Livet efter döden 1. PM Slutseminarium Jenny Nyberg Manusgranskare: Johanna Bergqvist, Lunds universitet.

Transkript

1 PM Slutseminarium Jenny Nyberg Manusgranskare: Johanna Bergqvist, Lunds universitet. Livet efter döden 1 De efterlevandes hantering av känslor och sinnesintryck vid omhändertagandet av sina döda anhörigas kroppar i Sverige under tidigmodern tid (ca ) Syftet med min avhandling är att bidra till ökad förståelse för förhållandet till döden och de döda i Sverige under tidigmodern tid genom att analysera och skildra de efterlevandes hantering av sina anhörigas fysiska död; hur och varför det förändrades från 1500-talet till 1800-talets början. Med efterlevande menas de som haft en social relation till de döda. Inom tidigare arkeologisk forskning har reformationens nya budskap om en förändrad relation mellan levande och döda, där de levande inte längre ansågs kunna påverka de dödas själsliga öden, tillskrivits ett mycket högt värde för att förklara förändringar i gravskicket. Ett underordnat syfte med avhandlingen är att problematisera reformationens betydelse för förändringen i sättet att hantera de döda under loppet av tidigmodern tid. Den ökade förståelsen för hanteringen av de döda nås dels genom att jag använder mig av ett mer omfattande källmaterial än tidigare studier om svenskt tidigmodernt gravskick. Genom en omfattande arkivinventering har jag samlat in dokumentationen av omkring 3000 individers gravar belägna inne i kyrkor och på kyrkogårdar inom gränserna för dagens Sverige. Samtliga individer och gravar har bearbetats i en arbetsdatabas och redovisas i avhandlingens olika katalogdelar (se innehållsförteckningen), men aktualiseras i olika grad i avhandlingens analyser. Den ökade förståelsen nås också genom det teoretiska perspektivet att analysera de materiella spåren i gravarna utifrån de efterlevandes horisont; genom att ta hänsyn till de efterlevandes upplevelser, föreställningar, tro och känslor när de genom materiella praktiker hanterade sinnesintrycken av kropparnas fysiska förfall och klädde och smyckade sina döda inför mötet med Gud och efterliv. För att förstå deras handlingar krävs således hänsyn till kroppens fysiska egenskaper efter att den biologiska döden inträtt, liksom hänsyn till de föreställningar om sinnesintryck och känslor som fanns i den specifika historiska kontexten. Mina teoretiska utgångspunkter är huvudsakligen förankrade i Alfred Gells agensteori och känslohistorikerna Barbara Rosenwein och William Reddys teoretiska och metodologiska perspektiv på vad känslor är och hur de kan studeras. I korthet innebär det att jag menar att även icke-mänskliga objekt och i synnerhet den döda kroppen som utgör ett mellanting mellan subjekt och objekt har en förmåga att utöva en agens på människor i omgivningen och få dem att utföra såväl oavsiktliga som avsiktliga handlingar. Under hela den period som studeras här kom dock vänner och bekanta vanligen av samma ståndstillhörighet som den döda - för att ta 1 Tack till Kenneth Jonsson för namnförslaget! 1

2 avsked av den färdigklädda kroppen i hemmet, varför spåren av eventuella opassande handlingar bör ha städats bort. Spåren i gravarna utgör därför huvudsakligen resultaten av avsiktliga handlingar, som legitimerats av det kollektiv som omgav kroppen. Annorlunda uttryckt visar spåren på sätt att hantera, klä och smycka den döda som ansågs känslomässigt rätt eller åtminstone acceptabla - av den närvarande emotionella gemenskapen. En emotionell gemenskap är en grupp människor som delar uppfattningar och normer, eller känsloregler, för hur känslor får uttryckas. Den huvudsakliga mänskliga agensen, och därmed även förutsättningen för förändring över tid, ligger i de efterlevandes upplevelser och känslomässiga reaktioner vid hanteringen av de döda. Uttryckandet av känslor verbalt, genom immateriell eller materiell handling - kan nämligen bidra till att omforma känslorna hos den som uttrycker dem och för de människor som finns runt omkring. Konkret innebär det att jag letar efter materiella uttryck som inom tidigare forskning kallats metaforer eller symboler. Genom att istället benämna dem materiella emotiv, tillskriver jag de efterlevandes handlingar en känslomässig betydelse som annars går förlorad. De klär inte ett barn i brudkläder för att symbolisera ett giftermål med Kristus. De förbereder sitt barn för den glädjefyllda uppståndelsen där barnet kommer att bli Kristi brud. Min huvudsakliga metod är att tolka de efterlevandes handlingar utifrån en tät historiskarkeologisk kontext, där handlingarna ställs i relation till föreskrivna normer och ideal för hur de borde agera, tro och känna, så som de framstod i teologiska föreskrifter, lagar, förordningar samt konstnärliga och litterära skildringar av det ideala livet och döden. Den källkritiska tumregeln är att de kontextualiserande och kontrasterande källorna ligger så nära det arkeologiska materialet i tid, rum och socialt sammanhang som möjligt. Under det långa 1600-talet utfärdades ståndsvisa överflödsförordningar som bland annat syftade till att reglera att människor såväl levande som döda kläddes i enlighet med sitt stånd. Förordningarna visar att ståndstillhörigheten var en viktig social kategori att förhålla sig till för dåtidens människor, varför ståndstillhörigheten fungerar som ett strukturerande analysverktyg i avhandlingen. Särskilt fokus ligger på kungligheter, adel, borgerskap och prästerskap eftersom dessa grupper erbjuder de bästa möjligheterna för täta historisk-arkeologiska kontexter; dels för att deras kistor är belägna ovan jord inne i kyrkorna och därför bevarats bäst, dels för att de lämnat rikligt med kontrasterande och kontextualiserande källmaterial efter sig. Källäget möjliggör också att särskild vikt kan läggas vid förändringar under det långa 1600-talet. Tematiska frågeställningar och disposition Avhandlingens undersökning är indelad i de tematiska delarna II Hanteringen av den kroppsliga döden och III. Klädd för Gud och efterliv. I del II visar jag hur sinnesintrycken av den döda kroppen lades till rätta och manipulerades för att forma de efterlevandes känslor i enlighet med de mildare känslouttryck som känsloreglerna föreskrev. Särskild hänsyn tas också till hur man hanterade lukten av förruttnande kroppar, 2

3 eftersom det under hela undersökningsperioden fanns en utbredd föreställning om att dålig lukt kunde orsaka sjukdom. De övergripande frågeställningarna i del II lyder: Vilka materiella praktiker, som omfattade kroppen och kistan som kroppen låg i, användes för att hantera förnimmelserna av den döda kroppens fysiska förfall? Förändrades praktikerna över tid och i sådana fall varför? I undersökningen har de operationaliserats genom att brytas ned i delfrågor som behandlas i två kapitel: Kap 2. Vilka, avseende social tillhörighet, kön och ålder balsamerades, och när över tid? Enligt vilka metoder balsamerades de, ytligt eller genom anatomiska ingrepp? Varför balsamerades de? Förelåg särskilda omständigheter som ökade risken för kroppens förruttnelse och därmed en lukt som var potentiellt skadlig för dem som hanterade den, som lång tid, höga temperaturer eller många och långa transporter? Hade föreställningen om den odödliga kungamakten några följder för hur regentkropparna hanterades, och i sådana fall på vilket sätt? Resultaten som framkommer i kapitel 2, inkorporeras i kapitel 3, där jag analyserar manipuleringen av sinnesintrycken av den döda kroppen i hemmet, när kistlocket var öppet, respektive i det offentliga rummet då den stängda kistan transporterades till kyrkan, förvarades där under bisättning och stod där - eller på kyrkogården under begravningen. Kap 3. Vilka materiella praktiker, som omfattade kroppen och kistan som kroppen låg i, användes för att hantera sinnesintrycken av den döda kroppen i hemmet respektive i det offentliga rummet? Hur syftade dessa praktiker till att forma de efterlevandes känslor? Förändrades praktikerna över tid och i sådana fall varför? I del III. Klädd för Gud och efterliv har undersökningen brutits ned i två kapitel. Undersökningen i kapitel 4 är kvantifierande, där tendenser över tid redovisas i diagram. Kapitel 5 kommer att ha en mer kvalitativ prägel, där jag genom utblickar jämför resultaten i kap 4 med praktiker i det övriga samhället. Kap 4. Hur klädde kungligheter och adel sina döda inför mötet med Gud och efterlivet? Vilka sociala kategorier (stånd, kön, livslopp etc.) hade betydelse för hur de döda kläddes och varför? Vad säger de dödas iklädda identiteter om den upplevda relationen till Gud? Vilka förändringar kan skönjas över tid och hur kan de förklaras? Kap 5. Hur klädde borgerskap, prästerskap och andra grupper i det bredare samhället sina döda inför mötet med Gud och efterlivet? Vilka sociala kategorier (stånd, kön, livslopp etc.) hade betydelse för hur de döda kläddes och varför? Vad säger de dödas iklädda identiteter om den upplevda relationen till Gud? Vilka förändringar kan skönjas över tid och hur kan de förklaras? Den avslutande delen, IV, utgör en sammanfattande analys av människors hantering av känslor och sinnesintryck vid omhändertagandet av sina döda anhörigas kroppar under tidigmodern tid. 3

4 Vilka förändringar skedde under perioden och varför? Resultaten belyses i ett större sammanhang i relation till tidigare forskning om tidigmodern död och begravning ur ett internationellt perspektiv. Inför seminariet har kapitel 1-4 tillgängliggjorts för extern granskning. Innehållsförteckning I. Bakgrund och utgångspunkter... 4 Syfte... 8 Avgränsningar i tid och rum. Normativa ramar från reformation till en modern hantering av de döda... 9 Ståndstillhörighet som analysverktyg Tät historisk-arkeologisk kontext som metod - och dess konsekvens för vilka stånd som står i fokus Tematiska frågeställningar och disposition Från dödsfall till gravsättning. Ramverket för de efterlevandes handlingar Teoretiska och metodologiska perspektiv på de efterlevandes handlingar Kollektivt legitimerade handlingar i enlighet med den emotionella gemenskapens känsloregler Materialiteters känslomässiga agens Tidigmoderna känslor och materiella emotiv (mer än metaforer) Tröghet och förändring över tid Tidigare forskning om förhållandet till de döda under tidigmodern tid Vilken betydelse hade reformationen egentligen? Protestantisk och katolsk konfessionalism En annan verklighet Konklusion och avstamp utifrån tidigare forskning Det arkeologiska källmaterialet Översikt och förklaring till avhandlingens kataloger Gravtyper - Utföranden och bruk. Datering, ståndstillhörighet och möjlighet till identifiering av de döda Gravarnas varierande bevaring och dokumentation Textilers bevarandeförutsättningar i gravar Konklusion kring det arkeologiska källäget II. HANTERINGEN AV DEN KROPPSLIGA DÖDEN

5 Dödens biologi. Kroppens materialitet Avstamp i tidigare forskning. Balsamering, döda regentkroppar, kistor och miasma Kapitlets frågeställningar och disposition Kap 2. Balsamering Källmaterial och källkritik Undersökning Regenterna Den avsatta och den konverterade regenten Regentgemålerna Adliga kvinnor och män Flottans män och 1800-talets borgerskap Balsamering. En sammanfattande analys Balsamering av vanliga dödliga Regenternas kroppar och den odödliga kungamakten Kap 3. Kroppen i olika rum Kistor i det breda samhället Kroppen i hemmet i öppen kista Syn Lukt Känsel och kontakt Den stängda kistan i det offentliga rummet. Transport, bisättning, begravning Hörsel Lukt Den osynliga kroppen Mötet med den kroppsliga döden. Sammanfattande analys III. KLÄDD FÖR GUD OCH EFTERLIV Kap 4. Kungligheterna och högadeln Utgångspunkter och källmaterial Vasaätten under 1500-talet Svart och seriöst talet Männen i rock. Hemmamannen och den bildade och plikttrogna ämbetsmannen Vapenlösa krigare i modedräkt

6 Den adliga hustrun i behagfull modedräkt och kysk hätta Koltbarn i kvinnlig modedräkt De oskuldsfulla barnen i evigt blommande kransar och blommor Magnificentia. Kvinnor, män och barn i guld- och silverglänsande dräkter Förordningar och överträdelser för barn, unga och stolta riksråd Återhållsam sidenprakt för barn, ogifta och unga gifta kvinnor Hellre kristen än adlig? Linnesvepningar och fromhetsideal bland högadeln och högadelns änkor Sekelskiftet Det enkla idealet segrar Ödmjuka kungligheter Den oskuldsfulla Karl XII? Ett nytt sätt att smycka de ogifta vuxna talet Unga brudar och brudgummar i blom. Äldre brudar i enkelhet Sovande och sörjande vuxna Det kungliga undantaget gångklädda serafimerriddare och hovdamer Här kommer ev. en analys av föremål i gravarna över tid att följa Kungligheter och adel. Sammanfattande analys Kap 5. Borgerskap, prästerskap, allmoge och övriga samhällsgrupper IV. LIVET EFTER DÖDEN. SAMMANFATTANDE ANALYS KATALOG 1. KROPPAR, KISTOR & KISTINREDNINGAR KATALOG 2. LAGAR OCH FÖRORDNINGAR OM DE DÖDAS DRÄKT OCH UTSMYCKNING KATALOG 3. SMYCKEN OCH UTSMYCKNING KATALOG 4. FÖREMÅL I OCH INTILL KISTOR DRÄKTKATALOG. Adliga och kungliga begravningsdräkter från 1500-tal till 1700-tal 189 HUVUDKATALOG. UNDERSÖKTA TIDIGMODERNA GRAVPLATSER KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING Otryckta källor Tryckta källor Litteratur Muntliga uppgifter Efterord och tack