Miljö- och energidepartementet Stockholm. Dnr M2015/02675/R. Malmö den 5 februari 2016

Transkript

1 Miljö- och energidepartementet Stockholm Dnr M2015/02675/R Malmö den 5 februari 2016 REMISSVAR: Naturvårdsverkets redovisning av regeringsuppdraget Prövning av miljöfarliga verksamheter och krav på bland annat upprättande av miljökonsekvensbeskrivning Avfall Sverige är expertorganisationen inom avfallshantering och återvinning. Föreningen har funnits sedan 1947 och har omkring 400 medlemmar. Avfall Sverige företräder kommuner, kommunalförbund, kommunala bolag och kommunala regionbolag. Deras kunder utgör Sveriges befolkning och en stor del av näringslivet. Genom medlemmarna representerar Avfall Sverige Sveriges befolkning. I föreningen ingår, som associerade medlemmar, ett hundratal tillverkare, konsulter och entreprenörer aktiva inom avfallshantering. Avfall Sverige arbetar enligt avfallshierarkin och verkar för att förebygga att avfall uppstår och att mer återanvänds samt för att återvinna det avfall som ändå uppstår. Förslagens koppling till Avfall Sveriges generella ståndpunkter Avfall Sverige har tagit del av ovan nämnd redovisning. En väl reglerad miljöprövning av avfallsverksamheter ligger i linje med Avfall Sveriges stöd av avfallshierarkin som prioritetsordning för avfallshanteringen. En väl reglerad miljöprövning av avfallsverksamheter ligger också i linje med Avfall Sveriges ståndpunkt att verka för att kommunerna ges förutsättningar för att förebygga avfall och främja återanvändning samt återvinna och bortskaffa avfall på bästa sätt. Detsamma gäller Avfall Sveriges ståndpunkt att teknikutveckling och bättre miljöprestanda hos avfallsanläggningar är viktigt för att minimera miljöpåverkan och öka återvinning av energi och annat material. Sammanfattning Avfall Sverige instämmer i vad Naturvårdsverket anger att det kan behövas ett förtydligande av att det är tillståndets innehåll som avgör om en verksamhet är en industriutsläppsverksamhet eller inte och att det även ligger till grund för av vad som ska anses utgöra huvudverksamhet. Avfall Sverige, Avfall Sverige AB, Prostgatan 2, Malmö, Telefon , Fax E-post info@avfallsverige.se, Hemsida Bankgiro , Organisationsnummer

2 Avfall Sverige välkomnar att Naturvårdsverket föreslår kriterier som grund för bedömning av vad som utgör huvudverksamhet. Avfall Sverige välkomnar förslaget att det i bestämmelse som omfattas av industriutsläppsförordningen införs tröskelvärden med ett spann för mängd eller motsvarande istället för enbart ett tröskelvärde i kombination med hänvisning till en eller flera andra bestämmelser. Avfall Sverige välkomnar förslaget att antalet undantag i slutet av bestämmelserna i miljöprövningsförordningen minimeras. Avfall Sverige anser att det behövs förtydliganden avseende rötning av gödsel eftersom gödsel även utgör animaliska biprodukter och därför, enligt Avfall Sveriges bedömning, berörs av det nya förslaget till prövningskod i 29 kap. 35 miljöprövningsförordningen. Avfall Sverige välkomnar att begreppet anläggning föreslås utgå eftersom det innebär att oseriösa aktörer lättare kan kommas åt. Avfall Sverige är av uppfattningen att om lagringen av avfall sker på samma plats där behandlingen kommer att ske så är lagringen omfattad av det förfarande som man ämnar att använda sig av i sluthanteringen. Någon särskild prövningskod för denna lagring är därför inte befogad. Avfall Sverige anser att det är problematiskt att väldigt låga mängdgränser kan IEDklassa våra medlemmars rötningsanläggningar. Avfall Sverige välkomnar att Naturvårdsverket föreslår att samma ordalydelse och definition anges i miljöprövningsförordningen som i förordningen (2013:253) om förbränning av avfall, FFA, (sam- och avfallsförbränningsanläggning). Avfall Sverige vill framhålla att hanteringen av animaliska biprodukter i första hand är en smittoriskfråga och inte en fråga om miljö- och hälsoskydd varför vi anser att olika mängdgränser är omotiverade ton vanligt avfall är gränsen för IED medan ton animaliskt avfall är gränsen för IED. Avfall Sverige anser att det är oklart hur förbehandlingsanläggningar för matavfall ska regleras. Är det anläggningar som ska hanteras enligt samma prövningskoder som rötningsanläggningar eller vad gäller? När det gäller förslaget avseende 5 avfallsförordningen är Avfall Sverige tveksamma till förslaget avseende 5 avfallsförordningen (2011:927). Det som föreslås avseende permanent plats för tillfällig lagring av avfall riskerar att skapa missuppfattningar i tillståndsprövningen anser Avfall Sverige. 2 (9)

3 Avfall Sverige undrar vad som gäller beträffande park- och trädgårdsavfall. När det gäller prövning under rubriken biologisk behandling anges det tydligt att tillståndsplikten inte gäller park- och trädgårdsavfall (nuvarande 29 kap. 16 miljöprövningsförordningen och föreslagna 29 kap. 33 miljöprövningsförordningen). I föreslagen 29 kap. 22 miljöprövningsförordningnen (industriutsläppsverksamhet) anges inte något undantag för park- och trädgårdsavfall. Avfall Sverige anser inte att det bör finnas ett behov för krav på tillstånd för alla C- verksamheter då artikel 23 endast ställer krav på anläggningar som behandlar avfall (omfattar alltså inte mellanlagring etc). Artikel 24 a+b ger dessutom en möjlighet till undantag från tillståndskrav. Generella kommentarer Avfall Sverige välkomnar de primära syften avseende föreslagna ändringar i miljöprövningsförordningen (2013:251), MPF, som anges av Naturvårdsverket. Det vill säga: Att förbättra genomförandet av industriutsläppsdirektivet 2010/75/EU, IED i svensk lagstiftning samt att revidera begrepp och formuleringar i 29 kap. MPF om avfallshantering för en bättre överensstämmelse med EU:s ramdirektiv om avfall 2008/98/EG. Att ser över MPF:s systematik och bestämmelser så att förordningen blir mer logisk och enklare att tolka. Att förändra prövningsreglerna för miljöfarlig verksamhet, bland annat avfallsverksamhet för att uppnå proportionerliga prövningsregler och ett ändamålsenligt miljöskydd (se dock nedan under specifika kommentarer kommentarer till vissa av förslagen när det gäller prövning av avfallsverksamhet). Att anpassa bestämmelser för prövnings- och tillsynsavgifter i förordningen (1998:940) om avgifter för prövning och tillsyn enligt miljöbalken till föreslagna ändringar i miljöprövningsförordningen. Vidare välkomnar Avfall Sverige att i föreslås anges i beteckningen för IEDverksamheter. Specifika kommentarer Avsnitt Huvudsaklig industriutsläppsverksamhet s. 26: I detta avsnitt exemplifierar Naturvårdsverket vad som ska anses utgöra huvudverksamhet respektive sidoverksamhet med en sågverksverksamhet där det också bedrivs träimpregneringsverksamhet. Naturvårdsverket konstaterar att om träimpregneringsverksamheten är den största eller mest dominerande verksamheten bland alla industriutsläppsverksamheter som bedrivs på sågverket utgör träimpregneringsverksamheten huvudverksamhet i förordningens mening. De andra industriutsläppsverksamheterna på sågverket är i ett sådant fall sidoverksamheter. 3 (9)

4 Avfall Sverige konstaterar att exemplet ger en bild av hur bedömningen av huvudverksamheter och sidoverksamheter kan bedömas. Avfall Sverige konstaterar dock att Naturvårdsverket har utelämnat den sista meningen i det stycke som refereras från förordningsmotivet till industriutsläppsförordningen (Fm 2013:1, Miljödepartementet, maj 2013 s. 20). Den utelämnade meningen är klargörande eftersom den anger att eftersom sågverksverksamheten inte är en industriutsläppsverksamhet, kan sågverksverksamheten aldrig vara vare sig huvudverksamhet eller sidoverksamhet. Avfall Sverige frågar sig varför Naturvårdsverket konsekvent utelämnar en mening som på ett så tydligt sätt anger att BAT-slutsatser inte ska tillämpas på verksamheter som inte är IED-verksamheter? Detta borde istället tydligt ha klargjorts av Naturvårdsverket. Avsnitt Begreppet industriutsläppsverksamhet och dess definition s. 42: Avfall Sverige instämmer i att det kan behövas ett förtydligande av att det är tillståndets innehåll som avgör om verksamheten är en industriutsläppsverksamhet eller inte, och att det även ligger till grund för bedömningen av vad som ska anses utgöra huvudverksamhet: Det vill säga att det är den produktionsvolym, kapacitet eller motsvarande som är tillståndsgiven i tillståndet som avgör, alltså inte den faktiska produktionen. Avsnitt Förslag kriterier för bedömning av huvudverksamhet s. 45: Avfall Sverige välkomnar att Naturvårdsverket föreslår kriterier som grund för bedömning av vad som utgör huvudverksamhet. Avfall Sverige välkomnar också att Naturvårdsverket avser att uppdatera faktabladet Det svenska genomförandet av industriutsläppsbestämmelser med anledning av industriutsläppsdirektivet (nr 8663) med exempel på branschnivå, liksom att Naturvårdsverket även avser att ge vägledning på sin hemsida om hur kriterierna bör användas när klassificeringen ska bedömas. Avsnitt Spann för tröskelvärden istället för hänvisningar s. 53: Naturvårdsverket anger att för att särskilja bestämmelserna i MPF på ett tydligare sätt och visa vilka bestämmelser som gäller för viss verksamhet föreslår verket att det i bestämmelse som omfattas av industriutsläppsförordningen (IUF), och för sådan bestämmelse som kan misstolkas som en sådan, inför tröskelvärden med ett spann för mängd eller motsvarande (ett övre och ett undre tröskelvärde), istället för enbart ett tröskelvärde i kombination med hänvisning till en eller flera andra bestämmelser. Vidare anger Naturvårdsverket att det också finns skäl att genomföra detta i bestämmelser som innehåller många undantag eftersom antalet undantag då kan minimeras, tydligheten ökas och risken för felaktig klassning av verksamheter minskas. Avfall Sverige välkomnar detta förslag. Avsnitt Minimera antalet undantag i bestämmelserna s. 54: 4 (9)

5 Naturvårdsverket föreslår att antalet undantag i slutet av bestämmelserna i MPF minimeras och endast används när så är väl motiverat, att korsvisa hänvisningar mellan två bestämmelser inte bör förekomma och att undantag endast bör användas om en bestämmelse är överordnad en annan. Avfall Sverige välkomnar detta förslag, som förhoppningsvis leder till ökad tydlighet i tillämpningen. Avsnitt Rötning och uppgradering s. 157 Naturvårdsverket anger att vad som föreslås innebär att det blir tydligare att verksamheter som rötar avfall inte behöver prövas enligt 21 kap. MPF. Rötning av avfall prövas enligt 29 kap. MPF. För verksamheter med biologisk behandling av avfall med tillståndsplikt B gäller vidare att de kan ta emot gödsel, grödor och andra växtmaterial utan att behöva prövas enligt 21 kap. MPF. Naturvårdsverket vill höja gränsen för gödselrötning utan att detta ska behöva prövas enligt 29 kap. MPF. Avfall Sverige konstaterar att denna ändring i och för sig innebär att det kan bli större konkurrens om gödsel som substrat för rötning, vilket är negativt för de av Avfall Sveriges medlemmar som rötar gödsel. Men detta är mer av en marknadsfråga och ur miljösynpunkt är det bra med ökad gödselrötning varför Avfall Sverige inte har något att invända mot detta förslag. Dock anser Avfall Sverige att det krävs förtydliganden eftersom det är oklart vad som kommer att gälla eftersom gödsel även utgör en animalisk biprodukt och därför enligt Avfall Sveriges bedömning berörs av det nya förslaget till prövningskod i 29 kap. 35 MPF. Avsnitt Begreppet anläggning s. 179: Avfall Sverige välkomnar att begreppet anläggning föreslås utgå. Detta innebär att oseriösa aktörer lättare kan kommas åt. Avsnitten 6.4.6/6.4.8 Begreppen lagring/mellanlagring s. 182: Naturvårdsverket anger följande: Lagring av avfall i avvaktan på behandling innebär lagring på den plats där det kommer att återvinnas eller bortskaffas. Denna lagring är en avfallshantering enligt avfallsdirektivet. Det är också denna typ av lagring man avser i punkt 5.5, bilaga 1 IED. Vi har idag inte någon motsvarande paragraf i MPF som särskiljer denna lagring eller som gör det tydligt att detta är en industriutsläppsverksamhet. Vi behöver därför införa en bestämmelse som innefattar denna lagring. Avfall Sverige är av uppfattningen att om lagringen sker på samma plats där behandlingen kommer att ske så är lagringen omfattad av det förfarande som man ämnar att använda sig av i sluthanteringen. Avfall Sverige anser att Naturvårdsverket tolkar skrivningen i 5.5, bilaga 1 IED felaktigt. Punkten 5.5 bilaga 1 lyder: 5 (9)

6 "Tillfällig lagring av farligt avfall som inte omfattas av punkt 5.4 i avvaktan på någon av de verksamheter som för tecknas i punkterna 5.1, 5.2, 5.4 och 5.6 med en totalkapacitet på mer än 50 ton med undantag för tillfällig lagring, före insamling, på den plats där avfallet uppkommer." Naturvårdsverket gör följande tolkning: "Det är möjligt att man åsyftat en viss typ av lagring men vi ser små möjligheter att tolka bilaga 1 IED på annat sätt än att lagring av farligt avfall i avvaktan på återvinning eller bortskaffande om mängden vid något tillfälle överstiger 50 ton, omfattas av IED." Här menar Avfall Sverige att EU måste syfta till att själva lagringen är tillfällig och i avvaktan på D eller R och detta bör vara en annan plats än själva behandlingen, typ ÅVC. När det finns ett avfall ute på en behandlingsanläggning tycker inte Avfall Sverige att det kan kallas i avvaktan på någon typ av återvinning/bortskaffande utan då finns det en tydlig avsättning för detta avfall. Att ge en verksamhet en mängd fler koder som man redan har för en behandling är inte rimligt. Dessutom är det faktiskt som Naturvårdsverket anger att väldigt många anläggningar som har någon typ av behandling av farligt avfall som inte är IED idag kan bli IED bara genom punkten 5.4 IED, trots att själva behandlingen inte är IED-klassad. Detta anser Avfall Sverige är ologiskt. Avsnitt Biologisk behandling (29 kap ) s. 208: Avfall Sverige välkomnar att Naturvårdsverket föreslår att 29 kap. 15 MPF utgår eftersom denna kod tidigare har kommit i konflikt med kod för IED-verksamhet. Avfall Sverige kan inte utläsa att det föreslås införas någon ny kod som medför att en anläggning för biologisk behandling kan klassas som A-verksamhet. Avfall Sveriges bedömning är därför att ingen rötningsanläggning (eller annan anläggning för biologisk behandling heller för den delen) kommer att klassificeras som A-anläggning. Förslaget till reviderad 29 kap. 33 (s. 210) tydliggör att en rötningsanläggning för behandling av upp till ton avfall utgör en B-verksamhet, men inte någon IEDverksamhet. Detta innebär ett förtydligande som Avfall Sverige välkomnar. Dock framgår det av samma bestämmelse att tillståndsplikten inte gäller om verksamheten är tillståndspliktig eller anmälningspliktig enligt 29 kap. 21, 35 eller 36 MPF. 29 kap. 35 MPF (>2500 ton animaliskt avfall) och 29 kap. 36 MPF (<2500 ton animaliskt avfall) berör rötningsanläggningarna eftersom de behandlar animaliskt avfall. Avfall Sverige drar därför slutsatsen att när en rötningsanläggning behandlar animaliskt avfall blir 21, 35 eller 36 aktuella som prövningsbestämmelser istället för den ovan nämnda 29 kap. 33 MPF. Detta även om en mindre andel av avfallet utgörs av animaliskt avfall. 6 (9)

7 Avsnitt Förbränning (29 kap ) s. 212: Avfall Sverige välkomnar att Naturvårdsverket föreslår att samma ordalydelse och definition anges i MPF som i förordningen (2013:253) om förbränning av avfall, FFA, (sam- och avfallsförbränningsanläggning). I sammanfattningen till förslaget anger Naturvårdsverket att det är bra att tydligt referera till 6-7 FFA, men i föreslagen lydelse refereras endast till 7 FFA (samförbränningsanläggning). Eftersom definitionen av en samförbränningsanläggning bland annat är en definition som bygger på att anläggningen inte är en avfallsförbränningsanläggning så är det bättre att referera både till 6 och 7 i FFA. Om det endast ska hänvisas till någon av bestämmelserna bör det istället vara 6. Detta behöver vara tydligt så att både verksamhetsutövare och prövningsmyndigheter får klarhet i att definitionen av avfallsförbränning ges av 6 FFA. Avsnitt (29 kap ) s. 215: I 29 kap MPF föreslår Naturvårdsverket att rekvisitet bearbeta ändras till bortskaffa eller återvinna. Bestämmelserna avser animaliskt avfall. I nuvarande lydelse anges animaliska biprodukter. Avfall Sverige antar att Naturvårdsverket med animaliskt avfall åsyftar animaliska biprodukter, men det framstår dock inte som helt klart om även annat animaliskt avfall än animaliska biprodukter avses innefattas. Avfall Sverige ser det som problematiskt att väldigt låga mängdgränser kan IED-klassa våra medlemmars rötningsanläggningar. Det gäller punkten 6.5 i bilaga 1 till IED-direktivet, bortskaffande eller återvinning av djurkroppar eller animaliskt avfall där behandlingskapaciteten överstiger 10 ton per dygn. I avsnittet konsekvenser anges att i och med förslaget till ändrad konsekvensbeskrivning kan fler verksamheter komma att omfattas av bestämmelsen. 30 omfattas redan idag av IUF, men det finns idag (februari 2015) inga verksamheter som är klassade med 30 som huvudverksamhet. Däremot används 30 som sidoverksamhet i ett fåtal fall. De slutsatser som Naturvårdsverket drar är otydliga eftersom följande framgår på s. 216: 30 omfattar tillståndspliktig verksamhet för bearbetning av ABP över ton per kalenderår. Det är samma mängdgräns som IED-gränsen för återvinning eller bortskaffande av djurkroppar eller animaliskt avfall. Djurkroppar ryms inom begreppet animaliskt avfall, det bör därför vara tillräckligt att använda begreppet animaliskt avfall. En tänkbar lösning är följaktligen att omformulera 30 till att omfatta den verksamhet som beskrivs i bilaga 1 IED. Idag är fem verksamheter klassade enligt 30 som huvudkod. De fem verksamheterna är klassificerade utifrån den gällande 29 kap. 30 MPF och verksamhetskoden På s. 216 anges alltså att fem verksamheter är klassificerade utifrån denna kod medan det på s. 218 anges att det inte finns någon verksamhet som är 7 (9)

8 klassificerad enligt 29 kap. 30 MPF, det vill säga har koden Detta är motsägelsefullt. Avfall Sverige konstaterar att Naturvårdsverket avseende avsnitt inte verkar ha gjort någon fullständig konsekvensbeskrivning och att det är högst oklart hur rötningsanläggningarna faktiskt kommer att påverkas av förslagen. Avfall Sverige vill framhålla att hanteringen av animaliska biprodukter i första hand är en smittoriskfråga och inte en fråga om miljö- och hälsoskydd varför vi anser att olika mängdgränser är omotiverade ton vanligt avfall är gränsen för IED medan ton animaliskt avfall är gränsen för IED. Avsnitt Deponering (29 kap ) s. 221: När det gäller förslaget avseende 5 avfallsförordningen är Avfall Sverige tveksamma till förslaget avseende 5 avfallsförordningen (2011:927). Det som föreslås avseende permanent plats för tillfällig lagring av avfall riskerar att skapa missuppfattningar i tillståndsprövningen anser Avfall Sverige. Avsnitt Återvinning eller bortskaffande av icke-farligt avfall (29 kap ) s. 235: Avfall Sverige välkomnar att (förslagets ) formuleras mer i enlighet med bilaga 1 IED i syfte att minska risken för felklassningar. Förslagets 22 anger en gräns om minst ton tillfört avfall per kalenderår om verksamheten endast avser anaerob biologisk nedbrytning. I nuvarande 50 anges en tillförd mängd större än ton per kalenderår. Avfall Sverige undrar om den i 22 angivna mängdgränsen (maximalt ton) därför är en felskrivning. Vidare undrar Avfall Sverige vad som gäller beträffande park- och trädgårdsavfall. När det gäller prövning under rubriken biologisk behandling anges det tydligt att tillståndsplikten inte gäller park- och trädgårdsavfall (nuvarande 29 kap. 16 MPF och föreslagna 29 kap. 33 MPF). I föreslagen 29 kap. 22 MPF (industriutsläppsverksamhet) anges inte något undantag för park- och trädgårdsavfall. Detta skulle innebära att kompostering av mer än ton park- och trädgårdsavfall gör att det blir en IED-verksamhet. Avfall Sverige undrar om detta kan vara avsikten? Det handlar i så fall om en behandling som enligt svensk lagstiftning hitintills har ansetts vara så lite miljöpåverkande att de endast är anmälningspliktiga. Avfall Sverige har inte kunnat utläsa ur IED-direktivet om avsikten är att park- och trädgårdsavfall ska ingå eller inte. Övriga kommentarer Avfall Sverige frågar sig hur det är avsett att förbehandlingsanläggningar för matavfall ska regleras. Är det anläggningar som ska hanteras enligt samma prövningskoder som 8 (9)

9 rötningsanläggningar eller vad gäller? Förbehandlingsanläggningar (utan samlokalisering med rötningsanläggningar) blir allt vanligare bland avfall Sveriges medlemmar. Artikel 24 b) medger att undantag för återvinning är möjligt men även att undantag för behandling är möjligt. Detta avser avsnitt angående krav på beslut för C-verksamheter för att uppfylla artikel 23 i avfallsdirektivet. Avfall Sverige anser inte att det bör finnas ett behov för krav på tillstånd för alla C-verksamheter då artikel 23 endast ställer krav på anläggningar som behandlar avfall (omfattar alltså inte mellanlagring etc). Artikel 24 a+b ger dessutom en möjlighet till undantag från tillståndskrav. Avfall Sverige konstaterar att flertalet av de ståndpunkter vi för fram kräver uppföljande kontakter med Miljö- och energidepartementet. För fortsatta kontakter i dessa frågor hänvisar vi till vår jurist Sven Lundgren, sven.lundgren@avfallsverige.se telefon Med vänliga hälsningar, Avfall Sverige Claes Thunblad Ordförande Weine Wiqvist VD 9 (9)