MÖRRUMSÅN Mörrumsåns vattenvårdsförbund

Transkript

1 MÖRRUMSÅN 2010 Mörrumsåns vattenvårdsförbund

2 Uppdragsgivare: Kontaktperson: Mörrumsåns vattenvårdsförbund Kenth Håkansson Tel: E-post: Utförare: Projektansvarig: Rapportskrivare: Kvalitetsgranskning: Kontaktperson: ALcontrol AB Håkan Olofsson Håkan Olofsson Sven Thunell Håkan Olofsson Tel alt E-post: Omslagsfoto: Tryckt: Mörrumsån vid Kråkesjöns utlopp. (Foto: ALcontrol AB, Håkan Olofsson)

3 INNEHÅLL Sid nr SAMMANFATTNING...1 BAKGRUND...5 Rapportens utformning...5 Undersökningarna...5 Avrinningsområdet...5 RESULTAT OCH DISKUSSION...8 Lufttemperatur och nederbörd...8 Vattenföring...9 Siktdjup och klorofyll...11 Surhet och försurning...12 Organiskt material och syreförhållanden...14 Ljusförhållanden...16 Fosfor...18 Kväve...20 Föroreningsbelastande verksamheter och ämnestransporter...22 Metaller i vatten...28 Metaller i sediment...29 Växtplankton...30 Bottenfauna...33 Elfiske...34 MILJÖMÅL...36 REFERENSER...39 BILAGA 1. Analysparametrarnas innebörd...41 BILAGA 2. Föroreningsbelastande verksamheter...49 BILAGA 3. Händelser vid ån och Miljöskyddande åtgärder...57 BILAGA 4. Fysikaliska och kemiska vattenundersökningar...59 BILAGA 5. Vattenföring, transport och arealspecifik förlust...69 BILAGA 6. Metaller i vatten...79 BILAGA 7. Metaller i sediment...83 BILAGA 8. Växtplankton...85 BILAGA 9. Bottenfauna BILAGA 10. Elfiske BILAGA 11. Kalkeffektuppföljning...189

4

5 MÖRRUMSÅN 2010 Sammanfattning SAMMANFATTNING På uppdrag av Mörrumsåns vattenvårdsförbund har ALcontrol AB utfört recipientkontrollen i Mörrumsån sedan Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från år Temperatur, nederbörd och vattenföring I Växjö var årsmedeltemperaturen 5,4 C, vilket var 0,7 grader kallare än normalt (d.v.s. medelvärdet för perioden ). Noteras bör att år 2010 var det första året med lägre medeltemperatur än normalt sedan I Växjö föll 677 mm nederbörd under år 2010, vilket var 10 % mer än normal nederbörd för perioden Årsmedelvattenföringen i Mörrumsån vid Mörrum var 31 m 3 /s år 2010, vilket var ca 15 % högre än medelvärdet för perioden Den högsta dygnsmedelvattenföringen i ån uppmättes den 25:e november. Vattenföringen vid Mörrum var då 76,3 m 3 /s. I slutet av juli var vattenföringen som lägst under året med 10,2 m 3 /s (Figur 3). Försurningstillstånd De geologiska förhållandena inom Mörrumsåns avrinningsområde gör att stora områden är känsliga för den höga belastningen av försurande ämnen. Många sjöar och vattendrag åtgärdas genom kalkning för att motverka försurningseffekter. En naturlig återhämtning, tack vare minskande nedfall av försurande ämnen, bidrar också till att en förbättring med avseende på försurningspåverkan kan ses på många håll. Vid samtliga provtagningslokaler inom ramen för recipientkontrollen var motståndskraften mot försurning god till mycket god vid årets mätningar. Årsmedianvärdena för ph motsvarade ett svagt surt till nära neutralt vatten vid samtliga provtagna lokaler såväl i huvudfåran som i biflödena. I rapporten redovisas också resultaten från länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning. Vid årets undersökningar av bottenfauna inom ramen för recipientkontrollen bedömdes samtliga provtagna lokaler i rinnande vatten (Bergunda kanal och Helgaån vid Kråkesjöns utlopp samt huvudfårans nedre del vid Åkeholm, Svängsta och Forsbacka) vara nära neutrala med avseende på surhet. Bedömt utifrån växtplankton rådde nära neutrala surhetsförhållanden vid samtliga undersökta sjölokaler (Örken, Salen, Trummen, Växjösjön, Södra Bergundasjön och Norra Bergundasjön). Organiska ämnen och syretillstånd Vid Boskvarnasjöns utlopp, Drättingesjöns utlopp, i Kavleån och Vederslövsån samt i biflödena inom Salens tillrinningsområde och flertalet inom Aggåns avrinningsområde var halterna av organiskt kol (TOC) mycket höga vid årets mätningar. Vid övriga lokaler var halterna måttligt höga till höga. För de allra flesta lokalerna syns en signifikant trend med ökande halter sedan mitten av 1990-talet. Vid samtliga provtagningslokaler i rinnande vatten var syretillståndet tillfredsställande (årslägstavärden >5 mg/l). De lägsta syrehalterna uppmättes framför allt i juli i samband med låg vattenföring och höga vattentemperaturer. Bl.a. i Mörrumsåns nedre laxförande del var vattnet syrerikt (d.v.s. syrehalt >7 mg/l) hela året. Vattenfärg och grumlighet Merparten av vattendragen var betydligt till starkt färgade år De högsta färgtalen uppmättes vid Drättingesjöns utlopp och i Kavleån samt i biflödena inom Salens och Aggåns tillrinningsområden. 1

6 MÖRRUMSÅN 2010 Sammanfattning Vid i stor sett alla provtagna lokaler har vattenfärgen ökat signifikant sedan mitten av talet. Den brunifiering som syns i Mörrumsån sedan mitten av 1990-talet kan antagligen till stor del förklaras av ökande temperaturer, ökande nederbörd och ökande vattenföring som karakteriserade stora delar av 1990-talet. Det minskade nedfallet av sura svavelföreningar anses dock av en del vara den viktigaste drivkraften bakom brunifieringen. De senaste 4-6 årens resultat ger dock en generell bild av åter igen minskande humushalter på många håll inom Mörrumsåns vattenområden. Vid merparten av lokalerna i rinnande vatten var vattnet måttligt till betydligt grumligt. Starkt grumligt vatten uppmättes i Kavleån, Växjösjöarna (undantaget Växjösjön) och vissa biflöden till Salen samt i Aggån vid yttre kanalen. Näringsstatus Statusen med avseende på näringsämnen bedömt utifrån fosforhalter, siktdjup och klorofyll redovisas i Tabell I. Vid bedömningarna av fosfor har hänsyn ej tagits till andel jorbruksmark. De största orsakerna till att vissa vattenområden inom Mörrumsåns avrinningsområde inte uppnår god näringsstatus är påverkan från jordbruksverksamhet, tidigare och nuvarande utsläpp från reningsverk samt utsläpp från enskilda avlopp. I vissa fall kan också en ökad belastning av organiskt material i kombination med ett varmare klimat bidra till ökade eutrofieringseffekter. Den totala fosfortransporten från Mörrumsån till havet blev ca 20 ton år Skillnaderna mellan transporterna olika år följer i stort variationerna i vattenföringen. Från slutet av 1960-talet minskade fosfortransporterna tydligt fram till mitten av 1970-talet. Från mitten av talet och fram till 2010 har dock fosfortransporterna ökat signifikant. Flödesviktade fosforhalter visar minskande halter fram till mitten av 1980-talet och därefter signifikant ökande halter. Tabell I. Klassning av näringsstatus vid de undersökta lokalerna med utgångspunkt från fosfor, siktdjup och klorofyll. Klassningen baseras på data från H=Hög, G=God, M=Måttlig, O=Otillfredsställande och D=Dålig. Hänsyn har inte tagits till andel jordbruksmark. Lokal Fosfor Siktdjup Klorofyll 101 Boskvarna H 104 Änghultasj. H 107 Norrsjön G 110 Madkroken H 426 Drättingesjöns utl. M 478 Ramkv.ån G 115 Örken utl H 118 Drevsjöns utlopp G 175 Sörabysjöns utl. G 132 Tolgsjöns utlopp G 438 Kavleån O 139 Bergsnäs G 429 Trummen ut O 430B Växjösjön ut O 315B Sundet ny punkt D 318 Bergunda kanal D 143 Kråkesjön M 147 Helige å, Os M 322 Dansjöns inlopp M 351 Lekarydsån M 327 Skaddeån O 151 Salen norra ut M 329 Kojtasjön inl O 350 Obyån M 333 Opparydsbäcken D 154 Salens utl M 432 Vederslövsån M 400 Bostorpsån M 342 Torsjöns utlopp G 343 Skyeån G 464 Södragård O 435B Tävelsåsbäcken M 344 Aggåns ufl. i Åsnen M 201 Hackekvarn M 219 Forsbacka G 111 Örkens norra del - H H 113 Örkens södra del - M ej god 468 Trummen - O ej god 469 Växjösjön - M ej god 313 S Bergundasjön - O ej god 316 N Bergundasjön D D ej god 150 Salen norra delen - O ej god 2

7 MÖRRUMSÅN 2010 Sammanfattning Kvävetillstånd Vid merparten av de provtagna lokalerna i rinnande vatten var kvävehalterna måttligt höga till höga. Vid fyra lokaler (Norra Bergundasjöns utlopp, Obyån uppströms Kojtasjön, Obyån uppströms Salen samt Opparydsbäcken) var halterna mycket höga. För flertalet lokaler finns en signifikant trend med minskande kvävehalter de senaste åren. Inte vid någon lokal har kvävehalterna tenderat att öka. Den totala kvävetransporten från Mörrumsån till havet blev ca 780 ton år Kvävetransporten ökade signifikant under och 1980-talet. Under de senaste åren har kvävetransporten varierat mycket utan någon tendens till ökning eller minskning. Flödesviktade kvävehalter visar liknande mönster. Den tydligaste ökningen för de flödesviktade kvävehalterna skedde från 1965 till början av 1980-talet. Under och 2000-talet syns inte någon generell tendens till ökning eller minskning. Metaller i vatten Årsmedelvärdena för metaller i vatten vid årets undersökningar motsvarade genomgående mycket låga till låga halter, vilket innebär inga eller små risker för biologiska effekter. Metallhalterna var i nivå med naturliga bakgrundshalter för södra Sverige och någon tydlig metallpåverkan kunde därmed inte verifieras utifrån årets undersökningar. Samtliga metaller i vatten vid samtliga undersökta lokaler underskred gällande gränsvärden och miljökvalitetsnormer. Växtplankton Den sammanvägda näringsstatusen med avseende på växtplankton under perioden , och för varje enskilt år, visas i Tabell II. I den norra delen av Örken har växtplanktonsamhället varit relativt stabilt de senaste åren medan växtplanktonmängden varierat mer i den södra delen. I Salen har växtplanktonmängden och dess sammansättning också varierat. Gonyostomum har tidvis varit vanlig i denna sjö. För Trummen, Södra Bergundasjön och Norra Bergundasjön var år 2010 ett förhållandevist normalt år med fortsatt stora växtplanktonmängder och dominans av cyanobakterier. I Växjösjön har situationen förbättrats efter mycket höga biomassor år Vid provtagningen i augusti 2010 var totalbiomassan stor i Växjösjön men andelen cyanobakterier var relativt liten. Tabell II. Klassificering av näringsstatus enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder med hjälp av växtplankton i Mörrumsåns sjöar. Klassningen baseras på data från H=Hög, G=God, M=Måttlig, O=Otillfredsställande och D=Dålig. Lokal Växtplankton 111 Örken, norra delen G 113 Örken, södra delen G 150 Salen, norra delen G 313 Södra Bergundasjön O 316 Norra Bergundasjön O 468 Trummen O 469 Växjösjön M Bottenfauna Samtliga bottenfaunalokaler i rinnande vatten klassades som nära neutrala med avseende på surhet. Statusen med avseende på eutrofiering bedömdes som hög på stationerna i Mörrumsåns huvudfåra vid Åkeholm, Svängsta och Forsbacka, god vid Kråkesjöns utlopp, måttlig på stationen i Norra Bergundasjön samt otillfredsställande i Bergunda kanal, i Södra Bergundasjön och i Växjösjön. Flertalet undersökta bottenfaunalokaler i rinnande vatten bedömdes ha höga eller mycket höga naturvärden med avseende på bottenfaunan. Några rödlistade arter påträffades inte år 2010, men däremot påträffades sammanlagt sju ovanliga arter. 3

8 MÖRRUMSÅN 2010 Sammanfattning Fisk Mörrumsån innehåller viktiga reproduktionsområden för lax och havsöring och är av mycket stor betydelse för förekomsten av vildlax i södra Östersjön. Elfiskeundersökningar utfördes på fyra lokaler i Mörrumsåns vattensystem i augusti år 2010 (Kråkesjöns utlopp, Åkeholm, Svängsta och Forsbacka). Vissa av dessa lokaler är dock inga typiska reproduktions/uppväxtlokaler varför fångsterna blir förhållandevis låga. Resultaten pekar på att vattenkvaliteten i nedre Mörrumsån kan betraktas som god och någon negativ påverkan på fiskfaunan, beroende på försämrad vattenkvalitet, kan inte styrkas. 4

9 MÖRRUMSÅN 2010 Bakgrund BAKGRUND På uppdrag av Mörrumsåns vattenvårdsförbund har ALcontrol AB utfört recipient-kontrollen i Mörrumsån sedan Föreliggande rapport är en sammanställning av resultaten från Mörrumsåns vattenvårdsförbund bildades 1973 genom sammanslagning av Övre och Nedre Mörrumsåns vattenvårdsförbund (bildade 1964 respektive 1968). Enligt stadgarna har förbundet till uppgift att verka för en god vattenvård inom Mörrumsåns avrinningsområde. För detta ändamål skall förbundet företa utredningar till nytta för planerings- och utvecklingsarbetet inom avrinningsområdet samt låta utföra årliga, samordnade recipientundersökningar. Rapportens utformning I denna rapports huvuddel redovisas resultaten kortfattat. Metodik, rådata samt mer information om de biologiska undersökningarna redovisas i respektive bilaga. I årsrapporten för 2008 redovisades tidsserier och treårsbedömningar ( ) enligt Naturvårdsverkets Bedömningsgrunder (1999 och 2007) vid samtliga provtagningslokaler. Denna typ av redovisning återkommer efter undersökningarna Undersökningarna Undersökningarna 2010 har utförts i enlighet med Mörrumsåns kontrollprogram, fastställt av länsstyrelserna i Kronobergs och Blekinge län (Tabell 1 och Karta 1). Avrinningsområdet Mörrumsån rinner upp i Jönköpings län, där sjön Vrången (öster om Lindshammar) betraktas som åns källsjö. Avrinningsområdet omfattar 3369 km 2, varav 90 % ligger i Kronobergs län, framför allt i Växjö och Alvesta kommuner. Mörrumsån mynnar i Östersjön vid Elleholm, strax söder om samhället Mörrum. Mörrumsån är 183 km från Vrången ner till mynningen i Östersjön, med en höjdskillnad på 280 m. Åsnen och Helgasjön är de största sjöarna i systemet. De största biflödena är Aggån, Lekarydsån, Änganäsån, Asaån, Obyån och Rottneån. Berggrunden uppströms och omkring Åsnen består av granitoider/vulkaniska bergarter med låg vittringsbenägenhet. Det innebär att sur nederbörd som tränger ned i marken inte neutraliseras i någon större utsträckning. En bit nedströms Åsnen blir berggrunden något mer lättvittrad. Jordarterna i området domineras av morän, med inslag av kalt berg/tunt jordtäcke och stråk av isälvssediment. I mynningsregionen finns mer sammanhängande områden med kalt berg/ tunt jordtäcke. Avrinningsområdet består av ca 61 % skog, ca 7,7 % åker, ca 4,8 % betesmark, ca 12,7 % vatten och ca 13,8 % övrig mark (SCB 2008). Åkermarken är koncentrerad till trakterna kring Helgasjön, Salen och Åsnen samt det kustnära området. Totalt antal djurenheter var år 2005 ca st. Befolkningsmängden inom avrinningsområdet var år 2005 ca st varav ca bodde i glesbygd. Av befolkningen bosatta i småhus och lantbruk var ca kopplade till kommunalt avlopp medan hade enskilt avlopp och 324 saknade avlopp fritidsfastigheter hade enskilt avlopp och fritidsfastigheter saknades avlopp. 5

10 MÖRRUMSÅN 2010 Bakgrund Tabell 1. Provtagningspunkter och undersökningsprogram i Mörrumsåns avrinningsområde. FK = fysikaliska och kemiska undersökningar (3, 6 resp. 12 ggr per år), MIV = metaller i vatten (6 ggr per år), Sed = metaller i sediment, Pl = plankton (1, 2 eller 6 ggr per år), Kl = klorofyll (1, 2 eller 6 ggr per år), Bf = bottenfauna, Fisk = elfiske i rinnande vatten/nätprovfiske i sjöar. Provpunkterna 109, 315B och 430B är tillägg utöver kontrollprogrammet daterat Nr Namn X-koord Y-koord Undersökningsprogram 101 Boskvarnasjöns utlopp FK6 104 Änghultasjöns utlopp FK3 107 Norrsjöns utlopp FK3 109 Madkrokens utlopp uppströms timmerupplag FK3 110 Madkrokens utlopp FK3 426 Drättningesjöns utlopp i Örken FK6 478 Ramkvillaåns mynning FK6 111 Örken norra delen Pl2 Kl2 Bf* Sed** Fisk** 113 Örken södra delen Pl2 Kl2 Bf* Sed** 115 Örkens utlopp FK6 MIV6 118 Vartorp uppströms dammen FK6 120 Övrasjöns mitt Sed* 125 Sörabysjön södra Pl1* Kl1* Bf* Sed** 175 Sörabysjöns utlopp FK6 427 Skärlen (Asaån) Pl1* Kl1* Bf* Sed** 132 Åby FK12 MIV6 438 Kavleåns mynning FK6 305 Innaren (Rottneån) Pl1* Kl1* Bf* Sed** 178 Arabyviken (Helgasjön) Pl1* Kl1* Bf* Sed** Fisk** 139 Helgasjöns utlopp Bergsnäs FK Trummen mitt Pl6 Kl6 Bf* Sed* 429 Trummen utlopp FK6 MIV6 469 Växjösjön mitt Pl6 Kl6 Bf Sed 430 Växjösjön utlopp FK6 430B Växjösjön utlopp, ny punkt FK6 MIV6 313 Södra Bergundasjön Pl6 Kl6 Bf Sed 315B Sundet ny punkt FK Sundet FK12 MIV6 316 Norra Bergundasjön FK6 Pl6 Kl6 Bf Sed 318 Bergunda kanal FK12 MIV6 Bf 143 Kråkesjöns utlopp FK12 MIV6 Bf Fisk 147 Os FK6 Bf* 322 Lekarydsån, uppstr Dansjön FK6 351 Lekarydsån, mynning i Salen FK6 MIV6 327 Skaddeån, mynning i Salen FK6 329 Obyån, Kojtasjöns inlopp FK6 350 Obyån, mynning i Salen FK6 148 Salen längst norrut Pl1* Kl1* Bf* Sed** 150 Salen norra delen Pl1 Kl1 Fisk** 151 Salen norra delen ut FK6 152 Salen södra delen Pl1* Kl1* Bf* Sed** 333 Opparydsbäcken (vid Grimslöv) FK6 154 Salens utlopp, Huseby FK6 432 Vederslövsåns mynning i Åsnen FK6 400 Bostorpsån Näsbykvarn FK6 342 Torsjöns utlopp FK6 343 Skyeån nedströms Ingelstad FK6 464 Yttre kanal Södragård FK6 435B Tävelsåsbäcken vid St Trängslet FK6 344 Aggåns mynning i Åsnen FK6 156 Åsnen Kalvsviksfjorden Fisk** 201 Åsnens utlopp Hackekvarn FK6 211 Åkeholm Bf Fisk 213 Svängsta Bf Fisk 219 Forsbacka FK12 MIV6 Bf Fisk * = prov tas vart tredje år ** = prov tas vart sjätte år 6

11 MÖRRUMSÅN 2010 Bakgrund Karta 1. Mörrumsåns avrinningsområde med provtagningspunkter ( Lantmäteriverket Gävle Medgivande I 2011/00013). 7

12 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion RESULTAT OCH DISKUSSION Lufttemperatur och nederbörd Uppgifter om lufttemperatur och nederbörd är hämtade från SMHI:s meteorologiska station i Växjö. I Växjö var årsmedeltemperaturen 5,4 C, vilket var 0,7 grader kallare än normalt (d.v.s. medelvärdet för perioden ). Noteras bör att år 2010 var det första året med lägre medeltemperatur än normalt sedan Framför allt januari och februari samt oktober, november och december blev kallare än normalt (Figur 1). I december noterades nytt temperaturrekord för månaden med -7,4 C jämfört med tidigare rekord -6,4 C från år Mars, maj, juni och september blev temperaturmässigt förhållandevis normala. Övriga månader (april, juli och augusti) blev varmare än normalt. För juli blev avvikelsen jämfört med normal temperatur mycket stor. I Växjö föll 677 mm nederbörd under år 2010, vilket var 10 % mer än normal nederbörd för perioden De mest nederbördsrika månaderna blev juli, augusti och november med 92, 127 och 90 mm (Figur 2). Framför allt april blev en nederbördsfattig månad. Lufttemperatur ( C) J F M A M J J A S O N D 2010 max min Figur 1. Månadsmedeltemperaturer i Växjö 2010 i jämförelse med medelvärdet för åren De streckade linjerna visar högsta respektive lägsta månadsmedelvärde sedan Nederbörd (mm) max min J F M A M J J A S O N D Figur 2. Månadsnederbörd i Växjö 2010 i jämförelse med medelvärdet för åren De streckade linjerna visar högsta respektive lägsta månadsnederbörd sedan

13 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Vattenföring Vattenföringen 2010 vid alla S-HYPE- och vattenföringsstationer redovisas i Bilaga 5. Vattenföringen styr transporten av t.ex. kväve, fosfor och organiskt material. Transporterna ökar med ökad vattenföring. Även ämneshalterna påverkas av vattenföringen. I de flesta vattensystem, som ej är starkt påverkade av punktkällor, ökar halterna av fosfor, kväve och organiskt material med ökad vattenföring till följd av ökad mark- och sedimenterosion samt urlakning från omgivande mark. Relationen är tydligast i vattensystem som har liten sjöareal. I Mörrumsåns huvudfåra är sjöarealen stor. Nedströms punktkällor ökar föroreningshalterna med minskad vattenföring, p.g.a. minskad utspädningseffekt. Årsmedelvattenföringen i Mörrumsån vid Mörrum var 31 m3/s år 2010, vilket var ca 15 % högre än medelvärdet för perioden De högsta månadsmedelvattenföringarna under året uppmättes i april samt november och december. Ingen månadsmedelvattenföring blev rekordhög eller rekordlåg för säsongen. Den högsta dygnsmedelvattenföringen i ån uppmättes den 25:e november. Vattenföringen vid Mörrum var då 76,3 m 3 /s (Figur 3). Den högsta uppmätta dygnsmedelvattenföringen under perioden är 136 m 3 /s (början av december 1928). Högre vattenföring än normalt (d.v.s. medelvattenföring ) uppmättes framför allt i april samt oktober, november och december (Figur 3). I slutet av juli var vattenföringen som lägst under året med 10,2 m 3 /s (Figur 3). /s) Dygnsmedelvattenföring 2010 Dygnsmedelvattenföring Högsta dygnsmedelvattenföring Lägsta dygnsmedelvattenföring Dygnsnummer Figur 3. Dygnsmedelvattenföring 2010 i Mörrumsån vid SMHI:s station i Mörrum (86-186), jämfört med normal, högsta och lägsta dygnsmedelvattenföring för perioden

14 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion 12 Årstemperatur ( C) Figur 4. Årsmedeltemperatur i Växjö (SMHI 6542) (staplar) i jämförelse med medelvärdet för (heldragen rak linje) samt det högsta respektive lägsta årsmedelvärdet sedan 1901 (streckade linjer). Den tjocka linjen visar glidande treårsmedelvärden Årsnederbörd (mm) Figur 5. Årsnederbörden i Växjö (SMHI 6542) (staplar) i jämförelse med medelvärdet för (heldragen rak linje) samt det högsta respektive lägsta årsmedelvärdet sedan 1901 (streckade linjer). Den tjocka linjen visar glidande treårsmedelvärden Årsmedelvattenföring (m 3 /s) Figur 6. Årsmedelvattenföring i Mörrumsån vid SMHI:s pegel (staplar) i jämförelse med medelvärdet för (heldragen rak linje) samt det högsta respektive lägsta årsmedelvärdet sedan 1910 (streckade linjer). Den tjocka linjen visar glidande treårsmedelvärden. 10

15 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Siktdjup och klorofyll Örkens norra del hade ett förhållandevis klart vatten med måttligt stora siktdjup (Figur 7). Övriga undersökta sjöar hade ett litet eller mycket litet siktdjup. I samtliga sjöar, undantaget Örkens norra del, var siktdjupet större än normalt vid 2010 års undersökningar. Siktdjupet i Växjösjön var betydligt större än i övriga växjösjöar. Positiva effekter av överföringen av Helgasjövatten samt andra åtgärder kring sjön kan vara en bidragande orsak. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007) uppnåddes god status eller bättre med avseende på siktdjup i Örkens norra del, Örkens södra del och Växjösjön år Övriga sjöar bedömdes ha måttlig status eller sämre. I Norra Bergundasjön var klorofyllhalten mycket hög (Figur 8), vilket visar på en stor algproduktion och en hög näringsrikedom. I norra och södra Örken tyder låga halter av klorofyll på näringsfattiga förhållanden och liten algproduktion. I Växjösjön och i Salen var klorofyllhalterna måttligt höga och i Trummen och Södra Bergundasjön bedömdes halterna vara höga. I Örkens södra del och i Växjösjön var klorofyllhalterna lägre än normalt vid årets undersökningar (Figur 8). Även i Trummen, Södra Bergundasjön och Salen var klorofyllhalterna lägre än medelvärdet för de senaste sex årens resultat. Enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007) uppnåddes god status eller bättre med avseende på klorofyll i Örkens norra och södra del år Övriga sjöar uppnådde ej god status Örkens norra del 113 Örkens södra del 468 Trummen 469 Växjösjön 313 S Bergundasjön 316 N Bergundasjön 150 Salen norra delen Klorofyll (µg/l) Siktdjup (m) 111 Örkens norra del 113 Örkens södra del 468 Trummen 469 Växjösjön 313 S Bergundasjön 316 N Bergundasjön 150 Salen norra delen Figur 7. Årsmedelvärden av siktdjup år 2010 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärde samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående sexårsperioden). Örken provtogs i april och augusti, Växjösjöarna en gång per månad under perioden maj-oktober medan Salen provtogs endast i augusti. Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt och litet siktdjup. Ovanför den heldragna linjen är siktdjupet mycket litet. Siktdjup över 5 meter bedöms vara stort. Figur 8. Årsmedelvärden av klorofyllhalter år 2010 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärde samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående sexårsperioden). Örken provtogs i april och augusti, Växjösjöarna en gång per månad under perioden maj-oktober medan Salen provtogs endast i augusti. 11

16 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Surhet och försurning Vid samtliga provtagningslokaler var buffertkapaciteten (motståndskraft mot försurning) god till mycket god (d.v.s. alkalinitet högre än 0,10 mekv/l) bedömt utifrån årsmedianvärden. Vid ett provtagningstillfälle uppmättes en alkalinitet <0,01 mekv/l i Obyån uppströms Salen (Karta 2). Årsmedianvärdena för ph motsvarade ett svagt surt till nära neutralt vatten (d.v.s. ph >6,5) vid samtliga provtagna lokaler såväl i huvudfåran som i biflödena. I Figur 9 redovisas årslägsta ph-värden jämfört med normala årsminvärden. Vid samtliga lokaler var ph-värdena tillfredsställande, d.v.s. ph-värden >6,0. Vid samtliga lokaler var också phvärdena i nivå med eller bättre än de senaste årens resultat (Figur 9). Många sjöar och vattendrag inom Mörrumsåns avrinningsområde åtgärdas genom kalkning för att motverka försurningseffekter. En naturlig återhämtning, tack vare minskande nedfall av försurande ämnen, bidrar också till att en förbättring med avseende på försurningspåverkan kan ses på många håll. Vid årets undersökningar av bottenfauna i Mörrumsån bedömdes samtliga provtagna lokaler i rinnande vatten (Bergunda kanal och Helgaån vid Kråkesjöns utlopp samt huvudfårans nedre del vid Åkeholm, Svängsta och Forsbacka) vara nära neutrala med avseende på surhet. Bedömt utifrån växtplankton rådde nära neutrala surhetsförhållanden vid samtliga undersökta sjölokaler. Det är framför allt i de mindre vattendragen i avrinningsområdets perifera delar som försurningseffekterna brukar framträda. Länsstyrelsernas kalkeffektuppföljning täcker in även mindre vattendrag som inte ingår i recipientkontrollen. Resultaten från kalkeffektuppföljningen inom avrinningsområdet redovisas i Bilaga 11 och i Karta 2. 8,0 7,5 ph 7,0 6,5 6,0 5,5 5,0 4,5 4,0 101 Boskvarna 104 Änghultasj. 107 Norrsjön 110 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 430B Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 350 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 400 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 201 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 9. Årslägsta ph-värden i Mörrumsåns avrinningsområde år 2010 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärden av årslägsta värden samt högsta respektive lägsta årslägsta värde den närmast föregående sexårsperioden). Under den heldragna linjen ökar risken för biologiska störningar. Mörka/blåa staplar representerar Mörrumsåns huvudfåra. Ljusrastrerade/gula staplar representerar biflöden. 12

17 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Karta 2. Försurningstillstånd i Mörrumsåns avrinningsområde bedömt utifrån årslägsta värde för alkalinitet under år 2010 (Naturvårdsverket 1999). I datamaterialet ingår såväl resultat från den samordnade recipientkontrollen (stora punkter) som länsstyrelserna kalkeffektuppföljning (små punkter). 13

18 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Organiskt material och syreförhållanden Vid Boskvarnasjöns utlopp, Drättingesjöns utlopp, i Kavleån och Vederslövsån samt i flertalet biflöden inom Salens och Aggåns avrinningsområden var halterna av organiskt material mycket höga vid årets mätningar (Figur 10). Vid övriga lokaler var halterna måttligt höga till höga. I Opparydsbäcken var halterna av organiskt material lägre än normalt (resultat från åren ), men vid övriga lokaler låg resultaten från årets mätningar inom ramen för normala värden. För de allra flesta lokalerna syns en signifikant trend med ökande halter av organiskt material sedan mitten av 1990-talet. De högsta halterna uppmättes generellt år 2007, d.v.s. efter de stora stormarna åren 2005 och 2007 samt i kombination med onormalt hög vattenföring/avrinning år Vid samtliga provtagningslokaler i rinnande vatten var syretillståndet tillfredsställande (årslägstavärden >5 mg/l). De lägsta syrehalterna uppmättes framför allt i juli i samband med låg vattenföring och höga vattentemperaturer. Den långa vintern 2009/2010 gav en lång isperiod för Mörrumsåns sjöar. I samband med isprovtagningarna på Växjösjöarna uppmättes syrefria eller nästan syrefria förhållanden i Trummens, Södra Bergundasjöns och Norra Bergundasjöns bottenvatten i slutet av isläggningsperioden (Växjö kommun). Syresituationen i Norra Bergundasjön föranledde att rundpumpning av sjön startade den 29:e mars. Under sommaren förekom syrefria eller nästan syrefria förhållanden i Växjösjöns, Södra Bergundasjöns och Norra Bergundasjöns bottenvatten i juli TOC (mg/l) Boskvarna 104 Änghultasj. 107 Norrsjön 110 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 430B Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 350 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 400 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 201 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 10. Årsmedelvärden av halter av organiskt kol (TOC) i Mörrumsåns avrinningsområde år 2010 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärden samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående sexårsperioden). Den streckade linjen utgör gränsen mellan måttligt hög och hög halt organiskt kol. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. 14

19 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Riktvärdet för syre i laxfiskvatten är >7 mg/l (SFS 2001:554). I Mörrumsåns huvudfåra var syrehalterna lägre än denna gräns vid en lokal, 118 Drevsjöns utlopp, år Även ett antal biflöden hade syrehalter lägre än 7 mg någon gång under året (se gröna och gula punkter Karta 3). I Mörrumsåns nedre laxförande del var vattnet syrerikt (d.v.s. syrehalt >7 mg/l) hela året. Miljökvalitetsnormen för syrehalt i laxfiskvatten är >9 mg/l vid 50 % av mättillfällena under året (SFS 2001:554). Detta uppnåddes för samtliga lokaler i rinnande vatten vid årets mätningar. Karta 3. Syretillståndet i Mörrumsåns avrinningsområde (rinnande vatten) bedömt utifrån årslägsta syrehalter år 2010 (Naturvårdsverket 1999). 15

20 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Ljusförhållanden Figur 11 visar årsmedelvärden av vattenfärg i Mörrumsåns avrinningsområde år 2010 jämfört med normala värden. Resultaten i Figur 11 har kompenserats (dividerats med 0,85) för ändringen i analysmetod från visuell bedömning (SS-EN ISO 7887, del 4) till absorbansmetod (SS-EN ISO 7887, del 4 mod för 405 nm) från och med år Merparten av vattendragen var betydligt till starkt färgade år De högsta färgtalen uppmättes vid Drättingesjöns utlopp och i Kavleån samt i biflödena inom Salens och Aggåns tillrinningsområden. Vattnets färg varierar normalt till stor del med nederbördsmängden på så sätt att vattenfärgen ökar under nederbördsrika perioder. Vid årets undersökningar visade vattenfärgen inga stora förändringar under året. Vid i stor sett alla provtagna lokaler har vattenfärgen ökat signifikant sedan mitten av talet. Den brunifiering som syns i Mörrumsån sedan mitten av 1990-talet kan antagligen till stor del förklaras av ökande temperaturer, ökande nederbörd och ökande vattenföring som karakteriserade stora delar av 1990-talet. Det minskade nedfallet av sura svavelföreningar anses dock av en del vara den viktigaste drivkraften bakom brunifieringen (Donald T. Monteith et al. 2007). Ökad humusupplagring i marken och minskat nedfall av sura svavelföreningar tillsammans med ett varmare klimat med mer regn och ökad avrinning verkar sammantaget kunna ge förutsättningar för höga humushalter och färgtal i Mörrumsån. De senaste 4-6 årens resultat ger dock en generell bild av åter igen minskande humushalter på många håll inom Mörrumsåns vattenområden. Med hänsyn taget till ändringen i metod var vattenfärgen år 2010 lägre än normalt vid så gott som alla provtagna lokaler (Figur 11) Färg (mg Pt/l) Boskvarna 104 Änghultasj. 107 Norrsjön 110 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 430B Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 350 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 400 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 201 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 11. Årsmedelvärden av vattenfärg i Mörrumsåns avrinningsområde år 2010 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärden samt högsta respektive lägsta årsmedelvärden den närmast föregående sexårsperioden). Den streckade linjen markerar gränsen mellan måttligt färgat och betydligt färgat vatten. Över den heldragna linjen är vattnet starkt färgat. 16

21 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Vid merparten av lokalerna i rinnande vatten var vattnet måttligt till betydligt grumligt (Karta 4). Starkt grumligt vatten uppmättes i Kavleån, Växjösjöarna (undantaget Växjösjön) och vissa biflöden till Salen samt i Aggån vid yttre kanalen. Framför allt i Växjösjön var vattnet något klarare (svagare grumligt) än normalt. Vid övriga lokaler var grumligheten i nivå med eller marginellt svagare än normalt vid årets mätningar. Vid vissa lokaler (oftast sjöutlopp) var vattnet som grumligast på sommaren p.g.a. förekomst av plankton, medan grumlingen i vissa vattendrag var starkast i samband med hög vattenföring p.g.a. erosionspåverkan. Karta 4. Grumlighet i Mörrumsåns avrinningsområde bedömt utifrån årsmedelvärden av turbiditet år 2010 (Naturvårdsverket 1999). 17

22 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Fosfor Vid merparten av lokalerna i rinnande vatten var fosforhalterna måttligt höga till höga. Vid tre lokaler (Södra Bergundasjön, Norra Bergundasjön och Opparydsbäcken) var halterna mycket höga. Inte vid någon lokal var fosforhalterna extremt höga. Vid sex lokaler i den övre delen av huvudfåran var fosforhalterna låga. Vid 17 av de 35 provtagna lokalerna i rinnande vatten motsvarade fosforhalterna vid årets mätningar god eller hög status med avseende på kvalitetsfaktorn näringsämnen i vattendrag (Karta 5) enligt Naturvårdsverkets bedömningsgrunder (2007). Vid övriga lokaler uppnåddes ej god status. De tydligast påverkade lokalerna med avseende på fosfor var utloppen från Södra Bergundasjön och Norra Bergundasjön samt Opparydsbäcken, där fosforhalterna motsvarade dålig status. Hänsyn har dock ej tagits till andel jordbruksmark. Vid flertalet provtagna lokaler var fosforhalterna vid årets undersökningar lägre än normalt (resultat från åren ; Figur 12). Vid flera lokaler, däribland Trummen, Växjösjön, Norra Bergundasjön samt lokalerna i huvudfåran från Helgasjöns utlopp till Salens utlopp, var fosforhalterna år 2010 de lägsta som någonsin uppmätts. Signifikanta trender till minskande halter finns för flertalet provtagningslokaler, men i Kavleån och Aggån samt vid Åsnens utlopp har fosforhalterna signifikant ökat de senaste åren. I mindre vattendrag kan stora variationer i fosforhalter förekomma. Detta beror framför allt på stora och snabba förändringar i vattenföring och utspädningseffekter. Vid hög vattenföring kan erosion i vattendraget förekomma och vid låg vattenföring under sommaren blir utspädningen av förorenande utsläpp som minst samtidigt som kemiska och biologiska processer kan göra att fosforhalterna ökar. I sjöar kan fosforhalterna öka sommartid p.g.a. förekommande planktonblomningar Totalfosfor (µg/l) 101 Boskvarna 104 Änghultasj. 107 Norrsjön 110 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 430B Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 350 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 400 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 201 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 12. Årsmedelvärden av fosforhalter i Mörrumsåns avrinningsområde år 2010 jämfört med "normala" värden, d.v.s. medelvärden (horisontella streck) samt högsta respektive lägsta årsmedelvärden (vertikala streck) den närmast föregående sexårsperioden. 18

23 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion I Mörrumsåns huvudfåra ökade fosforhalterna från 11 µg/l vid Helgasjöns utlopp i Bergsnäs till 17 µg/l efter inflödet av Bergunda kanal vid Kråkesjöns utlopp (d.v.s. med ca 54 %). Vid Salens utlopp var fosforhalterna ca 45 % högre än vid Mörrumsåns inlopp i Salen (Os). Genom Åsnen minskade halterna med ca 12 %. Karta 5. Näringsstatus med avseende på fosfor i vattendrag inom Mörrumsåns avrinningsområde bedömt endast utifrån årsmedelhalter 2010 samt referensvärden beräknade enligt förenklad metod (Naturvårdsverket 2007). För treårsbedömningar se Tabell I i sammanfattningen. Hänsyn har inte tagits till andel jordbruksmark. 19

24 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Kväve Vid merparten av de provtagna lokalerna i rinnande vatten var kvävehalterna måttligt höga till höga (Karta 6). Vid fyra lokaler (Norra Bergundasjöns utlopp, Obyån uppströms Kojtasjön, Obyån uppströms Salen samt Opparydsbäcken) var halterna mycket höga men inte vid någon lokal var kvävehalterna extremt höga. Vid Boskvarnasjöns utlop samt i Trummen, Växjösjön, Lekarydsån, Aggån vid Yttre kanalen och Tävelsåsbäcken var kvävehalterna något lägre än normalt (resultat från åren ; Figur 13). För övrigt var kvävehalterna vid årets mätningar i nivå med de senaste årens resultat. För flertalet lokaler finns en signifikant trend med minskande kvävehalter de senaste åren. Inte vid någon lokal har kvävehalterna tenderat att öka. Vid flertalet provtagna lokaler var kvävehalterna vid årets undersökningar klart högre än beräknade ursprungshalter (Naturvårdsverket 1999). Detta visar att den regionala kvävebelastningen i form av luftföroreningar samt kväveförluster från såväl jordbruksmark som skogsmark är av stor betydelse. De tydligast påverkade lokalerna med avseende på kväve var dock Norra Bergundasjöns utlopp (inverkan från Växjö reningsverk) och Obyån uppströms Kojtasjön (inverkan från Vislanda ARV). I Mörrumsåns huvudfåra ökade kvävehalterna från ca 490 µg/l vid Helgasjöns utlopp i Bergsnäs till ca 680 µg/l efter inflödet av Bergunda kanal vid Kråkesjöns utlopp (d.v.s. med ca 40 %). Nitrit/nitratkvävet stod för ca 30 % av ökningen. Vid Salens utlopp hade kvävehalterna ökat med ca 15 % jämfört med vid Mörrumsåns inlopp i Salen. Genom Åsnen minskade halterna med ca 3 % Totalkväve (µg/l) Boskvarna 104 Änghultasj. 107 Norrsjön 110 Madkroken 426 Drättingesjöns utl. 478 Ramkv.ån 115 Örken utl 118 Drevsjöns utlopp 175 Sörabysjöns utl. 132 Tolgsjöns utlopp 438 Kavleån 139 Bergsnäs 429 Trummen ut 430B Växjösjön ut 315B Sundet ny punkt 318 Bergunda kanal 143 Kråkesjön 147 Helige å, Os 322 Dansjöns inlopp 351 Lekarydsån 327 Skaddeån 151 Salen norra ut 329 Kojtasjön inl 350 Obyån 333 Opparydsbäcken 154 Salens utl 432 Vederslövsån 400 Bostorpsån 342 Torsjöns utlopp 343 Skyeån 464 Södragård 436 Tävelsåsbäcken 344 Aggåns ufl. i Åsnen 201 Hackekvarn 219 Forsbacka Figur 13. Årsmedelvärden av kvävehalter i Mörrumsåns avrinningsområde år 2010 (staplar) jämfört med "normala" värden (medelvärde samt högsta respektive lägsta årsmedelvärde den närmast föregående sexårsperioden). Svart del anger nitrat+nitritkvävehalten. Den prickade linjen anger gränsen mellan måttligt höga och höga halter. Över den heldragna linjen är halterna mycket höga. Värden över 5000 µg/l motsvarar extremt höga halter. 20

25 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Karta 6. Kvävetillståndet i Mörrumsåns avrinningsområde bedömt utifrån årsmedelhalter av totalkväve år 2010 (Naturvårdsverket 1999). 21

26 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Föroreningsbelastande verksamheter och ämnestransporter Föroreningsbelastande verksamheter Inför framtagandet av denna rapport har respektive kommun fått tillfälle att rapportera in uppgifter om förorenande verksamheter inom Mörrumsåns avrinningsområde i för ändamålet speciellt anpassade mallar. Informationen i Bilaga 2 och 3 är en sammanställning av inrapporterade uppgifter från kommunerna, länsstyrelsernas databaser samt vattenvårdsförbundets tidigare årsrapporter. Mörrumsån påverkas av diffusa utsläpp som härrör från jord- och skogsbruk samt lufttransporterade föroreningar. De punktkällor som inrapporterats redovisas i Bilaga 2. För respektive punktkälla redovisas typ av verksamhet, koordinater, närmaste provtagningspunkt nedströms, recipient, utsläpp av totalkväve, ammoniumkväve och totalfosfor, övriga kända utsläpp samt föreskrivna mål. I Bilaga 3 redovisas miljöpåverkan av mer tillfällig karaktär samt miljöskyddande åtgärder som inrapporterats av respektive kommun. Den dominerande källan för tillförsel av fosfor i Mörrumsåns avrinningsområde är enligt SMED (Svenska MiljöEmissionsData, PLC5 uppdaterad ) jordbruksverksamhet (ca 38 %). Den därnäst största utsläppskällan är skogsmark (ca 21 %). Enskilda avlopp, avloppsreningsverk, dagvatten och direktnedfall på sjöar står för vardera ca 5-7 % av tillförseln. Totalt beräknas ca 31 ton fosfor belasta vattensystemet. Den största antropogena delen av tillförseln sker via jordbruksverksamhet (ca 52 %) och därefter avloppsreningsverk (ca 16 %), enskilda avlopp (ca 14 %) och nedfall på sjöar (ca 12 %). Enligt SMED:s beräkningar är den dominerande källan för tillförsel av kväve i Mörrumsåns avrinningsområde jordbruksverksamhet (ca 31 %) tätt följt av skogsmark (27 %). Betydande tillförsel sker också via luftnedfall på sjöar (ca 20 %) och avloppsreningsverk (ca 15 %). Totalt beräknas ca 1700 ton kväve belasta vattensystemet. Den största antropogena delen av tillförseln sker via nedfall på sjöar (ca 34 %), jordbruksverksamhet (ca 31 %) och avloppsreningsverk (ca 26 %). Med hänsyn till nederbördsmängder och avrinning bör läckaget från omkringliggande marker år 2010 ha varit högre än normalt. Detta p.g.a. att vattenföringen var förhållandevis hög under året. Belastningen från kända punktkällor inrapporterade från respektive kommun uppgick till ca 1,5 ton fosfor och ca 245 ton kväve under år 2010 (Tabell 2 och Tabell 3). De största punktkällorna var Växjö ARV följt av Alvesta ARV och Mörrum ARV. Jämfört med början av 1990-talet har reningsverkens fosforutsläpp mer än halverats medan kväveutsläppen har minskat med ca 30 %. Kväveutsläppen från Växjö ARV har minskat med ca 40 % under samma period. Av den totala transporten av fosfor och kväve från Mörrumsåns vattensystem ut till havet har punktkällornas bidrag beräknats motsvara ca 8 % av fosforn och ca 31 % av kvävet under år 2010, utan hänsyn tagen till retention (rening) i vattensystemet. Retentionen av kväve från t.ex. Växjö avloppsreningsverk (Sundet) är i storleksordningen ca 65 % från utsläppspunkten ner till havet (ALcontrol 2010). Motsvarande siffra för fosfor är ca 17 %. Framför allt i mindre vattendrag och sjöar kan den lokala påverkan från en punktkälla vara stor. Effekten av ett punktutsläpp på recipienten beror till stor del på spädningsfaktorn d.v.s. utsläppets storlek i förhållande till flödet eller storleken på recipienten. Även omblandningsförhållande kan ha stor betydelse. Vid utsläpp i sjöar och långsamrinnande vatten kan ibland utsläpps- 22

27 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion vatten, som kan vara mycket saltrikt, sjunka till botten och täcka stora områden utan att omblandas. Den största lokala inverkan från punktutsläpp på vattenkvaliteten inom Mörrumsåns avrinningsområde sker sannolikt vid utsläpp från Växjö ARV till Norra Bergundasjön, från Lenhovda ARV till Bostorpsån samt från Vislanda reningsverk till Hönetorpsån. Vid beräkningar av utspädningseffekter vid respektive reningsverks utsläppspunkt framkom, utöver påverkan från Växjö ARV, Lenhovda ARV och Vislanda ARV, följande år 2010: Vid låg vattenföring förelåg risk för tydligt förhöjda fosforhalter i: Bäck till Sörbysjön p.g.a. utsläpp från Bäckaby ARV Tävelsåssjön p.g.a. utsläpp från Dänningelanda ARV Tävelsåsbäcken p.g.a. utsläpp från Tävelsås ARV. Lindebergsbäcken p.g.a. utsläpp från Marhult ARV Vid låg vattenföring förelåg risk för tydligt förhöjda kvävehalter i: Skaddeån p.g.a. utsläpp från Alvesta ARV Tävelsåsbäcken p.g.a. utsläpp från Tävelsås ARV. Tabell 2. Ämnestransporter, arealförluster samt utsläpp av fosfor från avloppsreningsverk för olika delavrinningsområden vid respektive provpunkt. % av transport vid provpunkt utgör rapporterad utsläppsmängd från respektive reningsverk i relation till beräknade ämnestransporter. Någon reduktion av ämnesmängd har ej medräknats på sträckan mellan reningsverken och provpunkten Lokal Delavrinnings- Avr. Tran- Areal- Punktkälla Fosforutsläpp Nr område omr. sport förlust % av transport areal P P vid km 2 ton/år kg/ha,år ton/år provpunkt 115 Mörrumsån vid Örkens utlopp 515 1,6 0,030 Lindshammar ARV 0,003 0,2 Norrhult/Klavreström ARV 0,074 5 Bäckaby ARV 0,028 2 Ramkvilla ARV 0,009 0,6 Dädesjö ARV 0,0004 0, Mörrumsån vid Åby 808 4,7 0,058 Braås/Böksholm ARV 0,034 0,7 Rottne ARV 0,018 0,4 139 Mörrumsån vid Helgasjöns utlopp ,0 0,033 Åby ARV 0,001 0, Bergunda kanal 49 1,3 0,26 Växjö ARV 0, Mörrumsån vid Kråkesjöns utlopp ,8 0, Mörrumsån vid Os ,6 0, Mörrumsån vid Huseby ,074 Moheda ARV 0,030 0,2 Alvesta ARV 0,069 0,5 Vislanda ARV 0,073 0,5 344 Aggån 460 4,6 0,10 Lenhovda ARV 0,069 1 Marhult ARV 0,002 0,04 Åryd/Furuby ARV 0,010 0,2 Ingelstad ARV 0,014 0,3 Dänningelanda ARV 0,024 0,5 Tävelsås ARV 0,004 0, Mörrumsån vid Hackekvarn ,054 Vederslöv ARV 0,003 0,02 Huseby Bruk ARV 0,006 0,04 Torne ARV 0,025 0,1 Urshult ARV 0,030 0,2 219 Mörrumsån vid Forsbacka ,061 Ryd ARV 0,030 0,1 Hemsjö ARV 0,050 0,2 Mörrum ARV 0,12 0,6 TOT 1,5 8 23

28 MÖRRUMSÅN 2010 Resultat och diskussion Tabell 3. Ämnestransporter, arealförluster samt utsläpp av kväve från avloppsreningsverk för olika delavrinningsområden vid respektive provpunkt. % av transport vid provpunkt utgör rapporterad utsläppsmängd från respektive reningsverk i relation till beräknade ämnestransporter. Någon reduktion av ämnesmängd har ej medräknats på sträckan mellan reningsverken och provpunkten Lokal Delavrinnings- Avr. Tran- Areal- Punktkälla Kväveutsläpp Nr område omr. sport förlust % av transport areal N N vid km 2 ton/år kg/ha,år ton/år provpunkt 115 Mörrumsån vid Örkens utlopp ,4 Lindshammar ARV 0,12 0,2 Norrhult/Klavreström ARV 5,1 7 Bäckaby ARV 0,28 0,4 Ramkvilla ARV 0,62 0,9 Dädesjö ARV 0,26 0,4 132 Mörrumsån vid Åby ,2 Braås/Böksholm ARV 4,5 3 Rottne ARV 5, Mörrumsån vid Helgasjöns utlopp ,5 Åby ARV 1,0 0,5 318 Bergunda kanal Växjö ARV Mörrumsån vid Kråkesjöns utlopp ,2 147 Mörrumsån vid Os ,1 154 Mörrumsån vid Huseby ,6 Moheda ARV 7,3 1 Alvesta ARV 31 6 Vislanda ARV 8, Aggån ,0 Lenhovda ARV 5,7 4 Marhult ARV 0,012 0,01 Åryd/Furuby ARV 2,2 2 Ingelstad ARV 5,4 4 Dänningelanda ARV 0,23 0,2 Tävelsås ARV 0,68 0,5 201 Mörrumsån vid Hackekvarn ,1 Vederslöv ARV 0,38 0,06 Torne ARV 0,28 0,04 Urshult ARV 2,9 0,4 219 Mörrumsån vid Forsbacka ,3 Ryd ARV 5,8 0,7 Hemsjö ARV 0,45 0,06 Mörrum ARV 18 2 TOT Ämnestransporter Beräkningar av ämnestransporter och arealspecifika förluster har gjorts för tio punkter i avrinningsområdet, åtta punkter i huvudfåran samt Bergunda kanal och Aggån. Transporter, arealspecifika förluster samt kända punktkällor inom respektive delavrinningsområde redovisas i Tabell 2 och Tabell 3. I tabellerna framgår också belastningen från respektive punktkälla i jämförelse med den totala transporten för respektive delavrinningsområde. I Bilaga 5 redovisas månadstransporter vid respektive provtagningspunkt. Den totala transporten i Mörrumsån, beräknat utifrån vattenföring vid Mörrum (SMHI:s pegel 186) och vattenkemidata vid Forsbacka, blev ca 20 ton fosfor, ca 780 ton kväve och ca ton organiskt kol (TOC) under år De största transporterna förekom i april och december. Närsaltstransporterna beräknade vid Mörrum (data från SLU) visar att transporten av fosfor har varierat mycket under perioden (Figur 15). Skillnaderna mellan transporterna olika år följer i stort variationerna i vattenföringen (Figur 14). Från slutet av 1960-talet minskade fosfortransporterna tydligt fram till mitten av 1970-talet. Från mitten av 1970-talet och fram till 2010 har dock fosfortransporterna i Mörrumsån vid Mörrum ökat signifikant. Flödesviktade fosforhalter visar minskande halter fram till mitten av 1980-talet och därefter signifikant ökande halter (Figur 18). 24