En gemensam brand- och räddningsmyndighet

Transkript

1 Sida 1 En gemensam brand- och räddningsmyndighet Arbetsgruppen: Landskapsregeringen beslöt den 10 juni 2014 att tillsätta en arbetsgrupp med uppgift att utarbeta en samarbetsplan för en gemensam kommunal räddningsmyndighet. I arbetsgruppen ingår: Camilla Hägglund (ordförande), jurist Ålands landskapsregering (LR) Thomas Mattsson, räddningschef Mariehamns räddningsverk (MRV) Lennart Johansson, räddningschef Räddningsområde Ålands landskommuner (RÅL) Erik Brunström, förbundsdirektör Ålands kommunförbund (ÅKF) Kai Söderlund, infrastrukturdirektör Mariehamns stad Johan Ehn, ordförande Ålands Brand- och Räddningsförbund (ÅBF) John Eriksson, kommundirektör Jomala kommun Uppdraget: Arbetsgruppen ska utarbeta en samarbetsplan som anger riktlinjerna för hur det kommunala räddningsväsendet skulle kunna administreras av en för hela landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet. Arbetsgruppen ska vara klar med sitt uppdrag senast den 31 december Genomförandet: Arbetsgruppen har hållit nio protokollförda möten. Bakgrund: Räddningslag (2006:106) för landskapet Åland trädde i kraft den 1 januari I lagens 8 stadgas att kommunerna inom år 2009 ska utarbeta en plan för hur det kommunala räddningsväsendet skulle kunna administreras av en för hela landskapet gemensam räddningsmyndighet. 8. Organisationen av det kommunala räddningsväsendet Olika uppgifter inom det kommunala räddningsväsendet kan skötas av en kommun enskilt eller av flera kommuner gemensamt. Skötseln ska organiseras utifrån vad som bäst befrämjar de i denna lag uppställda målsättningarna och så att det för varje kommun finns en brandkår med skyldighet att fullgöra uppgifter inom räddningsverksamheten i kommunen. Brandkåren kan bestå av personal i huvudsyssla, personal i bisyssla eller vara en avtalsbrandkår. För varje kommun ska det även finnas en räddningsmyndighet (kommunens räddningsmyndighet) inom vilken det ska finnas en högsta tjänsteman (räddningschef) med uppgift att utöva tillsyn över och ansvara för ledningen av det kommunala räddningsväsendet.

2 Sida 2 Inom tre år efter det att denna lag trätt i kraft ska kommunerna utarbeta en samarbetsplan som anger riktlinjerna för hur det kommunala räddningsväsendet skulle kunna administreras av en för hela landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet. Om kommunerna inte utarbetat planen inom den i 3 mom. föreskrivna tiden ska landskapsregeringen utarbeta planen i samråd med kommunerna. Efter lagens ikraftträdande bad landskapsregeringen kommunerna inkomma med en samarbetsplan i enlighet med den nya räddningslagen. En arbetsgrupp med medlemmar från Räddningsområde Ålands landskommuner (RÅL) och Mariehamns stad tillsattes våren 2011 men de lyckades inte hitta en gemensam modell. Parterna enades om att inlämna två separata skrivelser i ärendet. Jomala kommun har den 24 augusti 2011 inlämnat en skrivelse till landskapsregeringen där man föreslår två olika modeller. Den första modellen förutsätter att räddningsverket separerar myndighetsutövningen från räddningsverket. Den nya myndigheten och RÅL utvecklar samarbetet för att senare slås samman. Den andra modellen är att RÅL fungerar som räddningsmyndighet för alla 16 kommuner. Mariehamns stad inlämnade den 19 september 2011 en skrivelse till landskapsregeringen där man framför att betydande vinster kan göras om räddningsväsendets myndighetsutövning och operativa delar sköts inom samma organisation. Dock har man inte i kommunernas gemensamma utredning hittat en modell som man kunnat enas om. Staden vill inte att man separerar den operativa sidan från myndighetsutövningen. Om man inte hittar en samordningsmöjlighet erbjuder staden tjänster till de övriga kommunerna som köptjänster. Landskapsregeringen har beslutat ta in frågan om en myndighet i samhällsservicereformen och har tillsatt arbetsgruppen för att hitta en gemensam lösning. Nuläget Räddningsområde Ålands landskommuner (RÅL): RÅL är en för 9 kommuner gemensam räddningsmyndighet. Samarbetet sköts i form av en gemensam nämnd av värdkommunsmodell och nämnden sköter administrationen av räddningsväsendet inom sitt räddningsområde. Den gemensamma räddningsmyndigheten RÅL upprätthålls genom värdskap av Jomala kommun, där myndighetens anställda också har sina kansliutrymmen. Myndigheten har två heltidsanställda tjänstemän som är specialiserade på myndighetutövningen; en räddningschef och en brandinspektör. Tillsammans

3 Sida 3 upprätthåller de tillsammans med befälen vid MRV dygnetruntbemannad befälsjour och räddningsledning inom området. Det operativa arbetet sköts av de frivilliga brandkårerna, samt genom samarbeten med Mariehamns stads räddningsverk (MRV). Räddningsområdet omfattar de nio kommunerna Eckerö, Finström, Geta, Hammarland, Jomala, Lumparland, Saltvik, Sund och Vårdö. Räddningsmyndigheten RÅL leder och övervakar brand- och räddningsväsendet och de brandkårer som är verksamma i distriktet, samt ombesörjer och övervakar uppgifter inom befolkningsskyddet. Den gemensamma nämnden representeras av en ledamot från varje medlemskommun, med personlig ersättare samt en kommunstyrelserepresentant. Mariehamns stads räddningsverk (MRV): MRV är en operativ enhet inom Mariehamns stad och har en fast anställd personalstyrka. Myndighetsuppgifterna sköts av flera tjänstemän med specialinriktning och beräknas uppgå till totalt två heltidstjänster per år. De sex kommunerna Brändö, Föglö, Kökar, Kumlinge, Lemland och Sottunga köper enligt avtal räddningsmyndighetsuppgifterna av Mariehamns stad och utgör tillsammans med Mariehamn ett gemensamt räddningsområde. Kommunerna har dock inte något gemensamt beslutsorgan. Räddningsverket leds av stadens infrastrukturnämnd och det verkställande och operativa arbetet leds och övervakas av verkets räddningschef. MRV handhar för tillfället genom avtal med Ålands hälso- och sjukvård (ÅHS) den operativa beredskapen och upprätthållandet av sjuk- och ambulanstransporter i landskapet. Vidare finns också Landskapsalarmcentralen belägen i MRV:s lokaler på Elverksgatan. Alarmcentralen lyder under polisen på Åland. Räddningsmyndighetens uppgifter I myndighetens uppgifter ingår: - Uppgifter enligt räddningslagen såsom brandsyn, planläggning, tillstånd, sotning, brandorsaksutredning, information m.m. - Uppgifter enligt kemikaliesäkerhetslagen (FFS 390/2005) såsom tillsyn, anmälan, samarbete med övriga tillsynsmyndigheter m.m.

4 Sida 4 - Uppgifter enligt plan- och bygglagen (ÅFS 2008:102) såsom ritningsgranskning, rådgivning, ibruktagnings- och kanalsyner m.m. - Räddningsledning bestående av brandbefälsjour och samverkan med övriga myndigheter. - Befolkningsskyddsplanering/Ledningscentral i enlighet med befolkningsskyddslagstiftningen som är riksbehörighet. - Fakta och beslutsunderlag för kommunernas servicenivåbeslut. - Övervakning och tillsyn av de kommunala räddningsstyrkorna. - Insats- och larmplanering. - Övriga uppgifter enligt speciallagstiftning och överenskommelse. Grundprinciper som arbetsgruppen enats om Gemensam nämnd - Grunden för den gemensamma räddningsmyndigheten bör bestå i ett gemensamt beslutsorgan. - Ett gemensamt kommunalt beslutsorgan kan i princip bara utgöras av ett kommunalförbund eller en gemensam nämnd av värdkommunsmodell. - Gruppen har varit enig om att en gemensam nämnd då är att föredra. - Nämndrepresentationen fördelas lämpligtvis per capita. Kostnadsfördelning - Kostnadsfördelningen enligt principen euro per invånare. Samma avtal för alla kommuner - Inga speciallösningar. Transparent budget Sammanfattning och förslag: Då enighet inte nåtts lägger arbetsgruppen fram två planer för hur det kommunala räddningsväsendet skulle kunna ledas av en för hela landskapet gemensam räddningsmyndighet. Representanterna för Jomala kommun, ÅKF och RÅL har även skriftligen reserverat sig mot landskapsregeringens förslag. Landskapsregeringens förslag omfattas av Mariehamns stads representanter (Bilaga 1). Förslag från representanterna för Jomala kommun, ÅKF och RÅL (Bilaga 2).

5 Sida 5 ÅBFs representant betonar vikten av att frågan om en gemensam räddningsmyndighet snarast bör få en lösning då avsaknaden av beslut i frågan skapar osäkerhet och försvårar även annan utveckling inom området. Då en enighet inte har kunnat åstadkommas mellan stadens och landsbyggskommunernas representanter konstaterar ÅBFs representant att ÅBF inte kan ta ställning för eller mot vilken värdkommunen skall vara. Såväl ordförandes som landsbyggskommunernas förslag tillvaratar på ett fullgott sätt de frivilliga brandkårernas intressen. ÅBFs representant välkomnar också en samordning av räddningsmyndigheten, alarmcentralen och ledningen av oljeskyddet, vilket skulle stärka samtliga nämnda organisationers verksamheter och tydliga positiva synergier skulle uppnås. Arbetsgruppen lämnar således två förslag till landskapsregeringen för avgörande.

6 Sida 6 Bilaga 1 Landskapsregeringens förslag: Ålands räddningsmyndighet Allmän Målsättning De 16 åländska kommunerna överenskommer genom likvärdiga avtal om hur räddningsmyndighetsuppgifterna ska skötas på Åland. Ålands Räddningsmyndighet (ÅRM) bildas med en räddningsnämnd vars sammansättning speglar kommunernas befolkningsmängd. Exakt sammansättning kan diskuteras så att samtliga kommuner känner att deras inflytande säkras på lämpligt sätt. Alla beslut gällande myndighetsutövning fattas av tjänstemännen vid ÅRM eller dess räddningsnämnd. Den operativa verksamheten såsom kommunernas servicenivåbeslut, avtal med frivilliga brandkårer samt budget för FBK och MRV berörs inte av denna överenskommelse utan ligger kvar hos respektive kommun. Kommunerna har fortsättningsvis kommunal självbestämmanderätt i dessa frågor. Målsättningen är att i enlighet med Räddningslag för landskapet Ålands bilda en gemensam räddningsmyndighet för Åland. Genom bildandet av en gemensam myndighet uppnås en enhetlig praxis vid myndighetsutövning, mindre sårbarhet vid sjukfrånvaro och ledigheter, större möjlighet till specialisering och kompetensutveckling samt ett bättre nyttjande av gemensamma resurser. Placering Mariehamns stad står som värdkommun för den nya myndigheten. Myndigheten fungerar som en självständig enhet inom stadens organisation. Övriga kommuner tecknar avtal med Mariehamns stad om handhavandet av räddningsmyndighetsuppgifter i enlighet med räddningslagen och speciallagstiftning samt övriga uppgifter som kan ingå i myndighetens uppdrag.

7 Sida 7 Motivering till placering i Mariehamn: Mariehamn är den enda åländska kommunen som har ett räddningsverk med heltidsanställd personal. I räddningsverkets lokaler finns alarmcentralen. Då räddningsmyndigheten placeras i Mariehamn uppstår synergieffekter mellan myndigheten och räddningsverket. Dessa synergieffekter är mer värdefulla för ÅRM än de synergieffekter av kommunalförvaltningsnatur som kan uppstå vid placering i en annan kommun. Bland synergieffekterna kan nämnas bättre möjlighet till specialisering och kompetensutveckling och mindre sårbarhet vid ledigheter och sjukfrånvaro. Alarmcentralens placering är också av betydelse för ÅRM s placering då ÅRM föreslås leda alarmcentralen. ÅRM kan upprätthålla och bemanna servicekontor i andra kommuner om detta behövs. Nämnd Ålands räddningsmyndighet leds av en nämnd som tillsätts av Mariehamns stad. I nämnden ska finnas representation för hela Åland. Varje kommun behöver dock inte ha en egen representant. Om flera kommuner delar på en plats ska nämndrepresentationen alternera mellan kommunerna. Sammansättningen i nämnden bör vara sådan att kommunrepresentanternas röstetal ska stå i förhållande till kommunens invånarantal. Dock med begränsningen att ingen kommun får ha egen majoritet. Exakt sammansättning och storlek på nämnden kan diskuteras så att samtliga kommuner känner att deras inflytande säkras. Nämnden fastställer bland annat myndighetens reglemente och delegeringsbeslut, taxor, upprättar budget, bokslut och verksamhetsberättelse, utfärdar anvisningar och direktiv samt hanterar överklaganden m.m. Ekonomi/Kostnadsfördelning Finansieringen av ÅRM sker så att nettokostnaderna för myndigheten fördelas per capita i respektive kommun. Nettoskostnaden för myndigheten fås fram genom att man från totala kostnaderna för myndigheten drar av ev. inkomster.

8 Sida 8 Alarmcentralen bör föras in som en del av ÅRM där en av tjänstemännen på en del av sin tjänstetid förordnas att leda alarmcentralens verksamhet, övrig personal överförs från nuvarande organisation. Landskapsregeringen betalar full ersättning för de kostnader som hänförs från Alarmcentralens verksamhet. Ytterligare tecknas ett avtal med landskapsregeringen om att handha det operativa ledningsansvaret för oljeskyddet i landskapet för vilket landskapet betalar ersättning till myndigheten. Vidare föreslås att man genom ett avtal med Mariehamns Stad avdelar en del av Räddningschefens tjänstetid till att leda Mariehamns Räddningsverk (MRV) för vilket staden betalar full ersättning. Nettokostnaden för ÅRM räknas därmed ut genom den totala kostnaden för myndigheten minus inkomsterna från landskapet för Alarmcentralen och oljeskyddet samt den del av kostnaderna för räddningschefen som Mariehamns Stad använder för ledning av MRV. Utgående från att ÅRM s kostnader främst utgörs av personalkostnader har en enkel kostnadsberäkning uppgjorts utgående från RÅL s budgeterade kostnader för år 2015 ( euro) och MRV s budgeterade kostnader för myndighetsutövningen för 2015 ( euro). I kostnadsberäkningen ingår: Lönekostnader: 1 Räddningschef 1 Stf. Räddningschef 2 Brandinspektörer/Brandmästare Kostnader för befälsjour. Fortbildning Beredskapsersättningar Övertids- och OB-ersättningar Virve-abonnemang Fordonskostnader. 1 Ledningsfordon 3 Besiktningsfordon Bränsle Service, däck och övriga reparationer. Räntor och avskrivningar för byte av ett fordon per år (Skattelättnad) Kontorsservice. Datorer, Skrivare och kopiatorer IT-support Licenser för IT-mjukvara för tillsyn, register och ledningsstöd Telefoner

9 Sida 9 Kontorsmateriel Lokalhyror. Kontorsplatser Garage Räddningscentral Övrigt. Beklädnad Kostnad för administration Nämndadministration Myndighetens kostnader uppgår till euro. Antalet invånare på Åland uppgick till personer. Kostnad/invånare = 15,76 euro. MRVs räddningschef har gjort en budgetkalkyl för gemensam räddningmyndighet 2015 där kostnad/invånare = 15,35 euro. I budgetkalkylen ingår inte lönekostnader för en brandmästare som enligt förslaget skulle leda alarmcentralen eftersom lönekostnaden skulle erläggas av landskapsregeringen. Kostnaderna per invånare skulle enligt kostnadsberäkningen uppgå till ca. 15,35 15,76 euro. Organisation Brandmästare Räddningschef Bitr. räddningschef Brandmästare Brandmästare AC

10 Sida 10 ÅRM leds av en räddningschef. Som ställföreträdande räddningschef finns en biträdande räddningschef. Vid ÅRM finns tre brandmästare/inspektörer. En av brandmästarna fungerar som chef för alarmcentralen. Denna tjänst finansieras av LR. Totalt bör det finnas 5 heltidstjänster. Tjänster kan delas med MRV. Administrativ service uppköps. Personal, materiel och utrustning Kommunernas personal överförs, efter samtycke, till Ålands räddningsmyndighets tjänst då Ålands räddningsmyndighet inleder sin verksamhet. Kommunerna överlåter också utan vederlag det räddningsmyndighetsmateriel och - utrustning de äger och använder att brukas av Ålands räddningsverk.

11 Sida 11 Bilaga 2 Landskommunernas förslag: Ålands räddningsmyndighet Bakgrund och målsättningar Ålands landskapsregering (LR) har i anslutning till arbetet med samhällsservicereformen (SSR) sommaren 2014 tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att i enlighet med 8 räddningslagen; utarbeta en samarbetsplan med riktlinjer för hur det kommunala räddningsväsendet skulle kunna administreras av en för hela landskapet gemensam kommunal räddningsmyndighet (egen kursivering). Lagstiftaren har velat uppnå en för alla kommuner gemensam administrativ myndighet, men har i förarbetena även hållit dörren öppen för fortsatt förekomst av flera räddningsområden. Det viktigaste målet med planen för gemensam myndighet har varit att öka samarbetet inom räddningsväsendet. Målsättningen är dock att, i enlighet med räddningslagen, uppnå en för alla kommuner gemensam räddningsmyndighet. Den gemensamma myndigheten skulle ha ansvaret för ekonomisk styrning och förvaltning, kompetensutveckling, myndighetsutövning i fråga om tillståndsgivning och inspektionsverksamhet, övergripande planering i enlighet med lagstiftningens krav och liknande uppgifter. Genom en gemensam myndighet uppnås en enhetlig praxis vid myndighetsutövning, mindre sårbarhet vid sjukfrånvaro och ledigheter, större möjlighet till specialisering och kompetensutveckling samt ett bättre nyttjande av gemensamma resurser. De enda egentliga alternativen för gemensam kommunal myndighetsutövning är ett kommunalförbund eller en gemensam nämnd. Därvid torde den befintliga och för en majoritet av Ålands kommuner redan befintliga gemensamma nämnden Räddningsområde Ålands landskommuner (RÅL) uppfylla lagens krav. Ålands kommunförbund (ÅKF) och landskommunerna har varit eniga i sina SSRremisser; man välkomnar i princip en utökad administrativ samordning av myndighetsfunktionen, men under villkor att det inte inverkar på verksamhetsförutsättningarna för FBK. LR har längs vägen lovat att så ej ska ske. ÅKF har även framfört att man i reformarbetena i princip bör utgå från befintliga strukturer.

12 Sida 12 Förslag rörande värdskap och placering De åländska kommunerna överenskommer genom likvärdiga avtal om hur räddningsmyndighetsuppgifterna ska skötas på Åland och ansluter sig till ett för ändamålet gemensamt beslutsorgan i form av en gemensam nämnd enligt värdkommunsmodell. Vi föreslår därför, med hänvisning till den kommunala självstyrelsen, att: 1. De kommuner som inte redan ingår i den befintliga och för en majoritet av kommunerna gemensamma räddningsmyndigheten RÅL erbjuds att ansluta sig till densamma, med alternativet att annars under valfritt värdskap bilda en egen parallell organisation med ett gemensamt beslutsorgan som kan vara ett kommunalförbund eller en gemensam nämnd. 2. När alla kommuner ingår i en eller maximalt två gemensamma räddningsmyndigheter tas beslut inom aktuellt organ om myndighetens namn, tjänsternas fysiska placering, myndighetens finansiering och medlemskommunernas inflytande i form av mandatfördelning m.m. 3. I den mån myndigheten/myndigheterna sedan finner det ändamålsenligt kan de internt eller sinsemellan och successivt överenskomma om och besluta att, utöver de administrativa myndighetsuppgifterna som lagen förutsätter att de sköts gemensamt, även åta sig andra delar av kommunernas och annan till räddningsväsendet relaterad verksamhet. Motiveringar Den gemensamma räddningsmyndigheten ska enligt arbetsgruppens uppdragsbeskrivning, jämte lagen och dess förarbeten, ha till uppgift att administrera räddningsväsendet. Lagstiftaren har betonat just den administrativa delen i myndighetsutövningen, och vikten av att densamma skiljs från den operativa driften. Detta bl a för att trygga de frivilliga brandkårernas verksamhetsförutsättningar, som i förarbetena omnämns som särskilt viktiga att värna. Även ÅKF och landskommunerna har framfört vikten av värnande om FBK och att i reformsammanhangen princip utgå från befintliga organ och strukturer samt att värna om tillgång till service och arbetsplatser i landsbygd och skärgård. Landskommunernas fortsatta rätt och möjlighet till inflytande i och kontroll över gemensamma kommunala organ har också betonats. I samband med SSR-paketets övriga delar, såsom KST, sker en betydande ytterligare centralisering av service och arbetsplatser till Mariehamns stad. Det ska därför finnas tungt vägande praktiska skäl för att ytterligare tjänster och uppgiftsområden ska centraliseras.

13 Sida 13 För myndighetsutövningen finns inte någon betydande vinst i form av ändamålsenlighet eller kostnadseffektivitet vad gäller det övervakande beslutsorganets fysiska säte. Vi ser i stället en konkret nytta i att fortsättningsvis ha administration, tillsyn och myndighetsutövning skild från den operativa driften vid de lokala brandkårerna och stadens räddningsverk. Detta är även i linje med förarbetena till räddningslagen och målsättningen att inte påverka de frivilliga brandkårernas fortsatta verksamhetsförutsättningar (se speciellt lagutskottets betänkande nr 4/ ). Ifall landskapsregeringens förslag verkställs innebär det att ett befintligt kommunalt samarbete raseras. Ifall en ny myndighet dessutom integreras med en av de operativa enheterna är vår bedömning att det finns en uppenbar risk för att myndighetens arbete, bestående av ekonomisk styrning och kontroll av operativa enheter, åtminstone uppfattas som partisk och att likabehandlingsprincipen frångås. Jomala kommun föreslås därför fortsättningsvis stå som värd för den gemensamma nämnden. Den befintliga myndigheten fungerar redan som en gemensam nämnd i enlighet med kommunallagens stadganden. Övriga kommuner kan teckna avtal om handhavandet av räddningsmyndighetsuppgifter i enlighet med räddningslagen och speciallagstiftning samt övriga uppgifter som kan ingå i myndighetens uppdrag. Jomala kommun är vidare Ålands främsta tillväxtkommun och Mariehamns närmaste granne. En klar majoritet av landskapets befolkning bor utanför staden och stora flertalet passerar genom Jomala på sin väg till och från arbete och fritidsaktiviteter då landskapets samtliga huvudvägar skär genom kommunen. Här finns också den största frivilliga brandkåren, flygfältet samt en snabbt tilltagande koncentration av privata servicecentra och nya bostadsområden. För brandbefäl och räddningsledning samt för syningsverksamhet är Jomala den strategiskt bästa utgångspunkten då avstånden till objekt på hela Åland är kortare än från andra platser. Den främsta och viktigaste fördelen med fortsatt placering av den för kommunerna gemensamma räddningsmyndigheten i Jomala är att en gemensam nämnd redan finns där och nämnden fungerar redan enligt lagens syften och målsättningar. Det kan inte anses motiverat att rasera ett fullt fungerande kommunalt samarbete, som en majoritet av kommunerna byggt upp, för att i strid med de självstyrande kommunernas vilja flytta värdskapet och tjänstemännen till stadens operativa verk, med risk för påverkan på verksamhetsförutsättningarna för de frivilliga brandkårerna. Man bör därför utgå från befintligt gemensamt beslutsorgan och låta detsamma avgöra i vilken utsträckning myndigheten sedan vill åta sig ytterligare uppgifter än de lagen förutsätter samt ändamålsenligheten i tjänstemännens fysiska placering.

14 Sida 14 Nämnd Den gemensamma nämnden ska utgöra den för Ålands kommuner gemensamma räddningsmyndigheten. Nämnden fattar beslut kring behov av personal, är anställande organ för desamma och avgör deras fysiska lokalisering, samt fastställer tjänstebeskrivningar och delegeringsordningar för de myndighetsutövande tjänstemännen. Nämnden utvecklar sin egen praxis och utgör instans för rättelseyrkanden. I nämnden ska finnas representation för hela Åland. Varje kommun behöver dock inte alltid ha en egen ordinarie representant. Om flera kommuner delar på en plats bör den ordinarie platsen alternera mellan kommunerna. Även ordförandeskapet kan t.ex. alternera mellan eller vikas för värdkommunen och den eller de största kommunerna i nämndsamarbetet. Sammansättningen i nämnden bör vara sådan att kommunrepresentanternas röstetal ska stå i förhållande till kommunens invånarantal. Dock med begränsningen att ingen kommun får ha egen majoritet. Exakt sammansättning och storlek på nämnden kan diskuteras så att samtliga kommuner känner att deras inflytande säkras. Nämnden fastställer bland annat myndighetens reglemente och delegeringsbeslut, taxor, förslag till budget, bokslut och verksamhetsberättelse, utfärdar anvisningar och direktiv samt hanterar rättelseyrkanden m.m. Den operativa verksamheten såsom kommunernas servicenivåbeslut, avtal med frivilliga brandkårer samt budget för respektive FBK och MRV berörs inte av denna överenskommelse. Ekonomi/kostnadsfördelning Finansieringen av ÅRM sker så att nettokostnaderna för myndigheten fördelas per capita i respektive kommun. Nettoskostnaden för myndigheten fås fram genom att man från totala kostnaderna för myndigheten drar av eventuella inkomster. Befintliga RÅLs budgeterade kostnader för år 2015 är euro och utgörs i huvudsak av lönekostnader för de för myndighetsutövningen specialiserade tjänstemännen och arvoden samt administration av den gemenamma nämnden. MRVs budgeterade kostnader består främst i löner för personal, varav huvuddelen är i operativ tjänst. Det är därför svårt att särskilja och jämföra de kostnader som hör till myndighetsutövningen i MRVs förslag. Nedan följer en schematisk skiss över identifierade kostnadsslag för myndigheten:

15 Sida 15 Lönekostnader: 1 Räddningschef 1 Stf. Räddningschef 2 Brandinspektörer/Brandmästare 0,15-0,3 Byråsekreterare/Upphandlingskostnad för administration Kostnader för gemensam nämnd. Arvoden Kostnader för befälsjour. Beredskapsersättningar Köp av tjänster Kontorstjänster Tryckning och annonsering Post- och teletjänster ADB-tjänster Försäkringar Renhållnings- och tvätteritjänster Byggande och underhåll av maskiner och inventarier Reseersättningar Personalhälsovård Utbildnings- och kulturtjänster Avgifter Virve Material, förnödenheter och varor Kontors- och skolmaterial Litteratur Undervisningsmaterial Arbetsmaterial Beklädnad Bränsle- och smörjmedel Inventarier Övrigt material Övriga verksamhetskostnader Lokalhyror Hyror för maskiner och anordningar Räddningscentral Räntor- och avskrivningar Övriga kostnader PR-verksamhet och representation Renhållnings- och tvätteritjänster Byggande och underhåll av maskiner och inventarier Reseersättningar Personalhälsovård

16 Sida 16 Utbildnings- och kulturtjänster Avgifter Virve Myndighetens kostnader beräknas utan förändringar upp gå till euro per år (RÅL:s budget för 2015 * 2). Antalet invånare på Åland uppgick till personer. Kostnaden per invånare uppgår då till 15,62 euro per år. Med tanke på att de administrativa uppgifterna och kostnaderna kring nämnden inte fördubblas ifall den befintliga gemensamma räddningsnämnden utvidgas så att den inkluderar samtliga kommuner på Åland, finns grund för att anta att de totala administrativa kostnaderna och lönekostnaderna samt arvoden kan minskas med cirka euro per år från det beräknade. Kostnaden per invånare skulle i så fall uppgå till 15,32 euro per år. Organisation, personal, materiel och utrustning Räddningsmyndigheten utgörs av den gemensamma nämnden, och nämndens praktiska arbete leds av en anställd räddningschef. Som ställföreträdande räddningschef bör finnas en biträdande räddningschef. Vid myndigheten bör åtminstone inledningsvis även finnas två brandmästare/-inspektörer. Den administrativa servicen har hittills hanterats internt av nämnden genom en 0,15 byråsekreterare och av värdkommunen Jomala kommun utan extra ersättning. Dessa tjänster kan dock, om så önskas, upphandlas. När samtliga kommuner ingår i den gemensamma räddningsmyndigheten, som utgörs av den gemensamma nämnden, görs övervägningar och tas beslut om behov av personal och ändamålsenlig placering av desamma, jämte eventuell utvidgning av den gemensamma verksamheten till att omfatta även andra och mer operativa delar av räddningsväsendet samt eventuell överlåtelse av material och utrustning till det gemensamma organet. Dessa beslut tas av de kommunala representanterna, i det för alla kommunerna gemensamma beslutsorganet, inom ramen för den lokala demokratin och den grundlagstadgade kommunala självstyrelsen. Övrigt Inom ramen för arbetsgruppens uppdrag har diskussionerna kommit att vidgas i fråga om eventuella ytterligare mer konkreta uppgifter som den gemensamma kommunala räddningsmyndigheten skulle kunna välja att åta sig. Landskapsregeringen vill föreslå att alarmcentralen förs in som en del av räddningsmyndigheten, varvid LR skulle betala full ersättning för de kostnader som hänförs från alarmcentralens verksamhet. Ytterligare vill LR föreslå att det tecknas ett avtal med

17 Sida 17 landskapsregeringen om att handha det operativa ledningsansvaret för oljeskyddet i landskapet, för vilket landskapet då betalar ersättning till myndigheten. Vidare föreslår LR att man genom ett avtal med Mariehamns stad avdelar en del av räddningschefens tjänstetid till att leda stadens räddningsverk, för vilket staden skulle betala full ersättning. Landskommunernas representanter i arbetsgruppen har ansett en del av dessa resonemang intressanta inför en eventuell vidareutveckling av den gemensamma myndigheten, men bedömt dem som liggande utanför arbetsgruppens uppdrag och mandat. När samtliga kommuner i enlighet med räddningslagens målsättning ingår i ett gemensamt kommunalt beslutsorgan, torde dessa frågor kunna övervägas och avgöras i organet. Inlämnad skriftlig reservation Representanterna för Jomala kommun, ÅKF och RÅL har även skriftligen reserverat sig mot landskapsregeringens förslag med följande motivering: I landskapet Åland finns redan en myndighet och en organisation som uppfyller de ställda kraven i 8 räddningslagen (2006:106) för landskapet Åland och det är den gemensamma räddningsnämnden för Ålands landskommuner (RÅL). En majoritet bestående av nio av Ålands sexton kommuner är redan medlemmar i RÅL. För att uppfylla kraven i 8 räddningslagen föreslås därför att de kommuner som inte är medlemmar i RÅL uppmanas att ansluta sig till RÅL. Genom förslaget utnyttjas redan befintliga strukturer och organisationer utan att några nya bildas. Det är sedan upp till RÅL, efter att övriga kommuner anslutit sig, att besluta om en framtida placering av och organisation för myndigheten. Oavsett ifall detta förslag verkställs eller ej bör åtminstone övriga kommuner som inte är medlemmar i RÅL bilda en gemensam nämnd för att undvika dagens situation med åtta räddningsmyndigheter på Åland. Inledningsvis kan konstateras att Ålands landskapsregerings förslag går ut över det som kan anses utgöra arbetsgruppens uppdrag och det som förutsätts i 8 räddningslagen. Av förarbetena till räddningslagen framgår tydligt att det avsedda samarbetet i lagen framför allt gäller den administrativa delen av räddningsväsendet och inte det operativa (se FR 11/ och lagutskottets betänkande nr 4/ ). Trots detta har landskapsregeringen föreslagit att den gemensamma räddningsmyndigheten ska lokaliseras i den operativa enheten Mariehamns räddningsverk samt att myndigheten kan ha delade tjänster med Mariehamns räddningsverk. Utöver det faktum att förslaget inte överensstämmer med 8 räddningslagen kan även konstateras att det är direkt olämpligt att en kontrollerande

18 Sida 18 och styrande myndighet placeras samt integreras i en av de operativa enheter myndigheten ska kontrollera och styra. Ifall landskapsregeringens förslag verkställs är vår bedömning att det finns en uppenbar risk för att myndighetens arbete åtminstone uppfattas som partisk samt att likabehandlingsprincipen frångås. Av förarbetena till räddningslagen framgår också att brandkårerna utgör en viktig del av räddningsväsendet utan vilkas bistånd det inte går att upprätthålla en välfungerande räddningsverksamhet i landskapet, avtalsbrandkårerna skall bibehållas och deras roll i räddningsverksamheten stärkas och att de föreslagna administrativa reformerna inte får betraktas som något hinder för de lokala brandkårernas fortsatta verksamhet. Kårerna och de personer som är engagerade i deras arbete utgör en viktig resurs i vårt samhälle. I detta sammanhang kan nämnas att näst intill samtliga kommuner på Åland i samband med, av landskapsregeringen inbegärda utlåtanden över samhällsservicereformen 2014, betonade att inom brandväsendet ingår kommunerna redan i fungerande samarbeten, men att en mer samordnad administration kan tänkas. Vikten av fortsatt goda förutsättningar för den frivilliga brandkåren betonades också av nära nog alla kommuner (se Ålands kommunförbunds utlåtande i ärende ÅKF 17/2014). Att landskapsregeringen med denna historik och grund föreslår att den gemensamma brand- och räddningsmyndigheten integreras med den operativa enheten Mariehamns räddningsverk är anmärkningsvärt. Ifall förslaget verkställs finns en uppenbar risk att förutsättningarna för de frivilliga brandkårerna försämras då deras möjligheter att påverka samt deras verksamhetsförutsättningar försämras. Jomala kommuns kostnader för brand- och räddningsväsendet uppgick 2013 till cirka 30 euro per invånare medan Mariehamns stads kostnader för brand- och räddningsväsendet 2013 uppgick till cirka 130 euro per invånare. Orsaken till denna skillnad är helt enkelt att Jomala kommun, p.g.a. den frivilliga brandkåren, kan upprätthålla ett kostnadseffektivt brand- och räddningsväsende. I sammanhanget kan även konstateras att Mariehamns stad uppgivit att den nya myndighetens lokalkostnader skulle uppgå till euro per år plus ett tillägg om ,48 euro för administrativa kostnader (d.v.s. totalt ,48 euro som ska betalas till Mariehamns stad). Jomala kommuns motsvarande kostnader som debiteras RÅL uppgår till euro per år. I denna kostnad ingår lokalhyra och administrativa kostnader. Avslutningsvis bör vidare framhållas att ifall landskapsregeringens förslag verkställs utan samtycke från kommunerna finns skäl att hävda att förslaget strider mot den grundlagsskyddade kommunala självstyrelsen i mom. i grundlagen (FFS

19 Sida /1999). Att landskapsregeringen fastslår var en kommunal myndighet ska vara placerad, var tjänster ska lokaliseras och hur myndighetens organisation ska vara uppbyggd samt att kommuner utan vederlag ska överlåta det räddningsmyndighetsmaterial och den utrustning de äger och använder för att brukas av Ålands räddningsmyndighet kränker kommunernas rätt att bestämma om sin förvaltning och ekonomi (se GrUU 31/1996 rd, GrUU 32/2001 rd, GrUU 37/2006 rd och Högsta förvaltningsdomstolens dom i HFD 2014:144).