Äbin Fältinstruktion Arbete i fält 2016

Transkript

1 Äbin Fältinstruktion Arbete i fält 2016 Frida Carlstedt och Christer Kalén

2 Version Skogsstyrelsen Författare Frida Carlstedt Christer Kalén Foto Ola Högberg Omslag Marita Edlund, sid 9 hm Michael Ekstrand, sid 9 h Kenneth Johansson, omslag Christer Kalén, sid 9v Bo Leijon, sid 9 vm Illustratör Bo Persson Grafisk produktion Annika Fong Ekstrand Läs mer

3 Arbete i fält Denna broschyr beskriver lämplig arbetsgång vid genomförande av älgbetesinventering (Äbin) i fält. Materialet utgör del av Skogsstyrelsens utbildningsmaterial om Äbin. Utbildningen utgår från aktuell Äbininstruktion och momenten som beskrivs i denna broschyr är anpassade till Skogforsks upphandling av Äbin På Skogsstyrelsens hemsida ( finns den fullständiga instruktionen för Äbin På hemsidan finns även en planläggningsinstruktion som beskriver viktiga moment vid förarbetet. Bakgrund I en kunskapsbaserad älgförvaltning behövs ett vetenskapligt grundat beslutsunderlag. Äbin är en kvalitetssäkrad inventeringsmetod som utvecklats av Skogsstyrelsen och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU). Metoden, som varit i drift sedan år 2000 rekommenderas att regelbundet användas i älgförvaltningen för att erhålla ett underlag om skogsskador som orsakats av hjortdjur. Denna broschyr beskriver fältarbetet i Äbin. Läs foldern Äbin Skogliga inventeringsmetoder i en kunskapsbaserad älgförvaltning, för en mer övergripande förståelse för Äbin och Äbininstruktionen 2016 för en mer detaljerad beskrivning. Begrepp och definitioner Tabell 1. Följande definitioner tillämpas i Äbin (ett urval från Äbin instruktionen 2015). Alla stammar Produktionsträdslag Produktionsstam Lämpligt löv Annat löv Beståndsmedelhöjd Trädhöjd Höjdintervall Synonym: höjdkriterium, Äbinbestånd Halvhöjd Viltskada Synonym: Betesskada Anm.: Begreppet Stamskada används ibland synonymt vilket är fel eftersom det även innefattar skador som uppkommit av andra orsaker än vilt. Med alla stammar menas stammar av produktionsträdslag över halvhöjd. De är indelade i fyra kategorier; tall, gran, björk och övrigt. Alla stammar innefattar även träd som kommer att röjas bort. Obs, begreppet skiljer sig därmed från produktionsstammar. Trädslag som har ett kommersiellt värde i beståndet. Normalt räknas gran, tall, björk, lärk, contorta, med flera till trädslag med kommersiellt värde medan rönn, asp, sälg och ek sällan har ett kommersiellt värde (Givetvis ek eller aspbestånd o dylikt undantaget). En stam som bör lämnas vid röjning och som därmed bedöms komma att producera sågtimmer eller massaved i det framtida produktionsbeståndet. Lövträd som är lämpligt som produktionsstam. Lövträd som inte är lämpligt som produktionsstam. Medelhöjd av produktionsstammar på beståndsnivå. Med höjd avses alltid den höjd som stammen hade innan vinterperioden, dvs innan eventuellt vinterbete. Avser det höjdintervall som beståndsmedelhöjd ska ligga inom för att ingå i inventeringen. I Äbin 2016 används höjdintervallet 1-4 meter. Halva medelhöjden före eventuell färsk skada och före innevarande års tillväxt av de två högsta barrstammarna på ytan. Om barrstammar saknas väljs produktionsstammar av lövträdslag. I lövbestånd (mer än 7/10 lövträd) väljs lövstammar före barr. Räkna sedan ut medelhöjden av dessa och dela med två (alternativt summerar man höjderna och dividerar med fyra, (T1+T2)/4). Skada på trädets stamaxel högre än 3 dm ovan mark som orsakats av ett hjortdjur (älg, rådjur, kron-, eller dovhjort) under senaste vintersäsong. Som viltskada räknas: 3

4 Färsk viltskada Synonym: Färsk skada, Färsk stamskada Återbete Synonymt med: Färsk + gammal viltskada Gammal viltskada Synonym: Gammal skada, gammal stamskada Försommarskada på tall Fjolårsskada Synonym: Gammal försommarskada/bete Ettårig viltskada Annan skada Oskadad stam RASEhöjd Ståndortsindex (SI) Vegetationsklass Toppskottsbete; Skottet ska vara betat efter föregående års vegetationssäsong för att endast täcka in det s.k. vinterbetet. Skottet är betat eller avbrutet ovanför översta grenvarvet. Stambrott; stammen avbruten nedanför översta grenvarvet Barkgnag; barken avgnagd på stamaxeln så att ved blivit synlig. Hit får även fejningsskada räknas. Försommarbete. Ej förvedat toppskott avbetat under vegetationsperioden. Stamskada orsakad av hjortdjur och som inträffat efter föregående vegetationsperiod. Stam som har både en färsk viltskada enligt ovan och en gammal skada enligt nedan. En gammal skada kan också vara föregående års försommarbete på toppskott hos tall. Stamskada orsakad av hjortdjur och som inte är färsk viltskada. Som gammal viltskada räknas: Dött träd Stambrott Krökar Bajonettbildning Sprötkvist Klykbildning Mångstammighet Barkgnag ned till veden Fejningsskada Fjolårsskada (fjolårets försommarskada) Skadan klassas som viltskada om hjortdjur bedöms som sannolik orsak. Äldre skada räknas endast om den är placerad högre än 3 dm från marken. Betning av ännu ej förvedade toppskott hos tall. Indelas i två kategorier: Färsk försommarskada: Betesskada av innevarande års ej förvedade toppskott Fjolårsskada: Betesskada av ej förvedade toppskott under föregående års vegetationssäsong. Metod för att skilja ut fjolårsskada har ännu inte utvärderats vetenskapligt. Betning av ej förvedade toppskott under föregående vegetationssäsong, se försommarskada på tall. En viltskada som tillkommit under perioden mellan föregående vegetationsperiods start fram till vinterns avslutning. Både fjolårsskada och färsk viltskada (vinterskada) innefattas i ettårig viltskada. Stamskada högre än 3 dm från marken som har annan orsak än av hjortdjur eller där orsaken är osäker. Annan skada registreras endast om stammen för övrigt saknar viltskada. För annan skada görs ingen åtskillnad mellan färsk och gammal skada. Stam utan färska viltskador, gamla viltskador eller annan skada. Den på provytan högsta individ av respektive trädslag i RASE-gruppen, det vill säga rönn, asp, sälg och ek. Mått på skogsmarkens produktionsförmåga. Den övre höjd ett bestånd uppnår vid en definierad referensålder. Referensåldern är 100 års total ålder (H100) för de flesta trädslag, men 50 års brösthöjdsålder (H50) för björk och contortatall. Ett SI (H100) för gran på exempelvis G28 betyder att granskogen idealt sett efter 100 år har en övre höjd om 28 meter. En grov indelning av markens produktionsförmåga. I Äbin används tre klasser, lingontyp eller magrare, blåbärstyp, grästyp eller bördigare. 4

5 Äbinområde Km-ruta Bestånd Synonym: avdelning Äbinbestånd Provyteförband, taxeringsförband Geografisk avgränsning av ett inventeringsområde för vilket man avser att presentera väntevärdesriktiga statistiska skattningar. Geografisk kvadrat om 1 km². I Äbin har praxis varit att slumpmässigt lotta ut ett antal km-rutor som ligger inom Äbinområdet (eller ett av dess stratum). Bestånd betecknar ett större antal träd eller plantor som växer tillsammans och karaktäriseras av viss enhetlighet, vanligen med avseende på ålder, trädslagsblandning med mera. Ett ohägnat bestånd på produktiv skogsmark som uppfyller uppsatta kriterier (>= 0,5 hektar inom km-ruta, beståndsmedelhöjden är inom höjdintervallet 1 4 meter). Avstånd mellan provytor i meter tänkt som ett kvadratiskt rutnät. Om förbandet är 100 meter motsvarar detta 1 provyta per hektar. I Äbin 2016 utgår man från förbandet 80 meter. Lämplig utrustning GPS med god positionssäkerhet (cirka 5 10 meter). GPS ska gärna kunna ge ifrån sig en signal när man befinner sig 10 meter från provytans centrum Kompass Karta över km-rutan med bestånden och provytor inritade Gärna papperskarta och fältblanketter utskrivna utifall tekniken krånglar Metspö med teleskopfunktion, exakt 35 dm. Märk upp metspöet från basen var femte decimeter samt vid 3 och 6 decimeter. Förklaring till dessa beskrivs längre fram Centrumpinne för att tillfälligt markera provytecentrum vid registrering. Säkerhetsutrustning vid ensamarbete. Telefon, förband och ev. nödsändare. Registrering på beståndsnivå Hur Äbinområden, stratum och km-rutor tas fram beskrivs närmare i gällande Äbininstruktion. I Äbin 2016 inventeras provytor i bestånd som är inom höjdintervallet 1 4 meter. Stammarna på enskilda provytor kan vara både lägre och högre än beståndsmedelhöjden. Inventering sker endast i den del av bestånd som ligger inom rutan. En bra kartutskrift kan behövas för att veta hur stor del av beståndet som ingår i km-rutan. Beståndsarealen (del inom km-ruta) skall uppgå till minst 0,5 hektar. I varje ruta besöks alla planlagda bestånd från förarbetet. Om det finns fler än fem bestånd ska ändå alla besökas. Det räcker dock att provytor inventeras i fem bestånd (exempel: I en KM-ruta har sju bestånd planlagts, sex av dessa uppfyllde Äbinkriterierna och fem inventerades med provytor.). Bestånden ska vara numrerade i slumpmässig ordning och de ska inventeras i nummerordning. I varje ungskogsbestånd inventeras upp till maximalt 15 provytor. Provytorna är systematiskt utlagda i punktgitter för hela km-rutan. Om ett bestånd saknar provyta bortser man från detta bestånd. Äbinbestånd som upptäcks i fält (nyupptäckta) och som inte finns med i planunderlaget ska alltid inventeras vilket inkluderar arealbestämning, beskrivning av beståndsparametrar samt inventering av provytor. I dessa fall drar man fördel av att ha ett punktgitter med provytor utlagt på förhand i kmrutan. För nyupptäckta bestånd registreras uppgifter dock endast om de träffas av punktgittret. 1. Beståndsmedelhöjd. Välj subjektivt ett antal representativa produktionsstammar i det beståndsbildande skiktet och bestäm utifrån dessa beståndsmedelhöjd. Beståndsmedelhöjd anges i dm. Ange beståndsmedelhöjd även om de ligger utanför intervallet 1 4 meter (10 40 dm). 5

6 2. Äbinkriterierna. Om Äbinkriterierna är uppfyllda, det vill säga beståndsmedelhöjden är inom intervallet 1 4 meter samt att beståndets areal (del inom km-rutan) är minst 0,5 hektar, så anges detta med, annars. Uppfyller beståndet Äbinkriterierna Har fem bestånd redan inventerats i km-rutan? Beståndet inventeras inte Beståndet inventeras inte Beståndet inventeras Figur 1. Flödesschema över inventeringskriterier på provytan. Nyupptäckta bestånd, som inte är planlagda, hanteras inte i detta flödesschema. 3. Äbinbeståndet inventeras. I varje enskild km-ruta inventeras provytor i max fem Äbinbestånd. Om fler bestånd finns i km-rutan ska dessa besökas och registreras enligt punkten ovan. Ett bestånd vars provytor inventeras ska anges med ett. Om beståndet inte inventeras anges. 4. Beståndsmedelålder. Bestäm beståndets medelålder genom att räkna grenvarv för ett antal representativa produktionsstammar i beståndet. Grenvarven är tydligare för tall än för gran och contortatall. Antal grenvarv + 2 utgör plantans ålder. 5. Trädslagsblandning. Beståndets sammansättning av produktionsstammar med avseende på andel tall, gran, björk och övrigt bedöms. Trädslagsblandning anges i procent utan decimaler och ska summera till Ståndortsindex (SI). Beståndets genomsnittliga ståndortsindex anges. Använd endast bokstäverna T eller G följt av ett jämt tal (exempel: T18, G24). Observera att bonitering ska göras för tall eller gran oavsett vad som faktiskt finns i beståndet. Utnyttja även omgivande bestånd med likartade ståndortsförhållanden vid bedömning. 7. Beståndsareal. Den i förväg bestämda beståndsarealen kontrolleras. Observera att det endast omfattar den del av beståndet som ligger inom km-rutan (Figur 2). Avviker den verkliga arealen med mer än 20 procent (dock minst 0,5 hektar) ska korrekt areal anges. Normala variationer eller gradienter inom ett bestånd (som fortfarande kan utgöra en och samma behandlingsenhet) bör inte föranleda sådan delning. Om ett på kartan inritat bestånd vid inspektion visar sig vara två olika bestånd men där båda uppfyller Äbinkriterierna så ska de inventeras som ett bestånd. Om ena delen inte tillhör populationen tas den bort från beståndet och arealen justeras. Om två intill varandra liggande bestånd vid inspektion visar sig vara ett och samma bestånd ska de ändå inventeras som två separata bestånd. Även i detta fall ska kartan anses gälla. Beståndsarealen anges med noggrannheten tiondels hektar. 8. Förband och provytor. I Äbin 2016 inventeras bestånd med 80 meters förband utlagt som ett punktgitter på km-rutan. Fler än 15 provytor ska inte inventeras per bestånd. Om beståndet har fler än 15 provytor tas det överstigande antalet bort genom slumpmässigt förfarande. Således, om beståndet innehåller 18 provytor lottas tre stycken slumpmässigt där alla 18 har lika stor sannolikhet att bli lottade. Dessa tre väljs bort och inventeras inte. Bestånd som uppfyller Äbinkriterierna men som ändå inte har en provyta inventeras inte. 9. Kommentar. Kommentarsfältet kan användas för aspekter som rör beståndet som helhet och som kan vara värt att notera. 6

7 Om areal undantas eller läggs till anges korrekt areal, dvs beståndets verkliga areal. Mindre avvikelser än 0,5 ha eller 20% korrigeras inte. Areal gäller endast den del av beståndet som ligger inom rutan. Figur 2. I fält kan man behöva lägga till eller dra ifrån delar av beståndet. Det är den verkliga (korrekta) arealen som då ska uppges. Observera att man i Äbin endast inventerar den del av beståndet som ligger inom km-rutan. Arbetsgången på provytan 1. Till provytan. Navigera mot provytan med GPS som bör ha funktionen att ge ifrån ett ljud när man är närmare än tio meter från provytan. Efter signal stegar man tio meter i samma riktning. Där det sista steget hamnar sätts centrumpinnen ned. Jämför GPS-koordinat med medhavt planunderlag. En felmarginal inom 30 meter från planunderlagets provytecentrum accepteras. Vid mer än 30 meter fel, gå mot provytan med hjälp av GPS och vid ljudet för 10 meter stega igen och sätt ner centrumpinnen på sista steget. 2. Koordinater. Jämför koordinat i GPS med planunderlag och verifiera att planunderlag, bestånd och provyta överensstämmer. Med andra ord är du i rätt provyta? 3. Ytan ligger i beståndet? Om planlagd yta i fält visar sig ligga utanför beståndsgränsen och inte ska speglas in i beståndet anges ett, annars. Gå till nästa yta. Regler för spegling beskrivs närmare i Äbininstruktionen. Ytor som i fält visar sig ligga utanför beståndet inventeras inte. 4. Yta inventeringsbar? Om ytan ligger i Äbinbeståndet men saknar träd ska den registreras som vanligt. De flesta värden blir då noll (t.ex. tallstammar=0). Fältapplikation kan ha egen knapp för s.k. nollytor som gäller för ytor där inget registreras, t.ex. på en väg. 5. Beräkna halvhöjden. Bestäm trädhöjd före eventuell färsk viltskada på de två högsta barrträden inom provytan. Saknas barrträd kan produktionsstammar av lövträdslag väljas. I lövbestånd (mer än 7/10 lövträd) väljs lövstammar före barr. Räkna sedan ut medelhöjden av dessa och dela med två (alternativt summerar man höjderna och dividerar med fyra, (T1+T2)/4). 7

8 Medelhöjd Halvhöjd Figur 3. Beräkning av halvhöjden. I Äbin undersöks bara om stammar som är högre än halvhöjden har viltskador. Ett undantag gäller dock för produktionsstammar (se längre ner). 6. Registrering av alla stammar. Träd som betraktas som produktionsträdslag (Till exempel tall, gran, björk, lärk) räknas om de är högre än halvhöjden. Bland dessa träd finns stammar som senare kan komma att röjas bort. De som bedöms stå kvar efter en röjning kallas produktionsstammar och registrering för dessa beskrivs nedan under punkt 12. Lämnade träd från den senaste avverkningen som tydligt skiljer sig från föryngringsgenerationen får inte medräknas. Registreringen syftar till att räkna totalt antal stammar och antal skadade stammar i klasserna (tall, gran, björk och övrigt). För tall ska dessutom antal av vilt oskadade stammar räknas. Räkningen kan utföras på lite olika sätt. Här ges ett förslag. a. Lägg metspöet mot centrumpinnen, välj en startpunkt och räkna alla tallar, granar, björkar och övriga Om antalet stammar är många kan stammar av produktionsträdslag över halvhöjden ytan delas in i tårtbitar varpå man inom provytan. De stammar som ligger på gränsen räknar stammar i en representativ räknas endast om merparten av stammen ligger inom tårtbit och sedan multiplicerar provyteradien. Är det många stammar som ligger på med det totala antalet tårtbitar. gränsen, medräkna då varannan stam. Här är det viktigt att ha metspöets bas mot centrumpinnen så att radien förblir 35 dm runt hela provytan. Figur 4. Med hjälp av en 3,5 meter långt metspö håller inventeraren koll på vilka träd som ingår i provytan. 8

9 b. Räkna därefter antalet tallar och granar som har färsk viltskada samt vilka tallar som är helt oskadade av vilt (varken färsk eller gammal viltskada). Här är det viktigt att gå igenom stammarna noggrant för att skilja ut de stamskador som kan härledas till hjortdjur. Observera att det endast för tall och under detta moment som det ska anges om stammen är oskadad av vilt. Undersök även stammens baksida. Andra skador kan förekomma på stammen och ändå klassificeras som oskadad av vilt. Till färsk viltskada räknas toppskottsbete, stambrott samt barkskada orsakad av gnag eller fejning där ved är blottad. Bete på innevarande års toppskott räknas inte. Bete på toppskottet beskrivs närmare sist i denna broschyr. När trädet har fler än en topp, bedöms endast det dominerande toppskottet (före eventuell betesskada), vanligtvis sitter det högst upp på stammen men avvikelser kan förekomma. Är någon av de andra topparna betad men inte det dominerande toppskottet så räknas stammen som oskadad. Vid stambrott gäller att avgöra om det är orsakat av hjortdjur. Det avgörs lättast genom att leta reda på toppen och undersöka om den har viltskador eller sidoskottsbetning, som bedöms ha uppkommit samtidigt med stambrottet. Kan inte toppen hittas bör skadan inte klassas som färsk viltskada eftersom det ska gå att styrka bedömningen. När det gäller att bedöma barkgnag är det bäst att titta riktigt noga på stammen och avgöra om det går att se spåren av hjortdjurständer, det vill säga mer platta märken på stammen som har fläkt bort barken. Figur 5. Skador på tall orsakade av hjortdjur som klassas till kategorin färsk viltskada. Första bilden visar toppskottsbetning fjolårets toppskott betad som sitter ovan överst grenvarvet. Andra bilden visar en återbetad tall. Tredje bilden visar barkgnag och stambrott på tall. Fjärde bilden visar en fejningsskada på tall. 7. Röjd/oröjd? Titta efter röjningsrester på provytan såsom relativt färska klena stubbar och klenare stammar liggandes på marken. Blanda inte ihop med hyggesrensningen, dessa stubbar och stammar är oftast mer förmultnade och kan vara överkörda med markberedaren. Om ytan är röjd anges ett ja. I annat fall. 8. RASE. Leta efter rönn, asp, sälg och ek inom provytan. Stammen måste vara mer än 3 dm för att medräknas. Mät den längsta individen av varje trädslag inom gruppen RASE och som förekommer på ytan. Årets tillväxt ska inte medräknas. Har stammen färsk viltskada ska höjden uppskattas till det den var innan viltskadan. Registrera om stammen har viltskada (färsk eller gammal behöver ej särskiljas). 9

10 Figur 6. Fjolårsskott på betesväxter. 1. Rönn stora vinterskott. Långt mellan skotten. Mörkgrå till blåsvart bark. Kraftig stamform. Flerstammig. Cirka 20 grenvinkel. Växer på alla marker utom myrar och mossor. 2. Sälg/vide Skotten glatta och gråbruna. Barken grågrön. Buskig och täta grupper. Cirka 20 grenvinkel. Växer på alla marker, även sankmarker. 3. Asp Glatta sylvassa skott. Slät, vitgrå till gulgråbark. Enstammig. Cirka grenvinkel. Växer på torra, bördiga marker med god tillgång på ljus. 4. Vårtbjörk Skotten oftast knottriga av gråvita hartsvårtor. Barken gyllenbrun, glänsande. Kraftig, småkrokig stam. Cirka 60 grenvinkel. Växer på torra marker med god tillgång på ljus. 5. Glasbjörk Skotten oftast svagt ludna. Slät blekbrun bark. Rak, spenslig stam. Cirka 40 grenvinkel. Växer på alla marker, föredrar fuktiga. 6. Al Droppformade knoppar på korta brunvioletta skaft. Släta, blanka och grönbrunblålila bark. Rak stam. Cirka 60 grenvinkel. Växer på alla marker. 9. Vegetationsklass för provytan beskrivs i tre klasser, 1) lingontyp eller magrare, 2) blåbärstyp, 3) grästyp eller bördigare. Klasserna utgår från boniteringshandboken. Det är vegetationsklass i den mogna skogen som avses. Vid bedömning av vegetationsklass bör man ta hänsyn till angränsande äldre bestånd som i detta avseende är likartade. I många fall behöver man även tänka bort gräset (särskilt kruståtel) som ofta dominerar hyggesvegetationen. Om annan hyggesvegetation (mjölkört, hallon med mera) förekommer skall även denna tänkas bort. Arbetsgång vid fastställande av vegetationstyp kan vara följande. Man följer arbetsgången till man har en vegetationsklassning. a. Om mer än halva bottenskiktet (lavar + mossor) på fastmark består av lav klassas marken som lingontyp eller magrare. b. Om mer än halva bottenskiktet (lavar + mossor) på torvmark består av lav eller vitmossa klassas marken som lingontyp eller magrare. c. Fastställ den areal på ytan som har fältvegetation. d. Tänk bort gräs och annan vegetation som uppkommit efter avverkning. e. Om mindre än hälften av den vegetationstäckta ytan täcks av vegetation som indikerar ristyper (blåbär, lingon, kråkbär-ljung och fattigris), så klassas ytan som grästyp eller bördigare. f. Om typarterna för blåbärstyp täcker mer än hälften av den vegetationstäckta ytan klassas den som blåbärstyp. g. Om ingen vegetationstyp har fastställts vid steg a-f så ska ytan klassas som lingontyp eller magrare. 10. Föryngring. Registrera vilket trädslag som man framförallt har haft avsikt att föryngra med på provytan. Välj mellan tall, gran, björk, lärk, contortatall, övrigt, ingen åtgärd, ej bestämbart. Ingen åtgärd väljs när inget aktivt har utförts på provytan. Vid osäkerhet välj klassen ej bestämbart. Det är förhållandet på provytan som ska bedömas och inte på hela beståndet. Titta efter planteringsrader, markberedning, fröträd/fröträdstubbar etc. 11. Kommentar. Finns det något som bör kommenteras på provytan bör det skrivas ned i formulärets kommentarsfält. 10

11 Tillägg 2016 Här följer en mer detaljerad beskrivning på datainsamling för produktionsstammarna. När det är en stor höjdskillnad på stammarna inom provytan ska den teoretiska röjningen utgå från att minska höjdskillnaden. 12. Produktionsstammar. Här behövs förtrogenhet med röjning och röjningsförband. De stammar som ska besiktigas är de som bedöms komma att producera sågtimmer eller massaved i det framtida produktionsbeståndet och som skulle bli kvar efter att ytan röjts. Föryngrat trädslag uttas i första hand som produktionsstam. Därutöver ska produktionsstammar vara av lämpligt trädslag enligt tabell 2, men kan kompletteras med olämpligt trädslag upp till rekommenderat antal om de har rätt avstånd från andra trädslag inom provytan, se punkterna nedan. En stam av olämpligt trädslag får inte ersätta en skadad stam av lämpligt trädslag som produktionsstam så länge denna bedöms kunna producera gagnvirke. Lämpligt trädslag bestäms provytevis. Tabell 2. Riktlinjer för bedömningen av lämpligt trädslag. Inom ädellövskogens utbredningsområde tillkommer ytterligare trädslag som inte redovisas i denna tabell. Trädslagen står i prioritetsordning. Bördighet Markfuktighet Markvegetationstyp Torr Frisk Fuktig Blöt Mycket god Högört Lågört God Grästyper Medelgod Blåbär Svag Lingon Kråkbär Ljung Mycket svag Lavtyper Gran Gran Gran Asp Klibbal Vårtbjörk Gran Vårtbjörk Asp Gran eller Vårtbjörk Asp Gran Vårtbjörk Gran Björk Asp Klibbal Gran Björk Asp Klibbal Gran eller Björk Asp Gran Björk 13. Röjningstidpunkt. Välj ut de produktionsstammar som skulle ha röjts fram om röjningen utfördes innan vintersäsongen, detta för att inte vinterns betesskador ska ha någon inverkan på valet av produktionsstammar. Gamla skador kommer däremot att inverka på valet av produktionsstammar. 14. Avstånd mellan produktionsstammar. Använd metspöets märkningar till hjälp. a. Barrträd av samma trädslag bör stå mer än 6 dm ifrån varandra för att båda ska få medräknas. b. I björkbestånd bör stammarna vara mer än 20 dm ifrån varandra för att båda ska medräknas. c. Olika trädslag bör stå minst 10 dm ifrån varandra för att medräknas. 15. Halvhöjd. Även produktionsstammarna ska ha en högre höjd än halvhöjden av de två hösta barrträden på provytan för att medräknas. Undantag 1 är för gran då den kan vara kortare än halvhöjden, men minst 1/3 av halvhöjden, för att medräknas. Undantag 2 är när en tall som 11

12 är kortare än halvhöjden står längre än 30 dm från närmaste träd och har förutsättning att utvecklas till gagnvirke. 16. och björkbestånd. När det gäller blandbestånd med tall och löv ska tallarna vara högre än lövet efter den teoretiska röjningen för att räknas. Undantaget är om tallen står mer än 30 dm från närmaste produktionsstam så den får vara lägre. 17. Produktionsstammar utanför provytan. Då man väljer ut vilka stammar som skulle stå kvar på ytan bör man också ta hänsyn till träd utanför ytan. Genom att göra en bedömning för varje enskilt träd och dess specifika förutsättningar faller det sig naturligt att även ett träd som ligger utanför provytan kan påverka om det aktuella trädet skulle stå kvar efter det att beståndet röjts. Det är dock endast stammar inom provytan som ska registreras med avseende på skador. 18. Antal produktionsstammar. Välj antal produktionsstammar (enligt punkt 12) per provyta utan att överskrida maxantalet enligt tabell 3 och som ska stå kvar efter din tänkta röjning. Intervallet stammar per provyta i tabellen ska betraktas som ett tak på hur många produktionsstammar som få utses per yta. Det kan dock innebära att det ibland är något fler som väljs men kanske mer ofta ett färre antal än det intervall som anges. Tabell 3. Antal produktionsstammar som registreras för en yta får endast undantagsvis överstiga det tak som anges i tabellen. Mer än hälften av produktionsstammarna på provytan är tall Mindre än hälften av produktionsstammarna på provytan är tall St/ha St/provyta St/ha St/provyta T G T20-T G20-G T G Figur 7. Stamräkningen sker efter hand som metspöet förs runt ytan i vågrätt läge. De med P markerade stammarna bedöms ingå i det framtida beståndsbildande skiktet. När hänsyn tagits till de stammar som finns strax utanför provytan (P) kommer antalet huvudstammar på provytan att bli sex tallar och två granar. 12

13 19. Registrering av skador på produktionsstammar av tall. Från de utvalda produktionsstammarna på tall registreras antal stammar som: a. har färsk viltskada men inte gammal b. är återbetade efter fjolårsskada c. är återbetade efter gammal viltskada, dvs har både färsk och gammal viltskada d. har fjolårsskada (försommarbetad föregående år) men saknar färsk viltskada e. har gammal (ej fjolårsskada) viltskada men inte färsk f. sakar viltskada men har annan skada g. har en helt oskadad stamaxel Det förutsätts att ske med stamvis räkning, dvs träd för träd. Det gäller särskilt för tall eftersom det är sju kategorier att hålla reda på. Den s.k. helikoptermetoden får användas på ytor om skadesituationen är relativt okomplicerad. Ett enskilt träd kan bara hamna i en av dessa sju kategorier. Fjolårsskada? Återbetad efter fjolårsskada Färsk viltskada? Gammal viltskada? Återbetad efter gammal viltskada Bara färsk viltskada Fjolårsskada? Fjolårsskada Gammal viltskada? Bara gammal viltskada Annan skada (Ej viltskada) START Skadad? Helt oskadad Figur 8. En enskild produktionsstam av tall kan bara hamna i en av sju kategorier. 20. Registrering av skador på produktionsstammar av gran. För produktionsstammar av gran registreras fem klasser. Från de utvalda stammarna registreras antal som: a. har färsk viltskada men inte gammal b. är återbetade efter gammal viltskada, dvs har både färsk och gammal viltskada c. har gammal viltskada men inte färsk d. sakar viltskada men har annan skada e. har en helt oskadad stamaxel 13

14 Färsk viltskada? Gammal viltskada? Gammal viltskada? Återbetad Bara färsk viltskada Bara gammal viltskada Annan skada (Ej viltskada) START Skadad? Helt oskadad Figur 9. En enskild produktionsstam av gran kan bara hamna i en av fem kategorier. 21. Registrering av skador på produktionsstammar av övriga trädslag. För produktionsstammar av trädslag annat än gran och tall registreras tre klasser. a. har viltskada b. sakar viltskada men har annan skada c. har en helt oskadad stamaxel Viltskadad Viltskada? Annan skada (Ej viltskada) START Skadad? Helt oskadad Figur 10. En enskild produktionsstam av övriga trädslag kan bara hamna i en av tre kategorier. Kom ihåg att även om skadan är gammal ska det gå att styrka att den är orsakad av hjortdjur, till exempel att i en klyka hitta toppskottet med det karaktäristiska hjortbettet. Vid stambrott hittar man ofta den avbrutna toppen i närheten av stammen och där spår av äldre viltskador kan styrka bedömningen om toppbrottet är orsakat av ett hjortdjur. Gamla barkskador orsakade av hjortdjur kan vara lite klurigt eftersom skadan kan ha börjat vallats över, men med lite tur så kan du se spår efter underkäkens tänder i veden innanför barken. 22. Klar. Denna provyta är nu klar (om inte du har fler tillval att registrera på provytan), gå vidare till nästa. 14

15 Betning av hjortdjur och hare på barrträd Hjortdjuren saknar framtänder i överkäken. Bett på vedartade foderväxter ger därmed karaktäristiska spårtecken. Vid betningen klipper underkäkens tänder ena sidan av skottet medan överkäken bryter den andra sidan; fibrer sticker då upp. Skottets stump får därigenom vanligen ett tämligen plant utseende på bettytans ena halva och taggigt på den andra. På klenare eller ej förvedade kvistar kan bettytan vara tämligen rak. Den taggiga prägeln kan ses flera år efter betningen, förutsatt att stumpen sitter kvar på trädet. Stumpen från ett skott som har betats den senaste vinter (färsk betning) har i bettytan en ljus, ganska klar, färsk och kladdig kåddroppe. Om kådan är gråvit, obetydligt kletig eller av seg konsistens är den intorkad och bettet/ skadan behöver inte skadan skett under senaste vinter. Betning (försommarbetning) av utväxande skott känns igen på att betat skott har färsk kåda i bettytan och är relativt mjukt, eftersom det inte är förvedat. Fjolårsskada Med fjolårsskada avses den försommarbetning som utfördes på växande ej förvedade toppskott under föregående års vegetationssäsong. Om betningen har drabbat toppskottet har en fjolårsskada uppkommit. Skotten är ganska små när betet sker vilket vanligen medför att flera eller alla sidoskott blir avätna i det översta grenvarv som håller på och bildas. Ofta utbildar tallar som utsatts för sådant bete s.k. tofsskott som innebär att flera knoppar skjuter samtidigt och tävlar om att bli nytt toppskott. Detta medför att inget skott får övertaget och kan skjuta iväg och bilda nytt tydligt toppskott, vilket syns som en mer eller mindre markerad tofs av små skott. Ibland kan älgen missa några skott och man kan då få en kombination av tofsskott och normala sidoskott som tävlar om att bilda nytt toppskott. I de fall där det nya toppskottet har betats skall man registrera fjolårsskada. Det finns andra skador eller påverkan som kan ge liknande symptom. En vanlig sådan är höstskottskjutning som kan ske under långa och milda höstar. Denna uppstår genom att tallarna bryter sin påbörjade vintervila och skjuter nya skott på hösten. Vanligen bara från översta knoppkransen som ska bilda toppskott och de översta sidoskotten. Dessa kan då skjuta från några cm till ett par dm långa skott som bildar en tofsliknande struktur, ofta utan riktigt tydligt toppskott (Figur 11). Det säkraste sättet att skilja höstskott från fjolårsbete är att studera om skotten är avätna. Observera att höstskott kan bli betade senare på vintern och skall då registreras som färsk viltskada om toppskottet är drabbat. Figur 11. Från vänster. plantor med tofsskott från fjolårsbetning. planta med tofsskott och ett normalt skjutande ej betat sidoskott, Närbild på s.k. tofsskott med avätet ej förvedat toppskott. planta med höstskottskjutning. 15

16 16