Ungdomsvård med tvång

Transkript

1 Examensarbete Ungdomsvård med tvång En intervjustudie om behandlares syn på faktorer som påverkar behandlingens resultat Författare: Malin Persson Josefine Stark Handledare: Marita Pekkanen Myhrberg Termin: VT14 Kurskod: 2MB332 II [

2

3 ABSTRAKT Linnéuniversitetet Institutionen för pedagogik Pedagogik med inriktning mot ungdoms - och missbruksvård, Examensarbete 15hp Titel Engelsk titel Författare Handledare Datum Mars 2014 Antal sidor 40 Ungdomsvård med tvång En intervjustudie om behandlares syn på faktorer som påverkar behandlingens resultat Youth care by force - An interview study about terapists views on the factors that influence treatment success Malin Persson, Josefine Stark Marita Pekkanen Myhrberg Nyckelord Risk- och skyddsfaktorer, behovsprincipen, responsivitetsprincipen, behandlingsutfall, institution, tvångsvård Denna intervjustudie syftar till att belysa behandlares erfarenheter av och uppfattningar om särskilda faktorer som påverkar behandlingsutfall hos ungdomar inom tvångsvården. Syftet innebär även att få kunskap kring hur behandlare resonerar om hur de förhåller sig till olika faktorer i behandlingsarbetet. Studien bygger på en hermeneutisk ståndpunkt och en kvalitativ ansats. Semistrukturerade intervjuer har gjorts med sex behandlare som arbetar inom ungdomsvården. Resultatet har tolkats utifrån teorin om risk- och skyddsfaktorer, behovsprincipen och responsivitetsprincipen. Resultatet visar på olika faktorer som kan vara hindrande respektive främjande för behandlingens utfall. Dessa faktorer är skola, familj och nätverk, fritidsintresse, begåvning och psykisk hälsa. Det visar också på att en god relation är en förutsättning för att behandlingen ska bli så effektiv som möjligt. Resultatet visar på att personalen förhåller sig till de olika faktorerna i arbetet främst genom behandlingsplanering, utredningar och samtal. En viktig slutsats är att eftervården bör förbättras.

4

5 Förord Vi vill framföra ett stort tack till alla er som deltagit i intervjuerna och på så vis delat med er av era upplevelser och erfarenheter kring risk- och skyddsfaktorer. Utan er hade den här studien inte kunnat genomföras och vi är oerhört tacksamma för att ni tog er tid till att medverka. Vi vill även framföra ett stort tack till vår handledare Marita Pekkanen Myhrberg för allt stöd genom skrivandet. Genom hennes konstruktiva kritik har uppsatsen kunnat utvecklas och förbättras. Växjö 2014 Malin Persson & Josefine Stark

6

7 Innehållsförteckning INTRODUKTION... 1 BAKGRUND... 1 LVU OCH SIS-INSTITUTION... 1 TIDIGARE FORSKNING... 2 Tvångsvård för ungdomar... 2 Behandlingsresultat... 3 TEORETISK UTGÅNGSPUNKT... 5 Risk - och skyddsfaktorer... 5 Behovsprincipen... 7 Responsivitetsprincipen... 8 SYFTE OCH PROBLEMFORMULERING... 9 METOD... 9 METODOLOGISKA UTGÅNGSPUNKTER Hermeneutik Förförståelse Tillförlitlighet och äkthet PLANERING OCH GENOMFÖRANDE Urval Instrument & insamling Transkribering Analys Etiska riktlinjer RESULTAT PLACERINGSGRUND MILJÖNS PÅVERKAN SKYDDSFAKTORER Generella faktorer Individuella faktorer RISKFAKTORER Generella faktorer Individuella faktorer Riskfaktorer knutna till individen PERSONALENS FÖRHÅLLNINGSSÄTT GENTEMOT DE OLIKA FAKTORERNA BEHANDLINGSUTFALL Relationens betydelse Betydelsen av tillit Miljöns betydelse för behandlingsutfallet ÖVRIGA FAKTORER SOM ÄR AV BETYDELSE FÖR BEHANDLINGSUTFALL SAMMANFATTNING AV RESULTAT TEORETISK PROBLEMATISERING RISK- OCH SKYDDSFAKTORER BEHOVSPRINCIPEN... 30

8 RESPONSIVITETSPRINCIPEN DISKUSSION METODDISKUSSION RESULTATDISKUSSION Placeringsgrund Miljöns påverkan Skyddsfaktorer Riskfaktorer Personalens förhållningssätt gentemot de olika faktorerna Behandlingsutfall BEHANDLINGSPEDAGOGISKA IMPLIKATIONER FÖRSLAG TILL FORTSATT FORSKNING SLUTSATSER REFERENSER BILAGA I... I BILAGA II... I

9 INTRODUKTION Institutionsplacering av ungdomar är en vanlig åtgärd i flera länder där de som placeras har en allvarlig beteendeproblematik (Andreassen 2003). Den vanligaste orsaken till placering på institution är att den unge omhändertas enligt Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). De ungdomar som placeras på en institution gör det främst på grund av att de har ett eget destruktivt beteende, exempelvis missbruk eller annan kriminalitet (Statens institutions Styrelse 2013). Enligt Brå (2009) begår många ungdomar vid något enstaka tillfälle ett brott, däremot så är det ovanligt att en ungdom återfaller i brott och begår upprepade kriminella handlingar, de flesta ungdomar är alltså engångsförbrytare. De ungdomar som fortsätter att begå brott är en väldigt liten del av den totala ungdomsbrottsligheten men samtidigt står de för en stor majoritet av brott som begås av ungdomar i Sverige. Faktorer som har visats påverka de ungdomar som begår upprepade kriminella handlingar är problem med skola, umgänge och hemmiljö. Det finns olika risk- och skyddsfaktorer som är knutna till ungdomen och som påverkar dennes utveckling. Faktorerna kan vara knutna till individen själv, dennes nätverk och/eller till behandling (Brå 2009). Andreassen (2003) betonar att ungdomens utveckling starkt hör samman med dennes risk- och skyddsfaktorer. Ur ett behandlingspedagogiskt perspektiv är det intressant att närmare studera hur institutionstiden ser ut och därmed se närmare på vilka faktorer som är hindrande respektive främjande för behandlingens utfall. Påverkas ungdomen av sina risk- och skyddsfaktorer? Vad är det som gör att vissa ungdomar eventuellt svarar bättre på behandlingen än andra? Vilka faktorer ser behandlare påverkar behandlingsprocessen, är faktorerna huvudsakligen knutna till nätverk, individ eller behandling? Dessa frågor har funnits med under hela vår utbildning, de väckte vårt intresse att närmare studera risk- och skyddfaktorer och dess påverkan på ungdomar. Vi var intresserade av att ta reda på varför vissa ungdomar svarade bättre på en behandling än andra och vad det eventuellt var som gjorde att de åstadkom positiva behandlingsutfall. För att kunna besvara våra frågeställningar kring detta kopplade vi samman våra funderingar med teorin om risk- och skyddsfaktorer. Bakgrund Här presenteras studiens problemområde, bakgrunden är strukturerad i olika avsnitt. Här beskrivs innebörden av LVU; hur lagen tillämpas och på vem. Här görs också en beskrivning av vad risk- och skyddsfaktorer är och varför de är av betydelse för ungdomens utveckling. Slutligen presenteras tidigare forskning inom området. LVU och SiS-institution Lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) är en tvångslagstiftning som finns i Sverige. Socialstyrelsen (1997) skriver att LVU verkar som ett slags skydd för barn och ungdomar vilket ger samhället rätt att ingripa när det handlar om att värna om barns säkerhet och behov. För att omhänderta ett barn eller en ungdom enligt LVU krävs det att ett visst antal kriterier är uppfyllda och man tar hänsyn 1

10 till två paragrafer, 2 syftar till den unges miljö och 3 till ungdomens eget beteende. Under dessa paragrafer ligger olika kriterier och för att ett tvångsomhändertagande ska vara möjligt krävs det att minst tre av dessa är uppfyllda. Ett omhändertagande görs i de fall där en ungdom eller ett barn far illa. Att barn far illa kan bero på olika saker, exempelvis missbruk och kriminalitet. LVU tillämpas endast i de fall där vård i frivilliga former inte är möjligt eller tillräckligt. Vården kan se olika ut men målet är alltid att ungdomen ska kunna flytta hem eller till någon form av eget boende (Socialstyrelsen 1997). Statens institutions Styrelse (2013) skriver att en relativt vanlig åtgärd för ungdomar med ett LVU är placering på en institution, dock har ungdomarna oftast haft tidigare insatser inom öppenvården och placering på institution ses som en sista utväg då öppenvårdens insatser inte anses vara tillräckliga. De ungdomar som placeras på en institution har en allvarlig beteendeproblematik som ofta innefattar ett utåtagerande beteende, våld, missbruk och kriminellt beteende. Gemensamt för dessa ungdomar är att det ofta finns en problematik rörande familj och skola, så kallade riskfaktorer (Statens institutions Styrelse 2013). Statens institutions Styrelse (SiS) är en statlig myndighet som ansvarar för tvångsvården i Sverige. För att en placering ska ske måste en utredning göras inom socialtjänsten, därefter går det vidare till förvaltningsrätten som beslutar om insats inom tvångsvården är nödvändig. De ungdomar som placeras på särskilda ungdomshem (SiS) placeras på grund av ett LVU. De ungdomar som placeras gör det främst för att de har allvarliga psykosociala problem, vilket innebär att den unges eget beteende är skadligt och/eller kombinerat med att den unge vistas i en skadlig miljö. Ungdomarna har oftast en omfattande problematik som innefattar missbruk och kriminalitet (Statens institutions styrelse 2014). Tidigare forskning En litteraturgenomgång har gjorts till studiens bakgrundskapitel och vetenskapliga artiklar har sökts via databaser som finns på Linnéuniversitetet. De sökord som använts har varit adolescence, youth, risk factors, institutional care och residential care. Avgränsningen som gjorts vid sökningen var upp till tio år tillbaka i tiden dock har en äldre artikel använts då den låg till grund för studiens teoretiska perspektiv. Abstrakten på artiklarna lästes igenom och de artiklar som ansågs vara relevanta för studiens bakgrund analyserades noggrant. I bakgrunden har även annan relevant litteratur använts för att ge en klar bild över det valda problemområdet. Tvångsvård för ungdomar Lindqvist (2011) skriver att många länder har någon form av särskilt boende för ungdomar med allvarliga beteendeproblem. Dessa ungdomar placeras främst på grund av sitt eget beteende exempelvis missbruk eller annan kriminalitet vilket leder till stora kostnader för samhället. För att gynna samhället är det viktigt att ungdomarna får en så bra vård som möjligt. Johansson, Andersson och Hwang (2006) menar liksom Lindqvist (2011) att ungdomar som placeras utanför hemmet ofta gör det på grund av ungdomens eget beteende. Johansson m.fl. (2006) lyfter även fram en annan vanlig placeringsorsak vilken är den unges hemmiljö. Placering på grund av den unges hemmiljö beror ofta på 2

11 att det finns brister i hemmet av olika anledningar. När det istället handlar om den unges eget beteende är det vanligt att det handlar om en beteendeproblematik som yttrar sig i kriminalitet, missbruk och/eller i ett utåtagerande beteende (Johansson m.fl 2006). Trout m.fl. (2010) lyfter också fram kriminellt beteende som en vanlig orsaksfaktor till placering, andra faktorer som författaren menar kan bidra till en placering är låg utbildning, ekonomisk situation, boende, arbetslöshet och socialt nätverk. Trout m.fl. (2010) menar att det för många ungdomar är svårt att anpassa sig till samhället efter en institutionsplacering vilket i sin tur kan leda till nya misstag som kan bidra till en ny placering. Cimmarusti (2011) skriver att många av de ungdomar som placeras utanför hemmet, till exempel på en institution, har upplevt någon traumatisk händelse oftast är det något hemskt från barndomen exempelvis att bevittna våld eller att man av någon anledning separeras från hemmet. Cimmarusti (2011) menar att det därför är viktigt att involvera känslomässig reglering i behandlingen då det underlättar hanteringen av dessa trauman. Behandlingsresultat Sanson, Smart och Misson (2011) skriver i sin studie om barn och ungas olika risk- och skyddsfaktorer. Författarna har genomfört en longitudinell studie på barn som är uppfostrade i Australien. Barnen som undersöktes var vid första tillfället 4-5 år, vid andra tillfället 6-7 år och vid sista tillfället 8-9 år. I denna studie kom författarna fram till att faktorer som var knutna till familj, samhälle, skola och till individen själv var av betydelse för den unges beteendeproblem. En skyddsfaktor som inte hade kommit upp tidigare var ungdomens engagemang utanför hemmet, exempelvis idrottsaktivitet. De faktorer som är knutna till individens familj påpekar författarna, är föräldrarnas utbildningsnivå och deras ekonomiska förhållande. En hög utbildning bidrar till en bättre ekonomi vilket resulterade i ett skydd för den unge medan tvärtom en låg utbildning ingav sämre ekonomi och en riskfaktor för den unge. Andra faktorer som författarna tog upp i studien var anknytningen och relationen mellan föräldrarna och den unge. God anknytning och relation till sina föräldrar ingav ett skydd för ungdomen medan en dålig relation till föräldrarna resulterade i ett utvecklande av ett problembeteende (Sanson, m.fl. 2011). Författarna skriver även om några fler faktorer rörande familjen, de menar att familjer där föräldrarna inte lever med varandra anses vara en stor risk för att barnet ska utveckla ett beteendeproblem. Sanson m.fl. (2011) menar att den unges egna engagemang är av betydelse vilket även Huang, Duffee, Steinke och Larkin (2011) visar i sin studie. Huang m.fl. (2011) betonar vikten av en engagerad ungdom för ett framgångsrikt behandlingsresultat. Författarna har genomfört en pilotstudie mellan 2001 och 2004 där 71 pojkar och 59 flickor har medverkat, de medverkade ungdomarna var mellan 12 och 17 år gamla. Ungdomarna intervjuades fyra gånger under studien, första gången var fyra veckor efter att de kom till institutionen, andra gången när de var halvvägs in i behandling, tredje gången precis innan behandlingen var avslutad och sedan en uppföljningsintervju fyra månader efter avslutad behandling. Studien som genomfördes i USA riktade sig till de ungdomar som blev placerade på institutioner på grund av sina brottsliga handlingar, sitt missbruk eller på grund av dåliga familjeförhållanden. Huang, m.fl (2011) belyser att de ungdomar som hade stöd ifrån familj hade en större motivation till sin behandling om man jämför med de som inte hade stöd ifrån hemmet. Författarna har även konstaterat att de 3

12 ungdomar som är motiverade till behandling också får mer behandling än de ungdomar som inte är motiverade. De påpekar även att ungdomens motivation påverkas av dennes bakgrund och vilken metod som används i behandling. Dessa aspekter är lika för pojkar och flickor (Huang, m.fl. 2011). Trout m.fl. (2010) menar liksom Sanson m.fl. (2011) och Huang m.fl. (2011) att ungdomens engagemang är viktigt för behandlingens resultat. Dock menar Trout m.fl. (2010) även att familjens medverkan och engagemang är viktig för den unges behandling. Författarna menar att det är av vikt att de färdigheter och den framgång som uppnås i behandling bibehålls efter utsluss. Detta för att undvika eventuell ny placering efter utsluss. Familjens medverkan och engagemang är viktigt för att ungdomens tid på institutionen och eftervården ska bli framgångsrik. Ungdomens nätverk har visat sig vara av stor betydelse detta handlar främst om stöd, man har kunnat identifiera fyra viktiga stödgrupper, dessa är sjukvårdpersonal och barnomsorgspersonal, socialarbetare, behandlare som inriktar sig på alkohol och droger samt kommunala resurser (Trout, m.fl. 2010). Trout m.fl. (2010) gjorde en flermetodsforskning (kvalitativ och kvantitativ) i Omaha Nebraska på 640 ungdomar mellan år 2003 och Studien gjordes på killar och tjejer som ingick i programmet the Girls and Boys Town Home Campus residential Group care. Där undersöktes faktorer såsom familj, utbildning, beteende och orsaker till att behandlingen avbryts. Data hämtades vid ett flertal tillfällen bland annat genom intervjuer där ungdomens placringshistoria, fyskiska och psykiska hälsa samt problem i skola låg i fokus. Vid andra tillfället tittade författarna på ungdomens hela vistelse genom att studera journalanteckningar. Vid det tredje tillfället tittade författarna på utslussningsprocessen. Resultatet visade att majoriteten av ungdomarna, 69 %, återgick till ursprungshemmet och till sina föräldrar. 16 % av ungdomarna återgick till så kallad mellanvård, till exempel fosterhem eller annat gruppboende. Den minsta delen låg på 8% och de var de ungdomar som återgick till någon form av institution, exempelvis fängelse eller behandlingshem. Resultatet visade även olika anledningar till att behandlingen avslutas. Faktorer som visade sig påverka var utbildningsnivå, slutfört behandlingsprogram, att ungdomen avbryter behandlingen själv, att någon utomstående påverkar att behandlingen avslutas, byte av program/behandling eller att personalen påverkar till avslutad behandling. Trout m.fl. (2010) påpekar vid ett flertal tillfällen i studien att familjens involvering och engagemang i behandlingen är en mycket viktig faktor för behandlingens resultat. Betydelsen av föräldrarnas och ungdomens engagemang lyfts även fram i en artikel skriven av Lindqvist (2011). Författaren menar däremot också att behandlarens engagemang är av stor betydelse för behandlingens utfall. I en artikel gjord av Lindqvist (2011) läggs fokus på främjande och hindrande faktorer inom institutionsvården. Författaren menar att föräldrarnas engagemang, ungdomens engagemang och behandlarens engagemang är viktiga faktorer för att få positiva behandlingsresultat. I artikeln framgår också att det är viktigt att ha en behandlingsplan och i den här artikeln ligger fokus på Hem för vård och boende (HVB-hem) där man tittar på brister i planering och uppföljning. I resultatet framgår att planerad behandling är bättre då det oftast leder till att ungdomen kan placeras inom den frivilliga vården istället för i tvångsvården. Det finns inget påvisat samband med planerad behandling och hur lång tid behandlingen tar då varje ungdom är unik och det tar olika lång tid för 4

13 varje ungdom. Planerad vård för ungdomar visar även ha en positiv inverkan på ungdomen då de minskar behovet av en annan behandlingsform efter avslutad behandling. En planerad behandling ger oftast ett positivt behandlingsresultat. Resultatet visar också att planerad behandling hör samman med ett bättre utfall i vuxen ålder. Studien visar att tonåringar med en behandlingsplan är mindre benägna att dömas för någon typ av brott senare i livet (Lindqvist 2011). Johansson, Andersson och Hwang (2006) visar på andra faktorer som påverkar behandlingen och skriver att institutionsmiljön är av betydelse för behandlingens resultat. Johansson m.fl. (2006) har i sin studie använt sig av enkäter som de skickat ut till 360 olika instanser i Sverige för ungdomar mellan 13 och 17 år (institutioner styrda av den offentliga sektorn, institutioner som är privatägda och familjehem), utifrån deras krav valdes 150 instanser ut. I studien jämför författarna de olika instanserna med varandra om huruvida insatserna tillämpas på ungdomarna och vilka faktorer hos ungdomarna som är av betydelse för behandlingsutfallet. Johansson, m.fl. (2006) belyser olika faktorer som är av betydelse för goda behandlingsresultat inom institutionsvården för ungdomar, dessa faktorer är att institutionerna har en hemlik miljö och färre boende på institutionen (för att undvika en kontaminerande effekt det vill säga att ungdomarna påverkar varandra negativt). Metoder som används vid behandling av institutionsplacerade ungdomar är inriktade på beteende och känslomässiga problem (Johansson, m.fl. 2006). Cimmatusti (2011) skriver i en artikel om betydelsen av att kunna hantera och kontrollera sina egna känslor då det är av betydelse för behandlingens resultat och författaren menar att när man lär sig hantera dessa, det är först då man kan återhämta sig från sina trauman. Studien är genomförd på 30 kvinnor i åldrarna år som alla varit med om någon traumatisk händelse. Att kunna reglera sina känslor är viktigt för att kunna lösa problem och övervinna hinder samt att kunna upprätta ett välbefinnande. Klienter som inte kan hantera sina känslor kan få svårigheter när det kommer till resonemang och planering, det kan även försämra relationer och påverka hälsan. De metoder som används är terapi på individ- och gruppnivå, tillexempel familjeterapi och kognitiv beteendeterapi (KBT). Metoderna syftar till att klienten skall kunna övervinna de skadliga effekterna av sitt trauma. Behandlingen infattar terapeutiska och beteendemässiga interventioner som sker i en hemlik miljö. Programmet har tre huvudsakliga mål 1) att klienten skall kunna anpassa sig och leva med andra människor, 2) att hjälpa den unge att återhämta sig till bästa förmåga och kunna anpassa sig till samhället, samt 3) att klienten skall kunna klara sig lika bra utanför institutionen. Cimmarusri (2011) påpekar att en kombination av struktur och självständighet är viktigt. För att uppnå detta deltar klienten i olika former av fritids- och yrkesinriktade aktiviteter. Teoretisk utgångspunkt Risk - och skyddsfaktorer Andersson och Estrada (2009) skriver i en Brå-rapport om risk- och skyddsfaktorer för ungdomar som är knutna till fyra områden. Dessa faktorer är knutna till familj, skola, kamratkretsen och individ. Risk- och skyddsfaktorer är mycket lika varandra och är i 5

14 princip detsamma men de definieras ur det perspektiv det ses ifrån och blir därmed antingen en skyddsfaktor eller en riskfaktor. Författarna menar att man kan se att föräldrars uppfostringsmetoder och ekonomi är av betydelse för ungdomens beteendeutveckling. En annan viktig aspekt är ungdomens anknytning och relation till föräldrarna samt föräldrarnas egen beteendeproblematik. Risk- och skyddsfaktorer inom skolväsendet handlar om hur ungdomen uppfattar skolan, exempelvis trivsel och anknytning till lärare är av stor betydelse. Om en elev har god anknytning till lärarna resulterar det i en motiverad elev (Andersson & Estrada 2009). Kamratkretsen är även det en viktig del i ungdomens liv, ungdomens kamratkrets har också en avgörande roll för om denne utvecklar ett kriminellt beteende. Sannolikt är det att ungdomar som är anknutna till en brottsbelastad kamratkrets har större risk att utveckla ett kriminellt beteende än de ungdomar som inte har vänner med ett eget kriminellt beteende. Det finns även riskfaktorer som är knutna till individen själv, några av dessa är en tidig beteendestörning, impulsivitet, en brottstillåtande attityd eller missbruk. Det finns skyddsfaktorer som då är knutna till individen själv vilka kan vara att ungdomen har goda sociala färdigheter och en prosocial attityd. Författarna skriver att orsak till brott har ett samband med beteende, attityder och ungdomens personliga egenskaper (Andersson & Estrada 2009). Andreassen (2003) pratar om tidig utveckling av beteendeproblem och hävdar att de faktorer som är knutna till individen har störst inverkan på hur utvecklingen kommer att se ut. När det gäller den tidiga utvecklingen påpekar författaren också här att uppfostran och föräldrarnas betydelse och hävdar att en bristfällig uppfostran kan leda till att barnet utvecklar en beteendeproblematik. Andreassen (2003) skriver även om hur tidig respektive sen problemdebut karakteriseras. Dålig föräldrakontroll, att ungdomen tidigare haft antisocialt beteende och att ungdomen söker sig till andra ungdomar med ett avvikande beteende, detta är faktorer som karakteriserar en tidig problemdebut hos en ungdom. Ungdomar med sen problemdebut påverkas av konflikter som sker inom familjen, ungdomar som lever med föräldrar som ej ger någon vägledning och att ungdomen har en kamratkrets där majoriteten av dessa ungdomar har ett avvikande beteende (Andreassen 2003). I en forskningsöversikt av institutionsbehandling av ungdomar skriver Andreassen (2003) om en metaanalys gjord av Simourd och Andrews där riskfaktorer för kriminalitet presenterats. I studien framgick att faktorer som är knutna till individ, nätverk och skola anses vara de största riskerna för att utveckla ett kriminellt beteende. De faktorer som var knutna till individen handlande främst om individens egenskaper och personlighet till exempel personens temperament, impulsivitet, individens empatiska förmåga och missbruk. Gällande individens nätverk visade sig relationen till barnets/ungdomens föräldrar ha en stor betydelse likaså vännerna och deras karaktär. Andersson och Estrada (2009) menar att riskfaktorer dock inte bara är knutna till kriminalitet utan att det också finns ett samband mellan riskfaktorer och det sociala livet vilket kan innebära problem med hemlöshet och arbetsmarknad. Viktigt att poängtera är också det faktum att många av dessa ungdomar som anses ha högrisk för en problematisk utveckling på grund av bristande skyddsfaktorer inte utvecklar en kriminell livsstil (Andersson & Estrada 2009). Andreassen (2003) menar att identifieringen av riskfaktorer hos ungdomar är av stor betydelse. En behandlare som känner igen och kan identifiera olika riskfaktorer får en ökad förståelse för ungdomens beteendeproblematik och kriminalitet. Behovsprincipen 6

15 är ett slags komplement till teorin om risk och skyddsfaktorer där teorin syftar till hur man kan handskas med risk- och skyddsfaktorer när de är identifierade, alltså vart behandlingen bör riktas. Responsivitetsprincipen blir ytterligare ett slags komplement till risk- och skyddsfaktorer då man enligt denna princip hävdar att behandlingen måste anpassas efter individens egenskaper samt inlärningsstil. Individens kognitiva förmågor, personlighet och känslor påverkar behandlingens utfall. Dessa principer visar på vilken behandling som är mer eller mindre effektiv. Behandlingen bör utgå ifrån båda principerna för att ge positiva behandlingsutfall samt för att ha någon effekt på den unges kriminalitet (Andreassen 2003). Behovsprincipen Andreasen (2003) skriver att enligt behovsprincipen så bör man rikta behandlingen mot individens riskfaktorer för att behandlingen skall bli så effektiv som möjligt och därför är det viktigt att man som behandlare har en medvetenhet kring vilka risk- och skyddsfaktorer ungdomarna har. Författaren belyser att ungdomar är mycket lika trots att de är väldigt olika och samtidigt unika, ungdomar är lika på det sättet att de besitter likartade riskfaktorer som i sin tur kan leda till problem. Andreassen (2003) menar att ju fler riskfaktorer en ungdom har desto större risk är det för denne att utveckla drogproblem, skolproblem och brott. Tvärtom leder fler skyddsfaktorer till mindre skolproblem och drogproblem dock minskar inte nödvändigtvis benägenheten till att begå brott i lika stor grad (Andreassen 2003). Andrews, Bonta och Hoge (1990) delar in risk - och skyddsfaktorerna i dynamiska respektive statiska faktorer, vilket innebär föränderliga och oföränderliga faktorer. Andershed, Andershed och Söderholm Carpelan (2010) och Andrews m.fl. (1990) menar att de dynamiska faktorerna går att påverka och förändra medan de statiska faktorerna inte går att förändra eller göra något åt när de väl har uppkommit. Andrews m.fl. (1990) menar att inom behovsprincipen delas behov in i två områden och de är i kriminogena och icke-kriminogena. De dynamiska riskfaktorerna som förändras leder till minskad kriminalitet eller antisocial aktivitet, det är detta som menas med ett så kallat kriminogent behov (Andrews, m.fl. 1990). För att kunna rikta behandlingen mot rätt områden menar Andreassen (2003) att det är nödvändigt att behandlaren har kunskap om och kan identifiera de olika riskfaktorerna. Då det oftast finns brister inom flera områden så bör behandlingen riktas mot samtliga områden och därmed behandla alla riskfaktorer för att bli effektiv. Andreassen (2003) påpekar vikten av att anpassa behandlingen utifrån klienten och dennes olika egenskaper och förutsättningar. Att anpassa behandlingen utifrån individen är inte heller alltid en enkel uppgift då ett flertal olika variabler måste tas i akt, några variabler som författaren anser vara viktiga att ta i akt är bland annat kön och ålder. Mognadsnivån är ett exempel på detta som författaren tar upp och beskriver genom att ungdomar med en lägre mognad är i större behov av en mer strukturerad miljö då de inte har förmåga till att hantera en ostrukturerad vardag, vilket en mer mogen ungdom har lättare att hantera. Behandlingen måste riktas in på alla olika områden då riskfaktorer sällan är knutna till ett enskilt område, därför bör man titta på klienten som individ samt på dennes familj, kamrater, skola och närmiljö. Enligt behovsprincipen är det viktigt att man aktiverar klientens familj och får dem att delta i behandlingen (Andreassen 2003). 7

16 Andreassen (2003) menar att det kan vara problematiskt att placera flera ungdomar med antisocialt beteende tillsammans på en institution, därför att det kan leda till upptrappning av det antisociala problemet då anknytningen till avvikande kamrater är en stor risk för antisocialt beteende. Författaren menar att det leder till en lägre behandlingseffekt. När det kommer till sluten respektive öppen ungdomsvård så har de insatser som skett inom öppenvården visat sig vara mer effektiva. Detta menar författaren kan bero på att de ungdomar som placeras på institution träffar och får kontakt med andra ungdomar som är avvikande och har någon form av beteendeproblem vilket i sin tur kan leda till att den unges antisociala beteende förvärras. Författaren skriver att det i samband med en institutionsplacering är av stor betydelse att det också riktas insatser till ungdomens ursprungsmiljö eller den miljö ungdomen ska återvända till efter behandlingen då ungdomen annars kommer tillbaka till samma destruktiva miljö. Insatser som riktar sig till ungdomens familj och som får familjen att bli delaktiga i ungdomens behandling är väsentliga för att en effektiv förändring ska kunna ske. En annan viktig aspekt som författaren tar upp angående institutionsvården är att mycket av tiden läggs på mer praktiska saker så som städning, vardagliga sysslor och annan planering, vilket enligt författaren innebär risker då det kan ta mycket av den uppmärksamhet som istället bör riktas mot att bland annat skapa goda relationer och att prata om ungdomens kriminella attityder samt visa andra alternativ till kriminalitet (Andreassen 2003). Responsivitetsprincipen Med responsivitetsprincipen menar Andreassen (2003) och Andrews m.fl. (1990) att behandlingen måste anpassas utefter den unges kognitiva drag och personlighetsdrag. Denna princip riktar sig till ungdomens individuella anlag och inlärningsstilar, men även till individuella egenskaper som styr individens förmåga eller möjlighet och motivation till att lära. Ungdomens egenskapar så som intressen, sociala färdigheter och inlärningsstil är avgörande för hur effekten av ett behandlingsprogram kommer att se ut. Det innebär enligt Andreassen (2003) att behandlingen måste anpassas utifrån varje enskild individ då olika program passar olika ungdomar. Det är avgörande hur klienten kan tillgodose sig programmet och det är ungdomens personliga egenskaper som styr huruvida klienten har förmåga eller motivering till att lära, det vill säga klientens inlärningsförmåga spelar en mycket stor roll. I denna princip riktar man alltså uppmärksamheten på lärandet. Andreassen (2003) och Andrews m.fl. (1990) skriver att en individ kan besitta olika faktorer som kan vara främjande respektive hindrande för lärandet och dessa faktorer är så kallade responsivitetsfaktorer, exempel på dessa är ångest, självkänsla, depression och psykiatriska störningar. Den viktigaste faktorn är ungdomens motivation till behandling. Andreassen (2003) delar in responsivitetsfaktorerna i interna respektive externa faktorer. Då de interna faktorerna är individuella och rör exempelvis individens motivation, personlighetsdrag, kognitiva eller intellektuella svagheter och demografiska variabler. Medan de externa faktorerna är det som påverkas av det som finns runt omkring ungdomen såsom personal och miljö. Författaren menar att de olika faktorerna samspelar med varandra för att påverka ungdomens beteende. Andreassen (2003) menar att det är viktigt att arbeta med ungdomens responsivitetsfaktorer innan arbetet mot de kriminogena påbörjas. När det handlar om behandling så handlar det helt enkelt om att klienten ska lära sig något, exempelvis ett nytt beteende och därför är det viktigt att man som behandlare arbetar 8

17 med de faktorer som kan hindra eller främja klientens inlärningsprocess då det är dessa faktorer som avgör hur klienten svarar på behandlingen. Ungdomskriminella har vanligtvis svaga sociala färdigheter, liten inre motivation till förändring och är konkret inriktade till sitt sätt att tänka, därför måste man veta att det krävs att verksamheten erbjuder många möjligheter för att en framgångsrik och effektiv behandling skall kunna genomföras (Andreassen 2003). Andreassen (2003) presenterar en studie av Gold och Osgood där en undersökning har gjorts på ungdomar med olika grader av ängslighet. Studien visade att ungdomar som var mer ängsliga föredrog att vända sig till vuxna istället för till ungdomar i samma åldersgrupp, för de ungdomar som var mindre ängsliga visade resultatet tvärtom. De ungdomar som gärna tydde sig till de vuxna runt omkring föredrog råd och hjälp ifrån dem framför program där man betonade kamratpåverkan och här var relationen till personalen av stor betydelse. Ett annat fynd som gjordes var att de ungdomar som var mindre ängsliga ofta begick brott tillsammans med vänner och att de på det viset fick bättre självkänsla, det visade sig också att det kan vara problematiskt att placera ungdomar med beteendeproblem tillsammans då vissa ungdomar riskerar att utvecklas negativt (Andreassen 2003). Andreassen (2003) skriver att kognitiv beteendeterapi (KBT) och social inlärningsteori är de effektivaste behandlingarna enligt responsivitetsprincipen. Man använder sig av övningar, rollspel där man kan ge respons på ungdomens agerande, man lägger fokus på ungdomarnas egenskaper. En annan viktig aspekt som Andreassen (2003) lyfter är att ungdomar med begränsade kognitiva och problemlösande färdigheter behöver en mer strukturerad vardag. Syfte och problemformulering Syftet med denna studie är att belysa behandlares erfarenheter av och uppfattningar om särskilda faktorer som påverkar behandlingsutfall hos ungdomar inom tvångsvården. Syftet innebär även att få kunskap kring hur behandlare resonerar om hur de förhåller sig till olika faktorer i behandlingsarbetet. Vilka faktorer anser behandlare vara främjande alternativt hindrande och som påverkar ungdomarnas behandlingsutfall? Vilka särskilda faktorer eller omständigheter anser behandlare kan påverka ungdomarnas behandlingsutfall? På vilka sätt kan man som behandlare försöka förhålla sig till de olika faktorerna i behandlingsarbetet? METOD I detta stycke presenteras studiens metodologiska utgångspunkter vilket innebär att metoden för undersökningen presenteras grundligt. Studien bygger på en hermeneutisk grund då den syftar till tolkningar kring personalens upplevelser och erfarenheter. Materialet har samlats in med hjälp av kvalitiativa intervjuer. 9

18 Metodologiska utgångspunkter Hermeneutik Thurén (2007) skriver att det finns två vetenskapliga huvudinriktningar och de är positivismen och hermeneutiken. Postivismen härstammar ifrån naturvetenskapen och hermenutiken är humanistisk. Positivisten söker efter den absoluta sanningen och man eftersträvar därmed hård fakta och en så säker kunskap som möjligt. Hermeneutikern är till skillnad från positivisten mer intresserad av att förstå och är medveten om att kunskapen är relativ och ser på saker ur ett mer relativistiskt perspektiv (Thurén 2007). Patel och Davidson (2011) menar att forskare med en hermeneutisk ståndpunkt ser sitt arbete subjektivt, detta utifrån sina egna tankar, känslor och erfarenheter (förförståelse). Författarna skriver att det skiljer sig en del mellan positivismen och hermeneutiken, positivisten tittar på forskningsobjektets alla delar var och ett för sig medan hermeneutikern tittar på helheten. Detta fenomen kallas för holism vilket innebär att helheten är mer än summan av delarna (Patel & Davidson 2011:29). Inom holism menar författarna att man ständigt pendlar mellan del och helhet detta för att man ska få så god förståelse som möjligt (Patel & Davidson 2011). Två viktiga aspekter är också förmågan till igenkännande och empati när det inom hermenutiken inte bara handlar om att rent intellektuellt förstå något utan att mer ingående försöka förstå och tolka fenomenet. Igenkännande handlar om att vi kan sätta oss in i den andres situation och därmed förstå (Thurén 2007). Studien har genomförts utifrån det hermeneutiska perspektivet då fokus ligger på att tolka personalens upplevelser och erfarenheter kring huruvida risk- och skyddsfaktorer påverkar behandlingens utfall. En hermeneutisk utgångspunkt har valts då epistemologin som handlar om tolkningsperspektiv anses vara relevant för att besvara studiens syfte. Förförståelse Thurén (2007) skriver att förförståelse påverkar vårt sätt att se på verkligheten och det kan förklaras som förutfattade meningar och fördomar. Författaren menar att förförståelse innebär att vi uppfattar verkligheten på ett sätt där vi inte bara använder våra sinnen. Förförståelse beskrivs av författaren som en form av förkunskap som vi alla bär med oss och det är den förkunskapen som påverkar hur vi ser på och hur vi helt enkelt tolkar verkligheten. Thurén (2007) menar även att det inte är fel med en förförståelse, då det behövs en viss förförståelse för att kunna förstå något överhuvudtaget. Den hermeneutiska spiralen (se figur 1) visar på att man växlar mellan förförståelse och erfarenhet vilket innebär att förförståelsen ständigt är under revidering då förförståelsen ändras varje gång vi lär oss något nytt och får nya kunskaper(thurén 2007). Detta växelspel figureras i bilden nedan. 10

19 Det är viktigt att vara medveten om att vi människor har en förförståelse som påverkar vårt sätt att se på saker och genom vår utbildning har vi fått en viss förförståelse av riskoch skyddsfaktorer som kommer att prägla vårt examensarbete. Genom denna förförståelse anser vi att risk- och skyddsfaktorer är av stor betydelse för ungdomen. Det är viktigt att se ungdomen som en del i ett system (individ, familj, kamrat och samhälle) där alla faktorer påverkar varandra och därför är det viktigt att man som behandlare inte bara tittar på ett riskområde utan att man som behandlare ser över samtliga områden. Figur 1 Den hermeneutiska spiralen (Bonnie Hegner 2014). Tillförlitlighet och äkthet Studien bygger på en kvalitativ forskningsgrund och kvalitativa semistrukturerade intervjuer har använts. Bryman (2011) menar att i en kvalitativ undersökning använder man sig av två kriterier för att säkerställa studiens kvalitet, de två kriterierna som används är tillförlitlighet och äkthet. Inom tillförlitlighet finns det fyra olika delkriterier. Trovärdighet innebär att forskningen utförts och säkerställts i enlighet med de regler som till handahålls samt att studiens resultat har rapporterats till de personer som varit en del av studien så att forskaren uppfattat resultatet på ett riktigt sätt (Bryman 2011). I den här studien kommer trovärdigheten att säkras utifrån detta krav genom att de etiska riktlinjer som tillhandahålls av vetenskapsrådet följs. Respondenterna i studien har också blivit informerade om sina rättigheter att läsa det transkriberade materialet samt att de har rätt till att ta del av hela uppsatsen. Detta är ett sätt att säkra trovärdigheten då respondenten kan säkra att tolkningen av materialet har skett på ett korrekt sätt. Överförbarhet innebär att fokus ligger på kontexten eller situationen av det som studeras. Kvalitativa studier handlar om att hitta ett slags djup där fokus ligger på fylliga beskrivningar, vilket redogör omständigheterna mer väldetaljerat (Bryman 2011). I den 11

20 här studien beskrivs tillvägagångssättet noggrant i metodkapitlet, genom att transkribera materialet och omvandla det muntliga språket till skriftligt så noggrant och korrekt som möjligt ökar studiens kvalité när det kommer till det här kriteriet. Studiens resultat presenteras i form av citat utifrån vad respondenterna har sagt, vilket också bidrar till att ge en så pass äkta bild av sammanhanget som möjligt. Pålitlighet innebär att man som forskare ska inta ett granskande synsätt, vilket leder till att det skapas en fullständig och tillgänglig beskrivning av hela forskningsprocessen (Bryman 2011). Pålitligheten i den här studien har upprätthållts genom att planering och genomförande beskrivs noggrant i metodkapitlet samt genom att studien har granskats av andra genom handledning och opponering. En möjlighet att styrka och konfirmera innebär att man kan styrka att forskaren ej medvetet tillåtit sig själv att påverkas av personliga åsikter eller teoretiska inriktningar. Med detta menar Bryman (2011) att man kan få en så klar och riktig bild som möjligt av hur den sociala verkligheten ser ut (Bryman 2011). I Studien beskrivs författarnas förförståelse och de olika teoretiska perspektiven som kommer att användas vilket ger läsaren en äkta bild av vilket perspektiv studien kommer att präglas av. I den här studien är författarna medvetna om sin förförståelse som också beskrivs. I övrigt försöker studiens material och innehåll att granskas så neutralt som möjligt. Bryman (2011) menar att inom kriteriet äkthet finns det fem delkriterier, dessa kriterier är: Rättvis bild innebär att forskaren ger en så rättvis bild av verkligheten som möjligt (Bryman 2011). I den här studien har respondenterna fått information kring sina etiska rättigheter och därmed blivit informerade kring deras rätt att läsa det transkriberade materialet samt den färdigställda uppsatsen. De respondenter som önskat ta del av det transkriberade materialet har haft möjlighet att påverka innehållet genom att korrigera eventuella feltolkningar vilket i sin tur leder till att en rättvis bild skapas. Ontologisk autenticitet ifrågasätter om undersökningen har varit till nytta för de som varit delaktiga på ett sätt som lett till att de har fått en bättre förståelse inom det studerade området (Bryman 2011). Den här undersökningen leder till ny kunskap inom det område som rör risk- och skyddsfaktorer och därmed anses studien kunna vara till nytta för samtliga berörda inom området. Pedagogisk autenticitet ifrågasätter om deltagarna i undersökningen har fått en ökad förståelse och en tydligare bild av hur andra individer inom området ser på saken (Bryman 2011). Den här studien leder till en ökad kunskap inom området vilket också kan leda till att deltagarna får en bättre bild av hur andra berörda ser på saken. Katalytisk autenticitet och taktisk autenticitet innebär att forskaren ifrågasätter om undersökningen har lett till att de som deltagit i studien kan bidra till att förändra sin situation och om de som medverkat har fått bättre förutsättningar för att vidta eventuella åtgärder (Bryman 2011). Detta är svårt att besvara då det inte planeras att göra någon direkt uppföljning av studien dock är det möjligt då studien bidrar till en ökad kunskap och förståelse inom området risk och skyddfaktorer. 12

21 Planering och genomförande Urval Studien har gjorts på två ungdomshem (SiS) i södra Sverige och ett så kallat målstyrt urval har tillämpats. Urvalet av institutionerna har gjorts av bekvämlighetsskäl för att minska de geografiska avståndet (Bryman 2011). Sex respondenter har valts utifrån ett specifikt krav, detta är att samtliga respondenter har erfarenhet och kunskap kring arbete inom tvångs- och institutionsvård med ungdomar. Det har inte att gjorts något urval på det insamlade materialet, delar av samtliga intervjuer har presenteras i resultatet. Instrument & insamling Materialet har samlats in i form av intervjuer, detta med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Ett frågeschema har utformats med olika teman där frågor följer i syfte för att besvara studiens forskningsfrågor. Intervjufrågorna har utfomats utifrån den kunskap som inhämtats i studiens bakgrund samt utifrån studiens syfte och frågeställningar. Enligt Bryman (2011) leder denna metod till en god struktur som även gör det möjligt att situationsanpassa frågorna, metoden har valts därför att intervjuerna kan uppfattas mer naturliga av respondenten (Bryman 2011). Kvale och Brinkman (2009) skriver att det är viktigt att intervjun inleds med en så kallad orientering vilket innebär att informanterna får information om studiens process och syfte samt utrymme att ställa frågor innan intervjun börjar. Det är viktigt att avsluta intervjun på ett bra sätt genom att låta respondenterna komplettera med ytterligare information om så önskas (Kvale & Brinkman, 2009). Intervjuerna har skett på informanternas arbetsplats eller på annan plats enligt överenskommelse. Till varje enskilt intervjutillfälle har cirka 60 minuter avsatts. Mobiltelefoner har använts för att spela in materialet mot informanternas godkännande, de inspelade filerna har lagts in på dator samma dag och därefter raderats från telefonerna. Intervjuerna har spelats in för att få en så säker bild som möjligt av vad som sagts och hur det sagts, det har använts helt enkelt som ett hjälpmedel för att komma ihåg och enligt Bryman (2011) samt Kvale och Brinkman (2009) så är det mycket hjälpsamt då man kan lyssna på materialet om och om igen och det underlättar därmed analysen. Med hjälp av det inspelade materialet får man en större bild på exakt hur respondenterna formulerar sig kring ämnet (Bryman 2011). Under intervjutillfällena har en författare intervjuat och den andra författaren har fört små minnesanteckningar och ställt eventuella följdfrågor. Transkribering Kvale och Brinkman (2009) menar att transkribering är en komplicerad process som innefattar tolkning mellan muntligt tal och skriftlig text. Det kan leda till problem då man översätter ett språk till ett annat språk (muntligt till skriftligt). Författarna menar även att vissa viktiga aspekter så som känslor och kroppsspråk faller bort i den utskrivna texten och därför är det viktigt att tänka på hur formuleringen av texten ser ut (Kvale & Brinkman 2009). Det materialet som införskaffats via inspelning har transkriberats det vill säga skrivits ut ord för ord på en dator. För varje intervjutimme har det lagts ca 6 timmar på att transkribera materialet, vilket stämmer överens med det Bryman (2011) skriver om transkribering. I den här studien har det inspelade materialet 13

22 skrivits ned ordagrant dock har orden skrivits ut så att det blir språkligt korrekt och olika läten så som suckar har raderats. Analys I den här undersökningen har det tillämpats en så kallad tematisk analys vilket innebär att analysen av det insamlade materialet har skett med hjälp av olika teman och subteman. Detta är ett av de vanligaste tillvägagångssätten i kvalitativa studier. Vid analysens första stadie så lästes det transkriberade materialet igenom flera gånger och de olika svaren jämfördes med varandra för att eventuellt identifiera likheter och skillnader. I analysens andra skede användes en metod som kallas för Framework, vilket är ett slags ramverk (Bryman 2011). I den här undersökningen har de teman som använts vid analysen framarbetats utifrån studiens syfte och forskningsfrågor och de teman som använts vid analysen är: orsak till placering, hindrande faktorer, främjande faktorer, övriga faktorer och omständigheter, miljöns betydelse, förhållningssätt (hur behandlarna förhåller sig till de olika faktorerna) samt behandlingsutfall. Hindrande och främjande faktorer delades in i subteman då de var så pass många, på så sätt blev det mer strukturerat vilket underlättade i analysen, dessa teman var: skola, miljö, familj/nätverk, individ, fritid och övriga faktorer. Resultatet presenteras med citat från personalen, citaten börjas med eller avslutas med en kort sammanfattning av innehållet. En del korrigeringar av språket har gjorts för att ge citatet ett mer förståeligt sammanhang och flöde, ingen innehållsrik information har ändrats. I en del av citaten har något exempel plockats bort då det inte var relevant i sammanhanget och på vissa ställen har citat från samma respondent satts ihop för att ge en tydligare och mer sammanhängande bild. Etiska riktlinjer Studien har bedrivits utifrån de etiska principer som erhålls av Vetenskapsrådet. De riktlinjer studien har följt är: informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet. Informanterna har bemötts och behandlats med största möjliga respekt. Informationskravet innebär att de som deltar i studien har rätt att få information kring studiens process och syfte (Vetenskapsrådet 2013). Vi har gett en grundlig presentation av oss och vårt projekt, detta via ett brev som skickats ut om förfrågan om medverkan i C-uppsats. Ytterligare information har getts vid kontakt samt vid intervjutillfället och de som har deltagit i studien har delgetts ett missivbrev där de kan läsa om de etiska riktlinjerna. Intervjupersonerna har även fått ta del av de eventuella risker och fördelar som deltagandet i studien kan innebära. Samtyckeskravet innebär att deltagaren själv bestämmer över sin medverkan (Vetenskapsrådet 2013). Respondenterna kan avsluta sin medverkan när de vill och om det är något som de inte tycker känns bra så diskuterar vi det och kommer tillsammans på en lösning. Informantens självbestämmande är viktigt, det är den intervjuade som bestämmer över sin medverkan. Informanternas samtycke har efterfrågats inför studiens start och deras självbestämmande har betonats. 14

23 Konfidentialitetskravet innebär att deltagarnas identitet skyddas genom att man behandlar materialet med stor försiktighet (Vetenskapsrådet 2013). Detta har upprätthållts genom att alla uppgifter inför projektet hanterats med största möjliga försiktighet. Personerna och institutionerna har avidentifieras och det material som samlats in har förvarats på så säker plats som möjligt. Detta innebär att ingen kommer att kunna förstå vem det är som deltagit och vem som har sagt vad. Det inspelade materialet har förts över samma dag som intervjuerna genomförts till en dator för att minimera risken för att någon oberörd ska få åtkomst till materialet. Institutionerna har avidentifierats genom att benämnas Institution 1 och 2 och respondenternas konfidentialitet har säkrats genom att de avidentifieras och benäms i studien som Respondent 1, 2 och så vidare, detta användes bara under transkriberingen som hjälp i struktureringen (Kvale & Brinkman 2009). I resultatet benämns respondenterna med påhittade namn för att öka empirins tillförlitlighet. Det sista kravet som har tagits i akt är nyttjandekravet som innebär att det material och de uppgifterna till denna studie inte kommer att användas i något annat sammanhang (Vetenskapsrådet 2013). Det innebär att de uppgifter som vi har samlat in inför denna studie endast kommer att användas till vår uppsats. De som medverkar har rätt att veta vad studien och dess innehåll kommer att användas till. Respondenterna har rätt att läsa den färdiga uppsatsen innan den publiceras. När uppsatsen är avslutad och publicerats i Diva kommer allt material att raderas och förstöras. Kvale & Brinkmann (2009) menar att det är problematiskt ur ett etiskt persrpektiv när det kommer till att intervjua personer då det handlar om att offentliggöra deras personliga åsikter. Författarna påpekar därmed vikten av att fundera kring de etiska problem som kan uppstå redan innan en intervju. Några problematiska ställningstaganden som bör övervägas är om/vilka konsekvenser studien kan komma att få för de berörda, är den tolkning som gjorts av intervjuerna i enlighet med det informanterna uppfattning av det som sagts, ska intervjupersonerna läsa materialet och få chans att inverka om de uppfattar tolkningen som felaktig (Kvale & Brinkmann 2009). De intervjuade kommer utifrån sin profession att dela med sig av personliga tankar och åsikter. Det kan därmed innebära vissa etiska svårigheter när det gäller tolkning av det respondenterna säger och därför är det viktigt att i intervjuerna ställa frågor som undersöker om tolkningen är rätt. Kanske är det omöjligt att veta hur forskningen kommer att påverka och om dess eventuella konsekvenser. Enligt Forsman (1997) så är det dock viktigt att reflektera kring detta för att skydda de berörda från eventuell skada. Kvale & Brinkmann (2009) skriver att det är viktigt att redan i planeringen fundera på hur samtliga moment kommer att påverka informanterna. Enligt författarna är det viktigt att fundera på hur intervjusituationen kommer att se ut och hur dess utformning kan påverka respondenterna. I den här studien har intervjuerna skett på den plats de som ska intervjuas önskar för att göra det så bekvämt som möjligt, inför intervjuerna har ett tidsspann på 60 minuter satts för att den intervjuade inte ska känna sig stressad utan kunna i lugn och ro berätta sina tankar och fundera på sina svar. Kvale och Brinkmann (2009) påpekar även vikten av att fundera kring vilka frågor och hur man ställer dem så att det inte uppfattas som allt för kritiska eller negativa. I den här studien har intervjuguiden utformats med så öppna frågor som möjligt vilket ger den 15