VINDKRAFTSETABLERING OCH FÅGELSTRÄCK

Transkript

1 V Ä S T E R G Ö T L A N D S O R N I T O L O G I S K A F Ö R E N I N G R E V I D E R A D RAPPORT FRÅN FÅGELSTRÄCKRÄK- NINGAR VÅREN OCH HÖSTEN 21 I BOLLEBYGD VINDKRAFTSETABLERING OCH FÅGELSTRÄCK M A T S A X E L S O N F J Ä L L G A T A N B O R Å S

2 S A M M A N F A T T N I N G Ett kalenderårs fågelsträcksräkning med lite kompletterande uppgifter från Artdatabankens fågelobservationer i närområdet ger inte en heltäckande bild av fågelsträckens riktning, omfattning och intensitet i Bollebygds kommun. De observationer som gjorts kan dock vara en grund till vidare studier. Topografiskt finns sådana formationer i terrängen som är ledlinjer för fågelsträck. Sådana ledlinjer är höjdryggar, dalgångar, vattendrag och sjösystem. Centralt i kommunen strax intill centralorten finns en dalgång som från söder går i nordostlig riktning upp mot högre liggande skogsplatåer. Sprickdalen förgrenar sig i söder till Nolåns dalgång och Sörånsdalgång och i norr till Töllsjöslätten och fortsättningen på Nolånsdalgång mot nordost. Räkningar i anslutning till dalgången visar att det finns ett påtagligt fågelsträck längs dalgången. Räkningarna ser ut att ge något olika bild för vår och höst, åtminstone när det gäller svan- och gåssträck. Detta kan dock vara en felaktig slutsats beroende på tidpunkter för räkning och uppkomna vädersituationer. Såväl vårsträcksobservationer som höststräcksobservationer visar att relativt hög intensiteten och koncentrationen finns hela Nolåns dalgången upp till Töllsjöslätten för att vid Slätthult och Dammsjön vara ett utglesat sträck som sannolikt går på bredden och inte är så koncentrerat. Nolåns dalgång med förgreningar upp mot Töllsjö är en utnyttjad ledlinje för fågelsträcken. Det inbegriper också korridorer på ömse sidor om dalgången med några kilometers bredder. Korridorens bredd kan inte exakt bestämmas. En skattning kan vara ca 1 km österut och kanske 2 km västerut. Av de observationer som är gjorda förefaller höststräcket innehålla mindre av svanar och gäss, i stort sett ingen observation av sådana sträck har gjorts under hösten, medan småfågelsträcket förefaller vara desto större på hösten. Ett års observationer som sker diskontinuerligt är ett tunt underlag för bedömning men tendenser kan uttolkas. Nolåns dalgång, utgör för norrifrån sträckande fågel, inte en så dominerande ledlinje. Gäss och svan ser ut att sträcka mer österut än de punkter vi observerat på hösten. Vid vårsträcket utgör dalgången en gren från Kungsbackafjorden, Lygnern och Storån. ALLMÄNT Under 9 tog Bollebygds kommun kontakt med Västergötlands ornitologiska förening för att få underlag till lämpliga och olämpliga områden för vindkraftsexploatering i kommunen. Hösten 9 påbörjades arbetet med att försöka inventera hur fågelsträcken fördelar sig över Bollebygds kommun. Då arbetet kom igång sent på hösten fanns inga reella möjligheter att då komma fram till något användbart resultat. Starten utgjordes av några enstaka sträckräkningsförsök för att utröna lämpliga observationsplatser samt att se om det överhuvudtaget fanns något påtagligt fågelsträck genom kommunen. HÖSTRÄKNING 9 Hösträkningarna som gjordes i södra delen av kommunen i närheten av centralorten visade att det pågick sträck genom i kommunen. Topografin brukar vara en avgörande faktor och Nolåns dalgång som sträcker från söder till norr i nordostlig riktning är sannolikt en ledlinje för sträckande fåglar som kommer söderifrån. Söråns- och Nolåns dalgång går ihop strax söder om Bollebygds tätort där kan man förmoda att höststräcket samlas upp och går vidare söderut i Storåns dalgång. Hösträkningarna som gjordes i oktober visade att det fanns ett påtagligt sträck av trastfågel kommande norrifrån. Flockarna uppfattades som om de passerade genom det tilltänkta vindkraftsområdet i söder. 2

3 Bollebygd Figur 1. Hösträkning, 9. Svarta punkter avser ungefärligt läget på observationspunkterna, Kråktorp och höjden norr om Erikstorp. (Karta från Bollebygds kommun) VÅRRÄKNING 21 Slätthult Töllsjö Stenkulla Figur 2. Karta över de tre vindkraftsområdena samt vårräkningspunkter. Svarta cirklar anger ungefärliga observationspunkter. I Töllsjö området provades en extra punkt vid ett tillfälle, blå cirkel. Pilarna är en skattning av riktningarna inte sträckets bredd. 3

4 Vårräkningarna startade i mitten av mars 21 och avslutades i mitten av maj. Observationsplatserna förlades så att de antingen var i det tänkta området för vindkraftverk eller hade uppsikt över ett planerat område. Tre observationsplatser användes under våren: Stenkulla, Töllsjö och Slätthult. Vissa svårigheter att ha alla platserna fullt bemannade samtidigt har naturligtvis påverkat resultaten i form av att antal individer blivit underskattat. Dock är det så att tendenser ändå kan tolkas in. Tabell 1. Bemanning och observationsdatum för våren 21, siffran avser antalet observatörer. Mån Dag Stenkulla Töllsjö Slätthult Mars April Maj Summa tillfällen Den 2 mars gjordes en kortare räkning, ca 2 timmar, strax efter middagstid vid Kesebol ca 5 m nordväst om Bollebygds kyrka. Vid det tillfället noterades 25 fåglar varav 71 var ormvråkar sträckande norrut. Tabell 2. Koordinater för observationsplatser under våren 21. Namn WSG84 RT9 Stenkulla, Dalabacke N57 43,853', E12 36,341' X:645182, Y: Töllsjö 1 N57 47,83', E12 39,44' X: , Y: Töllsjö 2 N57 47,36', E12 37,576' X: , Y: Slätthult N57 49,483', E12 43,233' X: , Y: RÄKNINGSRESULTAT VÅREN 21 STENKULLA. Stenkulla har haft flest antal räkningstillfällen vilket också i viss mån speglas i antalet räknade individer. Förutom sträckrörelser så förekommer också proviantrörelser, furageringsrörelser. De lokala rörelserna är inte alltid med i räkningen då de inte uppfattas som sträck. Det är emellertid viktigt att påpeka att sådana rörelser finns. Särskilt till och från mindre tjärnar och sjöar runt omkring och i synnerhet för smålom. 4

5 Stenkulla våren Diagram 1. Räknade sträckande fågelindivider i Stenkulla, sträckriktning N, NNO, NO Av diagram 1 framgår att tidiga datum har en relativt hög siffra. Under de tidiga räkningstillfällena var sångsvan och gäss dominerande arter, men också karaktärsarter som bofink och sånglärkor. Måsfågel och duvor var dominerande under mitten på april. Det kunde konstateras att flockarna passerade på båda sidor om dalgången, någon kilometer på ömse sidor. Lite grand beroende på vindriktning, västlig sidvinden pressar flockarna österut och vice versa för ostlig vind. Mitt på dagen pågick vid några tillfällen ett sträck av ormvråk längs höjderna utefter dalsidan. Såvitt vi kan bedöma passerar flockarna på relativt låg höjd vid dåligt väder och flyger genom det föreslagna vindkraftsområdet. Från en brevduveuppfödare rakt ner i dalen från observationspunkten har vi fått information om hur tamduvorna rör sig. Via sändare har man kunnat mäta att fåglarna följer Storådalen söderut via Lygnern och ner mot Kungsbackafjorden samt att de följer samma rutt på sin väg tillbaka. TÖLLSJÖ Första räkningstillfället gjordes något öster om samhället, blå cirkel i figur 2. Vid de övriga tillfällena har räkningen skett strax söder om själva byn. Se den svarta cirkeln vid Töllsjö på figur 2. Ett klart samband mellan observationer i Stenkulla och Töllsjö har konstaterats. Sträcket har ofta gått längs höjdryggen väster om sandslätten. Töllsjö våren Diagram 2. Räknade sträckande fågelindivider i Töllsjö, sträckriktning N, NNO, NO Diagrammen mellan Stenkulla och Töllsjö ser relativt lika ut. Skillnaderna kan förstås bero på sikten och att en del flockar valt att följa en mer västlig eller ostlig rutt. Några observatörer i 5

6 Töllsjö har också uppfattat att det kommer ett sträck mer västerifrån som ansluter till det nordostliga. Det är däremot inte undersökt närmare. SLÄTTHULT Skillnaden i antal individer är slående. Dock skall här påpekas att den tidiga räkningen i mitten av mars inte kunde genomföras i Slätthult. Det är högst sannolikt att det datumet hade representerats av en högre stapel än de övriga datumen i Slätthult. Några flockar som setts i Stenkulla har också observerats i Slätthult. Antalet observatörer har också varit färre i Slätthult vilket också påverkar resultatet. Det intryck som erhållits vid observationer i Slätthult ger vid handen att det sträck som finns, t.ex. trädpiplärkor är ett glesare och på bredden mer utbrett sträck. Ledlinjer i terrängen är heller inte så tydliga, eller lätt identifierade, åtminstone inte ett för ett mänskligt öga Slätthult våren Diagram 3. Räknade sträckande fågelindivider i Slätthult, sträckriktning, NO TOTALBILD FRÅN VÅRENS RÄKNING Medelvärde Diagram 4. Antal observerade fågelindivider i medeltal Slås samtliga observationer ihop och ett medelvärde bildas på antalet observationsställen går mönstret igen. Fler datum och fler positioner hade gett en bättre bild men med ledning av det vi hitintills samlat in kan man säga att svan och gäss har en tydlig sträckväg under våren i dalgången. 6

7 HÖSTRÄKNING 21. Positionerna för höstens räkning justerades något med ledning av vårens arbete. Nya punkter rekognoserades. Observationspunkten i Slätthult ersattes med en observationspunkt vid Dammsjön ca 2,3 km nordnordost om den gamla punkten. Punkten vid Stenkulla ersattes av en punkt vid Bassasliden, ca 2,7 km nordnordväst om den gamla punkten. Töllsjöpunkten flyttades inte. En ny punkt lades in i södra delen av dalgången, Kesebol, ca 5 m nordväst om Bollebygds kyrka. Placeringarna inriktades på god sikt norrut samt på samband med de tänkta vindkraftsområdena. Punkten vid Kesebol användes bara vid två tillfällen i början av hösten. Dammsjön Töllsjö Bassaliden Kesebol Figur 3. Observationsplatser vid höstens sträckräkning. Pilarna avser att skatta riktning men inte bredd. 7

8 Tabell 3. Hösten 21, bemanning och observationsdatum, siffran avser antalet observatörer. Mån Dag Kesebol Bassasliden Töllsjö Dammsjön September Oktober November Summa tillfällen Tabell 4. Koordinater för observationsplatser hösten 21. Namn WSG84 RT9 Kesebol N57 4,65', E12 33,242' X: , Y:13667 Bassasliden N57 45,312', E12 35,787' X:647914, Y:13911 Töllsjö 2 N57 47,36', E12 37,576' X: , Y: Dammsjön N57 5,736', E12 43,72' X: , Y: RÄKNINGSRESULTAT HÖSTEN 21 Kesebol Räkningen genomfördes vid två räkningstillfällen i början av september, två dagar i följd. Avsikten var i huvudsak att se om det förekom något sträck av bivråk genom dalen men någon sträckande bivråk kunde inte identifieras de dagarna., däremot ett kontinuerligt sträck av ladusvalor. Observationsplatserna är inte identiska vilket kan ha inverkat på antalet räknade fåglar Kesebol hösten 21 Svalor 2195 Diagram 5. Antal observerade individer vid Kesebol, sträckriktning SV utefter dalen. 8

9 Bassasliden Bassasliden hösten Diagram 6. observerade individer vid Bassasliden, sträckriktning SV utefter dalen. Bassasliden ligger ca 9 km NNO om Kesebol. Antalet räknade fåglar skiljer sig markant mellan Kesebol och Bassasliden Bassasliden ligger högre upp utefter dalsidan och hygget har en sämre dragningskraft på svalor än Nolån. Det skulle kunna förklara skillnaden. Vid räkningstillfället 2113 var det en kraftig och byig SSO vind som dämpade sträckaktiviteten betydligt. Resultatet från den räkningen redovisas inte här. Sträcket ser ut att vara glesare här än i Töllsjö och Kesebol men något mer intensivare än Dammsjön. Töllsjö Töllsjö hösten Ca räknade fåglar Finkar utgör merparten 21922, svalor Diagram 7. Observerade individer vid Töllsjö, sträckriktning SSV. Någon direkt motsvarighet i antal har inte gått att verifiera på de övriga observationsplatserna. Någon jämförande räkning på samma datum på någon annan plats finns inte, men från Dammsjön kan man ana ett bo/bergfinksträck under samma period och ladusvalor sträckte intensivt vid Kesebol

10 Dammsjön Dammsjön hösten Finkar Diagram 8. Observerade individer vid Dammsjön, sträckriktning S. Dammsjön uppvisade en lägre sträcktendens än övriga platser, förutom finksträcket i slutet av september Sammanställning hösten 21 Ca individer Diagram 9. Sammanställning av hösträkningen 21. Vid räknetillfället har medelvärdet från de två platserna lagts in i diagrammet.. 1