Utredning om övergödning i Aggaån 2013

Transkript

1 Utredning om övergödning i Aggaån 2013

2 Beställare: Växjö kommun Konsult: Calluna AB, Linköpings slott, Linköping Medverkande personal Calluna: Malin Anderson Olbers (Rapport, projektledning, provtagning), Håkan Sandsten (Rapport) och Annika Ståhl Delbanco (Kvalitetsgranskning). Övriga medverkande: Eurofins AB (Fysikaliska och kemiska vattenanalyser) Kontaktuppgifter: tel eller växel Denna handlings datum: Intern projektbeteckning: Aggaån utredning 2013, MAN0005 Omslagsbild: Aggaåns delavrinningsområden med ekologisk status i sjöar och vattendrag, Vattenkartan. Bilder i rapporten: Malin Anderson Olbers, Calluna AB. 2

3 Innehåll Sammanfattning!... 4 Inledning!... 5 Metod och områdesbeskrivning!... 5 Metod!... 5 Områdesbeskrivning!... 7 Tävelsåsbäcken St. Trängsled (436)... 7 Yttre kanalen Grävlingeryd (463)... 7 Yttre kanalen Södragård (464)... 8 Aggaån (Skyeån) nedströms Ingelstads ARV (343)... 8 Aggaån (Skyeån) Lidhemssjöns inlopp (343b)... 8 Lidhemssjön... 8 Aggaån mynningen i Åsnen (344)... 8 Resultat!... 9 Väder och vattenföring!... 9 Halter! Transporter! Diskussion! Referenser!

4 Sammanfattning Aggaån som rinner från Lidhemssjön och ut i östra Åsnen har de senaste 20 åren drabbats av övergödning och Växjö kommun har därför i samarbete med Länsstyrelsen, LRF och Mörrumsåns vattenråd startat ett projekt med hjälp av medel från Leader Linné. Syftet med projektet är bland annat att utreda vilka vattendrag som tillför mest näring, samt var insatser för att minska övergödningen av Östra Åsnen skulle vara mest effektiva. Därför har Calluna fått i uppdrag att mäta vattenkvalitet i tre tillflöden (Tävelsåsbäcken, Yttre Kanalen, Skyeån) och utflödet från Lidhemssjön under år Transporter av organiskt kol, kväve och fosfor har beräknats. Skyeån är mycket större än Yttre Kanalen och transporterar därför mest näring till Lidhemssjön, men räknat per areal är bidraget större från Yttre Kanalen eftersom halterna är högre där. Samtidigt har stora insatser redan gjorts med avloppsrening i Skyeån, så kostnadseffektiva insatser bör sättas in vid Yttre Kanalen och Tävelsåsbäcken. Den mark som verkar förlora mest fosfor i denna undersökning är jordbruksmarken vid Djurle. Här saknar Yttre Kanalen och Tävelsåsbäcken skyddszoner mellan vattendragen och jordbruksmarken var ett vädermässigt mycket torrt år och det är troligt att denna mark hade förlorat ännu mer fosfor ett regnigt år. Här vore det kostnadseffektivt med åtgärder mot övergödning. Eftersom det är ett mycket flackt landskap kan det vara oförenligt med jordbruk att anlägga breda trädbevuxna skyddszoner där vattnet får meandra fritt. Ett alternativ i ett sådant fall kan vara reglerbar dränering där marken utnyttjas som ett vatten- och näringsmagasin under torrperioder. Ett annat område som har hög förlust av fosfor är jordbruksmarken längs med Skyeån och här finns det redan ett väl utvecklat skyddsområde med fina vattendragssträckor. Åtgärder i Greppa Näringen är lämpliga här om de inte redan görs. Lidhemssjön har de senaste 20 åren förändrats avsevärt. Invallad åkermark i väster har satts under vatten och sjöns storlek har ökat avsevärt. Stora delar av vegetationen har enligt muntliga uppgifter försvunnit, samtidigt som antalet grågäss i området har mångdubblats. Vattnets halt av organiskt kol och fosfor har ökat avsevärt. Vad som är orsak och verkan är inte lätt att säga, men mest troligt är det försämrad vattenkvalitet som orsakat vattenvegetationens tillbakagång, eventuellt påskyndad av betande grågäss. För att förbättra sjöns funktion som naturligt reningsverk föreslås: att Barnsjön utnyttjas som en näringsfälla för Yttre Kanalens vatten, att öppna vallarna mot västra Lidhemssjön så att vatten lättare kan cirkulera även där, att vattenregleringen i Skyekvarn utreds och naturvårdsanpassas så att Lidhemssjöns vattenstånd kan fluktuera naturligt, samt att på olika sätt gynna övervattens- och undervattensvegetation i Lidhemssjön. 4

5 Inledning Under en längre tid har det funnits problem med övergödning i området längs Skyeån, Lidhemssjön, Djurle myr och Aggaån i Växjö kommun (Växjö kommun 2014). De senaste 20 åren har halterna och mängderna av fosfor ökat i vattendrag kring Lidhemssjön och därmed har även mängden fosfor som transporteras till sjön Åsnen ökat. Vattenkvaliteten i Åsnen har försämrats under tidsperioden, bland annat med ökade näringshalter, grumligare vatten, mer organiskt material, minskade siktdjup och påverkan på djur- och växtliv (Calluna 2012; Växjö 2014). Aggaåprojektet har startats för att hitta lösningar på den övergödning som finns i området och Calluna har fått i uppdrag att utföra provtagning, analys och utredning av Växjö kommun. Projektet drivs av Växjö kommun i samverkan med Länsstyrelsen i Kronobergs län, LRF Sydost och Mörrumsåns vattenråd med bidrag via Leader Linné för Syftet med projektet är att undersöka varför vattenkvaliteten försämrats i området, vilka vattendrag som tillför störst mängder fosfor, hur Lidhemssjön kan fungera som näringsfälla samt var insatser för att minska övergödningen av Östra Åsnen skulle vara mest effektiva. Ett helhetsperspektiv på Aggåns avrinningsområde ska också ingå med diskussion om utsläpp, dagvatten, enskilda avlopp, markanvändning och hydrologi. Metod och områdesbeskrivning Metod Provtagning har utförts månatligt vid sex vattendragslokaler i Aggaån, Skyeån, Tävelsåsbäcken och Yttre kanalen under december 2012 till januari 2014 (tabell 1 och figur 1). Fyra av provpunkterna har undersökts under en längre tidsperiod inom ramarna för Mörrumsåns recipientkontroll, medan två provpunkter (463 och 343b) var nya för projektet. Provtagningen har utförts av Malin Anderson Olbers på Calluna AB enligt ISO :2005(E). De fysikaliska och kemiska analyserna har utförts av Eurofins Environment AB. En specifikation över analyserade parametrar och metoder återfinns i tabell 2. Data över dygnsuppdaterad total vattenföring har hämtats från SMHI:s vattenweb enligt de avrinningsområden angivna i sista kolumnen i tabell 1. 5

6 ! 343B!!!Lantmäteriet,!Geodatasamverkan! 344!Stadsbyggnadskontoret,!Växjö!kommun!! Figur 1. Karta över området där provpunkterna är belägna, med provpunkterna markerade med nummer. Tabell 1. Provpunkter med ID-nummer, namn, koordinater samt vilket avrinningsområdes-id (AROID) som använts för vattenföringsuppgifter till transportberäkningar. Lokal-ID Lokalnamn X-koordinat Y-koordinat AROID (vattenföring) 436 Tävelsåsbäcken St. Trängsled Yttre Kanalen Grävlingeryd Yttre Kanalen Södregård Aggaån nedströms Ingelstads ARV b Aggaån Lidhemssjöns inlopp Aggaån mynningen i Åsnen

7 Tabell 2. Förteckning över vilka parametrar, samt analysmetoder för dessa, som analyserats vid provpunkterna. Parameter Enhet Metod ph SS / Titro Alkalinitet mekv/l SS EN ISO Konduktivitet ms/m SS-EN Turbiditet FNU SS-EN ISO 7027 Absorbans (420 nm, 5 cm) SS-EN ISO Sektion 3 mod Vattenfärg (spektrofotometrisk 405 nm) mgpt/l SS EN ISO 7887:3 mod TOC mg/l SS EN 1484 Nitrat-nitrit-kväve ug/l EN ISO / QuAAtro Ammoniumkväve ug/l SS-EN 11732:2005 / QuAAtro Totalkväve ug/l SS-EN ISO mod/skalar Fosfatfosfor ug/l SS-EN ISO :2005/QuAAtro Totalfosfor ug/l SS-EN ISO /Skalar Syrgas (i fält av Calluna AB) mg/l / % SS-EN ISO 5814:2012 Temperatur (i fält av Calluna AB) SLV Områdesbeskrivning Utredningsområdet är beläget väst-sydväst om Ingelstad, till största delen i Växjö kommun men även till en liten del i Tingsryds kommun (se figur 1). Hela Aggaåns avrinningsområde sträcker sig långt nordost om Växjö (se framsidan) och markanvändningen domineras av skogsbruk. I söder i utredningsområdet runt Lidhemssjön är dock jordbruket väl utvecklat. Nedan följer en beskrivning av provpunkterna. Tävelsåsbäcken St. Trängsled (436) Tävelsåsbäcken St. Trängsled 436 är den av provpunkterna som är belägen längst norrut och även den med lägst flöde av dem. Provpunkten i Tävelsåsbäcken ligger ca 4 km nedströms Tävelsåssjön och bäcken passerar främst skogsmark på denna sträcka. Tävelsåsbäcken rinner vidare över jordbruksmarken vid Djurle myr innan den mynnar i Yttre kanalen/djurleån ca 2 km uppströms provpunkt 464. Yttre kanalen Grävlingeryd (463) Yttre Kanalen vid Grävlingeryd 463 kommer närmast från Rinkabysjön och passerar främst genom skogsmark, under de ca 7 km som skiljer Rinkabysjön och provpunkt 463 åt. Provpunkten är placerad med syftet att kunna mäta halter i Yttre kanalen uppströms det stora jordbruksområdet vid Djurle myr. 7

8 Yttre kanalen Södragård (464) Efter provpunkt 463 rinner Yttre kanalen vidare i en rak sträckning över jordbruksmark i ca 5 km. Vattendraget har endast en liten skyddszon mot jordbruksmarken på denna sträcka. Nedströms området är provpunkt 464 belägen. Ungefär halvvägs mellan provpunkt 463 och 464 ansluter Tävelsåsbäcken till Yttre kanalen och strax uppströms provpunkt 464 ligger Barnsjön och till stor del vassbevuxna marker. Efter provpunkt 464 fortsätter Yttre kanalen i ca 1,5 km innan den mynnar i Lidhemssjöns norra del. Aggaån (Skyeån) nedströms Ingelstads ARV (343) Skyeån har sina källor i trakten av Lenhovda, men närmast uppströms utredningsområdet ligger Torsjön vid Ingelstad. Ca 4 km nedströms Torsjöns utlopp, vid Brändekvarn, är provpunkt 343 belägen. Punkten ligger, precis som namnet indikerar, nedströms Ingelstads avloppsreningsverk och vattnet påverkas även av dagvatten från Ingelstad samhälle. Skyeån uppströms Brändekvarn rinner till största delen genom skogsmark och provtagningen vid punkten inom detta projekt syftar till att undersöka halter i vattnet uppströms jordbruksområdet som tar vid efter Brändekvarn. Aggaån (Skyeån) Lidhemssjöns inlopp (343b) Efter Brändekvarn rinner Skyeån nästan uteslutande över jordbruksmark innan den mynnar i Lidhemssjön, ca 6 km nedströms Brändekvarn. Sträckningen är till stor del meandrande och har en mer tilltagen skyddszon än Yttre kanalen. Strax före Skyeån mynnar i Lidhemssjön är provpunkt 343b belägen, vilken syftar till att mäta halter i vattnet nedströms jordbruksområdet. Skyeån mynnar i Lidhemssjön på dess nordöstra sida. Lidhemssjön Lidhemssjön är en grund sjö med en area på ca 180 ha. Sedan några år tillbaka har dock sjöarealen ökat med ca 80 hektar, då tidigare utdikade marker väster om sjön åter har ställts under vatten. Marken användes som åkermark och var avskärmad från sjön via en vall, men ett första genombrott skedde vid släckning av en brand på åkermarken. Sedan 2004 har marken helt legat under vatten. Denna nya del av sjön kallas för Västra Lidhemssjön. Vattnets omsättningstid i sjön är snabb, mellan ett par dagar vid hög vattenföring och cirka en månad vid låg. Ingen provtagning har utförts i Lidhemssjön inom detta projekt. Aggaån mynningen i Åsnen (344) Nedströms Lidhemssjön rinner den sista delen av Aggaån genom våtmarker ca 2,5 km innan ån mynnar i Åsnens östra del, i Jätafjorden. Provpunkten 344 är belägen några hundra meter uppströms mynningen och syftar till att mäta halter nedströms Lidhemssjön och före utloppet i Åsnen. 8

9 Resultat Väder och vattenföring Vattenföringen var som högst i januari 2013 för alla lokalerna medan den var relativt låg under perioden maj-oktober (figur 2). Allra lägst flöde var det under perioden augusti-september. Mot slutet av 2013 ökade vattenföringen något igen. Medelvattenföringen under året var 2,9 m³/s vid Aggaåns mynning i Åsnen (344), jämfört med 2,1 m³/s vid Skyeåns mynning i Lidhemssjön (343b) och 0,59 m³/s vid Yttre kanalens mynning i Lidhemssjön (464). Flödet vid Yttre kanalen Grävlingeryd (463) var något lägre, 0,45 m³/s, än vid punkten nedströms medan vattenföringen vid Brändekvarn (343) endast skiljer sig marginellt från vattenföringen längre nedströms (2,1 m³/ s). Tävelsåsbäcken hade mycket lågt flöde under stor del av året och medelvattenföringen där var endast 0,14 m³/s. Årsmedelvattenföringen Aggaåns mynning i Åsnen (344) var låg år 2013 jämfört med perioden , och månadsmedelvattenföring var bland de lägsta under augusti, september och oktober. 10,0# 9,0# 8,0# Medelva#enföring+månadsvis Va#enföring+(m3/s)+ 7,0# 6,0# 5,0# 4,0# 3,0# 2,0# 1,0# 344# 343b# 343# 464# 463# 436# 0,0# jan# feb# mar# apr# maj# jun# jul# aug# sep# okt# nov# dec# månad Figur 2. Diagram över medelvattenföringen (m3/s) per månad vid de olika provpunkterna. Observera att linjen för 343b följer linjen för 343. I december 2012 föll säsongens första snö ungefär samtidigt som den första provtagningen gjordes. Den sista snön för säsongen försvann först i april Under vintern varierade dock snömängden stort, och några perioder var det även barmark, på grund av kraftiga temperatursvängningar under vintern. Våren anlände först i mitten av april, vilket var några veckor senare än normalt för området. Därefter blev det snabbt varmare och sommaren anlände redan i början av maj, något tidigare än normalt, och i maj kom det även lite mer nederbörd än under vintern och våren. Sommaren var torr och värmen höll i sig länge. Hösten ankom i normal tid i mitten av september. Vintern infann sig sedan först i början av januari (SMHI) 9

10 Halter Analysresultat presenteras i bilaga 1. Om medelhalter för 2012 och 2013 studeras var de flesta parametrar högst i Yttre Kanalen (464, 463 och 436). Där var det högst alkalinitet, konduktivitet, turbiditet, absorbans, vattenfärg (endast 2012), TOC, totalfosfor och fosfatfosfor. Turbiditeten och halterna av fosfatfosfor var betydligt högre i Yttre Kanalen jämfört med övriga provpunkter. Nitratnitrit- och totalkvävehalterna var också höga i Yttre Kanalen, dock hade Aggån uppströms Linnebjörkesjön (400) lite högre halter. Tittar man särskilt på totalfosforhalterna uppmättes de absolut högsta halterna vid lokal 464 (140 µg/l i december 2012) och 436 (110 µg/l i september 2013) (figur 3). Den höga halten i Tävelsåsbäcken uppmättes i slutet av en lång period med mycket lågt flöde och grumligt vatten i bäcken, vilket kan förklara denna höga halt. Ytavrinningen av partiklar som innehåller fosfor blir under sådana väderförhållanden högre än vanligt. Det var även dessa två lokaler som hade de högsta medelhalterna för undersökningsperioden (50 respektive 45 µg/l). Yttre Kanalen Grävlingeryd 463 hade även den en mycket hög medelhalt för perioden, 42 µg/l. Skillnaderna i halter är mycket stor mellan Yttre Kanalen och Skyeån. När medelhalterna i Yttre kanalen ligger på µg/l är medelhalterna i Skyeån nere på halva den nivån, 22 µg/l. Faktum är att maxhalterna som uppmätts i Skyeån under perioden är lägre än medelhalterna för Yttre Kanalen, och de lägsta halterna som uppmätts i Yttre kanalen är i paritet med medelhalterna i Skyeån. Efter Lidhemssjön, vid provpunkt 344, var medelhalten totalfosfor 36 µg/l, d.v.s. lite högre än halten i Skyeån men inte så hög som i Yttre Kanalen. Sett över perioden december 2012 och januari 2014 så syns en antydan till högre halter i början och i mitten av perioden för några av lokalerna. För det mesta är det endast små skillnader i totalfosforhalt mellan uppströms (463 och 343) och nedströms (464 och 343b) provpunkter. Om man jämför resultaten före och efter Lidhemssjön så ökar medel för alla parametrar mellan Aggåns inlopp i sjön (343B ) och utloppet i Aggån uppströms Åsnen (344). I normala fall borde de sjunka efter en sjö eftersom den kan fungera som ett naturligt reningsverk, men här beror det på att Yttre Kanalens tillskott av förorenat vatten påverkar sjövattnet mer än vad Skyeån gör, trots att flödet är mycket mindre. Även interna limnologiska processer i sjön kan påverka dess funktion som naturligt reningsverk. Jämförs parametrarna mellan Yttre Kanalens inlopp i Lidhemssjön (464) och utloppet (344) sjunker alla med tiotals procent. Särskilt turbiditet och fosfatfosfor sjönk mycket. Sjöns växtplankton tar upp fosfat och de grumlande partiklarna sjunker till botten. Figur 4 visar totalfosforhalten i inloppen i sjön (464 och 343b) samt efter utloppet (344). 10

11 Fosforhalt)i)Y3re)Kanalen)och)Tävelsåsbäcken) 140" 120" Totalfosfor)(ug/l)) 100" 80" 60" 40" 436" 463" 464" 20" 0" dec+12" jan+13" mar+13" apr+13" jun+13" aug+13" sep+13" nov+13" jan+14" Totalfosfor)(ug/l)) Fosforhalt)i)Skyeån) 45" 40" 35" 30" 25" 20" 15" 10" 5" 0" dec+12" jan+13" mar+13" apr+13" jun+13" aug+13" sep+13" nov+13" jan+14" 343" 343b" Figur 3. Diagram över uppmätta totalfosforhalter i Yttre kanalen respektive Skyeån under december 2012 till januari Observera att skalorna på y-axeln skiljer sig markant mellan de två diagrammen. 11

12 Fosforhalt)innan)och)e5er)Lidhemssjön) 140" 120" Totalfosfor)(ug/l)) 100" 80" 60" 40" 464" 343b" 344" 20" 0" dec+12" jan+13" mar+13" apr+13" jun+13" aug+13" sep+13" nov+13" jan+14" Figur 4. Diagram över uppmätta totalfosforhalter före (464 och 343b) och efter (344) Lidhemssjön under december 2012 till januari För att tydliggöra långsiktiga trender har glidande treårsmedel för totalfosfor och totalkväve beräknats på de fyra provpunkter som övervakats under en längre tid (se figur 5 och 6). Totalfosforhalterna för 464 och 344 visar på en uppåtgående trend från mitten av 1990-talet och fram till idag. Det är tydligt att halterna ut ur Lidhemssjön (344) styrs av halterna in i sjön via Yttre Kanalen (464), eftersom kurvorna följer varandra regelbundet (Figur 5). 436 har legat på en jämn och hög nivå hela tiden, men då dataserien inte är lika lång för denna punkt är det svårt att dra några slutsatser av det. 343 Skyeån har dock, efter att ha varierat stort i totalfosforhalt under och 80-talet, stabiliserat sig på en nivå kring 20 µg/l. När det gäller totalkvävehalterna kan inte samma trender urskiljas (Figur 6). Inga tydliga ökningar har skett på någon utav lokalerna, utan halterna har varit relativt stabila under hela perioden från mätningarnas början. Gemensamt för både totalfosfor- och totalkvävehalterna för de fyra lokalerna är att skillnaderna mellan lokalerna har varit ungefär de samma hela tiden; 464 har haft högst halter, därefter 436 och 344 och lägst halter under hela perioden har 343 haft. 12

13 70" 32årsmedelvärden*av*totalfosforhalter* Totalfosforhalt*(μg/l)* 60" 50" 40" 30" 20" 10" 436" 464" 343" 344" 0" 1975" 1980" 1985" 1990" 1995" 2000" 2005" 2010" 2015" År* Figur 5. Diagram över treårsmedelvärden för totalfosforhalt för fyra lokaler under den period som provtagning utförts vid provpunkterna. 2000" 1800" 34årsmedelvärden+för+totalkvävehalter+ Totalkvävehalt+(μg/l) " 1400" 1200" 1000" 800" 600" 400" 200" 0" 1975" 1980" 1985" 1990" 1995" 2000" 2005" 2010" 2015" År+ 436" 464" 343" 344" Figur 6. Diagram över glidande treårsmedelvärden för totalkvävehalt för fyra lokaler under den period som provtagning utförts vid provpunkterna. Transporter Transporten av totalfosfor, totalkväve och TOC var högst vid 344 Aggaåns mynning i Åsnen under 2013 (se tabell 3 och figur 7), vilket är förväntat då det är denna lokal som har högst vattenföring. Den enskilda månad med högst transporter var januari 2013, då flödet var som högst. Nästan 30 % den totala transporten av totalfosfor vid punkt 344 skedde under denna månad. För redovisning av transporter månadsvis, se bilaga 2. Den lokal där transporterna är minst är som väntat 436, där flödet är lägst. Transporten av totalfosfor vid punkt 463 är snitt 65 % av transporten vid punkten nedströms, 464, medan flödet vid 463 i snitt är 75 % av flödet vid 464. Skillnaden mellan 464 nedströms och summan av 436 och 463 uppströms var 163 kg totalfosfor som bör härstamma från jordbruksmarken vid Djurle. Tillrinningsområdet i Djurle är ungefär 11,5 km 2 vilket innebär att den arealspecifika förlusten av totalfosfor från jordbruksmarken är 0,14 kg/ ha,år. Det är en högre förlust än vad Yttre kanalens provpunkter har som helhet (ca 0,09 kg/ha,år), 13

14 men i ett nationellt perspektiv är det inte extremt högt för jordbruksmark. Transporterna vid 343 och 343b skiljer sig endast lite från varandra. De arealspecifika förlusterna i provpunkterna var lägre än i Yttre Kanalen (ca 0,05 kg totalfosfor/ha,år för hela tillrinningsområdena; tabell 3). Jordbruksmarken mellan 343 och 343b är ca 6,16 km 2 stor och bidrog till att 65 kg mer totalfosfor hamnade i vattnet. Den arealspecifika förlusten av totalfosfor från jordbruksmarken mellan 343 och 343b blev därför ca 0,11 kg/ha,år vilket var betydligt högre än för hela tillrinningsområdena, men lägre än för jordbruksmarken i Djurle. Tabell 3. Den totala transporten 2013 av TOC, totalkväve och totalfosfor i ton för de olika lokalerna. Uppströms liggande tillrinninsgsareal enligt SMHI:s vattenweb. Arealspecifik förlust av TOC, totalkväve och totalfosfor. Lokal TOC (kg/år) Totalkväve (kg/år) Totalfosfor (kg/år) Area (km 2 ) Förlust kg TOC/ ha,år Förlust kg N/ha,år Förlust kg P/ ha,år ,3 0, ,1 0, ,2 0, ,1 0, b ,9 0, ,0 0,073 Transport)totalfosfor)(kg)) 3500" 3000" 2500" 2000" 1500" 1000" 500" Transport)av)totalfosfor)2013) 0" 436" 463" 464" 343" 343b" 344" Provpunkt) Figur 7. Diagram över transporten av totalfosfor under 2013 vid de olika provpunkterna. Transporterna till Lidhemssjön från Skyeån och Yttre kanalen var som allra högst i januari 2013, se figur 8. Övriga året var transporterna något högre under februari-maj för att sedan minska till mycket låga under sommarhalvåret. Under de två sista månaderna på året ökade sedan transporterna något igen men var mycket långt från den extremt höga transporten i januari. Sett månadsvis samt över hela året bidrar Skyeån med mer transporterad totalfosfor till Lidhemssjön än Yttre kanalen gör (figur 9a), trots att totalfosforhalterna är betydligt högre i Yttre kanalen än i Skyeån. Detta beror på ett mycket högre flöde i Skyeån (2,1 m 3 /s) än i Yttre kanalen (0,59 m 3 /s), se figur 9b. 14

15 I figur 10 visas transporterad fosfor in i Lidhemssjön, d.v.s. Skyeån och Yttre kanalen tillsammans, jämfört med transporterad fosfor ut ur sjön vid 344 Aggaån. Sett över hela 2013 så är transporten av totalfosfor ut ur Lidhemssjön större än transporten in i sjön (se figur 9), sett månadsvis är transporten fosfor ut ur sjön större än transporten in i sjön under alla månader förutom januari, då 8 % av inkommande fosfor fastlades i sjön. I snitt transporterades det 57 % mer totalfosfor ut ur sjön än in i sjön via Skyeån och Yttre kanalen. Störst skillnad mellan transport in- och ut var det under maj och juli-oktober, då transporten ut var % högre än transporten in. Denna stora skillnad kan dels bero på processer i sjön, där fosfor frisläpps och transporteras ut ur sjön, dels kan den bero på lokal tillrinning förutom Skyeån och Yttre kanalen, exempelvis från det lilla flödet som mynnar i sjöns nordvästra del. Andelen av det totala flödet ut ur Lidhemssjön som uppskattas komma från lokal tillrinning till sjön är 21 %, dvs lika mycket som kommer via Yttre kanalen (figur 9b). På samma sätt uppskattas 20 % av transporterad fosfor ut ur sjön under 2013 ha sitt ursprung antingen från processer i sjön eller från lokal tillrinning. 1100" 1000" Transport)av)totalfosfor)9ll)Lidhemssjön) Transport)av)totalfosfor)(kg/månad)) 900" 800" 700" 600" 500" 400" 300" 200" 100" 343b" 464" 0" jan" feb" mar" apr" maj" jun" jul" aug" sep" okt" nov" dec" månad)2013) Figur 8. Diagram över transporten av totalfosfor under 2013 vid de två provpunkterna 343b i Skyeån och 464 i Yttre kanalen. A)#Andel#(%)#fosforbelastning#på#Lidhemssjön# 2013#från#respek?ve#källa# B)#Andel#(%)#av#Lidhemssjöns#va4enföring#2013# från#respek?ve#källa# 20%$ 21%$ Skyeån$ Skyeån$ 50%$ Y.re$kanalen$ 21%$ Y.re$kanalen$ 29%$ Lokal$4llrinning/$ Processer$i$sjön$ 74%$ Lokal$4llrinning$ Figur 9. Diagram över A) Andelen transporterad fosfor (% av total transport ut ur Lidhemssjön) som kommer från Skyeån, Yttre kanalen samt lokal tillrinning/processer i sjön (beräknad som skillnaden mellan transporten ut ur sjön (344) och in i sjön ( b). B) Andel (%) av medelvattenföringen ut ur Lidhemssjön (vid 344) som har sitt ursprung från Skyeån, Yttre kanalen samt lokal tillrinning (beräknad som skillnaden mellan vattenföringen ut ur sjön (344) och in i sjön ( b) 15

16 Transport)av)totalfosfor)in)och)ut)ur)Lidhemssjön) Totalfosfor)(kg/månad)) 1100" 1000" 900" 800" 700" 600" 500" 400" 300" 200" 100" 0" jan" feb" mar" apr" maj" jun" jul" aug" sep" okt" nov" dec" månad)2013) Transport"in"" Transport"ut" Figur 10. Diagram över transporten av totalfosfor under 2013 in och ut ur Lidhemssjön. Transporten in motsvarar transporten vid 464 adderad med transporten vid 343b, transporten ut motsvarar transporten vid 344. Samma mönster som för totalfosfor syns i transporten av totalkväve och TOC in och ut ur Lidhemssjön (se figur 10 respektive 11). Alla månader förutom april, september och oktober var transporten av totalkväve ut ur sjön något högre än transporten in, men endast 1-25 % högre, vilket skiljer sig mycket från mönstret hos totalfosfor. För TOC var transporten ut 1-25 % högre under januari-september, medan det under slutet av året transporterades in lite mer TOC än det transporterades ut ur Lidhemssjön " Transport)av)totalkväve)in)och)ut)ur)Lidhemssjön)) Transport)av)totalkväve)(kg/månad)) 25000" 20000" 15000" 10000" 5000" Transport"in"" Transport"ut" 0" jan" feb" mar" apr" maj" jun" jul" aug" sep" okt" nov" dec" månad)2013) Figur 10. Diagram över transporten av totalkväve under 2013 in och ut ur Lidhemssjön. Transporten in motsvarar transporten vid 464 adderad med transporten vid 343b, transporten ut motsvarar transporten vid

17 Transport)av)TOC)in)och)ut)ur)Lidhemssjön) Transport)av)TOC)(kg/månad)) " " " " " " Transport"in"" Transport"ut" 0" jan" feb" mar" apr" maj" jun" jul" aug" sep" okt" nov" dec" månad)2013) Figur 11. Diagram över transporten av TOC under 2013 in och ut ur Lidhemssjön. Transporten in motsvarar transporten vid 464 adderad med transporten vid 343b, transporten ut motsvarar transporten vid 344. SMHI:s vattenföringsberäkningar som ligger till grund för våra transportberäkningar är preliminära. De har valt att senarelägga publiceringen av mätdata till september. Historiskt har sambandet mellan modell och mätdata i Skyekvarn varit linjärt, men med stor spridning. Medelvattenföringen har varit något högre i mätdata, både sänkning och höjning av vattenföring mellan två påföljande dagar går snabbare, samtidigt som oförändrad vattenföring är vanligare i mätdata. Hur det påverkar våra beräkningar är inte lätt att veta, men mycket sannolikt innebär det en större osäkerhet att extrapolera halter från 14 mättillfällen till 365 dygnshalter. Diskussion Lidhemssjöns hydrologi domineras av Skyeån, medan tillskottet av vatten från Yttre Kanalen och övriga tillflöden är mindre. Det leder till att även de totala mängderna av näringsämnen som transporteras från sjön till Åsnen är störst via Skyeån. Denna transport är dock inte den lättaste att minska med åtgärder, eftersom mycket redan har gjorts med hjälp av avloppsrening och halterna av fosfor i Skyeån har minskat mycket sedan 1980-talet. Därför har det i denna utredning varit intressant att försöka hitta områden där åtgärder är mer effektiva än i Skyeån. SMHI har ett analys- och scenarioverktyg för övergödning i sötvatten på sin vattenweb, där modellberäkningar av kväve och fosforutsläpp från olika källor kan jämföras för olika delavrinningsområden ( Störst källa till fosfor via Aggaån till Åsnen är skog och hygge, tätt följt av jordbruksmark, medan andra källor är i storleksordningen tio gånger mindre. Påverkan från enskilda avlopp finns över hela Aggaåns avrinningsområde, medan avloppsreningverken påverkar Skyeån nedströms Lenhovda, Åryd och Ingelstad. Dagvatten utgör ingen betydande källa till fosfor, men de delavrinningsområden som har relativt störst netto av fosfor via dagvatten finns i Yttre Kanalen söder om Växjö och i Skyeån söder om Ingelstad. Skogsbrukets påverkan i de olika delavrinningsområdena går inte att analysera med SMHI:s scenarioverktyg, men jordbruket har relativt stort netto i Yttre Kanalen och Tävelsåsbäcken samt söder om Ingelstad. Här borde åtgärder för att minska jordbrukets läckage av fosfor sättas in, om SMHI:s modell stämmer. Åtgärder för att minska läckage från skogsbruket är också viktiga, men här handlar det troligen om allmänna hänsyn på större arealer och det är inte 17

18 lätt att hitta små skogsområden med höga fosforförluster som kan åtgärdas lokalt. Våra resultat grundar sig på fler mätningar av faktiska näringshalter än vad SMHI:s modell gör, men de visar liknande mönster. Halter av fosfor var högst i Yttre Kanalen just före Lidhemssjön och det beror sannolikt på jordbruket. Området hade också hade högst arealspecifik förlust av näringsämnen och därför borde åtgärder vara mest effektiva här. Även jordbruksområdet längs Skyeån söder om Ingelstad hade högre arealspecifika förluster av fosfor än vad resten av avrinningsområdet hade och även här skulle åtgärder vara effektiva. Här finns dock redan skyddszoner där Skyeån meandrar fint, medan Yttre Kanalen saknar skyddszoner och är rensad och rätad. Att den arealspecifika förlusten var lägre i Skyeån än i Yttre Kanalen tolkar vi som att både skyddszoner och meandrar fungerar bra för att skydda vattnet mot övergödning i detta område. Historiskt har vattendraget genom Djurle myr varit starkt meandrande enligt den historiska kartan för laga skiftet (Åbodelning 1848) och år 1949 hade Yttre Kanalen sitt nuvarande utseende enligt den ekonomiska kartan ( Effektiva åtgärder för att minska övergödningen av Åsnen via Aggaån borde enligt vår bedömning vara fokuserade på jordbruksmarken vid Djurle i första hand, Lidhemssjön i andra hand och jordbruksmarken vid Skyeån söder om Ingelstad i tredje hand. Greppa Näringen ( har ett helt batteri med åtgärder för att behålla näringen på åkrarna och inte förlora dem till vattendrag och sjöar. En åtgärd skulle kunna vara att anlägga skyddszoner längs med Yttre kanalen. På så sätt kan förluster minskas och vattendraget få plats att så småningom meandra så att retentionen ökar. Att landskapet är så flackt kan vara ett problem om skyddszoner och meandrar kanske inte är förenligt med intensivt jordbruk. Det är troligen stor risk för översvämningar här och då behöver troligtvis Yttre Kanalen vara lättillgänglig och möjlig att rensa. Reglerbar dränering är en annan åtgärd som kan vara mycket bra i ett så flackt jordbruksområde. Det innebär att speciella reglerbara dräneringsbrunnar anläggs så att grundvattennivån kan regleras i jordbrukmarken. Vid sommartorka kan då vatten och näringsämnen kvarhållas i jordbruksmarken där de behövs och inte släppas ut i vattendrag och sjöar där näringen, särskilt sommartid, leder till övergödning och algblomningar. I vissa fall kan miljöstöd betalas ut till brukaren för reglerbar dränering. Ett komplement till skyddszoner och reglerbar dränering kunna vara att leda Yttre Kanalen via Barnsjön norr om Lidhemssjön och på så vis minska näringstransporterna till Lidhemssjön. På flygbilder ser det ut som ett enkelt grävarbete och på historiska kartor syns det att vattnet gick den vägen på 1800-talet. Ett annat relativt enkelt ingrepp skulle kunna vara att leda in vatten även i Västra Lidhemssjön. Då skulle hela sjöns potential att rena vattnet utnyttjas bättre än nu, när allt Yttre Kanalens vatten enbart rinner genom Östra Lidhemssjön. Alla åtgärder som ökar vattencirkulationen i sjön bedöms som lämpliga. Eftersom Lidhemssjön är en grund sjö har den en potential att rena vattnet, framförallt från kväve och organiskt kol, men även till viss del från fosfor. Med hjälp av de beräknade transporterna kan en massbalans visas för hur stora mängder kol, kväve och fosfor som transporteras in och ut ur sjön. Tyvärr visar massbalanserna att mer näring transporterades ut ur sjön än vad som kom in via Skyeån och Yttre Kanalen under Detta kan bero på att sjön även tog emot näring från mindre vattendrag nära sjön. En grov beräkning av de mindre vattendragens tillskott, utifrån deras areal och arealspecifik förlust av näringsämnen i Skyeån och Aggaån, visade fortfarande att mer näring 18

19 transporterades från sjön än till. Om väderåret hade varit ovanligt regnigt kunde det ha gett högre transporter ut från sjöns sediement än in till sjön, men 2013 var ovanligt torrt, så det förklarar inte mönstret. Slutsatsen blir att Lidhemssjön just nu inte fungerar som ett bra naturligt reningsverk. Inte ens under 2013 då vattenföringen var ovanligt låg och därmed vattnets uppehållstid i sjön lång, fungerade den naturliga reningen bra. Sämst fungerade det för fosfor, vilket är förväntat eftersom sjön är så grund. Fosfor fastläggs allra bäst i djupa sjöars sediment, medan kväve reduceras bäst i grunda sjöar, såsom Lidhemssjön. Organiskt kol bleks och bryts ner av solen och av bakterier på sedimentet. Därför bör även det reduceras bra i grunda sjöar där en stor del av vattnet får kontakt med solen eller solbelyst sediment. För att förbättra Lidhemssjöns funktion som naturligt reningsverk bör man satsa på åtgärder som gynnar strändernas och det öppna vattnets vegetation. Vegetation tar upp näring, stabiliserar sediement, gynnar sedimentprocesser och ger genom olika biologiska samband ett klarare vatten med lägre näringshalter. Vattenväxter har inventerats i Lidhemssjön av Växjö kommun (2013) och de mest frekventa arterna var gul näckros, vit näckros och vattenpilört. Cirka 5% av vattenytan i östra delen av sjön var täckt av samlingar av näckrosor och pilört, den västra översvämmade delen av sjön var svårframkomlig och botten utgjordes av jord utan någon vegetation. Övriga arter som påträffades var krusnate, hårslinga, löktåg, nate, igelknopp, svalting och vattenblink. De flytbladsväxter som dominerar vegetationen i östra Lidhemssjön (Växjö 2013) binder en hel del näring och stabiliserar gyttjiga sediment, men har andra icke önskvärda effekter också (genom skuggning och mindre vattenrörelser), så det vore bättre om de dominerande undervattensväxterna krusnate, hårslinga och löktåg fick ökad utbredning. Krusnate trivs på lösa sediment, hårslinga på minerogen och löktåg på organogen botten. Löktåg har troligen störst potential att sprida sig i östra Lidhemssjön, medan gul näckros gissningsvis etablerar sig först i västra. Vass har också stor potential att filtrera vatten, ta upp näring och gynna kväveretention och skulle kunna var att bra alternativ, särskilt i västra Lidhemssjön. För att vass ska gro och etablera sig över nya stora områden, kan det krävas rejäla lågvatten så att bottnar barläggs. Naturvårdsanpassad vattenreglering i dammen i Ingelstad kan vara en åtgärd för att förbättra vegetationen. En naturlig zonering av strändernas vegetation kräver naturlig variation i sjöns vattenstånd, vilket vi inte har kunnat utreda för Lidhemssjön, men många sjöar i södra Sverige är hårt reglerade med stabila vattenstånd och det missgynnar artrikedomen. Åtgärderna som föreslås ovan för att minska övergödning i Yttre Kanalen gynnar också vegetationen i Lidhemssjön. Det är mycket möjligt att fiskfaunan i Lidhemssjön är missgynnsam både för fastläggning av fosfor och för vattenvegetationen. Om fiskfaunan domineras av t ex mört och braxen är det inte så bra. Antalet grågäss ökade exponentiellt i området runt Lidhemssjön mellan 1998 och 2004 och stannade därefter på en hög nivå enligt Artportalen. Eftersom de är växtätare kan de ha en påverkan på vegetationen om fågeltätheten är hög. Det finns många vetenskapliga studier på att gäss kan påverka övervattensväxter på olika sätt. Det stora antalet grågäss kan alltså försvåra nyetableringen av vegetation i västra Lidhemssjön och det finns inte mycket att göra åt det var ett år med låg vattenföring, vilket säkert har påverkat resultaten av denna utredning, men förhoppningsvis inte bedömningarna. Ett år med högre ytavrinning och vattenföring hade troligen gett högre halter och transporter av TOC, totalkväve och totalfosfor. Näringsbalansen för 19

20 Lidhemssjön hade troligen också påverkats av kortare omsättningstid i sjön, högre utsköljning av lösa sediment och därför ännu sämre rening av TOC, kväve och fosfor. Skillnader i näringshalter på grund av skyddszoner vid Skyeån jämfört med avsaknaden av skyddszoner i Yttre Kanalen hade troligen varit ännu tydligare. Den arealspecifika förlusten av näringsämnen hade troligen varit ännu högre i Djurle jämfört med andra områden. De problemområden för övergödning som denna utredning pekar på och de åtgärder som föreslås, hade troligen inte förändrats av om mätningarna gjorts ett år med större vattenföring. Referenser Calluna Mörrumsåns avrinningsområde Recipientkontroll Mörrumsåns vattenvårdsförbund. Växjö kommun Inventering av makrofyter Lidhemssjön Medverkande: Anders Lundgren, Andreas Hedrén. Växjö kommun Aggaåprojektet. Aggaan 20

21 Calluna AB Linköpings Slott Linköping Telefon: Fax:

22 Bilaga 1 Vattenföring+samt+transport+av+TOC,+totalkväve+och+totalfosfor+under Tävelsåsbäcken+St+Trängsled 463+Yttre+kanalen+Grävlingeryd Månad Flöde+ TOC+ TotJN TotJP Månad Flöde+ TOC+ TotJN TotJP [m³/s] kg/mån kg/mån kg/mån [m³/s] kg/mån kg/mån kg/mån JAN 0, JAN 1, FEB 0, FEB 0, MAR 0, MAR 0, APR 0, APR 0, MAJ 0, ,8 MAJ 0, JUN 0, ,3 JUN 0, JUL 0, ,2 JUL 0, AUG 0, ,4 AUG 0, ,9 SEP 0, ,1 SEP 0, ,0 OKT 0, ,1 OKT 0, ,8 NOV 0, ,6 NOV 0, DEC 0, DEC 0, Medel 0,14 Medel 0,45 Summa kg/år Summa kg/år ! " 464+Yttre+kanalen+Södregård 343+Aggaån+nedströms+Ingelstads+ARV Månad Flöde+ TOC+ TotJN TotJP Månad Flöde+ TOC+ TotJN TotJP [m³/s] kg/mån kg/mån kg/mån [m³/s] kg/mån kg/mån kg/mån JAN 2, JAN 6, FEB 1, FEB 3, MAR 0, MAR 2, APR 0, APR 2, MAJ 0, MAJ 3, JUN 0, JUN 1, JUL 0, JUL 0, AUG 0, AUG 0, SEP 0, ,8 SEP 0, OKT 0, OKT 0, NOV 0, NOV 1, DEC 1, DEC 2, Medel 0,59 Medel 2,1 Summa kg/år Summa kg/år !! 344+Aggaåns+mynning+Åsnen 343b+Aggaåns+inlopp+Lidhemsjön Månad Flöde+ TOC+ TotJN TotJP Månad Flöde+ TOC+ TotJN TotJP [m³/s] kg/mån kg/mån kg/mån [m³/s] kg/mån kg/mån kg/mån JAN 9, JAN 6, FEB 5, FEB 3, MAR 2, MAR 2, APR 3, APR 2, MAJ 3, MAJ 3, JUN 1, JUN 1, JUL 1, JUL 0, AUG 0, AUG 0, SEP 0, SEP 0, OKT 1, OKT 0, NOV 2, NOV 1, DEC 3, DEC 2, Medel 2,9 Medel 2,1 Åsnen?# Summa kg/år # Summa kg/år

23 1(3) AGGAÅN UTREDNING december januari 2014 PROVPUNKT St. Datum Temperatur Flöde ph Alkalinitet Konduktivitet Turbiditet Absorbans (420 nm,5) Vattenfärg (spektrofotometrisk 405nm) TOC Syrgashalt Syremättnad Nitratnitritkväve - C Lågt/Medel/Högt - mekv/l ms/m FNU mgpt/l mg/l mg/l % ug/l ug/l ug/l ug/l 436 Tävelsåsbäcken St Trängsled 435B ,2 M 6,4 0,19 11,0 2,7 0, , , B ,8 H 6,0 0,07 8,5 1,8 0, , , B ,6 M-H 6,2 0,11 9,0 2,5 0, , , B ,4 L 6,4 0,20 11,0 4,1 0, , , B ,4 L 6,8 0,29 12,0 5,1 0, , , B ,8 L-M 6,7 0,24 10,0 5,5 0, , , B ,8 L-M 6,9 0,23 9,7 5,8 0, , , B ,4 L 6,9 0,25 10,0 5,0 0, , B ,7 LL 6,9 0,40 12,0 9,1 0, , B ,0 LL 7,0 0,61 12,0 16,0 0, , B ,7 LL 7,1 0,81 16,0 25,0 0, , B ,1 L-M 6,1 0,11 17,0 2,6 0, , , B ,7 M 6,4 0,15 13,0 2 0, , , B ,3 M 6,3 0,09 11,0 1,8 0, , ,3 30 Min 435B 0,2 6,0 0,1 8,5 1,8 0, ,0 14,0 3,1 25,0 33,0 690,0 3,2 28 Medel 435B 6,4 6,6 0,2 11,6 6,4 0, ,6 20,3 9,0 71,6 313,1 972,9 9,8 45 Max 435B 15,8 7,1 0,8 17,0 25,0 0, ,0 28,0 12,9 90,0 530,0 1200, Aggån nedströms Ingelstads AR ,2 M 6,8 0,15 7,2 1,8 0, , < ,6 H 6,4 0,09 6,5 1,8 0, , , ,9 M-H 6,4 0,10 6,8 1,7 0, , , ,2 L 6,5 0,13 7,4 2,7 0, , , ,7 L 6,9 0,38 13,0 6,0 0, , , ,8 M 6,7 0,12 6,6 1,9 0, , < ,2 M 6,9 0,14 7,0 4,3 0, , < ,4 L-M 6,9 0,15 7,2 2,2 0, , , ,5 L-M 6,8 0,18 7,8 1,9 0, , < ,4 L-M 7,0 0,19 7,8 1,6 0, , < ,3 L 7,0 0,23 8,9 1,5 0, , < ,5 M 6,8 0,18 8,0 1,7 0, , < ,6 M-H 6,9 0,15 7,7 3,6 0, , , ,7 M 6,8 0,11 7,6 2,9 0, , ,7 18 Min 343 0,2 6,4 0,1 6,5 1,5 0,140 64,0 10,0 7,5 82,0 76,0 650,0 <1 14 Medel 343 7,8 6,8 0,2 7,8 2,5 0, ,4 14,6 11,0 90,8 251,9 1000,0 1,5 22 Max ,5 7,0 0,4 13,0 6,0 0, ,0 19,0 15,8 110,0 490,0 3100,0 7,0 39 Total-kväve Fosfatfosfor Totalfosfor

24 2(3) AGGAÅN UTREDNING december januari 2014 PROVPUNKT St. Datum Temperatur Flöde ph Alkalinitet Konduktivitet Turbiditet Absorbans (420 nm,5) Vattenfärg (spektrofotometrisk 405nm) TOC Syrgashalt Syremättnad Nitratnitritkväve - C Lågt/Medel/Högt - mekv/l ms/m FNU mgpt/l mg/l mg/l % ug/l ug/l ug/l ug/l 343B Aggåns inlopp Lidhemssjön 343B ,1 M 6,8 0,15 7,5 3 0, , < B ,9 H 6,4 0,09 6,5 2,8 0, , , B ,8 M-H 6,5 0,11 7,4 2,6 0, , , B ,1 L 6,5 0,12 7,5 2,4 0, , , B ,8 L 6,9 0,27 10,0 4,8 0, , , B ,6 L 6,7 0,13 6,8 1,8 0, , , B ,3 M 6,8 0,16 7,2 4 0, , , B ,2 L 6,8 0,17 7,8 2,5 0, , , B ,8 L 6,7 0,15 7,1 1,3 0, , , B ,6 L 6,8 0,17 7,6 1,2 0, , < B ,7 L 6,8 0,17 7,6 1 0, , < B ,6 L 6,6 0,18 8,1 1,4 0, , , B ,6 M 6,8 0,14 7,8 2,8 0, , , B ,5 M 6,7 0,11 7,9 2 0, , ,8 22 Min 343B 0,1 6,4 0,1 6,5 1,0 0, , <1 10 Medel 343B 7,4 6,8 0,2 7,6 2,4 0, , ,7 22 Max 343B 17,8 6,9 0,3 10,0 4,8 0, , , Yttre kanalen Grävlingeryd ,5 M 6,5 0,27 12,0 8,9 0, , , ,0 H 6,3 0,15 9,9 3,5 0, , , ,7 M-H 6,6 0,25 10,0 6 0, , , ,1 L 6,7 0,42 13,0 11 0, , ,4 L 7,0 0,42 11,0 14 0, , , ,2 L 7,1 0,36 11,0 11 0, , , ,8 L-M 7,1 0,39 11,0 23 0, , ,1 L 7,2 0,42 11,0 18 0, , ,2 L 7,4 0,58 14,0 21 0, , ,8 L 7,1 0,40 12,0 14 0, , , ,6 L 7,4 0,62 14,0 9,5 0, , , ,6 L-M 6,5 0,14 17,0 8,8 0, , , ,5 M 6,5 0,27 16,0 8,8 0, , , ,6 M 6,0 0,059 12,0 6,9 0, , ,9 35 Min 463 0,1 6,0 0,1 9,9 3,5 0, , ,2 23 Medel 463 6,0 6,9 0,4 12,4 11,7 0, , ,0 42 Max ,8 7,4 0,6 17,0 23,0 0, , Total-kväve Fosfatfosfor Totalfosfor

25 3(3) AGGAÅN UTREDNING december januari 2014 PROVPUNKT St. Datum Temperatur Flöde ph Alkalinitet Konduktivitet Turbiditet Absorbans (420 nm,5) Vattenfärg (spektrofotometrisk 405nm) TOC Syrgashalt Syremättnad Nitratnitritkväve - C Lågt/Medel/Högt - mekv/l ms/m FNU mgpt/l mg/l mg/l % ug/l ug/l ug/l ug/l 464 Aggån Yttre kanalen (502) ,0 M 6,6 0,24 12,0 28,0 0, , , ,6 H 6,3 0,13 9,7 3,4 0, , , ,2 M-H, is 6,5 0,19 11,0 6,5 0, , , ,7 L-M 6,6 0,36 13,0 8,7 0, , ,4 L 7,1 0,42 12,0 16,0 0, , ,4 L-M 7,0 0,37 11,0 9,3 0, , , ,5 M 7,1 0,38 11,0 17 0, , ,7 L 7,1 0,41 12,0 15,0 0, , ,5 L 7,2 0,56 13,0 21,0 0, , , ,3 L 7,1 0,58 14,0 17,0 0, , , ,6 L 7,3 0,66 15,0 9,4 0, , , ,7 L-M 6,6 0,16 18,0 8,3 0, , , ,7 M 6,6 0,21 15,0 6,1 0, , , ,7 M 6,1 0,07 12,0 2,6 0, , ,9 34 Min 464 0,0 6,1 0,1 9,7 2,6 0, , ,6 20 Medel 464 6,3 6,8 0,4 12,8 12,0 0, , ,5 50 Max ,5 7,3 0,7 18,0 28,0 0, , Aggån uppströms Åsnen ,0 M 6,6 0,18 8,8 3,2 0, , , ,7 H 6,3 0,10 7,7 2,8 0, , , ,9 H 6,4 0,14 7,9 2,9 0, , , ,5 M 6,5 0, ,0 0, , , ,7 L 6,6 0,22 9,2 5,5 0, , , ,9 L 6,7 0,14 7,4 2,8 0, , , ,9 M 6,9 0,17 8,0 7,1 0, , , ,8 L 6,8 0,16 7,7 4,4 0, , , ,5 L 6,9 0,20 8,0 4,0 0, , < ,7 L 6,9 0,19 7,9 2,3 0, , , ,4 L 7,0 0,22 8,1 2,5 0, , , ,7 L 6,9 0,16 8,7 6 0, , , ,8 M 6,9 0,16 9,6 9,1 0, , , ,0 M 6,6 0,11 10,0 3,3 0, , ,3 34 Min 344 0,7 6,3 0,1 7,4 2,3 0, , <1 24 Medel 344 8,0 6,8 0,2 8,4 4,3 0, , ,1 36 Max ,5 7,0 0,2 10,0 9,1 0, , Total-kväve Fosfatfosfor Totalfosfor