Arenors lokalisering, betydelse och användning

Transkript

1 Arenors lokalisering, betydelse och användning Handslagsrapport 2007:2

2 Nr Författare Titel Övrigt 2007:1 Apitzsch Erwin Fysisk aktivitet åt alla elever i skolan Lunds universitet 2007:2 Book Karin. Malmö högskola En studie av Handslaget fi nansierade arenor i Malmö 2007:3 Carlson Rolf Etnicitet och kulturell mångfald inom föreningsidrotten en analys av GIH Handslagets första år 2007:4 Ericsson Ingegerd Behöver idrottsledare i skolan utbildning? Malmö högskola Hur ser utbildningsbehovet ut bland idrottsledare i skolan? 2007:5 Eriksson Charli, Effekter av samverkan mellan idrottsrörelsen och skolan i Örebro län Örebro universitet Johansson Margareta, Ulvmyr Camilla, Virtanen Peter B. 2007:6 Fagrell Birgitta, Idrottsrörelsens samverkan med skolan inom ramen för Handslaget GIH Gustavsson Tommy. 2007:7 Fundberg Jesper, Idrottens mittcirkel. Om mångfald och normalitet inom några Handslagsprojekt Uppsala universitet/ Pripp Oscar. Malmö högskola 2007:8 Gerrevall Per Handslaget och de demokratiska värdena Växjö universitet 2007:9 Fahlén Josef Näridrottsplatser och spontanidrott Umeå universitet 2007:10 Hannula Rauni, Idrottens samverkan med skolan i Hallands län. En utvärdering av Hallandsmodellen Högskolan i Halmstad Hinic Hansi, Johnson Urban. 2007:11 Kolfjord Ingela Från projekt till modell. Helamalmö motion, integration och brottsförebyggande arbete. Malmö högskola 2007:12 Larsson Håkan, Som hand i handsken - en satsning på fl ickors idrott eller på idrottens fl ickor? GIH Svender Jenny. 2007:13 Lundvall Suzanne Handslagets Speciella insatser med inriktning mot mångfald och integration - en kvalitativ utvärdering GIH 2007:14 Oddner Frans Handslaget ett socialisationsprojekt? Malmö högskola 2007:15 Karp Staffan, I skuggan av fotbollen Handslagsprojektens betydelse för mindre idrotter Umeå universitet Olofsson Eva, Söderström Tor. 2007:16 Eriksson Sten, Handslaget från idé till utvärdering. Om projekt, ekonomi och verksamhet. Idrottshögskolan/ Kristén Lars, Göteborgs universitet Patriksson Göran, Stråhlman Owe. 2007:17 Patriksson Göran, Att rätta mun efter matsäcken förutsättningar för att bedriva projekt om Idrottshögskolan/ Stråhlman Owe. kostnadseffektivitet Göteborgs universitet STOCKHOLM JANUARI 2008 ANDRÈN & HOLM OMSLAGSFOTO: Johan Wingborg 2007:18 Peterson Tomas När fälten korsas. Om Handslagsprojekt på skoltid Malmö högskola 2007:19 Redelius Karin, Idrottsledare som dörröppnare - Handslaget, ledarskap och känslan av sammanhang GIH Thedin Jakobsson Britta. 2007:20 Sundberg Gun Samhällsekonomiska värdet av skolsamverkan i Handslaget Uppsala universitet 2007:21 Jonsson Elin, Kampen mot droger i idrottsrörelsen Handslagets avtryck i verksamheten Mälardalens högskola Sörensen Stefan, Tillgren Per, Wallin Emmie. 2007:22 Åkesson Joakim Var hamnade handslagspengarna? Stor blev större och liten kunde inte hänga med Malmö högskola 2007:23 Tydén Olof Handslaget ur ett ungdomsperspektiv Dalarnas forskningsråd

3 Förord I början av 2003 beslutade riksdagen om ett Handslag med idrotten, en satsning över fyra år på den breda barn- och ungdomsidrotten. Sammanlagt har idrottsrörelsen tilldelats en miljard kronor. Dessa medel har använts för att öppna dörrarna till idrotten för fler. Delområden har varit att samverka med skolan, satsa på flickidrotten, delta i kampen mot droger samt hålla tillbaka avgifterna. Fler än 8000 idrottsföreningar har medverkat och närmare satsningar har startats med målet att fler barn och ungdomar ska börja idrotta och stanna kvar längre inom idrotten. Det innebär att nära 75 procent av de idrottsföreningar som bedriver barn- och ungdomsverksamhet har deltagit i Handslaget. 67 specialidrottsförbund och 21 distriktsidrottsförbund har medverkat genom att fördela medel till idrottsföreningarnas satsningar. Det är viktigt att lära av Handslaget. Nya idéer har testats, nya målgrupper har rekryterats och idrotten har verkat på nya arenor. Erfarenheterna av satsningarna är värdefulla för att utveckla och förbättra verksamheten. Därför har Riksidrottsförbundet (RF) avsatt betydande medel för att utvärdera Handslaget. En del av utvärderingen innebär att forskare vid universitet och högskolor har gjort en oberoende granskning och belysning av Handslagets olika verksamheter. RF valde att i samarbete med Centrum för Idrottsforskning (CIF) utlysa möjligheten att lämna förslag på forskningsprojekt kring Handslaget. 23 olika projekt erhöll stöd för att utvärdera och analysera satsningen utifrån en mängd olika perspektiv. Forskningsprojekten är baserade på den fria forskningens villkor och därmed inte styrda eller påverkade av RF. Med tanke på den mycket omfattande verksamhet Handslaget utgör är det inte möjligt att med 23 forskningsprojekt ge en heltäckande utvärdering. De ger dock var för sig nedslag i olika områden och tillsammans en bild av den unika Handslagssatsningen. Vi hoppas att du finner denna och de övriga forskningsrapporterna lärorika och tänkvärda för en fortsatt utveckling av barn- och ungdomsidrotten. Karin Mattsson Ordförande Riksidrottsförbundet

4 Författarens förord Denna rapport är baserad på en utvärdering som jag genomfört under perioden av regeringens Handslagetsatsning vars syfte var att öppna dörrarna för fler inom idrotten. Ett sätt att öppna dörrarna för fler är att bygga nya idrottsanläggningar. Min utvärdering handlar just om tre anläggningar i Malmö som fått ekonomiskt stöd från Handslaget; multisportarenan på Rörsjöskolan, multisportarenan vid Nya Stenkulaskolan och konstgräsplanen vid Örtagårdskolan. Arbetet med utvärderingen har varit en intressant process som gett mig blodad tand att fortsätta undersöka sambanden mellan fysiska miljöer och fysisk aktivitet, vilket är ett mycket relevant ämnesområde. Jag vill framföra ett stort tack till dem som bidragit med material och kunskap i min utvärdering. Särskilt vill jag tacka skolledarna och eleverna på de tre skolor som deltagit i studien. Vidare vill jag tacka Riksidrottsförbundet och Centrum för idrottsforskning som finansierat utvärderingen. Karin Book

5 Innehåll Innehåll Förord...3 Författarens förord...4 Inledning...7 Syften...8 Avgränsningar...8 Metod...8 Rapportens upplägg...11 Ämnesinramning...12 Tidsgeografisk inspiration...12 Fysiska miljöer för fysisk aktivitet...13 Grönytor...14 Polariserad fysisk aktivitet...14 Platsens betydelse...15 Tillgänglighet...15 Individens rörelsefrihet...16 Avslutande ord...17 Områdena och näridrottsplatserna...18 Konstgräsplanen på Rosengård Multisportarenan på Rörsjöskolan...19 Multisportarenan på Gröningen Analys av det empiriska materialet Snyggt och tryggt Flickor, pojkar och näridrottsplatser Spontant och organiserat Aktivitetskedjor Betydelsen av närområdet Transporter Gröningens framgångsrecept (?) Slutsatser...29 Några nedslag Utmaningar Referenser...31 Skriftliga referenser...31 Muntliga referenser korrespondens Internet Bilaga Bilaga Bilaga Bilaga

6

7 Inledning Många unga vistas i sitt bostadsområde stora delar av veckan. Således är utformningen av närområdet av stor betydelse. I närområdet finns olika sorters miljöer som kan skapa förutsättningar för fysisk aktivitet. Dessa kan vara planerade med syfte att främja idrott, såsom olika typer av idrottsarenor, eller fungera som stödjande miljöer för fysisk aktivitet. Näridrottsplatser har återigen kommit att bli populära att anlägga. Syftet kan vara att förbättra anläggningstillgången för föreningar i området, men oftare att skapa förutsättningar för spontan fysisk aktivitet. Inom Handslaget har satsningar på tillgänglighet och anläggningar i de tre storstadsregionerna varit ett sätt att öppna dörrarna för fl er. Huvudaktivitenummer KART- Styrketräning 11 Olika idrotter A, B, C Invigningsår Anläggning Hermodsdalsskolan, gymanläggning 2006 Sporthallar, avsiktsförklaring 2007 Källa: Skåneidrotten Jag har studerat tre av dessa (när)idrottsplatser: Multisportarenan på Rörsjöskolans skolgård i Malmö innerstad. Multisportarenan på Gröningen vid Nya Stenkulaskolan i ett område med flerfamiljshus strax utanför innerstaden. Konstgräsplanen på miljonprogramsområdet Rosengårds idrottsområde vid Örtagårdskolan. Denna plan är fullskalig och kan knappast betecknas som en näridrottsplats. I Malmö fick 14 anläggningsrelaterade projekt stöd från Handslaget. Av dessa kan sju klassas som olika typer av (när)idrottsplatser och av dessa är sex så kallade multisportarenor eller -anläggningar och en fotbollsplan i konstgräs. De flesta av dessa är belägna i områden med förhållandevis låg socioekonomisk status, stor geografisk bundenhet och ett behov av mötes- och aktivitetsplatser. Tabell 1. Anläggningar i Malmö som beviljats bidrag av Handslaget. Kartnummer kan ses på kartan nedan. Anläggning Invigningsår Huvudaktivitet KARTnummer Rörsjöskolan, multisportanläggning 2005 Olika idrotter 1 Nya Stenkulaskolan, multisportanläggning 2006 Olika idrotter 2 Rosengårds IP, konstgräsplan 2005 Fotboll 3 GAK Enighet, verksamhetsytor 2006 Kampsport 4 Rosengårds IP, ombyggn. omklädningsrum 2006 Motion 5 Hermodsdalsskolan, multisportanläggning 2006 Olika idrotter 6 Hyllie, multisportanläggning 2007 Olika idrotter 7 Rosengård, multisportanläggning 2007 Olika idrotter 8 Lindängens IP, multisportanläggning 2007 Olika idrotter 9 Snökanon 2006 Skidor 10 Karta 1. Malmökarta med de anläggningar som fått Handslagsbidrag markerade (1-11 samt A-C). Mina primära studieobjekt är nr 1-3. Min uppgift som kulturgeograf inom idrottsforskningen är, såsom jag ser det, att koppla ihop variablerna fysisk miljö och fysisk aktivitet. Det är både viktigt, fruktbart och efterfrågat. I denna artikel gör jag det utifrån min utvärdering av näridrottsplatser som (del)finansierats genom Handslaget. Satsningar på näridrottsplatser är i sig en förändring av den fysiska miljön, men måste också ses och förstås som en del i en övergripande rumslig struktur. De rumsliga strukturerna finns på flera olika nivåer; de övergripande strukturerna i staden, närområdets utformning och detaljutformningen av lekplatser, parker, anläggningar och så vidare. Alla nivåer av rumslig struktur har effekt på individens aktiviteter, däribland de fysiska aktiviteter som utövas, genom att de skapar hinder och möjligheter. Faskunger (2007, s.32) pekar på att många folkhälsoåtgärder, och studier kring dessa, varit indi- 7

8 vid- och informationsinriktade och att dessa bör kopplas till åtgärder i den fysiska miljön för att få en genomgripande och långsiktig effekt: Själva defi nitionen av folkhälsa att minska skillnaderna i hälsa i befolkningen talar alltså emot att enbart satsa på information. Miljöns påverkan på fysisk aktivitet kan vara mer påtaglig i jämförelse med andra livsstilsvanor, med tanke på att fysisk aktivitet utförs i ett antal specifi ka beteendesammanhang i samhället. Vidare slår Faskunger (2007, s.78) fast att när det gäller att undersöka sambandet mellan byggd miljö och fysisk aktivitet hos barn och ungdomar har de fl esta studierna undersökt specifi ka och enskilda variabler, exempelvis tillgången till anläggningar, faciliteter och program, snarare än på vilket sätt markanvändning, transportsystem och designaspekter påverkar rörelsemönster. Det fi nns ett stort behov av att kartlägga hur barn och ungdomar tillbringar sin tid vart de går och till vilka destinationer de transporterar sig, hur de tar sig dit, vad de gör och hur länge de stannar på varje plats, samt vad som påverkar deras fördelning av tid för en viss aktivitet och plats. Bra möjligheter till fysisk aktivitet nära och tillgängligt - räcker det för att ungdomar ska få fart på benen? Det är en bit på väg men måste kryddas med andra faktorer såsom trygghet och attraktivitet. Och sedan kompliceras ekvationen av att vi ju alla är olika beroende på socioekonomisk situation, kön, behov och önskemål. Fysisk miljö + individ = aktiviteter (men vilka och var?) Syften Syftet med studien är att studera och analysera vad ungdomar gör på sin fritid, var de gör detta och hur de transporterar/förfl yttar sig mellan olika platser/aktiviteter. Detta kan summeras upp i begreppen aktivitetsmönster och aktivitetssystem. Vidare är syftet att utifrån det mönster som växer fram analysera några av Handslaget (del)fi nansierade näridrottsplatser. Fokus ligger bland annat på lokalisering, utformning och innehåll. Ett tredje syfte är att studera näridrottsplatserna som en del av den fysiska miljö de befi nner sig i. I detta sammanhang lägger jag vikt vid vilka faktorer i den fysiska miljön som påverkar hur och i vilken omfattning ungdomar använder sin närmiljö och anläggningar i denna. Avgränsningar För att välja några näridrottsplatser att studera kontaktade jag våren 2005 Skåneidrotten som berättade vilka idrottsplatser, inom ramen för Handslaget, som låg först i tur att anläggas. Utifrån detta valde jag tre idrottsplatser som ligger i olika typer av områden och är något olika till sin karaktär. Under arbetets gång har fokus kommit att ligga på multisportarenan vid Nya Stenkulaskolan eftersom denna är mer tillgänglig för spontanaktivitet än de andra och för att just denna förts fram då jag haft kontakt med Gatukontoret som är den förvaltning som haft störst ansvar för planeringen. Jag har valt att främst studera ungdomars aktivitetsmönster i åldersgruppen år, det vill säga elever som går i årskurs fem till åtta. Åldergruppen valdes utifrån antagandet att denna grupp kan vara aktiva utanför bostaden eller bostadsgården samtidigt som de i stor utsträckning har en relativt begränsad geografisk rörlighet. De flesta går i skolan nära bostaden och tillbringar en stor del av sin tid nära skola och i sitt bostadsområde. Därför kan man anta att denna grupp är en viktig målgrupp för näridrottsplatser av olika slag. Ingen av de områden i vilka de idrottsplatser som jag studerat ligger är högstatusområden 1. För en mer heltäckande analys av effekten av och efterfrågan på näridrottsplatser skulle kanske även sådana områden inkluderas liksom områden i mindre städer och landsorter. Jag vill dock hävda att just de aktuella områdena är intressanta ur ett målgrupps- och efterfrågeperspektiv. Jag gör i min undersökning alltså inga jämförelser med näranläggningar i andra städer, även om jag i olika sammanhang gör såväl teoretiska som empiriska utblickar och kopplingar. För en genomgång av utformningen av olika spontanidrottsplatser med bilder hänvisas bland annat till Thomas Jansson (2007). 1 Björn Forsberg (2006) presenterar en utvärdering av Tegs näridrottsplats i Umeå. Denna ligger i ett område med en relativt hög socioekonomisk status och således en annan rumslig kontext än de idrottsplatser jag studerat. 8

9 Metod Såväl teoretiskt som empiriskt material har använts i min studie. Likaså har jag använt och själv samlat in både kvantitativt och kvalitativt material. Det empiriska materialet har insamlats genom fältstudier på och omkring de aktuella idrottsplatserna, kartstudier, samtal med brukare på plats, samtal med planerare och andra som på olika sätt varit inblandade i processen, samtal med en ansvarig för en idrottsförening, dokumentstudier, korrespondens med rektorerna och andra ansvariga på de tre skolorna samt enkäter och dagboksskrivande bland elever på närbelägna skolor. Exempel på personkontakter som använts i arbetet är: korrespondens med rektor Tommy Sjölin på Nya Stenkulaskolan, rektor Lars Andreasson på Rörsjöskolan och idrottslärare Mickael Eriksson på Örtagårdskolan. I bilaga 1 finns de frågor som besvarats. Intervju i samtalsform med landskapsarkitekt Stina Junerup på Gatukontoret. Vidare har Junerup guidat på och berättat om Gröningen och multisportarenan där för mig (och mina studenter). Möten vid två tillfällen med Mats Werne på Skåneidrotten. Vid ett av tillfällena medverkande även Tim Andersson från Skåneidrotten och Kenneth Mårtensson som är tränare i Rörsjöstadens IF. Telefonsamtal med fastighetschef Göran Larsson på MKB (Malmö kommunala bostadsbolag). korrespondens med Sergio De Souza, tränare i Sambafotbollsskolan För att ta reda på vad ungdomar i de aktuella områdena gör på sin fritid, var de är och hur de rör sig samt hur de använder de nya idrottsplatserna genomförde jag en enkät (se bilaga 2) bland elever på de skolor som ligger vid de tre studerade idrottsplatserna. Vidare lät jag eleverna skriva dagbok (se bilaga 3) för sin fritid för fyra vardagar; två under vinterhalvåret och två under sommarhalvåret. I ett sent skede i arbetet genomförde jag ytterligare en enkät (se bilaga 4) för att verifiera mina resultat. Jag kontaktade rektorerna på de tre skolorna för att få kontakt med två lämpliga klasser med elever i åldern år i vilka jag kunde genomföra enkäten och fritidsdagboken. I nästa steg fick jag namn på lärare i de aktuella klasserna. Jag besökte klasserna vid ett tillfälle och introducerade enkät och dagboksskrivande. Eleverna fyllde i enkäten samt dagbok för två av mig preciserade vardagar. Läraren fick sedan i uppgift att vid en annan årstid låta eleverna fylla i dagbok för ytterligare två vardagar. Jag skickade påminnelse via och bifogade då instruktioner för dagboksförfarandet. Genom att eleverna fick skriva dagbok vid två tillfällen täcktes såväl vinter- som sommarhalvår in. Jag presenterar inte några säsongsskillnader men antar att jag genom detta förfarande har fått ett bra årsgenomsnitt. Totalt deltog 125 elever i sex klasser 2 i undersökningen: 6B och 7A på Örtagårdskolan: besvarande enkät och skrev fritidsdagbok vårterminen A-B och 7A på Rörsjöskolan: besvarande enkät och skrev fritidsdagbok höstterminen A och 8B på Nya Stenkulaskolan besvarande enkät och skrev fritidsdagbok vårterminen Totalt fick jag alltså in 125 enkäter. Fördelningen på de olika skolorna är följande: Örtagårdskolan 45 st, Rörsjöskolan 44 st och Nya Stenkulaskolan 36 st. 337 fritidsdagböcker inkom. Det betyder att samtliga elever inte lämnat in dagbok för fyra tillfällen. Eleverna på Örtagårdskolan lämnade in 82 dagböcker, Rörsjöskolan 125 dagböcker och Nya Stenkulaskolan 129 dagböcker. Den könsmässiga fördelningen är jämn (pojkar 51%, flickor 49%). 204 dagböcker representerar den varmare delen av året och 132 den kallare delen. I fritidsdagböckerna redovisades totalt 1086 aktiviteter, 1078 platser och 847 transporter (när kategorin ingen transport har tagits bort). Jag har fått hjälp av Mikael Annersten, koordinator på Enheten för idrottsvetenskap på Malmö högskola, och Ulf Silbersky, doktorand i ekonomisk geografi vid Lunds universitet, att koda och bearbeta enkäterna och fritidsdagböckerna. Dagboksmetoden är en beprövad metod bland flera svenska kulturgeografer, däribland Danielle Van der Burgt, Tora Friberg och Karin Tillberg, för att samla in material om människors aktiviteter och användning av rummet. Fördelen med att kombinera enkät och dagbok som metod är att i 2 Klassbenämning anges för det aktuella undersökningstillfället. Således är denna inte längre aktuell för klassen. 9

10 enkäten framgår vad ungdomarna brukar göra eller anser sig göra medan det i dagboken framgår vad de faktiskt gjorde under de valda dagarna. Redan under genomförandet upptäckte jag svårigheter med min metod. Dels hade en relativt stor del av ungdomarna (läs pojkar) svårt att finna koncentration då de skulle fylla i dagbok och enkät. Dels hade många svårt med geografiska specifikationer. Då de skulle ange plats för sina aktiviteter blev ofta svaret ute eller hos en kompis, trots att jag berättade att jag önskade mer precisa specifikationer. Av svaren kunde jag ändå ofta göra antagandena att såväl ute som hos en kompis var kopplade till det egna närområdet/bostadsområdet. Ett annat problem var att vissa ungdomar hade lite svårt att skilja fritid från skoltid. Detta resulterade i att jag inte med säkerhet kan veta när och hur den angivna användningen av idrottsplatsen ägt rum. För att komma till rätta med detta problem och verifiera mina resultat skickade jag ut ytterligare en enkät till skolorna så sent som i november Denna enkät fokuserar endast på idrottsvanor och användning av den nya näridrottsplatsen på rasterna respektive fritiden. Jag bad respektive rektor att distribuera enkäten till cirka fyra klasser i årskurs 5-8. Jag har inte haft kontroll på om denna enkät delvis besvarats av samma klasser som tidigare enkät och dagbok 3, men det anser jag vara av mindre betydelse. Följande klasser har besvarat enkät nummer två: 5A, 5B, 7A, 7B och 8B på Örtagårdskolan (totalt 105 elever). 5A och 5C på Rörsjöskolan (totalt 40 elever) 5A, 5B, 6A, 6B och 7B på Nya Stenkulaskolan (totalt 71 elever). Således fick jag en god spridning bland årskurserna på Nya Stenkulaskolan och Örtagårdskolan, medan endast elever i årskurs 5 besvarat enkäten på Rörsjöskolan. De siffror som framkom i denna enkät skilde sig något från tidigare enkät, vilket redovisas i texten. Skillnaden består bland annat i att en något lägre användning av de studerade idrottsplatserna har angivits än i föregående enkät. Detta kan eventuellt bero på att enkät nummer två besvarats under en kall och mörk tid samt att jag i denna gjort skillnad på användning på raster respektive fritiden. Ytterligare en skillnad är att man kan se åldersdifferentiering i användningen på ett tydligare sätt än i tidigare enkät. 3 Man kan anta att 6A på Nya Stenkulaskolan är samma klass som 5A förra läsåret. Jag hade förhoppningen att mitt material skulle kunna karteras så att elevernas dagligrum åskådliggjordes. Detta tyckte jag dock inte att materialet möjliggjorde. Eftersom min studie syftar till att koppla ihop fysisk miljö och fysisk aktivitet har jag använt litteratur och studier som behandlar kopplingen mellan planering och utformning av närområdet/ bostadsområdet och fysisk aktivitet. Eftersom mitt empiriska material är ganska begränsat har jag tagit del av andra, angränsande undersökningar för att jämföra och värdera mitt eget material samt finna belägg för mina slutsatser. Några av dessa presenteras kort nedan: Kulturgeograf Danielle van der Burgt har i sin avhandling (2006) kartlagt och analyserat den rumsliga dimensionen av barns vardagsliv i den urbana miljön. I sin undersökning studerar hon barn från årskurs 5 och 7 i sju angränsande bostadsområden med varierande socioekonomisk status i en medelstor svensk stad. Johan Faskunger 4 från Statens Folkhälsoinstitut har inom ramen för regeringsuppdraget Byggd miljö och fysisk aktivitet gjort en kunskapssammanställning med titeln Den byggda miljöns påverkan på fysisk aktivitet. Sammanställningen pekar på många relevanta aspekter men är relativt generellt hållen. Detta vittnar bland annat om att ämnet har börjat komma upp på dagordningen och så smått beforskas men att kunskapen fortfarande är relativt ytligt och bör fördjupas. Det finns en ganska riklig flora av utländska studier, bl a från USA, men studier baserade på svenska förhållanden är det ont om. Faskunger, och jag med honom, efterfrågar således mer svensk forskning på temat fysisk planering för fysisk aktivitet. Isabella Grujoska och Bo Carlsson på Malmö högskola har genomfört en studie, som publiceras 2007, med syftet att kartlägga och skapa kunskap om otrygga respektive trygga miljöer till och från idrotten. Fokus ligger främst på den organiserade idrotten och miljöer för denna. Material insamlades främst genom enkäter bland barn i åldern år på tre Malmöskolor. Inte bara transporter till och från idrotten undersöktes utan även till och från skolan. Inspiration har även inhämtats genom deltagande i Folkhälsoinstitutets workshop Fysisk aktivitet i samhällsplaneringen och barns miljöer i Halm- 4 Numera arbetar Faskunger på Karolinska Institutet 10

11 stad i oktober Denna workshop visade på ett stort behov av att koppla samman fysisk planering och fysisk aktivitet. Rapportens upplägg Rapporten inleds med vad jag kallar en Ämnesinramning. I detta kapitel beskriver jag inledningsvis kort några tidsgeografiska begrepp som kan vara av intresse för min analys av näridrottsplatser. Andemeningen i detta avsnitt är att peka på betydelsen av såväl den fysiska miljön som individuella faktorer. Detta följs av ett avsnitt som bygger vidare på detta synsätt och som fokuserar på vad fysisk miljö kan vara och dess betydelse för fysisk aktivitet. Ett exempel på en fysisk miljö är grönytor, vilka behandlas kort i ett eget avsnitt. Vidare tas den ökade segregationen och platsens betydelse upp. Kapitlet avslutas med att de centrala begreppen tillgänglighet och rörlighet gås igenom. Rapportens nästa kapitel benämns Områdena och näridrottsplatserna och är en faktabetonad beskrivning av mina studieobjekt med omnejd. Detta följs av en analys av en Analys av det empiriska materialet. Analysen behandlar olika teman: trygghet, könsskillnader, spontan- kontra föreningsidrott, aktivitetskedjor, transport, betydelsen av närområdet och framgångsfaktorer. Mina statistiska resultat presenteras inte i sin helhet. Istället väver jag in resultat från enkäter och dagböcker i texten. Att jag inte ställer upp mina statistiska resultat i tabeller beror på att jag inte betraktar denna studie som en kvantitativ studie, trots att den innehåller betydande kvantitativa element. Om resultaten presenteras i tabellform finns det en risk att studien reduceras till en sifferstudie. Jag vill, genom att istället presentera siffrorna i texten, sätta in dem i ett sammanhang. Antalet enkäter och dagböcker som ligger till grund för min analys är, vill jag hävda, tillräckligt stort för att dra slutsatser, men inte så omfattande att de kan utgöra fristående resultat utan att förstås i sin kontext. Rapportens sista kapitel innehåller Slutsatser och en framåtblick. Vad är bra och vad kan bli bättre? 11

12 Ämnesinramning I detta kapitel lyfter jag fram några av de begrepp och aspekter som jag anser vara relevanta för att förstå hur fysiska miljöer och fysisk aktivitet hänger ihop. Tidsgeografisk inspiration Min studie omfattar en mängd olika infallsvinklar: däribland aktivitetsmönster med sitt ursprung i tidsgeografi n (med Hägerstrand och Ellegård som främsta företrädarna) Under och 80-talen gjordes det en hel del tidsgeografiska studier av bl a individers aktivitetsmönster. På senare år har emellertid mängden forskning minskat markant, även om det finns några bidrag (t ex Ellegård, 2001 och Ellegård & Wihlborg, 2001). Få av de tidsgeografiska studierna har varit specifikt inriktade på ungdomars aktivitetsmönster. Tillberg (2001) gör emellertid en relevant studie av barnfamiljers dagliga rörlighet, vilken inte uttryckligen är tidsgeografisk men metoden som används har drag av tidsgeografisk metod. Min studie är inte heller uttalat tidsgeografisk, men hämtar inspiration, drag och begrepp från denna. pengar, transportmöjligheter och andra restriktioner. Olika typer av restriktioner behandlas inom tidsgeografin (Hägerstrand, 1970). Den disponibla transporttekniken är t ex en betydelsefull faktor när det gäller omfattningen av individers handlingar och är ett exempel på en kapacitetsrestriktion. Med kapacitetsrestriktioner avses allt som begränsar individers verksamheter på grund av individuella egenskaper eller egenskaper hos olika typer av hjälpmedel. Kopplingsrestriktioner behandlar i sin tur nödvändigheten av att individer, redskap och material kopplas ihop i tid och rum för att möjliggöra produktion, konsumtion, social samvaro och andra aktiviteter. Termen koppling avser alltså de tidsrumsliga villkoren för individers kontakt och aktiviteter. Aktiviteter som kräver förflyttningar genererar rörelseströmmar som skapar rörelsemönster. Aktiviteter och rörelsemönster kan i sin tur påverka den rumsliga strukturen t ex genom att ställa nya krav på transportsystemet eller markanvändningen. Aktivitetssystem kan också skapa trender och därigenom influera individers önskemål. I figuren nedan åskådliggörs ovanstående resonemang (se även Book, 2005). Det intressanta med tidsgeografin är att den smälter samman tid och rum. Den fokuserar på aktiviteter som äger rum, tar tid och kräver utrymme. Tid och rum ses som en enhet tidrummet (Åquist, 1992). Det finns ett klart samband mellan bebyggelsens utformning/lokalisering av olika aktiviteter, transportsystemets uppbyggnad, vilka aktiviteter människor utövar samt hur rörelsemönstret ser ut. Aktivitetssystem är en term för summan av individers, hushålls, institutioners och företags aktivitetsmönster i ett samhälle när de agerar i tid och rum. Aktivitetsmönster skapas av individers och hushålls handlingar i tid och rum och är beroende av såväl individuella önskemål som den rumsliga strukturen. En stor del av aktiviteterna är rumsbundna och därmed får aktivitetsmönster stor betydelse för den rumsliga strukturen och vice versa. Begreppet rumslig struktur avser både bebyggelse och transportsystem och påverkas av bl a planering och reglering. En individs aktivitetsmönster påverkas också av en rad bakomliggande förhållanden såsom personens ålder, kön, socioekonomiska status, familjesituation och värderingar liksom av personliga behov (se t ex Klingbeil, 1980). Detta utgör grunden för vilka aktiviteter individen vill/kan utöva. Individens handlingsalternativ begränsas dessutom av tid, Figur 1. Aktivitetssystem ett resultat av individers agerande i tid och rum samt den rumsliga strukturen. (Book & Eskilsson, 1997) 12

13 De rumsliga strukturerna finns på flera olika nivåer; de övergripande strukturerna i staden, närområdets utformning och detaljutformningen av lekplatser, parker, anläggningar och så vidare. Alla nivåer av rumslig struktur har effekt på individens aktivitetsmönster, däribland de fysiska aktiviteter som utövas, genom att de skapar hinder och möjligheter. I denna studie ligger fokus dels på närområdena, dels på själva arenorna. Dessa är exempel på fysiska miljöer. Fysiska miljöer för fysisk aktivitet Parks et al (2003), liksom Faskunger, pekar på ett samband mellan antalet platser för fysisk aktivitet och rekreation och fysisk aktivitet som främjar hälsan. Många, tillgängliga, attraktiva både estetiskt och funktionellt och trygga platser/ anläggningar påverkar sannolikt mängd och typ av fysisk aktivitet. Avståndet till en anläggning/ plats för fysisk aktivitet är av stor betydelse för om folk utövar fysik aktivitet regelbundet. För att i detta sammanhang peka på några amerikanska siffror så har CDC (motsvarigheten till Statens folkhälsoinstitut) i USA fastställt att genom att skapa närbelägna platser för fysisk aktivitet är det möjligt att öka andelen som regelbundet motionerar (minst tre gånger i veckan) i en viss population med 25 procent (Faskunger, 2007). Ytterligare en underökning pekar på att människor med god tillgång till anläggningar och platser för fysisk aktivitet är mer än 40 procent mer benägna att motionera dagligen eller ofta jämfört med människor med bristande tillgång (Giles-Corti & Donovan, 2002). En annan studie (Gordon-Larsen et al, 2000) visar på att tillgång till anläggningar och platser för fysik aktivitet underlättade och ökade aktivitetsnivån hos de ungdomar som redan var fysiskt aktiva medan den inte påverkade de icke fysiskt aktiva ungdomarna. För att tillgodose barns och ungas behov av lek och rörelse kan man emellertid inte bara se till enstaka platser som lekplatser, idrottsplatser, skolgårdar, parker och bostadsgårdar, utan för att till fullo stimulera barns fysiska och sociala utveckling krävs det ett helhetsperspektiv på barns miljöer för fysisk aktivitet (Faskunger, 2007). Organiserad idrott Spontanidrott (Fysiska) vardagsaktiviteter Fysiskt aktiva transporter Först och främst så finns det miljöer som är direkt inriktade på fysisk aktivitet, nämligen idrottsanläggningar och -arenor. Till dessa hör dels prestigearenor, som byggs runt om i våra städer idag, dels näridrottsplatser och olika typer av anläggningar däremellan. Utöver dessa finns det en rad andra miljöer som kan användas för fysisk aktivitet, t ex: Grönytor Skolgården Bostadsgården Offentliga rum och platser Cykel- och gångvägar Faskunger (2007) betonar att det är viktigt att gynnsamma stödjande miljöer för fysisk aktivitet i bostadsområden och lokalsamhällen skapas. Den byggda miljön kan skapa såväl hinder som möjligheter för olika sorters fysisk aktivitet. Modellerna ovan och nedan kan jämföras med min modell ovan (figur 1) där samspelet mellan individ och den byggda miljön resulterar i olika aktiviteter. Figur 2. Bestämningsfaktorer för fysisk aktivitet på olika nivåer (Faskunger, 2007 efter Committee on Physical Activity, Health, Transportation and Land Use, 2005). Om man ska förstå betydelsen av fysiska miljöers betydelse för fysisk aktivitet måste man inledningsvis peka på att fysisk aktivitet kan vara mer än organiserad träning och tävling. Jag delar in fysisk aktivitet i följande grupper: 13

14 På SLU i bland annat Alnarp bedrivs en hel del forskning kring den urbana naturens och grönområdenas betydelse för vår hälsa. I ett inlägg i Svenska Dagbladet (20/3 2007) skriver Alnarpsprofessorn Erik Skärbäck följande: Människan är utvecklad för fysisk aktivitet. Vi upplever genom aktiviteter redan som små barn, vi utvecklas och socialiserar genom aktiviteter tillsammans. Upplevelser kan köpas som varor, idogt underblåst i reklamen. Många upplevelser kan vi tillgodogöra oss gratis om vi bara slår vakt om vår utemiljö. Ett hot är då när vi förtätar våra städer. Grönområden tillgodoser stora upplevelsebehov, såsom avstressning, lugn, frisk luft, social samvaro, spänning, motion, rörelseglädje, den egna kroppskontakten/fysiska utmaningar, lek och så vidare. Skärbäck (2007) hänvisar till en studie av Patrik Grahn som visar att med ökat avstånd till grönområde minskar välmående och hälsa. En ökning från 50 till 200 meter får utslag i form av ökad frekvens av huvudvärk, irritation och stress. Figur 3. Samspelet mellan individuella faktorer, byggd miljö och beteendesammanhang för fysisk aktivitet (Faskunger, 2007 efter Committee on Physical Activity, Health, Transportation and Land Use, 2005). Grönytor Grönytor framhålls ofta som de platser som kanske främst främjar fysisk aktivitet och hälsa. Parker och grönytor främjar inte bara fysisk aktivitet utan också social interaktion och det ena kan för med sig till det andra. Coley et al (1997) framhåller vikten av grönområden i socioekonomiskt svaga områden i syfte att stärka den sociala interaktionen och sammanhållningen. Faskunger (2007) pekar också på att forskare framhåller grönområden och promenadstråk kan vara särskilt viktiga för att främja fysisk aktivitet bland etniska minoriteter. Berglund och Jergeby (1998) pekar även de på att det gröna är något som värderas högt när invånarna i en stad berättar om de platser de tycker är attraktiva. Det gröna kan vara ett stort träd, sparad natur eller grönytor där barnen kan röra sig. I en enkät som genomfördes i två svenska städer framgick det att närhet till natur och parker värderas lika högt som gångavstånd till service och högre än närhet till kollektivtrafik. En rymlig, vildvuxen förskoletomt utvecklar bättre balans, styrka, koordination och koncentrationsförmåga hos barnen än en trång förskoletomt med lite träd och buskage (Skärbäck, 2007). Polariserad fysisk aktivitet I Sverige har polariseringen vad avser barns fysiska aktivitet ökat. Barn från socioekonomiskt starka familjer där föräldrarna har en hög utbildningsnivå är aktiva, t o m mer aktiva idag än tidigare, i träning, idrott och föreningsliv. Samtidigt har andelen barn som inte alls är fysiskt aktiva ökat (Danielsson, 2003; Danielsson & Marklund, 2000). Engström (2004) visar på att det bland ungdomar skett en ökning dels i antalet föreningsaktiva, dels i antalet icke aktiva mellan åren 1968 och De som utövar spontanaktivitet har däremot minskat markant under motsvarande period. Således finns det idag en stor polarisering mellan de som inte utövar någon form av fysisk aktivitet och de som är föreningsaktiva. I en studie (Bonnevier, 2003) pekar man på att 10-åriga barn från resursfattiga, segregerade områden i Stockholms län var fysiskt aktiva på sin fritid i lägre utsträckning än barn från resursstarka områden. Faskunger (2007) menar att många säger att detta kan ha att göra med att barn i resurssvaga områden har sämre tillgång till bra och trygga platser för fysisk aktivitet. I områden 14

15 med högre grad av våld och brott finns en tendens till att barn och ungdomar stannar hemma och till exempel titta på TV. Platsens betydelse Bostadsområdet och relationen till detta är mycket viktigt för barn och unga och deras aktiviteter. Barn ägnar sig åt intensiv lek och spel i närmiljön och får därigenom en detaljerad kunskap om platsen (van der Burgt, 2006). Den kunskap som barn har om sitt område är främst fysiskt eller kroppsligt förvärvad och relaterad (Rasmussen & Smidt, 2003). Van der Burgt (2006) påtalar sambandet mellan barns kunskap om platser och deras sociala relationer. Sociala relationer kan ge barnen en anledning att vistas på en viss plats. Genom sina erfarenheter och användning av platser knyter barnen sedan an till dessa och intar dem. De får så kallad geografisk förankring till platsen (place attachment). Just hur barn använder en plats är av betydelse för detta. Berglund och Jergeby (1998) skriver att barn värderar utemiljön i sitt område högt och beskriver den som mer verklig än inomhusmiljön. Den fick därigenom en särskild betydelse som något eget, skilt från föräldrarna, något som lockade och gav speciella upplevelser och starka minnen (s.14). Tillgänglighet I Nationalencyklopedin definieras tillgänglighet som möjligheter att ta del av något eftersträvansvärt. Boverket (2002) pekar på att detta tydliggöra att vi har olika behov och önskemål. Likaså har vi olika förutsättningar. Boverket menar vidare att tillgänglighet både handlar om närhet och nåbarhet. Närhet och nåbarhet hänger ofta ihop, men de behöver inte göra det. Ytterligare ett begrepp som i sammanhanget är väsentligt är användbarhet. Egenskaper hos individen, organisationer, samhället och den rumsliga strukturen skapar möjligheter och barriärer som påverkar tillgängligheten till en viss plats/miljö/ aktivitet. Det finns olika typer av tillgänglighet, t ex (se bl a Moen, 1991; Boverket, 2002): Social tillgänglighet Ekonomisk tillgänglighet Organisatorisk tillgänglighet Psykisk tillgänglighet Fysisk tillgänglighet Som kulturgeograf är jag framförallt intresserad av de fysiska/rumsliga aspekterna på tillgänglighet. Fysisk tillgänglighet påverkas bl a av följande aspekter: transport, lokalisering och rumslig struktur samt fysisk utformning/gestaltning av anläggningsområdet. En plats tillgänglighet bestäms av den uppoffring i tid, kostnad och bekvämlighet som krävs för att förflytta sig dit, vilket i sin tur har och göra med ovan nämnda punkter (transport, lokalisering och utformning). Frågan om en plats höga alternativt låga tillgänglighet betyder ingenting om man inte samtidigt frågar för vem och till vad. Fysisk tillgänglighet har ett nära samband med attraktiviteten d v s ofta krävs det att en plats är tillgänglig för att den ska vara attraktiv (Book & Eskilsson, 1999). Transportutbud och utformning av transportsystemet är av största vikt för tillgängligheten. Det handlar om såväl transportsystemet för bilar och kollektivtrafik som fotgängare och cyklister. När det gäller tillgängligheten till idrottsmiljöer (och andra fritidsmiljöer) är det viktigt med god kollektivtrafik och gynnsamma förutsättningar för gång- och cykeltrafik. Tillgodoses inte detta kan det verka socialt utestängande (och dessutom belastande på miljön). Allt fler föräldrar skjutsar sina barn till skolan och olika aktiviteter i bil. Orsaken till detta är flera: avståndet medger inte transport till fots eller med cykel, trafikmiljön anses så farlig att barnet inte får vistas där själv, rädsla för att barnet ska bli antastat av andra barn eller vuxna o s v (se vidare nedan). Detta gör att man lätt hamnar i en ond cirkel, vilket är tydligt i USA där detta fenomen är väletablerat. Ju fler föräldrar som skjutsar barnen desto farligare blir trafikmiljön för de barn som inte skjutsas och desto färre människor går och cyklar. Ofta känner vi oss tryggare på en cykel- eller gångväg (el dyl) om andra människor rör sig där. En ödslig cykelväg kan upplevas som otrygg. Vi undviker då att gå och cykla till våra aktiviteter. I detta sammanhang kan man alltså också kommentera vikten av hur transportvägarna utformas. Skymmande vegetation kanske är trevligt att titta på men är inte bra för trygghetskänslan. Transporter som 15

16 har med fritid att göra står för mer än 50% av den totala inrikes reslängden (Frändberg et al, 2005). Av denna sker en mycket stor andel med bil. Så visst är det viktigt att tala i termer av tillgänglighet för icke bilburna fritidsutövare. Lokalisering har att göra med var en viss verksamhet/anläggning är lokaliserad. Detta i sin tur handlar om närhet och tillgänglighet. Allt eftersom städer spridits ut över allt större ytor ( urban sprawl ) och tätheten överlag minskat i bebyggelsen har avstånden blivit längre till olika verksamheter/anläggningar. Detta har även med skalan att göra. Stora anläggningar (kombihallar, multiarenor o s v) är mer utrymmeskrävande och lokaliseras således på platser där marktillgången är tillräcklig, ofta då utanför de mer kompakta bebyggelseområdena såsom bostadsområdena och innerstaden. Rumslig struktur kan även handla om barriäreffekter. Med fysisk utformning/gestaltning menar jag hur man utformar miljön kring och i idrottsanläggningen. Det kan handla om trappor, ramper, belysning, parkeringsytor placering, vegetation mm. Detta får konsekvenser för den fysiska tillgängligheten för olika grupper (t ex barn, äldre och handikappade) samt känslan av säkerhet och trygghet. Som nämnts är trygghetsaspekten av största vikt när det gäller hur tillgänglig en anläggning/miljö upplevs. Fysisk tillgänglighet har olika innebörd beroende på vilken typ av anläggning man talar om och vilken skala man tittar på. Den stora idrottsarenan kräver tillgänglighet i stor skala stor kapacitet, regional orientering, flera olika typer av kompletterande transportsystem o s v. Detta är inte detsamma som att tillgängligheten för den lilla individen blir god. För individen är snarare närhet och trygghet (och sannolikt även bekvämlighet) vägledande i tillgänglighetssammanhang. Stora anläggningar kan ha transportfördelen att de blir tillgängliga med kollektivtrafik. Nackdelarna kan vara att de i stor utsträckning utformas för god tillgänglighet med bil. Detta kan innebära stora parkeringsytor och otrygga förutsättningar för fotgängare och cyklister. Stora perifert lokaliserade anläggningar ger dessutom ofta långa transportavstånd för majoriteten av invånarna. Individens rörelsefrihet Barns rörelsefrihet har minskat de senaste decennierna. Om barns rörelsefrihet blir alltför begränsad minskar möjligheterna att ägna sig och spontan och utvecklande lek genom vilken närmiljön utforskas. Om datorn och TV:n blir den främsta källan till kunskap och upplevelser så får det i förlängningen konsekvenser för hur vi förhåller oss till staden och dess olika miljöer. Okunskap och dålig kännedom ger upphov till rädsla och otrygghet (van der Burgt, 2006). Anledningarna till den minskade rörelsefriheten och mängden fysiskt aktiva transporter är flera. En orsak, som påtalats ovan, är en planering som resulterat i långa avstånd, utspridda/utglesade städer och otillgängliga anläggningar av olika slag, vilket främjar motoriserade transporter. En annan anledning är den ökade otryggheten i samhället. Både den sociala och trafikmässiga otryggheten har ökat och trafikfarorna har blivit fler. Största risken att förolyckas när man vistas utomhus är att bli påkörd av ett motorfordon (Lucy, 2003). Faskunger refererar till en brittisk studie (Davis & Jones, 1996) som visar på att utformningen av den fysiska och sociala miljön i staden sätter hinder för barns möjligheter till rörelsefrihet utomhus. Barn och ungdomar (9-11 samt år) i studien fick ange vilka hinder för fysisk aktivitet utomhus som de upplevde. De hinder som kom fram var främst mycket trafik och höga hastigheter, risk för att utsättas för brottslighet eller bli trakasserad av ungdomsgäng samt den bristfälliga skötseln av lokala platser för lek och fysisk aktivitet. Faskunger refererar vidare till en internationell jämförande undersökning (Sallis, 2006) av egenskaper i bostadsområden som påverkar promenadbenägenheten. De egenskaper som enligt undersökningen främjar promenadviljan är: service inom promenadavstånd, tillgängliga trottoarer, infrastruktur för cykling samt billiga och gratis anläggningar för fysisk aktivitet och motion. Ytterligare en faktor som påverkar om vi väljer att gå och cykla är om den miljön uppfattas som estetiskt tilltalande. Belysning är en central fråga i samband med trygghet och kan stimulera såväl förflyttning tills fots och med cykel som uppehåll och aktivitet i det offentliga rummet. En annan ytterst viktig fråga är den rörande trafiksäkerheten. Låga hastigheter och bilfria ytor ökar säkerheten. Trafiken är således en faktor som sätter tydliga ramar för rörelsefriheten bland yngre barn. Även föräldrarnas uppfattning om vilka platser som är säkra och trygga påverkar rörelsefriheten. RF har undersökt hur ungdomar tog sig till 16

17 träningen 1998 respektive Andelen som blir körda har ökat från 38 till 47%, med andelen som åker med kollektivtrafik minskat med 5 % och andelen som går eller cyklar minskat med 6% (Riksidrottsförbundet, 2005). Enligt Grujoskas och Carlssons undersökning (2007) av ungdomar i Malmö går emellertid en klar majoritet (72%) av ungdomarna till skolan och 16% cyklar. Endast 3,6% åker bil. Det finns en ganska stor skillnad rörande gång- och cykeltransport mellan ungdomar med utländsk respektive svensk bakgrund. De med helsvensk bakgrund cyklar i betydligt högre utsträckning än de med utländsk bakgrund (30 respektive 8 %), medan de motsatta siffrorna uppenbarar sig när det gäller gångtrafik. 83% av ungdomarna med utländsk bakgrund går till skolan jämfört med 61% för de med svensk bakgrund. De allra flesta upplever inte miljön kring skolan som otrygg, men drygt 11% uppger att de endast ibland, sällan eller aldrig känner trygghet. Samma undersökning visar att betydligt fler av ungdomarna blir körda till idrotten än till skolan. Transporterna till idrotten fördelar sig enligt följande 5 : gång 27%, cykel 20%, bil 38,5%, buss 12% och annat sätt 3%. Ungdomar med svensk bakgrund blir körda i större omfattning än de med utländsk bakgrund (43 respektive 35 %). Av dem som idrottar var det 13% som tyckte att trafiken vid idrottsanläggningarna var farlig eller mycket farlig. Riksidrottsförbundet har uppmärksammat problemet med transporter i samband med idrottsutövande och tog 2005 fram en policy för säkra och miljöanpassade transporter inom idrotten (Riksidrottsförbundet, 2005). Denna gäller dock främst organiserat idrottsutövande. Avslutande ord Jag vill lyfta fram några nyckelord som är väsentliga då man vill förstå sambanden mellan rumslig struktur och (fysisk) aktivitet: närhet, tillgänglighet, trygghet, attraktivitet och användbarhet. Dessa tar jag med mig i min analys av de tre (när)idrottsplatserna. 5 I dessa siffror ingår endast den andel av ungdomarna som angivit att de idrottar. 17

18 Områdena och näridrottsplatserna Detta kapitel innehåller en beskrivning av de tre studerade idrottsplatserna och de områden de ligger i. Siffrorna rörande områdena är hämtade från de områdesfaktablad som man kan ladda ner på Malmö Stads hemsida ( Konstgräsplanen på Rosengård Den studerade konstgräsplanen ligger i utkanten av det stora idrottsområdet i stadsdelen Rosengård. Rosengård har invånare och delområdet inom vilket konstgräsplanen och den skola (Örtagårdskolan) som jag genomfört enkäter i är belägna heter Örtagården och har 4734 invånare. Inkomsten per invånare i Örtagårdsområdet är , vilket är markant under Malmögenomsnittet på kr. En mycket stor andel av befolkningen är född i utlandet (59%) eller har föräldrar som är födda i utlandet (33%). Samtliga invånare bor i hyresrätter och bilinnehavet är endast 14 bilar per 100 invånare. Befolkningsdensiteten är 139 invånare per hektar. Rosengård är ett miljonprogramsområde från slutet av och början av 70-talet. Inom området råder en relativt stor trångboddhet och behovet av aktivitetsytor i bostadsnära lägen är stort. Konstgräsplanen, som invigdes 2005, är belägen precis vid Örtagårdskolan i utkanten av Rosengårds idrottsområde som i övrigt innehåller sporthallar, flera fotbollsplaner, en större idrottsplats med fotbollsplan och nedgångna löparbanor i asfalt, ett utomhusbad och en ishall. Därtill finns en mindre park i området. Det är lätt att ta sig till fots och på cykel till och inom idrottsområdet då gång- och cykelnätet är välutvecklat. På platsen för konstgräsplanen fanns tidigare en grusplan, som enligt idrottslärare Mickael Eriksson på Örtagårdskolan användes en hel del. Ett av syftena att anlägga en 11-mannaplan i konstgräs var att frigöra ytor inomhus i sporthallen för tjejverksamhet. Då konstgräsplanen stod färdig startades prova-på-verksamheter för flickor i sporthallen, men besökarna var få och idag har verksamheten lagts ner. Fritidsförvaltningen ansvarar för underhåll av den nya konstgräsplanen och fotbollsföreningen MABI är fadder med rätt att nyttja planen i stor omfattning. Man kan inte kalla planen för en spontanidrottsplats eftersom den ofta är uppbokad. Däremot används den för spontanidrott (läs fotboll) så fort det är möjligt. På rasterna och så snart ett träningspass är över kommer spontanspelarna inspringande. Planen utgör en viktig mötesplats på Rosengård och är starkt efterfrågad. Både i de enkäter jag utfört och de samtal jag haft med brukare på platsen har en stolthet och tacksamhet över den nya planen framkommit. Det är emellertid så att bland brukarna dominerar pojkarna stort. Förklaringar till detta kan man säkert nysta länge i. Det kan dels handla om att den inriktning man valt (uteslutande fotboll) tilltalar främst pojkar, dels att det finns kulturella och etniskt relaterade könsskillnader som måste beaktas vid planeringen av aktivitetsytor i etniskt blandande områden. Karta 2. Konstgräsplanens lokalisering (3) på Rosengårds idrottsområde vid Örtagårdskolan. (Karta hämtad på Bild 1. Konstgräsplanen vid Örtagårdskolan. Pojkar spelar fotboll på rasten. Foto: författaren 18

19 Multisportarenan på Rörsjöskolan Multisportarenan på Rörsjöskolan ligger i innerstaden och har ett upptagningsområde som omfattar Rörsjöstaden, Värnhem och Östervärn. Totalt bor det i dessa områden 8636 invånare. Inkomsten per invånare (om man summerar och delar på de tre delområdena) är , alltså helt i linje med genomsnittet i Malmö. 26 respektive sju procent av invånarna är födda i utlandet respektive har föräldrar som är födda i utlandet. Även detta är i enlighet med Malmösnittet. Invånarna bor i en blandning av hyres- och bostadsrätter. Densiteten är 82 invånare per hektar och bilinnehavet 20 per 100 invånare. Bebyggelsen har innerstadskaraktär och är ålders- och stilmässigt blandad; från omkring år 1900 till 1970-talet. Karta 3. Multisportarenans lokalisering (1) på Rörsjöskolan. Observera att skolgården inte är grön såsom kartan anger. (Karta hämtad på Multisportarenan, som invigdes i maj 2005, ligger på skolgården. Skolgården är av innerstadskaraktär och består nästan uteslutande av hårdgjorda ytor. Inga grönområden fi nns i direkt anslutning. I området fi nns flera stora, hårt trafi kerade vägar. Arenan är utformad för att bland annat främja fotboll, landhockey och basket och i direkt anslutning ligger allmänna lekytor. Under skoltid används arenan dels av elever på rasterna, dels under idrottslektionerna. Utanför skoltid används arenan för fotbollsträning av Rörsjöstadens IF några timmar om dagen (på vardagar), mellan kl.17 och 21. Rörsjöstadens IF fungerar som fadder för arenan. Under sommaren anordnar föreningen prova-på-verksamhet. Att en förening använder arenan frekvent betyder å ena sidan att möjligheterna för organiserad fotbollsverksamhet förbättrats i området. Å andra sidan är möjligheterna till spontanaktivitet relativt begränsade, vilket också påtalades i de klasser jag besökte på skolan samt av besökarna jag talat med. När jag besökt multisportarenan på helgerna har där ofta varit ett fåtal användare som antingen spelat fotboll tillsammans eller använt olika delar av arenan. Vid något tillfälle har ensamma pojkar varit där och spelat fotboll. Besökarna har, vid mina tre besök, kommit från närområdet, andra delar av innerstaden samt Kirseberg och uteslutande varit pojkar i åldern 9-16 år. Vid ett tillfälle uppehöll sig några flickor strax utanför arenan. Besökarna har berättat att arenan också används av lite äldre män. Senare på kvällarna och på lördagsmorgnar intar dessa arenan. Eftersom belysningen släcks på kvällen har det, enligt vittnesmål, hänt att man tänt billyktor för att få belysning. De yngre besökarna uttryckte viss irritation över att äldre personer la beslag på arenan på bekostnad av yngre. Huruvida olika generationer kan mötas och tillsammans använda planen har inte framgått. Detta är emellertid ett fenomen jag noterat på multisportarenan på Cronmans väg på Rosengård (invigd 2007), vilken inte ingår i min undersökning. Besökarna uttryckte att de överlag tyckte att arenan var fi n och bra. Möjligen var sargen lite låg vilket medförde att bollen lätt flög ut. Tidigare förekom en hel del skadegörelse på skolan, men den har avtagit och rentutav försvunnit efter att multisportarenan blev färdig. Varken arenan eller skolan drabbas idag. Bild 2. Multisportarenan på Rörsjöskolans skolgård en lördag förmiddag. Små grupper av och enstaka unga pojkar kom i omgångar. Foto: författaren 19

20 Multisportarenan på Gröningen Multisportarenan på Gröningen vid Nya Stenkulaskolan ligger i stadsdelen Östra Sorgenfri som har 6010 invånare. Inkomsten per invånare är procent av invånarna är födda i utlandet och sju procent har föräldrar som är födda i utlandet. En majoritet (70%) av invånarna bor i bostadsrätter och densiteten är 134 invånare på hektar. Bilinnehavet är 26 bilar per 100 invånare. Området är beläget i zonen mellan innerstaden och de storskaliga förorter som växte upp under och 70-talen. Bebyggelsen består av flerfamiljshus från och 60-talen. Karta 4. Multisportarenans lokalisering (2) på Gröningen vid Nya Stenkulaskola. (Karta hämtad på Jag har studerat planeringsprocessen bakom multisportarenan på Gröningen vid Nya Stenkulaskolan mer ingående än övriga. I Malmö var det Skåneidrotten som tog initiativet till ett samarbete kring Handslaget. Skåneidrotten är Riksidrottsförbundets och SISU Idrottsutbildarnas regionala företrädare i Skåne och ett samlingsnamn för Skånes Idrottsförbund och SISU Idrottsutbildarna Skåne. De kontaktade Gatukontoret och en grupp med representanter från olika kommunala förvaltningar (däribland Gatukontoret), Malmö kommunala bostadsbolag (MBK), skolan samt Skåneidrotten (som drivande och sammankallande) bildades. En dialog rörande olika intressen, typer av anläggningar och lämpliga platser för dessa inleddes. På Gröningen vid Nya Stenkulaskolan fanns en grusplan som sällan användes, låg nära skolan och stod under kommunens ansvar. Denna plats valdes ut som ett bra alternativ. Under planeringens gång inbjöd kommunen de boende i området till möten. Åsikterna som framfördes på dessa var mest negativa. De som bodde i närheten befarade att den nya anläggningen skulle samla mycket ungdomar (!) och att det därmed skulle bli mycket oväsen. Även en rädsla för att ungdomar skulle komma från Rosengård framkom. I de omkringliggande husen bor en relativt stor del äldre, vilket kan förklara de negativa synpunkter som framkom. Man kan också fundera över om detta var den mest gynnsamma lokaliseringen utifrån ett upptagningsperspektiv. (Stina Junerup, muntlig ref) Gröningen har länge varit en plats med problem. Såväl representanter från kommunen som skolan och Skåneidrotten menar att det på och kring Gröningen fanns problem med droger, kringdragande gäng och förstörelse. Nya Stenkulaskolan var hårt drabbad av anlagda bränder och vandalism. Totalt kostade ombyggnaden av Gröningen (med bl a multisportarenan) 3,6 miljoner kronor, varav multisportarenan kostade 1,5 miljoner. Finansiärer var Gatukontoret (drygt 60%), Stadsfastigheter, Stadsdelsförvaltningen, MKB (det kommunala bostadsbolaget), HSB och Handslaget (ca 17%). Man kan således säga att Handslaget utgjorde startskottet och grundplåten men att kommunen och andra aktörer såg fördelarna med projektet och gav sitt stöd. Vidare kan man konstatera att bostadsföretagen har börjat se möjligheter att öka ett områdes status och stabilitet genom satsning på offentliga anläggningar och aktivitetsmöjligheter. Gröningen är en större grönyta på vilken det finns stora gräsmattor, träd och en kulle. Där finns förutom själva multisportarenan, en lekplats, boulebana, beachvolleyplan, streetbasketkorgar, basketplan, kort löparbana med länghoppsgrop och några stationära träningsredskap. Multisportarenan som har konstgräs kan användas till fotboll, landhockey, handboll och basket. Bredvid arenan finns en liten läktare. Arenan är konstruerad så att det inte ska vara möjligt att ta sig in på planen med moped, vilket å andra sidan minskar tillgängligheten även för rullstolsburna. Till skillnad från de andra studerade nya näridrottsplatserna är multiarenan på Gröningen tillgänglig för spontanaktivitet i mycket större omfattning. Under skoldagen används den i idrottsundervisningen och på rasterna. En kväll i veckan har föreningen Sambafotboll gratis träning på arenan. Sambafotbollen har lockat en hel del flickor. Föreningen är fadder för arenan, vilket har en kontrollerande funktion. 20