Statistisk tidskrift / Efterföljare: Journal of official statistics : JOS Anmärkning:

Transkript

1

2 INLEDNING TILL Statistisk tidskrift / utgiven av Kungl. Statistiska centralbyrån. Stockholm : Norstedt, H. 165, utg utgör register till I Statistisk tidskrift årgångarna publicerades Sveriges officiella statistik i sammandrag som första nummer. Efter ett uppehåll uppstod Statistiska tidskrift igen åren Efterföljare: Journal of official statistics : JOS : an international quarterly / published by SCB, Statistics Sweden. Stockholm : Statistics Sweden [Statistiska centralbyrån], Tidskriften finns från 1985 fritt tillgänglig i fulltext på internet. Anmärkning: Vid digitalisering av Statistisk tidskrift, , har häftena med Sveriges officiella statistik i sammandrag och tre bilagor brutits ut ur sin årgång och behandlats som separata häften. Statistisk tidskrift. 1885: häft Digitaliserad av Statistiska centralbyrån urn:nbn:se:scb-st-1885_h75-76

3 STATISTISK TIDSKRIFT UTGIFVEN AF KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN. [Häft ] STOCKHOLM, KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER.

4

5 INNEHÅLL AF ÅRGÅNGEN [Häft. 74] Årgångens N:o 1. Sveriges officiela statistik i sammandrag sid. 1. [Häft. 75] Årgångens N:o 2. Sparbankerna i Sverige år 1883» 89. [Häft. 76] Årgångens N:o 3. Plan och föreskrifter för en statistisk utredning med hänsyn till en mer eller mindre utvidgad politisk rösträtt» 153. Internationela statistiska institutet» 179. Register till Statistisk Tidskrift för åren » 187.

6

7 Sparbankerna i Sverige år (Pour un résumé en français voir page 152). Vid 1883 års slut voro de egentliga sparbankerna 358 (tab. n:r 1) och de folkbanker med sparkasseafdelningar, för hvilka några uppgifter erhållits, 11 (tab. n:r 2) eller tillsammans 369 sparbanksinrättningar. Af dessa komma enligt hufvudkontorets belägenhet 266 på landsbygden och 103 på städerna; Af de vid föregående årets slut verksamma sparbankerna har under år 1883 ingen upphört. Under sistnämnda år hafva följande 7 nya sparbanker tillkommit: Skeppsås och Elfvestads socknars sparbank (i Östergötlands län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 7 nov och började sin verksamhet inom de båda socknarna år Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare första helgfria måndagen i hvarje månad. Östra Ryds sparbank (i Östergötlands län) började sin verksamhet inom socknen den 1 maj Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare första söndagen i hvarje månad. Göteryds sparbank (i Kronobergs län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 21 december 1882 och började sin verksamhet inom Göteryd och angränsande socknar år Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare andra och sista torsdagen i hvarje månad. Tomelilla sparbank (i Kristianstads län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 16 augusti 1882 och började samma år sin verksamhet inom Tomelilla och kringliggande ort. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare hvarje onsdag eller, om helgdag då inträffar, nästföljande söcknedag. Brunnby sparbank (i Malmöhus län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 23 januari 1883 och började samma år den 16 februari inom socknen sin verksamhet. Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare första och tredje fredagen i hvarje månad. Lomma sparbank (i Malmöhus län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj-.ts Befallningshafvande den 20 november 1882 och började sin verksamhet inom socknen den 13 januari Hufvudkontoret är tillgängligt för insättare hvarje helgfri lördag. Allerums sparbank (i Malmöhus län) har reglemente stadfäst af Kungl. Maj:ts Befallningshafvande den 25 juli 1883 och började sin verksamhet samma år den 13 augusti inom Allerums socken, dock emottagas Stat. Tidskrift. 75:tc häftet. 1

8 90 Sparbankerna i Sverige år med direktionens medgifvande insättningar äfven af personer ej tillhörande socknen» HufVudkontoret är för insättare tillgängligt hvarje helgfri måndag. Denna sparbank är, likasom Välinge sparbank, utbruten ur Allerums, Flenninge och Välinge sparbank. I tab. n:r 1 kol. 2 äro för hvar och en af 358 sparbankerna meddelade stiftelseåren, hvilka angifva, att sparbankerna tillkommit under följande tider: Nedanstående tabeller litt. A och litt. B framställa det vigtigaste af sparbankernas verksamhet under den senare tiden. De visa, hvilken stor utveckling sparbanksväsendet vunnit och huru denna med undantag under några af 1870-talets senare år med jemna steg gått framåt. Tab. litt. A. Sparbanker, delegare och deras medel.

9 Sparbankerna i Sverige år Tab. litt. B. Reservfond, skulder, summa medel. Relativa tal. Sparbankernas antal i riket har under de år, som dessa två tabeller omfatta, ökats från 151 till 369 eller mer än fördubblats, hvadan ock förhållandet till areal och folkmängd förbättrats så, att då år 1860 en sparbank kom på 25-6 qv.-mil af rikets hela areal, fanns år 1883 en på 10-5 qv.-mil, och i förhållande till folkmängden kom år 1860 en sparbank på 25,561 invånare, men år 1883 en på 12,476. Under samma tid har antalet af delegarne nära femdubblats, och då år 1860 räknades öfver hufvud en delegare bland 21 personer af rikets befolkning, anträffades år 1883 en bland 5 inbyggare. Delegarnes behållning har under denna tid fullt sjudubblats och hvarje sparbanksbok har i medeltal ökats i värde från kr. till kr. Sparbankernas egna fond har ökats i nästan samma grad som delegarnes och var år 1883 nära sju gånger så stor som år Hvad vidare särskildt beträffar redogörelseåret 1883, meddela tabellerna n:r 1 och n:r 2, att till sparbankerna hörde 583 filialkontor eller sparbankskomitéer och 1 filial till folkbankerna. Om delegarne meddela tabellerna n:r 1 och n:r 2, att under året 1883

10 92 Sparbankerna i Sverige år tillkommit 107,350 delegare hvaraf 78,866 på städernas sparbanker och 28,484 på landsbygdens, hvilket for riket är 6,468 flere tillkomna än under år 1882; afgått 58,907 delegare hvaraf 44,237 i städerna och 14,670 à landsbygden, hvilket för riket är 3,139 färre afgångne än under det föregående året; och att vid 1883 års slut qvarstodo 891,352 delegare hvaraf 672,858 i städerna och 218,494 å landsbygden, och är sålunda ökningen i antalet för riket 48,598. Då öfverskottet af de tillkomne öfver de afgångne delegarne är 48,443, visar förenämnda ökning ett något högre tal än hvad egentligen bort vara, men denna ringa skiljaktighet, 155 delegare, beror dels på några mindre rättelser till föregående årets uppgifter och dels derpå, att den ene af de nu för första gången redovisade sparbankerna, som varit i verksamhet äfven under år 1882, lemnat uppgift för endast år Insättningarna under året uppgå till 51,687,503 kr., eller 5,370,599 kr. mera än under år Uttagningarna belöpa sig till 42,029,969 kr., hvilket är 1,821,142 kr. mera än under det föregående året. Öfverskottet af insatta öfver uttagna medel utgör sålunda 9,657,534 kr. I städernas sparbanker uppgå insättningarna till 39,857,559 kr., uttagningarna till 33,314,683 och öfverskottet således till 6,542,876 kr. I landsbygdens sparbanker äro insättningarna 11,829,944 kr., uttagningarna 8,715,286 och alltså öfverskottet 3,114,658 kr. Proportionen mellan de tillkomne och afgångne delegarne och emellan det insatta och uttagna beloppet visas af efterföljande tal, som för de sista 10 åren angifva, huru många delegare afgått mot 100 tillkomne och huru många kronor uttagits mot 100 kr. insatta: Det gynnsamma förhållande mellan tillkomne och afgångne delegare samt mellan insatta och uttagna belopp, som rådde i början af talet, minskades under detta årtionde mer och mer, och hade vid dess slut en tillbakagång i sparbanksverksamheten inträdt, men detta har under 1880-talet vändt sig till det bättre och visar åter år 1883 ett ganska tillfredsställande resultat. Räntorna, som tillgodoskrifvits delegarne för deras behållningar, utgöra för år 1883 ett belopp af 8,719,340 kr. hvaraf 6,572,712 kr. till-

11 Sparbankerna i Sverige år höra delegarne i städernas sparbanker och 2,146,628 kr. i landsbygdens, hvilket räntebelopp för riket är 829,668 kr. högre än under det nästföregående axet. Räntefoten har under de fyra sista åren varit följande inom sparbankerna, bland hvilka en icke medräknats för år 1882: Den ränta, som delegarne i de flesta sparbankerna åtnjuta, är sålunda 5 %, men i medeltal har räntan varit blott 4-7 %, hvilket beror derpå, att de stora sparbankerna icke gifva så stor ränta som de mindre. Af förestående sifferuppställning märkes äfven, att flere af sparbankerna öfvergått till en lägre insättningsränta. Dock visar sig under dessa fyra år medelräntefoten, när man jemför räntebeloppet med medeltalet af delegarnes behållning för hvarje år, icke alldeles hafva undergått en deremot svarande förändring, ty denna räntefot har varit år 1880: 4-72 %, år 1881 likaså 4-72 %, år 1882: 4-67 % och år 1883: 4-71 % Delegarnes behållning uppgick vid 1883 års slut till 194,493,928 kr., af hvilken summa på delegarne i städernas sparbanker kom ett belopp af 147,956,027 kr. och på landsbygdens sparbanksdelegare 46,537,901 kr. För riket är denna behållning 18,383,676 kr. större än vid det nästföregående årets slut. Såsom här ofvan är visadt, utgjorde öfverskottet af insättningar öfver uttagningar 9,657,534 kr., hvilket jemte räntorna, 8,719,340 kr., hade bort gifva en tillväxt i delegarnes kapital af 18,376,874 kr. Denna summa understiger den uppgifna behållningen med 6,802 kr., och har denna obetydliga skiljaktighet samma förklaring som här ofvan är anförd vid de vid årets slut qvarstående delegarne.

12 94 Sparbankerna i Sverige år Tillväxten i delegarnes kapital sedan år 1860, sådan den framgår af både öfverskottet af insatta öfver uttagna medel och räntorna, har varit följande : Kapitalet har under kvart och ett af dessa 23 år ökats med undantag för år 1878, då det sjönk mer än 6 mill, kr., och år 1879, då det ytterligare sänkte sig med 3 l ; 3 mill. kr. De år, som uppvisa det mest fördelaktiga resultatet, äro 1873 och 1874 med en ökning för hvartdera af fullt 18 V 2 mill. kr. samt nu 1883 med nära 18 1 l' i mill. kr. Medelvärdet af hvarje sparbanksbok eller den andel, som kommer på hvarje delegare, när hela kapitalet fördelas på samtlige delegare, uppgår år 1883 till 218 kr. 20 öre för riket, 219 kr. 89 öre i städernas sparbanker och 212 kr. 99 öre i landsbygdens. Ökningen i detta medelvärde för riket, som aldrig varit högre, är under året 9 kr. 23 öre. Klassifikation af delegarne efter deras innestående behållning meddelas af tabellerna n:r 1 och n:r 2 för 359 sparbanker. Om det ock sålunda saknas uppgift för 10 sparbanker, äro dock de för handen varande uppgifterna, som omfatta 97 % af sparbankernas antal och 89 % af såväl samtlige delegare som deras behållning, tillräckliga för bibringandet i allmänhet af upplysning om klassifikationen. Af uppgifterna framgår, att inom den grupp, som bildas af delegare med behållning af 1,000 kr. och deröfver, utgöra delegarne blott 5-18 % af hela antalet, men ega de % af samfälda kapitalet. I nästföregående grupp, från 500 till 1,000 kr., utgöra delegarne 6-54 % och deras behållning %. I gruppen 100 till 500 kr. äro delegare % och deras behållning %. De öfrige delegarne, eller de som ega högst 100 kr. hvardera, äro de fleste och bilda % af alla delegare, men likväl är deras samfälda behållning ej mer än 7-36 % af hela delegarekapitalet. I denna öfversigt är Stockholms stads sparbank, för hvilken ingen specifikation under 100 kr. är meddelad, äfven medräknad; men om denna uteslutes och redogörelse lemnas för alla de grupper, som tabellerna n:r 1 och n:r 2 innehålla, blifva procenttalen för såväl delegare som deras behållning inom hvarje grupp under de sista fyra åren följande:

13 Sparbankerna i Sverige år I fråga om hvarje sparbanksboks medelvärde nämndes här ofvan, att detta är högre i städernas än i landsbygdens sparbanker. Af efterföljande sifferuppställning framgår ock, att intill 500 kronors behållning åt hvarje delegare intaga dessa och deras kapital en större andel af det hela i landsbygdens än i städernas sparbanker, hvaremot i dessa senare de större delegarne äro såväl till antal som behållning öfverlägsna dem af lika behållning å landsbygden. Sparbankernas egna tillgångar voro vid 1883 års slut 14,508,553 kr., hvilket tal höjer sig öfver det nästföregående årets med 1,015,917 kr. Häri ingå endast de egentliga sparbankerna, men icke folkbankerna, som hafva gemensamma reservfonder för all sin rörelse. Inkomsterna under året hafva varit 2,293,054 kr. och utgifterna 1,284,066 kr. Hvad särskildt städernas och landsbygdens sparbanker beträffar, hafva i städerna inkomsterna under året varit 1,699,160 kr., utgifterna 1,043,439 kr. samt behållningen vid årets slut 11,348,863 kr. och i landsbygdens sparbanker 593,894 kr. inkomster, 240,627 kr. utgifter samt 3,159,690 kr. behållning. Om beloppet af inkomster och utgifter å sparbankernas egna fond under flere föregående år lemnar den här ofvan intagna tabell litt. B upplysning. Det visar sig, att under åren inkomsterna öfverskjutit utgifterna, äfvensom att utgifterna förhållit sig till såväl inkomsterna som samt-

14 96 Sparbankerna i Sverige år liga de af sparbankerna förvaltade medlen, eller summan af delegarnes och sparbankernas egna fonder samt upplånade medel, på sätt följande tal angifva: I 4 af gällande förordning om sparbankerna är föreskrifvet i fråga om reservfondens förhållande till delegarnes fordringar, att först sedan reservfonden, som skall ökas med all vinst å rörelsen, uppgått till 10 % af delegarnes behållning jemte upplupen ränta, får utöfver bankens eget behof göras någon disposition å reservfonden, och det endast till allmännyttiga ändamål. Af tabell n:r 1 jemford med anmärkningarna dertill framgår, att detta icke alltid iakttages, äfvensom af samma tabells kol. 23 och 26, att endast följande antal sparbanker hafva en reservfond, som hunnit till 10 % af delegarnes behållning: 1 medeltal för samtliga sparbanker utgjorde reservfonderna under de närmast före år 1883 gående åren 7-8 % af delegarnes behållning, men detta medeltal sjönk nämnda år till 7-6 % för riket och utgjorde 7-9 % för stadernas sparbanker och 6-9 % för landsbygdens. I fråga om denna reservfondens förhållande till delegarnes fordringar förete öfver hufvud taget de större och mindre sparbankerna något olika tal. I följande öfversigt äro de i tabell n:r 1 upptagna sparbankerna sammanförda enligt delegarnes behållning vid 1883 års slut.

15 Sparbankerna i Sverige år Reservfondernas procenttal af delegarebehållningen visar sig häraf och i jemförelse med föregående år hafva varit: Af dessa grupper har den ena icke lika förhållande mellan reservfond och delegarebehållning som den andre, och i allmänhet, oberäknadt den allra lägsta gruppen, är reservfonden relativt minst i de mindre sparbankerna, under 100,000 kr. delegarebehållning, och störst i de sparbanker, som förvalta från 1 / 2 till 1 million kr. delegarebehållning. Sparbankernas skulder äro i tab. n:r 1 angifna till 626,970 kr., hvaraf 272,715 kr. i städernas och 354,255 kr. i landsbygdens sparbanker, hvilket belopp för riket är 88,175 kr. mera än vid 1882 års slut. Om de förvaltade medlens placering redogör tab. n:r 1 för hvarje sparbank. Summan af dessa medel utgjorde vid 1883 års slut 205,526,484 kr., hvaraf kommo på städernas sparbanker 156,026,817 kr. och på landsbygdens 49,499,667 kr. Efterföljande procenttal angifva för åren , huru de af samtliga sparbankerna förvaltade medlen varit använda: Den minskning af tillgångar i obligationer och ökning af inteckningslån, som under de föregående åren egt rum, har äfven under år 1883 gjort sig gällande, äfvenså har det sista året i likhet med de nästförflutna åren förökat lånen mot säkerhet af borgen.

16 98 Sparbankerna i Sverige år Dessa tal för samtliga sparbankerna i allmänhet utfalla dock olika, om de större och mindre sparbankerna skiljas åt. Grupperas nemligen sparbankerna på sätt som här ofvan (sida 96) är gjordt, ter sig förhållandet mellan de vigtigaste sätten för placering af medlen sålunda: Förestående tal för år 1883 äro i hufvudsak öfverensstämmande med de föregående årens och angifva, att allmänna värdepapper hafva ingen eller obetydlig användning för de mindre sparbankerna, hvilka hafva det mesta placeradt i lån mot borgen, då deremot ju större rörelse sparbankerna drifva desto mera hafva de placerat i inteckningslån och mindre i lån mot borgen. Det undantag från denna allmänna regel, som synes göras af de minsta sparbankerna, eger ingen nämnvärd betydelse, då hela den af dem förvaltade summan icke uppgår till samfäldt 100,000 kr. Samma olika förfaringssätt att använda medlen, som här är nämndt om de stora och små sparbankerna, inträffar hos städernas och landsbygdens sparbanker. De förra hafva nemligen en betydlig öfvervigt öfver de senare, visserligen icke i fråga om antalet, i det att år 1883 sparbankerna i städerna utgjorde blott 27-9 % af hela antalet, men desto mera beträffande rörelsens omfattning, och räknade desse 75-5 % af samtlige delegare, 76-1 % af delegarnes behållning och 78-2 % af sparbankernas fond. I medeltal förvaltade hvarje stadssparbank 1,514,823 kr. och hvarje å landsbygden blott 186,089 kr. Dessa medel voro sålunda placerade:

17 Sparbankerna i Sverige år För rikets 15 rönte- och kapitalföraäkringsanstalter meddelas här, i likhet med hvad i föregående års sammandrag egt rum, några korta uppgifter för år Af försäkringsböcker voro vid årets början utfärdade 174,419 och under året 9,609. Delegarne voro vid början af året dels 664 lifräntetagare och dels 155,565 hörande till besparingsfonden. Under året afledo 14 lifräntetagare och 859 af senare kategorien. Under insättningsåret afledo 31. Antalet af delegare, hvilkas behållningar under året afförts till förfallna medels konto, var 341; af dem som under året uttagit samlade kapital 542 och af dem som under året lyft uppsagda års- och räntevinster 486. Anstalternas fonder voro vid början af året 21,705,358 kr. Följande öfversigt, i hvilken anstalterna ordnats efter summan af de förvaltade fonderna, visar behållningen i de olika fonderna vid 1883 års slut: Inkomsterna under året voro 2,358,416 kr., deraf 1,180,759 kr. insättningar, 1,124,587 kr. upplupna räntor, 37,662 kr. forvaltningsafgifter och 15,408 kr. diverse. Utgifterna voro 705,690 kr., deraf 351,580 kr. utbetalade samlade kapital, 92,808 kr. uppsagda arfs- och räntevinster, 83,982 kr. lifräntor, 74,621 kr. utbetalningar i anledning af dödsfall, 60,378 kr. förvaltningskostnader och 42,321 kr. från förfallna medels konto, afskrifningar m. m. Karl Sidenbladh.

18 100 Tab. N:o 1. Rikets

19 sparbanker är

20 102 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets

21 sparbanker år

22 104 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets spar-

23 banker Östergötlands län. 105 Stat. Tidskrift. 75:te häftet. 2

24 106 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets spar-

25 banker Östergötlands län. 107

26 108 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker

27 1883. Jönköpings län. Kronobergs län. 109

28 110 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker

29 1883. Jönköpings län. Kronobergs län. 111

30 112 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker

31 1883. Kronobergs län. Kalmar län. 113

32 114 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker

33 1883. Kronobergs län. Kalmar län. 115

34 116 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets spar-

35 banker Gotlands län. Blekinge län. 117

36 118 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets spar-

37 banker Gotlands län. Blekinge län. 119

38 120 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker

39 1883. Blekinge län. Kristianstads län. 121 Stat. Tidakrift. 7S:te häftet. 3

40 122 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker

41 1883. Blekinge län. Kristianstads län. 123

42 124 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker

43 1883. Kristianstads län. 125

44 126 Tab. N:o 1 (forts.). Eikets sparbanker

45 1883. Kristianstads län. 127

46 128 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets spar-

47 banker Malmöhus län. 129

48 130 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets spar-

49 banker Malmöhus län. 131

50 132 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker Malmöhus län.

51 Hallands län. Göteborgs och Bohus län. Elfsborgs län. 133

52 134 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker Malmöhus län.

53 Ballands län. Göteborgs och Bohus län. Elfsborgs län. 135

54 136 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker 1883.

55 Skaraborgs län. Verralands län. Örebro län. 137

56 138 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker 1883.

57 Skaraborgs län. Vermlands län. Örebro län. 139

58 140 Tab. N:o 1 (forts.). Eikets sparbanker Örebro län.

59 Vestmanlands län. Kopparbergs län. Gefleborgs län. 141

60 142 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker Örebro län.

61 Vestmanlands län. Kopparbergs län. Gefleborgs län. 143

62 144 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker Gefleborgs län. Vester- *) Koll gälla för endast 349 sparbanker, af hvilka Stockholms stads sparbank ej ingår

63 norrlands län. Jemtlands län. Yesterbottens län. Norrbottens län. 145 i koll

64 146 Tab. N:o 1 (forts.). Rikets sparbanker Gefleborgs län. Tester-

65 norrlands län. Jemtlands län. Vesterbottens län. Norrbottens län. 147

66 148 Tab. N:o 2. Folkbankernas (Forts.).

67 sparkasseafdelningar år Anmärkningar till tab. n:o 1. 1) Stockholms stads sparbank. Klassinkation af medel under 100 kr. är ej meddelad. 2) Uppsala sparbank.»det nominella värdet af sparbankens obligationer öfveratiger det här angifna bokförda värdet med 29,465 kr.» 3) Forssjö bruks sparbank.»räkenskapsåret börjar med den 1 november och slutar med den 31 oktober.»»brnksegaren ansvarar i sista hand för betalningen.» 4) Daga härads sparbank. Dä någon redogörelse för år 1883 icke kunnat erhållas, äro här i tabellen införda 1882 års siffror. 5) Vestra Ny församlings sparbank.»a donationsmedel till välgörande ändamål och socknens kassamedel har betalts 6 och till Medevi lasaretts kassor 5'/j procents ränta.» 6) Skärkinds sparbank. Redogörelsen omfattar räkenskapsåret 1 jnli juni ) Valkebo sparbank. Delegaref ondens behållning angifves nn vid årets början lägre än vid föregående års slut. I sparkasseräkningen synes vara inblandade några»deponerade medel» till ej nppgifvet belopp. ) Vernamo sparbank. Borås sparbank. Fellingsbro sparbank. Sknlden är kreditivskuld. 9 ) Stengårdshults sparbank. Sknlden är till Folkbanken, om hvilken redogörelsen upplyser:»då Stengårdshults pastorats sparbanks qvarstående fordringar äro föremål för ntmätning och till största delen beroende på utredningar i konkurser, så beslöto delegarne å sammanträde den 21 april 1883 att antaga ett af solidariska bolaget, Stengårdshults pastorats folkbank, gjordt förslag att, emot öfvertagandet af sparbankens samtliga skulder, betala dess fordringar.» 10 ) Rgdaholms sparbank. I sparbankens egna behållning är här inräknad en behållning i»anslagsfonden» 3,481 kr. 98 öre. Kreditivskulden var 9,500 kr. 12) Kronobergs läns sparbank. Det höga beloppet af kontant i kassan, 333,116 kr. 62 öre, utgör»under de första dagarne af jannari influtna men för den 31 föregående december bokförda medel såsom varande då till betalning förfallna.»

68 150 12) Vestertiks sparbank. Bland förvaltningskostnader m. m. ingår utdelning till»aktieegarne» 12,360 kr. och gåfvor till välgörande ändamål 1,150 kr. 13 ) Södra Vi sparbank. I egna fondens utgifter ingå 404 kr. 25 öre till»återbetalda aktiebelopp.» 14) Kristdala sparbank. Bland egna fondens ntgifter ingår»ränta till Kristäala kommnn för inlösningssumman», 447 kr. 15 öre. 15 ) Histerhults sparbank.»att sparbankens egen fond ingår med mindre belopp än föregående årets behållning, kommer sig deraf, att 2,000 kr. blifvit öfverförda till donationsfondens konto». 16) Hejde pastorats sparbank. Det här under andra räkningar npptagna beloppet ntgör en brist i kassan. 17) Karlshamns sparbank. I egna fonden är inräknad»fond till Styrelsens och Hnfvndmännens framtida disposition» 12,662 kr. 13 öre. 18 ) Mjellby sparbank. I brist på bättre uppgifter äro här meddelade den insända redogörelsens siffror, i hvilka någon rättelse icke knnuat erhållas. 19 ) Simrishamns sparbank. Skulden är»anslagsfonden», 54,236 kr. 5-2 öre. 20) Vittsjö sockens sparbank.»i förvaltningskostnaderna ingå äfven kr., som lemnats till kommunala behof.» 21 ) Vinslö/s och Nåfiinge sparbank. Bland npplnpna men ej betalda räntor ingå äfven icke verkställda amorteringar till ej nppgifvet belopp. 22) Sparbanken i Lund. I förvaltningskostnaden m. m. ingå»gåfvor» till ej nppgifvet belopp. 23) Landskrona sparbank. Skulden är»amorteringsfonden». 24) Sparbanken i Helsingborg. Skulden är»sparbankens välgörenhetsfonder». Räkenskapsåret börjar den 1 december och slutar den 30 november. 25 l ) Höganäs sparbank. Delegames medel utlånas mot säkerhet af Stenkolsbolaget. 26) Färs härads sparbank.»i reservfondens inkomster för året ingår förhöjning af jernväg»- aktierna (Ystad-Eslöfs) värde från 50 till 80 procent med 9,000 kronor.» 27) Luggude härads sparbank.»räkenskapsåret slutar med den 30 och börjar med den 31 december.» 28) Allerums, Flenninge och Välinge sparbank. Allerums sparbank. Under år 1883 har nr den förra sparbanken utbrutits den seuare, för hvilkeu dock någon redogörelse för år 1883 ej kunnat lemnas, enär intet bokslut blifvit uppgjordt förr än vid 1884 års slut, och har derför sistnämnda års redogörelse för tab. N:o 1 måst användas. 29) Billeberga sparbank.»i sparbankens fond äro inbegripne stiftarnes såsom grundfond insatta 4,300 kr., hvilka äro under 20 år från insättningsdagen ouppsägbara.» 30) Brunnby sparbank. I egna fondens behållning hafva»tecknarne af grnndfondsmedlen» en fordran af 15,545 kr. 31) Eftra sockens sparbank. Några uppgifter å de insatta och nttagna beloppen hafva ej kunnat erhållas. 32) Göteborgs stads sparbank. Sparbankens obligationskonto upptager kommuners och hypoteksföreningars obligationer till 1,583,766 kr. 72 öre och jernvägsobligationer till 175,500 kr.. tillsammans 1,759,266 kr. 72 öre, hvilket är bokfördt till 1,665,345 kr. 35 öre. Då dessa värdepapper tillsammans sålunda äro bokförda till nära 95 procent af nominela värdet, har här, för att i kol. 31 och 32 skilja de båda slagen af obligationer, den förstnämnda gruppen uppförts med 1,499,345 kr. 35 öre och den senare med 166,000 kr. 33) Göteborgs och Bohus låns sparbank. I skulden ingå 7,985 kr. 17 öre, hvilka såsom»afförda sparbankemedel» uppförts å särskildt konto för möjligen blifvande efterfrågan. 34) Svenjjunga sparbank. Bland förvaltningskostnader m. m. ingår»aktieutdelning a 12 procent», 3,473 kr. 20 öre, jemte förluster till ej nppgifvet belopp. 35) Filipstadt sparbank. Bland förvaltningskostnader m. m. ingå förluster till ej nppgifvet belopp. 36) Örebro sparbank. I egna fonden är inräknad»tjenstebjonsbelöningsfonden» 2,117 kr. 37) Nora sparbank. Bland förvaltningskostnader m. m. ingå 4,750 kr. anslagna till allmännyttiga ändamål. 38) Sköllersta sockens sparbank. Delegames antal vid årets början nppgifves nn mindre än vid nästföregående års slut. 39) Karlskoga härads sparbank. Räkenskapsåret börjar med den 1 november och slutar med den 31 oktober.

69 ) Gefle stads sparbank. I förvaltningskostnader m. m. ingå afskrifningar till ett belopp af 78,368 kr. 23 öre. 41) Gefieborgs låns sparbank. I förvaltningskostnader m. m. ingå afskrifningar till ett belopp af 95,811 kr. 59 öre. 42) Skellefteå sockens sparbank. Förlasten genom förre kamererarens»balans är 68,887 kr. 66 öre och bar medtagit vinsten af Srets rörelse, 3,555 kr. 32 öre, samt sparbankens egen fond, 26,312 kr. 15 öre. Skilnaden, 39,020 kr. 19 öre, är betäckt genom Direktionens tillskott.» 43 ) Neder-Kalix sockens sparbank.»kassan innestår hos aktiebolaget Bergman, Hummel & C:i, med hvilket bolag sparbanken har npp- och afskrifningsräkning.»

70 152 Résumé de la Statistique des Caisses d'épargne en Le nombre des caisses d'épargne était de 358 et celai des banques populaires de 11, eu somme 369, äont 103 dans les villes et 266 à la campagne (tabl. N 1 et N 2 col. 1), c'est-à-dire une caisse par 12,476 habitants et une par 1,198 kilom. carrés. Col. 2 indique l'année de la fondation des caisses. Les succursales étaient de 584 (col. 3). Pendant l'année, 107,350 livrets ont été ouverts (col. 4) et 58,907 soldés (col. 5). Il existait, à la fin de l'année, 891,352 livrets (col. 6). Les colonnes 7 18 contiennent une classification des livrets d'après leur montant: au-dessous de 10 couronnes, de 10 à 50, 50 à 100, 100 à 500, 500 à 1,000 et au-dessus de 1,000 couronnes. Le total des versements pendant l'année était de 51,687,503 couronnes (col. 20) et celui des remboursements de 42,029,969 couronnes (col. 22). Les colonnes 19 et 21 indiquent les intérêts du capital des déposants, en pour cent et en couronnes. Total 8,719,340 couronnes. Le capital des déposants, à la fin de l'année, s'élevait à 194,493,928 couronnes (col. 23), dont 190,390,961 conr. dans les caisses d'épargne et 4,102,967 cour, dans les banques populaires. Le livret moyen était de 218'20 couronnes. A la fin de l'année, les fonds réservés des caisses d'épargne étaient 14,508,553 couronnes (col. 26). Les recettes 2,293,054 cour. (col. 24) et les dépenses 1,284,066 cour. (col. 25). Les dettes des caisses d'épargne, à la fin de l'année, étaient 626,970 conronneb (col. 27). Le passif total des caisses d'épargne se composait de: Capital des déposants (col. 23) 190,390,961 cour. Fonds réservés (col. 26) 14,508,553» Dettes (col. 27) 626,970 Total 206,526,484 cour. Ces sommes étaient placées que voici: Caisse (col. 28) 1,726,564 cour. Dépôts dans les banques (col. 29) 10,097,563» Immeubles et mobilier (col. 30) -_- 1,301,607» Titres publiques, obligations des sociétés hypothécaires et des communes (col. 31) - 20,986,664» Obligations et actions des compagnies industrielles et des sociétés diverses (col. 32) 5,679,610» Prêts contre hypothèques immobilières (col. 33) 87,357,984»» caution (col. 34) 69,425,190»»» nantissement d'or ou d'argent (col. 35) 7,731»»» d'autres hypothèques (col. 3fi) 5,768,836» Intérêts non payés (col. 37) 3,004,790» Autres opérations actives (col. 38) 169,945» Total 205,526,484 cour. 1 couronne = 1'39 franc.

71 Plan och föreskrifter för en statistisk utredning med hänsyn till en mer eller mindre utvidgad politisk rösträtt 1). A) Anförande till Statistiska Beredningens protokoll den 19 dec af Chefen för K. Statistiska Centralbyrån. Till Konungen har Riksdagen den 13 maj 1884 afiåtit en underdånig 8krifvelse så lydande:»sedan förslag blifvit väckt, att Riksdagen måtte hos Eders Kungl. Maj:t, begära utarbetande af en statistisk utredning i fråga om en mer eller mindre utvidgad politisk rösträtt, har Riksdagen beslutit anhålla, att Eders Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och till en kommande riksdag öfverlemna en jemförande statistisk redogörelse för antalet personer inom hvar och en af de i 14 Riksdagsordningen angifha tre särskilda klasser, som dels redan ega valrätt till andra kammaren, dels skulle erhålla sådan genom större eller mindre nedflyttning af de i nämnda föreskrifna gränserna för denna rätt». Angående denna Riksdagens underdåniga framställning har Statistiska Centralbyrån genom nådig remiss den 16 sistlidne oktober blifvit af Kungl. Maj:t anbefald att afgifva underdånigt förslag, men då här föreligger att uppgöra en plan för insamlande och bearbetning af sådana uppgifter, som enligt min åsigt böra tillhöra Sveriges officiela statistik, har jag trott mig först böra inhemta Statistiska Beredningens åsigt i ämnet, ') Då reanltatet af den af Riksdagen begärda och enligt Kung]. Maj:ta befallning nn i Statistiska Centralbyrån pågående statistiska utredningen med hänsyn till en mer eller mindre utridgad politisk rösträtt torde af mången motses med ett rått intresse, men denna utredning ej förr än i början af år 1887 kan blifva afslntad, har det synts lämpligt att preliminärt här meddela de rigtigaate aktstyckena och några underrättelser i frågan, hraraf bland annat kan inhemta» kännedom om åtminstone de synpunkter, under hnlka den blifvande utredningen kommer att behandlas, äfrensom om det sätt, hrarpå de härför nödiga primäruppgifterna skolat inhemtaa. E. S. Stat. Tidttr. 76:4 käft. 1

72 154 Plan och föreskrifter för en statistisk utredning med innan det nnderdåniga utlåtandet afgifves, och anhåller jag derfsr att få nu anföra hvad här följer: Enligt 14 i Riksdagsordningen erfordras för valrätt till Riksdagens andra kammare följande vilkor: a) att vara bosatt (d. v. s. mantalsskrifven) inom en kommun; b) att vara i kommunens allmänna angelägenheter röstberättigad; c) att vara en man (och således ej qvinna, ej heller bolag eller dylikt); samt d) att innehafva en viss grad af förmögenhet, visande sig deri, att man antingen l:o) eger eller med stadgad åborätt innehafver fast egendom på landet eller i stad till ett taxeringsvärde af minst 1,000 kronor, eller 2:o) för Iifstid eller för minst 5 år arrenderar jordbruksfastighet till taxeringsvärde, ej understigande 6,000 kronor, eller ock 3:o) erlägger till staten bevillning för en till minst 800 kronor uppskattad årlig inkomst. Af alla dessa valrättsvilkor är det endast de sistnämnda eller de tre förmögenhetskategorierna, om hvilka Riksdagen förutsatt möjligheten af en förändring och önskat utredning, men deremot har Riksdagen lemnat de öfriga vilkoren alldeles oberörda. På denna omständighet har man att lägga särskild vigt, enär, då det är ingalunda ovanligt att få höra den satsen uttalas, att politisk rösträtt bör tillkomma hvarje oförvitlig man, ja qvinna, som skattar till staten, man kunde fordra, att den nu ifrågasatta utredningen borde omfatta äfven dem, som endast betala mantalspenningar, men då detta skattebelopp icke är tillräckligt för rösträtt inom kommunen, utan härför erfordras bland annat skyldighet att till kommunen erlägga skatt för till allmän bevillning taxerad fastighet, näring eller inkomst, så är ock undersökningen derigenom begränsad till att omfatta endast sistnämnda och till kommunen skattskyldiga personer. Detta vill med andra ord säga, att alla de personer, som skola blifva föremål för den begärda undersökningen, måste finnas upptagna i landskommunernas fyrktalslängder och i städernas röstlängder. Då vidare Riksdagen nu begärt en utredning dels om de bestående rösträttsförhållandena, dels om verkningarne af en större eller mindre utsträckning af gränsen för denna rätt, men deremot icke yttrat sig, i hvilka gradationer eller huru långt denna utsträckning må fullföljas, så synes härigenom vara gifven åt undersökningsförrättaren full handlingsfrihet i sistnämnda hänseende. Ätt nu på förhand, och så länge man icke eger något undersökningsmaterial, definitivt bestämma, i hvilka detaljer arbetet bör fullföljas, torde ej vara lämpligt, men emellertid nödgas man att åtminstone preliminärt och för att kunna bedöma det förestående arbetets omfattning redan nu göra ett öfverslag i detta hänseenda.

73 hänsyn till en mer eller mindre utvidgad politisk rösträtt. 155 Går man derför till att undersöka, hvilka grådationer kunna tänkas behöfliga inom de tre olika klasserna afförmögenhetsvilkoren, har man beträffande den första klassen att naturligtvis först bestämma, huru många ega eller med stadgad åborätt innehafva fastighet om 1,000 kronors taxeringsvärde och derutöfver. I afseende på en tilltänkt nedflyttning i detta fall af det s. k. politiska strecket torde böra erinras, att det antal fastigheter och särsmldt jordbruksfastigheter om så litet värde som under 1,000 kronor är långt större, än man antagligen förmodar. Af den öfversigt af 1876 års bevillningstaxering, som genom Kungl. Finansdepartementets försorg är utarbetad, är nemligen ådagalagdt, att af rikets samtliga 358,062 jordbruksfastigheter å landet voro ej mindre än 81,469 eller nära 23 % af hela antalet taxerade till mindre än 1,000 kronor, och då tillika deras medeltaxeringsvärde var 467 kronor, så måste mera än hälften af dessa 81,469 varit värda mindre än 500 kronor. Om nu dertill i betraktande tages, att ingen af dessa små jordegendomar i värde kan hafva understigit 100 kronor, emedan för så små egendomar ingen bevillning erlägges, så framgår häraf, att största mängden små jordegendomar är att söka emellan värdena 100 och 500 kronor och att dessa egendomar torde omfatta ett antal af bortåt 50,000, samt att i följd deraf jordbruksfastigheter med ett värde om 500 1,000 kronor borde finnas till ett antal af omkring 30,000 eller något mera. I afseende å öfriga fastigheter föreligga deremot ej materialier för likartade beräkningar, men deras antal bör icke rubba den här funna allmänna regeln. För fastigheter torde man derför med fast afseende på de stora tal, som det här gäller, icke få nöja sig med blott de nu antydda tre grupperna (1,000 och deröfver, 500 1,000, ), utan får man väl låta dessa blifva följande 5, nemligen: 1) från och med 1,000 kronor och derutöfver; 2) från och med 700 kronor och intill 1,000 kronor; 3) från och med 500 kronor och intill 700 kronor; 4) från och med 300 kronor och intill 500 kronor; 5) från och med 100 kronor och intill 300 kronor. I afseende å rösträtten för arrendatorer är att ihågkomma, att denna är beroende såväl af arrendetiden som af den arrenderade jordegendomens värde, i följd hvaraf en utvidgning af denna rätt kan åstadkommas på tre olika sätt, nemligen antingen genom att bibehålla den nu stadgade arrendetiden men sänka egendomsvärdet, eller ock genom att bibehålla värdet men sänka tiden, eller också genom sänkning af båda. Häraf uppstår vid den förestående utredningen naturligtvis icke allenast möjligheten utan äfven nödvändigheten af en stor mängd kombinationer.

74 156 Plan och föreskrifter för en statistisk utredning med För att ej allt för mycket öka dessa, torde dock frågan om arrendetiden kunna begränsas till 3 synpunkter, nemligen: 1) på lifstid eller minst 5 år; 2) på mindre än 5 år men mera än 1 år; 3) på 1 år eller derunder samt uppsägning. För egendomsvärdet torde deremot erfordras något fiere gradationer, såsom genom sänkning af nuvarande värdesumman till hälften, eller till 1,000 kronor, eller till mindre belopp, och skulle alltså de arrenderade jordbruksfastigheterna komma att särskiljas i följande 4 grupper efter taxeringsvärdet, nemligen : 1) från och med 6,000 kronor och derutöfver; 2) från och med 3,000 kronor och intill 6,000 kronor; 3) från och med 1,000 kronor och intill 3,000 kronor; 4) från och med 100 kronor och intill 1,000 kronor. Då nu dessa fyra taxeringsgrupper måste bestämmas för hvar och en af de tre olika arrendetiderna, så komma arrendatorer af jordbruksfastighet att på detta sätt uppdelas i ej mindre än 12 olika gradationer. Beträffande slutligen dem som erlägga bevillning för inkomst, har man naturligtvis att först bestämma antalet af dem, som äro taxerade till minst 800 kronors inkomst, och torde man vidare få sänka beloppen i jemna hundratal, tills man når 500 kronor, hvilket är med högst få undantag det minsta belopp hvarför bevillning numera erlägges. Gradationerna för de för inkomst taxerade skulle då blifva 4, nemligen : 1) från och med 800 kronor och derutöfver; 2) från och med 700 kronor och intill 800 kronor; 3) från och med 600 kronor och intill 700 kronor; 4) från och med 500 kronor och intill 600 kronor. Vid dessa graderingar inom de tre rösträttsklasserna har ingen hänsyn tagits dertill att, såsom ganska ofta inträffar, en skattskyldig tillhör två, ja till och med alla tre klasserna. För att i dylika fall undvika dubbelråkningar har man då att antingen hänföra den skattskyldige till blott en enda klass eller ock att särskildt angifva på hvad sätt dubbelräkningar skett, så att med ledning häraf nödiga frånräkningar må kunna ske. Det förra alternativet är mycket svårt att med så att säga rättvisa genomföra, enär inga grunder finnas bestämda, om och när den ena klassen skall taga företräde framför den andra, och om man äfven, såsom jag försöksvis i detta fall gjort, härför upprättar ett slags tariffer, saknar ändock ett sådant förfaringssätt laga giltighet, hvartill kommer att man härigenom beröfvar sig möjlighet att få veta hela antalet i hvarje klass för sig. Återstår då det andra alternativet och har man dervid att be-

75 hänsyn till en mer eller mindre utvidgad politisk rösträtt. 157 stämma, burn många äro vid klassificeringen i de tre klasserna mera än en gång räknade, nemligen såsom: 1) fastighetsegare och arrendatorer samt inkomstegare; 2) fastighetsegare och arrendatorer; 3) fastighetsegare och inkomstegare; 4) arrendatorer och inkomstegare. Under hvar och en af dessa 4 afdelningar skulle rätteligen samtliga de gradationer göras, som nu härofvan föreslagits för de tre rösträttsklasserna, men som detta skulle leda till snart sagdt en oändlighet af kombinationer, får man väl nöja sig med att dela hvar och en afdelning i 2 grupper, nemligen i 1) nu röstberättigade; 2) nu ej röstberättigade. Härigenom uppkomma tillsammanlagdt 8 gradationer af dem som tillhöra mera än en enda röstklass, efter hvilkas fråndragning de återstående då utgöra de nu röstberättigade och de som skulle blifva det, med fullständigt utsträckt rösträtt. Utom samtliga dessa nu angifna många gradationer af skattskyldige, finnes det åtskillige, som visserligen också de erlägga utskylder till stat och kommun, men hvilka, äfven med den ifrågasatta utsträckningen af den politiska rösträtten, icke kunna erhålla sådan. Ehuru dessa senare egentligen icke skulle utgöra föremål för den föreliggande undersökningen, torde de dock böra tagas med, såväl för en icke ovigtig komplettering, som för nödig kontroll å slutsummorna, synnerligast som deras medtagande icke bör vålla något mera anmärkningsvärdt tillägg i arbetet. Det vill derför synas mig, som om särskilda kolumner böra egnas åt följande 9 klasser af skattskyldige, som icke kunna ega politisk rösträtt: 1) arrendatorer af annan fastighet än jordbruksfastighet; 2) sterbhus; 3) bolag och menigheter; 4) ntländske undersåtar; 5) ej mantalsskrifne i kommunen; 6) omyndige; 7) i konkurstillstånd; 8) ej välfrejdade; fångar och dårhushjon; 9) qvinnor. Då alltså qvinnor blifvit här upptagna såsom en särskild klass för sig, så följer häraf, att de öfverallt annorstädes måste vara uteslutna, så att, då här talats om skattskyldige, det alltid menats skattskyldige män. I kolumnen för ej välfrejdade äro här tillagde äfven fångar och dårhushjon, ehuru de icke i och för sig äro beröfvade frejd och ehuru lagen

76 158 Plan och föreskrifter för en statistisk utredning med icke särskildt frånkänner dem rösträtt, men då de naturligtvis icke faktiskt kunna utöfva densamma, torde de böra från de röstegande frånräknas. Med fäst afseende derpå, att för Stockholms stad gälla andra och strängare bestämmelser i fråga om den kommunala rösträtten än för riket i öfrigt, skulle för hufvudstaden särskildt bland de i kolumnen för vanfrejdade inrymda böra äfven hänföras de som äro tilltalade eller under iramtiden stälda för vanfrejdande brott, eller förklarade ovärdiga att föra andras talan ; likasom bland de i konkurstillstånd varande borde hänföras äfven de som sin egendom afträdt, men ej styrkt sig vara fria från sina borgenärers kraf; hvarjemte till de omyndige vore att tillägga dem som ej råda öfver sig och sitt gods och stå under annans husbondevälde. I afseende på samtlige dessa undantagsfall för Stockholm lär det väl dock blifva ganska svårt att erhålla nöjaktiga uppgifter, och man kan väl antaga, att de i det hela ej komma att märkbart utöfva något inflytande på slutresultatet. Det aldra vigtigaste hindret deremot för rösträtts utöfvande ej allenast i Stockholms stad utan äfven i hela riket för öfrigt utgöres utan tvifvel af den omständigheten, att den skattskyldige häftar för oguldna kommunalut shylder. Hvilken betydelse denna omständighet har för valrätten torde kunna bedömas af de kända förhållandena i Stockholms stad. Här hållas numera två uppbördsstämmor för krono- och kommunalutskylderna, nemligen en vinterstämma och en sommarstämma, och skola af de utfärdade debetsedlarne en del (vid pass 3/4) betalas till fullo å första stämman, men de öfriga (vid pass 3 / 4 ) betalas till en del på första och till en del på andra stämman. Af sistnämnda slag af debetsedlar, hvarå afbetalning kunnat ske och om hvilka här egentligen bör vara frågan, resterade enligt förhållandena under senaste fem år efter vinterstämman 52 à 56 %, hvarefter de resterandes samtliga utskylder blefvo förfallna till betalning, och efter sommarstämman resterade 21 à 23 % af alla som bort vid stämman betalas. De härvid ådagalagda talen äro såväl för sin storlek som för den ringa föränderligheten särdeles anmärkningsvärda. Beträffande förra slaget af debetsedlar, eller de som skolat till fullo betalas å vinterstämman; var förhållandet ännu sämre, enär häraf resterade vid stämmans slut icke mindre än 66 à 76 %. Sistlidet år afskrefvos för fattigdom 30,190 debetsedlar eller mera än 45 % af samtlige dem, som för året voro i hufvudstaden utfärdade. Ehuru man kan förmoda, att det icke är så illa bestäldt i riket för öfrigt som här i hufvudstaden, torde man dock få antaga, att en icke oväsentlig del bland de skattskyldige försumma sina skyldigheter uti

77 hänsyn till en mer eller mindre utvidgad politisk rösträtt. 159 ifrågavarande hänseende, äfvensom att detta inträffar mest bland de minst beskattade eller just bland den klass af medborgare, till hvilka man föreslagit att utvidga den politiska rösträtten. För den utredning, som nu föreligger, är det derfor af största vigt att egna särskild uppmärksamhet åt detta förhållande, och har jag derfor vid mitt hittills gjorda förslag helt och hållet lemnat frågan om oguldna kommunalutskylder ur räkningen, anseende dessa varande af den säregna beskaffenhet och betydelse, att de böra behandlas särskildt för sig. Det är nemligen tydligt, att den, som står under förmynderskap eller är i konkurstillstånd eller befinner sig i något annat af redan angifna undantagsförhållanden, intager en väsentligen olika ställning mot den skattskyldige, som, under antagande att han i öfrigt är qvalificerad för åtnjutande af politisk rösträtt, kan, genom att betala sina kommunalutskylder eller underlåta detta, sjelf och snart sagdt när som helst gifva eller beröfva sig sin rösträtt. På dessa skäl anser jag, att sedan samtlige i kommunen skattskyldige blifvit klassificerade, såsom jag härofvan föreslagit, och utan hänsyn till huruvida den skattskyldige erlagt sina kommunalutskylder eller icke, en särskild undersökning i sistnämnda hänseende måtte göras, så att tydligen må framgå, hvilken minskning i antalet af de redan varande eller möjligen blifvande politiskt röstberättade bör göras i och för dem, som underlåtit att erlägga sina kommunalutskylder, och detta särskildt bland de tre klasserna af fastighetsegare, arrendatorer och inkomstegare såväl ofvan som under de nuvarande politiska strecken. Att under dessa sträcka undersökningen till alla de gradationer, som i öfrigt här ofvan föreslagits, skulle väl leda till en alltför långt gången detaljering, utan torde det vara tillräckligt, om man beträffande alla dem, som häfta för oguldna kommunalutskylder, skiljer dem i följande 6 kolumner: 1) fastighetsegare, i öfrigt nu röstberättigade; 2) fastighetsegare, under nuvarande rösträttsminimum; 3) arrendatorer, i öfrigt nu röstberättigade; 4) arrendatorer, under nuvarande rösträttsminimum; 5) inkomstegare, i öfrigt nu röstberättigade; 6) inkomstegare, under nuvarande rösträttsminimum. För dem bland dessa, som tillhöra mera än en klass, tillkomma dessutom särskilda kolumner, så att nödiga afdrag må kunna göras för dubbelräkningar. Härmed skulle då undersökningen, sådan Riksdagen den begärt, vara fullgjord, men fråga kan uppstå, huruvida man verkligen härmed fått

78 160 Plan och föreskrifter för en statistisk utredning med fullständigt svar på det spörsmål, som blifvit framstäldt. Det är visserligen sannt, att detta blifvit formuleradt endast såsom en fråga om, huru många hafva under nuvarande förhållanden politisk rösträtt eller skulle erhålla den, om gränserna härför utsträcktes, men härmed sammanhänger, såvidt jag kan förstå, mycket nära den frågan: huru beskaffadt skulle detta nya element blifva, och såsom naturlig följd häraf: af hvilka folkklasser bestå de redan nu röstberättigade. Ätskilnaden i fastighetsegare och jordarrendatorer gifver visserligen en vigtig upplysning i detta hänseende, men bland dessa finnas, oberäknadt den klasskilnad, som den innehafvande egendomens värde gifver, en mängd olika samhällsgrupper, om hvilkas beskaffenhet man är i okunnighet, så länge man icke häråt egnar särskild undersökning, och gäller detta isynnerhet i fråga om fastighetsegare i städerna. Skiljaktigheterna inom dessa två stora hufvudgrupper, fastighetsegare och jordarrendatorer, äro dock icke af så stor betydelse, som beträffande den tredje gruppen, eller de som äro taxerade för inkomst, bland hvilka man har att söka nästan alla möjliga samhällslager, med likväl nu helt och hållet okända proportioner sinsemellan. Det vill derför synas mig, att den ifrågasatta utredningen, för att verkligen blifva fullständig och sådan att man måhända ej behöfver ganska snart göra den ånyo, äfven kräfver en utredning af yrkena hos ej mindre de nu varande, utan äfven möjligen blifvande röstberättigade, och detta särskildt för hvar och en af de tre stora hufvudgrupperna. Då man alltså härigenom får icke mindre än 6 olika afdelningar, så måste den yrkesfördelning, som under hvar och en af dessa skall verkställas, inskränkas inom skäligen trånga gränser, för att man ej må råka ut för nog stor vidlyftighet. Att nu å förhand bestämma sig för den nödiga klassificeringen af yrken, torde vara för tidigt, men måhända kan man nöja sig med ungefär densamma som i Statistiska Centralbyråns redogörelser för de hittills hållna riksdagsmannavalen plägat uppställas beträffande elektorer, hvilka klassificeras sålunda: 1) civile embetsmän; 2) militärer; 3) prester; 4) kyrkobetjening och skollärare; 5) gods- och bruksegare; 6) hemmansegare; 7) arrendatorer, förvaltare, inspektörer; 8) fabrikanter, mjölnare; 9) handtverkare, byggmästare; 10) handlande, gästgifvare;