Serià s schacktrã ning ( 1 november 2006) - Bidrag av Bo Sjà gren - Senast uppdaterad (11 november 2006)

Transkript

1 Serià s schacktrã ning ( 1 november 2006) - Bidrag av Bo Sjà gren - Senast uppdaterad (11 november 2006) Hà r du till dem som kã per bã cker efter hur omslaget ser ut? I sã fall: Pà omslaget till {moslink id="140" text="the method in chess"} av Iossif Dorfman ser man en svart springare, med utmejslade drag och hã gburet huvud, pã ett i à vrigt helt tomt brã de. Med orange bokstã ver pã brandgul bakgrund, eller mã jligen tvã rtom, stã r "by the famous trainer" inklã mt mellan titeln och fã rfattarnamnet. Pà omslaget till {moslink id="139" text="building up your chess"} av Lev Alburt ser man en uppenbart framgã ngsrik person â vita manschetter, bred slips, vã lkammat hã r, vinnande leende â placera en vit kung ovanpã en stapel bestã ende av fyra torn. Jag kan inte rekommendera nã gon att bedã ma en bok sã lã ttvindigt, men mã ste erkã nna att en nã rmare undersã kning av innehã llet i de bã da bã ckerna bekrã ftar det intr framsidan gett. Là t mig gã ra en liten nostalgisk tillbakablick, till min gymnasietid fã r mã nga, mã nga à r sedan. Jag hade relativt nyligen lã rt mig spela schack, och bestã mt mig fã r att det bã sta sã ttet att bli en bra schackspelare var att lã ra mig ryska, och jag lyckades dessutom à vertyga mina fã rã ldrar att det bã sta sã ttet att gã ra detta var att prenumerera pã 64. En helt ny vã rld uppenbarade sig fã r mig. Bland alla superkã ndisar som regelbundet figurerade i svensk press dã k hã r upp namn som spelade jã mnt med Karpov, Tal, Petrosjan och kompani, och trots det var nã stan helt okã nda fã r mig. Jag upptã ckte Kuprejchik den vilde, Gulko den lugne, Tsesjkovskij och mã nga andra; och bland dessa fanns ocksã Lev Alburt och Iossif Dorfman. Av den senare kommer jag sã rskilt ihã g hans insats i sovjetiska mã sterskapen 1976, dã r han spelade ett spã nnande parti mot Karpov, som han dock fã rlorade. Till slut kom pã en odelad femteplats, en halva fã re Smyslov och Tal; inte illa av en spelare som dã, 24 à r gammal, inte ens var IM! à ret efter delade han segern med Gulko, men dã var han redan "kã ndis". Nà gra à r senare hoppade Alburt av, och hamnade ganska snart i USA, dã r han bland annat fã rsã rjde sig pã att ge schacklektioner. Under en tid drabbades han av samma à de som Kortjnoj â en uppslagsbok berã ttar att hans partier strã ks ur en sovjetisk bok som gavs ut om en turnering som han spelade just innan avhoppet. Dorfman blev kvar i Sovjet tills jã rnridã n rostade sã nder, men à ven han rã kade illa ut; nã gra kritiska synpunkter pã organisationen av en turnering resulterade i tvã à rs fã rbud mot deltagande i internationella turneringar. Innan fã rbudet upphã vdes blev han erbjuden en plats i Team Kasparov infã r dennes match mot Karpov, och dã rmed kan man vã l sã ga att hans aktiva karriã r avslutades â jobbet som trã nare, fã rst fã r Kasparov, och senare fã r bland andra Etienne Bacrot, blev hans huvudsakliga sysselsã ttning. Det finns alltsã stora likheter mellan fã rfattarna: bã da blev fostrade i den sovjetiska schackskolan, bã da gjorde sig impopulã ra hos de sovjetiska myndigheterna, och bã da har gjort sig kã nda som goda schacklã rare. Dessutom kommer de frã n den del av det sovjetiska imperiet som just nu tycks dominera schackscenen, nã mligen Ukraina. Betyder det att de tvã bã ckerna ocksã à r lika? Nja, fã r att lã na en vits av Hasse Alfredsson: de bã da bã ckerna à r lika som tvã bã ett blã bã r och ett lingon. Dags att gã pã djupet, och jag bã rjar med {moslink id="139" text="building up your chess"}, eftersom den à r enklare att ge ett definitivt omdã me om. Alburt bjuder lã saren pã en i alla detaljer genomarbetad anrã ttning. Layouten à r driven, kanske lite vã l driven fã r min smak â man har utnyttjat ett par trick som normalt bara anvã nds i tidskrifter och tidningar fã r att fylla ut vita ytor, nã mligen att sprã nga in "faktarutor" pã lã mpliga stã llen, och att upprepa nã gon vã lfunnen fras med stã rre stil och gã rna i nã got slags ruta. Hà r anvã nds faktarutor fã r att mer eller mindre gã ra reklam fã r fã rfattaren, bokens redaktã r och fotografen som tog framsidesfotot. Inte heller de "vã lfunna fraserna" à r alltid sã lyckade. Men det kanske bara à r jag som retar mig pã smygreklam nu fã r tiden? Boken innehã ller fyra delar, men uppdelningen ska inte tas sã allvarligt, moment frã n olika delar à verlappar pã ett naturligt sã tt. Den fã rsta delen behandlar stã llningsbedã mningsproblem, och hã r infã r fã rfattaren ett nytt sã tt att bedã ma stã llningar som han kallar SOPR, "System of Predicted Results", som i all enkelhet à r det antal resultat som vit skulle ernã om likvã rdiga stormã stare spelade tio partier frã n stã llningen ifrã ga. En poã ng med detta system à r att ma kan ange nã gon form av remitendens; "5,5" kan ju vara bã de en vinst och nio remier, och fem vinster, en remi och fyra fã rluster. Han anvã nder detta system fã r att rita upp "partigrafer", dvs hur stã llningsbedã mningen enligt SOPR varierat under partiet; en rã t linje motsvarar ett korrekt parti utan feldrag, och en sã gtandad graf ett parti med mã nga misstag. Den andra delen kallar Alburt specialisering, och hans rã d à r att ta en stã llning, (nã stan) vilken som helst, och verkligen

2 tã mma ut den â bedã ma alla strategiska idã er och hitta varje liten taktisk finess. Genom att skaffa sig ett nã t av sã dana stã llningar underlã ttar man analysen av liknande stã llningar som kan dyka upp under ett parti, och skulle inte det rã cka listar Alburt ytterligare en mã ngd skã l fã r denna typ av trã ning. Naturligtvis ger han ocksã ett exempel pã metoden; den hã r stã llningen à gnar han ett helt kapitel om 37 sidor: Svart vid draget De à terstã ende delarna à r av mer traditionellt slag; i den tredje delen gã r fã rfattaren genom stormã starpartier och stã ller frã gor av typen "Varfà r kunde man inte slã med damen pã d5?" och ber lã saren att bedã ma stã llningen â fã rdelar, nackdelar och SOPR! â och i den fjã rde behandlas à ppningsfã rberedelser, nã rmare bestã mt "Benkà -gambi Alburt à r kã nd fã r att vara trogen sina à ppningar, och den som à r intresserad av hans favoritfã rsvar mot 1.e4, Aljechins fã rsvar, har redan fã tt ett par godbitar i tidigare kapitel. Det hã r à r en gedigen bok som kan rekommenderas till alla som à r intresserade av att fã rkovra sig som schackspelare. Rena nybã rjare kanske har stã rre utbyte av en elementã rare text, och stormã stare anvã nder fã rmodligen redan de metoder Alburt skriver om, men fã r oss andra finns det mycket att lã ra. {moslink id="140" text="the method in chess"} av Dorfman kan lã sas pã flera olika sã tt, och om man vill kan man till och med pã stã att det à r tvã bã cker med olika innehã ll, men med likartat syfte, lã st sammanfogade till en enhet. Den fã rsta delen à r nã mligen en "teoretisk" del, dã r Dorfmans "metod" fã rklaras, medan den andra delen utgã rs av ett antal av Dorfmans egna partier med kortfattade men adekvata kommentarer som refererar till begrepp i den teoretiska delen. Det à r alltsã upplagt fã r en jã mfã relse med Nimzowitschs tvã klassiker Mein System och Die Praxis meines Systems, och framtiden fã r utvisa om Dorfmans bok kommer att fã samma betydelse fã r schackets utveckling. Dorfmans metod à r baserat pã tvã fundamentala begrepp: kritiska stã llningar och balansen mellan statiska och dynamiska faktorer vid en stã llningsbedã mning. Là t oss ta en nã rmare titt pã de innebã r. Fà r alla er som fã rtrã ngt skolfysiken mã ste jag gã ra en liten utvikning. Fysiker i allmã nhet, och materialfysiker i synnerhet, à r ofta sã rskilt intresserade av nã got de kallar kritiska fenomen, med vilket de menar det som hã nder dã ett material gã r frã n ett tillstã nd med vissa fysikaliska egenskaper till ett annat tillstã nd med helt andra egenskaper. Ett sã dant "fenomen" som vã l de flesta svenskar stã tt pã alltfã r mã nga gã nger à r fasã vergã ngen mellan den fluida oc den kondenserade fasen av H20, gemenligen kallad snã slask. Att den lilla temperaturskillnad som bestã mmer huruvida systemet stabiliserar sig i den fluida eller kondenserade fasen à r nog sã viktig vet alla som halkat omkring pã oplogade gator under vintern. Det à r i analogi med detta som Dorfmans "kritiska stã llningar" ska fã rstã s, inte som "pã grã nsen till fã rlust", eller hur nu en gã ngse definition skulle se ut. Dorfman fã reslã r fã ljande tre kriterier fã r hur man kã nner igen en kritisk stã llning: 1. En stã llning dã r man mã ste ta ett beslut om ett eventuellt pjã sbyte; ett forcerat pjã sbyte medfã r att det inte à r en kritisk stã llning. 2. En stã llning dã r man mã ste ta ett beslut om en eventuell bondeframstã t, sã rskilt om denna à r i centrum; à ven hã r à det valmã jligheten som gã r det till en kritisk stã llning. 3. En stã llning som utgã r slutet pã en forcerad dragfã ljd.

3 Redan hã r inser man att Dorfman siktar in sig pã en liten utvald skara; jag misstã nker att en vanlig pjã sflyttare med hjã lp av ovanstã ende regler skulle klassificera merparten av sina stã llningar som kritiska. à andra sidan à r konsten att urskilja kritiska stã llningar en viktig del av en spelares utveckling, nã got som Dorfman mycket riktigt pã pekar. Det à r, tycker jag, intressant att det varken i boken eller i nã gon av de recensioner jag lã st (Carsten Hansen pã hemsidan The Chess CafÃ, Jesper Hall i TfS och Tim Harding i Chess Mail) klart pã talas att detta à r en fã renkling av beslutsprocessen, sã rskilt anpassad fã r nã rschack med dess krav pã spelaren att lã sa svã ra problem under tidspress. Sà rskilt oroande à r det naturligtvis att Harding anser att han kã nner igen detta i korrschack â jag hã ller nã mligen inte all med honom, och à mnar omedelbart sticka ut hakan genom att fã rsã ka fã rklara varfã r. Egentligen hade jag tã nkt att gã ra det genom att ge en kort sammanfattning av mã tningsproblematiken i kvantmekaniken, men eftersom den tenderade att à versvã mma hela artikeln bestã mde jag fã r att ta ett exempel ur ett nyligen avslutat korrparti i stã llet: Sjà gren - NN (Vit vid draget) De senaste dragen var 25...Tg8+ 26.Kh1 Sa4, vilket knappast à r en forcerad dragserie, och de "kandidatdrag" jag huvudsakligen valde mellan var De3, Se3, Sg3, Tbe1 och Tg1, vilka varken byter pjã ser eller flyttar bã nder. Likvà l tror jag att detta à r en "avgã rande" stã llning, och att fyra av ovanstã ende drag sã tter bort fã rdelen och ett behã ller den. De à r ju mã jligt att det fã r en stormã stare à r sjã lvklart vilket av ovanstã ende drag som à r bã st, men jag investerade sex dagar pã detta drag, och à r fortfarande inte helt sã ker pã mina bedã mningar. Alternativt skulle jag lagt mer tid pã att vã lja mellan Kh1 och Sg3 i tjugosjã tte draget, och dã rvid lã st de problem som uppstod efter 26.Kh1 Sa4. Det jag ville komma fram till var egentligen fã ljande: efter 27.De3 mã ste svart ta stã llning till kvalitetsoffret 27...Dg6 28.Tg1 Dxf5 29.Txg8 med vilda svã ngar, medan efter 27.Tbe1 svart mã ste ta pjã soffret 27...Sxc3 28.Dxc3 Dxa3 i beaktande. Om vit med sitt drag kan ge svart valet mellan sã olika stã llningstyper, har han dã inte sjã lv en kritisk stã llning? Och hade inte svart en kritisk stã llning innan dã han valde mellan det aggressiva 26...Sa4 och ett defensivt drag som till exempel 26...Sd8, som inte ger vit mã jligheten att ge svart dessa kritiska stã llningar? Och sã vidare... Den andra grundpelaren i Dorfmans metod à r sã rskiljandet av statiska och dynamiska faktorer, nã got som fã rsvã ras av att vissa av de element han anvã nder kan vara bã de dynamiska och statiska. Sà hã r fã rklarar fã rfattaren sjã lv sin bild av hur man gã r en bedã mning av de statiska faktorerna i en stã llning (i min à versã ttning): A. Regressiv skala fã r den statiska bedã mningen av en stã llningen. Idà n att anvã nda en regressiv skala à r typisk fã r varje komplicerad process. Den bestã r av analys och syntes. Fà rst delas en stã llning upp i sina statiska element i regressiv ordning (analysmetoden). Sedan byggs en statisk balans upp (syntesmetoden). Jag fã reslã r att de statiska elementen arrangeras i nedanstã ende ordning alltefter sin betydelse: A1. Kungsstà llningen. A2. Materialkorrelation. A3. Vem har den bã ttre stã llningen efter dambyte? A4. Bondeformationen. Klart som bã chamelsã s, eller hur? Huvudbetydelsen av ordet "regressiv" à r fã r mig à terverkande, bakã tstrã vande, men enligt uppslagsbã ckerna kan det ocksã betyda "avtagande"; och det à r fã rmodligen sã begreppet bã r tolkas. Men det blir inte klarare av att fã rfattaren tidigare talat om "modifieringar av de strategiska faktorernas hierarki", vilket

4 jag tycker passar mer in pã den fã rsta tolkningen. Kanske blir det klarare av ett exempel? Hà r har vi Murshed - Dorfman, Palma de Mallorca 1989: Svart vid draget Enligt Dorfman har vit en statisk fã rdel hã r, men i stã llet fã r hierarkin ovan anvã nder han en "ungefã rlig" metod: den sida som kan fã rstã rka sin stã llning oberoende av motstã ndaren har en statisk fã rdel; i det hã r fallet menar han att svart inte har nã gon motsvarighet till dragen Sf4, Lg2 och 0-0. Och i enlighet en annan grundregel ("Den spelare som har en statisk nackdel mã ste sã ka efter dynamiska mã jligheter, och mã ste vara beredd att ta till extrema à tgã rder.") fã rsã ker Dorfman aptera en sprã ngladdning i vits stã llning: 9...a5 10.Sf4 a4 11.Sxa4 Se4 12.Dc1 Sd4 13.Lg2 Te Lg4 15.f3 g5 och stã llningen à r, med Dorfmans egna ord, tveeggad. Det hã r à r i korthet Dorfmans metod, och han à gnar resten av den teoretiska delen à t att exemplifiera olika moment i den regressiva skalan. Den praktiska delen innehã ller sedan ytterligare exempel i form av kortfattat kommenterade partier, som huvudsakligen pekar ut de olika kritiska stã llningarna, och vilka valmã jligheter som fanns dã r. Han anvã nder fã r detta à ndamã l ett sã rskilt tecken, ett "ruterblad", som lite ologiskt oftast, men inte alltid, placeras efter den aktuella kritiska stã llningen. Som jag redan lã tit antyda à r det hã r en svã r bok att vã rdera, eftersom den har en hel del brister. Jag hoppas att citatet ovan visat pã en av dem â det kortfattade och ibland mer à n lovligt kryptiska sprã ket. Jag trodde ett tag att huvudskulden lã g hos à versã ttaren, Ken Neat, men jag bã rjar luta à t att han helt enkelt haft ett fã r torftigt manus att arbeta med. Vissa uttryck borde han kanske kunnat rã tta till, som den regressiva skalan, men att helhetsintrycket blir sã splittrat fã r nog huvudsakligen skyllas pã fã rfattaren sjã lv; prosan tã l helt enkelt inte en jã mfã relse med till exempel Alburts bok, eller vã r svenska "klassiker-i-vardande" Trà na schack med Jesper Hall (Jag vet att MTV och andra utropar fã rra veckans musik till klassiker, men jag à r konservativ nog att tycka att en klassiker à tminstone bã r ha en fem-tio à r pã nacken). En del av skulden fã r dock den som skapade layouten ta pã sig â han har undvikit vita omrã den genom att trycka ihop/dra isã r rader, bã de horisontellt och vertikalt, nã got som alla auktoriteter pã omrã det avrã der ifrã n. Trots alla dessa defekter tvekar jag inte att rekommendera boken fã r den som vill gã ra ett seriã st fã rsã k att bli bã ttre i schack, à ven om det ibland krã vs lite puzzlande, och inte sã lite eget arbete. Ofta nã mner Dorfman en "sjã lvklarhet" som fã r à tminstone mig att studsa till; som den hã r till exempel: Sà hã r skriver han: "Hà r leder avbytet pã e5 till utjã mning av stã llningen i centrum, medan...exd4 ger vit en bondeduo. Detta provocerar oundvikligen en fã rsvagning av svarts statiska kungsstã llning [min kursivering]." Formuleringar av den typen fã r mig att kã nna mig som en tioã ring som varit sjuk under hela Gustav Vasa och halva Erik den fjortonde â jag vill ocksã veta! Dorfmans teori kan naturligtvis kritiseras, som alla teorier; och det tror jag à r sjã lva poã ngen. Min handledare pã universitet sa en gã ng nã got i stil med att om inte doktoranden gã r uppror mot handledarens teorier innan han doktorerar sã har handledaren misslyckats. Att kritisisera och ifrã gasã tta à r en fundamental drift vid all inlã rning, och

5 genom att kommentarerna à r sã kortfattade, samtidigt som de uttrycker nã got verifierbart â som den fã rsvagade statiska kungsstã llningen ovan â tvingas den seriã se lã saren att sjã lv undersã ka hur det ligger till. Jag kan inte undvika en jã mfã relse med en bok som fick svidande kritik nã r den kom fã r nã gra à r sedan â The system av Hans Berliner. Bà d fã rfattarna har skapat sig nã rmast legendstatus inom sitt specialomrã de, bã da à r medvetna om det, bã da har fã rsã kt skapa en teori fã r hur man vã ljer ut rã tt drag i en stã llning â och ingen av dem har lyckats till hundra procent, tack och lov...! Man kan ocksã lã sa boken som en ren partisamling, Dorfmans Greatest Hits. à ven om hans prosa kan upplevas som torr och trã kig, sã à r det full flã kt i hans partier, och han har skapat ett och annat mã sterverk. Den hã r avslutningen har onekligen vissa poã nger: Velikov - Dorfman (svart vid draget) 23...Lc8! 24.Dxc8+ Efter 24.Dxf4 Le5 25.Dxe4 Dxh Kf1 Lg3 27.De3 Dh3+ sã tter svart matt Lf8 25.Kf2 Te5 Jag tyckte att det var trevligt att tvinga motstã ndarens kung att gã in i en avdragsschack. Men vits lidande hade fã rkortats nã gra drag efter 25...Sd5 26.Th1 (26.gxh5? Dxh2+ 27.Kf1 Se3 matt; 26.Tg1 Dh4+ 27.Tg3 Dxh2 28.Tg2 Dh4+ 29.Tg3 e3+) 26...e3+ 27.Ke1 Dg2 28.Tf1 Txh2 fã ljt av 29...Th1 26.Ke3 exf3+ 27.Kxf4 27.Kd2 f2 28.Tf1 Txe2+ 29.Sxe2 Dd3+ lã ter inte vit komma undan d6! 28.e4 Det enda fã rsvaret mot matten (28.Sxf3? g5+) f2 29.Sf3 fxe1d 30.Txe1 h5 Là get har ovã ntat blivit obekvã mt fã r damen pã c8, med tanke pã 31...Te6 31.Sxe5 dxe5+ 32.Kg5 Jag har upptã ckt att partier tenderar att ha snygga avslutningar dã fã rsvaret à r som mest hã rdnackat. I estetisk mening à r 32.Kxe5 Dxh2+ 33.Kd5 (33.Kf6 Df4+) 33...Dd2+ 34.Kc4 Dxe1 en ganska fã rglã s avslutning Kg7 0-1 Vit gav upp utan att tillã ta 33.Dd7 Dxg4+ 34.Dxg4 Le7 matt Den leende mannen med slipsen ger dig "good value for money"; den svarta hã sten lovar dig lã gereldar och à ventyr pã vã gen till Eldorado. Vilken vã g du vã ljer beror pã dig sjã lv; men utan hã rt arbete nã r du inte fram, och det kan ingen bo i vã rlden à ndra pã.