Normering av nasaleringsvärden från Nasometern. - en studie av svensktalande 4-5 åringar

Transkript

1 UMEÅ UNIVERSITET Institutionen för klinisk vetenskap Enheten för logopedi 36 Normering av nasaleringsvärden från Nasometern - en studie av svensktalande 4-5 åringar Caroline Berg och Emelia Carlsson Examensarbete i logopedi, 20 p Höstterminen 2006 Handledare: Karin Brunnegård

2 Sammanfattning Bakgrund Nasometern är ett datorbaserat mätinstrument som akustiskt mäter hur stor procentuell andel ljudenergi som kommer via näsan vid tal. Nasometern kan användas vid bedömning och behandling av nasalitetsavvikelser. För att kunna använda Nasometern på svensktalande personer behövs normalvärden att jämföra mot och i dagsläget finns inga normalvärden på svenska. Syfte Syftet med denna studie var att göra en normering av nasaleringsvärden med Nasometer för svensktalande femåringar, samt att jämföra dessa värden mot svensktalande sju- och tioåringars nasaleringsvärde. Metod Som talmaterial användes orala, oronasala och nasala meningar, ord och vokaler. Försökspersonerna bestod av 24 flickor och 21 pojkar i åldern 4:1-5:11 (år:månader). Alla försökspersoner hade en normal tal- och språkutveckling, talade svenska utan brytning och hade inga kraniofaciala avvikelser. Resultat Medelvärdena blev 13,6 % (SD 5,4) för de orala meningarna, 29,0% (SD 6,1) för de oronasala meningarna och 52,0% (SD 6,6) för de nasala meningarna. För de nio orden blev medelvärdet 15,2 (SD 5,8). För vokalen /ɑ / blev medelvärdet 9,0% (SD 8,0), för /i/ 22,1% (SD 10,0) och för /u/ 11,2% (SD 7,6). Det fanns inga signifikanta könsskillnader. Vid jämförelse mot sjuoch tioåringars nasaleringsvärden fanns en signifikant effekt av ålder i nasaleringsvärde för nasala meningar. Inga övriga signifikanta skillnader kunde påvisas. Slutsatser Medelvärdena visar en stor spridning som bör tas i beaktande vid klinisk användning. Flera meningar i talmaterialet visade sig vara svåra för femåringarna att repetera. 2

3 Etisk prövning Detta forskningsprojekt har utförts i enlighet med grundläggande etiska principer för att skydda deltagarna i forskningen. Forskningens uppslag genomgick en oberoende granskning för att säkerställa att grundläggande etiska forskningsprinciper upprätthölls, särskilt att: 1. Undersökningen förväntades bidra till ökad kunskap och var baserad på relevant och aktuell litteratur och kunskapsbas. 2. Studien utfördes och handleddes av personer med erfarenhet, utbildning och kompetens som lämpade sig för forskningen. 3. Respekt för deltagarnas värdighet och välbefinnande upprätthölls. 4. Rekryteringen av deltagarna var fri från tvång, incitament eller påverkan som kunde inkräkta på frivilligt deltagande. 5. Potentiella deltagare informerades om: - studiens syfte och vad de förväntades utföra. - att deltagandet var frivilligt och att det när som helst kunde avbrytas utan påföljd. - att de måste ge sitt samtycke endera genom underskrift eller genom att returnera enkäten. - att deras integritet och anonymitet var säkerställd. 6. Forskningsmaterialet kommer att lagras på ett sätt som säkrar anonymitet och åtkomst av data finns bara för personer som är behöriga. 3

4 Tack till Karin Brunnegård För ovärderlig handledning och för lån av bil, vilken gav oss en oförglömlig körupplevelse. Jan van Doorn För hjälp med statistik och synpunkter. Alla förskollärare För trevligt bemötande, distribuering av information och visat intresse! Barn och föräldrar För visat intresse, utan er välvilja hade det aldrig gått att genomföra! Ultra-bussarna För många fantastiska bussresor i Umeå till och från förskolor. Eniro För kartor, utan dem hade vi aldrig hittat från busshållplats till förskola. MSNmessenger & Skype För att den ena fungerar när den andra inte gör det. 4

5 Innehållsförteckning 1. Inledning Bakgrund Normal talproduktion Resonans Hyper- och hyponasalitet Nasometer Normal nasal resonans Bedömning av nasalitet Normalvärden på andra språk Kön och nasalitet Ålder och nasalitet Normalvärden på svenska Syfte Frågeställningar Metod Deltagare Urval Rekrytering Inklusionskriterier Talmaterial Procedur Utrustning Tillvägagångssätt vid inspelning Reliabilitet Dataanalys Insamlande för utvärdering av talmaterialet Statistiska analyser Resultat Medelvärden Reliabilitet Åldersskillnader Könsskillnader Jämförelse av femåringars medelvärden mot sju- och tioåringars Utvärdering av talmaterialet Diskussion Medelvärden Reliabilitet Åldersskillnader Könsskillnader Jämförelse av femåringars medelvärden mot sju- och tioåringars Utvärdering av talmaterialet Övriga aspekter. 18 5

6 8. Slutsatser Referenser. 19 Bilagor Bilaga 1 Bilaga 2 Bilaga 3 Bilaga 4 Bilaga 5 6

7 1. INLEDNING Vid bedömning av nasalitet i talet hos personer med kraniofaciala avvikelser, t.ex. läpp-, käk- och gomspalt (LKG), används vanligen en perceptuell bedömning. Trots att närvaron av avvikande nasalitet i tal är lätt att känna igen, är graden av nasalitet i tal svår att fastställa perceptuellt (Fletcher, Adams & McCutcheon, 1989). Som komplement till den perceptuella bedömningen kan man använda en Nasometer. Den är ett datorbaserat instrument som icke- invasivt mäter hur stor ljudenergi som kommer via näsan vid tal ( Syftet med att använda ett instrument i bedömningen är att förbättra bedömningarnas exakthet och repeterbarhet i behandling och diagnostik (Fletcher et al., 1989). För att kunna använda Nasometern som bedömningsinstrument måste det finnas normalvärden. Det finns idag normalvärden på en rad olika språk, men det saknas ännu på svenska. Denna studie syftar till att ta fram normalvärden för svenskspråkiga femåringar och är ett komplement till en pågående normeringsstudie (Brunnegård, pågående arbete) där syftet är att ta fram normalvärden för sju- och tioåriga svenskspråkiga barn. Syftet med föreliggande studie är också att jämföra femåringarna mot sju- och tioåringarna för att få fram eventuella åldersskillnader i nasaleringsvärde, eftersom en del tidigare studier (Van Lierde, Wuyts, De Bodt & Van Cauwenberge, 2003; Haapanen, 1991) visat på skillnader i nasalitet i olika åldrar. En del studier (Rochet A, Rochet B, Sovis & Mielke, 1998; Fletcher, 1978) har också visat på vissa könsskillnader och därför kommer också en jämförelse mellan könen att göras. 2. BAKGRUND 2.1 Normal talproduktion Rösten uppstår när luft från lungorna på sin väg ut genom struphuvudet sätter stämläpparna i svängning och ett ljudråmaterial bildas. På vägen ovanför stämläpparna passerar ljudråmaterialet flera luftfyllda håligheter i vilka ljudråmaterialet genomgår resonans. Resonansen bestäms främst av kaviteternas storlek och form. De mest formbara håligheterna är ansatsröret, dvs. munnen och svalget. Näshålan är en tredje hålighet som kan kopplas till eller från svalget så att resonansen ändras. Mjuka gommen (velum) är mestadels höjd uppåt-bakåt mot bakre svalgväggen vid tal och stänger av vägen upp till näshålan och då bildas orala ljud. Vid artikulation av vissa ljud, så kallade nasala ljud (/m, n och ŋ/), hänger mjuka gommen i viloläge i svalget så att vägen är öppen både in till munoch näshålan. Vid produktion av dessa ljud bildas alltså resonans även i näshålan. Näshålan är däremot inte viljemässigt formbar utan har en mer konstant resonans. Håligheterna i skallen, dvs. bihålorna, står i förbindelse med näshålan och tillsammans med näshålan bildar de paranasala kaviteterna (Lindblad, 1992). Vid produktion av de flesta språkljuden i svenskan, de orala ljuden, behöver vi kunna stänga till upp mot näskaviteten. Detta gör vi med hjälp av ett antal muskler i svalget som samarbetar för att stänga till upp mot näsan. I denna sfinkterfunktion samverkar velum tillsammans med musculus uvulae, svalgets sidoväggar i höjd med velumhöjningen samt bakre svalgväggen. Bakre svalgväggen är den minst aktiva vid normal velofarynxtillstängning. Mönstret för den velofaryngeala tillstängningen varierar från individ till individ och variationerna mellan normal och ofullständig stängning är små (Henningsson, 1988a). 1

8 2.2 Resonans Det färdiga röstljud som strålar ut från talarens mun är en produkt av råmaterialet från stämläpparna och resonansmodifieringen i håligheterna i artikulationsapparaten. Enligt denna teori gynnas vissa frekvenser på bekostnad av andra så att energins fördelning på olika frekvenser omfördelas (Lindblad, 1992). Då artikulationsapparatens form ändras konstant under tal p.g.a. tungans, läpparnas och mjuka gommens rörelser, ändras även resonans-egenskaperna vartefter. De frekvensområden som förstärks genom resonans bildar formanter. Formanternas fördelning på frekvensskalan avgör klangfärgen hos ett ljud (Elert, 1997) Hyper- och hyponasalitet Hypernasalitet är ett perceptuellt fenomen och med det avses för mycket nasal kvalitet i talet. Orala ljud produceras vid hypernasalitet med en nasal kvalitet som beror på patologisk hopkoppling av de orala och nasala kaviteterna. Orsaken är otillräcklig velofarynxslutning och detta påverkar både vokaler och konsonanter. Då velofarynxsfinktern inte sluter, påverkas vokalkvaliteten av både den orala och nasala kaviteten. Slutna vokaler som /i/ och /u/ påverkas mest. En del personer med velofarynxinsufficiens kan ha svårt att producera ett tillräckligt intraoralt tryck för distinkt artikulation av klusiler och frikativor (Henningsson, 1988b). Orsaken till velofarynxinsufficiens kan vara kraniofacial missbildning som till exempel gomspalt, disproportion mellan velum och svalget, nedsatt funktion i mjuka gommen (Lindblad, 1992) eller neurologisk sjukdom eller skada (Henningsson, 1988b). Hyponasalitet orsakas av att näshålan är blockerad (Lindblad, 1992). Den luft som normalt ska passera genom näskaviteten vid nasala ljud kan inte göra det på grund av stopp eller förträngning någonstans på vägen ut genom näsan. Klangen blir då dämpad eller uteblir helt (Henningsson 1988a). Detta hörs mest i de ljud som för att bildas kräver öppen väg genom näsan, vilken åstadkoms genom en sänkning av mjuka gommen. Exempel på ljud av denna typ är /m/ och /n/ som vid hyponasalt tal blir mer lika /b/ respektive /d/ (Lindblad, 1992). 2.3 Nasometer Nasometern är ett akustiskt datorbaserat instrument som mäter hur stor ljudenergi som kommer via näsan vid tal. Enligt Kay Elemetrics som har lanserat Nasometern kan den användas vid bedömning och behandling vid läpp-, käk- och gomspalt, vid dyspraxi, hörselnedsättning, och vid funktionella nasalitetsproblem ( Enligt Fletcher et al. (1989) och Hirschberg et al. (2006) kan Nasometern användas både som bedömnings- och behandlingsinstrument samt för att utvärdera effekten av talförbättrande operationer. Nasometern är ett icke-invasivt mätinstrument. Till Nasometern hör ett headset som patienten har på sig (se bilaga 1). Headsetet har en ljudisolerande platta mellan näsan och munnen. Ljud fångas upp separat med mikrofoner vid näsan respektive munnen och isoleras och filtreras. Nasometern har ett filter med 300 Hz bandbredd och med en central frekvens på 500 Hz och den analoga signalen konverteras till digital innan den bearbetas i en dator som Nasometern är kopplad till (Watterson, Lewis & Brancamp, 2005). Datorn räknar därefter ut ett procentuellt nasaleringsvärde. Det procentuella nasaleringsvärdet 2

9 räknas ut genom formeln N/ (N+O) x 100 och i formeln står N för nasal ljudenergi och O för oral ljudenergi (Fletcher et al., 1989). Talsignalen som spelas in visas i realtid på en dataskärm, och kan sedan sparas för analys. Nasometern avrundar nasaleringsvärdet till närmaste hela procenttal. Nasaleringsvärdet tolkas så att ju högre nasaleringsvärde, desto större andel nasal ljudenergi. Detta nasaleringsvärde är den akustiska motsvarigheten till bedömd nasalitet. 2.4 Normal nasal resonans I tal med normalfungerande velofarynxsfinkter som sluter tätt upp mot näsan, närmar sig nasaleringsvärdet i talet aldrig 0 % (Gildersleeve-Neumann & Dalston, 2001). Orsaken till detta är omdiskuterad och företaget som lanserade instrumentet Nasometer, anser att orsaken är att ljud från munnen förflyttar sig upp till näsmikrofonen trots att det finns en ljudseparationsplatta ( Enligt Fletcher et al. (1989) uppkommer nasal resonans trots adekvat velofarynxslutning p.g.a. att vibrationer fortplantas genom gommens benvävnad och mjukdelar. Gildersleeve-Neumann och Dalston (2001) undersökte om signifikant skillnad i nasalering fanns mellan normalt tal och tal med ockluderade näsborrar. Sextio deltagare läste en engelsk text som inte innehöll några nasala fonem samt höll ut vokalerna /a/, /i/ och /u/. Resultaten visade på signifikant lägre nasaleringsvärden vid ocklusion av näsborrar. Enligt Gildersleeve-Neumann och Dalston (2001) tyder det på att ljudenergi förs via mun till näshåla antingen genom transmission via gommen eller p.g.a. inkomplett velofarynxslutning och inte via Nasometerns separationsplatta mellan näsan och munnen. 2.5 Bedömning av nasalitet Det vanligaste sättet att bedöma nasalitet i talet i Sverige är genom en perceptuell bedömning. SVANTE (Lohmander et al., 2005) är ett nyutkommet bedömningsmaterial där en del av testet syftar till att bedöma olika nasalitetsvariabler vid t.ex. läpp-, käk- och gomspalt. Bedömningen sker genom att man bedömer grad av nasalitet på en skala mellan 0-4, där 0 är normal och 4 är kraftigt nasal. Trots att närvaron av avvikande nasalitet i tal är lätt att känna igen, är graden av nasalitet i tal svår att fastställa perceptuellt. Genom att använda en Nasometer kan man enligt Fletcher et al. (1989) förbättra bedömningarnas exakthet och repeterbarhet i behandlings- och diagnostiska uppgifter. Relationen mellan perceptuellt bedömd nasalitet och instrumentella mätningar av nasalitet har undersökts i flera studier och korrelationen mellan nasaleringsvärde och lyssnarbedömning har uppmätts till mellan (Fletcher, 1978; Watterson, Hinton & McFarlane, 1996; Watterson, Lewis & Deutsch, 1998; Hirschberg et al., 2006), vilket indikerar att man för många syften kan använda instrumentella mätningar (Fletcher, 1978; Watterson et al., 1998). Dock ska Nasometern inte enligt Watterson et al. (1998) ersätta den perceptuella bedömningen, utan fungera som komplement. Dalston, Warren och Dalston (1991) jämförde uppmätt hypernasalitet med Nasometer mot aerodynamiska värden av arean på öppningen i velofarynx samt kliniska bedömningar av hypernasalitet. Korrelationen mellan högt nasaleringsvärde (>32 %) uppmätt med Nasometer och stor velofaryngeal area (>0.10 cm 2 ) var.78 och korrelation mellan lågt nasaleringsvärde (<32 %) med Nasometer och liten velofaryngeal area (<0.10 cm 2 ) var.79. Korrelationen mellan perceptuellt bedömd signifikant hypernasalitet och högt nasaleringsvärde (>32 %) var.89 och korrelationen mellan perceptuellt bedömd icke-signifikant hypernasalitet och lågt nasaleringsvärde (<32 %) var.95. 3

10 2.6 Normalvärden på andra språk Normalvärden för Nasometer finns redan på flertalet språk. I de flesta normeringarna har talmaterialet bestått av tre olika typer av meningar: orala meningar, som inte innehåller några nasala fonem, nasala meningar som innehåller betydligt fler nasala fonem än det i genomsnitt förekommer i ett visst språk och oronasala meningar, som innehåller en blandning av nasala och orala fonem i ungefär samma proportioner som språket överlag. Man har också använt uthållna vokaler i en del studier (Gildersleeve-Neumann & Dalston, 2001; Van Lierde et al., 2003). På engelska har man främst använt texten Zoo Passage och den innehåller inga nasala fonem (Fletcher, 1972). Denna text samt Rainbow Passage som innehåller ungefär den procentuella andel nasala fonem som finns i engelskt spontantal och en text med 35 % nasala fonem, är de texter som finns i Nasometerns programvara. De studier som gjorts på olika språk visar att normalvärdet för orala meningar är 10,9 22%, för oronasala meningar är 26-39,5 % och för nasala meningar 36-69%. Se tabell 1. Tabell 1: Normalvärden för Nasometern på andra språk (%) språk ålder kön orala meningar Finska Haapanen, 1991 Engelska (Irland) Sweeney et al., 2004 Engelska (Australien) van Doorn et al., 1998 Spanska (Puerto Rico) Anderson, 1996 Engelska (Kanada) Rochet et al., 1998 Franska (Kanada) Rochet et al., 1998 Flamländska Van Lierde et al., 2001 Flamländska Van Lierde er al., 2003 Thailändska Prathanee et al., 2003 Ungerska Hirschberg et al., 2006 Ungerska Hirschberg et al., 2006 blandade meningar nasala meningar 3-54 båda 13,0-69,0 4:11-13 båda 14,0-16,0-51,0 4-9:3 båda 13,1-59, kvinnor 22,0 36,0 62, båda 11,0 33,0-35,0 62,0-63, båda 11,0 26,0-28,0 36,0-39, båda 10,9 33,8 55, båda 11,3 31,9 51, båda 14,3 35,6 51,0 5-7 båda 11,0 31,7 50, båda 13,4 39,5 56,0 2.7 Kön och nasalitet Många studier har visat att kön inte har någon signifikant effekt på nasaleringsvärdet (Van Lierde et al., 2003; Prathanee et al., 2003; van Doorn & Purcell, 1998; Sweeney, Sell & O Regan, 2004; Hirschberg et al., 2006). I en studie där man jämförde västra Kanadas engelska och franska visade resultaten på högre nasaleringsvärden hos kvinnor på båda språken men skillnaderna mellan könen var ändå inte signifikanta (Rochet et al., 1998). I en studie med flamländska barn hade flickorna signifikant högre nasaleringsvärde för den oronasala och den nasala texten (Van Lierde et al., 2001). När nasaleringsvärden uppmättes hos 70 barn med kirurgiskt sluten gomspalt, var pojkarnas värden signifikant 4

11 högre än flickornas (Fletcher, 1978). 2.8 Ålder och nasalitet En studie med flamländska vuxna visade att ålder hade effekt på uthållna vokalerna /a/, /i/ samt /m/, den oronasala texten, och den nasala texten. Resultaten indikerade att unga flamländska vuxna hade högre nasaleringsvärden än barn, speciellt när texten innehöll nasala konsonanter, för vilka en koordinerad öppnings- och stängningsfunktion av velofarynxmekanismen krävs. Dessa resultat reflekterar anatomiska förändringar och skillnader i talprogrammering som har med tillväxt att göra (Van Lierde et al., 2003). Även Rochet et al. (1998) fann att på engelska och franska i Kanada hade barn signifikant lägre nasaleringsvärden än vuxna. I en studie med thailändska barn mellan 6 och 13 år visade resultaten att nasaleringsvärdena tenderade att öka med ålder. Det var signifikanta skillnader för den oronasala texten och den nasala texten för varje åldersgrupp (Prathanee et al., 2003). Den finska normeringen (Haapanen, 1991) med försökspersoner i åldern 3-54 år visade däremot att nasaleringsvärdena minskade med ålder. Omogna velara rörelser hos små barn vilket ger läckage från orala kaviteter förklarades kunna vara orsak till skillnaden. I en studie av australiensiska barn i åldrarna 4-9:3 år fanns inga signifikanta åldersskillnader för någon av texterna, men barnens nasaleringsvärden hade en större spridning för nasala meningar i reliabilitetsprövningen. Detta förklarades med en mindre exakt timing av öppning och slutning av velofarynx (van Doorn & Purcell, 1998). Fletcher (1978) tog fram nasaleringsvärden för en grupp barn med kirurgiskt sluten gomspalt samt för en grupp barn med normal velofaryngeal funktion att jämföra mot. I normalgruppen visade det sig att gruppen 5-6 åringar hade en något högre nasaleringsvärde än gruppen 7-9 åringar och därefter ökade nasaleringsvärdet systematiskt med stigande ålder. Skillnaderna förklarades ha att göra med mognad. 2.9 Normalvärden på svenska Bergh (2004) sammanställde och utvärderade ett talmaterial som ligger till grund för det talmaterial som används i föreliggande studie. I Berghs (2004) studie uppmättes nasaleringsvärdena 11,46 % för orala meningar, 30,44 % för oronasala meningar och 57,03 % för nasala meningar för 29 deltagare i två åldersgrupper. För att kunna använda Nasometern som ett instrument att bedöma nasalitet hos personer med velofarynxinsufficiens, LKG eller andra kraniofaciala avvikelser, behövs normalvärden att jämföra mot eftersom nasalitet varierar beroende på fonetiskt innehåll och vilket språk man talar (van Doorn & Purcell, 1998; Seaver et al., 1991; Rochet et al., 1998). Det finns ännu inga normalvärden för svensktalande men Brunnegård (pågående arbete) arbetar med att samla in och sammanställa normalvärden för svensktalande sju- och tioåringar i tre dialektområden. 3. SYFTE Som ett komplement till den pågående normeringen av sju- och tioåringars nasaleringsvärden med Nasometer, är denna studies huvudsyfte att ta fram normalvärden för svensktalande femåringar. Syftet är också att jämföra femåringarnas nasaleringsvärden mot sju- och tioåringarnas. Dessutom kommer skillnader i nasalering inom gruppen femåringar gällande kön respektive ålder att studeras. Även en informell bedömning av talmaterialets lämplighet på femåringar genomförs. 5

12 4. FRÅGESTÄLLNINGAR Vilka är de genomsnittliga nasaleringsvärdena för en grupp svensktalande normalspråkiga femåringar (4:0-5:11), för orala, oronasala och nasala meningar, ord samt vokalerna /a/, /i/ och /u/? Påverkas nasaleringen av barnets ålder? Finns signifikanta åldersskillnader i nasaleringsvärde mellan barn i åldern 4:0-4:11 år och 5:0-5:11? Finns signifikanta könsskillnader i nasaleringsvärde för en grupp svensktalande normalspråkiga femåringar (4:0-5:11)? Skiljer sig normalvärden för femåringar från sju- och tioåringars normalvärden? Är talmaterialet lämpligt att använda med femåringar? 5. METOD 5.1 Deltagare I undersökningen deltog 45 barn, varav 24 flickor och 21 pojkar i åldrarna 4:1 till 5:11 (M=5:0 år, Md=5:0 år). 22 barn var i åldern 4:1-4:11 (M=4:7 år, Md=4:7 år) och 23 barn var i åldern 5:0-5:11 (M=5:5 år, Md= 5:4 år). Alla barn var förskolebarn från fem utvalda förskolor i Umeå kommun. Se tabell 2. Tabell 2: Antal deltagare, ålder och kön Fp 4:1-4:11 5:0-5:11 n= Flickor Pojkar n = Deltagarnas nasaleringsvärden i denna studie jämfördes mot sju- och tioåringarnas nasaleringsvärden i Brunnegårds pågående arbete. Sjuåringarna i den studien bestod av 23 deltagare varav tolv flickor och elva pojkar i åldrarna 6:6-7:11 (M=7:4). Tioåringarna bestod av 22 deltagare, varav fjorton flickor och åtta pojkar i åldrarna 10:8-11:2 (M= 10:11) Urval Urvalet gjordes på socioekonomisk grund och i detta fall valdes utbildningsnivå. Via Umeå kommun letades siffror fram på de olika stadsdelarnas invånare och hur stor andel i procent av den vuxna befolkningen i respektive stadsdel som hade eftergymnasial utbildning. Sedan ordnades stadsdelarnas siffror i fallande ordning och indelades i tre grupper varav den mittersta valdes ut för att representera en medelnivå av eftergymnasialutbildning. Inom den gruppen lottades sedan förskolorna fram. Detta urval gjordes i enlighet med hur Brunnegård (pågående arbete) gjort sitt urval, för att få jämförbara data. 6

13 5.1.2 Rekrytering Deltagarna rekryterades genom att skolområdeschefer/rektorer för respektive skolområde kontaktades och fick information om studiens tillvägagångssätt och syfte, samt inklusionskriterier för deltagande i studien (se bilaga 2). Därefter kontaktades förskollärarna på de olika förskolorna. Efter att skolområdescheferna/rektorerna och förskollärarna givit sitt godkännande till studien delades brev ut till målsmännen för barnen med information om studiens tillvägagångssätt och syfte, inklusionskriterier, samt ett kort frågeformulär och en blankett för godkännande till barnens deltagande (se bilaga 3). Förskollärarna ansvarade för distribuering och insamlande av dessa. Innan inspelning kontrollerades de ifyllda formulären så att barnen uppfyllde inklusionskriterierna. De barn som inte uppfyllde inklusionskriterierna blev inte inspelade Inklusionskriterier Inklusionskriterier för deltagande i studien var att barnen vid inspelningstillfället skulle ha fyllt 4:0 år men inte 6:0 år, inte ha någon gomspalt, ha normal språkutveckling och tala svenska utan brytning, normal hörsel och inte vara snuviga eller täppta i näsan vid inspelningstillfället. Barnen skulle heller inte ha genomgått abrasio eller tonsillektomi under de senaste tolv månaderna. Med normal språkutveckling hos barn från fyra år avses att barnet använder de flesta ljud och ljudkombinationer rätt, men en ganska stor grupp kan ha problem med några enstaka distinktioner, främst sj- och tj-ljuden, ända upp till 5-6 års åldern. De uttalsproblem som kvarstår och är vanliga i 5-7 års ålder är inte av fonologisk utan av fonetisk natur, dvs. barnet kan hålla isär alla fonem men inte uttala helt korrekt. Detta gäller framförallt /r/ och /s/ (Linell & Jennishe, 1980). Vissa konsonantkombinationer kan ännu i fyra års ålder vålla problem och det är därför normalt att man ännu i fyra års åldern utelämnar den ena konsonanten i konsonantkombinationer (Eneskär, Johansson & Svensson, 1990). För att inkluderas i normeringen krävdes inte att barnet uttalade /r/ och /s/ helt korrekt. Distinktionen sje-tje behövde inte heller ha mognat. I talmaterialet som användes finns konsonantkombinationerna sv-, sk- och kn-. Om barnet utelämnade en av konsonanterna i dessa konsonantkombinationer godkändes detta för deltagande i studien men substitutioner eller andra fonologiska processer godkändes inte. Eftersom övriga konsonantkombinationer inte förekommer i talmaterialet fick barnet delta trots att det inte kunde uttala dessa. I övrigt skulle barnet inte ha några fler talavvikelser för att få delta i undersökningen. 5.2 Talmaterial Talmaterialet (se bilaga 4) som användes är till stor del sammanställt och utvecklat av Ida Bergh (2004) och består av 24 svenska meningar. Brunnegård (pågående arbete) har i sin normering använt detta talmaterial men lagt till nio ord från en pågående internationell multicenterstudie om operationsmetoder vid LKG-spalt (Scandcleftstudien, pågående arbete), samt tre uthållna vokaler. Även i denna studie har de nio orden från den pågående multicenterstudien samt de uthållna vokalerna lagts till. Tio av meningarna är orala, dvs. innehåller inga nasala fonem. Samtliga av de orala meningarna kommer från SVANTE (Lohmander et al., 2005). Av de orala meningarna har varje mening ett målljud vilket är en klusil eller frikativa. Klusilerna som förekommer är 7

14 /p/, /b/, /t/, /d/, /k/ och /g/ och frikativorna är /s/, /f/ och /v/. Sju meningar i talmaterialet är oronasala meningar med % nasala fonem, i medeltal 12,9%, vilket ungefär motsvarar den procentuella andel nasala ljud som överlag finns i standardsvenskan (Sigurd, 1991). De återstående sju meningarna är nasala meningar med % nasala fonem, i medeltal 27 %. Några av de oronasala och nasala meningarna förekommer också i bl.a. SVANTE (Lohmander et al., 2005). De uthållna vokaler som användes är /a/, /i/ och /u/ och durationen skulle helst uppgå till ca 2s. De nio orden från den pågående multicenterstudien är: hus, filar, pippi, ljus, bilar, tv, gul, vit, och duva. 5.3 Procedur Utrustning Instrumentet som användes vid inspelningarna var den nyaste modellen av Nasometern, modell Nasometer II 6400, och är lanserad av Kay Elemetrics. Nasometern var ansluten till en bärbar dator med märket Dell Latitude C400 och en dockningsstation. Nasometerns balans kontrollerades varje gång datorn startades. Ingen kalibrering gjordes eftersom detta gjorts nyligen enligt Nasometermanualens instruktioner. Nasometerns förstärkare (gain) var vid alla inspelningar inställd på det näst högsta läget Tillvägagångssätt vid inspelning Innan inspelning testades barnen med Korta fonemtestet (Hellquist, 1984) för att kontrollera att de inte hade uppenbara språkliga svårigheter eller försenad talutveckling. Om barnen bedömdes vara sena i språkutvecklingen spelades de ändå in men analyserades inte. Inspelningen skedde enskilt med varje barn i en tyst miljö på respektive förskola. Innan inspelningen fick varje barn en kort information om vad som skulle ske. Under inspelningen deltog två försöksledare, varav den ena skötte inspelningen medan den andra läste upp talmaterialet. Båda försöksledarna skötte tillsammans om appliceringen av headsetet. Nasometerns headset justerades för varje barn enligt Nasometerns manual så att headsetet spändes åt enligt barnets huvudform och -storlek och därefter vinklades den ljudseparerande plattan i en 90 gradig vinkel mot barnets filtrum (området mellan munnen och näsan). Ljudplattan fördes tätt mot ansiktet och skruvarna drogs åt när rätt position hittats. Försöksledaren som skötte inspelningen gav klartecken när den andra försöksledaren kunde påbörja uppläsning av materialet. Vokalerna, orden och testmeningarna lästes upp en och en alltid i samma ordning och barnet fick upprepa. Försöksledaren som läste upp meningarna hade en neutral betoning och läste i ett normalt taltempo. Om barnet upprepade fel, togs stimulit om tills barnet upprepade korrekt. Barnen ombads även upprepa stimulit om röststyrkan eller röstläget inte upplevdes vara barnets neutrala eller om barnet plötsligt ändrade detta. Stimulit togs även om, om barnet ändrade intonation eller betoning. Ljudfilerna sparades på datorn. Sju- och tioåringarna från Brunnegårds pågående arbete spelades också in enligt samma procedur. 8

15 5.3.3 Reliabilitet Som reliabilitetsprövning användes sex deltagare. Dessa barn spelades in två gånger utan att headsetet avlägsnades mellan inspelningarna Dataanalys Efter inspelningen fick ljudfilerna ett individuellt nummer för varje barn. Originalfilerna avlyssnades och redigerades så att alla felsägningar, extra ljud och annat som hade registrerats i Nasometern, klipptes bort. De inspelade vokalerna redigerades så att om möjligt cirka två stabila sekunder kvarstod och kunde analyseras. Nasaleringsvärdet för varje vokal togs fram separat. De nio orden redigerades så att felsägningar, repetitioner av ord, och extra ljud eliminerades. Alla orden sparades i samma fil. Ett nasaleringsvärde togs fram för alla orden gemensamt. Även meningarna redigerades så att meningar som sagts fel, harklingar och annat extraljud eliminerades. Den mest korrekta versionen av varje mening sparades för analys. Alla meningar av samma meningstyp sparades i en fil så att man fick tre filer med meningar. I varje grupp av meningar togs ett gemensamt nasaleringsvärde fram samt nasaleringsvärden för varje enskild mening Insamlande för utvärdering av talmaterialet För att kunna utvärdera talmaterialet gjordes noteringar varje gång ett barn hade svårigheter att upprepa en mening på första försöket. Vid den senare genomlyssningen och redigeringen av filerna gjordes ytterligare noteringar av vilka slags felsägningar barnen gjorde Statistiska analyser Samtliga värden sammanställdes och organiserades i ett kalkylblad (MS Excel ). Statistiska beräkningar gjordes i Excel och SPSS. Effekten av kön och ålder beräknades med ANOVA och t-test för oberoende grupper. 6. RESULTAT 6.1 Medelvärden Tabell 3 visar medelvärden för alla deltagare (4:0-5:11). De enskilda deltagarnas medelvärden framgår i bilaga 5. Tabell 3: Totala medelvärden (%), standardavvikelser och variationskoefficient för alla deltagare och alla meningstyper samt minimi- och maximivärden (%) Meningar Orala Oronasala Nasala M SD C.V Min. Max. M SD C.V Min. Max. M SD C.V Min. Max. 13,6 5,4 0, ,1 0, ,6 0,

16 Medelvärdet för de nio orden för alla deltagare (4:0-5:11) framgår i tabell 4. För enskilda deltagares medelvärden se bilaga 5. Tabell 4: Medelvärde (%), standardavvikelse och variationskoefficient för orden samt minimi- och maximi-värden (%) Ord M SD C.V Min. Max. 15,2 5,8 0, Medelvärden för vokalerna /a/, /i/ och /u/ presenteras i tabell 5. För enskilda deltagares medelvärden, se bilaga 5. Tabell 5: Medelvärden (%), standardavvikelser och variationskoefficient för vokalerna samt minimi- och maximimvärden (%) Vokaler /ɑ / /i/ /u/ M SD C.V Min. Max. M SD C.V Min. Max. M SD C.V Min. Max. 9,0 8,0 0, ,0 10,0 0, ,6 0, Reliabilitet Skillnaden i nasaleringsvärden mellan de båda inspelningarna för de deltagare som fungerade som reliabilitetsprövning varierade från 0 till 18 procentenheter. De orala meningarna och orden hade högst reliabilitet då alla deltagare hade lägre än tre procentenheters skillnad i nasaleringsvärde mellan inspelningarna. Vokalerna /i/ och /u/ hade den lägsta reliabiliteten medan reliabiliteten för /a/ var god. Deltagare 3 hade låg reliabilitet både för /i/ och /u/ men hög reliabilitet på /a/. Se tabell 6. Tabell 6: Skillnad i nasaleringsvärde i procentenheter a samt nasaleringsvärden för första och andra inspelningen b för de sex barn som fungerade som reliabilitetsprövning Fp Orala Blandade Nasala Ord / a / /i/ /u/ a B a b a b a b a b a b a b Åldersskillnader Den yngre åldersgruppen hade genomgående högre nasaleringsvärden än den äldre åldersgruppen. Se tabell 7. Statistisk analys med t-test visade ingen signifikant skillnad mellan de två åldersgrupperna för orala meningar ( p=.121), oronasala meningar ( p=.514) eller för nasala meningar (p=.791). Det fanns heller ingen signifikant skillnad mellan 10

17 åldersgrupperna för ord (p=.410) eller för vokalerna /A/ (p=.912), /i/ (p=.427), och /u/ (p=.952). Tabell 7: Medelvärden för deltagare i åldern 4:1-4:11 och 5:0-5:11 för alla meningstyper, ord samt vokaler Ålder Orala Oronasala Nasala Ord /ɑ / /i/ /u/ M SD M SD M SD M SD M SD M SD M SD 4:1-4:11 14,9 6,4 29,6 6,3 52,3 7,1 16,0 6,7 9,2 5,7 23,3 10,6 11,2 7,9 5:0-5:11 12,4 4,0 28,4 6,0 51,7 6,3 14,5 4,7 8,9 9,9 20,9 9,5 11,1 7,5 6.4 Könsskillnader Flickorna hade genomgående högre nasaleringsvärden än pojkarna. Statistisk analys med t- test visade ingen signifikant skillnad mellan könen för orala meningar (.p =.112), oronasala meningar (p=.481) eller för nasala meningar (p=.165). Ingen signifikant skillnad mellan könen förelåg heller för ord (p=.210) eller för vokalerna /a/ (p=.511), /i/ (p=.100) och /u/ (p=.582 ). Se tabell 8. Tabell 8: Medelvärden för flickor respektive pojkar för alla meningstyper, ord samt vokaler Kön Orala Oronasala Nasala Ord / a / /i/ /u/ M SD M SD M SD M SD M SD M SD M SD Flickor 14,8 6,4 29,6 6,4 53,3 6,9 16,2 6,8 9,8 9,6 24,3 11,5 11,8 8,3 Pojkar 12,3 3,7 28,3 5,8 50,5 6,2 14,1 4,1 8,2 5,8 19,5 7,5 10,5 6,9 6.5 Jämförelse av femåringars medelvärden mot sju- och tioåringars Tabell 9 visar att femåringarnas nasaleringsvärden var något lägre än sjuåringarnas i alla delar av talmaterialet utom för vokalen /a/. Femåringarnas medelvärde för orala meningar och vokalen /i/ var något högre än för tioåringarna. För övriga meningstyper, ord samt vokalen /i/ var femåringarnas värden något lägre än tioåringarnas. För vokalen /a/ blev nasaleringsvärdena för fem- respektive tioåringarna likartade. Statistisk analys med ANOVA visade att det fanns en signifikant effekt av ålder för de nasala meningarna F(2,88) = 11,852, p< 001. T-test visade en signifikant skillnad mellan femåringarnas och sjuåringarnas värden för de nasala meningarna t(65)=-3.318, p=.001. T- test visade också en signifikant skillnad mellan femåringarnas och tioåringarnas värden för de nasala meningarna t(65)= , p=.000. Ingen signifikant effekt av ålder kunde påvisas för de orala meningarna F(2,88) =.164, p =.849, eller för de oronasala meningarna F(2,89) = 1,468, p=.236. ANOVA visade ingen signifikant effekt av ålder för vokalerna /a/, /i/ eller /u/ (p =.833, p=.573, och p=.557). Det förelåg heller ingen signifikant effekt av ålder för orden. Tabell 9: Medelvärden för femåringar, sjuåringar och tioåringar för alla meningstyper, ord samt vokaler Ålder Orala Oronasala Nasala Ord /a / /i/ /u/ M SD M SD M SD M SD M SD M SD M SD 5-åringar 13,6 5,4 29,0 6,1 52,0 6,6 15,2 5,8 9,0 8,0 22,1 10,0 11,2 7,6 7-åringar 13,8 5,2 30,2 6,2 57,8 7,0 17,8 7,3 7,7 10,6 23,0 10,9 12,8 9,4 10-åringar 13,0 5,5 31,6 5,8 59,2 5,0 17,3 6,6 9,1 10,2 25,1 13,1 10,2 7,5 11

18 6.6 Utvärdering av talmaterialet Den mening som hade flest felsägningar var Olle lurar Ella då 51 % av deltagarna inte kunde upprepa meningen korrekt på första försöket. Finn tio fel samt Giggi vill väga guld var också meningar som vållade besvär hos flertalet deltagare. Meningarna Olle lurar Ella och David och du leder upprepade de flesta av deltagarna korrekt på andra försöket, medan meningarna Finn tio fel samt Giggi vill väga guld krävde fler försök och anvisningar innan de upprepades korrekt. Av meningarna förekom flest felsägningar inom de orala meningarna och minst inom de nasala meningarna. Det var fem meningar av de totalt 24 meningarna som ingen av deltagarna hade svårt att repetera. Se tabell 10. Av orden förekom få felsägningar förutom ordet filar som 11 % av deltagarna inte kunde repetera korrekt på första försöket. Flertalet deltagare hade svårt att förstå och utföra uppgiften att hålla ut vokalerna. Tabell 10: Andel deltagare som vid första försöket ej upprepade meningen korrekt. Meningarna presenteras här i fallande svårighetsgrad. Orala meningar Andel fp (%) Olle lurar Ella 51% Giggi vill väga guld 36% David och du leder 27% Fiffi får kaffe 16% Vivvi vevar 11% Sissi å Lasse sover 9% Kicki kokar korv 7% Titti tittar på tv 7% Bibbi bara jobbar - Pippis apa piper - Oronasala meningar Ankan simmar runt i vattnet 9% Hämta inte mina vantar 9% Knut tänder lampan 7% Anki hämtar hinken 4% Mamma å Mimmi ä hemma 4% Kaninen äter morot 2% Mormor hämtar tidningen - Nasala meningar Finn tio fel 42% Svante vill inte ha vantar 9% Eva har en vovve 7% En kopp kaffe 4% Kalle har en kompis 2% Barnen går till skolan - Solen lyser - 12

19 7. DISKUSSION 7.1 Medelvärden Medelvärden för gruppen femåringar för de olika meningstyperna var för de orala meningarna 13,6 (SD 5,4), för de oronasala 29,0 (SD 6,1) och för de nasala 52,0 (SD 6,6). I enlighet med tidigare studier fick de orala meningarna det lägsta nasaleringsvärdet och de nasala meningarna det högsta nasaleringsvärdet. I stora drag överensstämmer dessa medelvärden med normalvärden på andra språk. Man bör iaktta försiktighet när man jämför ett språks nasaleringsvärden mot ett annat i talmaterial där det förekommer nasala fonem. Orsaken till detta är att olika språk har olika nasalklang och olika fördelning av nasala fonem har förekommit i talmaterialen som använts. Då man jämför medelvärdet för orala meningar i denna studie mot medelvärden för orala meningar på andra språk, kan man se att resultaten i denna studie ligger nära de nasaleringsvärden man fått på andra språk (se Tabell 1). Standardavvikelserna är stora i alla delar av talmaterialet, vilket kan tolkas som att nasaleringsvärdet i den här gruppen har en stor spridning. I denna studie fick försökspersonen med lägst medelvärde för de orala meningarna nasaleringsvärdet 7 % och den med högst medelvärde fick nasaleringsvärdet 30 %. När man tittar på de enskilda deltagarnas medelvärden kan man dock se att nasaleringsvärdet 30 % avviker mera än nasaleringsvärdet 7 %, då få deltagare ligger på medelvärden över 20 % medan många deltagare ligger på ett nasaleringsmedelvärde under 10 % på de orala meningarna (se bilaga 5). Även för de oronasala och nasala meningarna finns en spridning på ungefär lika många procentenheter mellan de enskilda deltagarna (se bilaga 5). Vid kliniskt bruk av Nasometern måste man ta den stora spridningen av nasaleringsvärden i beaktande så att man inte i bedömning och behandling eftersträvar medelvärdet i en normering för en patient. Generellt kan man också se att om en försöksperson har låga medelvärden på en meningstyp, har han/hon oftast också låga medelvärden på de övriga meningstyperna. I denna studie noterades under inspelningarna att vissa barn hade höga nasaleringsvärden trots att de inte lät hypernasala. Detta förstärker argumenten om att Nasometern ska användas som komplement och inte som enskild bedömning av nasalitet (Fletcher et al., 1989; Watterson et al., 1998) Om en patient har höga nasaleringsvärden men ändå inte låter hypernasal finns det ingen orsak att behandla patienten. I de fall där typ och grad av nasalitet är svårbedömd kan Nasometern komplettera den perceptuella bedömningen genom att ge exakta nasaleringsvärden. Nasometern kan också användas som kompletterande mått före och efter terapi. Medelvärden för vokalerna för alla deltagare i denna studie blev för /a/ 9,0 % (SD 8,0), för /i/ 22,1 % (SD 10,0) och för /u/ 11,2 % (SD 7,6). Vokalerna som användes i talmaterialet har olika tungposition och öppningsgrad vilket tidigare studier har visat ge olika nasaleringsgrad (Henningsson, 1988b; Lewis, Watterson & Quint, 2000). Enligt Henningsson (1988b) uppfattas den nasala komponenten lättast vid produktion av slutna vokaler såsom /i/, där tungans höga position utgör ett luftmotstånd, vilket kräver en kraftigare höjning av velum för slutna vokaler. Luften tar den enklaste vägen ut och om tungan ligger högt i kombination med att det finns ett litet läckage i velofarynx, smiter luften ut båda vägarna. Vid öppna vokaler såsom /a/, finns ett motsatt förhållande med den låga tungpositionen. Här går luften lättare ut genom munnen då tungan ligger lågt och motståndet blir mindre. Enligt denna teori skulle alltså /i/ och /u/ i denna studie ha högre 13

20 nasaleringsvärden än /a/, vilket också stämmer. Lewis et al. (2000) undersökte vokalers effekt på nasaleringen. Slutna vokaler hade signifikant högre nasaleringsvärden än öppna vokaler. Detta överensstämmer med föreliggande studie där de slutna vokalerna /i/ och /u/ hade högre värden än /a/. En möjlig förklaring enligt Lewis et al. (2000) är att man räknar ut nasaleringsvärdena som förhållandet mellan den nasala intensiteten och den orala intensiteten + den nasala intensiteten (N/(oral+nasal)). Ökade nasaleringsvärden kan komma från minskad oral intensitet, ökad nasal intensitet eller båda. Slutna vokaler har både lägre oral intensitet och högre nasal intensitet än öppna vokaler. Där av blir det en ökad nasalering på slutna vokaler. I en studie med engelsktalande vuxna fick man medelvärdena /a/ 16 %, /i/ 31 % och /u/ 12 % (Gildersleeve-Neumann & Dalston, 2001) och i en studie där mätningarna gjordes på flamländsktalande barn mellan 7-13 år fick man medelvärdena /a/ 6,4 %, /i/ 19,6 % och /u/ 9,6 % (Van Lierde et al., 2003). Om man jämför dessa två studiers värden med varandra så kan man notera att i samtliga av dessa studier fick /i/ det högsta nasaleringsvärdet av de tre vokalerna. I likhet med föreliggande studie fick /a/ det lägsta värdet av de tre vokalerna i studien på de flamländska barnen (Van Lierde et al., 2003), medan /u/ hade de lägsta värdet hos de vuxna engelsktalande deltagarna (Gildersleeve-Neumann & Dalston, 2001). I föreliggande studie undersöktes inte orsaker men det är icke desto mindre möjligt att spekulera om möjliga orsaker. Även om man transkriberar lika så kan ett fonem representeras av varierande språkljud och dessa språkljud kallas allofoner (Elert, 1997). Detta skulle kunna innebära att klangen i en typ av vokal kan ha olika grad av nasalering i olika språk, och att man använder samma IPA tecken fast det i verklighet skiljer i t.ex. öppningsgrad. Generellt hade vokalerna de högsta standardavvikelserna i hela talmaterialet. Nasaleringsvärdet för vokalen /a/ varierade så mycket som från 3 % till 53 %, vilket är en stor spridning. Det är två deltagare som avviker kraftigt från de övriga deltagarnas medelvärden då de har medelvärdena 53 % respektive 32 % (se bilaga 5). De övriga deltagarna har medelvärden från 16 % och neråt. Orsaken till de två avvikande fallen är oklart då dessa två deltagare i de övriga delarna av talmaterialet inte avviker från de övriga deltagarna. För vokalerna /i/ och /u/ kan man också se liknande tendenser. De nio ord som användes i talmaterialet fick medelvärdet 15,2 % (SD 5,8). Dessa ord innehöll inga nasala fonem och om man jämför medelvärdet för orden mot medelvärdet för de orala meningarna är skillnaden knappt två procentenheter. Variationskoefficienten är densamma för orden och de orala meningarna, vilket tyder på en lika stor spridning. De enskilda deltagarnas medelvärden varierade från nasaleringsvärden 7 % till 33 % och detta är ungefär samma minimum och maximum värden som för de orala meningarna. Enstaka deltagare avviker markant från medlet, t.ex. försöksperson 22 som har det högsta nasaleringsvärdet för orden (33 %) då deltagarna med de nästhögsta värdena har 26 %. Samma försöksperson ligger dock på höga nasaleringsvärden i talmaterialets alla delar (se bilaga 5). 7.2 Reliabilitet Reliabiliteten blev hög med tanke på barnens låga ålder. Chermak och Schneiderman (1986) samt Kent (1992) menade att barns uttal av fonemsekvenser är mer instabila än vuxnas p.g.a. anatomisk och neuromuskulär omognad. Detta skulle alltså kunna betyda att man kan förvänta sig att reliabiliteten inte ska vara lika god för barn som för vuxna. 14

21 De orala meningarna hade den högsta reliabiliteten trots att barnen hade störst svårigheter med att repetera de orala meningarna. Dock fick barnen upprepa meningarna tills de uttalades korrekt. Det skulle kunna tyda på att antalet repetitioner av en mening inte inverkar på nasaleringsvärdet. I studien av australiensiska barn var spridningen av nasaleringsvärden större för nasala meningar än för den orala texten. Detta förklarades med en mindre exakt timing av öppning och slutning av velofarynx (van Doorn & Purcell, 1998). Detta kan också förklara att de orala meningarna fick den högsta reliabiliteten i denna studie, då dessa meningar inte påverkas av motorisk kontroll och förmågan av exakt timing av öppning och slutning av velofarynx. Orden hade också en hög reliabilitet och de innehöll heller inga nasala fonem. Seaver et al. (1991) testade reliabiliteten på Nasometern. Nittiosju procent av deltagarna avvek mindre än tre procentenheter mellan inspelningarna på Zoo Passage som inte innehåller några nasala fonem. I föreliggande studie avvek ingen mer än två procentenheter. Detta tyder på en god reliabilitet för de orala meningarna. Samma gäller också för de nio orden. I studien av Seaver et al. (1991) hade 91 % av deltagarna mindre än tre procentenheters skillnad mellan inspelningarna med Rainbow Passage. I föreliggande studie avvek fyra av sex deltagare mer än tre procentenheter, vilket är en klart sämre reliabilitet. Enligt Seaver et al. (1991) var 94 % av deltagarna inom mindre än tre procentenheters skillnad för nasala meningar. I denna studie var endast hälften av deltagarna inom dessa gränser. Här avvek en försöksperson så mycket som åtta procentenheter mellan inspelningarna. Av meningarna i denna studie hade de nasala meningarna liksom i van Doorn och Purcells studie (1998) den lägsta reliabiliteten. Den lägsta reliabiliteten i talmaterialet uppmättes för vokalerna /i/ och /u/. Detta kan ha ett flertal orsaker. Barnen hade svårigheter att förstå vad som förväntades av dem vid produktion av de uthållna vokalerna. Det var svårt för barnen att hålla ut vokalerna tillräckligt länge samt att producera dem med tillräcklig intensitet. Värt att notera är att vokalerna blev stabilare ju fler försök barnen fick. Således lät vokalerna ofta stabilare vid den andra inspelningen. Reliabiliteten kan också påverkas av att vokalerna är den första delen i testningen och då kan värdet också påverkas av att barnet inte vant sig vid situationen. Eftersom reliabiliteten inte är hög i alla delar av talmaterialet bör man vid kliniskt bruk spela in talmaterialet flera gånger på ett och samma barn vid ett och samma inspelningstillfälle och ta medelvärdet från alla inspelningar istället för att förlita sig på en inspelning. Ett annat alternativ skulle vara att göra om talmaterialet som ska användas i kliniskt bruk genom att ta bort de meningar, ord eller vokaler med den lägsta reliabiliteten. 7.3 Åldersskillnader Det fanns inga signifikanta åldersskillnader mellan åldersgrupperna 4:1-4:11 och 5:0-5:11 år men ändå hade barnen i den yngre åldersgruppen genomgående högre nasaleringsvärden, vilket flera tidigare studier har visat (Fletcher, 1978; Van Lierde et al.; 2003, Rochet et al.; 1998, Prathanee et al., 2003). I den finska normeringen däremot visade sig nasaleringen minska med ålder (Haapanen, 1991). Fastän det inte fanns några signifikanta åldersskillnader i denna studie är det ändå intressant att nasaleringen genomgående var högre i den yngre åldersgruppen. Skillnaden i ålder mellan barnen i de två åldersgrupperna i denna studie var liten så att t.ex. några olika anatomiska förutsättningar kan man knappast förvänta sig. Däremot hade barnen i den yngre åldersgruppen generellt svårare att klara av 15

22 att repetera de olika meningarna och orden. De äldsta barnen hade också generellt lättare att förstå instruktionerna och vad som förväntades av dem vid inspelningen. Hur detta har inverkat på resultatet är svårt att avgöra. Då åldersskillnaden mellan grupperna i denna studie var liten, skulle skillnaden i nasaleringsvärde mestadels i detta fall kunna härröra från att flera av de yngre barnen hade ett generellt instabilare uttal. 7.4 Könsskillnader Det fanns inga signifikanta skillnader gällande kön, vilket är i enlighet med flera tidigare studier (Van Lierde et al., 2003; Prathanee et al., 2003; van Doorn & Purcell, 1998; Sweeney, Sell & O Regan, 2004; Hirschberg et al., 2006). Dock är flickornas medelvärden genomgående något högre än pojkarnas. Flickor hade signifikant högre nasaleringsvärde för den oronasala och nasala texten i en studie på flamländska barn (Van Lierde et al., 2001). I föreliggande studie var det också störst könsskillnad i nasaleringsvärden för de nasala meningarna men inte för de oronasala meningarna. Här var det ju dock inte fråga om signifikanta skillnader. Rochet et al. (1998) fann också att kvinnornas värde var något högre, dock inte signifikanta. 7.5 Jämförelse av femåringars medelvärden mot sju- och tioåringars Både sju- och tioåringarnas nasaleringsvärden var signifikant högre än femåringarnas för de nasala meningarna. Detta överensstämmer med en studie med thailändska barn i åldern 6-13 år Prathanee et al., 2003). Där anger man som möjlig förklaring att de förekommer kraniofaciala förändringar med ålder som kan reducera nasalt luftvägsmotstånd och därmed öka det nasala flödet. Femåringarnas värden var genomgående något lägre än sjuåringarnas. Femåringarnas medelvärde för orala meningar var något högre än för tioåringarna. För övriga meningstyper samt ord var femåringarnas värden något lägre än tioåringarnas. Detta resultat är i enlighet med ett flertal tidigare studier som funnit att nasalering tenderar att öka med ålder (Fletcher, 1978; Van Lierde et al., 2003; Rochet et al., 1998; Prathanee et al., 2003). Som tidigare nämndes har flera studier visat att nasaleringen tenderar att öka med ålder (Fletcher, 1978; Van Lierde et al.; 2003, Rochet et al.; 1998, Prathanee et al., 2003). I Fletchers studie (1978) visade det sig att de yngre deltagarna i åldern 5-6 år inom normalgruppen hade högre nasaleringsvärden än de i åldern 7-9 år. Efter åldern 7-9 ökade nasaleringen systematiskt med ålder. Man förklarade att orsaken kunde vara mognad av de velofaryngeala rörelserna. Det skulle vara intressant att göra en normering på svensktalande äldre barn och vuxna för att se hur nasaleringsvärden tenderar ändras över ålder samt hur femåringars nasaleringsvärden skulle ligga i förhållande till deras värden. För tillfället pågår en studie med vuxna svensktalande personer (Annelin & Hallongren, pågående arbete). Något som kan ha haft en liten effekt på resultatet är skillnaden i gruppernas storlek när det gäller jämförelsen mot sju- och tioåringarnas medelvärden. 7.6 Utvärdering av talmaterialet Talmaterialet inleddes med de uthållna vokalerna. Många av barnen var blyga och osäkra inför inspelningen och förstod inte riktigt vad som förväntades av dem. Det gjorde att vokalerna i ett flertal fall sades med låg intensitet samt med instabil röst. Flera gånger fick barnet uppmanas att öka intensiteten eftersom intensiteten hade varit för låg för att ge 16