REFERAT... 2 INLEDNING... 2

Transkript

1 INNEHÅLL REFERAT... 2 INLEDNING... 2 BAKGRUND... 3 TIDIGARE STUDIER... 3 STRÖMATERIAL... 3 TILLSATSER... 4 MATERIAL OCH METOD... 5 STALL OCH HÄSTAR... 5 ANLÄGGNING AV BÄDDAR... 6 REGISTRERADE PARAMETRAR... 6 MÄTPROCEDUR... 6 STATISTISK BEARBETNING... 6 RESULTAT... 7 DISKUSSION SLUTSATS OCH HYPOTESPRÖVNING REFERENSER LITTERATUR PERSONLIGA MEDDELANDEN FRÅN

2 REFERAT Det finns olika alternativ för hur man hanterar renhållningen i stallet, hur man rengör och vilken form av utgödsling man vill använda sig av. Växelströ innebär att man tar ut all gödsel och allt blött strömaterial varje dag. Djupströbädd innebär att man endast tar ut gödsel och det som är blött på ytan. Idag finns det ett antal olika tillsatser som man kan använda för att undvika ammoniakavgång och därigenom förbättra lukt och luft i stallet. Studiens frågeställningar är om det är någon skillnad på djupströbäddar med tillsatsmedel respektive utan tillsatsmedel med avseende på ströåtgång och närmiljö? Syftet med undersökningen är att ta reda på om det är möjligt att förbättra stallmiljön med hjälp av olika tillsatsmedel i bädden. Två tillsatsmedel, Stalosan respektive kalk, har använts i studien. Försöket skedde endast på halmbädd. Studiens hypoteser är att ströåtgången inte kommer att skilja sig nämnvärt mellan de olika bäddalternativen. Ammoniakhalten och bäddtillväxten kommer att vara lägst i Stalosanbäddarna och högst i bäddarna utan tillsatsmedel. Försöket genomfördes i ett stall med 25 halmboxar av typen uteboxstall. Stallet delades in i tre avdelningar. En där Stalosan användes, en där kalk användes och en kontrollavdelning utan tillsatsmedel. Vår försöksperiod var åtta veckor (oktober- november) som delades in i fem mätperioder. Varje period mätte vi ammoniakavgång, temperatur i bädden, bäddjup och ströåtgång. Ammoniakhalt och temperatur mättes i två av boxarna per avdelning, djupet mättes i alla boxar. Ströåtgång mättes kontinuerligt under hela perioden. Resultatet visade att det endast fanns signifikanta skillnader över tiden, gällande djup och temperatur. Det var dock ingen skillnad mellan tillsatserna. Det var inte heller någon nämnvärd skillnad på ströåtgången mellan de olika tillsatserna. Vår hypotes att ströåtgången inte kommer att skilja sig nämnvärt mellan de olika bäddalternativen kan antas. Däremot kan vår hypotes om att ammoniakhalten och bäddtillväxten kommer att vara lägst i Stalosanbäddarna och högst i bäddarna utan tillsatsmedel förkastas. Vår slutsats är att ströåtgången inte skiljer sig nämnvärt mellan tillsatsmedlen. Vi har inte heller kunnat påvisa någon skillnad på ammoniakhalten, bäddjupet eller temperaturen i bäddarna. INLEDNING Mockning är tidskrävande och något man vill undvika att lägga värdefull arbetskraft på. Därför stävar man hela tiden efter att minska tids-, strö- och arbetsåtgång. Det finns olika alternativ för hur man hanterar renhållningen i stallet, hur ofta man rengör och vilken form av utgödsling man vill använda sig av. Växelströ innebär att man tar ut all gödsel och allt blött strömaterial varje dag. Då man anlagt bädd tar man endast ut gödsel och det som är blött på ytan. När hästarna står på bädd lämnas alltså ett lager kvar, som efterhand bildar en stadig madrass. Det som är viktigt när man har bädd är att man ovanpå bädden har ett lager med rent strö som hindrar ammoniak från att frigöras. I stallet vill man ha en så bra miljö som möjligt, både med hänsyn till ljus och luft. Att välja rätt strömedel är därför en viktig ingrediens. Vårt försök genomfördes med halm som strömedel eftersom det var det enda som var praktiskt genomförbart under försöksperioden, 2

3 dessutom är det ett vanligt förekommande och håller hästarna sysselsatta. Strömaterialet ska absorbera urin och binda ammoniak, vara ekonomiskt att använda, komposteras fort och inte orsaka luftvägsproblem eller dylikt hos hästen. De vanligaste strömedlen i Sverige är halm, spån, torv och papper. Idag finns det ett antal olika tillsatser som man kan använda för att undvika ammoniakavgång och därigenom förbättra lukt och luft i stallet. Studiens frågeställningar är om det är någon skillnad på djupströbäddar med tillsatsmedel respektive utan tillsatsmedel med avseende på ströåtgång och närmiljö? Syftet med undersökningen är att ta reda på om det är möjligt att förbättra stallmiljön med hjälp av olika tillsatsmedel i bädden. Två tillsatsmedel, Stalosan respektive kalk, har använts i studien. Försöket skedde endast på halmbädd. Studiens hypoteser är att ströåtgången inte kommer att skilja sig nämnvärt mellan de olika bäddalternativen. Ammoniakhalten och bäddtillväxten kommer att vara lägst i Stalosanbäddarna och högst i bäddarna utan tillsatsmedel. BAKGRUND Tidigare studier Andersson (1994) har gjort ett försök där han undersökte sju olika tillsatser, (däribland Stalosan), för att minska ammoniak avdunstning. Försöket utfördes på kogödsel i en ammoniakmätkammare. Kammaren hade en area på 0,25 m 2. Temperaturen i kammaren hölls konstant med hjälp av vattenbad. Försöket pågick i sex veckor och man gjorde mätningar efter en dag, en vecka och efter sex veckor. Efter en dag var ammoniakavdunstningen från provet med Stalosan ca 50 % lägre än kontrollprovet. Resultatet var liknande efter en vecka. Efter sex veckor var avdunstningen ca 30 % lägre än kontrollprovet. Av de sju olika tillsatserna var det bara två (Stalosan och Kemira No.2), som bidrog till minskad ammoniakavdunstning. Hallberg och Holmqvist (2003) har gjort ett försök där de jämför djupströbäddar och växelströbäddar med avseende på ammoniakavgång, arbetstid och ströåtgång. Försöket genomfördes i ett stall med 25 boxar av typen uteboxstall. En kontrollperiod genomfördes med växelströbäddar under tre veckor och försöksperioden med djupströbäddar var nio veckor. Under båda perioderna mättes arbetstid, ströåtgång, ammoniakhalt och bäddjup. Mätningarna gjordes i fyra boxar en gång per vecka. Resultatet visade att det skiljde sig i arbetstid mellan att mocka växelströbädd och djupströbädd (ca 5minuter). Ströåtgången skiljde sig också mellan perioderna (0,7 balar under växelströperioden och 0,3 balar under djupströperioden). Ammoniakhalten ökade under djupströperioden (i genomsnitt 5,1 ppm) mot att under växelströperioden ha varit i genomsnitt 2,3 ppm. Strömaterial Halm: Tillgången på halm varierar beroende på var i landet man bor. I de södra delarna av Sverige är det lätt att få tag på halm och där är priserna låga. I de norra delarna är tillgången mera begränsad, eftersom det inte odlas lika mycket spannmål där. Halmen bör vara av god hygienisk kvalitet, (det vill säga låg halt av mikroorganismer som exempelvis svamp och bakterier), eftersom hästarna gärna äter halmen. Även mängden damm minskar då halmen är av god hygienisk kvalitet (Calming, 2001). 3

4 Det är vanligast att man använder vetehalm. Den är ljus till färgen har den bästa strukturen och är inte så aptitlig för hästen. Man kan också använda korn- och havrehalm, men dessa sorter är mer aptitliga och många hästar blir lätt bukiga (Mellberg, 1995). En av de stora fördelarna med halm som strömaterial är att hästen hela tiden kan plocka i halmen och hålla sig sysselsatt. Det är också bra för tarmen och matsmältningen, då halmen innehåller mycket fibrer (Myrin,1993). Halm är naturligt och lätt för naturen att bryta ner. Eftersom man kan sprida ut gödseln på åkrarna samma år, blir man fort av med den. (Jordbruksverket, 1993) En nackdel är att halm tar mycket plats, både som rent strö och gödsel (Calming, 2001). En annan nackdel är att halm inte har så god uppsugningsförmåga utan i första hand är ett dränerande underlag och om man inte sköter bädden på ett bra sätt uppstår lätt ammoniaklukt (Mellberg, 1995). Spån: I norra Sverige är användningen av spån mer frekvent, eftersom skogsindustrin är stor och spånet blir förhållandevis billigt. Det finns två olika sorters spån; kutterspån och sågspån. Kutterspånet köps oftast hårdpressat i plastbalar. Sågspånet köps oftast direkt från sågverket och förvaras då i container, löst på stallplanen eller annan lämplig förvaringsplats. Oavsett vilken spånsort man väljer ska man vara noggrann med att det inte är för dammigt. (Lundström, 1995) Fördelen med spån är att det har en god absorberande förmåga och bidrar till att göra stallet ljust. Det kräver inte heller stora förvaringsutrymmen (Mellberg, 1995). Den stora nackdelen med spån är att det måste lagras lång tid för att brytas ned och är därför inte så attraktivt som gödningsmedel. Spån kan också innehålla terpentin, vilket retar luftvägar, ögon och torkar ut hovarna. (Myrin, 1993) Torv: Det finns två olika sorters torv; blocktorv och frästorv. Skillnaden beror på hur torven är hanterad och bruten. Blocktorven känns porösare, är ljusare och har en bättre uppsugningsförmåga (Lundström, 1995). Torv bryts under sommarhalvåret i torvmossar och torkas. Torv som används som stallströ förpackas i säckar av icke genomskinligplast. Tillgång och pris varierar med skördeförhållandena (Mellberg, 1995). Torv har en överlägsen förmåga att absorbera vatten och ammoniak jämfört med övriga strömaterial (Airaksinen, 2001). Komposteringstiden är kort och brunnen gödsel är mycket eftertraktad som gödningsmedel (Mellberg, 1995). Torven kräver inga stora lagringsutrymmen varken som gödsel eller rent. Trots att torv kan uppfattas som dammigt ger det sällan några hostproblem (Myrin, 1993). En nackdel med torv är att det inte ger hästarna någon sysselsättning. Stallet ser också mörkt och smutsigt ut (Mellberg, 1995). Papper: Det är vanligast att pappersströ görs av dagstidningar, eftersom detta papper anses ha bäst uppsugningsförmåga. Papper går att sprida på åkrarna efter en kortare lagringstid. Positivt med papper är att det är i det närmaste dammfritt. Nackdelar är att hästarna blir sysslolösa och pappret blåser lätt omkring och ger att stökigt intryck. (Lundström, 1995) Tillsatser Ammoniakhalten i ett stall får endast tillfälligtvis överstiga 10 ppm (Jordbruksverket ). Ammoniakavgången är enligt Ventorp och Michanek (2001) högre vid temperaturer över 5ºC. På marknaden finns preparat som sägs kunna minska ammoniakavgången. 4

5 Stalosan: Miljöförbättringsmedel för desinfektion och förbättring av stallklimatet. Stalosan är ett pulver som strös direkt i stallet. Fukt absorberas och utvecklingen av ammoniak och svavelväte minimeras. Medlet är desinficerande och effektivt mot patogena mikroorganismer, virus, bakterier och svampar. Effektivt för förbättring av sanitära förhållanden i alla typer av stall. (Stalosan Bruksanvisning) Stalosan köps i 25 kg säckar och kostar 6,45 kr per kg + moms. Stalosan (Ca(H 2 PO 4 ) 2 ) är en sur sammansättning. Det tar upp och neutraliserar ammoniak. Detta är en mycket effektiv och omedelbar reaktion. Eftersom Stalosanet är surt, sänker det också ph. Fördelen med att miljön blir sur är att syra trycker ner bakterier och framför allt svampar. Att sänka ph:t är det mest effektiva sättet att förhindra svamptillväxt.(k. Ankner pers. medd., 2004) Kalk: Släckt kalk köps i 20 kg säckar och kostar 2,56 kr per kilo + moms. Släckt kalk är ett annat namn för kalciumhydroxid (Ca(OH) 2 ), vilket är basiskt. Kalken binder ammoniaken. Att binda ammoniak är en mycket långsammare reaktion än att neutralisera ammoniak. (K. Ankner pers. med., 2004) Eftersom ammoniak, liksom kalk, är basiskt kan kalken inte sänka ph och göra miljön sur. Kalken kan följaktligen inte förhindra svamp- och bakterietillväxt. (K. Ankner pers. med., 2004) MATERIAL OCH METOD Stall och hästar Vi har i vårt försök använt oss av 25 hästar som står uppstallade i samma stall. Stallet är ett isolerat men ouppvärmt stall. Varje box har en dörr in mot stallgången och en tvådelad dörr utåt. Den tvådelade dörrens överdel är alltid stängd på natten och öppen på dagen, förutom vid kyla (ca 15 Cº) och/eller blåst. Det inträffade inte under vårt försök. I stallet stod 4 ston och 21 valacker. Hästarna i försöket ingår i Hippologprogrammet, 10st dressyr- och 15st hopphästar. De gör därför ungefär samma arbete. Alla hästarna gick ute i hage ca 3,5 timme per dag och motionerades sex dagar i veckan. I boxarna fanns vattenkopp med uppvärmd cirkulation. Boxarna mockades morgon och eftermiddag. Till varje häst i försöket fanns en individuell foderstat sammansatt av: Hö eller hösilage och havre eller Krafft grund. Alla hästarna fick Betfor en gång per dag och mineraler, Krafft protein i den mån det behövdes för en korrekt foderstat. Tabell 1. Försöksuppställning avseende grupper och hästmaterial Avd Tillsats Boxantal Ston Valacker Ålder, år Vikt, kg. A Stalosan , medel: , medel: 652 B Kalk , medel: 10, , medel: 618 C Utan , medel: , medel: 617 5

6 Anläggning av bäddar I boxarna med Stalosan ströddes enligt bruksanvisning på förpackningen. Det innebar ca 1kg per box i botten och sedan en rejäl bädd med halm ovanpå. I boxarna med kalk valde vi att göra på samma sätt, eftersom vi inte kunnat hitta någon information i böcker eller via Internet, om hur man anlägger bäddar med kalk. Alla boxar ströddes med samma mängd halm. Enligt bruksanvisningen strös Stalosan varje vecka över bädden. Samma sak gjordes med kalkboxarna. All ren halm lades åt sidan och Stalosan eller Kalk ströddes över den hittills bildade bädden innan den rena halmen åter ströddes ut över. För att det inte skulle kunna skilja något på ammoniakhalten behandlade vi även de boxarna utan tillsatsmedel på liknande sätt. Registrerade parametrar De olika avdelningarna märktes med olika färger. Dessa färger användes också till att märka upp tre olika halmvagnar. Varje avdelning delade på den halmbalen som var märkt med avdelningens färg. I försöket användes rundbalar med halm. En bal vägde i genomsnitt 300 kg. Antalet kilo halm som användes dividerades med antalet boxar i avdelningen, för att få strömängd per box. För att mäta ammoniakhalten användes en gasbestämningspump,( Accuro, Dräger, Lübeck, Tyskland) och reagensrör för ammoniak (Dräger, Tyskland). För att mäta temperaturen i bädden användes en batteridriven inom/utomhus termometer. För att mäta djupet i bädden användes en kniv som stacks ner till botten av bädden. Vi mätte sedan på kniven hur djup bädden var. Mätprocedur Försöket pågick under åtta veckor (oktober- november). Under denna period hade vi fem mättillfällen. Första mättillfället skedde tio dagar efter anläggning av bäddar. De två följande mätningarna skedde med tio dagars intervall. De sista två mätningarna gjordes med 14 dagars intervall. Alla mätningar gjordes direkt på morgonen, då stallet bara varit öppet i 15 min. Ammoniakhalt och temperatur mättes i två boxar per avdelning, alltid i mitten av boxen. Dessa två var alltid de samma och vi valde att endast mäta hos valacker. Djupet mättes i alla boxar i alla avdelningarna. Statistisk bearbetning Analyserna gjordes i dataprogrammet SigmaStat Version 2 (SPSS Science, Chicago, IL, USA). För att undersöka om det fanns några signifikanta skillnader mellan tillsatserna och mättillfällena gjordes en tvåvägs variansanalys (en analys som visar medelvärde och standardavvikelse). Om det fanns skillnader, gick vi vidare i analysen med en Tukeys test, för att se var de specifika skillnaderna fanns. För att säga ett resultat var signifikant skiljt sattes signifikansnivån till p<0,05. 6

7 RESULTAT Ströåtgången per box och dag var ungefär lika oavsett med eller utan tillsats; för Stalosan 13 kg halm, kalk 14 kg halm och utan tillsats 13,6 kg halm. Ströåtgång och kostnad för strö och tillsats finns presenterat i tabell 2. Tabell 2. Ströåtgången vid de olika tillsatserna under försöksperioden Tillsats Ströåtgång per box Kostnad per box (halm+ tillsats) Stalosan (20,5 balar x 300kg)/8 boxar=769kg ,60=756,60 kr Kalk (22 balar x 300kg)/8 boxar=825kg 775,50+13,50=789 kr Utan (24 balar x 300kg)/9 boxar=800kg 752 kr Resultatet (signifikansnivåer) från den statistiska bearbetningen med en variansanalys visas i tabell 3. De visar att det endast finns signifikanta skillnader över tiden gällande djup och temperatur. Det är dock ingen skillnad mellan tillsatserna. I figur 1 visas temperaturer gemensamt för varje tillfälle. I vidare statistisk bearbetning visade en tendens (p= 0,054) mellan tillfälle 2 och 5. Resultat från de olika mättillfällena presenteras i tabellform som medelvärden och standardavvikelse för ammoniakavgång (tabell 4) och temperatur (tabell 5). Tabell 3. Sammanställning över signifikantnivåer. De signifikanta skillnaderna är märkta med fet stil Parameter Tillsats Tillfälle Tillsats*tillfälle Ammoniak p=0,655 p=0,627 p=0,264 Temperatur p=0,398 p=0,045 p=0,119 Bäddjup p=0,814 p=0,001 p=0,647 35,0 30,0 Temperatur, grader C 25,0 20,0 15,0 10,0 5,0 0, Antal dagar från anläggning Figur 1. Medelvärde och standardavvikelse för temperatur vid de olika mättillfällena. 7

8 Resultatet från bäddjup för alla tre grupperna visas i figur 2. Det var ingen skillnad mellan tillsatser. Diagrammet visar trenden för tillväxt över tiden, vilket var en signifikant ökning. Alla mättillfällena var signifikant skilda utom dagar och dagar Stalosan Kalk Utan tillsats Djup, cm Antal dagar från anläggning Figur 2. Diagrammet visar bäddjup för de tre olika försöksgrupperna vid varje mättillfälle. Resultatet presenteras som medelvärde och standardavvikelse. Det fanns ett samband (R 2 = 0,72) mellan tid och bäddens tillväxt, se figur 3. Ekvationen nedan kan användas för att förutsäga bäddjup. y = -0,0009x 2 + 0,24x + 5,4 Ekv 1. Där: y = bäddjup (cm) x = antal dagar från anläggning Djup, cm Antal dagar Figur 3. Diagrammet visar bäddens tillväxt över tiden. Linjen avser sambandet i ekvation 1. 8

9 Enligt Ventorp och Michanek (2001) så finns det ett samband mellan ammoniakavgången och temperaturen. De skriver att ammoniak inte avgår vid en omgivningstemperatur under 5ºC. Trots att omgivningstemperaturen är låg, så har bädden en högre temperatur. Vi tyckte därför att det skulle vara intressant att studera bäddens temperatur och ammoniakavgång, så vi plottade värdena emot varandra i figur 4. Vi kunde inte påvisa ett statistiskt samband. 25 Ammoniakavgång, ppm Bäddens temperatur, gr C Figur 4. Diagrammet visar uppmätt ammoniakavgång i relation till bäddens temperatur. Tabell 4. Medelvärdet och standardavvikelser för ammoniakavgången vid de olika mättillfällena angivet i ppm Tillsats 10 dgr 20 dgr 30 dgr 44 dgr 59 dgr Stalosan 12,8±11,7 2,8±0,4 5,5±2,1 1,0±1,4 2,0±1,4 Kalk 5,0±0,7 9,0±1,4 8,5±6,4 4,0±1,4 6,3±5,3 Utan 5,0±0,7 4,3±0,4 1,5±0,7 6,5±4,9 6,0±5,7 Tabell 5. Medelvärdet och standardavvikelser för temperaturen vid de olika mättillfällena angivet i C Tillsats 10 dgr 20 dgr 30 dgr 44 dgr 59 dgr Stalosan 19,8±0,4 16,5±0,0 16,8±1,8 20,3±3,2 30,5±10,6 Kalk 23,5±7,1 20,3±6,7 21,5±0,7 18,8±1,8 21,5±0,7 Utan 21,8±1,8 19,5±4,9 20,5±0,7 33,5±6,4 27,8±6,0 9

10 DISKUSSION När vi körde våra data genom ett statistikprogram kom vi fram till att vårt material var för litet. Antingen skulle vi ha gjort fler mätningar, eller mätt i fler boxar per mättillfälle. En anledning till antalet mätningar var vår begränsade ekonomi. Så här i efterhand har vi funderat på att det kunde ha varit intressant om vi mätt ph och även tagit mikrobiella prover. Stalosan är ett medel som förutom att begränsa ammoniakavgång, även är desinficerande, effektiv mot patogena mikroorganismer, bakterier, svampar och virus. Ett lågt ph motverkar även svamp och är därför intressant. Var det någon skillnad mellan boxarna beroende på tillsatsmedel med avseende på ammoniakavgången? Försöket visade inte att det var någon skillnad på ammoniakavgången. Detta resultat kan bero på att det inte användes tillräckligt mycket Stalosan respektive kalk under försöket. När vi efter försöket diskuterade med en kemist (pers. medd. K. Ankner, 2004), kom vi fram till att om det skulle bli någon effekt på ammoniakavgången skulle betydligt mer tillsatsmedel ha används. Vi märkte också att det gjorde stor skillnad om bädden var tillstökad eller inte. Hur mycket det var halmat dagen före hade också betydelse för resultatet. Om bädden var tillstökad, blev ammoniakhalten högre eftersom förorenad halm då kom till ytan. Vid några tillfällen hade det ströats rikligt dagen innan och vi kunde då märka en betydligt lägre ammoniakavgång. Var det någon skillnad mellan boxarna beroende på tillsatsmedel med avseende på djup? Försöket visade att bädden växte linjärt över tiden. Detta var ganska väntat. Vi tyckte i början att det var lite svårt att hitta ett bra sätt att mäta djupet, men blev bättre på det allteftersom. Den stora variationen i djupet vid det första mättillfället kan bero på detta. Bäddjupet varierade mycket i samma box beroende på om hästarna hade stökat till boxen under natten eller grävt ett hål i bädden. En annan orsak till variation var att det var olika personer som mockade boxarna olika dagar och veckor. Ibland togs också extra mycket utav bädden ut ur boxarna. Var det någon skillnad mellan boxarna beroende på tillsatsmedel med avseende på temperatur? Temperaturen ökade i bäddarna under försöksperioden. Det var dock ingen signifikant skillnad mellan de olika tillsatsmedlen. Temperaturen mättes i mitten av boxen, alternativt vid sidan om, om boxen var väldigt uppriven. Resultatet hade kanske blivit annorlunda om vi mätt antingen djupare eller längre ut åt kanten i boxen. Eftersom temperaturmätningen bara skedde hos valacker ansåg vi att det var mest lämpligt att mäta i mitten, där de oftast urinerar. Tidigare studier I Anderssons (1994) försök kom han fram till att Stalosan minskade ammoniakavgången. Detta resultat skiljer sig från vårt resultat. Anledningen kan vara att miljön i Anderssons (1994) försök var mycket kontrollerad. Vårt försök är utfört i ett riktigt stall, därför anser vi att vår studie ger ett mer tillförlitligt resultat. 10

11 Totalekonomi Vi kan konstatera utifrån våra beräkningar i resultatet att kostnaden för tillsatsmedlet är en liten kostnad jämfört med halmkostnaden. De stora besparingarna borde man kunna göra genom att mocka snålare. Slutsats och hypotesprövning Vår hypotes att ströåtgången inte kommer att skilja sig nämnvärt mellan de olika bäddalternativen kan antas. Däremot kan vår hypotes om att ammoniakhalten och bäddtillväxten kommer att vara lägst i Stalosanbäddarna och högst i bäddarna utan tillsatsmedel förkastas. Vår slutsats är att ströåtgången inte skiljer sig nämnvärt mellan tillsatsmedlen. Vi har inte heller kunnat påvisa någon skillnad på ammoniakhalten, bäddjupet eller temperaturen i bäddarna. Trots denna slutsats vill vi understryka att Stalosan fortfarande kan vara effektivt mot mikroorganismer, bakterier och svampar. REFERENSER Litteratur Airaksinen, S. H., Heinonen-Tanski, M-L. och Heiskanen Quality of different bedding materials and their influence on the compostability of horse manure. Journal of equine veterinary science, volume 21, nr 3. Andersson, M Performance of additives in reducing ammonia emissions from cow slurry. Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp. Calming, K Val av strömedel. Fördjupningsarbete nummer 150. Enheten för hippologisk högskoleutbildning, SLU, Uppsala. Hallberg, A, Holmqvist, V Utvärdering av permanentbädd med halm eller kutterspån. Fördjupningsarbete nummer 222. Enheten för hippologisk högskoleutbildning, SLU, Uppsala. Jordbruksverket Kompostering av stallgödsel. Jordbruksinformation 1, Lantbruksenheten, Linköping Jordbruksverket Djurskyddsbestämmelser- Hästar. Jordbruksinformation 12, Jordbruksverket, Jönköping. Lundström, H Dags att välja bästa bädden. Hästjournalen, nr 7/1995, s Mellberg, M Hästhållning i praktiken. LTs förlag, Stockholm. Myrin, M Välj rätt strömedel. Ridsport, nr 23/1993, s Stalosan bruksanvisning. Stormöllen A/S, Ringsbjergveg 16, DK- 4682, Tureby, Danmark. Ventorp, M. och Michanek, P Att bygga häststall. Sveriges Lantbruksuniversitet, Alnarp. Personliga meddelanden från Doktor i organisk kemi. K. Ankner Perstorp Neste Oxo. 11