Vilken roll spelar monarkin för Sverige och Östergötland?

Transkript

1 Vilken roll spelar monarkin för Sverige och Östergötland? 1

2 1. Inledning I år firar Carl XVI Gustaf 40 år som Sveriges kung. Temat för jubiléet är 40 år på tronen 40 år för Sverige. Kungen har onekligen varit verksam under lång tid och det finns skäl att uppmärksamma hans arbete. När monarkin debatteras idag handlar det dock nästan bara om ja eller nej. Är man för eller emot monarkin? Syftet med den här kortrapporten är att föra debatten vidare från de skyttegravarna och ställa frågan så här: Om vi nu har en monarki, vilken nytta kan vi ha av den? Frågan kan också formuleras så här: Vilken roll kan och bör en modern monarki spela i Sverige av idag? Vi kunde till slut gå vidare i samhällsdebatten om EU efter många år med fokus på för eller emot, ja eller nej. Det borde vi kunna göra även när det gäller monarkin. Sverige är en monarki och kommer av allt att döma att vara det under lång tid framöver. Då vore det fruktbart om i vart fall en del av diskussionen om monarkin gällde hur vi på bästa sätt kan använda det statsskick vi har. Jag vill i den här kortrapporten lyfta fram några perspektiv på monarkins roll i en modern demokrati och peka på att monarkin har skapat avtryck även i Östergötland. Rapporten innehåller följande delar. - Konstitutionell stabilitet. - Monarken som samlande gestalt i medgång och motgång. - Sverigebilden utomlands. - Angelägna samhällsfrågor. Östergötland den 28 augusti 2013 Andreas Norlén Riksdagsledamot (M) i konstitutionsutskottet 2

3 2. Konstitutionell stabilitet I en tid som vår med stora och snabba förändringar är det viktigt att det också finns trygga institutioner och samlande gestalter som kan utgöra en stabiliserande kraft i samhället. Monarkin är en sådan institution. En av dess främsta styrkor ligger just i kontinuiteten dels på så sätt att institutionen funnits i tusen år och därmed är en länk mellan det förflutna och nutiden, dels genom att monarker i vår moderna tid tenderar att bli kvar på tronen under lång tid. Omsättningshastigheten på politiker har däremot ökat markant under senare år. När den nyvalda riksdagen samlades efter valet 2010 var den genomsnittliga tjänstgöringstiden för en riksdagsledamot fyra år. Det har fördelar att inte varje riksdagsledamot blir kvar under mycket lång tid successiv förnyelse är viktig men man vinner inte medborgarnas förtroende på några få år. Att bygga relationer tar tid och valda företrädare som bara sitter i riksdagen under en kort tid är knappast personligen stabiliserande gestalter. Kontinuiteten som monarkin står för blir å andra sidan tydlig om man tänker på att kung Carl XVI Gustaf snart har suttit på Sveriges tron i fyra årtionden och är inne på sin sjunde statsminister. Flera generationer politiker har kommit och gått under denna långa tid men kungen är kvar och kommer mänskligt att döma att vara det länge än. Därigenom blir han en personlig symbol för stadgan och stabiliteten i det svenska statsskicket och den svenska demokratin samtidigt som han också har samlat på sig värdefull erfarenhet om samhällsfrågor och regeringsarbete, som han följt på nära håll genom informationskonseljer och andra möten med regeringsföreträdare och andra politiker. Kungen har för övrigt bara tre år kvar tills han slår Gustav V:s rekord och blir den monark i Sveriges historia som regerat under längst tid. Om 18 år eller så kommer prinsessan Estelle att för första gången delta i riksmötets högtidliga öppnande, en ceremoni som sedan blir ett återkommande inslag i hennes liv. Så kopplas en ny länk till statsskickets och den svenska historiens långa kedja. 3. Monarken som samlande gestalt i medgång och motgång När kungen talade vid minneshögtiden för tsunamikatastrofens offer var det på flera sätt hans hittills finaste stund som Sveriges statschef. Sverige hade drabbats av en nationell katastrof som dödat hundratals människor och skadat tusentals. Genom sitt medkännande och personliga tal räckte kungen ut en tröstande hand till de många som förlorat någon närstående. Statsministern och andra ministrar utsattes för häftig kritik för brister i räddningsarbetet, och kunde därför inte spela en samlande, enande roll på samma sätt som kungen kunde. Sällan har man sett ett bättre exempel på när kungens roll som fristående från det dagliga politiska arbetet har varit viktigare. Också när Sverige firar triumfer inom idrott, kultur eller på någon annan arena har kungen lättare än politiker att såsom företrädare för hela Sverige och alla svenskar 3

4 leda jublet. Härom året skulle kulturministern dela ut någon utmärkelse och kulturskaparna i fråga såg sig föranlåtna att framhålla att de inte röstade på Moderaterna, utan tyckte att Socialdemokraternas kulturpolitik var bättre. Den typen av markeringar och demonstrationer blir kungen inte utsatt för. Att monarken finns där i offentligheten under lång tid bidrar också till att han eller hon har bättre förutsättningar än politiker att spela den samlande rollen. För att kunna ha en samlande roll måste man vara känd av de flesta och det blir man inte i en handvändning. Hur många kan identifiera fler än en handfull ministrar i Sveriges regering? Innehavare av offentliga ämbeten utses på olika sätt: statschefen ärver sitt ämbete, folket väljer riksdag, riksdagen väljer statsminister, statsministern utser övriga ministrar, regeringen utnämner myndighetschefer, myndighetscheferna anställer sina underlydande. Det gäller att välja det sätt som är mest ändamålsenligt för varje ämbete och det avgörs främst utifrån vad uppdraget innebär. Riksdag och regering som landets politiska ledning måste ha ett folkligt mandat och det måste omprövas regelbundet. Statschefen ska däremot vara en samlande symbol och stå för de värden som består och som förenar oss alla. Det finns inget behov av att ompröva hans eller hennes mandat regelbundet och det är en fördel om han eller hon utses på annat sätt än genom en politisk valprocedur. En statschef som ärver sitt ämbete och som finns där länge, alltmedan politikerna kommer och går, har bättre förutsättningar att bli den samlande gestalten än en president som väljs vart fjärde år. 4. Gemensamma värden Kungahuset får inte företräda ett visst parti eller en viss politisk ideologi, men det innebär inte att kungahuset bör eller kan vara apolitiskt i bemärkelsen inte stå för någonting alls. Tvärtom bör kungahuset stå för sådana värden som förenar alla oss som bor i Sverige. Ett sätt som man kan identifiera dessa värden på är att läsa i regeringsformen om medborgerliga fri- och rättigheter, liksom i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Skulle Sverige drabbas av allvarliga etniska motsättningar kan kungen mana till lugn och tolerans. Kronprinsessan Victoria deltog i Fadime Sahindals begravning och gjorde därigenom en tydlig markering mot hedersrelaterat våld och förtryck och för individuell frihet och jämställdhet. Även politiker kan självklart bära värden som dessa, men politiker är hela tiden mitt i konfrontation och debatt och har på så sätt sämre förutsättningar att bära det som förenar oss alla. Kungahusets medlemmar finns också i offentligheten längre än de flesta politiker gör och har därigenom goda möjligheter att bygga upp ett förtroende, eftersom sådant tar tid. 5. Sverigebilden utomlands 4

5 Att kungahuset är en tillgång i Sveriges internationella kontakter är oomtvistat. Oavsett om det gäller turism, exportaffärer eller den allmänna bilden av Sverige bidrar kungahuset till att skapa intresse och goodwill för Sverige. Vid statsbesök som kungen avlägger utomlands medföljer alltid en handelsdelegation och åtskilliga näringslivsföreträdare har framhållit kungens och kungahusets roll som dörröppnare vid kontakter med andra länders regeringar och företag. Det är också givet att Sverige, som har en tämligen liten befolkning, tack vare sitt kungahuset får påtagligt mer utrymme i internationella medier än Sverige annars skulle ha fått. I allt väsentligt rör det sig om positiv uppmärksamhet och därmed uppmärksamhet som är bra för Sverige. 6. Angelägna samhällsfrågor Kungahuset har en unik roll i svensk offentlighet och kan använda den för att skapa intresse och debatt kring angelägna samhällsfrågor. Kungahusets medlemmar kan också, eftersom de finns i offentligheten under mycket lång tid, vara uthålliga i sitt arbete. De får inte ta ställning i politiskt kontroversiella frågor, men de politiska kontroverserna handlar för det mesta om konkreta åtgärder, inte om huruvida ett visst ämnesområde är viktigt eller inte. Kungen har under mycket lång tid lyft fram miljö- och naturvårdsfrågorna och därmed bidragit till att öka medvetenheten och engagemanget på det området. Redan 1972 deltog han, som kronprins, i FN:s första miljökonferens i Stockholm. Han har successivt lyft fram även andra frågor bland annat betydelsen av gott ledarskap genom Konungens Stiftelse Ungt Ledarskap men just miljöfrågan kommer alltid att vara förknippad med honom. För Östergötlands del kan nämnas att han var en varm tillskyndare av bildandet av Tåkernfonden, vars beskyddare han är. Flera östgötar har också tilldelats stipendier från hans ledarskapsstiftelse. Drottningen har visat stort engagemang för barns rättigheter och för åldrandet och åldrandets sjukdomar. Till exempel gör Childhood, den organisation hon grundat, viktiga insatser för barn i Sverige och utomlands. Socialt arbete, liksom andra former av välgörenhetsarbete, har länge varit något som engagerat den svenska kungafamiljen. Det finns flera kungliga stiftelser som årligen delar ut betydande belopp till välgörande ändamål och forskning. Prins Daniel har, intressant nog, redan börjat skapa sig en profil som förespråkare för dels träning och friskvård, dels entreprenörskap och företagande. Jag är övertygad om att kronprinsessan följde sitt hjärta, men även för monarkin och för Sverige är Daniel Westling ett betydligt bättre val än någon ur exempelvis Stockholms societet hade varit. En rejäl bit av det svenska samhället bärs upp av män och kvinnor med liknande bakgrund som han. Med rötterna i ett mindre samhälle på landsbygden sökte han sig till en större stad för att genom hårt arbete bygga sin framtid. Så ser livsbanan ut för tusentals svenskar i hans och i tidigare generationer. En self-made man med förankring i den del av vårt land som ligger utanför huvudstadens tullar är betydligt mera Sverige än vad adeln och näringslivseliten är. Därigenom kan han 5

6 med trovärdighet lyfta fram betydelsen av entreprenörskap och företagande i den svenska samhällsdebatten. 6