REMISSVAR: Jordbruksverkets föreskrifter om ekologisk produktion och kontroll av ekologisk produktion

Transkript

1 Jordbruksverket Växt- och miljöavdelningen Jönköping Dnr /13 Malmö den 11 maj 2015 REMISSVAR: Jordbruksverkets föreskrifter om ekologisk produktion och kontroll av ekologisk produktion Avfall Sverige är expertorganisationen inom avfallshantering och återvinning. Föreningen har funnits sedan 1947 och har omkring 400 medlemmar. Avfall Sverige företräder kommuner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag. Deras kunder utgör Sveriges befolkning och en stor del av näringslivet. Genom medlemmarna representerar Avfall Sverige Sveriges befolkning. I föreningen ingår, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom avfallshantering. Avfall Sverige arbetar enligt avfallshierarkin och verkar för att förebygga att avfall uppstår och att mer återanvänds samt för att återvinna det avfall som ändå uppstår. Generella kommentarer Avfall Sveriges kommentarer avgränsar sig till aspekter som har med hushållsavfall kopplat till ekologisk produktion och kontroll av ekologisk produktion att göra. Specifika kommentarer Bilaga 1 till EU-förordningen 889/2008: Av artikel 3.1, relaterad till bilaga I till EU-förordningen 889/2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll, framgår att komposterat och fermenterat hushållsavfall är gödselmedel och jordförbättringsmedel som får användas i ekologisk produktion. Som närmare beskrivning av komposterat eller fermenterat hushållsavfall anges i nämnda bilaga I: - Produkt från källsorterat hushållsavfall som komposterats eller genomgått anaerob fermenterig för biogasproduktion, - Endast vegetabiliskt och animaliskt hushållsavfall, Avfall Sverige, Avfall Sverige AB, Prostgatan 2, Malmö, Telefon , Fax E-post info@avfallsverige.se, Hemsida Bankgiro , Organisationsnummer

2 - Endast vid produktion i ett slutet, övervakat insamlingssystem som godtagits av medlemsstaten. EU-förordningen ger inte någon närmare anvisning angående avgränsningen av hushållsavfall. Mot bakgrund härav får man stödja sig på nationella definitioner av hushållsavfall och beträffande Sverige på definitionen av hushållsavfall i 15 kap. 2 miljöbalken. 2 kap. 8 Föreskriftsutkastet samt Konsekvensutredningen s. 41: I bestämmelsen regleras avgifter vid prövning av ärenden. Avseende insamlingssystem för hushållsavfall (2 kap. 8 ) anges en avgift om kronor. I konsekvensutredningen specificeras dock att avgifterna avser den som ansöker om undantag från reglerna. Avfall Sverige frågar sig om avsikten är att avgiften endast ska avse undantag från reglerna. I sådant fall bör bestämmelsen i föreskriften specificeras. Hushållsavfallets ursprung, 2 kap. 7 Föreskriftsutkastet, blankett V24 samt Konsekvensutredningen s. 13: Begreppet hushållsavfall I 2 kap. 7 specificeras, genom en hänvisning till bilaga I EU-förordningen 889/2008, att komposterat eller fermenterat hushållsavfall får användas som gödselmedel i ekologisk produktion under vissa förutsättningar. Avfall Sverige ifrågasätter den avgränsning som Jordbruksverket gör av vad som utgör hushållsavfall. Jordbruksverket anger: Insamlingen av hushållsavfall ska vara begränsad till fraktionen matavfall och med matavfall jämförbart avfall. Som matavfall räknas alla typer av matavfall av vegetabiliskt och animaliskt ursprung från restauranger, storkök och andra typer av kök, inbegripet centralkök och hushållskök. Vidare anger Jordbruksverket att: Med avfall jämförligt med hushållsavfall menar vi avfall som uppstått i ett företag eller en affärsverksamhet i de fall avfallet till sin karaktär är att jämställa med hushållsavfall, som t.ex. avfall från personalmatsalar och restaurangkök. Det är på grund av att människor vistas i en lokal eller på en plats och där genererar avfall genom förbrukning av typiska konsumtionsprodukter som därmed jämförligt avfall uppstår. Varor som i en verksamhet utbjuds till försäljning och genom en naturlig process blir avfall räknas däremot inte som hushållsavfall. Jordbruksverkets definition av hushållsavfall överensstämmer inte med 15 kap. 2 miljöbalken och förarbeten och rättspraxis kopplat till den bestämmelsen. Detta eftersom Jordbruksverket genom sin definition utestänger allt matavfall av vegetabiliskt och animaliskt ursprung från butiker från definitionen. Avfall Sverige anser för det första att det inte finns stöd för en sådan avgränsning rent legalt och för det andra att, även om Jordbruksverket väljer att göra en sådan avgränsning i föreskrifternas lydelse, det inte 2 (6)

3 finns skäl för en sådan avgränsning då butiksavfall av vegetabiliskt och animaliskt ursprung precis som annat matavfall kan utgöra en källa till gödselmedel för ekologisk produktion. I förarbetena till 15 kap. 2 miljöbalken avgränsas med hushållsavfall jämförligt avfall enligt följande: Med avfall från annan verksamhet som är jämförligt med hushållsavfall menas avfall från industrier, affärsrörelser och annan likartad verksamhet som i renhållningssammanhang är jämförligt med avfall som kommer från hushåll. Det är sådant avfall som uppkommer som en direkt följd av att människor oavsett ändamål eller verksamhet uppehåller sig inom en lokal eller i en anläggning. Som exempel kan nämnas avfall från personalmatsalar, restaurangavfall och toalettavfall (prop. 1997/98:45 del s. 185). Observera att det anges affärsrörelser, till vilket butiker får anses räknas. Det står helt klart att en del avfall i livsmedelshandeln, exempelvis sådant som ingår i retur- och återtagningssystem och hanteras separat, inte utgör hushållsavfall och särskilt inte om hanteringen utgör ett led i producentansvaret. Däremot kan man generellt sett utgå från att kasserade livsmedel med eller utan förpackning inklusive kött- och fiskbiprodukter och annat liknande kan kategoriseras som hushållsavfall. Det beror på att avfallet till sina egenskaper och sammansättning inte skiljer sig annat än volymmässigt från avfall från enskilda hushåll. Livsmedlets slag, förpackning eller lämpligaste behandlingsmetod från avfallssynpunkt påverkar egentligen inte avfallets karaktär eller dess status i övrigt. Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att särskilda transport- och hanteringsregler gäller för animaliska biprodukter enligt Jordbruksverkets föreskrifter om animaliska biprodukter. Mark- och miljööverdomstolen gör i ett mål (mål nr ) bedömningen att avfall i form av utrensad frukt och grönt från en livsmedelsbutik inte är att anse som med hushållsavfall jämförligt avfall. Domstolen anser att även om avfallet till sin karaktär påminner om hushållsavfall uppstår avfallet som en följd av den verksamhet som bedrivs i lokalerna och inte som en följd av att människor uppehåller sig där. Domstolen hänvisar till förarbetena till miljöbalken och anser att bedömningen av om visst avfall från en verksamhet ska anses vara jämförligt med hushållsavfall ska göras utifrån dels avfallets härkomst (det vill säga om människor uppehållit sig i lokaler) och dels om avfallet i ett renhållningssammanhang är jämförligt med avfall från hushåll. Vidare hänvisar domstolen till förarbetena till den tidigare renhållningslagen (1979:596) där det framgår att uttrycket renhållningssammanhang närmast tar sikte på nedskräpningseffekten. Vid bedömningen av om avfall från annan verksamhet kan anses jämförligt med hushållsavfall ska hänsyn tas till om avfallet har en potential att skräpa ner på samma sätt som avfall från hushåll har. 3 (6)

4 Avfall Sverige menar att domen kan ifrågasättas. I nedskräpningseffekten ryms även sådant som miljö och hälsa. Avfall från verksamheter utanför hemmet ska således kunna räknas som hushållsavfall om det har en potential att skräpa ner eller förorena på samma sätt som avfall från hushåll har. Med avgränsning av sådant som går i retur- och återtagningssystem, omfattas av producentansvar samt utsorterad frukt och grönt måste därför utgångspunkten vara att övrigt matavfall från butik generellt anses utgöra med hushållavfall jämförligt avfall. Jordbruksverkets förslag till avgränsning är därför olycklig och Avfall Sverige uppmanar Jordbruksverket att också innefatta strömmar av matavfall från butiker i redogörelsen för vad som utgör med hushållsavfall jämförligt avfall. Enligt uppgift från våra medlemmar finns det inga belägg för att matavfallet från butiker skulle vara sämre utsorterat eller av en sämre kvalitet än matavfall utsorterat från hushållen. Med beaktande av hushållsavfallsdefinitionen enligt ovan och att avfall från butiker kan räknas in i denna borde kvalitetsaspekten och inte avfallets ursprung vara avgörande. Avfall Sverige anser inte heller att Jordbruksverket avgränsning av vad som utgör med hushållsavfall jämförligt avfall har stöd i lagstiftning och förarbeten, när Jordbruksverket anger som avgränsning för vad som utgör med hushållsavfall jämförligt avfall att det handlar om avfall som genereras genom förbrukning av typiska konsumtionsprodukter. Som har angivits ovan är det jämförelsen med vad som i renhållningssammanhang är jämförligt med avfall som kommer från hushåll som är relevant samt nämnda förarbetsuttalande att avfallet uppkommer som en direkt följd av att människor oavsett ändamål eller anledning uppehåller sig inom en lokal eller i en anläggning. Frivilliga system Avfall Sverige anser att skrivningen kring frivillighet är olycklig då den går att tolka på flera sätt. Samtliga våra medlemmar som har utsortering av matavfall, antingen i separata kärl eller via olikfärgade påsar, arbetar kontinuerligt med kvalitetshöjande arbete genom diverse informationsåtgärder. Avfall Sveriges tolkning, som enligt dialog med ansvarig handläggare delas av Jordbruksverket, är att frivillighet även kan omfatta så kallade obligatoriska insamlingssystem. Detta därför att det alltid finns ett alternativ (separat kärl eller påse) för brännbart/restavfall där man kan lägga matavfallet, även om det strider mot de lokala avfallsföreskrifterna. Eftersom flera av våra medlemmar återkommer med frågor kring tolkningen av frivillighet så vore det önskvärt om Jordbruksverket kan formulera kravet på ett annat sätt. Kvaliteten på det insamlade matavfallet är det viktiga i sammanhanget och det finns inga studier som fastslår att kvaliteten skulle vara sämre i ett obligatoriskt system. Branschens erfarenheter är istället att det är informationsarbetet och taxestyrningen som borgar för hög kvalitet i det insamlade matavfallet. 4 (6)

5 2 kap. 7 Särskild konsekvensanalys s. 2: När det gäller den administrativa bördan för företag anger Jordbruksverket att tio företag berörs av densamma samt att den samlade kostnaden för den administrativa bördan för företagen uppgår till kronor per år. Avfall Sverige frågar sig vad Jordbruksverket grundar siffran tio företag på. Potentiellt finns det många fler kommuner som skulle kunna vilja ansöka om godkännande av sina insamlingssystem för hushållsavfall för avsättning av gödselmedel för ekologisk produktion. Antalet anläggningar (biogas- och kompostanläggningar) som idag tar emot matavfall och som därmed skulle kunna vara intresserade av att avsätta sin produkt (biogödsel eller kompost) i ekologisk odling överstiger vida tio stycken. Vidare anser Avfall Sverige att den uppskattade samlade kostnaden för den administrativa bördan för företagen om kronor per år är lågt räknat. Bilaga 5, V24 Hushållsavfall: I avsnitt B, punkten 4 anges till vilken anläggning matavfallet lämnas. Avfall Sverige anser att denna formulering behöver revideras. Det är vanligt att många kommuner lämnar sitt matavfall för biologisk återvinning till mer än en anläggning. Utifrån kraven i lagstiftningen om offentlig upphandling är det inte heller så att kommunen råder över vilken anläggning som ska ta emot matavfallet för behandling och byte av anläggning kan komma att ske efter att avtalsperioden har löpt ut. Marknaden för behandling av matavfall är dynamisk och en anläggning kan under ett kalenderår ta emot matavfall från ett varierande antal kommuner. Kundbasen (i detta fall kommunerna) för mottagande och behandling av matavfall varierar i många fall kraftigt med både långa och korta kontrakt. För att det ska vara rimligt för Jordbruksverket att handlägga ansökningar samt kunna genomföra tillsyn vore det istället önskvärt att arbeta med godkännande av generella insamlingssystem till vilka krav kopplas som ska tillgodose en hög kvalitet på matavfallet. De anläggningar som har fått beviljat godkännande av insamlingssystemet i de kommuner varifrån de får matavfall har ingen legal möjlighet att varken ställa de kvalitetskrav som återfinns som särskilda villkor i blankett V24 eller praktisk möjlighet att följa upp dem då det skulle kräva orimligt stor arbetsinsats. Inom kvalitetssäkringssystemet Certifierad återvinning är kvaliteten på biogödsel och kompost i fokus. Produkten måste klara kvalitetskrav t.ex. i form av bland annat krav på innehåll av tungmetaller och synliga föroreningar samt smittskydd. Kontroll av leverantörer görs genom att de certifierade anläggningarna genomför andrapartsrevisioner baserat på en riskanalys av deras substratleverantörer. Detta system borgar för hög kvalitet samtidigt som det ger anläggningarna en större flexibilitet och anpassa kvalitetsarbetet efter den dynamiska substratsmarknaden. Jordbruksverket skulle kunna kombinera ett godkännande av generella insamlingssystem med ett krav på certifiering. På så sätt klaras kraven i EU-förordningen samtidigt som kvaliteten på matavfall och i förlängningen biogödseln eller komposten säkras. 5 (6)

6 I enlighet med vad Avfall Sverige anför ovan angående begreppet hushållsavfall behöver blanketten V24 revideras under punkten C när det gäller redogörelsen för vad som utgör hushållsavfall. När det gäller punkten C anges biogasanläggningen avseende skyldigheten att information finns tillgänglig för allmänheten när det gäller information om insamlingssystemet. I detta sammanhang vill Avfall Sverige påpeka att det inte nödvändigtvis behöver röra sig om en biogasanläggning utan kan röra sig om en komposteringsanläggning. Följaktligen bör biogasanläggningen bytas ut mot anläggningen. Vidare anser Avfall Sverige att det blir onödigt mycket administration om Jordbruksverket ska få in en ny ansökan varje gång en kommun måste skicka sitt matavfall till en ny anläggning. En bättre lösning vore om det i villkoren för beslutet anges att information om den aktuella mottagaren (anläggningen) ska finnas tillgänglig. Då kan kommunen uppdatera informationen när/om den ingår avtal med en ny anläggning. För fortsatta kontakter i dessa frågor hänvisar vi till våra rådgivare Caroline Steinwig, caroline.steinwig@avfallsverige.se eller Sven Lundgren, sven.lundgren@avfallsverige.se, telefon Med vänliga hälsningar, Avfall Sverige Weine Wiqvist VD 6 (6)