Naturvårdsverkets förslag ligger också i linje med av Avfall Sveriges årsmöte fastställda ståndpunkter att verka för att motverka nedskräpning.

Transkript

1 Naturvårdsverket Stockholm Malmö den 14 oktober 2016 Dnr NV REMISSVAR: Remiss gällande förslag till ändrade föreskrifter om innehållet i en kommunal plan för avfallsförebyggande och hållbar avfallshantering samt för länsstyrelsens sammanställning, som ersätter Naturvårdsverkets föreskrifter och allmänna råd (NFS 2006:6) om innehållet i en kommunal avfallsplan och länsstyrelsens sammanställning Avfall Sverige är branschorganisationen inom avfallshantering och återvinning. Det är Avfall Sveriges medlemmar som ser till att avfall tas om hand och återvinns i landets alla kommuner. Vi gör det på samhällets uppdrag: miljösäkert, hållbart och långsiktigt. Vår vision är "Det finns inget avfall". Vi verkar för att förebygga att avfall uppstår, att mer återanvänds och att det avfall som uppstår återvinns och tas om hand på bästa sätt. Kommunerna och deras bolag är ambassadör, katalysator och garant för denna omställning. Avfall Sverige bildades redan 1947 och har omkring 400 medlemmar. Avfall Sveriges medlemmar är kommuner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag inom avfall och återvinning. Deras kunder utgör Sveriges invånare och en stor del av näringslivet. Genom medlemmarna representerar Avfall Sverige Sveriges befolkning. I Avfall Sverige ingår, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverkare, konsulter och privata utförare aktiva inom avfallshantering. 1. Förslagens koppling till Avfall Sveriges generella ståndpunkter Avfall Sverige stödjer avfallshierarkin som princip för avfallshanteringen. Avfall Sverige anser att avfallshanteringen är en väsentlig del av samhällets infrastruktur. Naturvårdsverkets förslag ligger också i linje med av Avfall Sveriges årsmöte fastställda ståndpunkter att verka för att motverka nedskräpning. Förslagen ligger också i linje med Avfall Sveriges ståndpunkter att frågor om avfallshantering ska integreras tidigt i planarbetet, att kommunernas avfallsplaner ska vara en självklar del i den fysiska planeringen samt att avfallsanläggningar ska lokaliseras, utformas och drivas så att människors hälsa och miljön skyddas både på kort och lång sikt. Avfall Sverige, Avfall Sverige AB, Baltzarsgatan 25, Malmö, Telefon E-post info@avfallsverige.se, Hemsida Bankgiro , Organisationsnummer

2 Det finns dock brister när det gäller författningar och styrmedel som verkar för att andra avfallsinnehavare än kommuner och producenter ska efterleva avfallshierarkins principer på samma sätt som kommuner och producenter. Detta är förstås inte någonting som Naturvårdsverkets föreskrifter om kommunens avfallsplan kan råda bot på, men Avfall Sverige vill ändå ta tillfället i akt att peka på denna brist. 2. Sammanfattning Avfall Sverige välkomnar en översyn av Naturvårdsverkets föreskrifter om kommunala avfallsplaner. Avfall Sverige har vissa synpunkter när det gäller de bemyndiganden som förslaget till föreskrifter grundar sig på. En utvidgning av kraven på kommunens avfallsplan i strid med 15 kap. 41 miljöbalken har inte lagstöd och innebär en ökad regelbörda för kommunerna. Bemyndigande för Naturvårdsverket att ta fram en nationell avfallsplan följer av 83 avfallsförordningen (2011:927) och är således helt skilt från de krav som Naturvårdsverket kan uppställa på de kommunala avfallsplanerna med stöd av nämnda 77 avfallsförordningen. Naturvårdsverket har inte formell behörighet att föreskriva att mål och åtgärder i den kommunala avfallsplanen ska utgå från den nationella avfallsplanen, på det sätt som föreslås i förslaget till föreskrifter. Avfall Sverige vill uppmärksamma att det saknas stöd i lagstiftningen att tvinga kommunerna att omvandla nationella övergripande mål till konkreta kommunala verksamhetsmål. Självklart bör de lokala målen beakta de nationella miljömålen, men kommunerna har frihet att själv utforma sina miljömål. Avfall Sverige anser att respektive avfallsansvarig (j fr 15 kap. 11 miljöbalken) ska ansvara för eventuella åtgärder avseende annat avfall än hushållsavfall. Myndigheterna måste ta ansvaret för den avreglerade avfallsmarknaden och det lagstadgade tredelade avfallsansvaret. 3. Generella kommentarer 3.1 Bemyndiganden och avgränsning Regleringen av krav på avfallsplan återfinns ytterst i 15 kap. 41 miljöbalken. Där framgår att renhållningsordningen ska innehålla en avfallsplan och de föreskrifter som kommunen har meddelat med stöd av regeringens bemyndiganden i 15 kap. miljöbalken. Vidare framgår att avfallsplanen ska innehålla uppgifter om avfall i kommunen och om kommunens åtgärder för att minska avfallets mängd och farlighet. 2 (5)

3 Även om det alltså stadgas att avfallsplanen ska innehålla åtgärder angående avfallsminskning m m avstyrker Avfall Sverige Naturvårdsverkets förslag att rubricera föreskrifterna på det sätt som verket föreslår eftersom Avfall Sverige gör bedömningen att en sådan rubricering inte inryms i angivna bemyndiganden i 15 kap. 41 miljöbalken eller i bemyndigandet i 77 avfallsförordningen (2011:927). Därmed inte sagt att avfallsförebyggande inte är en viktig aktivitet tvärtom. Avfallsförebyggande har ju dessutom i det reviderade 15 kap. miljöbalken en tydligare prioritet genom att det nu regleras i 15 kap. 2 miljöbalken samt en reviderad resurshushållningsprincip i 2 kap. 5 miljöbalken. Avfall Sverige driver aktivt frågan om avfallsförebyggande och återanvändning. Avfall Sverige har till Miljö- och energidepartementet och till den särskilda utredaren Ola Alterås utredning under dir. 2016:3 (Styrmedel för att förebygga uppkomst av avfall i syfte att främja en cirkulär ekonomi) framfört behovet av en tydligare reglering i miljöbalken när det gäller förutsättningar för kommunen att vidta åtgärder inom avfallsförebyggande och återanvändning samt att finansiera sådan verksamhet via avfallstaxan, se bilaga 2. I sammanhanget är det också viktigt att påpeka att renhållningsordningens avfallsplan inte utgör en bindande normföreskrift såsom avfallsföreskrifterna. Detta innebär att fastighetsägare i kommunen inte kan åläggas bindande krav med stöd av avfallsplanen. Regler om kommunal avfallsplan infördes genom prop. 1989/90:100 och utgjorde därmed innan Sveriges EU-medlemskap helt nationella krav. Syftet med det utifrån nämnda proposition år 1990 införda kravet på kommunala avfallsplaner var primärt att länsvis få en överblick över kapaciteten för avfallsbehandling. Detta syfte kan i dagsläget sägas vara överspelat eftersom avfallet med den moderna avfallshanteringen inte längre hanteras kommun- eller länsvis. Dock fördes nämnda bemyndiganden i 15 kap. 41 miljöbalken över oförändrade till 15 kap. miljöbalken när denna trädde i kraft år 1999 från den tidigare gällande renhållningslagen (1979:596). Ramarna för kommunens avfallsplan är alltså desamma som under 1979 års renhållningslag. En utvidgning av kraven på kommunens avfallsplan i strid med 15 kap. 41 miljöbalken har alltså inte lagstöd och innebär en ökad regelbörda för kommunerna. Bemyndigande för Naturvårdsverket att ta fram en nationell avfallsplan följer av 83 avfallsförordningen (2011:927) och är således helt skilt från de krav som Naturvårdsverket kan uppställa på de kommunala avfallsplanerna med stöd av nämnda 77 avfallsförordningen. Av artikel 28 ramdirektivet 2008/98/EG om avfall framgår att medlemsstaterna ska se till att nationella berörda myndigheter fastställer en eller flera avfallsplaner. Avfallsplanerna ska var för sig eller i kombination omfatta den berörda medlemsstatens geografiska territorium, anges det vidare. Naturvårdsverket anger att Sverige har implementerat nämnda artikel 28 genom den nationella avfallsplanen och de kommunala avfallsplanerna. Att artikel 28 medger en eller flera avfallsplaner har strikt att göra med hur 3 (5)

4 medlemsstaterna väljer att uppfylla kravet på nationell avfallsplanering och inte med den kommunala avfallsplaneringen att göra. Detta anser Avfall Sverige saknar stöd genom att kravet på kommunerna att ta fram kommunala avfallsplaner strikt följer av 15 kap. 41 miljöbalken medan krav avseende framtagande av den nationella avfallsplanen följer av 15 kap. 40 miljöbalken och det som där anges att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avfall som i övrigt behövs till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Mot bakgrund av detta anser Avfall Sverige att det inte finns någon formell koppling mellan den nationella avfallsplanen och de kommunala avfallsplanerna och att Naturvårdsverket därför inte har formell behörighet att föreskriva att mål och åtgärder i den kommunala avfallsplanen ska utgå från den nationella avfallsplanen, på det sätt som föreslås i 5 förslaget till föreskrifter. Det saknas stöd i lagstiftningen att tvinga kommunerna att omvandla nationella övergripande mål till konkreta kommunala verksamhetsmål. Det finns självklart ett intresse i kommunerna att upprätta mål för avfallshanteringen. Men dessa mål ska utgå från det lokala intresset på det sätt och i den omfattning lokala, ekonomiska, miljömässiga, tekniska och sociala omständigheter möjliggör detta. Avfall Sverige anser att kommunala miljömål på avfallsområdet särskilt bör beakta insamlingen av farligt avfall, vilket också ligger väl i linje med förutsättningarna för den kommunala avfallsplanen enligt 15 kap. 41 miljöbalken. Självklart bör de lokala målen beakta de nationella miljömålen, men kommunerna har frihet att själv utforma sina miljömål. När det gäller det nuvarande, liksom det tidigare, etappmålet för ökad återvinning av matavfall har kommunerna agerat på bred front i syfte att söka bidra till uppfyllelse av etappmålet genom att kommunerna till den absolut övervägande delen har varit de aktörer som har etablerat separat utsortering och biologisk återvinning av matavfall genom rötning. Avfall Sverige framförde till 2012 års Avfallsutredning (dir. 2011:66) att etappmålet borde omregleras till bindande lagstiftning avseende krav på obligatorisk utsortering och biologisk återvinning av matavfall, en ståndpunkt som Avfall Sverige står fast vid och driver. Avfall Sverige anser att respektive avfallsansvarig (j fr 15 kap. 11 miljöbalken) ska ansvara för eventuella åtgärder avseende annat avfall än hushållsavfall. Myndigheterna måste ta ansvaret för den avreglerade avfallsmarknaden och det lagstadgade tredelade avfallsansvaret. Det är inte möjligt för kommunen att ålägga avfallsinnehavare ansvar att vidta åtgärder genom avfallsplanen. Därmed bör det finnas krav på avfallsmål och avfallsplanering för samtliga avfallsansvariga. 3.6 Förslaget till vägledning 4 (5)

5 Med hänvisning till de ändringar i 15 kap. miljöbalken som trädde i kraft den 2 augusti 2016 utifrån prop. 2015/16:166 Avfallshierarkin behöver omnumreringar göras i förslaget till vägledning, någonting som Naturvårdsverket förstås säkert är medvetna om. I övrigt kommenteras vägledningen i valda delar i bilaga 1 till detta remissvar. 3.5 Förslaget till konsekvensbeskrivning Naturvårdsverket anger att instruktionen för de uppgifter som kommunen ska lämna till länsstyrelsen har ändrats i syfte att tydliggöra att syftet med lämnade uppgifter är att följa upp om de kommunala avfallsplanerna innehåller mål och åtgärder i enlighet med den nationella avfallsplanen och programmet för förebyggande. I enlighet med vad som har angivits ovan ser inte Avfall Sverige att det finns utrymme att ändra instruktionen på det sätt som Naturvårdsverket föreslår eftersom det alltså saknas stöd i lagstiftningen att tvinga kommunerna att omvandla nationella övergripande mål till konkreta kommunala verksamhetsmål. Vidare anger Naturvårdsverket att eftersom de uppgifter som kommunerna förväntas lämna till länsstyrelsen har ändrats påverkas också innehållet i länsstyrelsens sammanställning till Naturvårdsverket. I 81 avfallsförordningen (2011:927) anges vilka uppgifter som ska ingå i länsstyrelsens sammanfattning. Utifrån vad som anges i nämnda 81 ser inte Avfall Sverige att det finns utrymme för Naturvårdsverket att ange något syfte som avviker från 81, vilket Naturvårdsverkets förslag nu gör. I övrigt kommenteras vägledningen i valda delar i bilaga 1 till detta remissvar. 4. Specifika kommentarer Se, bilaga 1. För fortsatta kontakter i dessa frågor hänvisar vi till vår jurist Sven Lundgren, sven.lundgren@avfallsverige.se telefon Vänliga hälsningar Avfall Sverige Weine Wiqvist Vd 5 (5)

6 Synpunkter på Naturvårdsverkets remiss om reviderade föreskrifter och ny vägledning om innehållet i en kommunal plan för avfallsförebyggande och hållbar avfallshantering samt för länsstyrelsens sammanställning. Remissinstans: Avfall Sverige, bilaga 1. Paragraf Motiv Synpunkter föreskrifterna Rubrik: Naturvårdsverkets föreskrifter om innehållet i en kommunal plan för avfallsförebyggande och hållbar avfallshantering samt för länsstyrelsens sammanställning; 1 Termer och begrepp som används i dessa föreskrifter har samma betydelse som i 15 kap. miljöbalken, avfallsförordningen (2011:927) och förordningen (2014:1073) om producentansvar för förpackningar, om inte annat anges nedan. 2 Avfallsplanen ska ha ett tydligt definierat syfte. Syftet ska beskrivas i avfallsplanen. Tydliggöra vikten av att definiera syftet med att ta fram eller revidera avfallsplanen. Syftet styr vilka mål och åtgärder som avfallplanen kommer att innehålla liksom hur arbetet organiseras. I miljöbedömningsprocessen och en eventuell miljökonsekvensbeskrivning är ett väl definierat syfte en Avstyrks, se Avfall Sveriges generella kommentarer i huvuddokumentet. Avfall Sverige anser att det kan övervägas om denna bestämmelse bör utgå eftersom den egentligen inte tillför någonting då det knappast finns utrymme legalt att i föreskrifterna reglera andra betydelser av termer och begrepp än de som framgår av angivna författningar. Avfall Sverige avstyrker Naturvårdsverkets förslag att kommunen ska ange syftet med avfallsplanen i sin avfallsplan (2 förslaget till föreskrifter). Bemyndigandet i 15 kap. 41 miljöbalken är det som anger ramarna för den kommunala avfallsplanen (refererat Synpunkter vägledningen Kommenteras ej eftersom förslaget avstyrks. Kommenteras ej eftersom förslaget avstyrks. Synpunkter konsekvensanalysen Kommenteras ej eftersom förslaget avstyrks. Kommenteras ej eftersom förslaget avstyrks.

7 förutsättning för att alternativ ska kunna tas fram och bedömas. ovan). Något annat syfte än det som anges där finns det inte utrymme för kommunen att ange. 3 För hushållsavfall som kommunen ansvarar för ska avfallsplanen innehålla mål och åtgärder för att förebygga och hantera avfall. För övrigt avfall i kommunen ska avfallsplanen innehålla mål och åtgärder i den utsträckning som kommunen kan förebygga och påverka hanteringen av detta avfall. Målen och åtgärderna ska syfta till att avfallet hanteras enligt avfallshierarkin i enlighet med 15 kap. 10 miljöbalken. Kravet att planerna ska omfatta allt avfall i kommunen finns i miljöbalken. Eftersom kommunen inte ansvarar för allt avfall har de inte full rådighet och har därför svårt att fullt ut klara kravet i miljöbalken. Med skrivningen i den utsträckning som kommunen kan påverka detta avfall avses att kommunen bara kan ha mål och åtgärder om kommunen kan påverka avfallet på något sätt. Kommunens möjlighet att påverka avfallet utvecklas närmare i vägledningen där kommunens olika funktioner beskrivs. Avfall Sverige tillstyrker den föreslagna bestämmelsen. Skälet till att hänvisa till avfallshierarkin är att uppmärksamma behovet av att hantera avfallet enligt avfallshierarkin. Avfallshierarkin regleras i EU:s ramdirektiv om avfall och anger den prioritetsordning för politik och lagstiftning som medlemsstaterna ska ha avseende förbyggande och

8 4 Avfallsplanen ska innehålla mål och åtgärder för att minska nedskräpningen. behandling av avfall. Regeringen har lämnat en proposition till riksdagen med förslag på ändringar i miljöbalken så att avfallshierarkin införs på ett tydligt sätt. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 augusti Detta är en ny paragraf. Nedskräpning är en fråga som blivit allt mer aktuell. Bland annat har EUkommissionen i cirkulär ekonomipaketet föreslagit att avfallsdirektivet ska ändras så att det införs krav på att avfallsplanerna ska innehålla åtgärderå för att motverka all slags nedskräpning och för att städa upp alla typer av skräp. I Naturvårdsverket vägledning om nedskräpning från 2013 anges att kommunerna bör arbeta strategiskt för att minska nedskräpnigen genom att upprätta en plan för minskad nedskräpning. Planen ska ses som ett strategiskt styrdokument, som bl.a. beskriver de mål och åtgärder som kommunen arbetar med för att minska nedskräpningen. Det är naturligt att denna plan ska ingå i den kommunala Avfall Sverige tillstyrker förslaget. Nedskräpning och hanteringen av nedskräpning är en viktig del av kommunens avfallshantering (som dock faller under lagen (1998:814) om gaturenhållning och skyltning och inte under 15 kap. 20 miljöbalken. Avfall Sverige anser dock att det är viktigt att uppmärksamma att kommunala mål och åtgärder inte kan vara det enda för att komma tillrätta med nedskräpningsproblematiken. Det krävs tydligare krav på verksamhetsutövare som tillhandahåller t ex förpackade livsmedel, eventuella skärpta bötesstraff, reviderad reglering av ansvar och sanktioner för nedskräpande och uttjänta bilar och båtar för att nämna några förslag till åtgärder.

9 5 Mål och åtgärder ska utgå från de nationella miljökvalitetsmålen, etappmålen, den nationella avfallsplanen och programmet för förebyggande av avfall samt eventuella regionala och lokala mål. avfallsplanen. Sedan år 2006 då nuvarande föreskrifter beslutades har miljömålssystemet förändrats och de tidigare delmålen har ersatts med etappmål. Dessutom har nya etappmål för avfall antagits och Naturvårdsverket har beslutat om nationell avfallsplan och program för förebyggande. Det är viktigt att kommunen utgår från dessa dokument och etappmål för att kommunernas planer ska bidra till genomförandet av den nationella avfallspolitiken. Vidare bör kommunen samordna mål och åtgärder med eventuella regionala och lokala mål som kopplar till avfall. Avstyrks, se Avfall Sveriges generella kommentarer i huvuddokumentet. Kommenteras ej eftersom förslaget avstyrks. Kommenteras ej eftersom förslaget avstyrks. 6 Avfallsplanen ska innehålla en redogörelse för de styrmedel som kommunen planerar att använda för att nå målen och kunna genomföra åtgärderna. Detta är en ny paragraf som anger att kommunen i sin plan ska redovisa vilka styrmedel som kommunen planerar att använda. Det är viktigt visa att kommunen förfogar över ett antal styrmedel som kan användas för att uppnå hållbar avfallshantering. Ett viktigt styrmedel är renhållningsavgiften, men även informativa styrmedel kan ge stor effekt. Avfall Sverige är försiktigt positiva till krav på redovisning av styrmedel men frågar sig vad som är syftet med inhämtandet av dessa uppgifter inom ramen för den kommunala avfallsplanen. Kravet innebär dock en ökad regelbörda för kommunen. Avfall Sverige är också tveksamma till om detta krav inryms i bemyndigandet i 77 avfallsförordningen (2011:927). Att i avfallsplanen redovisa vilka nyckeltal och andra typer av underlag eller undersökningar som kommer att användas för att följa upp angivna mål anser Avfall Sverige är att gå för långt eftersom det inte kan anses finnas något syfte med att redovisa detta inom ramen för den kommunala avfallsplanen samt att det innebär en för stor regelbörda för kommunen.

10 7 Avfallsplanen ska beskriva hur målen och åtgärderna kommer att följas upp. Ingen ändring. Avfall Sverige anser att det är måluppfyllelsen i sig som är det primära, men att en beskrivning av hur åtgärder och mål kommer att följas upp är en intern fråga för kommunen. Kravet innebär dessutom en ökad regelbörda för kommunen Avfallsplanen ska för allt avfall i kommunen innehålla en bedömning av 1. behovet av ny infrastruktur för avfallshantering 2. behovet av nedläggning eller förändring av befintlig infrastruktur för avfallshantering, och 3. avfallsflödenas framtida utveckling. Detta är en ny paragraf. Genom denna paragraf implementeras delar av följande krav enligt art 28 punkten 3 i avfallsdirektivet: c) En bedömning av behovet av nya insamlingssystem, nedläggning av befintliga avfallsanläggningar, ytterligare infrastruktur för avfallet i enlighet med artikel 16 och vid behov investeringar med anknytning till detta. d) Vid behov tillräcklig information om kriterier för platsidentifiering och kapacitet för framtida bortskaffande eller större återvinningsanläggningar. Avfall Sverige är också tveksamma till om detta krav inryms i bemyndigandet i 77 avfallsförordningen (2011:927). Avfall Sverige avstyrker detta krav eftersom det är alltför långtgående. Avfall Sverige anser att det kan vara rimligt att kommunen lämnar de uppgifter om infrastruktur för avfall som kommunen inte ansvarar för. Men det är inte heller rimligt med ett generellt krav med denna utformning eftersom inte alla kommuner äger någon infrastruktur för avfallshantering. Etableringen respektive avetableringen av infrastruktur för avfallshantering är därför i många fall utanför kommunens kontroll samt styrs av andra regelverk än den kommunala - -

11 avfallsplanen. Det är inte rimligt att kommunerna ska ägna tid och resurser åt att sammanställa uppgifter som finns eller kommer att finnas tillgängliga i nationella register. Detta avser särskilt föreslagen 3 punkt. 9 Avfallsplanen ska innehålla en beskrivning av hur behovet av infrastruktur för avfallshantering har hanterats i kommunens översiktsplan och i kommunens övriga arbete med fysisk planering. 10 Avfallsplanen ska innehålla en beskrivning av de förhållanden i kommunen som påverkar avfallets mängd och sammansättning. Detta är en ny paragraf. Syftet är att det ska bli en tydligare koppling mellan den fysiska planeringen och avfallsplaneringen. Genom att kommunen i avfallsplanen behöver redogöra för hur avfallsfrågor hanteras i översiktsplanen bör detta bidra till att planerna blir mer överensstämmande. Indirekt bör detta krav kunna leda till att behovet av platser för avfallshantering kommer beaktas i högre grad i framtida översiktsplaner och i kommunens övriga arbete med fysisk planering. Kraven på vilka bakgrundsuppgifter som bör ingå i planen minskar. Det är upp till kommunen själv att avgöra vilka bakgrundsuppgifter som är relevanta att ha med. Motivet till ändringen är att fokus på Avfall Sverige är tveksamma till kravet. Om inte den del av kommunen som upprättar avfallsplanen redan har dessa uppgifter klara för sig innebär kravet en ökad regelbörda. Frågan är vilka krav som kommer att ställas på den här redovisningen. Kommer man att få synpunkter på att det inte är tillräckligt eller behöva komplettera? Om de uppgifter som redan finns i kommunen godtas borde det inte vara några större problem med kravet i fråga. Avfall Sverige välkomnar att skall-kravet avseende uppgifter om antal invånare, antal hushåll i kommunen fördelat på boendeform samt kommunens näringslivsstruktur har utgått. Detta eftersom det Återigen, om de uppgifter som det anges bör finnas en sammanfattning över (platser avsatta för avfallshantering och vilken typ av avfallshantering dessa platser avser) finns tillgängliga borde det inte innebära någon nämnvärd ökad regelbörda att sammanställa dessa. Men om det är så att uppgifterna ska sammanställas innebär det tveklöst en ökad regelbörda för kommunerna. Inga kommentar.

12 11 För hushållsavfall som kommunen ansvarar för ska avfallsplanen innehålla uppgifter om 1. var avfallet uppkommer, 2. insamlingssystem, 3. insamlade avfallsmängder (ton/år) och hur detta avfall förebyggs och hanteras enligt avfallshierarkin i enlighet med 15 kap. 10 miljöbalken. 12 För avfall som kommunen inte ansvarar för ska planen innehålla översiktliga uppgifter om hur detta avfall förebyggs och hanteras enligt avfallshierarkin i enlighet med 15 kap. 10 miljöbalken. planen bör vara mål och åtgärder och inte handla så mycket om beskrivning av nuläget och situationen i kommunen. Punkt 3 är ändrad genom tillägg att avfallet ska hanteras enligt avfallshierarkin, se vidare kommentaren till 3. Avfallet i denna paragraf avser allt avfall som inte omfattas av kommunens renhållningsansvar. Uppkomna mängder har strukits eftersom uppgifterna bör avse både avfall som uppkommer inom kommunen och avfall som förs in i kommunen. Även för detta inte har någon tydlig koppling till bemyndigandena i 15 kap. 41 miljöbalken samt 77 avfallsförordningen (2011:927). Avfall Sverige anser att uppgifter om avfall som kommunen ansvarar för endast kan avse det renhållningsansvar som finns enligt 15 kap. 20 miljöbalken för hushållsavfall respektive eventuellt annat utökat ansvar. Avfall Sverige anser att insamlade mängder hushållsavfall bör omfatta alla som ger upphov till hushållsavfall oavsett källa. Avfall Sverige anser att kommunen inte ska särbehandlas bland de avfallsansvariga. Det finns inte något rättsligt stöd för ambitionen att kommunala verksamhetsutövare ska ha ett större avfallsansvar än övriga avfallsinnehavare. Avfall Sverige har samma synpunkter som organisationen hade i remissvar 2005 till 2006 års föreskrifter. Avfall Sverige anser inte att utformningen av 12 innebär någon lättnad jämfört med års föreskrifter. Det är inte rimligt att kommunerna ska ägna tid Avfall Sverige avstyrker bestämt att uppgifter bör redovisas uppdelat på om hushållsavfall härrör från hushåll eller från verksamheter. Även om det anges bör anser Avfall Sverige att denna skrivning måste utgå. Att förorda en uppdelning enligt ovan utgår antingen från ett missförstånd om den kommunala renhållningsskyldigheten eller om den lagstadgade ansvarsfördelningen, som inte särskiljer hushållsavfall och därmed jämförligt avfall från annan verksamhet. Avfall Sverige avstyrker utformningen av vägledningen till 12 enligt förslaget. Föreskriftstexten anger översiktliga uppgifter medan det i vägledningen förordas en detaljerad redovisning av avfall under producentansvar inklusive mängder samt uppdelning på om -

13 avfall gäller att planen bör ange hur avfallet hanteras enligt avfallshierarkin, se vidare kommentaren till 3. och resurser åt att sammanställa uppgifter som finns eller kommer att finnas tillgängliga i nationella register. Dessa uppgifter ansvarar länsstyrelse och Naturvårdsverk för. Avfall Sverige anser att kommunen i övrigt kan bidra med uppgifter om avfall och avfallsverksamhet endast i den omfattning som kommunen har tillgång till sådana uppgifter. Avfall Sverige anser att ansvaret för annat avfall än hushållsavfall inte kan uppfyllas genom kommunala mål och åtgärder. Kommunen kan däremot bidra med de uppgifter som finns tillgängliga. Beträffande avfall som kommunen inte ansvarar för instämmer Avfall Sverige så långt i att dessa uppgifter endast kan lämnas översiktligt. Avfall Sverige anser att det kan vara rimligt att kommunen lämnar de uppgifter om avfall som kommunen inte ansvarar för, men som finns tillgängliga, t ex lokal statistik. Kommunerna kan inte åläggas att redovisa uppgifter för branscher vilka inte har uppgiftsskyldighet till avfallet härrör från hushåll eller verksamheter.

14 kommunen. Avfall Sverige anser att uppgifter om avfall som omfattas av producentansvar bör redovisas av producenter i enlighet med fördelningen av avfallsinnehavaransvar. Avfall Sverige anser därför att producentansvarsförordningarna bör revideras och kompletteras med uppgiftsskyldighet direkt till länsstyrelserna (t ex revidering av 50 förpackningsförordningen). Detta med undantag för om kommunen bedriver insamling av avfall under producentansvar eller vid ett lagreglerat kommunalt insamlingsansvar för avfall under producentansvar. De uppgifter som Naturvårdsverket avser gäller dessutom förpackningar och returpapper som omfattas av begreppet hushållsavfall men som undantas från kommunens ansvar (t ex förpackningar från ett kontorskök). 13 Avfallsplanen ska innehålla uppgifter om anläggningar för förberedelse för återanvändning, En del krav har tagits bort för att minska bördan med att ta fram uppgifter som inte alltid behövs. De uppgifter som har Avfall Sverige anser att det endast är rimligt att kommunen lämnar uppgifter om - -

15 återvinning och bortskaffande av avfall som finns i kommunen. Detta gäller dock endast sådana anläggningar som är tillstånds- eller anmälningspliktiga enligt miljöprövningsförordningen (2013:251). För varje anläggning ska anges 1. var i kommunen anläggningen är belägen, 2. typ/typer av avfall som hanteras, 3. metoder för hantering av avfallet enligt avfallshierarkin i enlighet med 15 kap. 10 miljöbalken, och 4. tillåten avfallsmängd enligt tillstånd (ton/år). tagits bort är krav på sifferkod enligt Svensk Näringsgrensindelning (SNIkod), kapacitet och totalt mottagna mängder avfall per år. Paragrafen genomför följande krav i avfallsdirektivet: 3. b) Befintliga avfallsinsamlingssystem och större anläggningar för bortskaffande och återvinning, inbegripet eventuella särskilda lösningar för spilloljor, farligt avfall eller avfallsflöden som omfattas av särskild gemenskapslagstiftning. Punkt 3 har ändrats genom tillägget att avfallet ska hanteras enligt avfallshierarkin, se vidare kommentaren till 3. behandlingsanläggningar för vilka kommunen är tillsynsmyndighet respektive anläggningar med anmälningsplikt. Tillståndspliktiga anläggningar levererar motsvarande uppgifter till länsstyrelsen årligen. Dessa uppgifter bör länsstyrelserna sammanställa och leverera till Naturvårdsverket. Avfall Sverige avstyrker formuleringen anläggningar för förberedelse för återanvändning då det inte finns några sådana renodlade anläggningar. Förberedelse för återanvändning sker i förekommande fall på eller i anslutning till en återvinningsanläggning. Förberedelse för återanvändning år dessutom en återvinningsåtgärd enligt 6 avfallsförordningen (2011:927). 14 Avfallsplanen ska beskriva hur mål och åtgärder i den föregående avfallsplanen följts upp samt resultaten från den uppföljningen. Detta är en ny paragraf om att resultatet av uppföljningen av föregående plan ska redovisas. Det är viktigt att följa upp och utvärdera föregående plan för att kunna bedöma vilka mål och åtgärder som har gett Avfall Sverige välkomnar den föreslagna bestämmelsen eftersom kravet på den redovisning som anges skapar en kontinuitet i kommunens avfallsplanearbete. Att i avfallsplanen redovisa vilka nyckeltal och andra typer av underlag eller undersökningar som kommer att användas för att följa upp angivna mål anser Avfall Sverige är att gå för långt eftersom det inte kan anses -

16 15 Avfallsplanen ska innehålla uppgifter om nedlagda deponier. För varje sådan deponi ska en bedömning av risken för olägenheter för människors hälsa eller miljön redovisas. För de deponier där kommunen har varit verksamhetsutövare ska planen även innehålla uppgifter om planerade och vidtagna åtgärder för att förebygga olägenheter för människors hälsa eller miljön. effekt och hur de bör formuleras i nästa plan. I princip ingen ändring. Avfall Sverige har i princip inte någonting att invända mot den föreslagna bestämmelsen eftersom den som påpekas i allt väsentligt överensstämmer med 6 NFS 2006:6. Dock bör motsvarande krav som ställs på kommunen ställas på andra verksamhetsutövare att redovisa uppgifter om planerade och vidtagna åtgärder för att förebygga olägenheter för människors hälsa eller miljön. finnas något syfte med att redovisa detta inom ramen för den kommunala avfallsplanen samt att det innebär en för stor regelbörda för kommunen. Naturvårdsverket bör i vägledningen närmare specificera vad verket avser med nedlagd deponi utifrån de definitioner för aktiv fas, driftfas och efterbehandlingsfas som anges i 3 d förordningen (2001:512) om deponering av avfall. 16 Avfallsplanen ska innehålla en beskrivning av hur samråd angående förslag till renhållningsordning som krävs enligt 15 kap. 13 miljöbalken har genomförts, och vilka aktörer som deltagit vid samråd. Paragrafen innehåller ett tillägg om att kommunen ska ange vilka aktörer som deltagit i samråd. Eftersom avfallsplanen är hela kommunens plan är det viktigt med bred förankring vid framtagande av planen. Genom att planen ska innehålla uppgifter över de som deltagit vid samråd bör det leda till att fleraktörer involveras i processen med att upprätta en ny avfallsplan. Detta kan öka kvaliteten på avfallsplanen och Avfall Sverige har inte något att invända mot förslaget. Men det är tveksamt om det inryms i bemyndigandet i 77 avfallsförordningen (2011:927).

17 miljöbedömningen samt miljökonsekvensbeskrivninge n samtidigt som beslut om planer eller program blir bättre förankrade i samhället. 17 Avfallsplanen ska innehålla en beskrivning av hur den miljöbedömning av planer och program som krävs enligt 6 kap. miljöbalken har genomförts. Ingen förändring i paragrafen gentemot den som gäller idag. Avfall Sverige tillstyrker förslaget. 18 Avfallsplanen ska innehålla en beskrivning av vilka av kommunens funktioner som har medverkat vid framtagande av planen. 19 Kommunen ska lämna följande uppgifter om innehållet i den kommunala avfallsplanen till Ny paragraf. Det är viktigt att involvera många nämnder, förvaltningar och funktioner inom kommunen när planen tas fram så att det inte bara blir renhållningsförvaltningens plan. Ökat samarbete inom kommunens olika delar leder till ökad kvalitet på avfallsplanen och att fler aspekter än bara renhållningsförvaltningens kan tillgodoses. Paragrafen har ändrats så att underlaget till länsstyrelsens sammanställning inte behöver innehålla uppgifter Avfall Sverige tillstyrker förslaget. Det bör inte föranleda någon nämnvärd ökad regelbörda för kommunerna att redovisa dessa uppgifter. Det är en missuppfattning att det generellt endast är avfallsansvarig nämnds perspektiv som tillgodoses i planen. Redan av bemyndigandet i 15 kap. 41 miljöbalken framgår att det är kommunen som ska upprätta en avfallsplan. Det finns också många exempel i kommuner på att det är en central förvaltning i kommunen (annan än avfallsansvarig förvaltning) som upprättar avfallsplanen. Avfall Sverige har inte något att invända emot att kommunen ska lämna föreslagen information

18 länsstyrelsen: 1. datum för antagande av planen, 2. en sammanställning av mål, åtgärder och styrmedel enligt 3 6, 3. resultatet av uppföljningen av föregående plan enligt 14, och 4. uppgifter om nedlagda deponier enligt Länsstyrelsens sammanställning av kommunernas avfallsplaner ska innehålla de uppgifter som kommunen redovisat enligt 19 punkterna 1 3. Sammanställningen ska på enligt bilaga 1. Uppgifterna enligt bilaga 1 är till stor del statistikuppgifter, exempelvis avseende antal invånare, bebyggelse och avfallsmängder. Uppgifter som länsstyrelsen lätt kan hämta från andra källor och mer uppdaterade källor. Länsstyrelsens sammanställning bör i första hand innehålla uppgifter om datum för när planen antogs och en sammanställning av mål, åtgärder och styrmedel. Detta är uppgifter som Naturvårdsverket har användning för vid revidering av nationella avfallsplanen och programmet för förebyggande av avfall. Vad det gäller uppgifter om deponier är det länsstyrelsen som visat intresse för dessa uppgifter. I vägledningen anges att uppgifterna om deponier i avfallsplanerna bör tas fram i samråd med länsstyrelsen. Naturvårdsverket anser att fokus för länsstyrelsens arbete med avfallsplanering bör vara följande: - delta vid samråd om avfallsplan - vägleda om om innehållet i avfallsplanen till länsstyrelsen Avfall Sverige ställer sig tveksamma till om det finns utrymme för Naturvårdsverket att med avvikelse från vad som anges i 81 avfallsförordningen (2011:927) ange vilka uppgifter

19 begäran överlämnas till Naturvårdsverket. miljöbedömning och miljökonsekvensbes krivning av planen - informera om att kommunerna bör utgå från nationella avfallsplanen och program för förebyggande - sammanställa planerna och på begäran överlämna till Naturvårdsverket - vägleda, inspirera och motivera samt underlätta samarbete mellan kommunerna Paragrafen ändras så att tidpunkten för länsstyrelsen sammanställning ska ske vid begäran från Naturvårdsverket, vilket kan ske i samband med att Naturvårdsverket reviderar nationella avfallsplanen och programmet för förebyggande, men kan även bli aktuellt vid andra tidpunkter. som ska anges i länsstyrelsernas sammanställningar. Bemyndigandet för Naturvårdsverket att meddela föreskrifter enligt 77 avfallsförordningen avser innehållet i de kommunala avfallsplanerna och inte vad som ska ingå i länsstyrelsernas sammanställningar enligt nämnda 81.

20 M 2016:1 Utredningen cirkulär ekonomi Stockholm Malmö den 1 juli 2016 SKRIVELSE: Uppföljande skrivelse till tidigare skrivelse Förslag till förändringar gällande lagstiftning för att bättre kunna förebygga uppkomst av avfall och öka möjligheten för mer återanvändning Avfall Sveriges medlemmar som ser till att avfall tas om hand och återvinns i landets alla kommuner. Vi gör det på samhällets uppdrag: miljösäkert, hållbart och långsiktigt. Vår vision är "Det finns inget avfall". Vi verkar för att förebygga att avfall uppstår, att mer återanvänds och att det avfall som uppstår återvinns och tas om hand på bästa sätt. Kommunerna och deras bolag är ambassadör, katalysator och garant för denna omställning. Avfall Sverige bildades redan 1947 och har omkring 400 medlemmar. Avfall Sveriges medlemmar är kommuner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag inom avfall och återvinning. Deras kunder utgör Sveriges invånare och en stor del av näringslivet. Genom medlemmarna representerar Avfall Sverige Sveriges befolkning. I Avfall Sverige inga är, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom avfallshantering. 1. Sammanfattning Avfall Sverige kompletterar genom denna skrivelse vad vi har angivit i vår tidigare skrivelse från den 2 maj En viktig fråga för Avfall Sverige och våra medlemmar är få till stånd en reglering som som tydligt anger att kommunerna har behörighet att driva så kallade återbruk vid återvinningscentralerna och motsvarande verksamhet ej nödvändigtvis lokaliserad till återvinninningscentralerna. Avfall Sverige, Avfall Sverige AB, Baltzarsgatan 25, Malmö, Telefon , Fax E-post info@avfallsverige.se, Hemsida Bankgiro , Organisationsnummer

21 Det saknas fortfarande en tydlig kompetensregel för kommunen att arbeta med avfallsförebyggande åtgärder kopplade till den i miljöbalken reglerade kommunala renhållningsskyldigheten, vilket Avfall Sverige efterfrågar. En annan viktig fråga är att få till stånd en reglering som tydligt anger att kommunerna får taxefinansiera avfallsförebyggande åtgärder när det gäller förebyggande av hushållsavfall kopplade till den i miljöbalken reglerade kommunala renhållningsskyldigheten. Avfall Sverige välkomnar mål för översta stegen i avfallshierarkin, men anser att de bör avse allt avfall. Det vill säga förutom avfall under kommunens ansvar även avfall under producentansvar och avfall under det så kallade avfallsinnehavaransvaret i 15 kap. 5 a miljöbalken. Om det är så att verksamheten vid återbruk etc. inte är att definiera som förberedelse för återanvändning anser Avfall Sverige att det krävs en tydlig kompetensregel för kommunen för denna typ av verksamhet i syfte att inte riskera att komma i konflikt med kommunallagens kompetensregler eller 3 kap. 27 konkurrenslagen om offentlig säljverksamhet. Även om förberedelse för återanvändning enligt ramdirektivet 2008/98/EG om avfall definieras som en återvinningsåtgärd och kommunen ju enligt 15 kap. 8 har en behörighet och skyldighet att återvinna hushållsavfall anser inte Avfall Sverige att detta är tillräckligt utan att det alltså uttryckligen bör regleras en behörighet för förberedelse för återanvändning. Avfall Sverige motsätter sig en ordning där privata aktörer skulle ges behörighet att förbereda avfall som utgör hushållsavfall för återanvändning. Avfall Sverige ställer sig generellt positiva till certifiering av privata aktörer inom second handverksamhet. 2. Bakgrund Efter möten och telefonmöte med utredningen återkommer Avfall Sverige i denna skrivelse med kompletterande kommentarer med utgångspunkt i den skrivelse från den 2 maj 2016, som vi tidigare har skickat till utredningen. Såväl förberedelse för återanvändning som förebyggande av avfall syftar till avfallsminskning, men åtgärderna har olika utgångspunkt. När det gäller förberedelse för återanvändning har något blivit avfall, men kan genom kontroll, rengöring eller reparation få fortsatt användning som produkt eller komponent. Förberedelse för återanvändning definieras också som ett återvinningsförfarande. När det gäller åtgärder inom ramen för avfallsförebyggande vidtas de innan någonting har blivit avfall. Det skulle till exempel kunna handla om second-handverksamhet, som innebär främjande av återanvändning. 2 (6)

22 En viktig fråga för Avfall Sverige och våra medlemmar är få till stånd en reglering som som tydligt anger att kommunerna har behörighet att driva så kallade återbruk vid återvinningscentralerna och motsvarande verksamhet ej nödvändigtvis lokaliserad till återvinninningscentralerna. En annan viktig fråga är att få till stånd en reglering som tydligt anger att kommunerna får taxefinansiera avfallsförebyggande åtgärder när det gäller förebyggande av hushållsavfall. 3. Förebyggande 3.1 Koppling till tidigare skrivelse och behov av reglering Enligt de lagändringar som träder i kraft den 2 augusti 2016 med grund i beslut om prop. 2016/16:166 Avfallshierarkin regleras en definition av avfallsförebyggande i 15 kap. 2 miljöbalken. Regeringen anger att avfallsförebyggande åtgärder även omfattar informationsgivning. Information kan spridas till verksamhetsutövare och allmänheten i syfte att öka kunskapen och medvetenheten om hur avfallsförebyggande åtgärder kan vidtas samt värdet av sådana åtgärder. Det kan även innebära information om på vilket sätt och var produkter och material kan återanvändas eller vilka effekter som ett skadligt ämne har så att efterfrågan av dessa ämnen minskar. Avfallsförebyggande åtgärder är inte avfallshantering eftersom avfallsförebyggande åtgärder ska vidtas innan ämnet eller föremålet har blivit avfall. Samtidigt revideras 2 kap. 5 miljöbalken, den så kallade resurshushållningsprincipen. Regeringen anger att de olika punkterna i paragrafen anger ingen inbördes rangordning mellan de olika avfallsförebyggande åtgärderna. Bestämmelsen ska således inte tolkas så att man i första hand ska vidta åtgärder för att minska mängden avfall, i andra hand vidta åtgärder för att minska mängden skadliga ämnen i material och produkter och i sista hand minska de negativa effekterna av avfall. Avsikten är att den som bedriver en verksamhet eller vidtar en åtgärd med viss regelbundenhet ska undersöka möjligheterna att se över vilka av alla dessa åtgärder som är möjliga att vidta. Vid en bedömning av vilka åtgärder som är möjliga att vidta ska en rimlighetsavvägning göras enligt 2 kap. 7. En ny 15 kap. 10, som uttryckligen reglerar avfallshierarkin i miljöbalken, hänvisar tillbaka till den nämnda 2 kap. 5 när det gäller avfallsförebyggande åtgärder. Avfall Sverige välkomnar den nya 15 kap. 2 och den reviderade resurshushållningsprincipen i 15 kap. 2 miljöbalken. Mot bakgrund av de här ovan refererade ändringarna står det klart att kommunen som sådan, precis som andra verksamhetsutövare, har ett ansvar att vid bedrivandet av verksamhet beakta 2 kap. 5 miljöbalken. Kommunen informerar förstås i dagsläget om avfallshanteringen och inom ramen för det bland annat om vikten av att sortera ut farligt avfall från annat avfall och om hur avfall ska hanteras enligt avfallsföreskrifterna. Information är ett exempel. Ett annat exempel kan vara att bedriva kampanjer mot fastighetsägare i kommunen. Men de gjorda ändringarna till trots saknas det fortfarande en tydlig kompetensregel för kommunen att arbeta med avfallsförebyggande åtgärder kopplade till den i 3 (6)

23 miljöbalken reglerade kommunala renhållningsskyldigheten. Mot bakgrund av detta är det som Avfall Sverige för fram i skrivelsen från den 2 maj 2016 om behovet av att förtydliga den i nuvarande 15 kap. 8 miljöbalken (och från och med den 2 augusti 15 kap. 20 miljöbalken) reglerade kommunala renhållningsskyldigheten med skrivningar om avfallsförebyggande åtgärder liksom att reglera möjligheten att taxefinansiera sådan verksamhet viktigt ur ett kommunalt avfallsperspektiv. 3.2 Kommentarer till utredningens tankar om mål för kommunen när det gäller förebyggande av avfall Avfall Sverige anser generellt att mål och styrmedel är bra verktyg för att styra ageranden i viss riktning. Goda exempel på väl fungerande styrmedel i svensk miljölagstiftning är förbuden mot deponering av brännbart och organiskt avfall och avfallsskatten. Andra exempel är miljömål för biologisk återvinning av matavfall. Det tidigare målet, som angav att minst 35 procent av matavfallet skulle behandlas biologiskt senast år 2010, var tydligt styrande för etableringen av kommunal insamling av hushållsavfall i form av matavfall och den kommunala utbyggnaden av rötningsanläggningar för matavfall. På motsvarande sätt verkar det nuvarande etappmålet om ökad resurshushållning i livsmedelskedjan där resurshushållningen ska öka genom att minst 50 procent av matavfallet från hushåll, storkök, butiker och restauranger sorteras ut och behandlas biologiskt så att växtnäring tas till vara (där minst 40 procent behandlas så att även energi tas till vara) år Just avsaknaden av styrmedel och mål för de översta stegen i avfallshierarkin, förebyggande av avfall och förberedelse för återanvändning är en brist i dagsläget. Avfall Sverige välkomnar mål för dessa översta steg, men anser att de bör avse allt avfall. Det vill säga förutom avfall under kommunens ansvar även avfall under producentansvar och avfall under det så kallade avfallsinnehavaransvaret i 15 kap. 5 a miljöbalken. Sådana mål kan sedan lämpligtvis kompletteras med lämpliga styrmedel för respektive avfallsansvar. 4. Förberedelse för återanvändning 4.1 Verksamhet i form av försteg och återbruk vid återvinningscentraler Avfall Sverige har i diskussion med utredningen problematiserat kring grunden för den verksamhet som bedrivs vid återvinningscentraler i form av försteg och återbruk samt motsvarande verksamhet i kommunal regi på andra platser än själva återvinningscentralen. Avfall Sverige kan instämma med utredningen om att det som överlämnas till kommunen i dessa verksamheter kanske strikt inte utgör avfall utifrån avfallsdefinitionen i 15 kap. 1 miljöbalken. Detta eftersom det inte finns något kvittblivningsintresse för föremålet, ämnet, produkten eller komponenten som avfall. Detta skulle innebära att till exempel den stol som en enskild lämnar vid till exempel ett återbruk inte utgör avfall. Detta skulle innebära att hanteringen av stolen efter avlämnandet inte skulle vara att betrakta som en avfallshantering i form av förberedelse för återanvändning. Lämnandet av stolen skulle då istället vara att betrakta som att den enskildes syfte är att stolen ska komma till fortsatt nytta som stol utan att bli avfall. Lämnandet av stolen skulle då närmast kunna definieras som främjande av återanvändning och vara att jämställa med att lämna stolen till vilken återanvändningsaktör som helst. 4 (6)

24 Om det är så att verksamheten vid återbruk etc. inte är att definiera som förberedelse för återanvändning anser Avfall Sverige att det krävs en tydlig kompetensregel för kommunen för denna typ av verksamhet i syfte att inte riskera att komma i konflikt med kommunallagens kompetensregler eller 3 kap. 27 konkurrenslagen om offentlig säljverksamhet. En sådan kompetensregel skulle, enligt Avfall Sveriges uppfattning, kunna regleras som en möjlighet för kommunen att bedriva verksamhet som innebär främjande av återanvändning. Att kommunen bedriver verksamhet som innebär främjande av återanvändning behöver inte vara liktydigt med att kommunen alltid själv bedriver denna verksamhet. Många kommuner handlar redan i dagsläget upp aktörer som utför den praktiska hanteringen och Avfall Sverige är övertygade om att så också skulle fortsätta att vara fallet. 4.2 Behovet av reglering av förberedelse för återanvändning Även om verksamheten vid försteg och återbruk inte skulle vara att definieras som förberedelse för återanvändning ändrar det inte den uppfattning som Avfall Sverige uttrycker i skrivelsen från den 2 maj 2016 att det bör klargöras att kommunen inom ramen för den kommunala renhållningsskyldigheten har behörighet att utföra förberedelse för återanvändning. Även om förberedelse för återanvändning enligt ramdirektivet 2008/98/EG om avfall definieras som en återvinningsåtgärd och kommunen ju enligt 15 kap. 8 har en behörighet och skyldighet att återvinna hushållsavfall anser inte Avfall Sverige att detta är tillräckligt utan att det alltså uttryckligen bör regleras en behörighet för förberedelse för återanvändning. I syfte att öka resurshushållningen och bidra till en cirkulär ekonomi är det viktigt att kommunen fullt ut också har möjlighet att förbereda avfall för återanvändning när så är befogat. Det skulle till exempel kunna handla om avfallsfraktioner på en återvinningscentral, som istället för att materialåtervinnas skulle kunna förberedas för återanvändning och då är det viktigt att sådana fraktioner kan sorteras ut för förberedelse för återanvändning. 5. Frågor från utredningen 5.1 Angående privata aktörers agerande inom förberedelse för återanvändning Avfall Sverige motsätter sig en ordning där privata aktörer skulle ges behörighet att förbereda avfall som utgör hushållsavfall för återanvändning. En sådan reglering skulle urholka den ensamrätt att hantera hushållsavfall som kommunen har givits av miljö- och hälsoskyddsskäl och innebära att en samlad kontroll inte finns för hushållsavfall ämnat för förberedelse för återanvändning. Avfall Sverige anser, precis som i betänkandet En kommunallag för framtiden SOU 2015:24, att kommunernas avfallshantering är en tjänst av allmänt intresse. Avfallshantering är något alla behöver och som alla måste delta i för att utföra. Kommunens lagstadgade ensamrätt när det gäller hanteringen av hushållsavfall och avfallshanteringen som en tjänst av allmänt intresse ger bäst förutsättningar för samhället som helhet en gemensam tillgång och den kan inte urholkas genom russinplockning. 5 (6)