En studie om brottsmisstankar mot medlemmar i fängelsegäng

Transkript

1 Kriminologiska institutionen En studie om brottsmisstankar mot medlemmar i fängelsegäng Examensarbete 1 15 hp Kriminologi Examensarbete 1, Avancerad nivå (15 hp) Vårterminen 2010 Henrik Fridström

2 1

3 Innehåll 1. Inledning Bakgrund Syfte och frågeställning Disposition Begrepp och definitioner Min förförståelse Tidigare forskning Fängelsegäng Sverige Fängelsegäng USA Kriminella karriärer Teori Metod Avgränsningar Urval och population Felkällor Validitet Reliabilitet/Reproducerbarhet Operationalisering Resultat Våldsbrott Sexualbrott Tillgreppsbrott Rån Olovlig körning Narkotikabrott Skadegörelse Vapenbrott Häleri Allmänfarlig vårdslöshet Ålder och brottslighet Resultat kopplat till teoretisk utgångspunkt och tidigare forskning Avslutande diskussion Slutsatser

4 3

5 Sammanfattning Fängelsegäng är en grupp som ofta nämns då grov brottslighet diskuteras. I Sverige finns ett fåtal grupperingar som kan kallas fängelsegäng. Dessa gäng eller grupperingar anses ha bildats av personer intagna på någon av landets riksanstalter, bl.a. i syfte att skapa en känsla av trygghet och status inne på anstalten. Grupperingarna har dock hållit samman även efter tiden tillsammans på anstalt. De personer som undersöks i denna studie antas tillhöra något fängelsegäng. Syftet med studien är att undersöka vilka brott och i vilken utsträckning medlemmarna i fängelsegäng är misstänkta för brott. Deras misstänkta kriminella karriär undersöks under en viss tidsperiod. Resultatet visar att den vanligaste brottsmisstanken rör tillgreppsbrott samt våldsbrott. Dessa båda brott utgör tillsammans över hälften av all misstänkt brottslighet. Samtidigt kan man se en tydlig variation där en mängd olika brott förekommer. Det går inte att härleda den undersökta populationen till en specialisering av en viss brottstyp. Forskning kring kriminella karriärer visar att personer med en lång kriminell karriär ofta begår många olika typer av brott och inte uppvisar någon brottsspecialisering. Det samma gäller även för den grupp som studerats i denna undersökning. Däremot kan man se tendenser på brott man inte begår. Antalet misstänkta fall av sexualbrott var väldigt få för den studerade gruppen. Det kan bero på att det inom gänget råder ett starkt avståndstagande mot just den typen av brottslighet. Vidare visar studien att brottsmisstankarna tycks bli färre ju äldre de undersökta personerna blir. Det går inte utifrån resultatet från denna undersökning att säga exakt vid vilken ålder brottsmisstankarna avtar. Dock visar tendenserna att efter en ålder av ca 40 år avtar brottsmisstankarna. 4

6 5

7 1. Inledning 1.1 Bakgrund Fängelsegäng är ett begrepp som under de senaste åren har blivit allt mer vanligt i diskussioner kring organiserad brottslighet. Framför allt från polisiärt håll framförs uppgifter om att fängelsegäng är ett problem för samhället och att deras brottslighet rent av kan hota hela rättssystemet 1. Polisen har i olika projekt satsat extra resurser för att bekämpa organiserad brottslighet där bl.a. fängelsegäng är inblandade. Det systemhotande inslaget består i att vittnen eller representanter från rättskedjan hotas eller trakasseras i syfte att misstänkta personer inte skall kunna dömas för några brott 2. Även brottsförebyggande rådet har gjort studier som riktar sig mot organiserad brottslighet 3. På senare år har även Brottsförebyggande rådet i viss mån benämnt gängrelaterad brottslighet som systemhotande. Då kriminella grupperingar sprider sig i landet och blir mer synliga inger det en känsla hos allmänheten att rättsväsendet har förlorat kontrollen över dem, vilket enligt Brottsförebyggande rådet kan tolkas som ett systemhotande inslag 4. Mot bakgrund av detta är det relevant att studera dels vilken typ av brott personer i fängelsegäng är misstänkta för samt i vilken omfattning brottsmisstankar riktas mot dem. Detta studeras genom en registerstudie ur misstankeregistret. Registret består av personer skäligen misstänkta för brott. För att hamna i registret krävs att den skäliga misstanken kvarstår även efter att polisutredningen är färdig. Denna uppsats studerar personer som antas vara medlemmar i fängelsegäng och deras misstänkta brottslighet. 2. Syfte och frågeställning Det huvudsakliga syftet med denna studie är att undersöka den misstänkta brottsligheten hos personer som antas vara medlemmar i fängelsegäng. Detta görs genom en registerstudie som utgår från uppgifter hämtade från misstankeregistret som kommer från Brottsförebyggande rådet. Av polis och massmedia anklagas ofta dessa grupperingar för att vara extra kriminellt aktiva och begå flera grova brott. Av den anledningen är det intressant att mer ingående studera den misstänkta brottsligheten hos dessa gäng. För det första kommer en kartläggning av vilken typ av brottslighet de misstänks för att göras. Dessa brott kommer även att värderas Systemhotande brottslighet i Sverige 2004, sid. 4 3 Mer om detta kommer under stycket tidigare forskning 4 6

8 utifrån hur allvarliga de är, baserat på en kategorisering som utgår från straffskalor för olika brott. Vidare undersöks antalet misstänkta brott för den studerade populationen. Avslutningsvis förs även ett åldersperspektiv in i undersökningen där de misstänktas ålder studeras för varje misstänkt brottstillfälle. Frågeställningen som jag kommer arbeta efter är följande: - Vad för slags brott misstänks medlemmar i fängelsegäng för? - Vilken allvarlighetsgrad har dessa brott? - I vilken utsträckning är medlemmar i fängelsegäng misstänkta för brott? - Vid vilken ålder är medlemmar i fängelsegäng misstänkta för flest brott? Genom att söka svar på dessa frågor är syftet att ge en nyanserad bild av hur den misstänkta brottsligheten för just personer med koppling till fängelsegäng ser ut. 2.1 Disposition I uppsatsens första avsnitt redogörs för de ämnen som kommer att belysas i studien. Läsaren får en förklaring av begrepp och definitioner som rör fängelsegäng samt uppgifter som kommer från misstankeregistret. Detta i syfte att ge en förförståelse kring uppsatsens ämne. Därefter följer en presentation av undersökningens syfte och dess frågeställning. Den tidigare forskning som finns kring fängelsegäng redovisas i uppsatsens andra avsnitt, som följs av en genomgång av den litteratur som använts. I kapitlet om tidigare forskning kommer även uppsatsens kriminologiska utgångspunkt att framföras. En diskussion förs här kring den teoretiska ansats undersökningen tar. Vidare följer det avsnitt som berör de metodologiska frågorna. Här redovisas val av metod, dess för och nackdelar. I detta stycke presenteras även det undersökta materialet där även synpunkter på materialets brister framförs. Uppsatsen avslutas med en genomgång av dess resultat och en avslutande diskussion. 2.2 Begrepp och definitioner Nyckelorden i denna uppsats är fängelsegäng och misstänkt brottslighet. Som visas i stycket om tidigare forskning har det gjorts ett flertal studier kring dessa områden. Däremot skiljer sig definitionen åt främst kring kriminella karriärer. I stycket som behandlar kriminella karriärer kommer därför en beskrivning av innebörden av begreppet. 7

9 I frågan om fängelsegäng kommer den definition som är relevant för det material som ligger till grund för denna undersökning. Det material som ligger till grund för min undersökning kommer från Kriminalvården. De kriterier EU använder sig av för att definiera organiserad brottslighet har även Kriminalvården använt för att definiera fängelsegäng. Förteckningen nedan visar vilken definition EU använder i fråga om organiserad brottslighet, vilken även gäller för att definiera fängelsegäng. Åtminstone skall gängen inneha sex av dessa egenskaper varav punkterna 1, 3, 5 och 11 är obligatoriska för att gängen skall betraktas som organiserade. 1. Samarbete mellan fler än två personer. 2. Egna tilldelade uppgifter åt var och en. 3. Lång eller obegränsad utsträckning i tiden (kriteriet hänför sig till gruppens stabilitet och (potentiella) varaktighet). 4. Någon form av disciplin och kontroll. 5. Misstanke om allvarliga kriminella handlingar. 6. Verksamhet på internationell nivå. 7. Användande av våld eller andra metoder för hot. 8. Användande av kommersiella eller affärsmässiga strukturer. 9. Deltagande i penningtvätt. 10. Otillbörlig påverkan på politik, medier, offentlig förvaltning, rättsliga myndigheter eller ekonomi. 11. Strävan efter vinning och/eller makt. 8

10 I doktorsavhandlingen Fångar i ett nätverk? Fängelser, interaktioner och medbrottslingsskap ställer Lena Roxell sig kritisk till denna definition. Roxell menar att de kriterier som ställts upp är allt för vagt formulerade. Begreppen och definitionerna öppnar upp för en stor grad av fria tolkningar av vad som krävs för att kallas ett gäng vilket påverkar validiteten, menar Roxell. Dessutom förekommer det situationer då Kriminalvården frångår dessa kriterier men ändå klassificerar en grupp individer som ett gäng. Det kan vara fall då en situation på en anstalt kräver en snabb lösning och där man antar att personerna utgör ett gäng enligt ovan angivna kriterier, utan att noggrannare undersökt det 5. När validiteten för denna studie mäts bör således detta tas i beaktande. 3. Min förförståelse I detta avsnitt ges en kort beskrivning av den förförståelse jag har inom ämnet. Det är viktigt att redan här betona att det som nedan nämns vad gäller gäng och fängelsegäng inom Kriminalvården är mina personliga erfarenheter och reflektioner och bygger alltså inte på någon forskning kring ämnet. När jag började med denna uppsats om fängelsegäng och kriminella karriärer hade jag redan en viss insikt i ämnet. Jag har under flera år arbetat som kriminalvårdare på olika häkten i landet. Min erfarenhet från Kriminalvården har gett mig kunskap om hur olika konstellationer mellan intagna fungerar. Dock skiljer sig arbetet på häkte något från arbetet på anstalt. De intagna är visserligen de samma, men den största skillnaden är tiden de intagna spenderar på respektive instans. På häkte är personer i regel en kortare tid än vad de är på anstalt och efter tiden på häkte placeras de intagna ut på olika anstalter runt om i landet. Det innebär att de intagnas förutsättningar för att etablera bestående kontakter med varandra är sämre på häkte än på anstalt. Trots det kan man redan på häkte se hur olika konstellationer och gruppering uppstår och syftet med dessa torde vara det samma som på anstalt. Min erfarenhet säger att man relativt tydligt kan urskilja vem som är ledare för en gruppering och vilka som sympatiserar och underställer sig honom. Uttalar en intagen på en häktesavdelning att han tillhör ett gäng eller gruppering ger detta ofta personen extra status bland de övriga intagna. Som beskrivs på annan plats i denna uppsats är det dock problematiskt att kontrollera dessa uppgifter. Informationen kring personers eventuella gängtillhörighet bygger inte sällan på rykten eller antaganden. 5 Roxell Lena, Fångar i ett nätverk? Fängelser, interaktioner och medbrottslingsskap sid

11 Även om jag genom mitt arbete inom Kriminalvården har fått en insyn och kunskap om hur grupperingar mellan intagna fungerar är det inte helt oproblematiskt. När jag som författare till denna undersökning skall bearbeta det material och den litteratur som är skrivet i ämnet finns en risk att jag omedvetet bär på en i förväg bestämd uppfattning om hur verkligheten ser ut. Därför är det i det här sammanhanget extra viktigt att jag som författare alltid förhåller mig neutral till det material som behandlas i denna undersökning Utöver arbetet inom Kriminalvården har jag även skrivit en kandidatuppsats där fenomenet fängelsegäng i viss utsträckning inkluderas, dock i en annan kontext. Uppsatsen behandlar tillvägagångssättet vid utpressning där gärningspersonen har anknytning till en kriminell gruppering, bl.a. fängelsegäng. Resultatet visar att medlemmar i fängelsegäng tenderar att använda mer våld och uppträda mer hotfullt än vad medlemmar i andra grupperingar gör i samband med att de begår utpressningsbrott 6. Denna uppsats har för avsikt att enbart behandla medlemmar i fängelsegäng och deras misstänkta brottslighet. På så vis kan den ses som en uppföljning av ovan nämnda kandidatuppsats då denna fokuserar på samtliga brott medlemmar i gängen misstänks för istället för att enbart behandla en utvald brottstyp hos flera olika typer av gäng eller gruppering. 4. Tidigare forskning Detta kapitel syftar till att ge en sammanfattande beskrivning av den tidigare forskning som finns dels vad gäller fängelsegäng och dels forskning om kriminella karriärer. Fängelsegäng i Sverige är ett tämligen nytt begrepp inom den kriminologiska forskningen varför det finns relativt lite skrivet om det. Därför kommer jag även att redovisa delar av den amerikanska forskningen på området. Det finns flera syften till varför jag väljer att redovisa den amerikanska forskningen. För det första var det i USA som den första forskningen på området gjordes, för det andra är begreppet mer utvecklat i den amerikanska forskningen och således finns det mer skrivet om det. Ett ytterligare skäl att belysa amerikansk forskning är för att låta den fungera som en motpol och i viss mån som jämförelse med den svenska forskning som finns. 6 För utförligare beskrivning se Fridström, 2006, Utpressning ett rationellt brott? 10

12 Redan inledningsvis av detta stycke är ett tydligt klargörande på sin plats. Uppsatsens syfte är att studera den misstänkta brottsligheten och således inte den brottslighet som populationen är dömd för. I undersökningar likt denna skiljer man ofta på misstänkt brottslighet och lagförd brottslighet. När man studerar utsträckning och omfattning över tid på den brottslighet en person är dömd för brukar detta kallas för kriminella karriärer. Detta begrepp används däremot inte när man studerar endast misstänkt brottslighet. I kommande stycke görs trots det en genomgång av den tidigare forskningen kring just kriminella karriärer, vilket skulle indikera på att undersökningen har sitt fokus på lagförd brottslighet snarare än på misstänkt brottslighet. En fullt befogad fråga att ställa sig är då varför kriminella karriärer tas upp i en studie som syftar till att belysa misstänkt brottslighet? Som författare till denna uppsats ser jag en poäng i att belysa begreppet kriminella karriärer och utveckla dess innebörd. Anledningen till det är att principen kring resonemanget om kriminella karriärer torde vara den samma oavsett om en person döms för ett brott eller endast är misstänkt för det. Någon bra benämning för det finns egentligen inte, men det är mer frågan om vad man skulle kunna kalla en brottsmisstankekarriär. En fällande dom mot en person föregås alltid av en brottsmisstanke mot den samme vilket gör att dessa två begrepp i någon mening är beroende av varandra. Studier kring kriminella karriärer skulle teoretiskt därmed även kunna användas redan innan en person är dömd för ett brott, d.v.s. redan vid misstankestadiet. Således borde forskning kring kriminella karriärer även kunna vara applicerbar då misstänkt brottslighet undersöks. När den tidigare forskningen kring kriminella karriärer nedan presenteras skall man som läsare vara medveten om att den utgår från lagförd brottslighet och inte från misstänkt brottslighet som denna studie belyser. Mot bakgrund av nyss förda resonemang kring likheten mellan lagförd brottslighet och misstänkt brottslighet är förhoppningen att läsaren skall se en parallell mellan de olika begreppen och därmed förstå syftet med en genomgång av forskning kring kriminella karriärer. 4.1 Fängelsegäng Sverige Inom svensk kriminologisk forskning är fängelsegäng ett relativt outforskat område. De senaste åren har visserligen ett antal rapporter från polisen presenterats gällande organiserad brottslighet där fängelsegäng i viss utsträckning har berörts. Kriminologen Lena Roxell har 11

13 genomfört en pilotstudie där hon i första hand undersöker om det överhuvudtaget är möjligt att genomföra en studie på fängelsegäng med hjälp av nätverksanalys. I andra hand studerade Roxell hur gängtillhörighet eventuellt påverkar den fortsatta kriminella karriären. Pilotstudien undersöker främst i vilken grad personer som anses tillhöra samma gäng och som har vistats samtidigt på samma anstalt har begått brott ihop efter tiden på anstalt. Resultatet av studien visar för det första att gängen inte är särskilt starkt sammansatta och för det andra att det inte går att påvisa att dessa personer begår brott tillsammans efter tiden på anstalt. Däremot är det mer vanligt förekommande att personer med gängtillhörighet begår brott tillsammans med personer som saknar gänganknytning 7. Det finns även fall då personer från olika gäng eller nätverk har begått brott tillsammans, vilket skulle kunna tolkas som att gängen inte är särskilt starkt sammansatta. Roxell hade inför sin pilotstudie förväntningen att medlemmar i fängelsegäng skulle begå grövre brott efter den undersökta fängelseperioden. Resultatet visade dock att 10 av 17 undersökta gängmedlemmar inte dömdes för grövre brott efter den undersökta perioden 8. Vidare går det enligt Roxells forskning inte att se en klar tendens att personer från fängelsegäng lagförs för nya brott efter sitt avtjänade fängelsestraff. Denna uppgift bör ses med viss försiktighet med tanke på att uppföljningsperioden efter anstaltstiden var relativt kort 9. Roxells forskning tar som tidigare nämnts ett avstamp i medlemmar i fängelsegängs kriminella karriärer istället för själva strukturerna i dessa gäng. För att finna information om dess struktur får man leta material skrivet av polisen och kriminalvården. Dessa uppgifter ska ses med en viss försiktighet då de inte har samma vetenskapliga status. Polisens definition av fängelsegäng är, gäng som uppstått eller förstärkts inne på någon av landets anstalter. Det kan vara gäng som har startat inne på en anstalt och där samhörigheten har förstärkts efter tiden på anstalten. På motsatt sätt kan det även röra sig om gäng som redan fanns utanför anstaltens murar men vars sammanhållning förstärkts under tiden på anstalt. Polisen menar att det är relativt enkelt för gängen att rekrytera nya medlemmar inne på anstalten eftersom en gängtillhörighet i många fall kan medföra vissa fördelar. Dessa fördelar består främst av skydd från andra intagna och en trygghetskänsla. Fängelsegängen har enligt polisen hämtat inspiration från den kriminella MC-miljön när det gäller sättet att organisera 7 Roxell Lena, Nätverksanalys av fängelsegäng, sid Ibid. sid Ibid. Sid

14 sig. Dock har fängelsegängen inte lyckats uppnå samma organisation och beständighet som de kriminella MC-gängen har 10. Att de inte har samma beständighet i tid kan möjligtvis förklaras mot bakgrund av att ett gängmedlemskap i fängelse i huvudsak skall skapa en trygghetskänsla för den enskilde medlemmen inne på anstalten. När väl gängmedlemmen har avtjänat sitt straff på anstalten och är ute i samhället kan behovet av skydd ha minskat. I Rikskriminalens rapport 2005 om organiserad brottslighet menar man att fängelsegängens betydelse utanför anstalten är begränsad eftersom de har en relativt svag organisation 11. Det kan uppfattas som något motsägelsefullt då man i samma rapport menar att fängelsegängen är en av de grupper i samhället som står för den s.k. systemhotande brottsligheten. I rapporten pekar man på tillfällen då fängelsegäng har planerat aktioner riktade mot polisen samt att de har hotat polismän 12. Samtidigt menar polisen att det finns en risk att fängelsegängen kan slå sig samman med liknande gäng och bilda internationella nätverk. Det skulle kunna leda till sammandrabbningar med t.ex. MC-gängen som ett led i den ökade konkurrensen om kriminella intressen, som bl.a. narkotikahandeln 13. I polisens rapporter redovisar man även vilken typ av brottslighet medlemmar i fängelsegäng begår. Narkotikabrott uppges vara fängelsegängens huvudsakliga brottslighet. Även utpressning, värdetransportrån och vapenbrott nämns som vanligt förekommande brott för fängelsegängen 14. Som tidigare nämndes har även Kriminalvården gjort undersökningar gällande fängelsegäng. I dem använder man sig av två olika definitioner av fängelsegäng. Den ena är gäng som spontant har bildats inne på anstalten, även kallade intressegäng. Dessa gäng består av personer från samma hemort eller med samma nationalitet. Den andra definitionen av fängelsegängen är de som anses vara mer etablerade både inne på anstalten men även utanför denna 15. Undersökningen bygger på uppgifter hämtade från personal på 33 olika anstalter i landet. Vid 20 av dessa anstalter uppgav personalen att det förekom s.k. spontana gängbildningar. Dessa gängbildningar ansågs orsaka problem på anstalterna eftersom de ofta störde ordningen på avdelningarna 16. På 27 av de 33 anstalterna rapporterades det om mer etablerade gängbildningar, varav 16 av dessa var fängelsegäng (enligt samma definition av 10 RKP KUT, Rapport 2004:9b, sid.6 11 RKP KUT, Rapport 2005:2b, sid Ibid, sid RKP KUT, Rapport 2004:9b, sid.8 14 RKP KUT, 2005:7b, sid Gustavsson Jan & Isaksson Christer, Kriminella gängbildningar, sid.8 16 Ibid, sid.10 13

15 fängelsegäng som polisen använder sig av). Fängelsegängen ansågs enligt peronalen medföra olika typer av problem. Främst var det hot mot personal och andra intagna, narkotikahandel samt att gängmedlemarana försökte ta kontrollen över anstalten 17. Även i Kriminalvårdens rapport spår man att fängelsegängen kommer att bli fler i framtiden och att nya arbetssätt mot dem måste införas 18. Lena Roxell riktar dock kritik mot denna undersökning, då hon menar att definitionen av fängelsegäng och dess medlemmar är allt för godtycklig. Det medför enligt Roxell att undersökningarna är svåra att tolka då en enhetlig definition av begreppen inte föreligger 19. Sociologen David Wästerfors belyser i Fängelsebråk (2007) relationen mellan intagna på en anstalt men även relationen mellan intagna och personal. Wästerfors påvisar även vilka faktorer och ageranden som kan leda till konflikter inne på en anstalt. Studien visar att när det gäller relationen mellan intagen och personal är det främst personalens ageranden och bemötanden som är avgörande för att skapa ett lugnt klimat på anstalten. En hård och nedlåtande attityd från personalen gentemot de intagna kan vara en utlösande faktor som gör att våld uppstår inne på anstalten mellan intagna och personal. När det gäller konflikter mellan intagna beror dessa ofta på att någon intagen avviker från det normala beteendemönstret på en anstalt och på något sätt agerar på ett sätt som uppfattas som negativt för de övriga intagna 20. Som angavs tidigare i detta avsnitt skall rapporterna från polisen och Kriminalvården inte tillges samma status som en vetenskaplig rapport. Framför allt den skriven av Kriminalvården bör ses med stor försiktighet då uppgifterna endast bygger på enkätundersökningar gjorda med personal på olika anstalter. Det finns en klar risk att personalen överrapporterar eller i vissa fall inte uppfattar frågorna på samma sätt som frågeställaren avsåg. Dessutom saknar dessa undersökningar en teoretisk utgångspunkt. 4.2 Fängelsegäng USA Diskussionen kring fängelsegäng med dess struktur och uppkomst har förekommit i flera decennier i USA. Forskning som inriktar sig på fängelsegäng i USA går att finna från talet och framåt. 17 Ibid, sid Ibid, sid Roxell Lena, Fångar i ett nätverk, sid Wästerfors, Fängelsebråk, sid

16 På 1960-talet hade den mexikanska maffian ett stort inflytande på de amerikanska gängbildningar som då fanns. Flera medlemmar från existerande gatugäng sökte sig till fängelsegängen då anknytning till dessa gav en högre status. Från 1960-talet och fram till idag visar forskningen på att fängelsegäng hela tiden funnits i USA. Nya gäng har bildats, några har slagits samman med andra gäng och vissa har helt upphört att existera 21. Under de senaste åren har en oro väckts för att fängelsegängen får en allt mer betydande roll på de amerikanska anstalterna. De amerikanska forskarna David Curry och Scott Decker menar att ett fängelsestraff är av stor betydelse för personer med gänganknytning. För det första kommer de i kontakt med personer med liknande kriminella bakgrund och värderingar samtidigt som en viss likgiltighet inför lagen infinner sig efter flera besök i fängelse. För det andra menar Curry och Decker att flera av medlemmarna i fängelsegäng tidigare var ledare för andra gäng utanför anstalten och att dessa personer fortsätter att inta en ledande ställning även innanför murarna. Både våld och narkotika är ofta förknippat med de ledande personerna. Vidare visar forskningen att ett fängelsestraff kan höja personers status ute i samhället. För att bli medlem i ett gäng utanför anstalten är ett vanligt krav att man har dömts till fängelse. Dock hävdar Curry och Decker att det föreligger en skillnad mellan fängelsegäng och vad de kallar gatugäng. Medlemmarna i fängelsegäng är oftast äldre och har en mer organisatorisk prägel runt sig. Att vara medlem i ett fängelsegäng har i många fall en högre status än att vara med i ett gatugäng Kriminella karriärer Inledningsvis i detta kapitel är det viktigt att påpeka att denna studie inte behandlar den brottslighet personerna är dömda för utan endast den brottslighet de är misstänkta för. Det är viktigt att ha i åtanke då begreppet kriminell karriär diskuteras. När man inom kriminologin talar om kriminella karriärer avser detta vanligen studier av den brottslighet en person är dömd för under en viss period. Här studeras alltså endast den brottslighet individerna är misstänkta för men ännu inte dömda för. Det innebär att denna uppsats i begreppets egentliga mening inte studerar kriminella karriärer. Dock ligger misstänkt brottslighet och lagförd brottslighet väldigt nära varandra varför begreppet kriminell karriär även torde vara applicerbar på misstänkt brottslighet. Principen är den samma oavsett om det är misstänkt 21 Al Valdez, Gangs A guide to understanding street gangs, sid.237ff 22 G. David Curry & Scott H. Decker, Confronting gangs, sid.133f 15

17 brottslighet eller lagförd brottslighet över en given tidsperiod som studeras. Den här studien skulle kunna sägas undersöka en misstänkt kriminell karriär. Med detta sagt bör man som läsare vara medveten om att det föreligger en viss skillnad mellan den forskning kring kriminella karriärer som nedan presenteras och den utgångspunkt kring misstänkt brottslighet som denna uppsats handlar om. Skillnaden är enligt min mening dock marginell. När man talar om karriär i dagligt tal är det oftast förknippat med något positivt. T.ex. personer som utvecklas på sin arbetsplats och får en högre befattning eller en idrottare som når framgång inom sin sport. I det här sammanhanget har ordet karriär en annan betydelse. I frågan om kriminella karriärer undersöker man hur många brott en person begår över tid. En lång kriminell karriär betyder oftast att man har begått många brott och vice versa. Således får ordet karriär en något mer negativ laddning i dessa sammanhang. Att tala om kriminella karriärer är inte helt okomplicerat. Med en karriär avses något som har en startpunkt och en slutpunkt, d.v.s. något som går att mäta över tid. Alfred Blumstein beskriver kriminella karriärer som the characterization of the longitudinal sequence of crime committed by an individual offender 23. Britta Kyvsgaard ställer sig dock frågan om det överhuvudtaget är befogat att tala om kriminella karriärer. Hon menar att det allra flesta personer som begår något brott inte gör det i den utsträckningen att man kan benämna det en karriär. De flesta människor begår bara något enstaka brott i sitt liv och utvecklar därmed ingen karriär i egentlig mening 24. Dock finns det personer som begår flera brott under sitt liv och vars kriminella karriär det blir enklare att tala om. En sådan studie har just Britta Kyvsgaard gjort. Hennes forskning visar att de personer som begår brott vid tidig ålder löper större risk att begå fler brott senare i livet 25. Samtidigt är det i ungdomsåren som de allra flesta begår sina första brott 26. Den period då flest personer är kriminellt aktiva är enligt Jan Andersson mellan åldern 18-21, vilket sägs gälla alla typer av brott förutom narkotikabrott där brottsligheten fortsätter upp i åldrarna 27. Både Andersson och Kyvsgaard menar att man löper större risk att återfalla i brott 23 Andersson Jan, Kriminella karriärer och påföljdsval, sid.9 24 Kyvsgaard Britta, Den kriminelle karriere, sid Ibid, sid Andersson Jan, Kriminella karriärer och påföljdsval, sid Ibid, sid.58 16

18 om man har en tidig brottsdebut, d.v.s. man begår sitt första brott vid låg ålder. Flera studier påvisar ett samband mellan tidig brottsdebut och socioekonomisk status. Personer med föräldrar från arbetarklassen tenderar att ha en tidigare brottsdebut än personer med föräldrar från medelklassen 28. Även senare i livet är social status av betydelse i fråga om fortsatt kriminell karriär. Arbetslösa uppvisar i större utsträckning en längre kriminell karriär än personer som har arbete. Längst kriminell karriär uppvisar dock de personer som står utanför arbetsmarknaden, t.ex. sjukpensionärer 29. Frågan om längden på en kriminell karriär är dock inte helt oproblematisk. Kyvsgaard menar att det kan bli missvisande eftersom de personer som begår brott vid låg ålder därmed får ett försprång vilket kan bli missvisande beroende på hur mätningarna görs. Sett över en hel livslängd blir resultaten inte missvisande, men studeras endast ett visst tidsintervall kan det tolkas som att tidig brottsdebut och varaktighet samvarierar 30. Dock påpekar Andersson att de yngre kriminella har en högre sannolikhet att återfalla i brott och att återfallen kommer snabbare än för äldre som begår brott 31. Risken att återfalla i brott kan hänföras till främst tre faktorer. För det första påverkar antalet tidigare belastningar, ju fler belastningar man har desto större är sannolikheten att man begår ytterligare brott. Vidare spelar det roll hur många belastningar man har två år före det aktuella brottet. Avslutningsvis är det också av betydelse om man har tidigare registrerat narkotikamissbruk. Personer som döms för narkotikabrott är den grupp där sannolikheten för återfall i brott är som störst 32. Vidare uppvisar personer som döms för våldsbrott en högre tendens att återfalla än personer som inte har dömts för våldbrott. Andersson menar att längre fängelsestraff för personer som döms för våldsbrott skulle resultera i färre anmälda våldsbrott. Dock gör han klart att fängelsestraff sett ur ett generellt perspektiv inte minskar den allmänna brottsligheten 33. Den forskning som finns om kriminella karriärer visar att personer som begår många brott inte tenderar till någon specialisering, d.v.s. att man sällan döms för samma typ av brott. De som döms för flera brott och har en lång kriminell karriär döms ofta för flera olika typer av brott, vad man inom polisen brukar kalla för multikriminalitet. Undantaget här gäller de som döms för narkotikabrott, där det finns en tydligare tendens för återfall i samma brott. När det 28 Kyvssgaard Britta, Den kriminelle karriere, sid Ibid, sid Ibid, sid Andersson Jan, Kriminella karriärer och påföljdsval, sid Andersson Jan, Kriminella karriärer och påföljdsval, sid.83, Ibid, sid.154ff 17

19 gäller personer som döms för få brott kan man däremot se en tydligare tendens för specialisering, där man oftare döms för liknande brott. Dock bör man ställa sig frågande till om det verkligen rör sig om en specialisering då man endast har dömts för brottet vid ett fåtal tillfällen 34. Marvin Wolfgang m.fl. undersökte år 1972 i rapporten Delingquency in a Birth Cohort kriminaliteten i en viss åldersgrupp i Philadelphia. I den utvalda kohorten visade det sig att två tredjedelar av dessa aldrig blev gripna för något brott. Samtidigt visade studien att i den tredjedelen som greps för någon form av kriminalitet var det en liten del (sex procent) som stod för över hälften av alla brott som registrerades under det studerade intervallet 35. Denna grupp benämner författarna som kroniker. Det var även dessa kroniker som greps för flertalet av de grövre brotten som begicks under den studerade perioden. Med detta resultat fann man det bevisat att det fanns en högaktiv kriminell grupp som begick merparten av all kriminalitet i populationen. I en studie gjord på universitetet i Cambridge år 1961 av bl.a. David Farrington blir resultatet i allt väsentligt det samma som i Wolfgangs rapport. Farringtons studie visade även den att det fanns en grupp kroniker om sex procent av den studerade populationen som stod för en stor del av all anmäld brottslighet.( Visserligen skiljer sig undersökningarna åt vad gäller urvalet. Båda undersökningarna är en s.k. kohortundersökning, men Farrington använder sig av fällande domar istället för antalet polisingripanden en person varit föremål för.) 36. Det finns flera studier om kriminella karriärer som påvisar sambandet mellan karriärens längd och användning av narkotika. Detta samband hänvisar professor Charles E. Faupel till i sin studie Drugs crime connections 37. När kriminella karriärer undersöks är det även relevant att undersöka vilka faktorer som påverkar människor att begå brott vid upprepade tillfällen. David Farrington menar att det är sociala faktorer som är avgörande för om en person utvecklar en kriminell karriär eller inte. Personer som omger sig med andra kriminella personer riskerar i större utsträckning att själva begå brott än personer som inte har dessa kriminella anknytningar. Vidare anser Farrington att 34 Kyvsgaard Britta, sid Delisi Matt, Career criminals in society, sid Ibid, sid David F. Greenberg, Criminal careers volume II, sid

20 en engagerad och närvarande moder kan vara en faktor som avhåller personer från att begå brott. Visserligen är det avgörande på vilket sätt modern är engagerad. Farrington talar här om kvalitativt engagemang, vilket kan förstås som en moder som uppfostrar sitt barn till att inte begå brott utan istället uppfostrar barnet med sunda ideal 38. Det finns även forskning om kriminella karriärer som tar upp aspekten om genus. Fredrik Marklund har gjort en studie där han jämför män och kvinnors kriminella karriärer, dock är han tydlig med att han inte använder männens brottslighet som norm för sin studie. Marklund har undersökt kriminella karriärer för en utvald kohort i samhället. Resultatet visar bl.a. att kvinnor och män lagförs för sina första brott vid ungefär samma ålder. Kvinnorna har en medelålder på 22 år medan männens medelålder vid första lagföringen är 20 år. När det gäller återfallsrisken visar Marklunds studie att män oftare återfaller än kvinnor efter den första lagföringen. Både män och kvinnor som begår flera brott uppvisar en längre och intensivare kriminell karriär än de som har en lägre belastning. En viss skillnad finns dock i fråga om karriärens längd. Den kriminella karriären för män är i genomsnitt ett år längre än för kvinnor. Marklund förevisar även vilken typ av brott män och kvinnor döms för. I den studerade kohorten döms kvinnor oftast för stöld, trafikbrott och bedrägeri, medan männen oftast döms för stöld, trafikbrott och våldsbrott 39. I samtliga studier som finns om kriminella karriärer finns en återkommande slutsats, nämligen att det är ett fåtal personer som står för en stor del av den totala brottsligheten i samhället. Vad som ovan anförts gäller alltså för brottslighet personer är dömda för. Dock är principen runt denna forskning även applicerbar på studier gällande misstänkt brottslighet. Det är således ur det perspektivet som texten om kriminella karriärer skall tolkas. 38 Farrington David, m.fl. Journal for the Study of Interpersonal Processes, sid.116ff 39 Lander Ingrid m.fl. Femininiteter maskuliniteter och kriminalitet, sid275ff 19

21 5. Teori I detta kapitel kommer undersökningens teoretiska utgångspunkt att presenteras. Eftersom de för studien undersökta personerna anses vara medlemmar i fängelsegäng, vilar detta avsnitt på teorier kring i första hand gäng men även kring subkulturer. Den amerikanska forskningen har under flera decennier studerat olika gängbildningar och dess kriminologiska betydelse. Den teoretiska utgångspunkten kommer därför att utgå från amerikanska studier från större delen av 1900-talet. Teorierna som beskrivs i detta kapitel kommer i uppsatsens senare del att relateras till resultatet av undersökningen. Under 1960-talet ger David Matza i Delinguency and drift sin syn på hur olika subkulturer fungerar. Matza är kritisk till forskare som menar att subkulturer i sig är något som leder till kriminalitet. Istället menar han att det är de personer som lever i en subkultur och deras värderingar som kan vara en orsak till kriminalitet. Matza hävdar att individer i en subkultur utvecklar olika former av neutraliseringstekniker som rättfärdigar brottsligt beteende. Man vet att stöld är olagligt, men stjäl man för sin egen överlevnad är det ok. Man vet att det är olagligt att misshandla någon, men är offret en elak eller farlig person är det ok o.s.v. Vidare menar Matza även att en persons brottslighet avtar ju äldre personen blir 40. När det gäller teorier kring gäng finns en rad olika forskare som intresserat sig för detta ämne. Redan under 1920-talet ger amerikanen Thrasher sin syn på hur gäng uppstår och fungerar. Enligt Thrasher uppstår och etableras gäng utifrån tre faser. I första fasen är gänget löst sammansatt med oklara ledare och har ofta en kortare varaktighet. De gäng som lyckas hålla ihop en längre tid uppvisar i en andra fas en tydligare struktur. Ledarfigurer träder fram, krav för medlemskap uppstår. Detta sker då gänget utsätts för någon form av externt hot. I den tredje fasen stärks gänget ytterligare om dess medlemmar kommer allt längre ifrån det etablerade samhället och fokuseringen inom gänget kretsar kring kriminalitet. De flesta studier som gjorts slår fast vissa karakteristika kring gäng. Återkommande är att gäng består av en grupp individer, ett gäng känns igen genom specifika symboler eller kläder, ett gäng har en viss form av intern kommunikation, ett gäng behöver en varaktighet över viss tid, ett gäng har ett specifikt geografiskt område som anses tillhöra dem, brottslighet är ett centralt inslag för ett gäng och det stärker sammanhållningen. 40 Hauge Ragnar, Kriminalitetens årsaker sid 95 20

22 Yablonsky menar i The violent gang från 1960-talet att dessa egenskaper som tillskrivs gäng gör att gängen stärker sin sammanhållning. Yablonsky menar att det är gängets rykte och förväntningarna på det som gör att det består och att kriminalitet blir det normala för individerna i gänget 41. Fortsättningsvis i detta stycke kommer teorierna ovan att jämföras på fängelsegäng i Sverige idag. Det är fullt tänkbart att fängelsegäng uppstår på just det vis som Thrasher beskrive. Gängen bildas på en anstalt och är initialt tämligen löst sammansatta. Lyckas gänget/individerna hålla ihop under en period kan ledargestalter träda fram och fler medlemmar rekryteras. Lyckas gruppen hålla samman även efter tiden på anstalt kan kriminalitet vara den nämnare som gör att sammanhållningen förstärks och gänget blir stabilare. Har gänget även lyckats etablera ett rykte och förväntningar kring sig kan även det vara en faktor som gör att gänget och dess medlemmar fortsätter att begå brott 42. Denna undersöknings utgångspunkt vilar på ovan anförda teorier. Utgångspunkten är att ett medlemskap i ett fängelsegäng leder till kriminalitet. Undersökningen tar sin ansats i att studera medlemmarnas misstänkta kriminalitet. 6. Metod I detta avsnitt kommer de avgränsningar som gjorts i uppsatsen att presenteras. Vidare förs en diskussion kring metodvalet för undersökningen och dess fördelar och nackdelar. Avsnittet följs därefter av en presentation av undersökningens urval och population. Begreppen validitet och reliabilitet kopplade till undersökningen beskrivs därefter. Avslutningsvis redogörs det för de felkällor som kan förekomma i det material som studeras. 6.1 Avgränsningar För att få svar på de frågor och de problemområden som ryms inom uppsatsen är det viktigt att välja rätt metod samt att göra avgränsningar i undersökningen. Karriärer är i en mening en undersökning över tid. Det innebär att det måste finnas en startpunkt och en slutpunkt. I fråga 41 Sarnecki Jerzy, Introduktion till kriminologi sid 167ff 42 Ibid, sid

23 om kriminella karriärer blir startpunkten en persons första registrerade brott. Slutpunkten blir således personens senast registrerade brott. I studier om kriminella karriärer kan man välja att antingen studera kriminaliteten över en hel livsperiod eller enbart studera en begränsad tidsperiod. En utförligare beskrivning kring detta kommer att göras under rubriken felkällor senare i uppsatsen. 6.2 Urval och population Som nämnts tidigare består urvalet i undersökningen av personer som enligt Kriminalvården anses vara medlemmar i fängelsegäng. Dessa gäng har enligt Kriminalvården bildats inne på anstalter och har sedan fortsatt vara verksamma även utanför anstalterna. Totalt är det 250 personers kriminella karriärer som har studerats. Populationen är landsomfattande, d.v.s. urvalet består av personer utspridda över hela landet. De brott medlemmarna är misstänkta för är hämtade från misstankeregistret. För att vara aktuell för denna undersökning krävs att en sannolik misstanke om brott kvarstår mot personen efter avslutad förundersökning då åtal väcks. Urvalet består vidare av medlemmar i två olika fängelsegäng, vilka dock inte är namngivna. Det är heller inte av intresse för denna studie att namnge grupperingarna eftersom syftet med undersökningen är att försöka se tendenser hos fängelsegäng som fenomen och inte som enskilt gäng. Syftet är alltså inte att peka ut ett gäng som mer kriminellt belastat än något annat utan att försöka se tendenser i stort. Därför kan sägas att ett strategiskt urval har gjorts, då den undersökta populationen har det gemensamt att alla anses vara medlemmar i ett fängelsegäng 43. Visserligen finns ingen information om när en person blev medlem i gänget. I nästa avsnitt, felkällor, kommer innebörden av det att diskuteras. 6.3 Felkällor När en undersökning av det här slaget görs är det viktigt att vara medveten om de felkällor och brister materialet har. Som framgick i föregående stycke utgörs undersökningens population av personer som av Kriminalvården anses vara medlemmar i fängelsegäng. Redan här i urvalsfasen finns anledning att inta en försiktig hållning. Uppgifterna kring vilka personer som anses vara med i dessa gäng är oklara och definitionen av vad som krävs för att 43 Nachmias & Nachmias, sid. 188f 22

24 klassificeras som gängmedlem är i vissa fall bristfällig. Det som ligger till grund för klassificeringen är ett antal tjänstemän inom Kriminalvårdens bedömningar av dessa personer. Det är möjligt och kanske t.o.m. troligt att Kriminalvårdens lista över personer med gänganknytning inte är helt korrekt. Vissa personer kan på felaktiga grunder vara utpekade som gängmedlemmar medan andra personer som är medlemmar inte ingår i listan. Det gör att Kriminalvårdens lista och urvalet i denna undersökning mer ska ses som exempel på personer som är utpekade av Kriminalvården som medlemmar i ett fängelsegäng. Att oklarheter uppstår redan i urvalet går igen sedan i undersökningens validitet, vilket beskrivs i nästkommande avsnitt. Vidare finns det problem med att utgå från misstankeregistret. För det första är det ingen garanti för att personen verkligen blir dömd för det misstänkta brottet. Det leder för det andra till att resonemanget kring kriminella karriärer blir lidande. De kriminella karriärer som diskuteras i uppsatsen rörande de studerade personerna skall ses som misstänkta kriminella karriärer. Även om misstankeregistret inte ger en helt säker bild över en kriminell karriär ger det ändå en tydlig signal om i vilken utsträckning de undersökta personerna är föremål för polisens uppmärksamhet. 6.4 Validitet En hög validitet är en viktig del av en undersökning. Validitet är ett mått på hur väl en undersökning verkligen mäter det den har för avsikt att mäta 44. Nachmias och Nachmias menar att man aldrig kan vara helt säker på att man verkligen studerar det som är tänkt att studeras. Det kan alltid uppstå problem i en undersökning som gör att validiteten försämras 45. En undersökning som saknar systematiska fel kan sägas ha en hög validitet 46. Det är viktigt för validiteten att komma ihåg att det är misstankeregistret som är den primära källan för denna undersökning. Som tidigare nämnts är det en misstänkt kriminell karriär som studeras. Det är alltså inte lagakraftvunna domar som ligger till grund för undersökningen. Det gör att denna studie skiljer sig jämfört med dem som presenterats i stycket kring tidigare forskning. Det är relevant att ha detta i åtanke då validiteten bedöms. Syftet med 44 May, sid Nachmias & Nachmias, sid Djurfeldt, sid

25 undersökningen är dock att studera i vilken utsträckningen medlemmar i fängelsegäng är misstänkta för brott, vilket kan benämnas en misstänkt kriminell karriär. Vidare bör populationen i undersökningen ses med en viss tillförsikt. Som framgått tidigare är det bedömningar från Kriminalvården som ligger till grund för vilka som anses ingå i fängelsegäng. Då denna lista kan innehålla felaktigheter smittar det även av sig på validiteten. Risken finns att man inte undersöker enbart personer som är kopplade till fängelsegäng utan även personer som på felaktiga grunder har pekats ut som medlem i dessa gäng. Det medför en risk att populationen består av personer som egentligen inte borde ingå i undersökningen. Det finns således aspekter rörande såväl kriminella karriärer som fängelsegäng att ta hänsyn till då validiteten bedöms. Dock vill jag påstå att denna undersökning har relativt hög validitet. Om man överhuvudtaget skall kunna göra undersökningar på personer i fängelsegäng är det nödvändigt att utgå från någon klassificering och lista. I det här fallet är det Kriminalvårdens bedömning som ligger till grund. Även om den innehåller tveksamheter eller felaktigheter är den användbar som utgångspunkt för en undersökning likt denna. När det sen gäller de kriminella karriärerna och de problem som kan uppstå med misstankeregistret som källa är inte heller de av sådan art att det utgör ett avgörande hinder för validiteten i undersökningen. Misstankeregistret är en fullgod källa i detta avseende. Utgångspunkten för denna studie är att uppnå en så hög validitet som möjligt och därmed få svar på uppsatsen frågeställning. 6.5 Reliabilitet/Reproducerbarhet Reliabilitet är ett mått på felkällor i en undersökning. Hög reliabilitet kännetecknas av få felkällor och ett stort antal felkällor medför en låg reliabilitet 47. Begreppet reliabilitet står för att en undersökning skall kunna göras om av en annan forskare och då uppvisa samma resultat som föregående forskare påvisade. Reproducerbarhet å andra sidan innebär att undersökningen överhuvudtaget skall vara möjlig att utföras en gång till av en ny forskare 48. I en studie där man använder misstankeregistret 47 Bergström & Boreus, sid May, sid

26 som främsta källa ges det inte särskilt stort utrymme för egna tolkningar av det faktiska materialet. Den brottsliga kvantiteten en person är misstänkt för är en given siffra vilken inte går att tolka på olika sätt beroende på vilken forskare som utför studien. Givet att samma population och datamaterial används bör således en ny liknade studie uppvisa samma resultat som denna studie. Om så inte skulle vara fallet är det troligt att någon form av systematiskt fel i någon av undersökningarna föreligger. Ett sådant kan vara att mätinstrumenten vid de olika studierna är olika 49. För att en studie skall uppnå en hög reliabilitet är det viktigt att vara tydlig i de steg som görs i undersökningen och på vilket sätt resultaten har kommit fram. Särskilt viktigt blir det därför att redovisa undersökningens operationalisering och de avgränsningar som gjorts. 6.6 Operationalisering Brottsligheten har analyserats på ett sådant sätt att undersökningens frågeställning besvaras. När det gäller analysen av brottens grovhet är det en subjektiv bedömning som jag som forskare får ta ställning till. Lämpligast är att kategorisera olika brott utifrån gällande straffskala i brottsbalken för respektive brott. Ett brott med ett högt straffvärde får en högre skattning än ett brott med lägre straffvärde. Straffmätning är ingen absolut vetenskap där ett visst brott per definition ger en viss påföljd. De brott som ingår i Sveriges rikes lag har samtliga ett högsta respektive lägsta straff som påföljd. Genom följande exempel skall detta tydliggöras. Vid en dom för misshandel av normalgraden är straffskalan från böter till fängelse i högst två år. En dom för grov misshandel är straffskalan ett till tio års fängelse. Det innebär att en person kan dömas till fängelse i två år för misshandel samtidigt som en annan person kan dömas till fängelse i ett år för grov misshandel. Således kan alltså en misshandel av normalgraden medföra ett längre fängelsestraff än vad en grov misshandel gör. När brottsligheten klassificeras och värderas ser jag två tänkbara metoder att använda. Det ena är att räkna ut ett snittvärde för det aktuella brottet. Grov misshandel som har ett straffvärde mellan ett och tio års fängelse skulle då få ett värde på 5.5 (1 + 10/2 = 5.5). Problemet med detta sätt att räkna är alla de brott som har böter med i straffskalan. 49 Djurfeldt m.fl. sid