IDemokratiutredningens slutbetänkande En uthållig demokrati (SOU 2000:1)

Transkript

1

2 Fortsatt starkt stöd för monarkin FORTSATT STARKT STÖD FÖR MONARKIN LENNART NILSSON IDemokratiutredningens slutbetänkande En uthållig demokrati (SOU 2000:1) och dess många forskarrapporter lyser statschefen med sin frånvaro. När det svenska folkstyret blir föremål för en grundlig genomlysning inför det nya årtusendet behandlas inte monarkin. Vid en granskning av demokratiutredningens arbete våren 1999 ansåg den norske idéhistorikern Trond Berg Eriksen att det var en brist: Till och med de mest utvecklade demokratier har monarkiska och aristokratiska element i sig vid sidan av den allmänna rösträtten. Mönsterdemokratierna Sverige, Danmark och Norge är alla demokratier. Betyder kungadömet något positivt eller negativt för demokratin? (DN ) I denna artikel skall en aspekt av frågan behandlas. Vilket folkligt stöd har monarkin? I Norge hölls en folkomröstning om monarkin Kung Oscar II hade officiellt å sina egna och sin släkts vägnar avsagt sig den norska kronan samma dag som Karlstadsöverenskommelsen undertecknades den 26 oktober Den 18 november samma år anordnades en folkomröstning där det norska folket fick ta ställning till följande fråga: Er den stemmeberettige enig i Stortingets bemyndigelse til regjeringen om å oppfordre prins Carl av Danmark til å la seg velge til Norges konge, svarer han ja, er han ikke enig, svarer han nei (Jonsrud 1996: 39). Det var en fråga som i formen av en justerad proposition ställdes till röstberättigade norrmän. Resultatet gav ett mycket klart utslag med 79 procent som röstade ja och 21 procent som röstade nej. Valdeltagande uppgick till 75 procent. Det var den danske utrikesministern som hade krävt att en folkomröstning skulle genomföras med hänsyn till Prindsen og hans Dynastis Fremtid, till Sverige och till Danmarks och den danska kungafamiljens värdighet. Folkomröstningen anses ha bidragit till att ge monarkin en stark legitimitet i Norge (Jonsrud 1996). Eftersom regelbundna val inte anordnas för utseende av statschef har vi därefter inga officiella uppgifter om stödet för monarkin. Under senare tid kan vi emellertid gå till opinionsundersökningar för att bilda oss en uppfattning om uppslutningen. I Norge har bilden varit entydig; kungahuset har under lång tid haft en stark ställning. Det kommer till uttryck både vid frågor om monarkin och i samband med förslag att införa republik (Listhaug 1993). Det tycks också finnas stöd för att införa kvinnlig tronföljd i Norge. För Danmark har motsvarande upp- 45

3 Lennart Nilsson gifter inte funnits tillgängliga, men euforin kring drottning Margrethes 60 årsdag i år och manifestationer vid andra tillfällen tyder på att danska folket hyser stor respekt både för drottningen som person och för monarkin som institution. Frågan om monarki eller republik i Sverige Den valundersökning som genomfördes 1976, i anslutning till det första valet sedan den nya regeringsformen trätt i kraft, visade att monarkin hade en mycket stark förankring bland svenska folket och att förslaget att införa republik i Sverige hade mycket begränsat stöd (Petersson 1978). SOM-undersökningen 1995 gav samma bild (Nilsson 1996). I denna artikel skall svenska folkets inställning till monarki eller republik, vid slutet av millenniet redovisas? Har inställningen ändrats och inom vilka grupper är stödet idag störst för respektive statsform? Underlaget utgörs av en fråga om inställningen till republik och en fråga om förtroendet för kungahuset i SOM-undersökningarna 1995 och Det har framhållits att frågan om valet mellan monarki eller republik är i det närmaste meningslös, eftersom republikanska statsskick kan variera från system med en stark presidentmakt som i Frankrike och USA till system med en president med renodlat representativa funktioner som i Schweiz. Så länge inte alternativet till det nuvarande preciserats, är det inte möjligt att ta ställning (Herlitz 1966). Frågan i valundersökningen respektive SOM-undersökningen får emellertid förutsättas utgå från att valet gäller sättet att utse statschef med de uppgifter som den nuvarande regeringsformen tilldelar statschefen. Tabell 1 Inställningen till republik 1976, 1995 och 1999 (procent) Valundersökningen: SOM-undersökningarna: Införa republik med en Införa republik i Sverige 1976 vald president Bra förslag: mycket viktigt att det genomförs 5 Mycket bra förslag 5 5 Bra förslag: ganska viktigt att det genomförs 4 Ganska bra förslag 6 5 Spelar ingen större roll 23 Varken bra eller dåligt förslag Dåligt förslag: Ganska viktigt att det inte genomförs 20 Ganska dåligt förslag Dåligt förslag: mycket viktigt att det inte genomförs 49 Mycket dåligt förslag Summa procent Antal svarspersoner

4 Fortsatt starkt stöd för monarkin Under den senaste tjugofemårsperioden har Sverige genomgått stora ekonomiska och politiska förändringar. Sverige har haft sex statsministrar och fem personer har varit talman. Under samma tid har Sverige haft en statschef, kung Carl XVI Gustaf och svenska folkets inställning till monarkin är oförändrat positiv. Såväl 1976 som 1995 och 1999 anser 70 procent av svenska folket att det är ett dåligt förslag att införa republik och 50 procent tycker att det är ett mycket dåligt förslag. Det är endast 10 procent som stöder förslaget att införa republik, medan 20 procent inte tar ställning till frågan om statsform. Vid millennieskiftet är uppslutningen bakom monarkin fortsatt mycket stor. Vilka är monarkister och republikaner? Huvudresultatet är att svenska folket inte vill ändra statsform och avvisar förslaget att införa republik. Unga och gamla, kvinnor och män, personer med enbart folk- eller grundskola såväl som akademiker, boende på landsbygden och i städerna, företagare, tjänstemän och arbetare, moderater och vänsterpartister vill behålla monarkin. Det finns emellertid vissa skillnader mellan olika grupper som är värda att uppmärksamma. Kvinnor är mera rojalistiska än män. Uppslutningen bakom monarkin är störst bland äldre medan de yngsta i något större utsträckning vill införa republik. Inom olika yrkesgrupper är rojalisterna starkast företrädda bland jordbrukare och svagare bland arbetare men också här är differenserna små. Storstadsbor är på en gång något mer tveksamma och mindre rojalistiska än boende i andra ortstyper. Ickesvenska medborgare är i mindre utsträckning monarkister och också mera tveksamma till valet av statsform än svenska medborgare. De har också ett något lägre förtroende för kungahuset. Även i frågan om monarki eller republik finns vissa skillnader mellan de politiska blocken. Mest rojalistiska är vid seklets slut personer som sympatiserar med kd följt av c, m och fp. Det kulturradikala inslaget inom fp tycks idag vara mycket begränsat, med endast 6 procent som vill införa republik. Inom s och mp uppgår andelen republikaner till cirka 10 procent. Störst andel republikaner återfinns bland v sympatisörer, 15 procent, men också bland vänsterpartisterna är det en klar majoritet som avvisar förslaget om att införa republik. Jämfört med 1995 har andelen republikaner minskat med 5 procentenheter bland v-sympatisörer. Kännedomen om att det finns en stark folklig uppslutning bakom kungadömet i kombination med att kungen idag har renodlat representativa och ceremoniella uppgifter kan innebära att flera som i princip är för ett annat sätt att utse statschefen inte vill att frågan aktualiseras, då det skulle kunna innebära att det parti man sympatiserar med skulle förlora röster på att driva förslaget. Resultaten från SOM-undersökningen talar för att en sådan bedömning är riktig. Att aktualisera kravet på republik skulle knappast ge några nya röster men man skulle riskera att förlora många, och därmed minska sitt inflytandet över politiken i andra frågor som man bedömer som viktigare. 47

5 Lennart Nilsson Tabell 2 Inställningen till republik inom olika samhällsgrupper (procent) Republi- Monar- Summa Antal svarskaner kister Tveksamma procent personer Kön Kvinnor Män Ålder Utbildning Hög Medel Låg Yrkesgrupp/klass Företagare Jordbrukare Högre tjm/akademiker Tjänstemän Arbetare Partisympati m kd fp c mp s v Ortstyp Storstäder Stad eller större tätort Mindre tätort Ren landsbygd Medborgarskap Svensk medborgare Icke svensk medborgare Samtliga Kommentar: Personer som svarat att det är ett mycket eller ganska bra förslag att införa republik benämns republikaner medan monarkister är personer som svarat att det är ett ganska eller mycket dåligt förslag att införa republik. De tveksamma har valt alternativet varken bra eller dåligt förslag. Personer som inte besvarat frågan (4 procent) ingår inte i procentbasen. 48

6 Fortsatt starkt stöd för monarkin Genomgående är skillnader mellan 1995 och 1999 små. Det ökande inslaget av kulturartiklar och debatt om statsformen under de senaste åren tycks inte ha påverkat opinionen. Förtroendet för kungahuset och frågan om republik Förtroendet för kungahuset har under perioden , då frågan funnits med i SOM-undersökningarna, legat förhållandevis högt med balansmåtten varierande mellan +41 och +46. Jämfört med andra samhällsinstitutioner är det endast sjukvården, universitet/högskolor, polisen och Radio-TV som uppvisat högre värden något av åren. Av de tre maktsymbolerna i det gamla samhället, tronen, altaret och svärdet, har alltså tronen genomgående haft det största förtroendet i dagens Sverige. De demokratiskt valda institutionerna riksdagen, regeringen, kommunstyrelserna, de politiska partierna och EU-parlamentet är alla mera omstridda med lägre förtroende än kungahuset. (Holmberg och Weibull 2000). Tabell 3 Inställning till republik samt förtroende för kungahuset (procent) Förtroende för Republi- Monar- Summa Antal kungahuset kaner kister Tveksamma procent tal Mycket stort Ganska stort Varken stort eller litet Ganska litet Mycket litet Bland svenskar som har mycket stort förtroende för kungahuset är det närmare 90 procent som vill behålla monarkin. Med sjunkande förtroende minskar andelen monarkister och uppgår till knappt 40 procent bland personer med mycket litet förtroende medan andelen republikaner ökar från 3 procent bland dem med mycket stort förtroende till drygt 40 procent bland svenskar med mycket litet förtroende. Av alla grupper som undersökts är det endast bland personer som har mycket litet förtroende för kungahuset som det finns fler som vill införa republik än som vill behålla monarkin. Denna grupp uppgår emellertid bara till 5 procent av svenska folket och procentandelen bland dem som vill införa republik är 43. Med ökat förtroende för kungahuset ökar uppslutningen bakom monarkin. Omvänt är förtroendet för kungahuset lägst bland republikanerna. Inställningen till statsformen och förtroendet för kungahuset är två sidor av samma mynt. 49

7 Lennart Nilsson Monarkins framtid? Enligt 1809 års regeringsform 4 ägde konungen allena styra riket. Den politiska omdaningen innebar emellertid att parlamentarismens princip skulle tillämpas och denna praxis betraktades som gällande rätt. Kungen var i sitt val av statsråd tvungen att ta hänsyn till partiställningen i riksdagen och det var regeringen som i realiteten avgjorde regeringsärendena (Holmberg och Stjernquist 1980). När författningsutredningen 1963 lade fram sitt förslag till ny regeringsform som skulle kodifiera parlamentarismen utbröt en intensiv debatt om kungens ställning i Sverige. Herbert Tingsten kritiserade i skriften Skall kungamakten stärkas? (1964) den bristande överensstämmelsen mellan författningsutredningens mål, att skriva in parlamentarismens princip i grundlagen, och de konkreta förslagen som förstärkte kungens makt i förhållande till vad som under årtionden varit gällande rätt. Tingsten avsåg främst kungens rättigheter enligt förslaget vid regeringsbildningen, särskilt hans rätt att avskeda ministären och enskilda ministrar, hans rätt att motsätta sig regeringens förslag samt hans rätt att vägra en regering att upplösa riksdagen och utlysa nyval. Det hade inte ingått i författningsutredningens uppgifter att pröva frågan om monarki eller republik, men utredningens förslag ansågs ge möjligheter till en smidig övergång till republik, genom att de befogenheter som kungen tilldelats direkt skulle kunna överföras på en vald president. I boken Republiken Sverige presenterade statsvetaren Pär-Erik Back ett förslag till grundlag för Republiken Sverige (Back och Fredriksson 1966). Från konservativa utgångspunkter kritiserades författningsutredningens förslag just för att det kunde tänkas underlätta övergången till republik och för att det reducerade kungen till en högsta PR-man (Heckscher 1963; Herlitz 1963). Med Torekovskompromissen 1971 avfördes emellertid frågan om republik eller monarki från den politiska dagordningen. När statschefen berövats sina maktbefogenheter återstod bara de representativa och ceremoniella uppgifterna. Kompromissen mellan de fyra stora riksdagspartierna under grundlagberedningens arbete gjorde att beslutet om statschefen kunde fattas under bred politisk enighet (Stjernquist 1971). Inte heller införandet av kvinnlig tronföljd 1979 kunde väcka liv i republikfrågan utan den kvinnliga tronföljden torde snarast bidragit till stärka monarkins legitimitet. Det ärftliga kungadömets princip är en anakronism i en demokrati som vilar på alla människors lika värde och styrelse av folket, för folket och genom folket. Statsformen är emellertid fast förankrad enligt demokratins praktik. Flera av världens äldsta och mest stabila demokratier är monarkier och statsformen har i de nordiska monarkierna utbrett stöd bland befolkningen. Svenska folket har stort förtroende för kungahuset och inom alla samhällsgrupper avvisas förslaget att införa republik. Uppslutningen bakom monarkin i Sverige är idag fortsatt stark. 50

8 Fortsatt starkt stöd för monarkin Referenser Back, P-E och Fredriksson, G (1966), Republiken Sverige. Prisma. Verdandi debatt. Berg Eriksen, T (1999) Kan Sverige bli mer demokratiskt? Dagens Nyheter Heckscher, G (1963), Trygga folkstyret. Bokförlaget medborgarskolan. Herlitz, N (1963), 1969 års regeringsform? Kommentarer till författningsutredningens förslag. Norstedts. Herlitz, N (1966), Statschefens ställning. Svenska Dagbladet Holmberg, E och Stjernquist, N (1980), Grundlagarna med tillhörande författningar. P A Norstedt & Söner förlag. Holmberg, S och Weibull, L (2000), Det nya samhället. Jonsrud, K O (1996) Monarki og egalitære verdier et paradoks? En studie av monarkiets legitimitet i det norske samfunn. Hovedoppgave i statsvitenskap. Institutt for sosiologi og statsvitenskap. Norskt teknisk-naturvitenskapelige universitet. Listhaug, O (1993) Politikk og samfunn. I Alstad, B (red) Norske meninger Bind 1. Søreidgrend: Sigma forlag. Nilsson, L (1996) Svenska folket och monarkin. I Holmberg, S och Weibull, L (red), Mitt i nittiotalet, SOM-rapport nr 16. Göteborg: SOM-institutet, Göteborgs universitet. Petersson, O (1978), Valundersökningar. Rapport 3. Valundersökning Teknisk rapport. SCB. SOU 2000:1, En uthållig demokrati. Stjernquist, N (1971), Grundlagberedningskompromiss i statschefsfrågan. Statsvetenskaplig tidskrift Tingsten, H (1964), Skall kungamakten stärkas? Kritik av författningsförslaget. Aldus aktuellt. 51