Rädsla för brott hos äldre Går det att påverka rädslan för brott hos äldre genom informationsmöten arrangerade av polisen?

Transkript

1 Volontärverksamheten rapport 2011:1 Rädsla för brott hos äldre Går det att påverka rädslan för brott hos äldre genom informationsmöten arrangerade av polisen? Närpolisen Västerås April 2011

2 Går det att påverka rädslan för brott hos äldre genom informationsmöten arrangerade av polisen? Daniel de Colli En av polisens uppgifter är att främja tryggheten hos allmänheten. Som ett led i det trygghetsskapande arbetet besökte närpolisen i Västerås tillsammans med polisens volontärer 16 mötesplatser för äldre i Västerås kommun. Utifrån tidigare forskning antogs dessa besök kunna bidra till en ökad trygghetskänsla hos de som närvarade. I samband med ett av besöken genomfördes en trygghetsstudie i syfte att utvärdera insatsen. Fjorton deltagare deltog i ett qvasiexperiment 1 med inomindividsdesign 2 där rädsla för brott mättes genom en postenkät. Enkäten besvarades före respektive efter besöken på mötesplatsen. Resultaten visade att rädsla för brott minskade efter informationsmötet hos experimentgruppen medan några skillnader hos kontrollgruppen inte uppvisades. Förslag till framtida forskning diskuteras. Keywords: fear of crime, elderly, police, safety intervention Inledning Rädsla för brott har blivit ett centralt socialt och politisk problem som även tycks vara större än själva brotten (Hale 1996; Warr 1984). I syfte att öka tryggheten hos stadens äldre medborgare besökte Närpolisen i Västerås och Polisens volontärer samtliga mötesplatser i Västerås kommun. Nio mötesplatser besöktes under hösten 2010 och sju besöktes under januari-mars Mötesplatserna drivs av kommunen och utgör ett ställe dit stadens äldre invånare kan vända sig för att träffa människor, ta del av föreläsningar och olika aktiviteter. De kan beskrivas som fritidsgårdar för äldre. Under besöken fanns polisen och volontärerna tillgängliga under ca en och en halv timme för att ge information och svara på frågor. Tidigare forskning bland äldre i Västerås tyder på att sambanden mellan brottsrelaterad nyhetsrapportering och känslan av trygghet är starka (Azizi & Östberg. 2011). Massmedia tenderar till att ge en överdrivet dramatisk bild av brottsligheten och resulterar via selektiv rapportering till onödig rädsla (Smith, 1985; Gerbner & Gross, 1976) hos de som inte får kunskap om risker för brottsutsatthet på annat sätt än från massmedia. Syftet med besöken var att ge en nyanserad och alternativ bild av brottsligheten kompletterat med konkret information om hur man själv kan förebygga brott och information om vad polisen vidtar för brottsförebyggande åtgärder. Sarnecki 1 Metoden kan inte kallas äkta experiment eftersom deltagarna inte fördelades slumpmässigt mellan kontroll- och experimentgrupp. 2 Innebär att samma deltagare jämförs med sig själva i dataanalysen i stället för att gruppens totala medelvärde jämförs.

3 (2004) menade att sådan information kan leda till en ökad känsla av trygghet genom att varje person får en adekvat grund till att bedöma sina egna risker. Besöken utgjorde en del av en större brottsförebyggande satsning mot brott riktade mot stadens äldre medborgare. Polismyndigheten producerade i samband med detta en folder med information om hur man kan skydda sig mot att utsättas för brott. Denna folder delades ut under besöken. Volontärerna utbildades av polisen innan de genomförde uppdraget. Hypoteser Med ledning av Sarnecki (2004) antogs att ett informationsmöte, där en nyanserad bild av brottsligheten kompletterat med information om hur man själv kan minska risken för att drabbas av brott samt information om vilket arbete polisen gör för att förebygga brott, skulle bidra till minskad rädsla för brott. Följande hypotes formulerades: Experimentgruppens rapporterade rädsla för brott förväntades minska efter att de deltagit i informationsmötet jämfört med vad som rapporterats i mätningen före mötet. Kontrollgruppens rapporterade rädsla för brott förväntades förbli oförändrad. Deltagare Metod Ett PRO-möte i en stadsdel i Västerås besöktes för att rekrytera deltagare till studien. Det ansågs nödvändigt att rekrytera deltagare i förväg för att minimera risken att de som deltar i studien utgörs av en grupp personer som är mer otrygga än genomsnittet. Detta då det antogs att de som väljer att gå på informationsmötet kan utgöras av en grupp som är mer otrygga än normalt. Det var 15 personer som anmälde sitt intresse till att delta i studien. Den yngsta deltagaren var 66 år och den äldsta 85 år (M = 74.9, SD = 5.66). Ingen ersättning för deltagande i studien erbjöds. Material En skala som mäter rädsla för brott valdes efter en genomgång av befintliga forskningsrapporter utifrån preferensen att uppgifterna skulle vara formulerade så specifikt som möjligt. I stället för att fråga om personen hade blivit utsatt för inbrott så eftersträvades istället mer specifikt formulerade frågor såsom om personen råkat ut för att någon brutit sig in i dennes bostad och tagit egendom. Detta gjordes eftersom det antogs leda till att svaren på frågorna påverkas mindre av frågornas inbördes ordning (Yang & Wyckoff, 2010). Skalan konstruerades av Ackahs (2005) och innehöll 12 beskrivningar av vanligt förekommande brott. Exempel från skalan är att någon bryter sig in i ditt hem medan du är borta och att någon stjäl från dig med våld. Skalan var ursprungligen formulerad på engelska och översattes till svenska av författaren. För att mäta rädsla ombads deltagarna att skatta den upplevda rädslan för varje brottsbeskrivning från 1 (inte rädd alls) till 10 (mycket rädd). Ett index skapades genom att beräkna medelvärdet av de 12 påståenden som mätte rädsla för brott. Cronbach s alfa och medelvärden för skalan redovisas i tabell 1. Skalan vändes inte vilket innebär att höga värden indikerar hög rädsla.

4 Procedur Ansvarig person för PRO-distriktet kontaktades via telefon och en förfrågan framställdes. Studien presenterades under ett PRO-möte och de som önskade delta skrev sitt namn och sin adress på en deltagarlista. Därefter delades enkäten till den första mätningen ut tillsammans med ett missivbrev med instruktioner till deltagandet. Deltagarna informerades om att informationen som de delade med sig av skulle komma att behandlas konfidentiellt och att deltagande var frivilligt och kunde avbrytas när som helst. Enkäterna kodades då samma personer skulle följas upp med ytterligare en enkät vid ett senare tillfälle. Deltagarna ombads att i lugn och ro i sin hemmiljö svara på enkäten och sedan returnera till författaren i ett portofritt svarskuvert. Veckan efter att alla enkäter returnerats hölls ett informationsmöte under ledning av Polisen och Polisens volontärer (se nästkommande avsnitt). En vecka senare skickades enkäten ut igen med samma instruktioner. Därtill fanns instruktionen att de skulle besvara enkäten utifrån hur de upplever sin situation idag även om de känner igen frågorna från den första enkäten. I den andra enkäten tillfrågades deltagarna inledningsvis om de närvarat under informationsmötet. De deltagare som svarade ja på denna fråga placerades i experimentgruppen (N = 11) och de som svarade nej utgjorde kontrollgruppen (N = 4). Informationsmötet. Inledningsvis vid varje besök hölls en allmän information om polisens brottsförebyggande arbete. Därefter gavs information från foldern om hur man kan förebygga brott. Sedan satte sig besökarna i grupper och volontärerna fördelades i grupperna. För att stimulera engagemang gavs diskussionsfrågor till grupperna vilka sedan redovisades av volontärerna till de andra grupperna. En detaljerad beskrivning av vilken information som gavs, informationsfoldern, diskussionsfrågorna och enkäten kan tillhandahållas av författaren. Resultat I tabell 1 redovisas resultaten av studien. I den vänstra kolumnen finns studiens variabel rädsla för brott redovisad vilken är uppdelad på experiment- respektive kontrollgrupp. Tabellen är uppdelad i mätning 1 (den mätning som genomfördes före informationsmötet) samt i mätning 2 som genomfördes efter informationsmötet. Experimentgruppen bestod av 11 personer och kontrollgruppen bestod av 4 personer. I tabellens högra kolumn redovisas skillnaden i medelvärden mellan de båda mättillfällena.

5 Tabell 1. Mätning 1 Mätning 2 M a SD b Cronbach s alfa M SD Cronbach s alfa Rädsla för brott Skillnad i M Experimentgrupp * Kontrollgrupp Not. Experimentgrupp N = 11, Kontrollgrupp N = 4 a Medelvärde, b standardavvikelse * p <.05 Av tabell 1 framgår att en förändring i medelvärde för variabeln rädsla för brott skett mellan de båda mättillfällena för experimentgruppen. Den uppmätta skillnaden är signifikant (statistiskt säkerställd). För kontrollgruppen uppvisades ingen signifikant skillnad mellan de båda mättillfällena. Diskussion Resultaten indikerar att en experimentell manipulation i form av ett informationsmöte, som syftade till att ge konkret information om brottslighet, om hur man själv kan påverka risken att utsättas för brott samt om polisens brottsförebyggande insatser minskade rädslan för brott hos deltagarna. För kontrollgruppen uppvisades ingen signifikant skillnad. Resultaten bekräftar hypotesen som ställdes utifrån tidigare forskning. Skillnaderna mellan första och andra mättillfället varierade mellan deltagarna varpå det skulle vara av intresse att studera individuella egenskapers betydelse för hur informationsmöten påverkar rädslan för brott, exempelvis genom att studera deltagarnas personlighet eller självkänsla. Tidigare forskning påpekar att skillnad bör göras på män och kvinnor vid redovisning och analys av resultat eftersom kvinnor rapporterar högre grad av rädsla för brott än män (Clemente and Kleiman 1977). I den föreliggande studien togs ingen hänsyn till detta då antalet deltagare var för lågt för att kunna påvisa några skillnader mellan könen. Studiens svaghet är att antalet deltagare är lågt, framförallt i kontrollgruppen. Den analysmetod som användes ( paired samples t- test ) är dock lämpad för att analysera data i små undersökningsgrupper och eftersom skillnaden var signifikant kan slutsatsen att detta indikerar en effekt av informationsmötet ändå dras. Författaren undviker dock att generalisera till andra grupper utanför den undersökta med anledning av begränsat antal deltagare. Resultaten från den föreliggande studien ger en indikation på att trygghetsskapande insatser, i form av personliga möten med information, i polisen och polisens volontärers regi ger en positiv effekt på äldres rädsla för brott.

6 Referenser Ackah, Y. (2000). Fear of crime among an immigrant population in the Washington, DC metropolitan area. Journal of Black Studies, 30, Clemente, F. & Kleiman, M. (1977). Fear of crime in the United States: A multivariate analysis. Social Forces 56, 519Y531. Gerbner, G., & Gross, L. (1976). Living with television: The violence profile. Journal of Communication, 26, Hale, C. (1996). Fear of crime: A review of the literature. International Review of Victimology, 4, Sarnecki, J. (2004). Kunskapsbaserad brottsprevention. Teoretiska utgångspunkter för brottsförebyggande arbete i Stockholms stad. Stockholms stad. Smith, S. J. (1985). News and the disseminiation of fear. In J. Burgess & J. Gold (Eds.), In Geography, the Media and Popular Culture (pp ). London: Croom Helm Warr, M. (1984). Fear of victimization: Why are women and the elderly more afraid? Social Science Quarterly, 65, Voncluysen, K., Van Craen, M., & Ackaert, J. (2011). The perception of neighborhood disorder in Flemish Belgium: Differences between ethnic majority and minority group members and bearing on fear of crime. Journal of community psychology, 39, Yang, S-M, & Wyckoff L. A. (2010). Perceptions of safety and victimization: does survey construction affect perceptions? Journal of experimental criminology, 6,