtt tt icke med så stor förkärlek efterjollr si småttigrs först ord, därför tt de äro»tå tot», emed ders uppfttig om ordes verklig uttl därigeom med årtl förses. Progrmmet för de därpå följde upp läsige vr vldt med omsorg, represeterde ågr f vår förämst sklder. Dock syes det som vid e ftouderhållig som de progrmmet väl mycket tyges geom tt på e gåg medtg två så stor sker som»dödes ägel» och»afskedet» ur Frithiofs sg. Uppläsige vr, som m f dess kostärer kude vät, syerlige förtjästfull. Fru Bergliot Ibse gf i tisdgs si bebådde roms-fto i Musiklisk kdemie. Som bärri f tväe vidtberömd m möttes ho turligtvis f stor förvätigr frå e publik, som äst till sist plts fyllde de stor sle. Förvätigr blefvo og ej heller lldeles besvik. Visserlige äger fru I. ej ågo vidre stor röst, och stämm är, kostärligt sedt, og ej heller äu fullt utbildd; me ho hr ett utsökt föredrgssätt, fullt f poesi och käsl, och härmed tger ho, uderstödd f e särdeles tilltlde ppritio, publike smt och syerlige. Progrmmet upptog frsk och orsk romser, f hvilk de sere figo det bäst utfördet och äfve slogo mest på publike. Ett pr ummer måste omtgs, och vid kosertes slut lät sågersk f det liflig bifllet förmå sig tt sjug ytterligre e orsk roms. Texte till ll dess orsk romser vr f sågersks fder Björstjere Björso. För tt utfyll progrmmet spelde de orsk piiste fröke Gust Belmot ågr stycke f Chopi, Liszt, Schubert och Moszkowski. Föredrget utmärkte sig mer för e gsk högt Kedjor. Nålr, i upplcöp göres på t Silfverrbete, Bordsilfver. håll. Moderst! Soiidsti Billigst!

7 ID U N 327 uppdrifve tekik och ett krftigt slg ä för e korrekt och. förståede uppfttig f det spelde. Som ckompgtris åt fru Ibse fyllde fröke Alfhild Lrso väl si plts. Hr Sve Scholder gifver istudde osdg åter e f si omtyckt musik- och Bellmsftr i Veteskpskdemies hörsl. lägst bort i rummet, där de hvisk, mys och le, upprymd och gld, k i si y värdighet söm ppp och ho som moster.»jg k ite bärg mig, om jg ite gest får se uge,» förklrr Lis efter e studs vät.»det vr svårt det,» förklrr svåger,»me i får du ädå ite gå, förrä Amy vkr.» Me srt höres ett brs skt kvidde iifrå sägkmmre, och de smyg sig i. Det hr red väckt Amy, som stt sig Uder rubrike > Fmilj'emeddelde h vi upp i säge. Med lycklig blickr betrkslgit e bestämd plts på dr sid i vår - tr ho dett lill klädbylte, ders förstosbilg för s. k. legl oser och för dem fst- född, hvilket me u vrsmt upplyfställt ett pris, som rätt mycket uderstiger vårt rs beräkde ospris, eller för födelse-, ter för tt vis för Lis. förlofigsoch vigselos Ter. 1: 50»Räkr du dig verklige till de kusmt för dödsos iom rm ler. 5: ksisk rse, du lill rödbet?» utbrister ett pris som måste betrkts som syerlige modert, då häsy tges till vår upplgs ovlig moster, djupt svike i si estetisk förstorlek och de jäm och utbredd spridig till- vätigr. kägifvdet därigeom erhåller.»tg hit hee!» ber Amy.»Tyck de icke, tt du är vcker og, lill br? Det Redktioe f Idu. gör igetig. Säll skll du åtmistoe bli. Mor och fr skol vär dig och skydd dig frå hvd som odt är; ders ömhet och omsorger om ditt väl skol ldrig svikt.» Och ho såg upp till me, som tyst istämde i ll hees ömm förestser E bild u r lifvet och pler. Lill Sr blef iom kort de medelpukt, för Idu f Häll. krig hvilke ll husets itresse rörde o hde lltid vrit e smul beäge sig. Hees m m m vågde kppt för för ytterligheter, de söt och präktig ett ögoblick förtro vårde om hees fru Ay. Som flick dref ho piospor- lill perso åt ågo. Bret vr te med pssio, tills ho som fästmö gick blifvet hees lifs hufvudplikt, för tt icke helt upp i kärleke, för t t som hustru lefv säg de så godt som uteslutde och ed blott för hägifvehete och huslighete. ho medh tt helt fyll. Förr brukde ho utför si huslig syssnu stod ho emellertid iför ett y t t skede i lifvet moderskpet, i hvilket ho kude lor, med me vr bort, och sed väts uppgå med rseri, åtmistoe påstod h slutt sitt rbete, vr hs städig hees kvick och äbbig syster Lis dett, sällskp och kmrt. Me u upptog lill är ho såg de utstuderde ekiperigs- Sr äst ll hees tid. Det vr ite ordigr, som vidtogos, och hörde de upp- värdt tt täk på ågo hjälp till kolltiofostrigsteorier, som uppgjordes för de erig u lägre eller ågr små lug, treiiig språkstuder, lltid vr det ågot, vätde lill.»jså, h skll frå först stud skyd- som skulle styrs och ställs med bret. ds för ll skdlig itryck, juvele? Och me vr e lltför öm och itresj, og blir det väl e märkvärdighet f serd fder för tt reflekter öfver, till de lycklig idivid, som får kll dig för hvilke biperso i huset h edsjukit. Fru Amys väior uppgåfvo iom kort m m m och Chrles för ppp,» sde Lis, säkde röste, på det t t Amys hårdt si försök tt få hee tt deltg i de förälskde mke, som iträdde i rummet, små förströelser, ho före de lills komst då och då kut förmås tt vr med om. ite måtte hör hees lill utfll. Fru Amy slog e kyck på cke. Ho Fru Amy åberopde så oft ödvädighete tyckte ite om skämt i fråg om de dyr f tt i först rummet täk på Sr, tt plikter, som vätde hee; me Lis vr de turligtvis icke ville sök förmå hee u e gåg v vid tt säg, hvd ho svik si dyr plikter. De sprugo llt emellåt upp till hee behgde. Kom så ädtlige de dg, då de lill för tt prt e stuud och se på uderbrvätde skådde ljuset. Fru Amy låg blek et, me tröttde srt vid lill Srs och u t m t t d efter de utståd svår märkvärdigheter och de brkmmrtmosperse och beskådde med häryckt blick fär, som hel det lill hemmets krktär de lill sktt, m höll frmför hee. och itresse tgit. Så föll ho i söm med ett lyckligt leede»j, og tr du ditt moderskll på skärpå läppre, och hees mke stte sig, pe lltid,» mede Lis.»M kude pretrött och eerverd efter de geomvkde cis lik gär döms till glérer, som tt tte, vid sitt skrifbord för t t i glädtig på dett sätt görs till slf för sitt br.» bref och telegrm för släkt och väer i»det är emellertid för väl, tt jg, såväl öst och väst otificer si förstfödds som dr mödrr, med ågorlud gldt födelse. Det vr ite ut, tt först i- mod uderkstr mig slfgört tt sköt trycket vr e smul sopehet öfver tt mitt lill br,» sde Amy med värdighet. bret ite vr e so; me fstä det u»nåj, me är m hr råd tt håll vr e dotter, geomströmmdes de vige skötersk och hjälp, s å...» mede Lis. mes själ f uderlig och ofttbr»j, så rik är jg i ll fll ite, tt jg käslor f fröjd och svr iför det y öfverlämr vårde om mitt br i främkllet såsom fder. mde häder.» Nu kommer hs svägersk Lis stormde»nej, det kude du ju låt bli då. Me i i rummet. H teckr åt hee tt i ll fll kude du t' det med mer ro förhåll sig stillsmt, och de drg sig båd och läm bruge litet mer i fred. Låt "Fmiljemeddelde". Juli Sr. H Ml V ä f f f f l l W Q O O J " t\h R l / f p r i o r u t r o t s f hee ibld få ligg kvr i si vg och skrik, så hr ho åtmistoe de tillfredsställelse tt h ågot tt skrik för.»»du förstår ite, hvd du tlr om,» sde Amy idigerd.»jo, för ll del, det gör jg visst. Sr fr bestämdt lik väl j, mycket bättre f tt ite vr e såd hufvudperso. Uff, hvd Chrles måtte h det tråkigt! P å det här viset får h helt säkert förr eller sere värdshu s vor.» Allt efter som lill Sr växte till, fordrde ho lltmer utrymme för si lill perso, och srt omfttde hees brkmmre i bokstfligste meig hel våige, och iför si lill pockde hustyr visste fr och mor kppt lägre, hvd vilj och själfstädighet ville säg. Mmm fick kppt läm bret, och stod ho ite städigt på tå färdig tt pporter, så gf lill Sr sitt missöje tillkä helt ljudligt. Si ppp hde ho äfve så tämlige på si fem, dock vr det, som om lill Sr kät på sig, tt fderskärleke icke så blidt vr tt bygg på som moderskärleke, ty ho tyriserde ldrig fder till de grd som moder. Det vr emellertid ite ut, tt Srs ppp börjde tyck, tt ho lltför uteslutde fick lägg beslg på moder. Nu kude ju lill Sr lefv på smm slgs föd som t hyggligt folk och vr följktlige ite lägre så bsolut beroede f moder. Me i ll fll hde de ldrig ågo tid för si m. Ville h h hee med på ågo promed, så vr ho rädd tt läm bret åt tjäre. Ville h sitt och prt bort e stud i skymige, så skulle ho bd bret eller lägg det. H ryckte lätt på xel, täde lmp och ögde, hälft otåligt, igeom kvällstidige. Så kstde h de, tog sitt prti och gick i i brkmmre, där de stor tvgigs- och läggigsprocesse pågick, och strx mutdes hs misslythet geom de lill dotters oemotstådlig joller och älskvärdhet. Så stt h kvr, med Amy söfde de lill, sed smög Amy si hd i hs och de sutto tyst och lyssde till det sofvde brets j ä m dedrg. Därpå gigo de u t och itogo si lätt supé, och efter de drog h Amy ed bredvid sig i soff för tt få sprk e stud, me såsom lltid blef lill Sr hufvudtemt för smtlet. Amy, som icke jutit e tts ostörd söm, sed lill föddes, och därför bli fvit mycket kvällssömig, stt kvr e stud, blek, trött och gäspde, och gick därpå till sägs. De uge husfder tog åter till si tidig och stirrde e stud i de, u t tt läs, och åyo uppsteg hos hoom e tke, som red förut föresväfvt hoom, tke på tt Amy väl äfve hde förbidelser till dr ä Sr. Me då h försökte tt slå frm, tt Amy uppoffrde sig för mycket för bret, gf ho hoom e blick, som om h sökt förled hee till tt svik ett ömt och heligt värf och, då h e gåg tydde, tt de ug dme lltför mycket fick iverk på husets vor, betrktde ho hoom med e stum blick, som så tydligt uttryckte häpehet och sorg öfver tt»dett vore ord frå e fder», tt h f det rådligst tt tig och låt sker och tig hfv si gåg, helst h i själfv verket vr mycket för vekhjärtd för tt ku utför rolle f e»oturlig» fder. E t t pr gåger häde det dock, tt pp- Aktiebolget Desifectios Rikstel. 34. Kotor: 4 Stllgt 4. Allm. Tel

8 328 ps tålmod blef så pss frestdt, t t h med ege hd smiskde u p p si lill dotter. >Hm, jså, u får de rm uge umgäll, t t hees föräldrr i grud skämt bort hee,» sde lill Srs moster, som hde de. särskild ture t t för si besök välj kritisk bch olämplig tillfälle.»du tycker ju, t t ho är i så stort behof f g,» sde Srs m m m med strk bitterhet.»hm, j, det tycker j g visst, fst e såd h ä r exekutio är br yklig. Me det är i ll fll syd t t förme de lill stckre si risbstu. Fst hees m m m och ppp skulle kut bespr hee åtskilligt i de väge, om de icke låtit hee väx sig öfver hufvudet.» Bld väer och bekt skämtde m smått öfver det ug herrskpets ftisk föräldrömhet, äfvesom åt lill Srs märkvärdigheter och härskrgry, ty Sr regerde si blek och strägd m m m med järspir. Me, är lill Sr vr tre år, börjde hees m m m t t blifv äu blekre, och om blott lill Sr iehft de erforderlig reflektiosförmåg, skulle ho hft grudd ledig t t fi si m m m osedvligt m t t och oitresserd. Efter ågo tid blef det tydligt, tt Sr skulle få e syster eller bror. Mmm sytes egetlige ite gld, ut det såg äst ut, som om ho led i förkäsl f det y slfveri, som vätde hee. När det gällde lill Sr, brukde ödet lltid gifv med rud och slösde hd, så gick det äfve u, t y e vcker vårdg fick ho både e bror och e syster.»mi kär Sr,» sde ho e gåg och tog de lill systerdotter i sitt kä,»hde ite dess välsigde tvilligr kommit till och hidrt di m m m t t fullbord ditt morlisk fördärf, så vet j g ite, hur det skulle slutt.» Srs ppp skrttde, me m m m fick ett strmt drg krig mue och bibehöll si värdighet. Sr ickde bekräftde och istämmde:»j, j,» p å mosters upprepde:»är det ite så, Sr? Är det ite så?» Och därefter fseglde moster skrttde och belåte. Och ä r historie kom ut, skrttde de god stdsbor också och istämde i, tt tvilligre räddt lill Sr frå t t blifv morliskt fördärfvd.»j, vet du, Amy,» sde också hees m, då de blifvit esmm,»det vr verklige för väl med vår små tvilligr. Täk så lugt o,ch trefligt vi fått i huset, sed de kotmo till. Nu börjr j g kä mig som mke ige och ite blott som fder. Och hde det edst blifvit e, så hde du bestämdt fllit i i smm blid uppoffrig och hägifvehet, som du visde Sr.»»Så stygg du är,» sde Amy. Fru Amy blef så medtge f de hädelse, t t lill Sr uder måg veckor såg sig lldeles försummd f si rs så trog vårdri. Och till och med då fru Amy åter kommit på fötter, kude ho ej fll i i si vlig slftjäst. Det vr u tre, som hde lik stor språk på hee, och ho vr j u ej mer ä mäisk. Hees tvilligr växte och froddes emellertid lik br uder mms vård, som Sr e gåg gjort uder hees ege, och Sr f sig oeklige gsk väl ie i brkmmre, blott hees m m m icke visde sig där, ty då lämde ho de roligste lek och vr färdig tt fll i i sitt gml tyri. Me m m m vr så öfverväldigd f si måg y plikter, och det vr äst, som om ho vrit rädd tt låt Sr itg sitt for välde öfver hee. Allt som oftst flyktde h o därför ud br och pigor och höll sig låg studer ie i luget i si ms rbetsrum, så t t me tyckte, t t det äst påmide om dgre uder det först året f ders äkteskp. Amy vr emellåt ledse öfver de slpphet och pliktförgätehet, som fått mkt med hee. Me me tröstde hee och uppmutrde hee på llt sätt t t fortfr med»tt försumm si br», som ho kllde det. Lill Sr hde emellertid uder de seste tide blifvit riktigt sedig, och hees m m m gldde sig åt lills vkde förståd och de god resultte f si uppfostrigsmetod; me det fs äfve de, som hde dr åsikter om de ske, och bld dem Lis. E mkt som f mig hr si vist, se' jg likväl först Hr blifvit e flod som släcker tioes törst. T1DSFORDRIIT E fiede hård, som kommer mitt ire tt frys. Ett rum dit ibld jg ksts jg må väl rys Bidrg mottgs med tcksmhet. Ty ho som härskr därie, i vet väl hvem Behdlr mig bitde, krossde och med kläm. E fru ock säg, som med stor tlogogryf. trktio mig drger, Vill du hör här mitt lefdslopp: Fst om mig persolige ige otis ho tger. Ur ett torftigt läger togs jg opp, Ho lider studom, de fru, f ett Fick med sysko flytt, odt, guås, Skulle gör ytt, Me själf får i ställ sjukdomes Fst jg är e oselig kropp. digos. E stor kostäri, med hvilke Af ture är jg rud och trid, m ej får prut, Ä med hvit och ä med rosig kid. Ho juter f mig, se dr f Dock med mig m drifver, hee fått jut. Så tt flt jg blifver. Ögo hr jg med mig, är ej blid. Som ho är jg kosmopolit, du kske mig f I stde med >toret» vid lpflod Såsom måg dr stckrs små som brusde r. Ksts jg i»grottes kvr» också Jg trifves dock icke i ökres Att där mls söder. kväfvde hett, Herremä och böder, Br och tjästfolk skiet f mig Ett svlkde ställe däri, huru ämer i dett? Där hr kske ågo mig hvd? Och hvd ljuder för rop Fst m ropr både ck! och o! Vid upptäckte.f mig frå hugöfver mi förträfflighet, må tro, rde uttröttd hop. K f hrm jg sprick, Jg skicks till höger och väster När de i mig stick. som prof k ock häd. Blott i jordes mull k jg få ro. M mig med ett»stdsbud» och hvilket ibldkut säd. Me jg kommer dock så säll dit; Och äm ibld mi kmrter Måg trådr håll med ll flit vid bordet u två. Mig så fst vid världe Hvd ldrig vi ku till bords Och de vrm härde: vi blott stå eller gå. Först och främst så är det er? Helt plötsligt är färdig jg står, (sätt dit). k jg bli öfverflle Se' får i på trådre giss på Af svrtlfer små. Tillsmms säg hvd I dem klle. helt meter. Ett mått, hvri äfve jg mätts uti Och om, hvilket lätt og k häd, jg råkr bli bräd, små kvtiteter. B l d u befitlig Gcosorter itges säkert förämst pltse f Iehållsförteckig: B e r g l i o t I b s e ; f A Mrgret Holmgre, t. Tersmede. (Med portrstt.) G u d v ä l s i g e ; f Tt Brbro. >Lg f r d g» ; f Bell. F r u L o v i s P e t t e r k v i s t s k r i f v e r. K v i o ö d e o c h k v i o b i l d e r : för I d u f Birger Schåldström: E v L o f f m. H u s l i g e k o o m i : D:r Astrid C l e v e s f ö r e l ä s i g r p å S t o c k h o l m s h ö g s k o l. Or o t i s b o k e. T e t e r o c h m u s i k. Lill S r ; e b i l d u r l i f v e t för I d u u f Häll. Tidsfördrif. Hvem skvllrr därom så beskäftigt tt ske blir käd. I rl morgo hvd klls de oftst jg gripes. Säg tlet klor på de gffel med hvilke jg kipes. I särl fto vid ljudet f hvilke musik Jg åter är utstt för rofgirig kritisk publik. Hvd måge, helst ill uppfostrd, åt mig rkt k gör. Och hvd jg så måge f dr då ock k få hör. Då åter e ' med säg ordet mig tr i försvr Och fier mig lik till färg hvilke ädelste klr? F. M. C. Sige mrgi = std i Europ. Alm igeott = flod i Itlie. E y bro = std i Europ. Skö lök drivs = köpig i Sverige. Kro mib = std i Amerik. Olof permis = std i Ryssld. Roms mtref = std i Europ. Mri le = std i Spie. Bild u = std i Europ. Begyelsebokstäfver bild m på e europeisk std.»folifås». Korsgåt, Prokop. Moster Lis. Geogrfisk förvdligsgåt. 1 5 = motsts till ordig, 2 5 = vrelse med lif, 3 5 = kvrlåtesk-p. E. O. N. E 8) glterirtikel, 9) kosot. b d d e e e e g i i k k 1 1 m m r r s s s s t t t Lösigr. Chrdlogogryfe: Mkroi: kro, r, krm, Nok, rk, i, ok, krmi, Kri, N o r, A i, I r m, Mi, Mri, M o i k, Ok, Kr, A m o r, A r o, K i, k o, o r m, k, m o r, rik, r m, o r k, E, r m, ork., v Orde beteck: 1) kosot, 2) e smhällets stödjepelre, 3) std i Asie, 4) skämtsm beämig på de»lidrigt trötte», 5) ö i still hfvet, 6) bräsle, 7) fies på östr hlfklotet, HULTMANS CACAO Agrmmet: ägel, gel, Fyrktgåt: Selö. Lge, Egl, elg, gle, Lge. Pris, rdie, idyll, Sexktgåt: Öm mö, må åm, so os, ok ko, kö ök. Nill, ås så, vid å r s Kost- o c h Idustriutställig i Stockholm.