Andlig fördjupning i vardagen

Transkript

1 En presentation av FTO den helige Franciskus tredje orden inom Svenska kyrkan Andlig fördjupning i vardagen med stöd av klosterlivets erfarenheter Ett klassiskt råd för den andliga vandringen säger: Bevara ordningen så skall ordningen bevara dig Att låta livet följa en levnadsregel under goda dagar ger stöd och styrka under perioder av andlig torka. Klosterlivet och dess regler har under lång tid varit till stöd och hjälp för många människors andliga vandring, och klostren har utgjort kraftkällor för kristenheten. FTO erbjuder en ordensgemenskap med andlig fördjupning och livslånga löften för dig som bekänner dig som kristen och som har för avsikt att fortsätta leva i samhället med ansvar för familj och arbete. info@fto.st

2 Ordens syfte och funktion Uppgiften för ett liv i franciskansk anda brukar uttryckas på följande sätt: att göra Kristus känd och älskad överallt att främja en anda av syskonskap mellan alla människor och att därmed bidra till att bryta ned alla slags murar mellan dem att leva ett liv i enkelhet, fri från beroendet av lyx, status, saker och pengar för att i stället med glädje kunna dela med sig av sig själv och sitt eget. Sättet att förverkliga denna uppgift är ett regelbundet böne- och gudstjänstliv med mässan i centrum studier av olika slag, som ger större kännedom om vår kristna tro och kyrkans liv, om människor och deras personliga och sociala förhållanden, om miljö och politik och om annat, som har betydelse för den franciskanska kallelsens omsättning i handling. Bibelstudiet, både det enskilda och gemensamma, är den viktigaste och mest självklara delen i studiearbetet en aktiv insats för Guds rike i någon form, i kyrkan eller i samhället, lokalt eller internationellt. Kännetecknen för den franciskanska andan är ödmjukhet, kärlek och glädje. Dessa egenskaper är grunden för det franciskanska livet, men de är inget vi själva kan prestera eller skaffa oss utan gåvor vi bara kan be om. Inspirationskällan till ett kristet liv i franciskansk anda är för franciskanerna, utöver bibeln och den allmänneliga kyrkans tro och liv, givetvis den helige Franciskus, hans liv och gärning och hans vilja att leva evangeliet. Vägen till medlemskap börjar i regel med att man anmäler sitt intresse av att få veta mer om det franciskanska ordenslivet i FTO till någon medlem som är novis eller som avlagt livstidslöften i orden (tertiarie). Man kan också kontakta orden genom e-post. Som aspirant får man en novisrådgivare att tala med medan man under en kortare tid överväger om man vill gå vidare. Nästa steg är att man blir postulant under cirka sex månader och prövar, utan att avge några löften, att följa en personlig levnadsregel, som då är mycket enkelt utformad. Om man tillsammans med orden finner att detta fungerar bra, kan nästa steg bli att man blir upptagen som novis i orden. Man fortsätter då att leva med den förenklade personliga regeln eller följer i stället en något utförligare sådan. Det som skiljer novisen från postulanten är främst att novisen är förpliktigad att genom löften hålla sig till regeln under ett år. Novisen är dessutom officiellt upptagen som medlem i orden, vilket postulanten inte är. Novistiden varar i regel i två år. Finner både novisen och orden det lämpligt, fullbordas medlemskapet genom att man avlägger sina livstidslöften och därmed blir upptagen som tertiarie. Den allvarligt menade intentionen skall då vara, att detta medlemskap skall gälla resten av livet. Levnadsregel Precis som i alla ordnar är medlemmarna förpliktade till att hålla sig till en gemensam levnadsregel. Denna finns angiven i ordens Manual. Manualen förutsätter att varje tertiarie dessutom gör upp en personlig levnadsregel. Det karaktäristiska för den franciskanska andan får här en utformning som är personligt anpassad till vars och ens speciella förutsättningar. Regeln kan därför ändras, när de personliga förutsättningarna ändras. Sina löften att vilja hålla sig till regeln förnyar man en gång om året. Sitt medlemskap i orden betraktar tertiariern som grundat i en personlig kallelse från Gud att leva sitt kristna liv i den inspiration som utgår från Franciskus en kallelse som man då har uppfattat som gällande livet ut.

3 Det Franciskanska ordenslivet Ordens ursprung Tredje orden Den helige Franciskus ( ) från Assisi i Italien lade i början på 1200-talet direkt eller indirekt grunden till tre ordnar, som i dag helt enkelt kallas Första, Andra och Tredje orden. De har sedan dess och intill våra dagar av naturliga skäl varit verksamma inom den katolska kyrkan, där de tidigt och snabbt fick en mycket stor utbredning. Den franciskanska spiritualiteten har haft och har ett stort inflytande på katolskt fromhetsliv. Det var många som kom till Franciskus och som ville leva sitt kristna liv utifrån den inspiration som han gav. Men han tillät dem inte att bryta sina förpliktelser mot familj och samhälle för att ansluta sig till minoriterna eller klarissorna. I stället skulle de stå kvar i sina sociala sammanhang, eftersom de redan hade sin första kallelse där. Han hänvisade dem däremot till de botgörargrupper, som då fanns, och som senare utvecklades till den tredje orden. Denna tredje orden var tänkt att fungera som ett stöd för dem att leva ett franciskanskt liv, anpassat till den vardag som de verkade i. Så fungerar det också än i dag. I det katolska franciskanska ordenslivet finns även kvinnliga kommuniteter där systrarna lever med samma kallelse och på samma sätt som bröderna i första orden men ändå inte av historiska skäl betraktas såsom tillhörande den första orden. Därför har de i stället inordnats under den tredje, som även omfattar många andra franciskanska kommuniteter, både manliga och kvinnliga, med olika speciella inriktningar. Följden blir att det inom tredje orden i den katolska kyrkan finns reguljära franciskaner, som lever i kommuniteter, och sekulära, som lever enligt de intentioner, som ursprungligen gällde för den tredje orden. Första orden Första orden består hos katolikerna av enbart män, som avlagt de tre traditionella löftena om fattigdom, kyskhet och lydnad. De tre knutarna på repet omkring midjan på den bruna eller svarta (ibland grå) ordensdräkten symboliserar dessa löften. Den första ordens franciskaner, minoriterna, räknas till de så kallade tiggarordnarna. Till dessa räknas även dominikaner och karmeliter. Från början betydde detta att de var helt egendomslösa. De ägde inte ens de hus de bebodde eller de kläder de hade på sig. Denna princip är i dag på sina håll något uppmjukad. De som hör till tiggarordnarna brukar kallas bröder och systrar, inte munkar och nunnor. Bröderna och systrarna i dessa ordnar bebor i princip bara tillfälligt ett visst ordenshus. De kan förflyttas till olika hus eller få uppdrag att lägga ned gamla och upprätta nya. Sådana vistelseorter för dem kallas konvent, inte kloster. Andra orden Andra orden består av klarissorna. De kallas så efter ordens första ledare, S:ta Klara, som vigdes till sitt nya liv av den helige Franciskus. Orden består av kvinnor som lever ett mycket tillbakadraget liv inom ett kloster (inte konvent, eftersom ordenshuset inte är tillfälligt) i meditation och bön. Bland annat ber de för de två andra ordnarnas bröder och systrar och deras arbete. De tre ordnarna fungerar självständigt var för sig. De är likställda, sidoordnade men inte underordnade varandra. De utgör omistliga delar i en enda gemensam andlig gemenskap. Ödmjukhet, kärlek och glädje

4 Möjligheter till gemenskap FTO:s tillkomst Franciskus tredje orden inom Svenska kyrkan har sprungit fram ur kontakter med den Anglikanska kyrkan där ett franciskanskt ordensliv växte fram under början av 1900-talet. Under 60-talet och början på 70-talet besökte franciskanbröder ur första orden inom SSF regelbundet Västerås stifts stiftsgård i Rättvik. Därigenom väcktes och fördjupades ett intresse för Franciskus och ett franciskanskt liv hos flera som på ett eller annat sätt hade anknytning till stiftsgården. En konferens där i december 1971 samlade upp detta intresse. I konferensen deltog bl.a. ministern för den europeiska provinsen av SSF, broder Michael, och den dåvarande kaplanen för provinsens tredje orden, broder John-Charles (som även var biskop). FTO är indelat i olika lokalgrupper. För närmare information om närmaste grupp hänvisas till hemsidan. Det är inom grupperna som den absolut viktigaste aktiviteten inom orden äger rum, när man möts till bön, gudstjänst, samtal, studier och överläggningar. För tertiarier och noviser är det årligen återkommande FTOkapitlet obligatoriskt. Då sker förnyelsen av löftena, och då brukar nya tertiarier och noviser kunna bli upptagna. Till kapitlet är också postulanterna inbjudna. Man får tillfälle att samtala om interna angelägenheter och att stärka den inre gemenskapen. För övrigt hålls kontakten inom FTO uppe genom rundbrev. De som är upptagna i orden får från England regelbundet utkommande publikationer. Konferensen ledde till att de flesta av deltagarna ville ha fortsatt kontakt och gemenskap med den franciskanska rörelsen. Så småningom växte hos några fram en längtan att gå in som tertiarier i en franciskansk orden. Det var då naturligt att anknyta till den redan existerande ordensgemenskapen inom den systerkyrka, som den anglikanska utgör för oss. Den som vill veta mer om det franciskanska livet i och omkring FTO kan gå in på FTO:s hemsida Ett intresse för medlemskap i orden anmäls till novis eller teriarie inom orden eller via info@fto.st Efter en tid som först postulanter och sedan noviser upptogs i oktober 1974 de första tertiarierna i den svenska grenen av orden, som officiellt fått namnet Den helige Franciskus tredje orden inom Svenska kyrkan, i dagligt tal kallad FTO (= Franciskus tredje orden). The Society of Saint Francis - SSF Första orden Bröderna och systrarna i första orden lever och verkar under olika former bland människorna i olika konkreta hjälpuppgifter. Bröderna i första orden kallas ofta för friars. Andra orden I England finns också anglikanska systrar inom andra orden, alltså klarissor som lever ett kontemplativt klosterliv. Tredje orden TSSF, Third Order of the Society of Saint Francis (på svenska FTO), består av män och kvinnor i olika yrken, lekmän och präster, gifta och ogifta, som var och en försöker förverkliga de franciskanska grundidealen i de sociala sammanhang där de står. Bevara ordningen så skall ordningen bevara dig I likhet med vad som hände i Sverige upphörde allt klosterväsen i England med reformationen på 1500-talet. I samband med återupptäckten av katolsk tradition i mitten av 1800-talet började kloster ånyo finna plats i den Anglikanska kyrkan. Olika franciskanska ordnar började i mindre skala etablera sig. En kommunitet bestående av präster och lekmän startade under 1890-talet verksamhet i East end, London. En annan franciskansk brödrakommunitet startade 1919 i Poona, Indien, och åter en annan fick sin tillblivelse 1921 i Dorset slog dessa olika rörelser sig samman och bildade SSF, the Society of Saint Francis, som består av tre ordnar. Organisatoriskt har FTO alltså växt fram som en gren av SSF. Som medlem i FTO hör man därmed till TSSF, den tredje orden inom SSF, och är en del av dess andliga gemenskap, som sträcker sig praktiskt tagit till alla de delar av världen där den anglikanska kyrkan finns. FTO är således inte en egen, självständig orden. Däremot skall den svenska grenen uttryckligen vara knuten till Svenska kyrkan och hennes bekännelse samt tjäna och verka inom henne. Medlemmar från andra kristna samfund som har en franciskansk kallelse är dock också välkomna i orden. FTO har nära kontakter med de svenskkyrkliga franciskanska systrarna i Klaradals kloster i Sjövik. Man är även mån om kontakten med de katolska förstaordensbröderna i Sverige och med den katolska motsvarigheten till FTO, som går under namnet Sekularorden eller OFS (Ordo Franciscanus Saecularis). Detta är ett vittnesbörd om den ekumeniska anda som är typisk för den franciskanska spiritualiteten.

5 Kallad att vara franciskan Kallad att vara franciskan, att vara tertiarie, vet du vad det innebär? Jo, det innebär, att vara delaktig i den vision och den kallelse, som en gång Franciskus, Guds lille fattige, fick, han, som med skumögd blick, sjöng lovsång till Skaparen, här på vår jord, och såg, det som miljökämpar i vår tid börjat se, helheten i Guds skapelse. Det innebär, att vara en dåre i tiden för Kristi skull, att fortsätta att reparera den Kyrka, som ständigt hotar att falla omkull, att söka skapa enighet, där oenighet rår, att för en värld i nöd bära smärtans sår. Det innebär ett liv i enkelhet, och att för egen skull avstå från att sträva efter lycka, framgång, gods och gull. Ytligt sett inget glansfullt liv precis, men redovisningen stämmer inte riktigt ändå. Det finns en hemlighet. Det finns ett annat sätt att beskriva kallelsen på. Vad det hela djupast sett handlar om är en kärleksrelation, om bruden, som vill följa sin brudgum, dit han går, men det är något, som bara det älskande hjärtat förstår. En dikt av Bertinga Nordenberg, medlem i FTO