Arenors lokalisering, betydelse och användning - Förslag på kulturgeografiska perspektiv

Transkript

1 Arenors lokalisering, betydelse och användning - Förslag på kulturgeografiska perspektiv Karin Book IDROTTSVETENSKAP, Malmö högskola Introduktion Städer runt om i världen arbetar hårt för att profilera sig och skaffa sig en bra position i den urbana konkurrensen. Ett led i dessa strävanden är att bygga stora, ofta spektakulära anläggningar, så kallade flaggskepp. Ett flaggskepp kan till exempel vara en extremt hög byggnad eller en storslagen sportarena. Med moderna sportanläggningar har staden goda möjligheter att locka till sig internationella, eller åtminstone nationella, sportevenemang av olika slag. Detta kan i sin tur vara ett viktigt led i marknadsföringen av staden och eventuellt påverka stadens ekonomi på ett positivt sätt. Däremot påverkar det knappast stadens invånare att idrotta mer. Det kan till och med vara så att satsningen på stora arenor sker på bekostnad av mindre anläggningar. Trenden har, enligt Moen, gått mot en centralisering av idrottsverksamhet till större anläggningar. 1 Detta har dels medfört att transportbehovet ökat, dels att möjligheterna till spontanidrott minskat vilket drabbat främst barn och ungdomar. I detta perspektiv är satsningen på mindre arenor, ibland omnämnda som näridrottsplatser, inom Handslaget av största vikt. En av målsättningarna för Handslaget är att idrottsrörelsen ska öppna dörrarna för fler att fler barn och ungdomar ska börja idrotta och att detta i förlängningen ska få gynnsamma effekter för samhället. 2 För att detta ska bli verklighet måste de arenor och anläggningar som finansieras av Handslaget lokaliseras och planeras på bästa sätt utifrån ungdomars behov, preferenser, mobilitet och restriktioner. Detta kräver mer kunskap om hur ungdomar använder sin tid, hur mobila de är och vilken typ av aktiviteter de utövar med kulturgeografiska termer hur deras aktivitetsmönster ser ut. Som kulturgeograf och ny inom idrottsforskningen känner jag mig mycket entusiastisk över vilka möjligheter det finns för en kulturgeograf att studera och analysera idrottsverksamhet ur ett rumsligt perspektiv. Denna artikel presenterar inte några forskningsresultat utan visar på möjliga sätt att använda kulturgeografiska perspektiv inom idrottsforskningen, med fokus på Handslagets initiativ i Malmö. Jag vill, utifrån den problembild som målades upp inledningsvis, lyfta fram tre möjliga frågeställningar eller perspektiv som kan ligga till grund för kulturgeografiska studier: 1. Det första perspektivet tar sin utgångspunkt i individnivån och syftar till att utifrån en kartläggning av ungdomars aktivitetsmönster utvärdera lokaliseringen och betydelsen av de av Handslaget finansierade arenorna som anlagts och planeras i Malmö (eller annan stad). 2. Det andra perspektivet handlar om att mer specifikt analysera lokaliseringen av arenor. Detta lyder: Analysera hur mindre idrottsarenor och rum för idrott kan planeras in i 75

2 76 befintlig stadsmiljö för att på bästa sätt skapa god tillgänglighet och synergieffekter med andra verksamheter i närområdet. 3. När man skapat kunskap om förutsättningar för och lokalisering av mindre idrottsanläggningar (näridrottsplatser) kan det vara intressant att lyfta blicken och åter fundera över vilka prioriteringar och avvägningar mellan olika anläggningar som städerna måste göra. Ett sådant perspektiv kan ha följande frågeställning som utgångspunkt: Hur kan städerna skapa en bra avvägning mellan satsningar på stora, imageskapande, spektakulära anläggningar och små näridrottsplatser? Perspektiven ovan kan ses i flera olika nivåer: individnivån (möjligheten att utöva aktiviteter), den lokala nivån eller stadsnivån (lokaliseringen och integreringen av samt avvägningen mellan olika arenor och anläggningar) och samhällsnivån (där tillgången till fritids-/idrottsaktiviteter kan ses om en del i strävan efter ett socialt och ekonomiskt hållbart samhälle och byggandet av storslagna arenor ett medel i den internationella urbana konkurrensen). Samtliga nivåer är beroende av varandra och skulle kunna utgöra delprojekt i ett större projekt samt av relevans för Handslaget. Referensram De föreslagna perspektiven baseras på flera olika infallsvinklar: däribland aktivitetsmönster med sitt ursprung i tidsgeografin, 3 den nu framväxande sportgeografin 4 och planeringsfrågor. 5 Det sistnämnda perspektivet omfattar även platsutveckling och platsmarknadsföring. 6 Inom de respektive infallsvinklarna finns det mycket forskning. Under och 80-talen gjordes det en hel del tidsgeografiska studier av bl a individers aktivitetsmönster. På senare år har emellertid mängden forskning minskat markant, även om det finns relevanta bidrag. Få av de tidsgeografiska studierna har varit specifikt inriktade på ungdomars aktivitetsmönster. Tillberg gör emellertid en relevant studie av barnfamiljers dagliga rörlighet, vilken inte uttryckligen är tidsgeografisk men metoden som används har drag av tidsgeografisk metod. 7 Såväl Tillbergs metod som resultat är av intresse. Sportgeografin är ett kulturgeografiskt område på stark frammarsch. Här finns en hel del intressanta aspekter att hämta, främst när det gäller lokalieringsfrågor på stadsnivå. Kunskap bör även inhämtas från andra idrotts- och fritidsvetenskapliga ämnen. Här finns en uppsjö av olika perspektiv och studier. 8 Det finns vidare en stor mängd forskning kring fysisk planering och samhällsplanering, men fokus har sällan varit på lokalisering av idrottsanläggningar. 9 Ämnet platsmarknadsföring har blivit mycket populärt de senaste åren med en rad studier och olika perspektiv som följd. Av intresse för idrottsforskningen är både turism-, evenemangs- och stadsbyggnadsinriktade studier. Jag tror att det kan vara mycket fruktbart att koppla ihop de olika infallsvinkarna ovan, det vill säga tidsgeografi/aktivitetsmönster, sportgeografi/idrottsvetenskap och planering, samt i det tredje perspektivet även platsutveckling och platsmarknadsföring. Perspektiv ett: Ungdomars aktivitetsmönster Det intressanta med tidsgeografin är att den smälter samman tid och rum. Den fokuserar på aktiviteter som äger rum, tar tid och kräver utrymme. Tid och rum ses som en enhet tidrummet. 10 Det finns ett klart samband mellan bebyggelsens utformning/lokalisering av olika aktiviteter, transportsystemets uppbyggnad, vilka aktiviteter människor utövar samt hur rörelsemönstret ser ut. Aktivitetssystem är en term för summan av individers, hushålls, institutioners och företags aktivitetsmönster i ett samhälle när de agerar i tid och rum. Aktivitetsmönster skapas av individers och hushålls handlingar i tid och rum och är beroende av såväl individuella önskemål som den rumsliga strukturen. En stor del av aktiviteterna är rumsbundna och därmed får aktivitetsmönster stor betydelse för den rumsliga strukturen och vice versa. Begreppet rumslig struktur avser både bebyggelse och transportsystem och påverkas av bl a planering och reglering. En individs aktivitetsmönster påverkas av en rad bakomliggande förhållanden såsom personens ålder, kön, socioekonomiska status, familjesituation och värderingar liksom av personliga behov. Detta utgör grunden för vilka aktiviteter individen vill/kan utöva. Individens handlingsalternativ begränsas dessutom av tid, pengar, transportmöjligheter och andra restriktioner. Olika typer av restriktioner behandlas inom tidsgeografin. 11 Den disponibla transporttekniken är till exempel en betydelsefull faktor när det gäller omfattningen av individers handlingar och är ett exempel på en kapacitetsrestriktion. Med kapacitetsrestriktioner avses allt som begränsar individers verksamheter på grund av individuella egenskaper eller egenskaper hos olika typer av hjälpmedel. Kopplingsrestriktioner behandlar i sin tur nödvändigheten av att individer, redskap och material kopplas ihop i tid och rum för att möjliggöra produktion, konsumtion och social samvaro. Termen koppling avser alltså de tidsrumsliga villkoren för individers kontakt och aktiviteter. Aktiviteter som kräver förflyttningar genererar rörelseströmmar som skapar rörelsemönster. Aktiviteter och rörelsemönster kan i sin tur påverka den rumsliga strukturen, till exempel genom att ställa nya krav på transportsystemet eller markanvändningen. Aktivitetssystem kan också skapa trender och därigenom influera individers önskemål. I figur 1 åskådliggörs ovanstående resonemang. Figuren ovan kan fungera som en tankeram främst i perspektiv ett, men till viss del även i perspektiv två. Nedan följer ett förslag på hur arbetet med perspektiv ett kan läggas upp: Första steget i arbetet blir att bygga upp en teoretisk bas, i vilken kulturgeografiska perspektiv rörande aktivitetsmönster (se ovan) integreras med fritids- och idrottsgeografiska/ vetenskapliga aspekter. Den empiriska delen av arbetet är tänkt att grunda sig på en undersökning av Malmöungdomars aktivitetsmönster och idrottsarenors belägenhet och betydelse i dessa. I ett tidigt skede av arbetet görs ett urval av undersökningsindivider. Jag tror att cirka 200 ungdomar i åldern år kan vara ett lämpligt antal. Dessa bör bo inom en radie på 1 km från en handslagetarena 13. Hälften ska vara flickor och hälften pojkar. Således eftersträvas både en könsmässig och geografisk spridning av individer. Kontakten med individerna sker genom skolan. Ungdomarna ska enligt ett speciellt formulär få redogöra för sitt aktivitetsmönster under en vecka. Aktiviteter, målpunkter och förflyttningar ska redovisas/ kartläggas. Syftet är att skapa förståelse för hur mobila ungdomarna är, vilken typ av aktiviteter de utövar och var dessa är belägna, vilka aktiviteter som är schemalagda och vilka som sker spontant samt även vilka aktiviteter som

3 för delprojekt/perspektiv två. - Behov Den teoretiska basen måste - Värderingar/ normer - Planering - Socioekonomisk status - Regleringar utvecklas till att på ett mer tydligt sätt inkludera planeringsperspektivet hur den fysiska planeringen skapar restriktioner och möjligheter för gynnsamma INDIVIDUELLA ÖNSKEMÅL RUMSLIG STRUKTUR Bebyggelse, transport lokaliseringar av nya arenor och rum för idrott samt hur planerings- och lokaliseringsteorier kan tillämpas. Därtill kan teorier och perspektiv angående utformning och användning av det Begränsningar: offentliga rummet vara av intresse. 15 Tid, pengar, andra restriktioner Det finns olika sätt att analysera lokaliseringar. Bale menar att den inom kulturgeografin klassiska centralortsteorin (central place theory) mycket Uppfattad tillgänglighet, användbarhet, kvalitet av aktiviteten väl skulle kunna användas som en normativ modell för lokaliseringen av idrottsanläggningar/-aktiviteter. 16 Han anpassar även teorins namn till sports Handlingsalternativ place theory. Teorin utgår från olika aktiviteters upptagningsområde och tröskelvärde vad avser användare/utövare. Utifrån detta kan man rangordna Val olika anläggningar/aktiviteter. Den ursprungliga modellen har visat sig användbar i många olika sammanhang, till exemepl vid bildandet av nya kommuner och kommunreformer. Säkert AKTIVITETSMÖNSTER RÖRELSEMÖNSTER kan den vara förtjänstfull också inom idrottsforskningen, men knappast som enda analysverktyg då den förenklar verkligheten i för stor omfattning. Till exempel tar den inte hänsyn till den AKTIVITETSSYSTEM faktiska transportstrukturen, endast avstånd, och inte heller till sociala och kulturella aspekter, endast befolkningsunderlag. Figur 1. Aktivitetssystem ett resultat av individers agerande i tid och rum samt den rumsliga strukturen. Figur 1. Aktivitetssystem ett resultat av individers agerande i tid och rum samt den rumsliga strukturen. Utifrån den utvecklade teoretiska 12 ungdomarna inte utövar på grund av belägna utifrån ungdomarnas (flickors ramen analyseras de av Handslaget finansierade och planerade arenorna i Figuren olika ovan restriktioner. kan fungera som en tankeram främst respektive i perspektiv pojkars) aktivitetsmönster? ett, men till viss del även Malmö med hänsyn till tillgänglighet, i perspektiv Jag tror två. att Nedan det är följer viktigt ett att förslag täcka på Hur hur uppfattas arbetet med tillgängligheten? perspektiv ett Är kan läggas rumslig struktur och möjligheter till upp: in hela dagens aktiviteter, alltså inte aktiviteterna attraktiva utifrån ungdomarnas preferenser och tidsdisponenorna har mycket olika funktion och synergieffekter. Det faktum att are- bara fritiden. Detta dels på grund av att det inte är glasklart exakt vad som innefattas i begreppet fritid och hur man kategoriserar olika aktiviteter. ring? Perspektiv två: Lokalisering av idrottsarenor lokalisering (i både ytterområden och innerstaden) öppnar för en intressant kulturgeografisk analys av hur den 12 transporter i det dagliga rummet ; Nordisk Sam- omgivande rumsliga strukturen och Book, Dels då K. jag & Eskilsson, tycker att L. det (1997) är viktigt Aktiviteter att och hällsgeografisk känna till ungdomarnas Tidsskrift, 25: totala rörelseoch aktivitetsmönster. Man kan inte Det första perspektivet leder förhoppningsvis till att en mängd frågor verksamhetssammansättningen påverkar de nya arenorna. I denna fas är betrakta fritidsaktiviteterna isolerade blivit besvarade, men sannolikt har dialogen med företrädare för idrottsrörelsen samt samhälls-/stadsplanerare från övriga aktiviteter. 123 andra väckts. Dessa kan t ex röra den Vidare tycker jag att det är viktigt att flickors och pojkars olika användning av rummet och aktiviteter i detta är av stor relevans. Aitchinson påtalar att studier som kopplar ihop fritid, rumsliga strukturer och genus är något nytt och fortfarande ett outvecklat område där det behövs mer kunskap. 14 När materialet sammanställts i såväl text- som kartform ska handslagetarenorna utvärderas utifrån resultaten från undersökningen. Hur är de optimala placeringen av olika typer av arenor, hur god tillgänglighet (fysisk och social) kan skapas, hur arenorna kan samplaneras med andra verksamheter och hur man på bästa sätt kan passa in en arena i en befintlig miljö såväl innerstads- som förortsmiljö. Går det rentutav att hitta en modell för planeringen av idrottens rum och arenor i existerande stadsmiljö? Dessa rumsliga frågor och infallsvinklar med fokus på fysisk planering skapar basen viktig. Malmö är tänkt att utgöra huvudstudieobjekt, men i detta delprojekt vidgas perspektivet och jämförelser med andra städer görs. Tanken i nuläget är att ett par städer med relativt kompakt bebyggelse ska väljas ut. Förslag på städer är Manchester (som genomgår en snabb stadsförnyelse) och Köpenhamn (där forskning rörande näridrottsplatser bedrivs). I dessa städer ska, precis som i Malmö, 77

4 integreringen av mindre arenor och rum för idrott i befintlig stadsmiljö studeras. Förhoppningsvis går det att dra slutsatser som kan utgöra grunden för en modell för lokalisering av näridrottsplatser. Perspektiv tre: Storslagna arenor eller näridrottsplatser? Som nämndes i introduktionen så ser vi en trend mot att städer arbetar för att stå sig i den urbana konkurrensen om invånare, företag, kapital och turister som stärkts som en följda av ökad globalisering. Städer fungerar i mycket högre utsträckning som entreprenörer idag än för ett antal decennier sedan. I strävan att vara konkurrenskraftiga bygger städerna stort, högt, spektakulärt och så vidare, satsar på anläggningar som lockar och vill gärna arrangera internationella evenemang såsom OS, världsutställningen och politiska toppmöten. Det är ett sätt att sätta staden på kartan. 17 I marknadsföringen av städer har sportindustrin blivit viktig och såväl lag som arenor och sportevenemang förs fram. John Bale skriver om utvecklingen mot allt större arenor där sport och andra nöjen/upplevelser förenas. 4 Han menar att man till och med kan se vissa arenor som exempel på en ny typ av temaparker (theme parks), likt ett Disneyland för sport. I Malmö förs diskussioner som vittnar om denna utveckling. Planer finns dels på att bygga om och modernisera Malmö Stadion, dels på en kombinerad ishockey- och nöjesarena integrerat med ett köpcenter i södra Malmö. Därtill kommer den upprustningen som skett inför värdskapet i en av deltävlingarna i America s Cup. Genom att bygga stora anläggningar för konsumtion och nöjen vill städerna locka till sig besökare. Ur ett idrotts- eller friskvårdsperspektiv kan dessa ses som konkurrenter till idrottsaktiviteter om ungdomarnas fritid. Om byggandet av spektakulära anläggningar, oavsett om det rör sig om shopping eller tävlingssport, dessutom sker på bekostnad av byggandet av mindre näridrottsanläggningar får det ytterligare negativa konsekvenser. Eftersom denna utveckling är så påtaglig i dagens städer samtidigt som man matas med larmrapporter om att ungdomar rör sig allt minde tycker jag att det är vikigt att skaffa sig mer kunskap om de avvägningar och prioriteringar städerna väljer eller tvingas Stora städer jobbar hårt på att dra till sig stora arrangemang och profilera sig genom att bygga s.k. flaggskepp. Malmös bidrag är Turning Torso. Foto Artur Forsberg göra för att överleva samt vilka aktörer som är involverade: Vem tar beslut angående olika typer av arenor? Vem finansierar olika typer av arenor? Vilka intressenter finns? Finns det en konkurrenssituation om pengar och uppmärksamhet? Vilka målsättningar finns med olika typer av arenor? Det är inte helt enkelt att besvara vissa av dessa frågor. Det kommer att bli nödvändigt att genomföra intervjuer med olika myndigheter och intressenter/aktörer samt gå igenom plandokument. Jag tror att också i detta perspektiv ska man titta utanför Malmös gränser. De föreslagna städerna i perspektiv två kan fungera väl även i detta perspektiv. Manchester är i det här sammanhanget en utomordentligt intressant stad. De arbetar hårt med att marknadsföra 78

5 sig som en attraktiv och modern stad, samtidigt som satsningar görs för att förbättra lågstatusområden. Staden har ansökt om OS två gånger, man stod värd för Commonwealth Games år 2002 och inför arrangemanget anlades nya, moderna sportarenor. Manchester är dessutom en stad som av många förknippas med idrott framförallt fotboll. Det är en stad där avvägningar mellan ekonomisk vinning och social bärkraft måste göras med jämna mellanrum. De konkurrerande intressena är många. Tänkbara resultat Vad kan man då vänta sig att projekt baserade på de tre föreslagna frågeställningarna kan ge för resultat? Perspektiv ett kan ge följande resultat: En teoretisk ram där tidsgeografisk teori vävs ihop med idrottsvetenskapliga (däribland sportgeografiska) infallsvinklar. En kunskapsbas rörande ungdomars (i åldern år) aktivitetsmönster. Kunskap om skillnader mellan flickors och pojkars aktivitetsmönster En utvärdering av de av Handslaget finansierade och planerade arenorna i Malmö med utgångspunkt i hur ungdomars aktivitetsmönster ser ut. Det andra perspektivet kan förväntas resultera i: En teoretisk ram där tidsgeografisk teori vävs ihop med idrottsvetenskapliga (däribland sportgeografiska) infallsvinklar samt planerings- och lokaliseringsteori. En rumslig utvärdering av de av Handslaget finansierade och planerade arenorna i Malmö (eller annan stad) utifrån ett planerings-/lokaliseringsperspektiv. En jämförelse mellan olika typer av arenor/rum för idrott i olika städer och stadsmiljöer. En ökad förståelse för hur rumsliga förhållanden i ytterområdena respektive innerstäderna skapar möjligheter och restriktioner för nya idrottsanläggningar. En modell för hur idrottsarenor och rum för idrott kan planeras in i befintlig stadsmiljö. Perspektiv tre kan förväntas ge följande resultat: En ökad kunskap om drivkrafterna bakom satsningar på storskaliga, storslagna arenor respektive mindre näridrottsplatser. En ökad förståelse för intressekonflikter och planprocesser rörande etableringar av olika typer av arenor. En kunskapsbas av exempel från olika städer i olika länder. En belysning av arenaproblematiken ur ett vidare samhällsperspektiv. Med de tre perspektiven har vi gått från mikronivån med individen och närområdet i fokus till makronivån där samhällsutvecklingen och urbana trender sätter ramarna för satsningar på olika typer av arenor. Referenser 1. Moen, O. (1992) Från bollplan till sportcentrum. Stockholm: Byggforskningsrådet. 2. Jämför, Åkesson, Joakim Hur kan Handslaget tolkas?, intra. 3. Hägerstrand, T. (1970) Tidsanvändning och omgivningsstruktur. SOU 1970:14; Ellegård, K. (2001) Att hitta system i den välkända vardagen: en tankeram för studier av vardagens aktivitetsmönster och projekt, i Fånga vardagen: ett tvärvetenskapligt perspektiv. Lund: Studentlitteratur. 4. Bale, J. (1993) Sport, space and the city. London: Routledge; Bale, J. (1994) Landscapes of modern sport. Leicester: Leicester University Press; Bale, J. (2003) Sports Geography. London: Routledge; Bale, J. (red.) (1994) Community, landscape and identity: horizons in a geography of sports. Occasional Papers nr 20, Keele: Keele University Press; Terrell, S. (2004) The geography of sports and leisure. London: Hodder & Stoughton. 5. Nyström, J. (2003) Planeringens grunder: en översikt. Lund: Studentlitteratur; Khakee, A. (2000) Samhällsplanering: nya mål, perspektiv och förutsättningar. Lund: Studentlitteratur. 6. Kotler, P. (1999) Marketing places Europe: how to attract investments, industries, residents and visitors to cities, communities, regions and nations in Europe. London: Financial Times Management; Kotler, P. (2002) Marketing Asian places: attracting investment, industry and tourism to cities, states and nations. New York: Wiley. 7. Tillberg, K. (2001) Barnfamiljers dagliga fritidsresor i bilsamhället. Geografiska Regionstudier, Kulturgeografiska institutionen, Uppsala universitet. 8. Exempel på litteratur som fokuserar på idrottsarenan är: Moen, a. a.; Bale, J. & Moen, O. (1995) The stadium and the city. Keele: Keele University Press; Vertinsky, P. & Bale, J. (red.) (2004) Sites of sport: space, place, experience. London: Frank Cass. 9. Moen, a. a. 10. Åquist, A-C. (1992) Tidsgeografin i samspel med samhällsteori. Lund: Studentlitteratur. 11. Hägerstrand, a. a. 12. Book, K. & Eskilsson, L. (1997) Aktiviteter och transporter i det dagliga rummet ; Nordisk Samhällsgeografisk Tidsskrift, 25: För närvarande finns det två handslagetfinansierade arenor i Malmö (en på Rosengård och en på Rörsjöskolan), men ytterligare några diskuteras. Arenorna är olika till sin karaktär och lokalisering multiparker, fotbollsplaner och gym för flickor i innerstaden och ytterområdena. 14. Aitchinson, C. (2003) Gender and leisure: social and cultural perspectives. London: Routledge. 15. Bergström, I. (1996) Rummet och människans rörelser. Chalmers Tekniska Högskola, Göteborg. 16. Bale, J. (2003) Sports Geography. London: Routledge 17. Book K. & Eskilsson L. (2001) The City of Tormorrow Balancing Sustainability and Global Competitiveness, XII:th Metrex Meeting, Köpenhamn. 79