oberoende INNEHÅLL 4/04 oberoende 4/ LEDAREN: IDEOLOGIN SOM DÖDAR 4 JOSEFINE WAS HERE 6 PÅ KORSTÅG MOT FATTIGDOMSFÄLLAN 8 NOTERAT: INRIKES

Transkript

1 oberoende Ges ut av Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende, RFHL. Utkommer med fyra nummer per år. oberoende/rfhl Lagerlöfsgatan Stockholm Tel: Fax: Besöksadress: Lagerlöfsgatan 8 Prenumeration: 145 kr/år PG: INNEHÅLL 4/04 3 LEDAREN: IDEOLOGIN SOM DÖDAR 4 JOSEFINE WAS HERE 6 PÅ KORSTÅG MOT FATTIGDOMSFÄLLAN 8 NOTERAT: INRIKES Redaktörer Marco Espvall Jörgen Hassler Ansvarig utgivare Sonja Wallbom Reporter Johan Vikström Layout Rikard Johansson För insänt, ej beställt material ansvaras ej 9 SPRUTBYTE I MALMÖ 11 RENA SPRUTOR I NÖDVÄRN? 15 VAD TYCKER RFHL OM RENA SPRUTOR TILL NARKOMANER? 16 TANDVÅRD FÖR HEMLÖSA 18 SPRIDDA TANKAR Bli medlem i RFHL för 100 kronor/år och få gratis prenumeration på oberoende. Ring, posta, faxa eller mejla in din ansökan till adressen angiven ovan. Observera att endast privatpersoner kan bli medlemmar för 100 kronor per år. Företag och organisationer som vill stödja RFHL betalar för ett stödmedlemskap valfritt belopp över 100 kronor. Prenumeration på oberoende kostar 145 kr/år för privatpersoner, organisationer och företag. 20 ETT LIV EFTER FÄNGELSET? 24 DET INRE HOTET: SCENER FRÅN EN HAVERERAD SOCIALPOLITIK 28 RENA SPRUTOR KRAV PÅ BRUKARDAGEN 29 SYDAFRIKA, HIV OCH LÄKEMEDELSBOLAGEN 34 BREV OCH DEBATT: EN SÖT TJEJS VÄG TILL XANOR 38 RFHL FÖRBUNDSNYTT 39 HÄR FINNER DU RFHL 2 oberoende 4/2004

2 Ideologin som dödar Sonja Wallbom, ordförande i RFHL ledare De narkotikarelaterade dödsfallen i Sverige ökar liksom antalet tunga narkotikamissbrukare och antalet HIV-smittade beroende personer. Trots graverande negativa siffror och trender har den svenska narkotikapolitikens företrädare mage att kalla den för lyckad. I EUROPA MINSKAR antalet tunga narkomaner och också dödstalen. I Sverige är det precis tvärtom. Här ökar antalet tunga narkomaner, och dödstalen har mer än fördubblats sedan mitten på 90-talet. Anledningen är många landstings ideologiskt betingade ovilja att tillhandahålla substitutionsbehandling och sprutbyten för de tunga missbrukarna. ECNN EUROPEISKA centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk har nyligen presenterat sin årliga rapport över utvecklingen på narkotikaområdet i de 25 EU-länderna och Norge. ECNN uppskattar att det finns mellan och 1,3 miljoner injektionsmissbrukare i EU. Heroinmissbruket har dock stabiliserats i många länder och möjligheterna att få behandling har ökat. Även de narkotikarelaterade dödsfallen har minskat något inom EU som helhet. Detta gäller inte Sverige. Här ökar de narkotikarelaterade dödsfallen dramatiskt. Förra året dog 430 personer en narkotikarelaterad död enligt den senaste statistiken. ECNN MENAR ATT den positiva utvecklingen när det gäller dödsfallen i Europa som helhet bland annat beror på att läkemedelsassisterad behandling byggts ut. Det är nu den vanligaste formen av specialistbehandling för opiatmissbruk. I SVERIGE ÄR DET i det närmaste omöjligt att norr om Dalälven få metadon- eller subutexbehandling. Orsaken är en politisk moralistisk ideologi som främst bygger på två ting: Missbrukare skall sluta använda narkotika omedelbart. Klarar man inte det har man ingen rätt till hjälp och stöd. All behandling ska vara drogfri oavsett om den fungerar eller inte för den enskilde beroende personen. Denna rådande ideologi tar inga som helst hänsyn till hälsotillstånd eller dödstal bland narkotikaberoende. Huvudsaken är att det är drogfritt. Samma resonemang förs om sprutbyten. Där är det fel signaler till våra ännu inte missbrukande ungdomar, som prioriteras framför tunga missbrukares liv och hälsa. Som om fria, rena sprutor skulle få någon att börja knarka! Man målar upp motsättningar och hotbilder som inte finns. DE NARKOTIKARELATERADE dödsfallen i Sverige ökar liksom antalet tunga narkotikamissbrukare och antalet HIV-smittade beroende personer. Trots graverande negativa siffror och trender har den svenska narkotikapolitikens företrädare mage att kalla den för lyckad. I förhållande till vad, undrar man, när alla siffror pekar åt fel håll. Det är ett hån mot de fäder, mödrar och syskon vars narkotikaberoende anhöriga har gått en alldeles för tidig och också onödig död till mötes. NÅGRA ENKLA ÅTGÄRDER skulle räcka för att få ner dödstalen bland en av Sveriges mest utsatta grupper: Inför sprutbyten där det finns tunga narkotikamissbrukare all forskning visar att det bara finns positiva erfarenheter och inga negativa när det gäller rena sprutor till narkomaner. Bygg ut substitutionsbehandling efter behovet det finns redan utmärkta existerande program för både metadon och subutex på en rad platser i landet. oberoende 4/2004 internationalen 11/04 3

3 Josefine was here Debatten om sprutbyte och substitutionsbehandling gjorde mig så arg. Det får bara inte vara så att man inte ska ha tillgång till sådan hjälp också, om det är vad man behöver! Det säger Josefine Adolfsson, författare till den kritikerrosade boken Kårnulf was here när Oberoende träffar henne för ett samtal om ett Sverige som ser unga flickor som ett problem. Text: Sonja Wallbom I SLUTET AV MAJ kom boken Kårnulf was here av Josefine Adolfsson ut. Den möttes av kritikerrosor och mycket uppmärksamhet. Boken handlar om ett gäng unga flickor som lever på och över gränsen. De använder alla droger de kommer över, de omhändertas och rymmer, de far illa och har varandra och nästan bara varandra som stöd och skydd i en värld där vuxna som ser och begriper inte finns. I Oberoendes recension av Kårnulf kallades den en folkhemsk historia och det är den! Josefine Adolfsson har jobbat som radiojournalist och under senare år på LAVA, som är en verksamhet i Stockholms Kulturhus för unga som på olika sätt inspireras att uttrycka sig genom film, musik, ord eller bild. Varför skrev du Kårnulf? Ha,ha,ha, skrattar Josefine, den första frågan brukar annars alltid vara: Vem är Kårnulf? HON SKRATTAR OFTA och stort, Josefine, men har också ett stort allvar och ett kraftfullt engagemang i de frågor som berör henne. Kårnulf har också precis den blandningen. Orsaken var att jag några år tidigare gjort en radiodokumentär med en av flickorna som finns med i boken. Den hette Titta inte så där på mig och väckte viss uppståndelse. Men inte tillräckligt stor uppståndelse, tyckte jag. En radiodokumentär är väldigt flyktig och jag ville göra något som man kunde trycka i händerna på folk. Det är helt enkelt för jävligt med social stigmatisering och det är sorgligt att till exempel människor som har problem med missbruk inte får den hjälp de behöver. Och vilken skulle den hjälpen vara, menar du? Det viktigaste är att varje person måste få vara en hel person och definiera sig själv vem är jag och vad vill och behöver jag? Att vara sitt eget subjekt och inte någon som andra påstår att man är, hur man är och vad man behöver. Och så var det debatten om sprutbyte och substitutionsbehandling som gjorde mig så arg. Det får bara inte vara så att man inte ska ha tillgång till sådan hjälp också, om det är vad man behöver! Det finns ett berättarjag i Kårnulf som väl är du? Hur kom det sig att du lyckades vända på livet och ta dig ur missbruket? Jag har absolut använt mig av egna erfarenheter i boken men det är viktigt att skilja på berättarjaget och den Josefine som sitter här framför dig. Och det att jag själv lyckades ta mig ur ett missbruk har många olika orsaker. Dels har jag med mig en slags grundkärlek som en sorts mätare på att jag är värd något. Den fungerar som skydd och det var nog det som hjälpte mig att på sätt och vis alltid ha klart för mig att detta ville jag inte. Som en slags dubbel inre dialog fanns det hela tiden något som sa mig att jag måste bryta. En av de andra orsakerna var att det kom in vuxna människor i mitt liv som uppskattade sidor hos mig som tidigare inte fått så mycket plats. Sidor som hade mycket med kreativitet att göra. Bland annat gick jag på en otroligt bra konstskola i Danmark. Tycker du att du i efterhand själv kan se vad som var vändpunkten? Det var nog precis det jag talade om förut, 4 oberoende 4/2004

4 att bli sitt eget subjekt och då möta någon med ärligt menad närvaro. Med det menar jag någon som uppriktigt är beredd att möta just mig och försöka vara närvarande i det mötet. Alltså utan avsikt att få mig till något, ha en avsikt som inte är min egen. Din bok skildrar inte bara ett stort elände, utan också en stark sammanhållning och solidaritet mellan flickorna. Det är inte så vanligt, och min fråga är om den föddes ur att det är så tomt på vuxna i den värld du beskriver. Det kanske det var, säger Josefine lite eftersinnande. Vi blev rätt mycket som syskon, en sorts förstorad familj där man fick ta hand om varandra. Och för mig finns en stark drivkraft i att jag tycker att det måste vara rättvist. På ett lite barnsligt sätt, kanske, har den där rättvisetanken styrt mycket av vad jag har gjort och vad jag gör. Och när det gäller de vuxna ja, det kanske var så att de höll sig undan för att inte driva iväg oss ännu längre bort. Alltså inte ta konflikter, för då skulle vi bli ännu mer avogt inställda. Flickorna i Kårnulf använder en massa olika droger, legala som illegala. De äter till exempel massor av piller och blandar nästan vad som helst. Hur är det med gränsen mellan legalt och illegalt, spelade den någon roll? Nej, inte det minsta! Man använder det man får tag på för att bli pigg eller trött eller vad det nu är man vill bli. Det är en sorts självmedicinering. Den medicinering som unga flickor får av läkare tycker jag man skall fundera allvarligt på. Att ge en ung tjej mediciner är detsamma som att säga: Du duger inte, det är något fel på dig. Och det är på olika sätt det som genomsyrar hela vårdapparaten. Man borde säga: Du är rätt, du duger! Man borde jobba med det friska i stället för att bara söka och arbeta utifrån problem. För vad är det för budskap man ger samtidigt med pillerburken, om inte att det är något fel på dig? Med det inte sagt att det alltid är fel att medicinera, men man skall tänka sig väldigt noga för och veta vem man har framför sig och vad man vill åstadkomma med pillerna. Att jobba på LAVA och inte som journalist, är det något som hänger ihop med din historia och ditt engagemang? Ja, det är klart att det är. Jag har ju en egen erfarenhet av vad kultur och möjlighet att uttrycka sig själv betyder. Det var en viktig del i min egen vändpunkt. Och det är verkligen inte samma sak som att alla skall bli stora konstnärer eller mediakändisar. Man kan säga att det är ett sätt att inspirera unga människor till att stå för det de är och det de tror på och att uttrycka det. DEN SOM VILL veta vem Kårnulf är får läsa boken. Då får man veta både det och en hel del annat om ett Sverige som betraktar unga flickor som problem och som med enfaldig envishet tror att repression är svaret på maktlöshet och utanförskap. oberoende 4/2004 internationalen 11/04 5

5 På korståg mot fattigdomsfällan När Kerstin Gemberg hamnade i skuldsanering annonserade hon i Göteborgs-Posten och startade föreningen Fattiga Riddare. På ett år har föreningen, som arbetar med att ge hjälp och stöd till dem som fastnat i fattigdomsfällan, fått 330 medlemmar. 6 Text: Marie Wiklund JAG TRÄFFAR KERSTIN Gemborg i föreningens lokal i Göteborg. Kerstin berättar att hon levde ett ganska normalt liv med två barn och en make som var egen företagare. Plötsligt insjuknade mannen och familjens liv vändes upp och ned. Diagnosen löd manodepressivitet tog mannen livet av sig. I all sorg kunde Kerstin inte ta tag i något. Barnen var då 11 och 12 år gamla. En tid gick och snart stod det klart för henne att maken utan hennes vetskap hade startat 17 olika företag. Där stod hon utan försörjning och med närmare en miljon i skulder. Totalt kaos, familjen var i kris, det fanns bara rädsla inför framtiden. Att byta lägenhet, skaffa telefonabonnemang, ta lån och så vidare var bara att glömma. När det här hände Kerstin fanns inte någon skuldsaneringslag. Hon försökte få skulderna avskrivna med hjälp av läkarintyg på grund av makens sjukdom. Hon fick nej. Kronofogden var henne ständigt i hälarna. FÖRST ÅR 2000 fick hon kraft att börja kämpa. Ett år senare började hennes skuldsanering, med ett liv på absoluta existensminimum. Skuldsanering tar fem år och man får inte ha för nya skulder. Kraven är hårda, det är inte alla som klarar av det. Kerstin berättar att många hamnar i ett läkemedels- och/eller alkoholmissbruk på grund av den enorma press ekonomisk utslagning innebär. Utanförskapet, känslan att vilja glömma en stund eller bara kunna sova en natt, blir ofta inledningen till ett beroende. För många dör hoppet och livsglädjen. De blir starkt psykiskt påverkade av ekonomisk svaghet. Det var ilskan som gav Kerstin kraft att starta Föreningen Fattiga Riddare. Hon visste att hon inte var ensam i sin situation. Genom att annonsera i Göteborgs-Posten efterlyste hon personer som satt i samma sits och fick stort gehör. De berörda samlades till ett möte och med egna pengar gjorde de flygblad och spred sitt budskap. I JULI -03 BILDADE föreningen en styrelse och lyckades få föreningsstöd för år På ett år har de fått 330 medlemmar och ska nu flytta till en större lokal. Det märks att ämnet är angeläget. Pressen i Göteborg har visat stort intresse för verksamheten. Huvuddelen av medlemmarna är helt vanliga människor i medelåldern som råkat ut för sjukdom, skilsmässa, arbetslöshet eller andra trauman. Kerstin har sökt EU-projektpengar och anslag från allmänna arvsfonden med mera men fått avslag. Hon ger sig inte, utan kommer att söka på nytt. Vad som fattas är en budgetrådgivare som är knuten till föreningen. Även det är svårt att ordna. TELEFONEN GÅR VARM och mycket tid går åt till att hjälpa till med att ringa fordringsägare och olika myndigheter, som kronofogden, konsumentverket och Socialstyrelsen, eller bara vara ett stöd i nöden. Föreningen Fattiga Riddare är religiöst och politiskt obunden med syftet att stoppa social utslagning genom att hjälpa personer som fastnat i fattigdomsfällan. Vill du veta mer om Föreningen Fattiga Riddare så ring eller gå in på deras hemsida oberoende 4/2004

6 oberoende 4/2004 internationalen 11/04 7

7 noterat: inrikes 8 LÄKEMEDELSINDUSTRIN SPONSRAR SKÅNSKA LÄKARE Läkemedelsföretagen står årligen för 200 miljoner kronor för de skånska läkarnas konferenser och kurser, visar läkarföreningarnas egna beräkningar. Region Skåne tänker nu begränsa sponsringen genom beslutet att regionen altid ska stå för minst hälften av kostnaderna vid utbildning, skriver Skånska Dagbladet. Region Skånes styrelseordförande Uno Aldegren (s) betonar att det är en fråga om trovärdighet och integritet, om de särintressen som läkemedelsbolagen representerar ska tillåtas styra utbildningen. Om det nu var utbildningar för 200 miljoner kronor måste vi fråga oss om det är utbildningar som är betydelsefulla för regionen, säger regionjuristen Ulf Jakobsson. Den enskilde har säkert nytta av dem, men gäller det också för region Skåne? För närvarande är fyra läkare i landet föremål för undersökningar om mutbrott på grund av kontakter med läkemedelstillverkare. TVÅ ÅRS KÖ FÖR METADON I MALMÖ Väntetiden för att få starta en metadonbehandling på universitetssjukhuset Mas i Malmö är två år. Dagligen tvingas man säga nej till narkomaner som vill påbörja ett program. Det slår extra hårt mot kvinnorna eftersom de tvingas in i prostitution, säger Magnus Andersson, kurator på infektionskliniken vid Mas, till Sydsvenska Dagbladet. Malmö är den stad som har störst andel heroinmissbrukare i Sverige. Sammanlagt beräknas antalet till mellan och heroinister. Bara 10 procent av dem kan få behandling vid beroendecentrum vid Universitetssjukhuset Mas. Den snäva budgeten tillåter inte tillräckligt med personal för att ta in alla som söker vård. Dödligheten bland heroinister är hög vilket gör att ett avslag kan få ödesdigra konsekvenser. 140 personer går i dag en metadoneller subutexbehandling i Malmö. VALIUMKUSTEN GÖR SKÄL FÖR SITT NAMN En ny regional psykiatriutredning visar att av de 12 områden i Västra Götaland man granskat toppade Centrum-Väster i Göteborgs kommun försäljningen av antidepressiva medel med 78 dygnsdoser per 1000 invånare. Trestadsområdet kommer som god tvåa med 76 dygnsdoser per 1000 invånare, alltså använder 7,6 procent av invånarna någon form av psykofarmaka. Det gamla öknamnet valiumkusten om västkusten gäller alltså fortfarande. PSYKSJUKA KAN FÅ FÄNGELSE Psykiskt sjuka brottslingar ska kunna dömas till fängelse det anser justitieminister Thomas Bodström, skriver Dagens Nyheter. Redan för två år sedan var den parlamentariskt tillsatta psykansvarskommittén enig den nuvarande lagen, där brottslingar som anses vara allvarligt psykiskt störda döms till rättspsykiatrisk vård, bör skrotas. Istället ska brottslingar som är så psykiskt sjuka att de inte anses vara medvetna om vad de gör och anses vara otillräkneliga, även i fortsättningen få vård. Däremot ska de brottslingar som är psykiskt sjuka men ändå fullt på det klara med vad de gör, betraktas som tillräkneliga och dömas till fängelsestraff. Bodström har satts under hård press det senaste året. Bland annat sedan Mijailo Mijailovic dömdes till rättspsykiatrisk vård för mordet på Anna Lindh ifrågasattes fängelseförbudet. Jag har för avsikt att genomföra psykansvarskommitténs förslag, säger han. I ett första skede ska de brottslingar som begår brott under tillfälliga psykoser, som till exempel Mattias Flink vid dödsskjutningarna i Falun 1994, kunna dömas till fängelse. FLER HEMLÖSA I MALMÖ Antalet hemlösa i Malmö har ökat sedan förra året från 531 till 563 i år. Siffran ligger dock långt under rekordnoteringen från 2002 på 800 hemlösa. Av de hemlösa är 44 personer uteliggare. De övriga bor på institution, dygnsboende, hotell, inom kriminalvården eller för en kringflackande tillvaro. Det är Malmö kommun som årligen kartlägger situationen. Räkningen genomfördes den 1 oktober. Antalet barn i hemlösa hushåll har minskat från 48 förra året till 33 i år. Undersökningen visar också att kommunen har ordnat andrahandsboende till 738 personer, en ökning med 114 sedan Enligt socialkommunalrådet Birgitta Nilsson (s) har kommunen med handlingsplanen Välfärd för alla satt upp ett mål om 5000 nya bostäder inom fem år. Det löser inte allt men vi får i alla fall större möjligheter att komma till rätta med hemlösheten när bostadsbyggandet ökar, säger hon. FLER UNGDOMAR ÅTALAS FÖR NARKOTIKABROTT Tillgången på narkotika bland ungdomar ökar och priserna har halverats de senaste 15 åren. Antalet unga mellan 15 och 20 år som åtalats för narkotikabrott i Sverige har ökat med 240 procent på tio år. Det visar ny statistik från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, skriver Svenska Dagbladet. Siffrorna gäller bruk, innehav, överlåtelse och smuggling. Det som främst ökat är bruket, och cannabis är den vanligaste drogen. Narkotikaklassade läkemedel, amfetamin och ecstasy är de näst vanligaste. oberoende 4/2004

8 Sprutbyte i Malmö Folk har svårt att förstå att jag kan ge dem sprutor samtidigt som jag inte accepterar droger. Och det är svårt att ge sprutor om jag inte också kan ge något med andra handen. Därför skulle jag vilja se mer resurser inom narkomanvården. Det säger Tina Hansson, undersköterska som arbetar med sprutbytesprojektet i Malmö som tar emot besök om året. STÄMNINGEN ÄR VARM och accepterande i det trånga rummet på Universitetssjukhuset Mas infektionsklinik. Ingång 80 på det stora universitetssjukhusområdet i centrala Malmö leder till ett litet väntrum med elva stolar. Här ligger Malmös sprutbytesprojekt. Under fyra timmar varje dag kan Malmös missbrukare komma för att byta ut sina använda verktyg mot nya. Här kan de också få sina sår och bölder omlagda samt hjälpas vidare till annan vård inom både sjuk-, narkomanvård och socialtjänst. Att dela ut sprutor är en mindre del av arbetet, säger undersköterska Suzanne Jordestedt som arbetat på sprutbytesprojektet sedan Våra besökare tycker om att komma hit. Det är ett socialt arbete med många samtal. Vid första besöket skriver missbrukaren in sig. De inskrivna behöver inte uppge namn, utan får ett nummer som personalen kan identifera dem med. En undersköterska tar blodprov och testar för HIV och gulsot. De som behöver vaccineras mot de former av gulsotssmitta som kan stoppas med vaccination. Dessutom får alla tid hos en läkare som ger dem information om smittorisker. Socialtjänsten är inte särskilt populär bland missbrukarna. Men vi har något att locka med, och på det sättet får vi bra kontakt med narkomanerna i Malmö. MISSBRUKARE SOM behöver sjukvård får en lapp, ett slags remiss, och skickas vidare till rätt mottagning på sjukhuset. Närheten till resten av sjukhuset är en viktig förutsättning för att de ska kunna arbeta effektivt, anser Suzanne Jordestedt. Vi kan skicka patienten direkt till rätt avdelning utan att riskera att de kommer bort på vägen. Sprutbytet behöver ligga inom sjukvår- den, eftersom det är så många kroppsliga sjukdomar inblandade. En man kommer in från väntrummet med en påse wienerbröd. Han slänger sina kanyler och sprutor i en glänsande plåtburk och får nya. Suzanne Jordestedt antecknar vad han hämtar och lämnar på ett papperskort. Där antecknas även datum för vaccinationer och testresultat. Som mest kan en besökare få ut 20 kanyler och 10 sprutor per dag. Och återlämningsfrekvensen är hög, runt 95 procent. Det är alltid en del vi inte når, men de får av de andra som kommer hit. Vissa vågar helt enkelt inte komma hit eftersom det är att erkänna för sig själv att man är narkoman, säger Suzanne. I MALMÖ FINNS ETT tiotal narkomaner som är smittade med HIV. Troligen har ingen av dem smittats i staden utan innan de flyttat dit eller utomlands. Inga nya smittade har upptäckts under de senaste åren. Och eftersom alla som besöker sprutbytet vaccineras mot hepatit, räknar överläkare Leo Flamholc med att även få den smittan under kontroll. Om man skulle göra en kostnadsanalys så är vi bland det mest vinstgivande man kan tänka sig. Om vi förebygger ett eller två HIV-fall per år har vi i stort sett gått med vinst. Anette Olsson har kommit hit och bytt sprutor i 5-6 år. Hon började med amfetamin men har gått över till heroin. Jag tycker så mycket om dem som jobbar här. Utan dem skulle många rasat, de är ett så stort stöd. Hon har hört att det är dyrt att köpa verktygen på stan i Stockholm och tycker att det är fel att det inte finns något sprutbytesprojekt där. En annan besökare har varit missbrukare i både Stockholm och Malmö. Hon tycker det är stor skillnad mellan städerna. Malmö har väldigt få HIV-smittade och det är gott om sprutor. Text och foto: Staffan Melin oberoende 4/2004 internationalen 11/04 9

9 10 I Stockholm var både smittorisken och medvetenheten om den större. En stängning av sprutbytet här skulle leda till kaos. TINA HANSSON ÄR undersköterska och har arbetat med sprutbytesprojektet sedan starten Folk har svårt att förstå att jag kan ge dem sprutor samtidigt som jag inte accepterar droger. Och det är svårt att ge sprutor om jag inte också kan ge något med andra handen. Därför skulle jag vilja se mer resurser inom narkomanvården. En stor grupp vi inte klarar av är de som blivit utsatta för sexuellt våld eller övergrepp som barn. Många kvinnor är också anorektiska. Förut hade vi kontaktpersoner på den psykiatriska kliniken som vi kunnat skicka folk till, men de har sparats in. Vi har en manlig kurator som bland annat tar hand om HIV-positiva män, men vi skulle också behöva en kvinna permanent, just nu har vi en tillfälligt. Även Tina Hansson betonar den mänskliga aspekten av arbetet. Jag har varit i Danmark, Norge och S:t Petersburg och studerat deras projekt. På det sättet skulle jag aldrig arbeta. Där är det fråga om ett rent byte av sprutor, helt utan personkontakt. Ett av argumenten för sprutbytesprojektet är att verksamheten leder missbrukare in i narkomanvården. Men om det stämmer vet egentligen ingen. Det är jättesvårt att säga. Det viktiga är att man inte slutar försöka att påverka. Det är aldrig försent, aldrig. Tidigare publicerad i Stockholms Fria Tidning. FAKTA/SPRUTBYTET I MALMÖ På mottagningen arbetar tre undersköterskor och en manlig kurator. Tre sjuksköterskor finns tillgängliga för vaccinationer. En läkare är där en halvtimme varje dag. Numera finns även en barnmorska på mottagningen en dag i veckan. Runt 1200 personer besöker sprutbytet varje månad. Sammanlagt blir det besök per år. Drygt sprutor och kanyler lämnas in respektive delas ut varje år. Endast personer som är 20 år Hans eller Nestius äldre är välkomna. oberoende 4/2004

10 Rena sprutor i nödvärn? Martin Michalowski har fällts i tingsrätt och hovrätt för att ha smugglat sprutor och kanyler i stor skala från Danmark och Norge och spritt dessa bland missbrukare i Göteborg. Just nu ligger målet för bedömning om överprövning i Högsta Domstolen. Martin hävdar nödvärnsrätten och menar att det är varje människas moraliska plikt att hjälpa andra människor från skada och sjukdom. DEN 19 NOVEMBER 2002 tar Martin Michalowski färjan från Göteborg till Fredrikshamn i Danmark. I Fredrikshamn köper han 439 sprutor och ungefär 1500 kanyler på apoteket. Sen tar han båten tillbaks. Han har gjort samma resa många gånger förr och alltid med samma ärende: att köpa sprutor och kanyler för att sälja dem till narkotikamissbrukare till självkostnadspris. Jag hade hållit på med resorna i nästan tio år. Det var väl den månadens halva ranson jag hade i bagaget, berättar Martin. När han passerar tullen i Göteborg vinkas han för ovanlighetens skull in: Eftersom jag lär se Svenssonaktig ut kunde jag passera många gånger. Denna gång hade jag emellertid missbrukat så det syntes. De stoppade mig, hittade inget knark men sprutor. Jag togs in på förhör, erkände och åtalades för varusmuggling. Det var den tredje gången som Martin åkt fast för smuggling av sprutor och kanyler. MEN HISTORIEN börjar långt innan dess. Martins föräldrar, fadern från Lettland, modern från Tyskland, flyttar efter krigsslutet till Sverige. Martin föds 1949 i en liten stad i Småland. Min uppväxt var god. Men när jag kom upp i tonåren fick jag så svåra psykiska problem att jag ständigt gick med självmordstankar. Jag började ta droger, vilket var lika osannolikt i mitt Text: Per Sternbeck oberoende 4/2004 internationalen 11/04 11

11 Jag är den gode herden, en god herde giver sitt liv för patienterna. Men den som allenast är lejd, och inte läkaren själv, när han ser (ulven) lagens långa arm komma och borde riskera fängelse genom att ge injektionsmissbrukare rena sprutor, så flyr han strax. Ty han var ju allenast lejd. Fritt tolkat ur Johannesevangeliet 10: fall som att till exempel biskopen skulle dyka upp i en knarkarkvart och börja injicera. Till slut gjorde jag ett allvarligt självmordsförsök men överlevde. Jag sa då till mig själv och till den Gud jag ej trodde fanns: OK! Nu har jag bevisat att jag inte är för feg för att ta livet av mig. Jag är beredd fortsätta leva, men jag avsäger mig totalt allt ansvar för de moraliskt oförsvarliga gärningar jag ej kommer att kunna låta bli att göra! Efter något års missbruk gick min barndoms önskan i uppfyllelse: jag fick se alla de underbara hemligheter jag anade fanns dolda bakom universums stjärnor. Jag blev då pånyttfödd av helige ande, precis så som det står i bibeln. Gud talade till mig och sade: Du har nu i din enfald gnällt så mycket att jag fått huvudvärk. För att få lugn och ro låter jag dig se hur underbart allt i själva verket är, och hur det skall bli när denna tidsålder slutar och mitt rike kommer. Men du får aldrig mer ta amfetamin! UNDER DE FÖLJANDE åren slits Martin mellan tron på Gud och suget efter drogerna. Han grips av polisen flera gånger och döms för olika drogrelaterade brott. I det ateistiska sjuttiotalet känner han sej inte alls hemma. Martin fortsätter att använda amfetamin trots att han finner det oföroberoende 4/2004

12 enligt med sin religiösa övertygelse, han kan inte låta bli. I MITTEN PÅ ÅTTIOTALET kommer AIDS till Sverige. Under åren sprids HIV närmast epidemiskt bland Stockholms heroinister. Mer än hälften drabbas. Utdelning av rena injektionsverktyg rekommenderas redan 1986 på ett av WHO arrangerat expertmöte. HIV-preventionsprojektet i Lund startar den 24 november Snart följer ett tiotal infektionskliniker i landet initiativet och börjar med sprututdelning eller sprutbyte i liten skala. Hösten 1987 startar infektionskliniken i Malmö ett sprutbytesprojekt som snabbt växer till en stor verksamhet. Programmen i Lund och Malmö klassas som försöksprojekt av regering och riksdag. Övriga kliniker får centrala direktiv att sluta med sin verksamhet. Under åren som följer startar mängder av sprutbytes- och sprututdelningsprojekt i olika delar av världen. På många håll i till exempel Storbritannien, USA, Australien och Sverige görs vetenskapliga utvärderingar av effekterna av dessa projekt och av andra förebyggande åtgärder bland narkomaner. Fördelar i form av till exempel minskad smittspridning utan att missbruket ökat visas med allt större tydlighet. Trots de goda oberoende 4/2004 internationalen 11/04 13

13 14 resultaten blir förbudet mot sprututbyten kvar i Sverige. FÖR MARTIN Michalowski framstår förbudet som helt obegripligt: Om missbrukare bör ges rena sprutor eller inte bör avgöras av medicinsk expertis. Detta kan ju ett barn begripa! Fick fackmän avgöra huruvida missbrukare skulle få rena sprutor eller ej, så är jag övertygad om att svaret skulle bli ett rungande ja. Driven av sin starka moraliska övertygelse börjar Martin att åka till Norge och Danmark i början av 90-talet. Där köper han sprutor som han sedan smugglar över gränsen: Jag tog mitt personliga ansvar för missbrukares liv och hälsa, då samhället ej gjorde det. Inte heller de många missbruksvårdare, infektionsläkare och andra experter som delar WHO:s åsikt att missbrukare bör ges rena sprutor brydde sig så mycket att de vågade trotsa lagen. På olika sätt sprider han sprutorna och kanylerna i Göteborgs missbrukarvärld. Han gör flera resor i månaden under tio år, uppskattar själv att han köpt sprutor: Enligt vad mina patienter sagt har jag distribuerat hälften av alla sprutor som cirkulerade i Göteborg under den tiden, berättar Martin. ENLIGT SMITTSKYDDSINSTITUTET har 796 personer HIV-smittats av intravenöst missbruk mellan åren 1985 och Av dem har 583 registrerats i Stockholms landsting, 65 i Malmöregionen och 24 i Göteborgsregionen. Den låga siffran för Göteborg förklaras av att drogkulturen är en annan, amfetaminet som kan intas oralt dominerar. Jag vill gärna tro att jag medverkat till den gynnsamma HIV-situationen i Göteborg. Naturligtvis kommer läkarna med hela tyngden av sin specialistkompetens förneka detta. Det är nog väl mycket begärt att de skall erkänna att en okunnig lekman utan den status och utan ekonomiska motiv, denna gång har långt större rätt att göra anspråk på att vara hälsobringare än de har, menar Martin. I DOMEN SOM Göteborgs tingsrätt avkunnade i mars 2004 fälls Martin Michalowski för de brott han är anklagades för. Det är inte särskilt oväntat med tanke på att han erkänt gärningen. Det intressanta är att tingsrätten till viss del lyssnat till hans argumentation om nödrätt. Domstolen skriver: Vad gäller invändningarna om nöd ankommer det ytterst på statsmakten att träffa de nödvändiga avgöranden som behövs för att förhindra den mer allmänna risken för spridning av allvarliga sjukdomar, som exempelvis HIVsmitta utgör. Även om Martin Michalowskis påstående om ett gott syfte i och för sej inte kan lämnas helt utan avseende, är omständigheterna nu sådana att hans invändning om nöd inte kan föranleda straffrihet enligt nödreglerna. Rätten fortsätter sedan: Med hänsyn till brottets art och straffvärde skall påföljden bestämmas till fängelse om inte särskilda skäl talar i annan riktning. Martin Michalowski har erkänt gärningen, och annat har inte framkommit än att hans agerande i väsentlig grad har frambringats av en önskan att förhindra allvarlig smitta, främst HIV-smitta, bland narkomaner. Med hänsyn till det ytterst allvarliga problem som HIV-smitta innebär för samhället, inte minst ekonomiskt, och till de personliga lidanden som smittan innebär, har Martin Michalowskis agerande starka inslag av mänsklig medkänsla även i övrigt av sådana omständigheter som i någon mån kan påkalla att straffet sätts något lägre än vad brottets straffvärde motiverar. MARTIN MICHALOWSKI döms till villkorlig dom och dagsböter. Han överklagar till hovrätten som går på tingsrättens linje. Men Martin är en principfast person som inte ger sig i första taget. Han driver sin fråga till Högsta Domstolen: Jag ansöker om prövningstillstånd i HD och åberopar nödrätt. Man har rätt att bryta mot lagen för att rädda liv. Och huruvida det kan anses sannolikt att jag hjälpt människor till liv och hälsa bör inte avgöras av politiker, utan av experter på området. Man kan fråga sig varför inte politikerna också gör anspråk på att exempelvis få avgöra om en patient bör opereras för hjärtproblem. Martin bor sedan ett par år i Thailand och har lämnat missbrukslivet bakom sig. Trots det fortsätter han att kämpa på sitt alldeles egna sätt. Det senaste projektet handlar om att före detta narkotikaberoende borde ha rätt till billigare potensmediciner eftersom många av dem har problem med att få erektion. Högsta Domstolen har ännu inte lämnat något besked om den tar upp Martin Michalowskis begäran om prövning. Det troliga är att den inte gör det. Det är inget som förvånar Martin: De privilegierade samhällsgrupperna har aldrig utan strid avstått från förtryck av de svagare. Historien bevisar detta på ett överväldigande vis. oberoende 4/2004

14 Vad tycker RFHL om rena sprutor till narkomaner? 1. SPRUTBYTEN UNDERLÄTTAR REHABILITERING Med sprutbyten skapas en kontakt mellan samhället och missbrukaren. En kontakt som inte varaktigt kan skapas på något annat sätt med en aktiv missbrukare. Förtroendet mellan missbrukare/samhälle kan därigenom hållas genom hela missbruket. Detta förtroende är mycket viktigt för att underlätta för missbrukaren att sluta. 2. SPRUTBYTESPROJEKT RÄDDAR LIV OCH FÖRBÄTTRAR HÄLSA Genom att hindra smittspridning samt genom att aktiva narkomaner får tillgång till sjukvård som de annars inte skulle komma i kontakt med. Sår och skador sköts om, vilket gör att det allmänna hälsoläget förbättras. 3. SPRUTBYTEN FÖRHINDRAR BLODFÖRGIFTNINGAR Narkomaner dör oftare av blodförgiftningar än av HIV eller hepatit. Blodförgiftningarna uppkommer av orena sprutor. I debatten fokuseras bara på hepatit och HIV, vilket leder fel. Sprutbyten är mycket effektiva för att förhindra blodförgiftningar. 4. NÅGOT MÅSTE GÖRAS FÖR ATT FÅ NER DÖDS- OCH SJUKTALEN Dödstalen bland svenska narkomaner är bland de högsta i västra Europa. Ett steg i arbetet för att få ner dessa är att inrätta sprutbytesprojekt. 5. MÖJLIGHET ATT KUNNA LEVA SOM FRISK EFTER AVSLUTAT MISSBRUK Möjligheten att kunna leva ett bra och friskt liv efter att ha slutat med droger utgör en bättre plattform för förändring än att se fram emot ett liv med kanske HIV, hepatit eller andra sjukdomar. 6. SPRUTBYTEN ÄR EN HÄLSOFRÅGA INTE EN NARKOMANVÅRDSFRÅGA I hälso- och sjukvårdslagen anges att var och en har rätt till vård. Narkomani klassas av sjukvården som ett sjukdomstillstånd. Det borde därför vara en skyldighet för landstingen att erbjuda denna form av stöd, service och vård till denna patientgrupp. 7. RENA SPRUTOR SKYDDAR NARKOTIKABEROENDE OCH ANDRA FRÅN SMITTA Genom att minska smittspridningen inom gruppen narkotikaberoende finns det mindre risk att smitta sprids till gruppen icke narkotikaberoende genom till exempel sexuella kontakter. oberoende 4/2004 internationalen 11/04 15

15 Tandvård viktig för hemlösa Tandläkaren Patricia de Palma forskar kring hemlösa och tandvård, och har varit med om att starta den första tandläkarmottagningen för hemlösa i Sverige som finns i Stockholm. Näst efter bostad kommer tandvård högst på listan för att ta sig tillbaks in i samhället igen bland dem hon talat med i sin forskning. 16 Text och foto: Johan Vikström VI SKULLE EGENTLIGEN inte behövas, understryker Patricia de Palma när vi träffas på vårdcentralen för hemlösa i Stockholm, Hållpunkt Maria, där tandläkarmottagningen ligger. Alla borde ha rätt till god tandvård i den vanliga tandvården men så fungerar det inte av olika skäl. En del tandläkare tar inte emot hemlösa, bland annat är de osäkra på om de ska få betalt, och socialtjänsten betalar oftast bara för akuta behandlingar. I sin undersökning om hemlösas tandhälsa, den första som gjorts i Sverige, har hon hittills behandlat och talat med 147 patienter och dessutom djupintervjuat tolv. 90 procent av dem tyckte att näst efter att få en bostad är det viktigast att få hela tänder igen. Självkänslan och känslan av värdighet är grundläggande för att ta sig tillbaks till samhället, slår Patricia fast. Alla vill vi ju vara med i gänget och se normala ut, säger hon. Många hemlösa har så stora tandbesvär att det i sig blir ett socialt problem för dem något vi andra sällan tänker på. Förut kunde jag inte öppna munnen och tänk att våga le, eller kunna gå in i en affär och beställa något är några av de kommentarer hon fått, bland dem hon talat med och behandlat. Om ungefär ett och ett halvt år räknar hon med att hennes doktorsavhandling om hemlösas tandhälsa ska vara klar. NÄSTAN ALLA HON undersökt är drogmissbrukare. Missbruket i sig skapar fler hål, bland annat på grund av muntorrhet, berättar hon. Men alkohol är det som skadar tänderna mest beroende på att den mängd många intar är så stor. I genomsnitt har de besökt en tandläkare vart sjätte år, och i genomsnitt hade de totalt 18 tänder jämfört med som är det normala. De flesta som har större skador får proteser istället för implantat. De sociala myndigheterna betalar oftast bara för proteser, eftersom det är billigast. Men det är ett kortsiktigt tänkande, i längden skulle kostnaderna bli mindre med regelbundna besök där tänderna lagas, säger Patricia. Den första undersökningen vid mottagningen är kostnadsfri. Därefter tar man fram ett kostnadsförslag som socialtjänsten får ta ställning till. Barriärerna till en god tandvård är många. Många söker inte vård själva under aktiva missbruksperioder. Vi hjälper många med att kontakta socialen och föra deras talan, berättar hon. Men det saknas också kunskap inom tandvården kring hur man bemöter hemlösa, anser hon. Hepatit C-smittade och HIV-positiva jag intervjuat säger att de inte kan berätta att de är smittade för en vanlig tandläkare. På en mottagning blev de så obekväma att de inte ens ville ta i mig med tång, berättar en person hon intervjuat. TANDLÄKARMOTTAGNINGEN är ett samarbetsprojekt mellan Odontologiska institutionen vid Karolinska institutet och Stockholms läns landsting, som startade 2002 och pågår till och med december Därefter vet vi inte vad som händer, vi vill att den ska bli permanent fram till dess att vi inte behövs längre, fortsätter Patricia. Det finns ingen som för de hemlösas talan, därför måste vi forskare göra det. Men folk börjar få upp ögonen för hur gräsligt den här gruppen har det. Målet är att alla tandläkare ska veta att de får betalt och att de behandlar alla lika. Om Patricia fick välja skulle kostnaderna för tandvård ingå i den allmänna sjukförsäkringen. Åtminstone skulle någon form av försäkring behövas. Barntandvården finansieras ju av staten, och vi har lämnat ett förslag till politikerna i landstinget om att ett liknande system även borde gälla för de hemlösa. YTTERLIGARE EN tandläkare förutom Patricia arbetar deltid vid mottagningen. Betalt får hon inom ramen för sin doktorandtjänst vid tandoberoende 4/2004

16 Patricia de Palma anser att alla borde ha rätt till en god tandvård. läkarhögskolan. Kollegan får betalt av landstinget. Både tandläkar- och tandsköterskestuderande och de som ska bli tandhygienister hjälper till i studiesyfte. Modern utrustning för omkring en miljon kronor har de fått låna från institutionen. Bara under det första året behandlades 500 patienter. Patricia anser att två tandläkartjänster på heltid skulle behövas för att möta efterfrågan. I dag finns dock personal vid mottagningen som kan svara på frågor och ge råd, alla dagar i veckan. IDÉN TILL MOTTAGNINGEN fick hon vid ett öppet hus för hemlösa på tandläkarhögskolan våren Det blev populärt, kolleger och studenter ställde upp gratis, och genom de öppna hus vi sedan haft har jag fått kontakt med de flesta som ingår i forskningen. Det fanns de på tandläkarhögskolan som rynkade på näsan över att hemlösa bjöds in till gratis tandvård, och som är mer intresserade av traditionell forskning, men hon har ett bra stöd av ledningen, säger hon. Och så är jag envis, det måste man vara, för att driva igenom en sådan här sak. Jag är ju kvinna och invandrare och skulle väl egentligen varit städerska idag om jag inte varit så envis av naturen. Patricia kommer ursprungligen från El Salvador och kom till Sverige som politisk flykting tillsammans med sin man för tretton år sedan. Mannen förföljdes för att han arbetade för att fattiga bönder skulle få lära sig att läsa. I hemlandet fick hon ett stipendium som gjorde att hon kunde utbilda sig till tandläkare. Min mormor var kaffeplockare, berättar hon, och jag lärde henne läsa. Mina föräldrar hade hus och bättre arbeten, men jag har sett de sociala orättvisorna i El Salvador och vill inte se dem här, säger hon. Någon tandvård existerar knappt förutom för de riktigt rika. Det finns viss barntandvård, men inte mer och absolut inga allmänna försäkringar som täcker kostnaderna. TANDVÅRD FÖR HEMLÖSA bedrivs sedan en tid också i Göteborg av Stadsmissionshälsan i samarbete med Praktikertjänst. I Malmö förs samtal mellan Stadsmissionshälsan och Region Skåne om att starta, men något konkret startdatum finns inte ännu. I Umeå har tandläkarstuderande och kommunen samarbetat under hösten för att ge hemlösa tandvård. Det finns numer även ett nätverk för dem som vill organisera tandvård för hemlösa. Information om det kan fås av Lars Frithiof eller Patricia de Palma vid odontologiska institutionen vid Karolinska institutet. (Mejladress: lars.frithiof@ofa.ki.se eller patricia.de.palma@ofa.ki.se). oberoende 4/2004 internationalen 11/04 17

17 spridda tankar 18 Hemliga Mollgan på socialdepartementet ALFONS ÅBERG HAR en hemlig, osynlig kompis som heter Mållgan. Mållgan är alltid jättesnäll och finns alltid till hands när Alfons pappa inte har tid att leka med Alfons. Det är bara en sak som inte är så bra med Mållgan. När de stora grabbarna börjar bråka med Alfons i lekparken så försvinner Mållgan upp i rök och Alfons får klara sej själv. Viktor däremot, det är en verklig vän, och när det blir slagsmål i sandlådan ibland då finns alltid Viktor där och hjälper Alfons. PÅ SOCIALDEPARTEMENTET sitter en minister som heter Mollgan. Han är också osynlig och faktiskt lite hemlig. Ja ibland kan man undra om han någonsin har funnits. Mollgan ska bry sej särskilt mycket om alla Alfonsar som sitter på parkbänken eller bor i kojor i skogen eller som tigger veckopeng på tunnelbanan. Det är bara det att Mollgan nästan aldrig har varit ute i lekparken. Han har suttit inne i skolan hela tiden och jobbat med elevrådet och nu har han blivit minister. NÄR DE STORA grabbarna, Fredda Reinfeldt och Thompa Bodström, har slagsmål om hur hårt och länge de vill låsa in Alfonsar som inte gör som de stora grabbarna vill, då smyger sej Mollgan undan och går liksom lite upp i rök och sysslar med folkhälsa i- stället för socialtjänst. För Mollgan tycker inte om bråk. Han är inte lika tuff och gapig som stora grabben Bodström. Mollgan är nästan lite rädd för Stor-Thomas trots att de spelar i samma lag. En dag när de spelar fotboll i korridoren får Stor-Thomas till ett riktigt stolpskott om att bygga en superfängelsekoja för alla Alfonsar som försöker vara tuffare än han. Mollgan vill inte vara sämre. Han vill imponera på Stor- Thomas: Och vet du vad jag ska bygga då, Thompa! Jag ska bygga en tvångsvårdshåla och den ska vara minst lika svår att rymma ifrån som din superfängelsekoja! Ja men mina murar kommer vara tjockare, kontrar Thomas, och dessutom ska jag och Fredda ha två stora käppar i händerna så att ingen vågar rymma! Det tänker väl jag också ha! försvarar sej Mollgan och har liksom glömt bort att det var Alfons han skulle bry sej särskilt mycket om. Det är ju lätt att det blir så när man vill vara med och leka med de stora pojkarna! TÄNK OM MOLLGAN hade varit mer som Viktor, en verklig vän. Då hade det varit lättare för Alfons. Då kanske han hade diskuterat mer om att göra själva lekparken säker och rolig. Han hade reparerat alla dom där trasiga näten, tagit bort alla fällor och alla hade fått vara med och leka. Men det är de stora grabbarna som bestämmer och de är mer intresserade av fängelsekojor än att bygga säkra klätterställningar. Och när någon ramlar ner: Ja, då skrattar dom bara! Men när dom gör det, då känner Mollgan att han liksom vill gå upp i rök för han vet att han borde säga åt dom stora pojkarna på skarpen, men han vågar inte! Istället fortsätter han att gräva på sina vårdhålor: De blir jättefina, säger han för sej själv lite tyst, det spelar ingen oberoende 4/2004

18 roll att Alfons har försökt att hoppa ner frivilligt i sina egna hålor. I mina hålor kommer Alfons att stanna och trivas, trots att han kommer att sitta inlåst! Per Sternbeck Gunnar Ohrlander och hans nolltoleransgelikar I EN KRÖNIKA I Aftonbladet den 26 november gör Gunnar Ohrlander ett stort nummer av att Rainbow Sweden inte längre får vara en del av det internationella Rainbownätverket. I samma krönika beskriver han hur sprutbyten är narkotikaliberalt och att metadon och subutex är narkotikaliberalt. Ja, allt som inte är nolltolerans är narkotikaliberalt. Därför kallas även tvångsvårdsminister Morgan Johansson för narkotikaliberal liksom något Gunnar Ohrlander kallar de fyras gäng, nämligen Socialstyrelsen, Rikspolisstyrelsen, Brottsförebyggande rådet och Mobilisering mot narkotika. Ja, vem fan är inte narkotikaliberal om Rikspolisstyrelsen är det, kan man fråga sej? ALLVARLIGARE ÄR konsekvenserna för de grupperingar Ohrlander företräder. För orsaken till att Rainbow Sweden slängs ut från Rainbownätverket, men heller inte vill vara med, är att Rainbowrörelsen och kooperativet San Patrigiano i hög grad har börjat samarbeta med den italienska regimen under Berlusconi. Denna regering, där ju Berlusconis demokratiska sinne inte bedöms vara så stort, innehåller dessutom postfascister i Nationella Alliansen samt uppenbara rasister som Umberto Bossi i Lega Nord. Som av en händelse står denna ytterst reaktionära regering för precis samma narkotikapolitik som Gunnar Ohrlander och hans nolltoleransgelikar. I SVERIGE ÖKAR dödstalen för tunga narkomaner. I Europa minskar dom. Orsaken heter metadon och subutex. Att dessa bägge mediciner räddar livet på narkomaner är något fullständigt oväsentligt för Ohrlander. Det är inget av förvånas över. Människoliv har aldrig stått särskilt högt i kurs hos reaktionära fundamentalister. Per Sternbeck oberoende 4/2004 internationalen 11/04 19

19 Ett liv efter fän 20 oberoende 4/2004

20 gelset? Under två veckor i oktober höll RFHL i en kvinnokurs vid kriminalvårdens kursby Gruvberget i närheten av Bollnäs. Fem kvinnor fick möjlighet att koppla av från sina anstalter, hämta kraft och fundera över framtiden. Tre av deltagarna var mycket kritiska till förhållandena på Hinseberg där de sitter. Kritik som anstaltsledningen tillbakavisar. EVA GUSSING OCH Mille Rönnerblad från RFHL:s Stockholmsavdelning ansvarade för kursen. Vi ville ge hopp och tro på framtiden och livet, säger Eva Gussing, när hon sammanfattar syftet. Med lösningsfokuserade samtal ville vi bland annat försöka ge hjälp att formulera planer och mål för livet efter fängelsevistelsen. Svårigheter som framkom var problem med att få bostad, stöd och behandling eller någon hjälp överhuvudtaget. Men tjejerna hade ett varierat program, med promenader, utflykter, avslappningsövningar, föreläsningar, skönhetsvård med mera. Sonja Wallbom, RFHL:s ordförande, kom på besök och talade om kvinnofrågor, och Magnus Hörnqvist, även han från RFHL, talade om kriminalvården och om FRIO, förtroenderådens riksorganisation. Annika Öberg, praktikant på Emeagruppen i Stockholm, som bland annat arbetar med stöd åt kvinnor med ett förflutet med droger och fängelsevistelser, berättade om 12-stegsmodellen. För många verkar det inte finnas någon som någon gång under fängelsevistelsen ser till hela människan, säger Eva Gussing. Text och foto: Johan Vikström Från vänster: Mille Rönblad, Eva Gussing och Annika Öberg. SAMTLIGA DELTAGARE var överens om att det var skönt att komma ifrån vardagen på anstalten. Här har jag kunnat se att jag gjort så mycket positivt i mitt liv, trots att jag suttit i fängelse de senaste åren, säger Maria som sitter på Hinseberg, och får medhåll av flera andra. Hon, Ingrid och Sara, som alla sitter där, har mycket kritiskt att säga om Hinseberg. Både om de slutna oberoende 4/2004 internationalen 11/04 21

21 ETT GRÅTT LITET LIV Det finns en sol som lyser, kallt med ett gråblaskigt ljus, under den finns ett grått litet land, och där står ett gråmålat hus. Det grå lilla huset är ensamt Precis som flickan som bor däri Där sitter hon hela dagarna och tänker På saker som hon skulle kunnat bli Om bara livet hade varit ett annat, om inte himlen alltid varit så grå om inte alla vägar varit så fulla med hinder som gjort dom så svåra att gå. Om inte skogarna vuxit så täta Så fulla av stockar törnen och ris. Om det inte varit för allt det där Då skulle hon klarat det på något vis Om hon inte suttit där helt ensam om lyckan någon gång hade stått henne bi om inte turen alltid hade varit någon annans och smet henne alldeles förbi om hon bara blivit född i något annat land långt borta på någon annan kontinent, då skulle allt vara annorlunda Ja då skulle lyckan ha vänt. Och sådär sitter flickan och tänker Tills hon blir trött och måste lägga sig ner Sen sover hon en ensam och grå liten sömn Och drömmer om en morgondag som är lite mer Så drömde hon igår så drömde hon idag Och så drömmer hon säkert i nästa. Så livet det går, och det blir som det blir Så är det väl för det mesta. (Dikt skriven av en av kursdeltagarnas söner, 2004) 22 avdelningarna och den öppna avdelningen Båtshagen. Vi får absolut ingen vård, utan förvaras bara, säger de. Sara, som är yngst utgör dock ett undantag. Hon får regelbundet träffa en psykoterapeut. De sitter alla på längre straff och tror att det blev hårdare tag på fängelset, med mer restriktioner, efter polismorden i Malexander Aktiviteter på anstalten dras in, säger de. Det har blivit svårare att få ta emot besök och att få telefontillstånd. Utflykter har dragits in, och sedan något år tillbaks har också tillståndet att få ha fem privata klädesplagg dragits in. Numer måste alla intagna bära anstaltens kläder, enligt Ingrid herrkläder INGRID BERÄTTAR HUR osedvanligt nonchalant hon behandlats av doktorn på Hinseberg. Hon gav mig beskedet att jag hade cancer på flera ställen i kroppen, och sen gick hon bara, utan att låta mig få prata vidare eller veta mer om saken. Ingrid hade tidigare haft bröstcancer och hade därför kontakt med en läkare utanför fängelset. När han fick undersöka henne sa han att det inte stämde, utan att hon hade en ärrbildning på lungorna, en förslitningsskada på ryggraden och systor på njurarna. Vi blir överhuvudtaget ofta nonchalant behandlade, fortsätter hon. Det är jobbigt att gå runt och bubbla av hat och ilska hela dagarna. Karl-Anders Lönnberg, en av tre ansvariga kriminalvårdsinspektörer på Hinseberg, håller inte med om kvinnornas bild av fängelset. Det har inte dragits in på aktiviteter på anstalten, däremot har vi sedan ett par år delat upp tiderna i motionshallen för olika sektioner. De som deltar i behandlings- och motivationsprogram har till exempel vissa tider och de som arbetar andra. När det gäller utflykter berättar han dock att sådant som biobesök och att åka på fotboll och ishockey inte förekommer längre sedan ett par år. Vad gäller besök och telefontillstånd har vi samma prövning som tidigare, men vi jobbar med att försöka förkorta ansökningstiderna. ENLIGT NYA anstaltsföreskrifter som kommit under hösten och som gäller för hela landet, ska fångar bära kriminalvårdens kläder. Hittills har vi fått kläder från ett centralförråd, vilket kan innebära att till exempel arbetskläder kan vara manskläder, men vi håller på att ändra detta successivt. Just nu ligger mer kvinnliga kläder för beställning, kläder som kommer att höra till anstalten, säger Karl-Anders Lönnberg. Beträffande vård och behandling ligger vi väl framme jämfört med många andra anstal- oberoende 4/2004