Lidhemssjöns funktion i ett historiskt perspektiv - Tillägg 2 till utredning om övergödning vid Lidhemssjön, Aggån och Yttre Kanalen

Transkript

1 Lidhemssjöns funktion i ett historiskt perspektiv - Tillägg 2 till utredning om övergödning vid Lidhemssjön, Aggån och Yttre Kanalen Håkan Sandsten

2 Innehåll Sammanfattning... 3 Inledning... 3 Bakgrund... 4 Metod... 5 Trender för fosfor... 6 Trender för kväve... 8 Trender för totalt organiskt kol Förutsättningar för tidsserier av näringsbudget Näringsbudget Lidhemssjön jämfört med Hammarsjön Lidhemssjön jämfört med Näsbyholmssjön Rekommendationer för fortsatta studier Referenser Adress: Telefon: E-post: info@calluna.se CALLUNA AB (Vx) Nätadress: Holmgatan 4 Postgiro Malmö Bankgiro !!!!!!! 2

3 Sammanfattning Vattenkvaliteten i Lidhemssjöns utlopp har försämrats med ökade fosforhalter och transporter mellan och 2000-talet. Även halter och transporter av totalt organiskt kol har ökat. Någon gång runt 1999 förändrades sjöns näringsbalans och betydligt större mängd fosfor började läcka ut från sjön än tidigare. Från att ha läckt ca 100 kg fosfor per år började sjön läcka ca 1200 kg. Det är sannolikt att det var översvämmad åkermark som stod för läckaget av fosfor. Åkermarken översvämmades först när en brand bekämpades och därefter var det svårt att få bort vattnet. Till slut övergavs odlingen av åkermarken och sjöns yta ökade med ca en tredjedel. Det finns tydliga tecken i vattenkemidata på att undervattensväxterna i sjön är borta och att fosforrik översvämmad gammal åkermark i västra Lidhemssjön läcker och ger upphov till algblomningar under somrarna. Kanske finns det svaga tendenser till att åtminstone kvävetransporter och vattenfärg i sjöns utlopp har minskat något under de senaste åren. Slutsatserna utifrån vattenkemi om algblomning, vattenväxter, grågäss, brunifiering, näringsläckage och näringsbudget stöds av liknande händelser i Hammarsjön och Näsbyholmssjön. Miljöeffekter av att en uppodlad gammal sjöbotten återgår till sjö igen, är intressant i ett mycket större perspektiv. Det finns många sjösänkningsföretag i Sverige och invallningar och pumpar kommer inte att hålla för alltid. Risken finns därför att mer åkermark kommer att återgår till sjö och fortsatta studier i Lidhemssjön är därför intressant för vilka effekter man kan förvänta sig av sådana översvämningar. Fortsatta undersökningar av vattenkemi rekommenderas. Kartering och studier av sjöbottnens beskaffenhet och benägenhet att läcka näring föreslås. Vattenståndsfluktuationer har stor betydelse för vattenvegetationens zonering och därför föreslås en utredning om förutsättningarna för en naturvårdsanpassad reglering. Syftet skulle bland annat vara att få tillbaka mer vattenvegetation i Lidhemssjön. Vegetation är en nyckel till bättre vattenkvalitet i en så grund sjö. Inledning Vattendrag runt Lidhemssjön i Växjö kommun har, trots förbättrad avloppsrening, övergötts kraftigt de senaste decennierna. Växjö kommun, Länsstyrelsen, LRF och Mörrumsåns vattenråd samarbetar därför i ett Leader Linné-projekt för att minska övergödningen av Åsnen via Aggån. I en tidigare undersökning i detta projekt (Calluna 2014), provtogs kvaliteten i vattendragen mer intensivt än vanligt runt Lidhemssjön under år Undersökningen kom fram till att Yttre Kanalen och Tävelsåsbäcken är de områden där det är lämpligast med åtgärder mot övergödning. Några olika förslag till åtgärder presenterades i den tidigare rapporten. Ett frågetecken som kvarstod var hur näringstransporter varierat och hur Lidhemssjöns näringsbudget sett ut i ett långt tidsperspektiv. Därför har Växjö 3

4 kommun genom Anders Lundgren bett Calluna att göra en djupare analys av vattenkvaliteten runt Aggån från 2013 och den historiska utvecklingen av transporter under En central fråga är om sjön har fungerat som en fälla eller källa för fosfor. Data från den samordnade recipientkontrollen utnyttjas för att statistiskt och grafiskt analysera näringsbalansen i sjön och hur den har utvecklats genom åren. Västra delen av dagens Lidhemssjön var till 90-talet invallad åkermark, men den översvämmades och sjöns yta ökade med ungefär en tredjedel. Åkermarken översvämmades först för att bekämpa en brand och därefter var det svårt att få bort vattnet. Efter några års försök övergavs odlingen av åkermarken och sjöns yta ökade med ca en tredjedel. Det finns muntliga uppgifter om att vattenvegetationen i Lidhemssjön minskade kraftigt ungefär i samband med översvämningen, men det finns inga undersökningar eller skriftliga uppgifter om detta. Jordbrukmarkens påverkan på vattnet, utökningen av sjön när sjösänkningsföretaget upphörde, vegetationens minskning är av särskilt intresse som möjliga förklaringar till näringsbalansen. I denna rapport jämförs liknande fall i andra sjöar. Rekommendationer till fortsatta undersökningar som syftar till att minska övergödningen av Åsnen ingår. Bakgrund Från december 2012 till januari 2014 undersöktes vattenkemi på två nya provpunkter i de två tillflödena till Lidhemssjön. Det största tillflödet, Skyeån, provtogs närmare inloppet i sjön än vad som gjorts i den ordinarie provpunkten i Mörrumsåns recipientkontrollprogram uppe vid Ingelstad (343 Nedströms Ingelstads avloppsreningsverk, Figur 1). Anledningen till den nya provpunkten var att undersöka om de jordbruks- och betesmarker som finns mellan Ingelstad och Lidhemssjön bidrar med stora mängder näring till vattnet eller på något annat sätt påverkade vattenkvaliteten. I så fall skulle åtgärder på dessa marker vara lämpliga för att minska övergödningen av Lidhemssjön. Det andra tillflödet, Yttre Kanalen, provtogs längre från inloppet i sjön än vad som gjorts i den ordinarie provpunkten i Mörrumsåns recipientkontrollprogram (464 Yttre Kanalen). Anledningen till denna nya provpunkt var att undersöka om de flacka jordbruksmarker som finns på Djurle myr bidrar med stora mängder näring till vattnet eller på något annat sätt påverkade vattenkvaliteten. I så fall skulle åtgärder på Djurle myr vara lämpliga för att minska övergödningen av Lidhemssjön. Ett annat motiv till de nya provpunkterna var att få bättre information om hur mycket näring som rinner in och ut ur Lidhemssjön. En sådan näringsbalans gjordes för 2013, men det var mycket torrt väder då och därför skulle det även vara intressant att se hur sjön har fungerat historiskt. För att göra en tidsserie med näringsbalanser, utan de nya provpunkterna, måste man undersöka om den ordinarie provpunkten i Skyeån kan användas års data ska utnyttjas för att kontrollera om det är möjligt. 4

5 ! 343B!!!Lantmäteriet,!Geodatasamverkan! 344!Stadsbyggnadskontoret,!Växjö!kommun!! Figur 1. Karta över området där provpunkterna är belägna, med provpunkterna markerade med nummer. De långa tidsserier av vattenkemi som finns ska även utnyttjas för att bättre förstå Lidhemssjöns limnologi. Sjön har genomgått stora förändringar och det är intressant att förstå mekanismerna bakom miljöproblemen för att man ska kunna åtgärda dem. Utblickar mot andra sjöar som genomgått liknande förändringar ska också göras i denna rapport. Metod Data för totalkväve, totalfosfor samt TOC från den samordnade recipientkontrollen i Mörrumsån under perioden har hämtats från datavärden för vattenkemi, Institutionen för vatten och miljö på SLU. Under perioden har Calluna utfört provtagningen och data för denna period fanns därmed redan tillgänglig. Information om de tre aktuella provpunkterna finns i tabell 1. Antalet mättillfällen skiljer sig åt mellan olika år och olika provpunkter, från två till tolv tillfällen per år, men under majoriteten av åren har prov tagits vid sex tillfällen. Under åren utfördes ingen provtagning vid provpunkt 343 Aggån nedströms Ingelstads ARV. Under 1990 och 1991 analyserades totalfosfor på extra många prover från 464 Yttre Kanalen Södragård, men dessa enstaka analyser har inte tagits med i rådata utan endast de ordinarie proverna har behandlats i denna rapport. Rådata är sammanställd i bilaga 2. Transportberäkningar har utförts för perioden , samt år 2014 i provpunkt 344. Data över total stationskorrigerad dygnsvattenföring har hämtats från SMHI:s vattenweb enligt de 5

6 avrinningsområden angivna i sista kolumnen i tabell 1. Transporter för perioden har beräknats med hjälp av vattenföringsdata som Länsstyrelsen i Kronobergs län har fått från SMHI. Beräkningsmodellerna för vattenföring (PULS och S-Hype) har förändrats över perioden, men har ändå använts för trendberäkningar. Det är lite inkorrekt statistik, men vi hoppas att årsmedeltransporterna är relativt samstämda mellan modellerna. För punkt 464 har vattenföringsuppgifter från Yttre kanalens mynning i Lidhemssjön använts, för 344 uppgifter från Aggåns mynning i Åsnen. För provpunkt 343 har vattenföringsuppgifter för Skyeåns mynning använts för att få rätt näringsbalans in i Lidhemssjön. Av denna anledning skiljer sig de i denna rapport beräknade transporterna från transporter redovisade i första rapporten (Calluna 2014), då vattenföringsuppgifter från en punkt längre uppströms i Skyeån användes. Transporterna och medelvattenföringen skiljer sig dessutom åt generellt mellan förra och denna rapport, då SMHI nu publicerat de stationskorrigerade vattenföringsuppgifter som inte fanns tillgängliga förut. Vid de tillfällen då analysresultatet varit ett <-värde har halva det angivna värdet använts för transportberäkningarna. Tabell 1. Provpunkter med ID-nummer, namn, koordinater samt vilket avrinningsområdes-id (AROID) som använts för vattenföringsuppgifter till transportberäkningar. Lokal- ID Lokalnamn X- koordinat Y- koordinat AROID (vattenföring) 464 Yttre Kanalen Södragård Aggån nedströms Ingelstads ARV Aggån mynningen i Åsnen Trender för fosfor Halten av fosfor i Lidhemssjöns utlopp (344) har ökat sedan 80- och 90-talen. Det syns i Figur 2 att årsmedelhalt av totalfosfor ökade markant från slutet av 90-talet till slutet av 00-talet. Från 2009 har eventuellt årsmedel börjat sjunka igen men det är fortfarande på en högre nivå än på 90-talet. Även årstransporten av fosfor från Lidhemssjön har ökat mellan 90- och 00- talet, men här är mellanårsvariationerna större än för halterna på grund av skillnader i nederbörd (Figur 3 och Bilaga 1). 6

7 Figur 2. Årsmedel av totalfosforhalt i Lidhemssjöns utlopp (344) från Calluna (2015). 8000" 7000" 6000" 5000" 4000" 3000" 2000" 1000" 0" 1990" 1991" 1992" 1993" 1994" 1995" 1996" 1997" 1998" 1999" 2000" 2001" 2002" 2003" 2004" 2005" 2006" 2007" 2008" 2009" 2010" 2011" 2012" 2013" 2014" Transport)Tot*P)(kg/år)) Figur 3. Årstransport av fosfor från Lidhemssjöns utlopp (344). Störst transport av fosfor från sjön var det 2007 följt av 2004, 2002, 2006 och Både 2007 och 2004 var det stora översvämningar under juli i Småland, 2002 var det en blöt vinter, 2006 var det en kraftig vårflod och mycket nederbörd i november och 2011 var det överlag ett nederbördsrikt år. Det är intressant att se att de månader med allra högst transporter från sjön föregås av en flera månader med mycket låga transporter. Ytavrinningen av fosfor blir högst när det kommer mycket regn på torr mark. Årstidsvariationerna av fosfor är intressanta i Lidhemssjöns utlopp eftersom de har förändrats så mycket före och efter Figur 4 visar halterna över säsongen under de tolv senaste åren och de tolv föregående åren. Under juli, augusti och maj är fosforhalterna uppenbart högre än tidigare år medan januari, mars och oktober inte uppvisar lika stora skillnader. Totalfosforhalter i sjöar under sommaren är oftast förknippad med biomassan av växtplankton i vattnet och det bör vara algblomning under sommaren som orsakar förhöjningen. Algblomningen kan i sin tur bero på att undervattensväxter numera har försvunnit från sjön. Ett annat tydligt tecken på att algblomningarna har ökat i sjön är den stora ökningen av grumlighet (turbiditet) som syns i Bilaga 2. 7

8 Tot$P&(µg/l)& 160" 140" 120" 100" 80" 60" 40" 20" 0" 0" 2" 4" 6" 8" 10" 12" Månad&1988$2000& Tot$P&(µg/l)& 160" 140" 120" 100" 80" 60" 40" 20" 0" 0" 2" 4" 6" 8" 10" 12" Månad&2001$2013& Figur 4. Säsongsvariationer av totalfosforhalter i Lidhemssjöns utlopp under resp Trender för kväve Kvävehalter i Lidhemssjöns utlopp (344) har inte förändrats mycket sedan 1978, vilket syns på årsmedelhalterna av både totalkväve och nitratnitritkväve i Bilaga var halterna högre än vanligt. Eftersom fosfor ökat men kväve inte förändrats, har förhållandet mellan dem också förändrats vilket kan ha effekter på växtplanktonsamhällets sammansättning (Figur 5). Kvävefixerande cyanobakterier kan gynnas av att kväve blir relativt ovanligt jämfört med fosfor. När fosfor är i överflöd jämfört med kväve kan de växtplankton som kan fixera sitt eget kväve från kvävgas gynnas. Kväve brukar ha ett intressant säsongsmönster som kan förklara en del om växtplankton och vattenväxter i en grund sjö. Det gäller både totalkväve och nitratnitritkväve, men det senare är lite intressantare på sommaren eftersom det brukar försvinna från vattnet i sjöar med mycket vattenväxter. Vattenväxternas produktion verkar vara begränsad av nitrat, vilket därför tas upp fullständigt. Nitratnitrit blir därför inte detekterbart i vattenprov från sjöar med mycket växande vattenväxter. Nitratnitritkväve är högvärdig näring för både växtplankton och kärlväxter, men kärlväxterna verkar ha högre affinitet för kväve, medan växtplankton har högre affinitet för fosfor. I Figur 6 syns det att nitratnitrit har haft mycket tydligt säsongsvariation med högre halter på vintern än på sommaren och hösten. I juli och augusti är halten ofta mycket låg eller odetekterbar. Om man jämför perioderna och verkar vinterhalterna ha varit högre på 90-talet, vilket kan ha att göra med att fånggröda på åkrar inte var så vanligt då, som under 2000-talet. Vintergröna fält ska läcka mindre kväve än plöjda marker. Tittar man noga på halterna av nitratnitritkväve i augusti (och juli) i Figur 6, ser de lägre ut under 90-talet än 00-talet. I Figur 7 har därför varje års augustihalt av nitratnitritkväve plottats i en tidsserie och det är ganska tydligt att halterna har ökat. Halter under 8

9 detektionsgräns var vanliga i augusti fram till mitten av 90-talet, men därefter har det bara hänt Ökningen bör bero på att vattenvegetationen tog upp mer nitratnitritkväve under somrarna under 90-talet, än vad den gjorde under 00-talet. Även totalkväve verkar ha ökat något under 00-talet jämfört med 90-talet. Som tidigare har nämnts så ökade inte årsmedelhalterna av totalkväve, men det verkar som om upptaget eller omvandlingen av kväve i sjön under somrarna har försämrats. 140" 140" 120" 120" Tot$N&/&Tot$P& 100" 80" 60" 40" Tot$N&/&Tot$P& 100" 80" 60" 40" 20" 20" 0" 0" 2" 4" 6" 8" 10" 12" Månad&1988$2000& 0" 0" 2" 4" 6" 8" 10" 12" Månad&2001$2013& Figur 5. Säsongsvariationer i kvävefosforkvoter i Lidhemssjöns utlopp under resp Medel är 46 för perioden och 30 för NO2+NO3&N'(µg/l)' 1800" 1600" 1400" 1200" 1000" 800" 600" 400" 200" 0" 0" 2" 4" 6" 8" 10" 12" Månad'1988&2000' NO2+NO3&N'(µg/l)' 1800" 1600" 1400" 1200" 1000" 800" 600" 400" 200" 0" 0" 2" 4" 6" 8" 10" 12" Månad'2001&2013' Figur 6. Säsongsvariationer av nitratnitrit i Lidhemssjöns utlopp under resp Medel är 46 för perioden och 30 för

10 NO2+NO3&N'(µg/l)' 200" 180" 160" 140" 120" 100" 80" 60" 40" 20" 0" 1975" 1980" 1985" 1990" 1995" 2000" 2005" 2010" 2015" Figur 7. Augustihalter av nitratnitritkväve i Lidhemssjöns utlopp från 1978 till Trender för totalt organiskt kol Halten av totalt organiskt kol (TOC) i Lidhemssjöns utlopp (344) har ökat sedan 80- och 90- talen. Det syns i Figur 8 att årsmedel av TOC ökade stadigt från slutet av 80-talet till slutet av Från 2009 har eventuellt årsmedel börjat sjunka igen men det är fortfarande på en högre nivå än på 90-talet. Denna så kallade brunifiering är numera välkänd och beror delvis på att försurningen har minskat. Vattenfärgen (ett indirekt mått på andelen humus i vattnet) har ökat ännu mer markant (Figur 9). Både TOC och vattenfärg hänger samman med ljusklimatet på botten av en sjö och påverkar därmed möjligheten för undervattensväxter att växa. Särskilt i maj är det kritiskt när växterna ska starta sin tillväxt och därför har maj månads vattenfärg plottats i en tidsserie (Figur 10). Det syns tydligt att något hände mellan 1998 och Det skulle inte vara konstigt om vattenvegetationen slogs ut under perioden Ljusklimatet i sjön under våren måste ha varit mycket dåligt. Figur 8. Årsmedelhalt av totalt organiskt kol i Lidhemssjöns utlopp (344). 10

11 Va#enfärg*(mg*Pt/l)* Figur 9. Årsmedel av vattenfärg i Lidhemssjöns utlopp (344). 300" 250" 200" 150" 100" 50" 0" 1970" 1980" 1990" 2000" 2010" 2020" 436 Figur 10. Majvärden av vattenfärg i Lidhemssjöns utlopp från 1978 till ! 343B!!!Lantmäteriet,!Geodatasamverkan! 344!Stadsbyggnadskontoret,!Växjö!kommun!! Figur 11. Karta med de tre provpunkter som har använts för historiska transportberäkningar och för näringsbalanser. 11

12 Förutsättningar för tidsserier av näringsbudget En näringsbudget för hur mycket fosfor, kväve och totalt organiskt kol som rinner in och ut ur Lidhemssjön under 2013 gjordes i en tidigare rapport (Calluna 2014). Då utnyttjades en extra provpunkt (343B) närmare Skyeåns inlopp än den ordinarie provpunkten uppe vid Ingelstad (343, Figur 11). För att göra en tidsserie med näringsbudgetar för äldre data måste skillnader mellan 343B och 343 först undersökas. Kan 343B ersättas av 343 under tidigare år? Ett parvis t-test av totalfosforhalterna i Skyeån 343 jämfört med 343B visade ingen statistiskt signifikant skillnad för perioden december 2012 till januari 2014 (p=0,9 t=0,118 n=14). Fosforhalterna verkade alltså inte förändras statistiskt signifikant på sträckan mellan Ingelstad och Lidhemssjöns inlopp. Parvist t-test är ett starkt statistiskt test som borde visa skillnader om det fanns några. Även en linjär regression mellan de två provpunkterna för totalfosforhalter vid varje provtagningstillfälle visar ett tydligt 1:1 samband (Figur 12). Det är bra eftersom det betyder att den långa tidsserie av halter som finns för 343 uppe vid Ingelstad med stor sannolikhet kan användas för beräkningar av fosforbudget för Lidhemssjön. (För fosfatfosfor finns det alltför många halter under detektionsgräns för att någon meningsfull statistik ska kunna göras). 50" 40" y"="0,9895x" R²"="0,85667" Tot$P&provpunkt&343B& 30" 20" 10" 0" 0" 10" 20" 30" 40" 50" Tot$P&provpunkt&343& Figur 12. Relationen mellan totalfosfor i Skyeån uppe vid Ingelstad (343) och nere vid Lidhemssjön (343B). Data från den period då båda provpunkterna provtogs från december januari

13 På samma sätt som totalfosfor undersöktes även totalkväve i Skyeåns båda provpunkter. Ett parvis t-test av totalkvävehalterna i Skyeån 343 jämfört med 343B visade ingen statistiskt signifikant skillnad för perioden december 2012-januari 2014 (p=0,6 t=0,58 n=14). Kvävehalterna verkar alltså inte heller förändras statistiskt signifikant på sträckan mellan Ingelstad och Lidhemssjöns inlopp. En linjär regressionen mellan de två provpunkterna för varje provtagningstillfälle visade inget tydligt samband pga två extrema halter. Även totalt organiskt kol undersöktes i de två provpunkterna. Ett parvis t-test av halterna av totalt organiskt kol i Skyeån 343 jämfört med 343B visade ingen statistiskt signifikant skillnad för perioden december 2012-januari 2014 (p=0,7 t=0,43 n=14). TOC verkar alltså inte förändras statistiskt signifikant på sträckan mellan Ingelstad och Lidhemssjöns inlopp. Även en linjär regression mellan de två provpunkterna för varje provtagningstillfälle visar ett tydligt 1:1 samband. Näringsbudget Under 1990-talet transporterades det ut ungefär lika mycket fosfor som in i sjön (Figur 13). Medel för perioden var 95 kg/år mer fosfor ut än in. Det utgör endast 3,7% av vad som transporteras ut från sjön. Flera år hade negativ näringsbudget, vilket är det som man förväntar sig i en normal sjö. Det normala är att fosfor förbrukas, sedimenterar och fastläggs i sedimentet och att transporterna därför minskar förbi sjön. En grund sjö, som Lidhemssjön, har dock ha sämre fastläggning än en djup. Någon gång efter 1998 skedde en förändring i näringsbudgeten och mer fosfor började transporteras ut från Lidhemssjön än vad som kom in, vilket är lite ovanligt för en sjö provtogs inte vattenkemi i 343 Aggaån nedströms Ingelstads ARV, så transporter kan inte beräknas för de åren, men därefter har sjön haft en positiv näringsbudget. För och (härefter kallat 00-talet i detta kapitel) transporterades det i genomsnitt ut 1178 kg mer fosfor än vad som kom in från Skyeån och Yttre Kanalen. Det utgör 28% av vad som transporterades ut från sjön och är alltså mycket mer än motsvarande andel under 1990-talet (3,7%). Det måste antingen komma från mindre tillflöden eller frigöras från sjöns sediment. De mindre tillrinningsområdens areal är 25,2 km2, vilket innebär en fosforförlust på 0,46 kg fosfor per hektar och år under 00-talet. Mer än 0,32 kg P/ ha*år räknas som mycket höga förluster (klass 4 enligt Naturvårdsverket 1999) och även om det finns lite jordbruksmark, som brukar kunna förlora mycket fosfor, är det mycket mer skog i tillrinningsområdet. Den händelse som kan förklara ökningen mellan 90- och 00-talet är översvämningen av åkermark som ökat Lidhemssjöns yta. Därför är det sannolikt sjöns bottnar som orsakar den höjda förlusten av fosfor. Om man ska våga göra en grov uppskattning av hur mycket extra fosfor som har kommit från Lidhemssjön på grund av översvämningen av åkermark så är det i storleksordningen 25 ton för hela perioden

14 Ne#otransport+från+sjön+ (kg/år)+ 2500$ 2000$ 1500$ 1000$ 500$ 0$!500$ 1990$1991$1992$1993$1994$1995$1996$1997$1998$1999$2000$2001$2002$2003$2004$2005$2006$2007$2008$2009$2010$2011$2012$2013$ Figur 13. Nettotransport av totalfosfor från Lidhemssjön när inloppens transporter subtraheras från utloppets. Mer fosfor transporteras ut än in. Jämförelse för transporter under enstaka månader är osäker, men om de ändå studeras för, verkar Lidhemssjön inte ha så stor dämpande inverkan på fosfortransporter, som en stor djup sjö skulle ha haft. Stora transporter in via Skyeån (343) och Yttre Kanalen åtföljs samma månad av stora transporter ut ur sjön. Inget fosfor verkar alltså fastläggas i sjöns sediment. Både på 90- och 00-talet varierade transporten över säsongen med högst transport i april-maj och sedan sjunkande under vegetations- och torrperiod fram mot hösten. De årliga transporterna av fosfor in i sjön har varierat lite över 90- och 00-talet, men det syns ingen tydlig ökning eller minskning (se röda och blå staplar i Figur 14). Det gör det däremot för årstransporterna ut ur sjön, där 90-talet var tydligt lägre än 00-talet. Det är en tydlig trend, och även totalfosforhalterna har visat samma mönster (se ovan). I figur 14 (samt 16 och 17 nedan) har data från år 2014 inkluderats från recipientkontrollens årsrapport (Calluna 2015). Det visar att transporterna av fosfor, kväve och TOC var normala jämfört med andtra år under 2000-talet. Ingen näringsbudget har gjorts för Tranport(Tot)P((kg/år)( 8000" 7000" 6000" 5000" 4000" 3000" 2000" 464" 343" 344" 1000" 0" 1990" 1991" 1992" 1993" 1994" 1995" 1996" 1997" 1998" 1999" 2000" 2001" 2002" 2003" 2004" 2005" 2006" 2007" 2008" 2009" 2010" 2011" 2012" 2013" 2014" Figur 14. Transporter av fosfor in (343 och 464) och ut (344) ur Lidhemssjön. Transporter för Lidhemssjön presenteras i Bilaga 1 för perioden och Uppgiften från 344 år 2014 är hämtad från Mörrumsåns vattenvårdsförbunds årsrapport (Calluna 2015). Skyeån vid Ingelstad (343) provtogs inte och även om det finns äldre data med vattenkemi finns det inte vattenföringsdata för Skyeån och Yttre Kanalen före De tydliga förändringar över tiden som vi har visat för vattenkemi och transporter i Lidhemssjöns utlopp kommer därför inte att kunna visas i näringsbudgeten. 14

15 Även mer kväve transporteras ut från Lidhemssjön än vad som kommer in, både på 90- och 00-talet, vilket är ovanligt för en grund sjö (Figur 15). Det normala är att kväve tas upp av vegetation på stränder och grunda bottnar, samt omvandlas till kvävgas av olika bakteriella processer i grunda bottnar. För 00-talet transporteras det i genomsnitt ut kg mer kväve än vad som kommer in från Skyeån och Yttre Kanalen. Det måste antingen komma från mindre tillflöden eller frigöras från sjöns bottnar. De mindre tillrinningsområdens areal är 25,2 km2, vilket innebär en kväveförlust på 10,2 kg kväve per hektar och år under 00-talet. Mer än 4,0 kg N/ha*år räknas som höga förluster (klass 3 enligt Naturvårdsverket 1999) och även om det finns lite jordbruksmark, som brukar kunna förlora mycket kväve, är det mycket mer skog i tillrinningsområdet. Därför är det högst sannolikt sjöns sediment som orsakar den höga förlusten av kväve från Lidhemssjön. De årliga transporterna av kväve både in och ut ur sjön har kanske minskat något under 00-talet (se gröna och röda staplar i Figur 16). Fram till runt 2007 låg nivåerna lite högre än senare, men det är ingen stor förändring. Ne#otransport+från+sjön+ (kg/år) $ 80000$ 60000$ 40000$ 20000$ 0$!20000$!40000$ 1990$1991$1992$1993$1994$1995$1996$1997$1998$1999$2000$2001$2002$2003$2004$2005$2006$2007$2008$2009$2010$2011$2012$2013$ Figur 15. Nettotransport av totalkväve från Lidhemssjön när inloppens transporter subtraheras från utloppets " 464" Transport)Tot*N)(kg/år)) " " " " 50000" 343" 0" 1990" 1991" 1992" 1993" 1994" 1995" 1996" 1997" 1998" 1999" 2000" 2001" 2002" 2003" 2004" 2005" 2006" 2007" 2008" 2009" 2010" 2011" 2012" 2013" 2014" 344" Figur 16. Transporter av kväve in (343 och 464) och ut (344) ur Lidhemssjön. 15

16 Även mer totalt organiskt kol transporteras ut från Lidhemssjön än vad som kommer in. För 00-talet transporteras det i genomsnitt ut 261 ton mer TOC än vad som kommer in från Skyeån och Yttre Kanalen, vilket motsvarar 10% av allt kol som tranporteras ut. Det måste antingen komma från mindre tillflöden eller frigöras från sjöns bottnar. De mindre tillrinningsområdens areal är 25,2 km2, vilket innebär en förlust på 104 kg TOC per hektar och år under 00-talet. Som en jämförelse har Skyeån en total areal på 297 km 2 (exkl sjöar) och hälften så stor förlust av TOC som Lidhemssjön (52 kg TOC per hektar och år). Skyeåns område är rikt på myrmarker vilket inte de små tillrinningsområdena runt Lidhemssjön är. Därför är det högst sannolikt sjöns bottnar som orsakar den höga förlusten av TOC från Lidhemssjön. Om de nu översvämmade jordbruksmarkerna i Västra Lidhemssjön var gammal mossjord kan det förklara den höga förlusten. Enligt SGU:s jordartskarta består de nu översvämmade markerna i västra Lidhemssjön mest av torv, en hel del lera-silt, lite gyttja och lite morän på öarna. Det kan alltså mycket väl förklara förlusten av TOC till vattnet $ Ne#otransport+från+ sjön+(kg/år) $ $ $ 0$!200000$!400000$ 1990$1991$1992$1993$1994$1995$1996$1997$1998$1999$2000$2001$2002$2003$2004$2005$2006$2007$2008$2009$2010$2011$2012$2013$ Figur 17. Nettotransport av totalt organiskt kol från Lidhemssjön när inloppens transporter subtraheras från utloppets " " " " " " 0" 1990" 1991" 1992" 1993" 1994" 1995" 1996" 1997" 1998" 1999" 2000" 2001" 2002" 2003" 2004" 2005" 2006" 2007" 2008" 2009" 2010" 2011" 2012" 2013" 2014" Transport))TOC)(kg/år)) 464" 343" 344" Figur 18. Transporter av TOC in (343 och 464) och ut (344) ur Lidhemssjön. 16

17 Lidhemssjön jämfört med Hammarsjön Lidhemsssjön är på många sätt mycket lik Hammarsjön vid Kristianstad. Den är visserligen ungefär tio gånger mindre till ytan än Hammarsjön och dess tillrinningsområde är också ungefär tio gånger mindre än Hammarsjöns. Men de ligger båda i slättlandskap och tar emot en liten del vatten från jordbruksmarker, och mestadels härstammar tillrinningen från skogsmark. Under de senaste årtiondena har vattenfärgen i Hammarsjön i Helgeå ökat markant och denna så kallade brunifiering har skett samtidigt med en tillbakagång av vass och säv i Hammarsjön (Dahl 2011). På 90-talet täcktes sjön av betydligt mer vass och säv och det fanns stora farhågor att den helt skulle växa igen. Weisner (1991) jämförde gamla flygfoton med nya och bedömde att vassen tillväxte med ca 1 meter om året och sävruggarna med ca 0,2 meter om året. Om det finns ett samband mellan brunifieringen och sävens tillbakagång är oklart. En annan förklaring till sävens tillbakagång skulle kunna vara de stora mängder grågäss som numera rastar på Hammarsjön. I burförsök som genomförs i Hammarsjön har man sett att säven finns kvar i de burar där gässen inte kan beta (Figur 18). Lena Vougt på Högskolan i Kristianstad har ansvarat för försöken och det har varit tydligt att utestängning av sjöfågel (och större fisk) gynnar säven. Utanför burarna finns säven inte kvar mer än som en död rotfilt på botten, sävstråna är avbitna en halvmeter in i burarna men i mitten växer de tätt. Figur 18. Utestängning av sjöfågel (och större fisk) med stolpar och nät skyddar säven i Hammarsjön. Detta har varit tydligt under ett flertal år som dessa utestängningar har funnits i sjön. Foto Håkan Sandsten

18 Det är möjligt att säven är stressad av dåligt ljusklimat på grund av starkt färgat brunt vatten, och att den kumulativa effekten av det tillsammans med betande sjöfåglar och fisk orsakar tillbakagången av vegetationen. Det kan ha varit samma sak som hände i Lidhemssjön när vegetationen försvann därifrån. Som mätningarna av turbiditet, vattenfärg och TOC i Lidhemssjöns utlopp visar, så måste ljusklimatet har försämrats betydligt från 90- talet till 00-talet. Grågässen i södra Sverige har ökat mycket tydligt i ett långt tidsperspektiv och de kan ha haft inverkan på vegetationen. Lidhemssjön jämfört med Näsbyholmssjön Ett annat sjösänkningsföretag där låglänt jordbruksmark översvämmats och återgått till sjö är Näsbyholmssjön i Skurups kommun. Det är en mindre sjö (45 hektar) som är belägen i ett intensivt uppodlat jordbruksområde, men vissa likheter mellan Lidhemssjön finns ändå. Sjön anlades 2004 genom att vallar byggdes och pumpningen avslutades. Liksom i Lidhemssjöns västra del utgörs nu sjöbottnen består av före detta åker- och betesmark på tidigare torrlagda gyttje- och torvjordar (Ekologgruppen 2008). De skriver: En stor mängd näring och organiskt material finns således i bottenmaterialet, som nu påverkar den nya sjöns näringsförhållanden. De vattenkemiska undersökningarna tyder på nettouttransport av fosfor från sjön vid samtliga tre budgetår (genomsnitt 20 kg tot-p /ha och år). Detta beror sannolikt på att det sker ett utläckage från den näringsrika sjöbotten. Fosfor frigörs från bottensedimentet vid syrgasbrist som uppstår då det organiska materialet på bottnen bryts ner. Mätningarna visade på tidvis låga syrgashalter både i inloppet och i utloppet. Den rikliga förekomsten av organiskt material på bottnarna bidrar med all säkerhet till en stor förbrukning av syrgas vid nedbrytningen. För totalkväve var förhållandena annorlunda. Första mätåret, d v s september 2005 till augusti 2006, uppmättes en nettouttransport, men budgetår två och tre var balansen positiv med en nettoreningseffekt på 390 kg/ha (15%) respektive 70 kg/ha och år (8%) (Ekologgruppen 2008). Liksom i Näsbyholmssjön bör det finnas en stor mängd näring i Lidhemssjöns blötlagda jordbruksmarker och även här sker en nettouttransport av fosfor från sjön, men den är inte lika hög som i Näsbyholmssjön i södra Skåne. I genomsnitt transporterades 7,2 kg tot-p/ha och år ut från Lidhemssjön under perioden (beräknat på total uttransport och total sjöyta). När det gäller kväve liknar Lidhemssjön inte Näsbyholmssjön. Det verkar inte ske någon nettorening av kväve i Lidhemssjön utan i genomsnitt transporteras 148 kg tot-n/ha och år ut från Lidhemssjön under perioden Det är lite förvånande att Lidhemssjön inte verkar fungera för kväverening, eftersom grunda sjöar brukar ha goda förutsättningar för det. Skillnaden mellan sjöarna kan bero på att Näsbyholmssjön hade tät undervattensvegetation medan Lidhemssjön inte har haft det. Ett tecken på att vegetationen i Lidhemssjön har försvunnit är att nitratnitritkväve ökat under somrarna (Figur 7). Under tre decennier före 2004 sjönk halterna tydligt under 18

19 sommarmånaderna (maj, juli, augusti) när vegetationen tillväxte och tog upp näring, men under perioden syntes inte detta mönster lika tydligt. Det verkar inte finnas så mycket vegetation som tar upp näring i sjön längre. Totalfosforhalternas årstidsvariationer kan bidra till förklaringen. Numera är de tydligt högre under sommarmånaderna än tidigare decennier, vilket kan bero på en hög växtplanktionproduktion av till exempel av cyanobakterier, vilka fixerar kväve och därmed bidrar till att kvävet inte förbrukas samtidigt. Kvävefosforkvoterna stödjer det resonemanget. En orsak till att vegetionen stressades i Lidhemssjön bör vara den brunifiering som gav nästan dubbelt så hög TOC-halt 2007 som 1989 och en kraftigt förhöjd vattenfärg. Hög TOC och vattenfärg innebär ett dåligt ljusklimat för växterna under vattenytan. Även vissa övervattensväxter, såsom säv och smalkaveldun, behöver ljus under vattnet för att groddplantor ska kunna tillväxa och för att de redan etablerade bestånden ska kunna starta tillväxten på djupt vatten under vår och försommar. Efter 2007 verkar halterna av TOC ha minskat i Lidhemssjöns utlopp. Förhoppningsvis har kulmen nåtts och de blötlagda jordbruksmarkerna kanske slutar att läcka näring snart. Rekommendationer för fortsatta studier Lidhemssjön kommer inte att bli den enda sjö där ett tidigare sjösänkningsföretag överges och jordbruksmarker sätts under vatten. Det kommer att ske på många fler platser i Sverige i takt med att invallningar brister, pumpar slutar att gå och om jordbruk läggs ner. Säkert har det redan skett på många håll, utan att det blivit välkänt. Man skulle kanske kunna jämföra vad som händer vattenkemiskt i nyanlagda våtmarker, men det är oftast inte samma sak. Matjorden brukar schaktas bort och mineraljorden släpper kanske en del lera och näring de första åren, men det blir inte samma sak som att blötlägga mullrik och näringsrik åkerjord. Med de långa dataserier som finns för framförallt Lidhemssjöns utlopp så är det värdefullt och viktigt att fortsätta mäta vattenkvaliteten där. Givetvis är inloppen till sjön också viktiga att fortsätta med, men om man i framtiden tvingas prioritera så är självklart provpunkt 344 viktigast att fortsätta med. Förutom de parametrar som tagits upp i denna rapport (totalfosfor, totalkväve, nitratnitritkväve, TOC, vattenfärg, turbiditet) så är syrgashalt, ph, alkalinitet, konduktivitet och temperatur viktigast att fortsätta med. Har man dem, kan man säga mycket om sjöns utveckling. Växtplankton i augusti varje år skulle också vara bra att följa. För att förstå vad som händer på översvämmad jordbruksmark i en sjö skulle det vara intressant att göra en kartläggning av bottnens och sedimentets beskaffenhet. Hur hög organisk halt och näringshalt är det i de översvämmade markerna? Ett labförsök där bottnens förlust av fosfor, kväve och TOC mäts över tiden, skulle också vara intressant. Hur lång tid kommer det att ta innan en jämvikt med vattnet ovanför nås? Man skulle kunna 19

20 skynda på förlusten i lab genom att ha destillerat vatten som man byter ut och analyserar med jämna mellanrum. Det borde då gå att beräkna hur lång tid som det kommer att ta i fält innan bottnens förluster avstannar. Vid andra sjösänkningsföretag som behöver ny vattendom för förändrad markanvändning skulle det vara värdefullt att veta vilka effekter man kan vänta sig och hur lång tid och hur allvarlig övergödningen kommer att bli. En nyckel till att förbättra Lidhemssjöns vattenkvalitet är att få tillbaka vegetationen. Det spelar mindre roll om det blir vass, säv, näckros eller undervattensväxter som etablerar sig i den grunda sjön, även om undervattensväxter troligen har störst positiv effekt och näckrosor minst. Det viktigaste är att sjön får en vegetation som kan konkurrera med växtplankton om näringen, syresätta bottnarna så att nitrifikation och denitrifikation börjar fungera ordentligt, minska erosionen och resuspensionen av bottnarna och fungera som en barnkammare för rovfisk och filtrerande djur. Eftersom vegetationen verkar ha stressats av både dåligt ljusklimat och sjöfågel skulle det vara intressant att studera hur vattenståndet i sjön varierar och om det regleras på något sätt. Finns en vattendom eller något annat som styr regleringen? Alltför stora variationer i vattenstånd, som i stora norrländska vattenkraftsmagasin, kan erodera stränder så starkt att nästan inga växter klarar sig. Å andra sidan så kan även alltför stabilt vattenstånd, som i Mälaren, vara negativt. Exakt samma vattenstånd alltid, leder till erosion av exakt samma strandlinje där resultatet blir stenblock som övergår i torr skog vid en skarp linje. Så ser det ut i många reglerade sjöar i södra Sverige. Vegetationen ute i vattnet verkar ofta bli enformig av alltför stabilt vattenstånd utan några störningar alls. Därför vore det intressant att studera hur vattenståndsfluktuationerna ser ut, om vattenståndet behöver variera mer naturligt, hur utloppet fungerar, och om det skulle gå att förbättra utloppet. Det finns alltid många olika typer av intressen när det gäller vattenstånd i en sjö och därför behöver det göras en utredning där dessa intressen belyses om vattenståndet ska förändras. Det kan handla om översvämningskänsliga områden, vattenskyddsområden, badplatser, fågelliv, reproduktion av fisk, vägar osv. Att försöka introducera eller plantera ut vegetation i en sjö är dyrt, storskaligt och svårt. Lidhemssjön är flera kilometer lång och att plantera något som verkligen ger effekt är nog inte möjligt. Att undersöka om sjöfåglarna har någon negativ effekt på vegetationen är möjligt att göra på samma sätt som i Hammarsjön (fotot i Figur 18), men att sedan skydda så stora områden från fågel att vegetationen återetablerar sig överallt är nog inte heller möjligt i en stor sjö. 20

21 Referenser Calluna Utredning om övergödning i Aggån Växjö Kommun. Calluna Mörrumsåns avrinningsområde Recipientkontroll Mörrumsåns vattenvårdsförbund. Calluna Mörrumsåns avrinningsområde Recipientkontroll Mörrumsåns vattenvårdsförbund. Dahl J Provfiske i Hammarsjön & Araslövssjön Vattenriket i fokus 2011:02. Biosfärområde Kristianstads Vattenrike Ekologgruppen Uppföljningsprogram för Näsbyholmssjön. Vegetation, bottenfauna, fisk och vattenkemi. Slutrapport På uppdrag av Skivarp- och Dybäckåns vattendragsförbund. Naturvårdsverket Bedömningsgrunder för miljökvalitet: sjöar och vattendrag. Rapport ISBN: Olofsson H Tillstånd och förändringar i Mörrumsån Mörrumsåns vattenvårdsförbund. Alcontrol. Weisner S Övervattens- och flytbladsvegetationen i Hammarsjön. Utbredning, förändringar sedan 1970 samt förutsättningar för vegetationen. Utredning på uppdrag av Kristianstads Kommun. Limnologiska avdelningen, Lunds Universitet. 21

22 Bilaga 1 Transporter*samt*medelflöde*vid*344*Aggaån*mynningen*i*Åsnen*1990<2014 Provtagningsfrekvens.6.tillfällen/år..Vid.undantag.från.detta.är.antalet.provtagningar.utskrivet.efter.årtalet JAN 6, JAN 9, FEB FEB 2, MAR 7, MAR 3, APR 1, APR 2, MAJ 0, MAJ 1, JUN 0, JUN 2, JUL 0, JUL 3, AUG 0, ,4 AUG 0, SEP 0, SEP 0, OKT 3, OKT 1, NOV 3, NOV 3, DEC 5, DEC 4, Medel 3,9 Medel 2,9 Summa kg/år Summa kg/år JAN 7, JAN 6, FEB 4, FEB 4, MAR 5, MAR 3, APR 5, APR 2, MAJ 2, MAJ 0, JUN 0, JUN 0, JUL 0, JUL 0, AUG 0, AUG 2, SEP 0, SEP 1, OKT 0, OKT 3, NOV 8, NOV 4, DEC 7, DEC 8, Medel 3,7 Medel 3,2 Summa kg/år Summa kg/år *(fem.provtagningar) JAN JAN 9, FEB 5, FEB MAR MAR APR 9, APR 7, MAJ 1, MAJ 4, JUN 1, JUN 1, JUL 0, JUL 1, AUG 0, AUG 0, SEP 3, ,9 SEP 0, OKT 4, OKT 1, NOV 5, NOV 3, DEC 8, DEC 3, Medel 5,0 Medel 4,9 Summa kg/år Summa kg/år

23 Bilaga 1 Transporter*samt*medelflöde*vid*344*Aggaån*mynningen*i*Åsnen*1990<2014 Provtagningsfrekvens.6.tillfällen/år..Vid.undantag.från.detta.är.antalet.provtagningar.utskrivet.efter.årtalet JAN 1, JAN 2, FEB 1, FEB 5, MAR 1, MAR 6, APR 2, APR 3, MAJ 8, MAJ 6, JUN 5, JUN 1, JUL 3, JUL 1, AUG 0, AUG 3, SEP 0, SEP 1, OKT 0, OKT 1, NOV 3, NOV 3, DEC 6, DEC 4, Medel 3,0 Medel 3,4 Summa kg/år Summa kg/år JAN 7, JAN 9, FEB 5, FEB 5, MAR 6, MAR 8, APR 6, APR 5, MAJ 2, MAJ 4, JUN 2, JUN 1, JUL 2, JUL 0, AUG 3, AUG 0, SEP 2, SEP 0, OKT 4, OKT 1, NOV 8, NOV 1, DEC 5, DEC 7, Medel 4,8 Medel 4,0 Summa kg/år Summa kg/år JAN 9, JAN 6, FEB 7, FEB 6, MAR 5, MAR 4, APR 5, APR 4, MAJ 1, MAJ 2, JUN 0, JUN 1, JUL 1, JUL 0, AUG 1, AUG 0, SEP 0, SEP 7, OKT 2, OKT 8, NOV 9, NOV 5, DEC 8, DEC 5, Medel 4,4 Medel 4,3 Summa kg/år Summa kg/år

24 Bilaga 1 Transporter*samt*medelflöde*vid*344*Aggaån*mynningen*i*Åsnen*1990<2014 Provtagningsfrekvens.6.tillfällen/år..Vid.undantag.från.detta.är.antalet.provtagningar.utskrivet.efter.årtalet JAN 7, JAN 3, FEB FEB 2, MAR 9, MAR 1, APR 2, APR 2, MAJ 3, MAJ 3, JUN 3, JUN 1, JUL 1, JUL 8, AUG 0, AUG 1, SEP 0, SEP 0, ,0 OKT 1, OKT 0, NOV 4, NOV 1, DEC 3, DEC 4, Medel 4,4 Medel 2,5 Summa kg/år Summa kg/år *(fem.provtagningar) JAN 4, JAN 7, FEB 6, FEB 3, MAR 4, MAR 3, APR 4, APR 5, MAJ 1, MAJ 1, JUN 0, JUN 1, JUL JUL 0, AUG 3, AUG 3, SEP 2, SEP 1, OKT 4, OKT 0, NOV 5, NOV 1, ,9 DEC 8, DEC 2, Medel 5,1 Medel 2,8 Summa kg/år Summa kg/år JAN 1, JAN FEB 1, FEB 8, MAR 1, MAR 7, APR APR 2, MAJ 6, MAJ 1, JUN 2, JUN 0, JUL 0, JUL AUG 0, AUG 4, SEP 2, SEP 3, OKT 2, OKT 5, NOV NOV 4, DEC 9, DEC 8, Medel 4,7 Medel 5,6 Summa kg/år Summa kg/år

25 Bilaga 1 Transporter*samt*medelflöde*vid*344*Aggaån*mynningen*i*Åsnen*1990<2014 Provtagningsfrekvens.6.tillfällen/år..Vid.undantag.från.detta.är.antalet.provtagningar.utskrivet.efter.årtalet JAN 7, JAN 4, FEB 7, FEB 3, MAR 6, MAR 5, APR 3, APR 3, MAJ 1, MAJ 1, JUN 0, JUN 0, JUL 0, JUL 1, AUG 2, AUG 0, SEP 2, SEP 1, OKT 3, OKT 1, NOV 9, NOV 3, DEC 8, DEC 4, Medel 4,4 Medel 2,5 Summa kg/år Summa kg/år (fyra.provtagningar) JAN 2, JAN 3, FEB 1, FEB 8, MAR 5, MAR 6, APR 8, APR 8, MAJ 3, MAJ 1, JUN 1, JUN 1, JUL 0, JUL 2, AUG 2, AUG 2, SEP 3, SEP 3, OKT 4, OKT 3, NOV 9, NOV 2, DEC 6, DEC 7, Medel 4,2 Medel 4,4 Summa kg/år Summa kg/år *(sju.provtagningar) 2013.(tolv.provtagningar) JAN JAN 9, FEB 4, FEB 4, MAR 4, MAR 2, APR 2, APR 2, MAJ 1, MAJ 2, JUN 0, JUN 1, JUL 2, JUL 0, AUG 1, AUG 0, SEP 0, SEP 0, OKT 4, OKT 0, NOV 5, NOV 1, DEC 5, DEC 3, Medel 3,7 Medel 2,4 Summa kg/år Summa kg/år

26 Transporter*samt*medelflöde*vid*344*Aggaån*mynningen*i*Åsnen*1990<2014 Provtagningsfrekvens.6.tillfällen/år..Vid.undantag.från.detta.är.antalet.provtagningar.utskrivet.efter.årtalet Månad Flöde* TOC* Tot<N Tot<P [m³/s] kg/mån kg/mån kg/mån JAN 8, FEB 7, MAR 5, APR 2, MAJ 4, JUN 2, JUL 1, AUG 2, SEP 2, OKT 2, NOV 4, DEC 7, Medel 4,1 Summa kg/år Bilaga 1

27 Bilaga 1 Transporter*samt*medelflöden*vid*343*Aggaån*nedströms*Ingelstads*ARV*1990=2013 Provtagningsfrekvens.6.tillfällen/år..Vid.undantag.från.detta.är.antalet.provtagningar.utskrivet.efter.årtalet (två.provtagningar) 1991*(fem.provtagningar) Månad Flöde* TOC* Tot=N Tot=P Månad Flöde* TOC* Tot=N Tot=P JAN 4, JAN 6, FEB FEB 1, MAR 5, MAR 2, APR 1, APR 1, MAJ 0, MAJ 0, JUN 0, JUN 1, JUL 0, JUL 2, AUG 0, ,9 AUG 0, ,7 SEP 0, SEP 0, OKT 2, OKT 1, NOV 2, NOV 2, DEC 4, DEC 2, Medel 2,8 Medel 2,0 Summa kg/år Summa kg/år Månad Flöde* TOC* Tot=N Tot=P Månad Flöde* TOC* Tot=N Tot=P JAN 5, JAN 4, FEB 3, FEB 3, MAR 4, MAR 2, APR 3, APR 1, MAJ 1, MAJ 0, JUN 0, ,2 JUN 0, JUL 0, ,3 JUL 0, AUG 0, ,6 AUG 1, SEP 0, ,8 SEP 1, OKT 0, OKT 1, NOV 5, NOV 2, DEC 5, DEC 5, Medel 2,4 Medel 2,1 Summa kg/år Summa kg/år (fem.provtagningar) Månad Flöde* TOC* Tot=N Tot=P Månad Flöde* TOC* Tot=N Tot=P JAN 7, JAN 6, FEB 3, FEB MAR 6, MAR 8, APR 7, APR 5, MAJ 1, MAJ 3, JUN 0, JUN 1, JUL 0, ,1 JUL 1, AUG 0, AUG 0, SEP 2, SEP 0, OKT 2, OKT 0, NOV 3, NOV 2, DEC 6, DEC 2, Medel 3,5 Medel 3,6 Summa kg/år Summa kg/år