Animaliska Biprodukter

Transkript

1 Animaliska Biprodukter

2 Sammanfattning Projektgruppen har arbetat med detta projekt under Gruppen bestående av livsmedelsinspektörer från kommunerna Eslöv, Höör och Hörby har tillsammans med MERAB tagit fram en arbetsrutin och information till livsmedelsverksamheter i kommunerna angående Animaliska biprodukter (ABP). Projektgruppen har tagit fram ett informationsmaterial som har skickats ut till aktuella livsmedelsverksamheter. Informationsmaterial finns att ta del av på kommunernas hemsida. Arbetsgruppen har utfört kontroller på 24 verksamheter. Resultatet visar att det finns stora brister i kunskapen om ABP hos verksamheterna och att ämnet är relativt okänt. Projektgruppen har efter arbetets gång kommit fram till att det krävs tydligare och bättre information till verksamheterna. Framöver krävs tydligare samordning och information för att ABP-kontroll ska kunna anses vara ändamålsenlig och effektiv. Detta innebär att de centrala myndigheterna med ansvar för avfall, miljö, livsmedel samt foder måste samarbete i högre utsträckning än vad som sker idag. Inledning Animaliska biprodukter, även kallat ABP, är hela kroppar eller delar av kroppar från djur, produkter av animaliskt ursprung eller andra produkter som från djur som inte är avsedda som livsmedel, inbegripet ägg, embryon och sperma. ABP berör flera olika områden, som foder, avfall, livsmedel och djurskydd. Lagstiftningen tillkom för att reglera användningen av kadaver (döda djur) och animaliska produkter som inte räknas som livsmedel för att minska risken för spridning av sjukdomar. Vissa delar av djuret blir ABP direkt i hanteringen, eftersom det enligt lag inte är tjänligt som livsmedel, som till exempel specificerat riskmaterial (SRM). Livsmedel blir ABP när verksamhetsansvarig bedömt att ett livsmedel inte kan säljas som livsmedel eftersom förpackningen är defekt, att produktens sista förbrukningsdag har passerat eller liknande. När ett livsmedel blivit ABP kan det inte återgå till att bli livsmedel. Även matavfall räknas som ABP. Vår definition av matavfall innefattar animaliskt produktionsspill från restaurangliknande verksamhet. Hit räknas all tillagning, även bakning av bullar, som innehåller animaliska produkter, och servering för direkt förtäring. Däremot räknas inte exempelvis färdigförpackade maträtter eller charkprodukter som säljs över disk (om det inte gäller produktionsspill vid tillagning).

3 Bakgrund Avfallsplanen är kommunernas styrande dokument när det gäller avfallshantering. I den gällande avfallsplanen ( ) listas de övergripande mål som grundar sig på de nationella och regionala avfallsmålen. ABP innefattas som ett delmål i avfallsplanen. Projektetgruppen består av tjänstemän från Eslöv, Höör och Hörby och MERAB. Gruppen har arbetat med mål 9 åtgärd 2. Mål 9: Senast år 2017 ska 75 % av det matavfall som tas om hand av MERAB uppnå så god kvalitet att det kan behandlas för återvinning av både växtnäring och energi. Åtgärd 2: Återvinning av växtnäring och energi från matavfall Del 2: Tillsyns- och informationskampanj om hantering av matavfall i livsmedelsverksamheter. Ansvarig: Miljönämnd eller motsvarande hos respektive kommun. Tid: Kostnad: Ingår i det dagliga arbetet. Uppföljning: Avrapportering till Uppföljningsgruppen. Förarbetet inom projektet visade att det är främst ABP kategori 3 och delvis kategori 2 som uppstår i detaljhandel. Därför har det fokuserar på dessa kategorier. Enligt Jordbruksverkets vägledning är det varje kommun ansvar att genomföra en riskbedömning och planera för ABP kontroll. Tabell 1 visar olika exempel på hur ABP i detaljhandeln uppstår: Kategori 2 Kan förekomma när animaliska produkter återkallas på grund av för höga halter patogena mikroorganismer. Kategori 3 Kan förekomma då matavfall skickas till rötning eller kompostering. Kategori 3 Kan förekomma genom att livsmedel, som inte bär på någon känd smitta, kasseras då de passerat bäst före-datum/sista förbrukningsdatum. Syfte Projektets syfte har varit att öka tydligheten och informationen gentemot livsmedelsföretagen. Det har utförts genom att projektgruppen tagit fram ett informationsmaterial som skickades ut till berörda verksamheter samt publiceras på projektmedlemmarnas hemsidor. Efter att informationsmaterialet skickats ut genomfördes kontroll på verksamheterna. Förväntade effekter blir en ökad medvetenhet och kunskap om ABP för livsmedelsföretagen. Projektet kommer leda till att underlätta kontrollen av avfallshantering och göra den likvärdig över kommungränserna.

4 Metod Projektet inleddes med en granskning av aktuella författningar och vägledningar om ABP. Även allmän information på Jordbruksverkets hemsida granskades. Utifrån granskat material upprättades ett informationsmaterial (Bilaga 1), gemensamt för projektets deltagare. Därefter genomfördes en riskanalys för att identifiera aktuella verksamheter utifrån kommunernas interna register över livsmedelsverksamheter. Riskanalysen har grundats på Jordbruksverkets vägledning. Informationsmaterialet skickades ut till de verksamheter som identifierats i riskanalysen. Efter utskicket togs kontakt med verksamheterna för att genomföra en kartläggning över deras hantering av ABP. Kartläggningen genomfördes med en gemensamt framtagen checklista (Bilaga 2), som användes vid platsbesök alternativt genom telefonkontakt. Resultatet sammanställs i denna rapport. Resultat Inspektörer från Eslöv, Höör och Hörby har sammanlagt kontrollerat 24 verksamheter inom projekt. Vid kontrollen efterfrågades verksamheternas rutiner för hantering av ABP. Utifrån det framkom att många har allmänna rutiner för avfall, men bara en verksamhet har specifika rutiner för ABP samt är den enda verksamheten i projektet som hade uppmärkt behållare. En annan verksamhet hade precis anlitat ett nytt avfallsbolag och inkluderade ABP-hantering i detta efter informationsutskicket. Avtalet har dock inte trätt i kraft vid kartläggningen. Av de 24 butikerna har 67 % avtal med MERAB (16st), där både animaliskt och organiskt avfall kasseras i samma behållare. 20 % av verksamheterna har ett avfallsavtal med privata företag (1 Carl F, 3 Ragnsells, 1 Ohlssons AB) och en verksamhet uppgav att man inte visste vilket företag man hade avtal med. Bara en av verksamheterna kasserar ABP i korrekt märkt behållare, handelsdokument skickas med och både transportör och mottagningsanläggning är ABP-godkända. Tabell 2 visar summering av frågor från checklistan av de 24 förfrågade företagen enligt checklista. Ja Nej Finns det kännedom om ABP 7 17 Finns det rutiner för hantering av ABP-avfallet 1 23 Används kommunalt avfallsbolag 16 7 (1*) Används handelsdokument 1 23 Vet verksamheten vart avfallet tar vägen 8 16 *butik som inte vet vilket avfallsbolag de använder. När Kategori 2 material uppstår i verksamheten skickas avfallet antingen tillbaka till huvudlagret eller slängs i butikens kärl. Fem verksamheter angav att man märker upp avfallsbehållaren för transport vid återkallande av produkt. Det råder även stor okunskap om vilken anläggning avfallet går till. 16 av verksamheterna (67 %) kunde inte ange vart deras avfallsbolag gör med avfallet. Allt animaliska avfall kasseras inte i avfallsbehållare. Vid kartläggning framkom att: Två verksamheter angav att en del av avfallet går till vilt foder. En verksamhet lägger en del av avfallet i privat kompost. Två verksamheter tar hem och äter produkter som har gått ut i hållbarhet. En verksamhet angav att man utfodrar sina egna djur En ger bort fiskrens vid förfrågan. En verksamhet angav att man ger bort det till personalen.

5 Diskussion Animaliska biprodukter (ABP) är ett område som är relativt okänt inom livsmedelskontrollen i Sverige. Områdets lagstiftning är komplex och kan uppfattas som svårtolkad. ABP är ett kontrollområde som många myndigheter inte arbetar aktivt med. Detta innebär att kraven som ställs på verksamheterna i landet inte är likvärdiga. Verksamheterna som kontrollerades i projektet kunde inte identifiera ABP i verksamheten, och det finns en stor kunskapsbrist som gör att de inte följer gällande lagstiftning. Vidare är det många företag som inte ser nyttan med ABP lagstiftningen utan upplever den som onödig då de redan sorterar ut matavfall. De upplever även lagstiftningen som onödigt hård och ifrågasätter att den endast "slår ner" på kommersiell verksamhet. En privatperson som slänger ett paket köttfärs som blivit dåligt får lov att kasta detta i matavfall medan en verksamhet ska sortera ut det som ABP. I dagsläget är det bara de privata avfallsbolagen som erbjuder hantering av ABP-avfall. Detta innebär för detaljhandeln att det inte finns någon totalentreprenör avseende hämtning av avfall. Det kommunala renhållningsbolaget har monopol på hämtning av hushållsavfallet, vilket en detaljhandel i regel genererar, men saknar i dagsläget möjlighet att erbjuda hämtning av ABP. Resultatet visar att en stor del av verksamheterna har avtal med det kommunala renhållningsbolaget för hämtning av avfall. För att få en effektiv utsortering av ABP krävs det att företagarna informeras om kravet på utsortering av ABP, varför kravet finns samt att det kommunala renhållningsbolaget kan tillhandahålla denna tjänst. Efterföljande arbete För att ABP-lagstiftningen ska följas ute i verksamheterna krävs tydligare och bättre information om varför det är så viktigt samt vad som faktiskt gäller. Förslagsvis kan ett nytt projekt startas som syftar till att gällande lag ska implementeras ute i verksamheterna. Att göra det enklare för verksamheterna kan leda till att fler följer lagen, exempelvis att de kan anlita en totalentreprenör. Slutsats Efterlevnaden av ABP-lagstiftningen är näst intill obefintlig. Främst verkar kunskap saknas bland verksamheterna. Tydligare samordning och information är absolut nödvändigt för att ABP-kontroll ska kunna anses vara ändamålsenlig och effektiv. Detta innebär att de centrala myndigheterna med ansvar för avfall, miljö, livsmedel samt foder måste samarbete i högre utsträckning än vad som sker idag.