Tryggare kan ingen vara

Transkript

1 Tryggare kan ingen vara En studie om socialtjänstens arbete för att främja en kontakt mellan familjehemplacerade barn och deras biologiska föräldrar utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv Elin Franzén och Stina Svensson Examensarbete, 15 hp, Jönköping, januari 2011 Hälsohögskolan, Högskolan i Jönköping Avdelningen för beteendevetenskap och socialt arbete, ABS Box 1026, SE JÖNKÖPING

2 TACK! Vi vill tacka de personer som vi har intervjuat i vår uppsats. Tack för att ni har delat med er av tid, kunskap och erfarenheter. Tack till Socialtjänsten som förmedlat kontakten med våra intervjupersoner. Och ett tack till vår handledare Sven Jarhag för stöd under arbetets gång. Stina och Elin Januari

3 SAMMANFATTNING Titel: Tryggare kan ingen vara En studie om socialtjänstens ansvar för att främja en kontakt mellan familjehemplacerade barn och deras biologiska föräldrar utifrån ett anknytningsteoretiskt perspektiv Författare: Elin Franzén och Stina Svensson Handledare: Sven Jarhag Nyckelord: Anknytning, familjehem, föräldrakontakt, socialtjänsten. I Socialtjänstlagen 6:1 regleras socialtjänstens ansvar att ge barn som placeras i familjehem en god vård och att verka för att upprätthålla en kontakt till barnets biologiska föräldrar. Detta lagrum ligger till grund för vår uppsats vars syfte är att undersöka på vilka sätt socialtjänsten i en större svensk kommun arbetar för att främja en kontakt mellan familjehemplacerade barn och deras biologiska föräldrar. Det finns flera forskare som hävdar att fosterbarns kontakt med de biologiska föräldrarna är viktig för barnets utveckling av identitet samt barnets emotionella och kognitiva utveckling, se bl.a. Bowlby (1994), Cederström (1990), Andersson (1995) och Nordin (2003). Vårt resultat visar att socialtjänsten i kommunen arbetar med familjehemplaceringar på flera sätt. Till exempel erbjuds familjehemmet utbildning, handledning, stöd och de har en egen representant i form av familjehemssekreterare. Det placerade barnet representeras av en socialsekreterare vars främsta uppgift är att se till barnet och lyssna in dess behov. Socialsekreterarens uppgift är även att ha en kontakt med barnets biologiska föräldrar. Liksom forskare som bl.a. Andersson (1995) och Nordin (2003) påpekar, har samtliga intervjupersoner svarat att de anser att kontakten mellan ett familjehemplacerat barn och dess biologiska föräldrar är viktig. Andersson (1995 s. 192) menar att socialtjänstens främsta uppgift är att se till att barn, som är placerade utanför det egna hemmet, får behålla goda relationer med föräldrar, syskon och andra anhöriga. Socialtjänsten i kommunen menar att de arbetar på flera sätt för att upprätthålla en kontakt mellan barnet och dess biologiska föräldrar. Samtidigt upplever vi att de biologiska föräldrarna kommer i kläm mellan olika insatser. En av våra slutsatser är att socialtjänsten behöver utveckla sin verksamhet och ge föräldrarna mer stöd. Först då kan de hävda att de aktivt arbetar för att främja en kontakt mellan barnet och dess biologiska föräldrar. 3

4 ABSTRACT Title: No one could be safer A study on the responsibility of the Swedish social services to promote contact between foster children and their biological parents from a attachment perspective. Author: Elin Franzén and Stina Svensson Supervisor: Sven Jarhag Key words: Attachment, foster home, parental contact, social services In chapter six, paragraph 1 of the Swedish social services act, the responsibility of the social services to give children placed in foster homes good care and to maintain contact with their biological parents, is stated. This particular paragraph is the basis for our paper whose purpose is to study in what way the social services in a Swedish commune of larger size aims to promote contact between these children and their biological parents. Several scientists argue that contact between fosterchildren and their biological parents is essential for the development of identity as well as emotional and cognitive development. [(Bowblby (1994), Cederström (1990), Andersson (1995), Nordin (2003)]. Our study shows that the social services in the particular commune are working with foster home placement in several ways. The foster homes are being offered training, supervision and support and they are assigned a personal contact within the social services. The child is also represented by a social worker whose main objective is to look to the needs of the child. The task of the social worker is also to maintain contact with the parents. The arguments of scientists as Andersson (1995) and Nordin (2003), that contact between children and their biological parents are essential is also confirmed by the answers from all persons interviewed in our research. Andersson (1995, page 192) argues that the main objective for the social services is to guard that children being placed outside their parental home, will be able to maintain good relations with their parents, siblings and other relatives. The social services in the commune states that they work in several ways to maintain contact between the child and its biological parents. Our experience is however that the biological parents fall between different efforts. One of our conclusions is that the social services needs to improve its activities in this area and give 4

5 more support to the parents. Only then can the social services claim that they are active in promoting contact between the child and its biological parents. 5

6 1. INLEDNING SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING BEGREPP 9 2. BAKGRUND LAGSTIFTNING HISTORISK UTVECKLING AV DEN SVENSKA FOSTERHEMSVÅRDEN SVENSK FOSTERHEMSVÅRD IDAG BARNS BEHOV OCH BARNS BÄSTA TEORETISKT PERSPEKTIV ANKNYTNINGSTEORI FORSKNINGSÖVERSIKT STUDIER OM FOSTERBARNS KONTAKT MED SINA BIOLOGISKA FÖRÄLDRAR VIKTEN AV NÄRA RELATIONER HUR PÅVERKAS BARN AV EN SEPARATION FRÅN DE BIOLOGISKA FÖRÄLDRARNA? RELATIONEN TILL DE BIOLOGISKA FÖRÄLDRARNA FAMILJEHEMPLACERINGAR, SAMARBETE OCH KONTAKT SOCIALTJÄNSTENS UPPDRAG FÖR ATT FRÄMJA EN KONTAKT METOD METODVAL FÖRFÖRSTÅELSE GENOMFÖRANDE AV DATAINSAMLING LITTERATURSÖKNING INTERVJUERNA URVAL OCH RESPONDENTER RELIABILITET OCH VALIDITET GENERALISERBARHET ETISKA ÖVERVÄGANDEN VAL AV ANALYSMETOD 20 6

7 6. RESULTAT FAMILJEHEMSPLACERINGAR ORSAKER TILL ATT ETT BARN PLACERAS I FAMILJEHEM PLANERING AV UMGÄNGE BARNETS RELATION TILL DE BIOLOGISKA FÖRÄLDRARNA SOCIALTJÄNSTENS STÖD FÖR DE BIOLOGISKA FÖRÄLDRARNA FÖR FAMILJEHEMMET FÖR BARNET UPPLEVELSEN AV SOCIALTJÄNSTENS ARBETE ANALYS VIKTIGA FAKTORER I FAMILJEHEMSVÅRDEN SOCIALTJÄNSTENS STÖD TILL KONTAKT OCH UMGÄNGE SOCIALTJÄNSTENS STÖD TILL DE BIOLOGISKA FÖRÄLDRARNA EN SKILLNAD MELLAN TEORI OCH PRAKTIK SOCIALTJÄNSTENS STÖD FÖR FAMILJEHEMMET EN KONTRADIKTION ÅTERFÖRENING ELLER VÅRDNADS- ÖVERFLYTTNING? HANDLÄGGNING OCH KONTINUITET SLUTDISKUSSION METODDISKUSSION RESULTATDISKUSSION REFERENSER LITTERATUR ELEKTRONISKA KÄLLOR ÖVRIGA KÄLLOR LAGRUM OCH RAPPORTER BILAGOR 66 7

8 1. INLEDNING Under 2009 var placering i familjehem den vanligaste formen av vårdplacering utanför hemmet för barn och ungdomar och enligt Socialstyrelsen var det barn och ungdomar som var placerade i familjehem den 1 november samma år (Socialstyrelsen 2010, s. 27). Därmed utgör familjehem ett viktigt område för det sociala arbetet. Anknytningsteori är en vedertagen del av utvecklingspsykologin och ett ämne som ligger nära det sociala arbetet. Anknytningsteorin har fått hög status i det sociala arbetet, både nationellt och internationellt (Barth, Crea, John, Thoburn och Quinton 2005, s ), och har haft stor betydelse för utvecklingen av den svenska barnavården (Mattson 2006, s. 110). Det är viktigt för ett barns identitetsutveckling att knyta an till en vuxen person i dess närhet (Andersson 1995, s. 16) och uppsatsen uppfattning är att detta tankesätt har utgjort en av grundstenarna i socialtjänstens arbete med barn och unga och vid utformandet av familjehemsverksamheten. Flera forskare hävdar att fosterbarns kontakt med de biologiska föräldrarna är viktig för barnets utveckling av identitet samt barnets emotionella och kognitiva utveckling, Cederström (1990), Bowlby (1994), Andersson (1995), Nordin (2003). Barns behov av anknytning är ett relativt nytt fenomen som utvecklades av John Bowlby på talet och vars teoretiska grund har sina rötter i objektrelationsteorin. Att teorin om anknytning är relativt ny visar sig i den svenska familjehemsvården som först de senaste åren har utvecklat tankar och principer kring fosterbarnets rätt att ha en kontakt med sina biologiska föräldrar. Samtidigt visar forskning att socialnämndens ansvar för att främja fosterbarns kontakt med föräldrarna inte uppfylls i önskvärd grad. Höjer (2001) har under åren undersökt fosterbarns kontakt med sina biologiska föräldrar. Resultaten visar att mer än 80 % träffar sin mamma mindre än en gång per månad och mer än 90 % träffar sin pappa mindre än en gång per månad. Höjer menar därmed att socialtjäntlagens intention att främja och arbeta för en kontakt med barnets anhöriga och hemmiljö inte tillgodoses på ett tillfredsställande sätt (s ) SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING Det finns flera forskare, exempelvis Andersson (1995), Höjer (2001), Nordin (2003) som belyser vikten av att familjehemplacerade barn har en kontakt med sina biologiska föräldrar för att de ska kunna utveckla en identitet och ett anknytningsbeteende. Familjehemsvården har 8

9 utvecklats från det primära målet att förvara barn till att i dag sträva för en god vård med barnet i fokus. Trots detta ser Höjer tendenser i sin forskning som pekar på att kontakten till föräldrarna inte fungerar i praktiken och att socialtjänsten därmed inte lyckas uppfylla principen om att främja kontakten (2001). Syftet med studien är att undersöka huruvida socialarbetare som arbetar med att placera barn i familjehem, upplever att socialtjänsten verkar för att bevara kontakten mellan fosterbarn och deras biologiska föräldrar. På vilka sätt främjar socialtjänsten en kontakt mellan fosterbarn och deras biologiska föräldrar? Uppsatsens syfte är att problematisera frågan ytterligare vilket framgår av resultatavsnittet. Nedan följer några viktiga definitioner för uppsatsen. 1.2 BEGREPP Biologiska föräldrar Barnets föräldrar med betoning på den biologiska anknytningen snarare än den psykologiska eller juridiska (Nordin 2003, s. 14). I denna uppsats används begreppet för att benämna fosterbarnets ursprungsfamilj. Psykologisk förälder - Med psykologisk förälder brukar man mena den förälder som barnet upplever och identifierar som sin förälder (Nordin 2003, s. 204). Genom dagligt samspel och upplevelser med barnet, byggs det psykologiska föräldraskapet upp. Den psykologiska föräldern kan vara både de biologiska föräldrarna och fosterföräldrarna. Det viktiga är att det är en vuxen som genuint bryr sig och därför kan denna roll aldrig fås av en person som är frånvarande och likgiltig, oavsett om relationen till barnet är juridisk eller biologisk (Andersson 1995, s. 30). Fosterhemsvård Barn och unga, 0-18 år, som vårdas utanför det egna hemmet i enlighet med socialtjänstlagen (SoL, lag 2001:453) eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av Unga (LVU, lag 1990:52). Vården sker av samhället i familjehem eller på institution och föräldrarna har i de flesta fall kvar den juridiska vårdnaden (Andersson 2008, s. 16). 9

10 Familjehem Enligt 3 kap 2 i Socialtjänstförordningen (SoF, lag 2001:937) ska familjehem vara ett enskilt hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot barn för stadigvarande vård och fostran eller vuxna för vård och omvårdnad och vars verksamhet inte bedrivs yrkesmässigt. Familjehemsföräldrar Begreppet används i uppsatsen för att beskriva föräldraparet i familjehemmet. BBIC Barns behov i centrum, är en arbetsmodell för att stärka barnperspektivet och delaktigheten för barn, unga och deras familjer i socialtjänstens insatser. 2. BAKGRUND 2.1 LAGSTIFTNING Socialtjänstlagen (SoL) och Lagen med särskilda bestämmelser om vård av Unga (LVU) styr socialnämndens placering av barn i familjehem. Socialtjänsten har en skyldighet och ett ansvar för att barn växer upp under goda och trygga förhållanden (SoL 5:1) samt att skydda barnet från olämplig eller farlig fostran, där det finns en risk att barnets hälsa eller utveckling skadas (LVU 2 ). Enligt Föräldrabalken 6:1 har barnet rätt till god omvårdnad, trygghet och en god fostran. I SoL 6:1 regleras socialtjänstens ansvar att ge barn som placeras i familjehem en god vård och verka för att upprätthålla en kontakt till barnets biologiska föräldrar. När barnet har varit placerat i samma familjehem under tre år från det att placeringen verkställdes, skall socialnämnden särskilt överväga om det finns skäl att ansöka om överflyttning av vårdnaden (SoL 6:8). 2.2 HISTORISK UTVECKLING AV DEN SVENSKA FOSTERHEMSVÅRDEN Institutioner för att förvara föräldralösa barn har en lång historia i Sverige (Mattson 2006, s. 32). År 1624 infördes begreppet barnhus i hospitalordningen. Den nya lagen innebar att det skulle finnas ett barnhus i varje region för barn under 8 år som saknade vårdnadshavare. 10

11 Barnhus skapades för att hålla föräldralösa barn borta från tiggeri och från att driva runt på gatorna. Det dröjde dock fram till första hälften av talet innan denna lag fick någon större verkan i Sverige och då startades flera barnhus. Trots att dessa institutioner var menade som ett skydd för utsatta barn visade statistiken höga dödssiffror för små barn, dåliga förhållanden på institutionerna, höga ekonomiska kostnader och dålig social utveckling för de äldre barnen. Detta ledde till att många inrättningar lades ner. År 1785 uppmuntrades befolkningen i en kunglig kungörelse, att öppna sina hem och ta emot fosterbarn mot belöning och under talet började barnhus skapas igen. Målet var nu att utveckla barnhus med hemprägel och kontinuitet. Vid denna tid hade man fått nya kunskaper om hälsa, hygien och medicin och tankar om välgörenhet och rehabilitering var i ropet. I denna anda utvecklades barnhusen mot att bli mer familjära och hemmalika. I samma veva utvecklades fosterbarnssystemet som innebar att kommunerna på ett enkelt och billigt sätt anrättade vård för föräldralösa barn i andra människors hem. Dock ledde bristen på tillsyn i fosterhemmen till att många fosterbarn for illa och i slutet av talet tillsattes en kommitté för att utreda missförhållanden. Det som uppmärksammades var att många barn utnyttjades för arbete och att de mottagande familjerna samtidigt tog emot fosterbarnsersättning. Detta ledde till att man 1902 antog ett antal nya lagar i riksdagen gällande barns rättigheter och om samhällets ansvar för utsatta barn och ungdomar t.ex. Lagen om fosterbarnsvård (a.a. s. 33). Lagarna innefattade bland annat statens skyldighet att se till att barn fick en god uppfostran samt lagar gällande fosterbarnsvården. År 1918 kom Lagen om fattigvården (a.a., s. 34) som bland annat innebar att bortauktionering av barn förbjöds, att tillsynen över fosterhemmen skärptes och att placering av barn i fosterhem kunde ske både frivilligt och med tvång infördes Lagen om samhällets vård av barn och ungdom (a.a., s 35) som utvecklade barnavården ännu mer. Förebyggande insatser gavs stort utrymme och det skulle gå före vårdplaceringar utanför hemmet. Bedömning, råd, stöd, förmaning, varning och övervakning skulle förekomma innan barnet blev placerat i fosterhem, barnhem eller ungdomsvårdsskola. År 1980 kom lagen om särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, som tillkom för att reglera tvångsvården för barn och ungdomar. Enligt denna lag skulle tvångsomhändertagande enbart ske med intresse för barnets vårdbehov och inte längre med motiv för samhällsskydd. Sedan 2001 följer vi en ny socialtjänstlag (SoL 2001:453). Införandet av lagen innebar att barn nu fick partsstatus i mål och därmed också en chans att påverka sin situation (Mattson 2006, s ). 11

12 2.3 SVENSK FOSTERHEMSVÅRD IDAG Familjehemsplaceringar är idag den vanligaste formen för vård av barn utanför det egna hemmet och enligt Socialstyrelsen var barn och ungdomar placerade i familjehem den 1 november Under samma år var det vanligare bland flickor att vara placerade i familjehem, medan det för pojkarna var något vanligare att placeras i vård för hem eller boende, HVB, (Socialstyrelsen 2010, s.6). Detta kan jämföras med år 2000 då barn och unga vårdades i familjehem enligt SoL och LVU (Socialstyrelsen 2001, s. 56). Placering sker oftast i vanliga familjer som tagit på sig uppdraget att vara fosterfamilj men kommunen har det övergripande ansvaret. Att placera ett barn i fosterfamilj kan ske både frivilligt enligt socialtjänstlagen, SoL (2001:453) eller med tvång enligt LVU (1990:52). Placering av barn i fosterfamiljer med stöd av SoL ska ske i enlighet med grundlagens principer om frivillighet och självbestämmande och ska därmed ske i samförstånd med vårdnadshavare. Det finns däremot inga krav på att barn under 15 år måste ge sitt samtycke till placeringen (11 kapitlet 10 SoL, 36 LVU). Om barnet har fyllt 15 år, måste både denne och vårdnadshavaren ge sitt samtycke till placering enligt SoL. Om samtycke inte ges men socialnämnden anser att en placering är nödvändig, kan ett beslut tas om tvångsvård enligt LVU (Mattson 2004, s. 94). En tvångsplacering sker när det finns en risk för barnets hälsa och utveckling. Antingen på grund av missförhållanden i hemmet eller på grund av barnets eget beteende (Vinnerljung 1996b, s. 6). De vanligaste förekommande orsakerna till att barn placeras i familjehem är att det finns missbruksproblem i ursprungsfamiljen, de biologiska föräldrarna är olämpliga eller oförmögna att ta hand om sina barn eller är psykiskt sjuka. Det kan även bero på att barn har blivit övergivna, har utsatts för sexuellt övergrepp eller misshandel, eller att barnets eget beteende orsakar placeringen. Barn som blivit familjehemplacerade har i stor utsträckning mammor som är ensamstående och det är sällan som båda föräldrarna bott tillsammans vid tiden för placering. Cirka en tredjedel av alla fosterbarn räknas komma från familjer med missbruk (Vinnerljung 1996b, s. 38). 2.4 BARNS BEHOV OCH BARNS BÄSTA FN:s konvention om barns rättigheter ligger till grund för det så kallade barnperspektivet som under de senaste åren har inspirerat socialtjänstens arbete med barn och unga. Konventionen var grunden till att man gjorde ett tillägg i 1980 års socialtjänstlag med ett införande av barnsperspektivet i lagen (Mattson 2002, s ). Barnkonventionen poängterar barns 12

13 rättigheter; rätt till frihet, liv, utveckling samt vikten av att lyssna till barnet. Denna princip strävar mot att ha barnets bästa i fokus och att se barnet som en individ med behov, intressen och rättigheter. Att ha ett barnperspektiv i det sociala arbetet innebär för berörda socialarbetare att utveckla och förtydliga barnets perspektiv och syn på sin egen verklighet och tillvaro. Det innebär helt enkelt att försöka se och förstå världen med barnets ögon (Nordin 2003, s. 17). Ett barnperspektiv innebär att lyssna på barnet och se till dess individuella behov och tar sin utgångspunkt i 6 kap. 1 Föräldrabalken. Vid ett omhändertagande och placering i familjehem ska barnets bästa stå i fokus och vara tyngdpunkten i beslutet (Cederström 1990, s ). Barnets bästa är en princip som bör prägla socialtjänstens arbete. Det innebär att socialtjänsten bör tillgodose barnets behov av nära relationer, inte minst till sina biologiska föräldrar. För att förklara barnets behov av nära relationer tar uppsatsen sin utgångspunkt i anknytningsteorin som beskrivs vidare nedan. 3. METOD 3.1 METODVAL I uppsatsen har en kvalitativ metodansats använts. Kvalitativ metod används för att studera människors handlingsmönster och försöka förstå varför de handlar och resonerar på ett visst sätt (Trost 2010, s. 32) och den ger en stor mängd djup information från ett fåtal respondenter (Perlinski, Marek 2009, s. 31). Med hjälp av en kvalitativ metod försöker uppsatsen förstå och tolka innehållet i genomförda intervjuer (a.a. s.31). Valet har gjorts att inte använda en kvantitativ metod, eftersom det ger en mindre och ytlig mängd information om ett stort antal respondenter (a.a., s. 35) samt att kvantitativ metod i första hand ska användas om man är intresserad av att kunna ange frekvenser, siffror och procent enligt Trost (2010, s. 31). 13

14 3.2 FÖRFÖRSTÅELSE Uppsatsen författare har ingen tidigare kunskap eller erfarenhet om familjehem. Detta kan ha påverkat uppsatsen i både positiv och negativ bemärkelse. Okunskapen i ämnet har påverkat granskning och tolkning av litteraturen och intervjumaterialet och medfört att tidigare förförståelse inte har tolkats in i analysen. Det har även påverkat utformandet av intervjuguiden. För att kunna analysera och dra slutsatser av det insamlade materialet har författarna därför varit tvungna att först göra sig väl förtrogna i litteraturen och tidigare forskning kring uppsatsämnet. Genom kännedom om ämnet har sedan ny erfarenhet och kunskap kunnat mötas i intervjumaterialet, vilket i sin tur har lett vidare till ny förståelse. Detta kallas för den hermeneutiska cirkeln (Hjerm och Lindgren 2010, s. 88). 3.3 GENOMFÖRANDE AV DATAINSAMLING Datamaterial till uppsatsen har samlats in genom litteraturstudier och semistrukturerade intervjuer. I litteraturdelen har anknytningsteorin använts som teoretisk utgångspunkt för att förklara och förstå ett barns utveckling och behov av nära relationer. Från tidigare forskningsresultat har stöd till problemformuleringen funnits och genom intervjuer med socialarbetare från den undersökta kommunen har datamaterial samlats in för att kunna pröva uppsatsens hypotes LITTERATURSÖKNING Uppsatsarbetet har utgått från litteraturen för att se vad tidigare forskning redovisat som berör valt ämnesområde. Vid sökning av relevant litteratur användes sökmotorn LIBRIS samt Jönköpings högskolebiblioteks egen söktjänst JULIA. Sökord: Familjehem, anknytningsteori, Gunvor Andersson, kvalitativ metod, Kvalitativa intervjuer, Analys. Litteraturen i ämnesfördjupningen innefattar böcker, avhandlingar, vetenskapliga artiklar. Litteraturen har i huvudsak hämtats på Högskolan i Jönköpings bibliotek. Litteratur som framförallt behandlar fosterbarn och deras kontakt med sina föräldrar har prioriterats, eftersom det är området för uppsatsens problemformulering. Databasen SocIndex har utnyttjats för att söka internationella vetenskapliga artiklar med hjälp av sökorden: foster care, attachment, social work & parentchild relationship. Endast vetenskapligt publicerade artiklar har använts. Vidare har dokumentet Socionom Uppsats från Högskolebiblioteket varit till hjälp, samt 14

15 undervisningsmaterial från föreläsning med forskare/lärare Elisabet Cedersund (Jönköping, 2010). I Gunvor Anderssons artikel Föräldrakontakt och familjetillhörighet ur fosterbarns perspektiv (1998) har ur referenslistan hämtats Barn i Samhällsvård (1995) som är baserad på de studier Andersson gjort kring barn som vårdas utanför det egna hemmet. Hennes forskning om fosterbarn och deras kontakt till de biologiska föräldrarna har varit en av de tyngsta utgångspunkterna i uppsatsens teoretiska resonemang. Så nya böcker som möjligt har använts men eftersom två intressanta studier av Cederström (1990) och Andersson (1995) gjorts längre tillbaka, har dessa använts eftersom de fortfarande har betydelse för den svenska barnavården. Vid sökning av relevanta avhandlingar inom socialt arbete används dokumentet Samtliga avhandlingar i socialt arbete , sammanställt av Elinor Brunnberg, Örebro Universitet Detta gav Håkan Nordins avhandling Permanenta eller tillfälliga lösningar från I Nordins referenslista finns Bo Vinnerljung som också är forskare och som skrivit om fosterbarnsvård och fosterfamiljer. Hans avhandling Svensk forskning om fosterbarnsvård (Vinnerljung 1996b) har fått stor uppmärksamhet i den svenska litteraturen kring familjehem. Via sökning på Familjehem på högskolans sökmotor JULIA gavs sökträffar på Ingrid Höjer, som är en svensk forskare. Hennes avhandling Fosterfamiljens inre liv (Höjer, 2001) ger en inblick om hur det är att vara fosterfamilj. För vägledning om tillvägagångssätt har Sven Hartmans kursbok om skrivhandledning från 2003 (Skrivhandledning för examensarbeten och rapporter, s ) använts. Vid redovisning av referenser och källor har uppsatsen använt Harvardsystemet, även kallad parentesmetoden INTERVJUERNA I uppsatsen har valet gjorts att genomföra semistrukturerade intervjuer. En semistrukturerad intervju innebär enligt Trost att intervjun är strukturerad till den grad att den följer bestämda teman men att frågorna i sig är lågt strukturerade och därmed öppna (2010, s.25). En kvalitativ intervju kännetecknas av att man ställer enkla och öppna frågor som kan få djupa och kärnfulla svar och intervjun går ut på att förstå vilka erfarenheter och upplevelser 15

16 intervjupersonen har (a.a., s. 25). Vid kvalitativa intervjuer finns inte i förväg några bestämda frågor utan genom att använda en så kallad intervjuguide har vi låtit intervjupersonerna styra samtalet. Innan vi utformande en intervjuguide läste vi in oss på vårt ämnesområde, gjorde oss förtrogna med litteraturen och hade ett klart och tydligt syfte. Vi har använt oss av en halvstrukturerad intervjuguide som har innehållit en översikt över de ämnen vi velat beröra och förslag till frågor. Vi har valt en halvstrukturerad intervjuguide för att kunna hålla fast vid en röd tråd genom intervjun och föra ett samtal som svarar till vårt syfte. Samtidigt som vi har velat vara öppna för intervjupersonens svar och ha möjlighet att ställa följdfrågor. Intervjuguiden (Bilaga 2) har utformats utifrån vårt syfte och vår frågeställning och har prövats på en testgrupp innan första intervjun. Detta ledde till att frågor i studieguiden justerades och förbättrades. Intervjuerna har genomförts på intervjudeltagarnas arbetsplatser. Vi har valt att använda bandspelare för ljudupptagning vid intervjuerna. Fördelarna är att vi kunnat lyssna igenom intervjuerna och skriva ned vad som sagts ordagrant, samt i större mån fått möjlighet att lyssna in tonfall och ordval (Trost 2010, s ). Vi har använt bandspelare för att inte behöva koncentrera oss på att föra anteckningar utan istället kunna lyssna aktivt på intervjupersonens svar och ställa följdfrågor. Samtliga deltagare har gett sitt samtycke till ljudupptagning. 3.4 URVAL OCH RESPONDENTER Vid en studie undersöker man en liten del av en verklighet, ett urval (Jacobsen 2007, s. 120). Vid urval av kommun valdes en större svensk kommun i södra Sverige. Beteckningen större svensk kommun innebär enligt organisationen Sveriges Kommuner och Landsting en kommun med invånare samt en tätortsgrad överstigande 70 procent (SKL 2010). En större kommun har ofta en bredare utformad familjehemsvård och mer resurser att arbeta för att upprätthålla en kontakt mellan ett barn och dess biologiska föräldrar. Därför har valet gjorts att genomföra studien i en större kommun. Vid urval av intervjupersoner kontaktade vi samordnare vid respektive lokalkontor som sedan hjälpt oss att få kontakt med de handläggare som varit av intresse för intervjun. Eftersom kvalitativ forskning är en tidskrävande metod med en stor mängd information, är det inte 16

17 möjligt att intervjua många personer utan man måste avgränsa antalet deltagare (a.a., s.120). Vi har valt att undersöka hur socialarbetare inom kommunens familjehemsvård arbetar för att följa målformuleringen i SoL 6:1. Då studien fokuserar på den svenska familjehemsvården har vi valt att inte göra några jämförelser med andra länder utan istället se till likheter och skillnader inom en viss kommun. För att få en helhetsbild över familjehemsvården valde vi att använda både socialsekreterare och familjehemsekreterare i arbetet eftersom de arbetar tillsammans i ärenden kring familjehemplacerade barn. Deltagande i intervjuerna är anställda socionomer inom familjehemsvården från den undersökta kommunen. För att ta hänsyn till konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet 2010) är alla deltagare avidentifierade och namnen är fingerade. Även kommunen som intervjudeltagarna arbetar i är avidentifierad. Intervjuerna har genomförts med tre socialsekreterare och med fem familjehemssekreterare. Vid två intervjutillfällen har två familjehemsekreterare medverkat och därmed har vi genomfört totalt sex intervjuer. Alla deltagare arbetar med familjehemsplaceringar i kommunen och är fördelade på fyra lokalkontor. Socialsekreterarna har fått namnen Astrid, Annika och Cecilia. Familjehemssekreterarna har fått namnen Björn, Bertil, Birgitta, Doris och Dan. Bertil och Birgitta respektive Doris och Dan intervjuades gemensamt RELIABILITET OCH VALIDITET Reliabilitet handlar om kvalitén i de intervjuer vi utfört (Hjerm & Lindgren 2010, s.31). Grundtanken med reliabilitet är att den mätning som gjorts ska vara stabil, tillförlitlig och inte kunna påverkas av slumpfaktorer. Det innebär att alla intervjupersoner ska få samma fråga ställd på samma sätt i en likadan situation. Vid reliabilitet brukar man tala om punkterna kongruens, precision, objektivitet och konstans som berör just vikten av ett statiskt förhållande i intervjuprocessen. Reliabilitet bygger på att man mäter ett värde, något som inte kan göras på samma sätt vid en kvalitativ studie när det handlar om att förstå människors upplevelser och erfarenheter. Validitet däremot handlar om att huruvida vi mätt det vi avsett att mäta, alltså giltigheten och relevansen i de ställda frågorna (Kvale & Brinkmann 2009, s ). Validitet brukar delas upp i intern och extern validitet. Intern validitet handlar om att ställa rätt frågor till rätt grupp av människor (Trost 2010, s. 133) och huruvida man har beskrivit en företeelse på ett korrekt sätt. Extern validitet däremot handlar om i vilken 17

18 utsträckning fynden i en studie kan generaliseras från en mindre enhet till en större population (Jacobsen 2007, s. 166). Begreppen reliabilitet och validitet används framförallt inom kvantitativ forskningsmetod. Enligt Hjerm & Lindgren (2010, s. 133) och Trost (2010, s. 133), kan dessa mätinstrument inte översättas rakt av till kvalitativ metod. Kvalitativ metod bygger inte på upprepade mätningar av samma fenomen och därför kan inte reliabilitetskravet tillgodoses. Om man mäter det man ska mäta, validitetskravet, går heller inte att tillämpa eftersom den kvalitativa forskningen inte bygger på standardiserade mätinstrument. Syftet med kvalitativ metod är att studera processer och erfarenheter i människors sammanhang och inte att mäta tillförlitligheten (Hjerm & Lindgren 2010, s ). Därför kan inte reliabilitet och validitet appliceras på samma sätt som vid kvantitativa studier utan det gäller för intervjuaren att istället vara uppmärksam och lyhörd på intervjupersonen. Reliabilitet grundar sig i den kvantitativa metoden och är därför svår att omsätta i den kvalitativa intervjun. Datainsamlingen ska ske på ett trovärdigt sätt men den går inte att mäta i reliabilitet. Trovärdighet i kvalitativ metod innebär istället att data är insamlad på ett seriöst och relevant sätt i förhållande till syftet med studien och att en etisk reflektion följer datainsamlingen (Trost 2010, s. 133). Uppsatsen har inte kunnat göra en studie som följer reliabilitetskravet eftersom de genomförda intervjuerna varit kvalitativa. Även om andra skulle genomföra samma intervjuer med samma frågor skulle ändå olika resultat kunna uppnås eftersom kvalitativ forskning skapas i en kontext och människor tolkar och analyserar data olika. Därmed går inte reliabiliteten att mäta. På samma sätt kan uppsatsen inte mätas i extern validitet eftersom materialet bygger på ett litet antal individers upplevelse av ett fenomen. Däremot har uppsatsen strävat mot att hålla en god intern validitet eftersom frågorna valts utifrån syfte och problemformulering samt arbetat för att intervjudeltagares upplevelser återberättas på ett riktigt sätt. 3.6 GENERALISERBARHET Frågan om generaliserbarhet handlar om huruvida studiens resultat kan överföras till andra liknande situationer eller om resultaten endast har betydelse i detta specifikt undersökta sammanhang (Kvale 2009, s. 280). I uppsatsen har en begränsad del av socialtjänstens 18

19 anställda inom familjehemsvården intervjuats. Detta urval har bestått av åtta personer och resultatet från intervjuerna bygger på individernas egna personliga berättelser, upplevelser och erfarenheter från den kommun de arbetar i. Därför går inte resultatet att generaliseras till andra kommuner. Å andra sidan menar uppsatsen att de slutsatser som dragits kan användas för att se över och förbättra familjehemsvården i andra kommuner i Sverige. 3.7 ETISKA ÖVERVÄGANDEN Vid genomförande av uppsatser är det viktigt att göra etiska överväganden. I uppsatsarbetet har hänsyn tagits till Vetenskapsrådets fyra forskningsetiska grundprinciper; Informationskrav, Samtyckeskrav, Konfidentialitetskrav och Nyttjandekrav (Vetenskapsrådet, 2010) genom att undersökningsdeltagarna informerats via det informationsbrev som skickats ut (bilaga 1) och muntligen vid intervjutillfället. - Informationskravet innebär att intervjudeltagarna informerats om syftet med studien. All information som skulle kunna komma att påverka försökspersonens ställningstagande har presenterats och vi har försökt säkerställa att deltagarna förstått vilka konsekvenser eller risker det innebär att delta. - Samtyckeskravet innebär att vi har låtit undersökningsdeltagarna själva bestämma om de vill delta eller inte. Forskning får endast ske om undersökningsdeltagaren gett sitt samtycke till medverkan, något som även uttrycks i lagen om etikprövning (2003:460). Samtycket ska vara frivilligt och deltagarna har rätt att när som helst avbryta sin medverkan utan att detta medför några negativa följder eller att de utsätts för påtryckningar. Vi har tagit hänsyn till samtyckeskravet vid användningen av bandspelare då vi fått undersökningsdeltagarnas samtycke att använda ljudupptagning. - Konfidentialitetskravet har vi tagit hänsyn till genom att deltagarna behandlats konfidentiellt. Det innebär att deltagarnas personuppgifter avidentifieras och att uppgifterna förvarats så att inte obehöriga kan komma åt dem. Vi har även valt att inte skriva ut namnet på den kommun vi gjort studien i för att undvika att deltagarnas identitet röjs. - Nyttjandekravet innebär att de uppgifter vi samlar in endast får användas för vårt specifika forskningsändamål och inte användas av andra. 19

20 Vid en etisk övervägning bör man behandla känsligheten i intervjufrågorna, hur privata frågorna är och om intervjupersonerna kan identifieras utifrån materialet. Vad gäller möjligheten att identifiera en person utifrån vad den har gjort eller sagt blir mer problematiskt vid kvalitativa ansatser än kvantitativa då man arbetar med ett mindre urval. Därför har uppgifterna anonymiserat genom att exempelvis information som namn och arbetsplats tagits bort. Konfidentialitet har använts som ett sätt att skydda personers identitet, med det menas att respondenterna fått löftet om att det inte kommer finnas möjlighet för obehöriga att identifiera någon av deltagarna i undersökningen (Jacobsen 2007, s. 25) VAL AV ANALYSMETOD Vid kvalitativ analys används ofta begreppet den hermeneutiska cirkeln och med det menas att tolkning av materialet växer fram växelvis mellan det man redan vet, tidigare forskning, och med de nya erfarenheter man gör genom intervjuer (Hjerm & Lindgren 2010, s. 88). Detta är ett gemensamt drag som återfinns i de flesta analysmetoder. Vi har använt oss av meningskoncentrering och meningskategorisering som verktyg för att dela in data i teman och kategorier som sedan tolkas (Kvale & Brinkmann 2009, s ). I meningskoncentrering koncentreras respondenternas uttalanden till kortare meningar. Meningskategorisering innebär att intervjutalanden reduceras till några få kategorier. Efter genomförda intervjuer lyssnade vi igenom materialet och koncentrerade meningen i långa uttalanden i kategorier för att få struktur och överblick över resultatet (a.a., s ). Intervjupersonernas uttalanden som omfattas av citattecken är däremot i sin helhet för att få ökad validitet. Efter att materialet komprimerats till hanterbara kategorier drog vi slutsatser genom att jämföra likheter och skillnader mellan intervjuerna. Resultaten sattes därefter i relation till tidigare forskning om familjehemsvård och anknytningsteori och tolkades därmed som delar av en helhet. I följande kapitel presenteras intervjumaterialet. 20

21 4. TEORETISKT PERSPEKTIV 4.1 ANKNYTNINGSTEORI Anknytningsteorin är en teori för att förklara föräldra- barn relationen (Barth m.fl. 2005, s ). Teorin om anknytning har utvecklats ur psykoanalysens objektrelationstradition (Bowlby 1994, s.150) och har haft stor betydelse för den svenska sociala barnavården. John Bowlby utvecklade teorin från talet och framåt men enligt Mattson har även Mary Ainsworth forskning varit en viktig föregångare till det som idag kallas anknytningsteori. Anknytningsteorin anser att det ligger i människans grundläggande natur att knyta känslomässiga band till speciella personer i ens närmaste nätverk (Mattson 2006, s.111). Det är av stor vikt för barnets utveckling att det har en eller några få vuxna att knyta an till under de första åren av livet. Om barnet inte upplever att det får skydd och närhet av en anknytningsperson, kan det bli otryggt, rädd och utveckla överlevnadsbeteende som håller tillbaka identitetsutvecklingen (Mattson 2006, s. 111). Huruvida anknytningen till nära vuxna utvecklas, är avgörande för om barnet utvecklar en trygg personlighet i vuxenlivet eller inte. Om en individ haft en lycklig och trygg barndom verkar det inte som det finns några hinder för att kunna utvecklas känslomässigt och kognitivt (Bowlby 1994, s. 167). Grunden i anknytning är att barnet ska vara skyddat mot faror som hotar barnets överlevnad och förutsättningen för att en anknytning ska utvecklas är att ägna barnet tid och omsorg (Broberg m.fl. 2006, s. 167). Bowlby lyfter fram tre huvudtyper av anknytning. 1. Vid trygg anknytning litar barnet på att sina anknytningspersoner finns närvarande samt tröstar och skyddar om svåra situationer skulle uppstå. Med denna vetskap vågar barnet undersöka verkligheten. Trygg anknytning utvecklas då föräldern är lyhörd för barnets signaler och ger närhet, kärlek och tröst. 2. Otrygg undvikande anknytning utvecklas då barnet inte tror att det får hjälp och kärlek när det söker tröst utan tvärtom förväntar sig att bli frånstött. Denna anknytning utvecklas då föräldern kontinuerligt avvisat barnet och inte gett det skydd och tröst. När barnet blir bortstött börjar det sträva mot att leva sitt liv självständigt utan kärlek från andra. 3. Vid otrygg ambivalent anknytning är barnet osäkert på om föräldern finns närvarande och ger skydd när svåra situationer uppstår. Denna osäkerhet gör att barnet blir rädd 21

22 för att utforska verkligheten, blir ofta efterhängset och lätt utvecklar separationsångest. Otrygg ambivalent anknytning utvecklas av att föräldern ibland är närvarande/ lyhörd och ibland inte, det utvecklas av upprepade separationer och att föräldern hotar om att överge barnet. (Bowlby 1994, s. 155) Ett barn kan enligt Bowlby utveckla anknytningsrelationer till 1-5 personer. Däremot innebär inte detta att alla anknytningspersoner är lika viktiga för barnet eller att personerna är utbytbara. Utvecklandet av en anknytning avgörs av huruvida en regelbunden fysisk kontakt mellan barnet och föräldern existerar eller inte. Däremot är det inte säkert att ett barn har det bra hos sin förälder trots att en anknytning har utvecklats (Broberg m.fl. 2006, s. 167). Barn som vid ett års ålder har en trygg anknytning till sin anknytningsperson upplevs som samarbetsvilliga, trygga och omtyckta. Barn som vid samma ålder har en otrygg och undvikande anknytning upplevs snarare som känslomässigt isolerade, otrygga, antisociala och ibland även fientliga. De barn som visar en otrygg ambivalent anknytning upplevs som spända, impulsiva eller som hjälplösa och passiva, samt onormalt angelägna om uppmärksamhet. När barnet utvecklas och blir större, blir anknytningsmönstret allt mer en del av individens personlighet. Det betyder att en individ lätt överför anknytningsmönstret till nya relationer. Huruvida anknytningen till ens anknytningspersoner utvecklas, är avgörande för hur barnet utvecklar en trygg personlighet i vuxenlivet eller inte (Bowlby 1988, s. 158). Om en individ haft en barndom där den utvecklat trygga anknytningsrelationer, verkar det inte som det finns några hinder för att personen ska kunna utvecklas känslomässigt och kognitivt (a.a., 167). 5. FORSKNINGSÖVERSIKT 5.1 STUDIER OM FOSTERBARNS KONTAKT MED SINA BIOLOGISKA FÖRÄLDRAR Det finns forskare som studerat hur familjehemplacerade barns kontakt med de biologiska föräldrarna ser ut och hur den kontakten påverkar barnen, se exempelvis Andersson (1995) och Höjer (2001). Ingrid Höjers forskning (2001) består av intervjuer med 17 familjehemsföräldrar och en enkätundersökning med 366 deltagande familjehem. Enkäten 22

23 innehöll 112 frågor och berörde bland annat ämnet om det placerade barnets kontakt med sina biologiska föräldrar. I enkäten ställs frågan hur ofta fosterbarnet träffar sin mamma respektive pappa. Det visade sig att när man skalat bort det antal föräldrar som är avlidna eller okända så är det 10 % som aldrig träffar sin mamma och 32 % som aldrig träffar sin pappa. Endast 5,5 % träffade sin mamma en gång i veckan eller mer och 1,4 % träffade sin pappa en gång i veckan eller mer. Den största gruppen barn angav att de träffade föräldrarna några gånger per år. De som träffade sina mammor några gånger per år var 32,5 % och de som träffade sina pappor några gånger per år var 24,9 %. Höjer anser att det är anmärkningsvärt att så många av fosterbarnen inte hade någon kontakt med sina biologiska föräldrar. En anledning till detta kan vara att några av de biologiska föräldrarna var avlidna. Bortsett från denna faktor var det ändå 10 % av de placerade barnen som aldrig träffade sin mamma och 32 % som aldrig träffade sin pappa. Höjer menar att detta är en betydande hög siffra vilken bör uppmärksammas. Helt klart är att socialtjänstens intentioner att främja en kontakt mellan barnet och dess biologiska föräldrar inte uppfylls. Höjer refererar i sin avhandling till forskare från Norge (Havik 1996) och från Danmark (bl.a. Christoffersen, 1988 & Nielsen) som visar samma resultat, att många fosterbarn har sporadisk eller ingen kontakt med sina biologiska föräldrar. Höjers forskning visar även att kontakten till de biologiska föräldrarna förändras allteftersom placeringstiden. Av de barn som varit placerade upp till fem år träffar 53 % sin mamma minst en gång i månaden medan barn som varit placerade under en längre tid, barn som varit placerade mellan sex och nio år, hade 39 % motsvarande kontakt. Av barn som varit familjehemplacerade i år hade 17 % kontakt med sin mamma en gång i månaden eller mer medan inget av de barn som varit placerade i mer än 16 år hade kontakt med sin mamma mer än några få gånger per år. Liksom Höjer, visar Haviks studie från 1996 liknande resultat. Då Höjer frågade familjehemsföräldrar om deras upplevelse och erfarenhet svarade flera att de har en positiv eller neutral relation till barnets biologiska föräldrar och att kontakten mellan barnet och dess biologiska föräldrar varken hade positiv eller negativ påverkan på familjehemmets liv. Av de tillfrågade familjehemsföräldrarna var de flesta medvetna om att det är viktigt för barnet att ha kontakt med sina biologiska föräldrar och att det ligger i familjehemmets ansvar att främja en kontakt (Höjer 2001, s ). Gunvor Andersson är fil.dr. i psykologi och professor i socialt arbete. Hon undervisar och forskar inom ämnesområdet socialt arbete med barn och familjer vid Socialhögskolan i Lund. Andersson har gjort longitudinella studier på 26 barn som i början av talet placerades i familjehem. I boken Barn i Samhällsvård (1995) redovisar hon sina forskningsresultat. 23

24 Andersson har intervjuat barn, föräldrar och familjehemsföräldrar och det är deras livserfarenhet och upplevelse som utgör grunden för forskningen. I studien bodde tre barn stadigvarande hemma hos sina föräldrar efter att i 2-3 år bott i familjhem. Andersson fann att skälet till att barnen kunde flytta hem igen var att en god relation mellan förälder och barn bevarats under placeringstiden samt att det funnits ett positivt förhållande mellan modern och fostermamman. Resultaten visade att då fostermammorna var inställda på att ha en nära kontakt till barnets föräldrar och strävade mot att bevara den relationen, kunde barnen allteftersom flytta hem igen. Andersson är noga med att poängtera att det inte bara räcker med att en god relation upprätthålls utan att det är viktigt att de biologiska föräldrarna får nödvändigt stöd för att upprätthålla en kontakt med sina barn. Detta stöd behöver de få både från socialsekreterare och av familjehemsföräldrar. En tredjedel av de barn Andersson intervjuat flyttade hem igenom efter att ha varit familjehemplacerade. Relationen och samarbetet mellan föräldrar och familjehemsföräldrar fick en avgörande betydelse för hur lyckosam återföreningen blev. Bristen på samarbete och kontakt mellan biologiska föräldrar och familjehemsföräldrarna samt bristen på stöd från socialsekreterare ansågs vara bidragande faktorer till att barn inte fick en lyckosam återförening med den biologiska familjen (Andersson 1995, s ). 5.2 VIKTEN AV NÄRA RELATIONER Relationer är en del av barns grundläggande behov och kontinuitet i relationer är en viktig förutsättning för att barn ska utvecklas på ett gynnsamt sätt, vilket även framhålls i anknytningsteorin (Andersson 1995, s. 37). Begreppen varaktighet och identitet kan sägas innefatta det som är särskilt viktigt för ett barn. Varaktighet står för trygghet, familjeliv, vardag och stabilitet i kärlek. Identitet står för att ha kontakt med sin ursprungsfamilj och bevara viktiga relationer, att få utrymme till att vara den person man är och möjlighet att kunna sammansmälta ens förflutna med nuet (a.a., s. 37). Det är viktigt för utvecklandet av ett barns identitet att ha en nära relation till en förälder eller föräldragestalt (a.a., s. 188). Bowlbys grundantagande var att spädbarn och mycket små barn måste få uppleva värme, närhet, kontinuerliga relationer med sin mor (eller permanent modersersättare) där båda upplever tillfredsställelse och glädje för att kunna utvecklas på ett sunt sätt (Nordin, 2003, s. 18). Nordin menar vidare att barnet har ett biologiskt behov av att utveckla en trygg anknytning till en eller flera föräldragestalter för att kunna skapa en god självbild och utvecklas socioemotionellt. En tidig anknytning till föräldrarna är ett skydd för prövningar 24

25 senare i livet och en trygg anknytning utgör en skyddsfaktor, vilket i sin tur kan motverka riskfaktorer. Anknytning till en nära vuxen är viktigt för barnets utveckling och har betydelse för barnets senare relationer (Andersson 2008, s. 75). Positiva familjerelationer anses vara nyckeln till en lyckad utveckling mot vuxenlivet. En trygg bas utvecklas då barnet upplever att det har lyhörda, tillgängliga och tillförlitliga anknytningspersoner i dess närhet. När dessa personer ger praktiskt och emotionellt hjälp och stöd, minskas oron hos barnet. En trygg anknytning gör barnet mer kompetent och självsäkert i att ta sig an nya utmaningar i lärandet, i arbetet och i relationer (Beek & Schofield 2009, ). René Spitz drev forskning på talet och han uppmärksammade mor barn relationen genom att undersöka barn som vårdades på barnhem utan att de hade någon stabil skötare (Cederström 1990, s. 19). Hans studie visade att spädbarn som inte upplevde stabilitet och kontinuitet från en särskild person kunde skadas så illa att det dog i brist på emotionell kontakt. Spitz forskning har haft stor inverkan på avvecklandet av barninstitutionsvården i Sverige. Idag är de flesta barnhem nerlagda och istället försöker man i största mån placera barn, inte minst spädbarn, i familjehem (a.a., s. 19). 5.3 HUR PÅVERKAS BARN AV EN SEPARATION FRÅN DE BIOLOGISKA FÖRÄLDRARNA? Psykoanalytisk teori med riktning mot jag- psykologi anser att den känslomässiga relationsutvecklingen till andra människor är starkt sammankopplad med utvecklandet av jaget (Andersson 1995, s. 16). Barnets behov av att knyta an och samspela med andra människor är lika viktigt som andra behov. Barnet har ett grundläggande behov av att relatera till andra redan från födseln och relationer till andra människor utvecklas till dem som svarar på barnets signaler. Genom att barnet får omvårdnad, kärlek och sina behov tillfredställda i samspelet med sina föräldragestalter, mognar och utvecklas en relation mellan barnet och föräldrarna (a.a. s. 16). Ett barn uppnår inte så kallad objektkonstans förrän de är 3-4 år gamla. Med det menas att de inte kan behålla relationen eller anknytningen till närstående under en längre tid av frånvaro utan är beroende av föräldrarnas närvaro. Det innebär att under de första åren är barnet extra 25

26 sårbart för separationer från sina föräldrar och för att placeras i familjehem. Andersson (1995) menar att det finns en gemensam uppfattning om att mellan 6 månader och 3-4 år är den mest sårbara åldern för separation. Vid denna tid har barnet skapat en anknytning och utvecklat objektrelationer till sina föräldrar, vilket har varit med och format barnets jaguppfattning och identitetsskapande. Samtidigt har barnet inte blivit tillräckligt stabilt och integrerat för att klara en separation. Andersson refererar till en forskning gjord av Thorpe från 1980, som fann att fosterbarn som var fem år eller äldre vid omhändertagandet var väsentligt mindre störda än barn som placerats när de var under fem år (Andersson 1995, s ). Barn är från födseln upp till fyra års ålder särskilt sårbara för försummelse och omsorgsvikt eftersom det är i dessa år barnet är som mest formbart och har en inskränkt förmåga att uttrycka sig. En familjehemsplacering i denna ålder, vilket medför en separation från föräldern, utgör därmed en särskild stor risk för barnet. Även Bowlby menade att barnet fram tills att det är tre år har ett starkt behov av anknytning och att det är först efter den åldern som barnet lättare kan hantera förälderns frånvaro (Andersson 2008, s. 64). Andersson refererar också till Rudolph Schaffer som menar att det är många faktorer som avgör huruvida barn tar skada av att skiljas från sina biologiska föräldrar. Dessa faktorer kan vara barnets ålder, placeringens längd och omständigheterna kring placeringen, barnets relation till föräldrar och familjehemsföräldrar, samt den omsorg barnet upplevt under separationen (Andersson 1995, s. 184). Hur barnet blir bemött i situationen kring en separation, är avgörande för om separationen upplevs som traumatisk eller inte av barnet och det är viktigt att barnets behov blir väl bemött under tiden som barnet är separerat från sina föräldrar. Detta betyder att barnet innan placeringen behöver förberedas på ett ordenligt sätt och att barnet vid familjehemsplaceringen har någon vuxen att knyta an till och som ständigt finns närvarande. Upprepade separationer är skadliga för barn och en erfarenhet av upprepade separationer i tidig ålder anses av Cederström (1990) vara en av de största orsakerna till missanpassning senare i livet (s. 28). Barnets sårbarhet vid en separation och familjehemsplacering kan mildras av att en biologisk förälder eller en annan viktig person i barnets nätverk är närvarande i barnets liv och att de nya familjehemsföräldrarna aktivt arbetar för att skapa en relation till barnet och vara lyhörda för barnets signaler och dess behov att tröst. Om barnet får en stimulerande miljö, en riklig tillgång på leksaker och lekaktiviteter, bidrar det också till att minska barnets olycklighet under separationen (Andersson, 2008, s. 64). 26