Vi har nått vägs ände

Transkript

1 Vi har nått vägs ände Nu måste jordbrukarstöden bli enklare! Viktigast är att minska antalet stöd och ersättningar. Stöden måste utformas så att de fungerar bättre tillsammans. Ökad hjälp till lantbrukarna får stödsystemet att fungera bättre. Rapport 2011:3

2 Fotograf: Urban Wigert

3 Vi har nått vägs ände Nu måste jordbrukarstöden bli enklare I rapporten finns förslag på åtgärder som sammantaget skulle förenkla och effektivisera stödsystemet. Särskilt pekas på behovet av att minska antalet stöd- och ersättningsformer. Dessa förslag bör beaktas så snart som möjligt och senast vid nästa större översyn av stödsystemet år 2013/2014. Projektdeltagare: Lars Hansson - projektledare Arne Andersson Hans Andersson Sofia Blom Gösta Cedergren Carin Hörnsten Petter Steen

4

5 Sammanfattning Jordbrukarstöden har nu nått en sådan komplexitet att det är nödvändigt att hitta förenklingar. Syftet med denna rapport är att presentera möjligheter till förenkling av jordbrukarstöden. Med förenkling menas här att den totala administrativa bördan för lantbrukare och myndigheter blir lägre eller att hanteringen från ansökan till utbetalning fungerar effektivare. En utgångspunkt har varit att förslagen i huvudsak ska gälla åtgärder som kan vidtas nationellt, vilket begränsar förenklingsmöjligheterna. Större förenklingar är dock önskvärda, därför nämns även några särskilt viktiga ändringsförslag som gäller EU:s bestämmelser. Här berörs inte systemet med tvärvillkor eftersom det redan pågår en diskussion på EU-nivå om förenkling av det. Problemet för såväl myndigheter som lantbrukare med dagens stödsystem är det stora antalet stöd och ersättningar med olika varianter. Det har gjort stödsystemet svåröverskådligt med många regler och en komplex ansökan. Mängden stöd och ersättningar påfrestar administrationen inte minst när det gäller IT-systemen. Sammanfattningsvis konstateras att större förenklingar förutsätter färre enskilda stöd och ersättningar, bättre samordning av stöden och ökad hjälp till lantbrukarna främst när de går in i nya stöd. En möjlig väg vore att utforma ett generellt basstöd, men det förutsätter förändringar av EU:s bestämmelser. Utöver detta finns det vissa åtgärder som skulle öka kvalitén på ansökansmaterialet lantbrukarna får från myndigheterna. Det skulle leda till färre fel i ansökningarna vilket ökar möjligheterna att betala ut pengarna tidigt till fler lantbrukare. När det gäller själva stödprocessen från ansökan till utbetalning finns det flera tänkbara förenklingar som kan förväntas ge god effekt. Det är dock svårt att åstadkomma påtagliga förenklingar enbart genom att justera detaljutformningen av de olika stöden. Genomförandet av de enskilda åtgärderna förutsätter i flera fall djupare analyser av vilka konsekvenser som kan uppstå utöver förenklingen. Dessa bör genomföras snarast för att lämpliga förenklingar ska kunna träda i kraft senast i samband med den förändring av jordbrukspolitiken som förväntas ske efter Nedan listas de olika förslag som projektgruppen lämnar i rapporten. Generella åtgärder: Minska antalet stödformer Minska möjligheterna att dubblera stödformer vid byte av programperioder Tidigarelägg sista ändringsdatum för stödansökan Minska möjligheterna att lägga till ny areal i ansökan Tidigarelägg sista dag för överföring av stödrätter Fastställ arealen för vissa marker före ansökan Tillåt inte små utökningar i redan befintliga miljöstödsåtaganden Minska kraven på att ange grödkoder

6 Minska antalet regioner i stöden Stimulera övergång till internetansökan Enhetligare tillämpning och färre undantag Skapa en gemensam föreskrift för jordbrukarstöden Låt stödsystemen vara stabila med få förändringar Åtgärder som gäller enskilda stöd eller regelverk: Ersätt specifika villkor och ersättningar med generella villkor Ta bort löpande åtaganden för kompensationsbidrag Endast mark som berättigar till gårdsstöd bör kunna erhålla kompensationsbidrag Trädbärande naturbetesmarker bör endast berättiga till miljöersättningar Åtgärder som är beroende av EU-regler: Ta bort femåriga åtaganden för miljöersättningar Ta bort stödrättssystemet eller minska den retroaktiva hanteringen Öka toleransen för mindre avvikelser Se över pelarkonstruktionen för EU-fonderna Skapa större flexibilitet för nationella särdrag Inriktning för utveckling av framtida stödsystem: Skapa ett sammanhållet stödsystem basstöd Konstruera ett automatiserat ansökningssystem Ge lantbrukarna ökat stöd vid ansökan

7 Innehåll 1 Syftet med rapporten Nuvarande stödsystem Gårdsstöd Miljöersättningar och kompensationsbidrag Översikt av stödformer Administrativ börda för lantbrukarna Förenkling - övergripande synpunkter Antalet stöd och ersättningar Stödprocessen från information till redovisning Förslag som gäller stödprocess och administration Färre stöd- och ersättningsformer Slå ihop små stöd och ersättningar Minska dubblering av ersättningar vid byte av programperiod Effektivisera stödprocessen Tidigarelägg sista ändringsdatum Minska möjligheterna att lägga till ny areal i ansökan Tidigarelägg sista dag för överföring av stödrätter Vissa marker måste fastställas i förväg Tillåt inte obetydliga utökningar av befintliga åtaganden Enklare ansökan Grödkoder, statistik och skifteshanteringen Färre regioner Övergång till SAM Internet Samordna bestämmelserna för olika stöd- och ersättningsformer Enhetligare tolkningar och tillämpning samt färre undantag Slå ihop föreskrifter... 20

8 5.5 Stabila stödsystem med minimala förändringar Ha stabila stödsystem och få förändringar Förslag som gäller enskilda stöd eller regelverk Nationella regler Stödvillkor ska vara få, enkla, mätbara och relevanta Ta bort villkor och ersättningar när andra lösningar finns Ta bort löpande åtaganden från kompensationsbidraget Endast gårdsstödsmark ska kunna ge kompensationsbidrag Bara miljöersättning för trädbärande naturbetesmarker EU-regler Ta bort femåriga åtagandeperioder Ta bort stödrättssystemet eller minska spårbarhetskraven Ökad tolerans för obetydliga avvikelser Se över pelarkonstruktionen för EU-stödfonderna Större flexibilitet för nationella särdrag Fortsatt utvecklingsarbete inriktning framöver Skiss för ett framtida stödsystem Sammanhållet stödsystem - basstöd Automatiserat ansökningssystem Mer hjälp vid ansökan om ersättningar med kvalitativa villkor Bilaga

9 1 Syftet med rapporten Jordbrukarstöden har nu nått en sådan komplexitet att det är nödvändigt att hitta förenklingar. Detta måste vara en central målsättning för den svenska tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Nästa lämpliga tillfälle för större förändringar i stödsystemen blir när beslut tas om hur den gemensamma jordbrukspolitiken ska se ut och tillämpas efter år Bakgrunden till förenklingsförslagen är att systemen för jordbrukarstöd (direktstöd, miljöersättningar och regionala stöd) är komplicerade och svåröverskådliga både för lantbrukarna och för myndigheterna. Systemen infördes när Sverige blev medlem i EU 1995 och har därefter ändrats flera gånger, men grundstrukturen har i stort sett bestått. Även om ett betydande arbete har genomförts under åren för att förenkla stödsystemet är det tveksamt om den totala administrativa bördan för lantbrukarna har minskat. I denna rapport presenteras möjligheter till förenkling av systemet med jordbrukarstöd. Här menas med förenkling att den totala administrativa bördan för lantbrukare och myndigheter blir lägre eller att hanteringen från ansökan till utbetalning fungerar effektivare. Förslagen har arbetats fram under våren och sommaren 2010 av en projektgrupp med deltagare från Jordbruksverket och några länsstyrelser. Projektgruppen har koncentrerat sig på att finna möjligheter att förenkla de stöd som söks i SAM-ansökan 1, inför nästa programperiod. Projektgruppen bedömer att varje förslag sammantaget eller över tiden innebär en förenkling. Förslagen bedöms inte nämnvärt försvåra möjligheterna att uppnå målen med stöden. Det är möjligt att ramarna ändras till nästa programperiod men hittills har stödutformningen i de olika landsbygdsprogrammen varit relativt lika. Diskussionerna i denna rapport grundar sig på hur stöden ser ut nu. En annan utgångspunkt har varit att förslagen i huvudsak ska röra åtgärder som kan vidtas nationellt. Gruppen pekar dock på några områden där det är angeläget med förändringar i EU:s gemensamma bestämmelser. Inga förenklingsförslag som gäller systemet med tvärvillkor har tagits upp eftersom det just nu pågår ett sådant arbete på EU-nivå. Förenklingsförslagen i rapporten kräver i de flesta fall en djupare analys av konsekvenserna samt generellt sett en bredare förankring innan förslagen kan bli aktuella att genomföra. För närvarande diskuteras en förändring av EU:s jordbrukspolitik. Diskussionen om dessa frågor väntas ta fart under Enligt Jordbruksverkets uppfattning är det nödvändigt att förenkla jordbrukspolitiken och stödsystemet. En sådan förändring ligger också i linje med önskemålen att minska den administrativa bördan för företagen. Enligt Tillväxtverkets beräkningar har den administrativa bördan inom området stödhantering och kvoter ökat med nästan nio procent mellan 2006 och I första hand beror ökningen på att stödformen miljöskyddsåtgärder, som bl.a. medför betydande krav på dokumentation, har införts. 1 Se avsnitt

10 En djupare analys av vilka enskilda faktorer eller stödkonstruktioner som orsaker höga kostnader hade varit önskvärd. Tillgängliga data och den tid gruppen haft till sitt förfogande har emellertid begränsat gruppens möjligheter i detta avseende. 2

11 2 Nuvarande stödsystem Det nuvarande stödsystemet grundlades när Sverige blev medlem i EU 1995 och började tillämpa EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Därefter har stödsystemet ändrats flera gånger men grundstrukturen är i stort sett densamma. Jordbruksverket och länsstyrelserna har under åren gjort stora ansträngningar för att förenkla och effektivisera de olika delarna i stödsystemet och momenten i stödprocessen. Det arbetet pågår löpande som ett naturligt inslag i myndigheternas dagliga verksamhet. Samtidigt har nya stödformer tillkommit och befintliga stöd sofistikerats. Sammantaget har komplexiteten snarast ökat för lantbrukarna och myndigheterna. EU:s skärpta uppföljning av utbetalningarna av jordbrukarstöd, i kombination med att Sverige valt att ha ett stort antal stödformer, bidrar i högsta grad till att stödhanteringen har blivit ohanterlig. Stödsystemet består av direktstöd och stöd för landsbygdsutveckling. Bland direktstöden är gårdsstödet det centrala stödet, de övriga stöden är komplement till gårdsstödet. Stöden för landsbygdsutveckling består av flera olika typer av stöd, men i denna rapport är det främst miljöersättningarna och kompensationsbidraget som är av intresse. Det finns ett omfattande regelverk på flera olika nivåer som styr hanteringen och villkoren för stödsystemet. Rangordningen mellan de olika bestämmelserna är enligt följande, i en fallande skala: Rådets förordningar, Kommissionens förordningar, svenska lagar, svenska förordningar samt föreskrifter från Jordbruksverket. Dessutom finns officiella tolkningsdokument och inofficiella arbetsdokument från EU om detaljer i tillämpningen. Medlemsstatens efterlevnad av EU:s bestämmelser prövas i regel utifrån dessa dokument, så i praktiken ges dessa dokument oftast en högre status än de nationella bestämmelserna. Till detta kommer sekundära bestämmelser som olika EU-direktiv, den svenska miljöbalken och regleringen av olika myndigheters ansvarsområden, som indirekt påverkar stödsystemets utformning. Nuvarande lagar, förordningar och föreskrifter redovisas i bilaga 1. Lantbrukarna använder den årliga SAM-ansökan för att söka gårdsstöd, miljöersättningar och kompensationsbidrag. Det är redovisningen av jordbruksmarkens storlek, läge och användning samt vilka åtaganden för miljöersättningar lantbrukaren har som avgör vilka stöd och ersättningar som söks det enskilda året. Länsstyrelserna tar emot, kontrollerar, korrigerar och beviljar ansökningarna. Jordbruksverket ansvarar för detaljbestämmelser, samordning av stödhanteringen, informations- och ansökansmaterial samt för det IT-system som länsstyrelserna och lantbrukarna arbetar i. Jordbruksverket är Sveriges enda utbetalningsställe för Jordbruksfonden och har därmed ansvar för utbetalningarna och att dessa är korrekta. Den lantbrukare som söker ett stöd åtar sig att följa de stöd- och tvärvillkor som finns för stödet. Om länsstyrelsen konstaterar brister i efterlevnaden reduceras stödet. Vid större avvikelser kan hela innevarande års ansökan avslås och i vissa fall även kommande års ansökningar. Ersättningsnivåer, stödformer och stödvillkor skiljer sig åt mellan olika regioner av Sverige, både för gårdsstödet, miljöersättningarna och kompensationsbidraget. Det finns en regionindelning för gårdsstöd och en annan för miljöersättningar och kompensationsbidrag. 3

12 2.1 Gårdsstöd Gårdsstödet och de andra direktstöden är mycket detaljreglerade redan på EU-nivå, utrymmet för nationella initiativ och särlösningar är begränsat även om det finns vissa valmöjligheter. År 2009 gjordes omkring ansökningar 2 om gårdsstöd. För att få gårdsstöd måste lantbrukaren ha stödrätter. Lantbrukarna tilldelades år 2005 en stödrätt per hektar jordbruksmark som anmäldes i SAM-ansökan. Jordbruksverket har ett register med lantbrukarnas stödrättsinnehav och därifrån hämtas uppgiften om stödrättsinnehavet automatiskt. Stödrätternas värde består i en del som beror på regiontillhörighet och ägoslag samt en del som utgör individuella tilläggsbelopp vars storlek beror på det stöd som tidigare utgått till just denne lantbrukaren. Det genomsnittliga värdet på stödrätter är knappt 200 euro per hektar men enskilda stödrätter kan vara värda ända upp till euro per hektar. Från år 2010 måste ansökan, i normalfallet, innehålla minst fyra hektar jordbruksmark och lantbrukaren måste ha motsvarande antal stödrätter i rätt region. 2.2 Miljöersättningar och kompensationsbidrag När det gäller miljöersättningar finns det stort utrymme för nationella initiativ. Ersättningarna är en del i det svenska landsbygdsprogrammet som är ett verktyg för att nå EU:s mål för landsbygdspolitiken. Varje medlemsland väljer ut och utformar de regler som passar bäst för de egna förhållandena. Sverige har satsat mest på olika typer av miljöersättningar som ska bidra till att de svenska miljökvalitetsmålen nås. Även kompensationsbidragen ingår i landsbygdsprogrammet. År 2009 innefattade de omkring SAM-ansökningarna cirka ansökningar om olika typer av miljöersättningar eller kompensationsbidrag. Miljöersättningar och kompensationsbidrag är fleråriga, till skillnad från gårdsstödet, på så sätt att lantbrukaren redan det första ansökansåret åtar sig att sköta en viss areal eller vissa landskapselement enligt villkoren under en femårsperiod. Syftet är att uppnå en bättre effekt för miljön eller att säkerställa att bidraget verkligen går till en aktiv lantbrukare i en viss region. Miljöersättningar och kompensationsbidrag betalas ut löpande, under den femåriga åtagandeperioden (en eller två gånger per år). Lantbrukaren måste söka om själva utbetalningen varje år, genom att redovisa sina arealer och användningen i SAM-ansökan. Även om lantbrukaren inte söker utbetalning ett visst år måste arealen eller landskapselementen skötas enligt villkoren i åtagandet, annars kan lantbrukaren få betala tillbaka det som har betalats ut för tidigare år. Vissa miljöersättningar är bundna till viss mark (blockbundna ersättningar) och andra är det inte. För så kallade icke-blockbundna ersättningar räcker det att lantbrukaren sköter 2 Enligt statistik ur Jordbruksverkets IT-system

13 en tillräckligt stor andel av sin areal enligt villkoren. Icke-blockbundna ersättningar ger således lantbrukaren större flexibilitet när det gäller hur marken används samt hur stor areal som brukas. Tabell 1. Översikt över miljöersättningar och kompensationsbidrag Ersättningsform Blockbundet områden minimiareal Djurkrav Flera stödnivåer Stöd- Avvikande Betesmark och slåtteräng fäbod ersättningar Nej, endast om Ja, samt extra Ja Alla Nej Vallodling Nej Nej Ja, samt extra djurersättning Alla Nej Miljöskyddsåtgärder Nej Nej Ja Alla Nej Certifierad ekologisk Ja, samt extra Ja Nej produktion djurersättning Alla Nej Kretsloppsinriktad Ja, samt extra Ja Nej produktion djurersättning Alla Nej Skötsel våtmarker Ja Nej Ja Alla Nej Natur/kulturmiljöer i odlingslandskapet Ja Nej Ja Alla Ja Skyddszoner Ja Nej Nej 4b 9 Ja Minskat kväveläckage Nej Nej Ja 4b 9 Ja Bruna bönor på Öland Nej Nej Nej Öland Ja Kompensationsbidrag Nej Nej, endast om vall/betesmark Ja 1 5b Ja Utöver ovanstående generella ersättningar och bidrag finns kategorin utvald miljö, med ett tjugotal ersättningsformer. Utvald miljö är ersättningar som betalas ut för att gynna insatser som är bra för natur-, kultur- och rekreationsvärden och det är de regionala förhållandena och behoven som styr. Nedanstående ersättningar inom Utvald miljö förutsätter 5-årigt åtagande och utbetalning söks i SAM-ansökan, de är därför relevanta även i detta sammanhang. Ersättningar som förutsätter ett åtagande för betesmarker och slåtterängar: särskild skötsel av fäbodbete särskild höhantering på slåtteräng bränning på betesmark och slåtteräng bete och slåtter på svårtillgängliga platser Ersättning som förutsätter ett åtagande för natur- och kulturmiljöer: skötsel av landskapselement med särskilda värden 5

14 Ersättningar som förutsätter ett särskilt åtagande för utvald miljö regionala markklasser för betesmarker och slåtterängar: restaurering av betesmarker och slåtterängar mosaikbetesmark och andra gräsfattiga marker Ersättningar som förutsätter ett åtagande för utvald miljö miljöersättning för naturfrämjande insatser på åkermark: anpassade skyddszoner bevarande av hotade åkerogräs fågelåker mångfaldsträda 2.3 Översikt av stödformer I detta avsnitt redovisas de olika jordbrukarstöd som har beaktats i denna rapport. Syftet är att ge en bild av den stora mängd stödformer som finns och deras omfattning. Tabell 2. Översiktliga uppgifter om beaktade stödformer, 2009 Stödform Antal beviljade ansökningar Areal (ha) Utbetalt (Mkr) Gårdsstöd Handjursbidrag djur Kontrakterad stärkelsepotatis Kvalitetscertifierings och mervärdesstöd Kompensationsbidrag Miljöersättningar Betesmark och slåtteräng Vallodling Miljöskyddsåtgärder Certifierad ekologisk produktion (inkl. krets- Kretsloppsinriktad produktion Skötsel av våtmarker Natur/kulturmiljöer i odlingslandskapet Skyddszoner Minskat kväveläckage Bruna bönor på Öland <50 <500 <1 loppsinriktad produktion)

15 I respektive stöd kan det dessutom finnas flera olika varianter, tillägg och differentierade stödnivåer. För dessa varianter skiljer sig dessutom villkoren i många avseenden. Detta kan exemplifieras av stödet till betesmarker och slåtterängar, se nedan. Tabell 3. Olika varianter och ersättningar för betesmarker och slåtterängar, 2010 Skötsel av Ersättning, kr/ha Betesmark med allmänna värden Betesmark med särskilda värden som kan ge gårdsstöd Betesmark med särskilda värden som inte kan ge gårdsstöd Dessa kan även kombineras med: Lövtäkt +100 kr per träd, max 2000 kr/ha Slåtteräng med allmänna värden Slåtteräng med särskilda värden som kan ge gårdsstöd Slåtteräng med särskilda värden som inte kan ge gårdsstöd Dessa kan även kombineras med: Lövtäkt Efterbete Lieslåtter +100 kr per träd, max kr/ha Skogsbete Alvarbete Fäbodbete 700 Fäbodbete i bruk kr/år Fäbodar som samarbetar kr per extra fäbod De olika varianterna definieras på olika sätt. Som ovan nämnts skiljer sig också skötselvillkoren. För de marker som man söker stöd för betesmarker resp. slåtterängar kan man 7

16 dessutom söka andra stöd med delvis andra definitioner och stödvillkor. Exempelvis betalas stöd för betesmarker också ut genom gårdsstödet och kompensationsbidraget. Utöver stöd för skötsel av betesmarker och slåtterängar finns också stöd för restaurering av sådana marker. Det finns flera förklaringar till att det finns många olika stöd och varianter av dem. Det finns många mål att leva upp till och olika intressen som ska tillgodoses. Stöden har också flera syften, de kan vara stöd för att upprätthålla produktionen, betalning för utförda miljötjänster och regionala stöd i områden med sämre förutsättningar. Att det finns många stöd att välja bland ger stora möjligheter för lantbrukaren att välja en kombination som passar den egna gården och dess förutsättningar, men det leder också till ett svåröverskådligt stödsystem. Det kan vara svårt för lantbrukaren att förstå och leva upp till alla regler och villkor med de risker det medför vid kontroll. Det är också svårt att hantera för myndigheterna och erfarenheten hittills är att komplexiteten i handläggningssystem ökar snabbt vid ökat antal stöd. 8

17 3 Administrativ börda för lantbrukarna Tillväxtverket gör årliga beräkningar av lantbrukarnas administrativa börda enligt den så kallade standardkostnadsmodellen. Beräkningarna görs med utgångspunkt från regelverkens informationskrav och det antal lantbrukare som berörs av kraven. För att få fram den administrativa bördan multipliceras den årliga tidsåtgången för att uppfylla informationskraven, med en beräknad timkostnad. Resultatet redovisas i en särskild databas MALIN. Uppgifterna är schabloniserade, men det är dessa uppgifter som ligger till grund för regeringens uppföljning av den administrativa bördan. I sammanställningen nedan redovisas den administrativa bördan för 2009 (senaste redovisningsår) för de stödformer som berörs i denna rapport. Eftersom stöden söks i SAMansökan, där samma uppgifter kan användas för flera stöd, är det inte möjligt att redovisa kostnaderna exakt fördelade på varje stödform. I nedanstående tabell redovisas därför SAM-ansökan för sig med komplettering för vad som därutöver tillkommer. Tabell 4. Administrativ börda 2009 enligt Tillväxtverkets beräkningar för delar i stödhanteringen. Stödform/åtgärd Administrativ börda, Mkr SAM-ansökan 55,7 (83 160)* Därav ansökan via: Pappersblankett 20,9 (35 760)* Filöverföring från konsult (EDI) 21,0 (20 790)* SAM Internet 13,8 (26 610)* Stödrätter 6,8 Direktstöd-övrigt 3,2 Ekologisk produktion** 17,8 Miljöskyddsåtgärder 16,7 Stöd till Natur- och kulturmiljöer 3,5 Övriga SAM-stöd i landsbygdsprogrammet 2,8 Summa: 106,5 *I tabellen anges inom parentes 2006 års population, vilken ligger till grund för Tillväxtverkets beräkningar. **Certifierad ekologisk produktion och kretsloppsinriktad produktion. 9

18 Sammantaget svarar dessa stöd för en administrativ börda på drygt 100 Mkr. Detta utgör cirka en tredjedel av den totala administrativa bördan för lantbrukarna inom Jordbruksverkets område (cirka 330 Mkr). Kostnaderna inom området stödhantering och kvoter har ökat med nästan nio procent mellan 2006 och Som framgår av sammanställningen är det själva stödansökan som har störst betydelse i sammanhanget. Även hanteringen av stödrätter (bl.a. ansökan ur den nationella reserven) och stödet till ekologisk produktion (ansökan om stöd) betyder mycket. När det gäller miljöskyddsåtgärder finns det höga krav på dokumentation av olika slag och det är i stor utsträckning just detta lantbrukaren får betalt för. Därför kan det tyckas märkligt att räkna detta som en administrativ börda men det följer definitionen enligt standardkostnadsmodellen. Det pågår också en diskussion med Tillväxtverket om beräkningarna av den administrativa bördan för dessa åtgärder. Troligen kommer denna post därför att ändras vid nästa uppdatering av beräkningarna. För att åstadkomma minskningar i den administrativa bördan för lantbrukarna är det därför angeläget att kostnaderna för dessa poster kan minskas. Samtidigt är det givetvis så att även ett informationskrav som totalt sett ger en liten administrativ börda, kan ha stor påverkan för den enskilde lantbrukaren. 10

19 4 Förenkling - övergripande synpunkter 4.1 Antalet stöd och ersättningar Ett grundläggande problem med dagens stödsystem är att det finns många olika stödformer och varianter av dessa samt att de är konstruerade på olika sätt. Genom SAMansökan år 2009 sökte omkring lantbrukare om utbetalning i omkring stödärenden, fördelade på de stödformer som redovisats ovan d.v.s. i huvudsak gårdsstöd, miljöersättningar och kompensationsbidrag. Omkring 70 procent av dessa lantbrukare söker dock någon kombination av gårdsstöd, kompensationsbidrag, miljöersättning för betesmarker och miljöersättning för vallodling. I praktiken fanns det omkring 300 olika varianter eller stödkombinationer bland de SAM-ansökningar som kom in för år 2009, eventuella ansökningar inom utvald miljö är då inte inräknade 3. Utformningen och de grundläggande villkoren för de olika stöd- och ersättningsformerna fastställs för flera år i taget. Gårdsstödssystemet i dess nuvarande utformning fastställdes för perioden , miljöersättningarna för perioden Däremellan sker regelmässiga justeringar av sådant som inte fungerar tillräckligt bra. Samtidigt finns krav på att utbetalningar till enskilda lantbrukare ska kunna korrigeras i upp till 10 år bakåt i tiden och krav på att alla uppgifter i ett stödärende ska finnas direkt tillgängliga i tre år efter beslut. Vid revisioner, när EU kontrollerar att utbetalningarna är korrekta, är det inte ovanligt att myndigheten i detalj måste redogöra för beslut, ärenden och rutiner som är mer än fem år gamla. Stödsystemet ska alltså kunna hantera flera års utbetalningar, uppgifter, beräkningar och ställningstaganden eftersom beslut för tidigare år måste kunna återskapas, hanteras och redovisas i detalj. Med tanke på att det förekommer omkring 300 stödkombinationer i dagens stödsystem skulle det bli enklare och effektivare om begrepp, tolkningar och tillämpningar mellan de olika stödformerna samordnades ännu bättre, t.ex. finns det idag hanteringsmässigt viktiga skillnader rörande vad som klassas som betesmark i gårdsstödet och i miljöersättningarna. Flödet i processen från ansökan till utbetalning stoppas upp eftersom olikheterna genererar felkoder och det behövs manuell handläggning för att komma vidare i hanteringen. Jordbruksverket och länsstyrelserna har försökt göra det enkelt för lantbrukarna att söka stöden och oftast fungerar stödprocessen från ansökan till utbetalning problemfritt för lantbrukaren. I vissa fall uppstår trots allt problem och då förvandlas stödsystemet till en svårgenomtränglig djungel av bestämmelser, villkor och formalia, både för lantbrukarna och för myndigheterna. Bakom de lättillgängliga informationsbroschyrerna och SAMansökan döljer sig dels ett massivt regelverk (se bil. 1), dels flera olika IT-system som ska samverka och stödja myndigheterna i deras hantering av alla moment i stödprocessen. Dessutom tillkommer myndigheternas mycket detaljreglerade hantering för att redovisa och kontera alla utbetalningar, för de regelbundna rapporterna till EU. I praktiken innebär denna komplexitet att det inte ens på myndigheterna är möjligt för någon enskild person att ha överblick och förståelse för alla moment och komponenter i stödprocessen. 3 Enligt uppgift från Jordbruksverkets IT-system för kontroll av ansökningar. 11

20 Egentligen är det inte de enskilda stödformerna som är krångliga att hantera. Det är istället den samlade mängden av stöd, med små men viktiga skillnader, som skapar svårigheter när de ska kombineras och hanteras samordnat på ett resurseffektivt sätt. 4.2 Stödprocessen från information till redovisning Det övergripande målet för stödprocessen är att rätt pengar ska betalas ut i rätt tid. I en effektiv process ska onödiga moment (administrativa börda) och moment som riskerar att försena utbetalningarna vara minimerade. Detta kan dock i viss mån stå i strid mot myndigheternas strävan att erbjuda lantbrukarna ett så flexibelt stödsystem som möjligt. Vissa av de möjligheter som idag ger stödsystemet flexibilitet ökar samtidigt risken för att slututbetalningarna ska bli försenade och för att kvalitén på nästa års ansökansmaterial blir onödigt låg. Detta problem kan upprepas år efter år om inte myndigheternas ärendehantering kommer i bättre fas med arbetet att ta fram ansökansmaterialet för det kommande året. För att minska detta problem bör åtgärder vidtas för att tidigarelägga den period då myndigheterna kan bedriva effektiv ärendehandläggning, tyngdpunkten bör flyttas från hösten till vår och sommar. För att uppnå detta måste möjligheterna till stora förändringar i ansökan efter sista ansökansdag begränsas. Det kan också krävas ändringar i myndigheternas arbetssätt, t.ex. rörande bemanningen under sommarperioden. Sverige har jämfört med många andra medlemsstater i EU en lång stödprocess, en tidig sista ansökansdag, sen sista ändringsdag och tämligen sen utbetalning. Detta medför att hanteringen av de olika stödåren går i varandra. Framtagande av informationsmaterial, uppdatering av block- och stödrättsdatabas, förtryckning av blanketter m.m. till nästa års ansökan, sker många gånger innan alla förändringar från innevarande år är hanterade och registrerade. Nästa års ansökan blir därför delvis baserad på inaktuella uppgifter, vilket medför merarbete för både myndigheter och lantbrukare samt risk för felaktiga ansökningar. Det är svårt att se några enkla grepp som leder till stora förenklingar i den nuvarande SAM-ansökan. Vissa möjligheter finns att minska antalet grödkoder 4 och att förenkla skifteshanteringen. I dag tas vissa uppgifter in från alla enbart i syfte att inhämta statistik. SAM-ansökan ska ha kommit in till länsstyrelsen omkring den 20 april. Därefter inleds en period på nästan två månader, till den 15 juni, när lantbrukaren får göra stora ändringar i sin ansökan. Först därefter vet myndigheterna med säkerhet vad lantbrukaren faktiskt söker om under det innevarande året. Detta ska ses mot bakgrund av att år 2009 genererades drygt direkt arealrelaterade felkoder i IT-systemet 5 enbart i den del av stödprocessen där generella uppgifter i SAM-ansökan kontrolleras mot Jordbruksverkets register och blockdatabas. Dessa felkoder måste handläggas av länsstyrelserna innan slututbetalning görs och innan det är dags för nästa års ansökan. År 2009 förekom 4 Med grödkoden talar lantbrukaren om vilken gröda som odlas på marken eller vilken typ av stöd eller ersättning lantbrukaren söker för marken. 5 Åtgärdskodslista från Jordbruksverkets IT-system, per den 31 mars

21 dock fler felkoder än normalt, på grund av att all areal inventerades då, men även under ett normalår förekommer ett stort antal fel som inte kan upptäckas eller hanteras förrän efter den 15 juni (sista ändringsdag). Det är ungefär samtidigt som Jordbruksverket inleder arbetet med kommande års ansökansmaterial. Arealuppgifterna som förtrycks i nästa års SAM-ansökan låses i blockdatabasen i december. Länsstyrelsen arbetar således med de sista uppdateringarna av blockdatabasen samtidigt som de ska hantera innevarande års utbetalningar som normalt görs i december. Vid sidan av själva ansökans- och stödprocessen har myndigheterna en omfattande parallell hantering eftersom mycket detaljerade data rörande stödhanteringen ska redovisas löpande till EU. Dessutom finns mycket detaljerade regler och krav på EU-nivå 6 rörande myndigheternas kontroll av att lantbrukarna uppfyller alla villkor, liksom vad som händer om villkoren inte efterlevs. Om myndigheterna konstaterar att en för stor andel av de kontrollerade företagen inte uppfyller villkoren ska fler kontroller genomföras. Ett annat problem när det gäller stödprocessen är att det oftast är ont om tid för myndigheterna att göra ändringar när större förändringar sker i EU:s regelverk. Efter beslut i rådet skall kommissionen ta fram tillämpningsregler. Medlemsländerna ska dessutom utreda och besluta om nationella tillämpningar i vissa delar. De slutliga reglerna fastställs ofta i samband med ikraftträdandet. Tiden för anpassningar av blanketter, informationsmaterial och IT-system blir då knapp. Även om det görs stora ansträngningar under beslutsprocessen för att se till att tillämpningen blir enkel visar sig komplexiteten oftast först i samband med att reglerna ska börja tillämpas. 6 IAKS-föreskrifterna, förordning (EG) nr 1122/2009 för direktstöd och förordning (EG) nr 1975/2006 för miljöersättningar och Kompensationsbidrag. 13

22 5 Förslag som gäller stödprocess och administration 5.1 Färre stöd- och ersättningsformer Minska antalet stöd och ersättningar så att flödet i stödprocessen blir bättre. Möjliga åtgärder är att: - slå ihop små stöd och ersättningar med större generella stödformer eller att paketera de små stöden i en särskild större stödform, t.ex. genom att utveckla konceptet med utvald miljö. - minska den period då ersättningar enligt ett gammalt och ett nytt landsbygdsprogram tillåts överlappa varandra, vilket skulle minska myndigheternas arbete med att hantera två parallella varianter av stödet Slå ihop små stöd och ersättningar SAM-ansökan är det centrala dokumentet i stödprocessen. Idag kan lantbrukaren söka mer än 20 olika stöd och ersättningar i SAM, om man inkluderar miljöersättningar som fortfarande pågår från det föregående landsbygdsprogrammet. Varje enskild stödform har anpassats så att den ska passa in i ansökan på bästa sätt, men det går inte att komma ifrån att vissa uppgifter måste anges i ansökan för varje stöd. Varje uppgift som lantbrukaren ska skriva in är en potentiell felkälla som ska kontrolleras och som kan orsaka ett stopp i hanteringen av ansökan. Det samlade antalet stödformer tynger därför ner hela ansökan och stödprocessen för såväl lantbrukarna som för myndigheterna. Färre stöd är därför det mest uppenbara sättet att förenkla hanteringen. En möjlighet är att helt enkelt ta bort vissa stöd, eventuellt genom att slå ihop dem med andra mer generella stöd. En annan möjlighet är att föra ihop de små stöden och ersättningarna i en övergripande stödform, t.ex. genom att utveckla konceptet med utvald miljö. Åtagandets betydelse i stödhanteringen skulle kunna utvecklas så att villkor och individuell ersättningsnivå framgick av det, precis som för stödrätter, och allt lantbrukaren skulle behöva uppge är att den anmälda arealen kommer att skötas i enlighet med åtagandet. Detta borde kunna förenkla hanteringen av mer sällsynta marktyper och markanvändningar som slåtterängar, skogs- och fäbodsbete och bruna bönor på Öland Minska dubblering av ersättningar vid byte av programperiod En sak som ökar antalet ersättningar är när programperioden för ett landsbygdsprogram löper ut och ersätts av ett nytt. Det blir då en övergångsperiod med parallella system, där åtaganden ingångna i slutet av den tidigare programperioden löper parallellt med 14

23 liknande åtaganden i det nya programmet. Dagens omkring 20 miljöersättningar består således till stor del av dubblerade ersättningsformer, eftersom det i regel är likartade typer av miljöersättningar i olika programperioder även om villkoren förändras till viss del. Det medför dock att information till lantbrukarna och till EU måste hanteras för båda programmen samtidigt, t.ex. om vilka ersättningar i gamla perioden som går att kombinera med ersättningar i det nya programmet. Båda systemen måste också kunna handläggas parallellt. Hittills har myndigheterna kunnat hantera detta, men det är krångligt och stödsystemet tyngs ner av onödigt många stöd. Samtidigt skulle ett för tvärt avslut och början av programperioderna ge länsstyrelserna en ojämnare arbetsbelastning, eftersom många femårsåtaganden då måste förnyas samtidigt. Den enklaste lösningen på detta problem skulle vara att ta bort de fleråriga åtagandena, men det förutsätter en större ändring i EU:s bestämmelser. Nationellt kan vi åtminstone överväga möjligheten att neka lantbrukarna att gå in i åtaganden sent under programperioden. Även här vore det bra med en ändring i EU:s bestämmelser som tillåter att smärre ändringar sker i villkoren för ett befintligt åtagande när programperioderna byts, så att den gamla miljöersättningen kan upphöra direkt och omvandlas automatiskt till ett åtagande i det nya landsbygdsprogrammet. Det bör analyseras vilken variant som kan ge myndigheterna en rimlig fördelning av arbetet som uppstår när nya åtaganden ska sökas och åtagandeplaner upprättas i en ny programperiod. 5.2 Effektivisera stödprocessen Effektivisera stödprocessen - Tidigarelägg sista ändringsdag så att länsstyrelsen kan arbeta med full effekt tidigare. Sista sådatum kan bibehållas. - Inför en tidigare sista dag för anmälan till blockdatabasen om utökning av ansökningsbar blocklagd areal och begränsa möjligheterna att söka för en större areal än den som finns registrerad i blockdatabasen. - Inför en tidig sista dag för anmälan om överföring av stödrätter som ska ingå i årets ansökan om gårdsstöd. - Om nya marker ska omfattas av ett åtagande för särskilda värden, utvald miljö m.m. bör dessa inte anses ingå i ansökan under innevarande år, såvida inte länsstyrelsen hinner uppdatera eller upprätta åtagandet (godkänna arealen) innan sista ändringsdag. - Begränsa eller ta bort möjligheten att göra små utökningar av befintliga åtaganden, t.ex. genom en tröskel. 15

24 5.2.1 Tidigarelägg sista ändringsdatum Stödprocessen påverkas mycket av två inledande brytdatum. Dessa är dels sista ansökansdag, dels sista dag för ändring av ansökan. Hur sent dessa får inträffa regleras i EU:s bestämmelser. Sverige och de övriga nordliga medlemsstaterna i EU har idag en senare sista ändringsdag än resten av EU (15 juni istället för 31 maj) på grund av att det kallare klimatet senarelägger sådden. De moment i hanteringen och kontrollen av ansökan som görs innan sista ändringsdag är i de flesta fall enbart preliminär eftersom hela ansökan kan förändras fram till dess. Det innebär i praktiken att den faktiska och slutliga hanteringen av ansökan inte kan inledas förrän efter sista ändringsdag (15 juni). Eftersom senareläggningen är ett undantag från en grundregel borde det vara möjligt att begära en förändring för svensk del. För gårdsstödet är det för övrigt redan en onödig kvarleva från det gamla systemet med arealstöd, eftersom produktionskraven nu har tagits bort. För övriga stöd och ersättningar, som fortfarande har ett direkt eller indirekt krav på sådd eller skörd, skulle förändringen påverka såtillvida att lantbrukaren måste bestämma tidigare vad som ska odlas på de olika skiftena. Att sista ändringsdag tidigareläggs innebär inte att själva sådden måste ske tidigare, sista sådatum kan vara ett annat datum. På sikt vore det dock bra att få bort kravet på att redovisa detaljerad markanvändning i SAM-ansökan, t.ex. genom att markanvändningen istället regleras i åtagandet för miljöersättningarna eller att kravet på viss gröda tas bort. Genom att inleda den slutliga hanteringen av ansökan tidigare ökar möjligheterna till en tidig slututbetalning och till att de förtryckta uppgifterna i nästa års ansökan blir korrekta Minska möjligheterna att lägga till ny areal i ansökan Det vanligaste problemet i en ansökan är en arealavvikelse, d.v.s. att lantbrukaren söker ersättning för en större areal än vad myndigheten har registrerat i blockdatabasen och kan godkänna direkt. År 2009 var det ungefär block där lantbrukarna sökte för en större areal än vad blocket hade enligt Jordbruksverkets blockdatabas 7. Detta är i sig inget konstigt eftersom de flesta stöd och ersättningar är arealbaserade. Oavsett om arealen finns i verkligheten eller inte, blir det merarbete för såväl lantbrukarna som länsstyrelserna när den okända arealen ska kontrolleras och eventuellt registreras i blockdatabasen. Från 2010 kommer i stort sett hela blockdatabasen att vara genomgången och hålla en mycket högre kvalitet än tidigare. Därför borde det vara möjligt att genom föreskrifter, anvisningar och utformningen av SAM-ansökan inskränka eller ta bort lantbrukarens möjlighet att söka om en större areal än vad som finns registrerat i blockdatabasen vid ett lämpligt brytdatum. Detta datum bör inträffa tidigare än idag (15 juni), vid ett datum som underlättar hanteringen av ansökan t.ex. sista ansökansdagen. 7 Åtgärdskodslista från Jordbruksverkets IT-system, per den 31 mars

25 5.2.3 Tidigarelägg sista dag för överföring av stödrätter Sverige har valt att tillåta överföringar av de stödrätter som ska ingå i innevarande års ansökan om gårdsstöd till och med den sista ändringsdagen (15 juni). Det innebär att innan dess kan myndigheterna inte vara helt säkra på hur mycket gårdsstöd lantbrukaren kommer att söka, vilket bland annat påverkar valet av vilka företag som ska tas ut till kontroll på plats. Enligt EU:s bestämmelser 8 får medlemsstaten bestämma att sista dag för överföring av stödrätter ska vara tidigare, till och med innan sista ansökansdag. Med ett tidigare datum skulle stödrättshanteringen komma i bättre fas med den övriga hanteringen av ansökningarna. Idag förekommer det för ofta att lantbrukaren inte känner till sitt slutliga stödrättsinnehav förrän sent på hösten eller, i värsta fall, att stödrättshanteringen gör att stödutbetalningen försenas Vissa marker måste fastställas i förväg För vissa miljöersättningar måste länsstyrelsen besluta (fastställa) hur stor areal som kan godkännas i ersättningsformen. Exempelvis, för att en yta med en fler än 60 träd per hektar ska berättiga till betesmarksersättning och gårdsstöd måste den ligga i en betesmark som har särskilda värden. Den lantbrukare som nyanmäler sådan betesmark vet i regel inte med säkerhet om det finns särskilda värden eller exakt vilken yta som har dessa särskilda värden. I praktiken anger lantbrukaren en ungefärlig areal i ansökan och sedan gör länsstyrelsen en bedömning, ibland genom att komma ut på plats och titta, därefter justerar lantbrukaren ansökan vid behov. Det innebär att myndigheterna inte vet med säkerhet vilka arealer som ingår i ansökan om betesmarksersättning eller gårdsstöd förrän efter länsstyrelsen gjort sin bedömning, vilket kan ske tämligen sent på säsongen. Detta skapar osäkerhet hos lantbrukaren och stör andra delar av myndigheternas ärendehantering vilket i sin tur kan försena utbetalningarna. Det vore därför bättre om nyanmälda marker inte får ingå i ansökan om utbetalning förrän länsstyrelsen har mätt upp och fastställt storleken på arealen. Detta ställer dock krav på att länsstyrelserna kan fastställa nya marker inom rimlig tid. Det innebär normalt sett att den femåriga utbetalningsperioden förskjuts ett år framåt, såvida inte länsstyrelsen hinner fastställa markerna innan sista ändringsdag. Förändringen behöver bara påverka nyanmälda marker, vilket är ganska små arealer. Uppdateringen av marker i ett befintligt åtagande kan göras i god tid innan det befintliga åtagandet löper ut Tillåt inte obetydliga utökningar av befintliga åtaganden Det finns gott om exempel där lantbrukare gör obetydliga utökningar av sina befintliga åtaganden inför en ny ansökansomgång. Många gånger gäller det ändringar som inte påverkar ersättningen med mer än någon eller några få hundralappar per år. För länsstyrelsen är det dock lika många moment som ska genomföras oavsett om utökningen gäll- 8 Artikel 12 i förordning (EG) nr 1120/

26 er 0,1 eller 10 hektar, och det finns en fast kostnad som inte påverkas av storleken på utökningen. För att frigöra resurser till andra och viktigare delar i stödprocessen borde det därför finnas en tröskel som måste överskridas för att lantbrukaren ska få utöka ett befintligt åtagande. 5.3 Enklare ansökan Se över ansökansförfarandet och uppgifterna som lämnas genom ansökan. - Grödkoder se över behovet. Vid vissa blockbundna åtaganden som t.ex. betesmarksersättning behövs ingen grödkod. - Statistiska uppgifter - de uppgifter som enbart behövs för statistik bör endast tas in från ett urval av lantbrukarna. - Skifteshanteringen - utnyttja möjligheten att i högre utsträckning hantera hela block. Efter blockinventeringen är detta möjligt eftersom blocken nu enbart innehåller jordbruksmark (bete alt. åker). Blockhantering har även underlättats av att EU:s definition av jordbruksskifte har ändrats 9. - Regionindelning - det bör vara möjligt att ta bort regionerna i gårdsstödet Man bör även se över möjligheterna att minska antalet regioner för miljöersättningar och kompensationsbidrag. - Låt länsstyrelserna ge service och support direkt i SAM Internet, genom att jobba parallellt med lantbrukaren i applikationen. - Överför skiftesuppgifter automatiskt från pappersansökan till SAM Internet för nyanslutna SAM Internetanvändare Grödkoder, statistik och skifteshanteringen Jordbruksmarken delas in i block och skiften 10. I SAM-ansökan anger lantbrukaren hur de olika blocken och skiftena ska användas genom att uppge en grödkod för varje skifte. Ursprungligen fanns grödkoderna enbart för att lantbrukaren skulle ange vilken gröda som skulle växa på skiftet under säsongen. Efterhand, och särskilt vid övergången till ett nytt landsbygdsprogram, har antalet grödkoder ökat för idag används grödkoderna även för att ange vilket stöd som söks för skiftena. Uppgiften används dels i stödprocessen, dels för officiell statistik. 9 Artikel 2 p. 1 i förordning (EG) nr 1122/2009 (IAKS). 10 Ett block är en sammanhängande yta med antingen åker- eller betesmark. Blocket, och då främst åkermarksblock, kan sedan delas upp i mindre enheter som kallas skiften. I regel sker det när lantbrukaren har olika grödor eller användning av de olika delarna/skiftena på blocket. 18

27 För mark på ett block klassat som betesmark i blockdatabasen borde det inte finnas några starka skäl att kräva in grödkod, eftersom betesmark per definition inte kan användas som åkermark (ej lämpligt att plöja). I det fall blocket omfattas av ett miljöersättningsåtagande borde det i många fall räcka att grödan eller grödorna på blocket framgår av åtagandet. Det borde inte heller finnas några starka skäl att dela upp ett betesmarksblock i flera skiften. Fördelen är att färre skiften genererar färre fel, vilket är positivt både för lantbrukarna och för myndigheterna Färre regioner Regionindelningen i gårdsstödet skapar problem för lantbrukare som brukar mark i flera regioner, eftersom de måste anpassa sitt stödrättsinnehav (köpa eller byta) inför varje ansökansomgång, om arealinnehavet har förändrats. Sverige är idag uppdelat i fem regioner, men enligt EU:s nuvarande bestämmelser hade det räckt med två regioner. Bakgrunden till att Sverige valde att ha fler regioner är åtminstone delvis att gårdsstödet (stödrätternas regionala grundvärde) inte skulle förändra stödnivåer, mark- och arrendepriserna för mycket när det infördes. Det finns en risk att fri rörlighet för stödrätterna påverkar mark- och arrendepriserna. Möjligheten att införa färre regioner för gårdsstödet borde dock utredas närmare och då främst om det kommer att påverka markpriserna i praktiken. Enklast vore att helt enkelt slå ihop t.ex. region 2-5 och kalla det region 2. En sådan förändring borde kunna göras utan att värdet på de befintliga stödrätterna ändras. Då blir effekten enbart att en stödrätt i nuvarande region 5 även kan användas i nuvarande region 2-4. På sikt vore det dock bra om EU:s regelverk förändrades så att hela Sverige kunde vara en region, så som det fungerar i Danmark Det vore även önskvärt att se över antalet regioner för miljöersättningar och kompensationsbidrag. Färre regioner hade varit enklare att informera om och att administrera Övergång till SAM Internet Större förenklingar förutsätter mer grundläggande förändringar av både ansökan och principerna i de bakomliggande stödsystemen, varav några möjligheter nämns i detta dokument. En sådan förändring som redan är inledd är att Jordbruksverket har beslutat att i princip alla ansökningar ska vara elektroniska senast år Genom systemet med elektroniska ansökningar via SAM Internet får myndigheten mycket större möjligheter att ge lantbrukarna bra vägledning än vad som är möjligt i en pappersansökan. Med elektronisk ansökan går det att lägga in logiska kontroller i ansökan och det går att använda uppgifter som redan finns registrerade. Den högre kvalitén på en elektronisk ansökan leder till färre fel och mindre behov av manuella rutiner av länsstyrelsen, vilket i sin tur leder till att det är lättare att betala ut pengarna i tid. För en bra övergång bör länsstyrelserna få möjlighet att hjälpa lantbrukarna direkt i SAM Internetapplikationen. Om Jordbruksverket för över kartuppgifter om skiften och block från föregående års pappersansökan till den elektroniska ansökan blir det mycket lättare att komma igång med SAM Internet även för den som är ovan. 19

28 5.4 Samordna bestämmelserna för olika stöd- och ersättningsformer Samordnade villkor och färre undantag för marginalfall. - Enhetlig tolkning av gemensamma och likartade EU-bestämmelser i de olika stödformerna ökar förutsägbarheten i stödsystemet, ger ett bättre samspel mellan olika stödformer och stödprocessen blir effektivare. - Minimera antalet generella undantag och särbestämmelser för marginella företeelser. - Slå ihop föreskriften om direktstöd med föreskriften om miljöersättningar och kompensationsbidrag Enhetligare tolkningar och tillämpning samt färre undantag En stor del av de grundläggande bestämmelserna för de olika stöden och ersättningarna är gemensam eller mycket likartad. Av olika skäl finns det dock små men avgörande skillnader i hur dessa bestämmelser tolkas och tillämpas i Sverige. Det självklara exemplet gäller betesmark, där kriterierna för vad som får klassas som stödberättigande betesmark skiljer sig åt i gårdsstödet och i betesmarksersättningen. Miljöersättningens definition har närmat sig gårdsstödets men av olika skäl är definitionerna fortfarande inte identiska. Denna skillnad gör att det blir oklarheter som i sin tur leder till olika undantagsbestämmelser som måste hanteras av myndigheterna. Idag finns exempel där ett sådant undantag ensamt kan försena utbetalningen av gårdsstöd, kompensationsbidrag och betesmarksersättning. Detta på grund av att vissa marktyper endast berättigar till gårdsstöd och kompensationsbidrag i undantagsfall, under förutsättning att marken har särskilda biologiska värden och därför får omfattas av ett åtagande om miljöersättning för betesmark. Problemet är alltså inte att marken berättigar till miljöersättning, problemet är istället att gårdsstödet och kompensationsbidraget för marken är villkorat med att miljöersättningen är sökt och godkänd i åtagandet. Genom detta beroende mellan stöden uppstår således en kedjereaktion som påverkar hela stödprocessen. Undantag i ett stöd (betesmark med särskilda värden) påverkar därför i praktiken även utbetalningen av två andra stöd (gårdsstöd och kompensationsbidrag). Om det är absolut nödvändigt att göra sådana här undantag i enskilda stöd bör de utformas så att inte handläggning av andra stöd försenas som en följd av detta Slå ihop föreskrifter En praktisk åtgärd som ökar förutsättningarna för enhetligare tillämpning är att slå ihop föreskrifterna om direktstöd och miljöersättningar. Stora delar är identiska redan idag 20