Samverkan inom Västerhavets vattendistrikt

Transkript

1 Samverkan inom Västerhavets vattendistrikt Hur Du, Länsstyrelsen, Vattenråd och Vattenmyndighet tillsammans samverkar för våra barns vattenmiljöer 1

2 Vatten är ingen vara vilken som helst utan ett arv som måste skyddas, försvaras och behandlas som ett sådant. Vattendirektivet Samverkan inom Västerhavets vattendistrikt Ges ut av Vattenmyndigheten i Västerhavets vattendistrikt Broschyr och bilagor kan laddas ner från Författare: Katarina Vartia i dialog med Vattenmyndigheten och länsstyrelser i Västerhavets vatten distrikt Grafisk form: Martin Lindqvist Foto och illustrationer: Katarina Vartia om inget annat anges Karta: Länsstyrelserna Lantmäteriet Omslag: Karin Hernborg Upplaga: 1000 ex Tryck: Elanders Sverige AB, Malmö, mars

3 Innehållsförteckning Inledning 4 Syfte 5 Broschyrens användningsområde 6 Vad styr deltagandet i vattenförvaltningen? 8 Allmänhetens deltagande 8 Avsikten med samverkan 10 Samverkansprocessen går inte att definiera på förhand 10 Aktörer i samverkansarbetet 14 Lokalt intresse viktigt 15 En minsta storlek för vattenråden 17 Mer lokal förankring genom arbetsgrupper 17 Vattenråd och vattenvårdsförbund 18 Miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och underlagsdokument 18 Åtgärdsprogram för att nå miljökvalitetsnormerna 23 Vattenrådens arbete med åtgärdsprogram 23 Ansvarsfördelning och roller inom vattenförvaltningen 24 Vattenmyndighetens roll och ansvar 27 Ekonomiskt bidrag till vattenråd 27 Beredningssekretariatens roll och ansvar 28 Kontaktperson på länsstyrelserna 28 Vattenrådets roll och ansvar 28 Andra möjligheter för finansiering 30 Vattenrådens engagemang i åtgärdsarbetet 32 Att delta i åtgärdsarbetet 32 Kommunikation är nödvändigt 33 Kunskaper och erfarenheter 35 Ordlista 36 Information om bilagor 39 3

4 4 Inledning Vatten är grunden till allt liv och en nödvändighet för ett hållbart samhälle. Vatten är inte vilken vara som helst utan ett arv som måste skyddas, försvaras och behandlas som ett sådant. Vi har alla ett ansvar att förvalta det väl för nästkommande generationer. Såväl myndigheter, organisationer, som företag och privatpersoner måste vara med i arbetet för att höja kvaliteten på våra vatten. Sedan år 2000 finns ett EU-direktiv det så kallade ramdirektivet för vatten. Det kallas också för vattendirektivet eller bara direktivet och förbinder samtliga EU-länder att arbeta på ett gemensamt sätt med vattenfrågor. De övergripande målen med direktivet är att strukturen och funktionen hos de akvatiska system (till exempel våtmarker) som är förbundna med ytvatten ska vara god (god ekologisk status) och att grundvattenuttaget ska vara i balans med grundvattenbildningen (god kvantitativ status). Både ytvatten och grundvatten ska också vara så fritt från gifter som möjligt (god kemisk status). År 2004 infördes vattendirektivet i svensk lagstiftning. Genomförandet av vattendirektivet har inneburit ett nytt sätt att tänka kring vattenfrågor. Det finns nu en helhetssyn på vattnet där avrinningsområdena är utgångspunkt för arbetet. Det är alltså vattnets naturliga gränser och inte de administrativa gränserna mellan till exempel kommuner och län som styr arbetet. Sverige har delats in i fem vattendistrikt med fem vattenmyndigheter: Bottenviken, Bottenhavet, Norra Östersjön, Södra Östersjön och Västerhavet (se karta).

5 I ett framgångsrikt vattenförvaltningsarbete är det många aktörer som är delaktiga. Vi kan ha nytta av varandras kunskaper och erfarenheter och fattar därmed bättre beslut om den gemensamma resurs som vatten är. I detta arbete är samverkan viktigt, vilket du kommer att kunna läsa mer om i denna broschyr. Samverkan kan ha flera definitioner, men här menas ett fortlöpande samarbete med andra aktörer utanför den egna organisationen där syftet är att uppfylla målen i vattendirektivet. Denna broschyr finns både i tryckt form samt på vattenmyndigheternas gemensamma webbplats, Broschyrens bilagor kommer endast att finnas på vattenmyndigheternas webbplats. En del av orden som används kan vara svåra eller behöva en utförligare förklaring. Därför har vi lagt in en ordlista i slutet av broschyren. I ett framgångsrikt vattenförvaltningsarbete är det många aktörer som är delaktiga. Vi kan ha nytta av varandras kunskaper och erfarenheter och fattar därmed bättre beslut om den gemensamma vattenresursen. I detta arbete är samverkan viktig. Syfte Denna broschyr vänder sig till alla som på ett eller annat sätt är involverade i arbetet med vattenförvaltning inom Västerhavets vattendistrikt. Det kan vara myndigheter, 5

6 Samverkan är en av hörnstenarna i vattenförvaltningsarbetet. Att samverka kring genomförande av vattendirektivet är frivilligt. Det är dock tydligt i direktivet och förordningar att vattenmyndigheten ska uppmuntra berörda intressenter att delta. vattenråd, verksamhetsutövare eller intresserade privatpersoner. Broschyren är därför relativt allmänt hållen men har lästips till den som vill veta mer. Med broschyren vill vi svara på frågor som: Varför är det viktigt med samverkan i arbetet med vattenförvaltningen? Vem är vem i vattenförvaltningen? Vem ansvarar för vilka delar? Vilka lagar och regler styr vattenförvaltningsarbetet? Bilaga 1 innehåller den arbetsplan som tar upp vilka särskilda frågor i vattenförvaltningen som det är viktiga att samverka kring. Vilka förutsättningar och hinder man kan möta i det arbetet finns exempel på i bilaga 2. Broschyrens användningsområde Broschyren ska bland annat: vara en grund för utveckling och förtydligande av vattenrådens, länsstyrelsernas samt vattenmyndigheternas roller inom vattenförvaltningen. vara en grund för planering inom hela distriktets samverkansarbete samt vattenrådens, länsstyrelsernas och vattenmyndigheternas interna och gemensamma planering kring samverkan inom vattenförvaltningen. Vidare kan broschyren komma att: ligga till grund för uppdatering av befintligt dokument för samverkanspolicy. 2 ligga till grund för diskussioner med andra distrikt kring samverkan och vattenråd. ligga till grund för information till allmänheten, det vill säga organisationer, företag, privatpersoner m.fl. om samverkan inom vattenförvaltningen. 6 2 Vattenråd teori och praktik ( Sv/publikationer/sodra-ostersjon/ovriga-publikationer/Pages/ vattenrad-teori-och-praktik.aspx )

7 7

8 Vad styr deltagandet i vattenförvaltningen? Samverkan inom vattenförvaltningsarbetet styrs av ett antal lagar, riktlinjer och vägledningar En del dokument är bara rådgivande medan andra är bindande och har förts in i svensk rätt. De utgår alla från att vi har skyldigheter inför kommande generationer att förvalta vattnet väl och att miljöfrågor hanteras bäst om alla berörda medborgare är med. För att arbetet ska bli framgångsrikt krävs samarbete på flera nivåer: mellan länder, inom länder och på regional och lokal nivå. Allmänheten måste få information om tillståndet i miljön och ges möjlighet att aktivt delta och vara med på samråd. Det är bra att känna till vilka dokument som styr vattenförvaltningsarbetet - i faktarutan nedan presenteras därför dokumenten utförligare med länkar för den som vill läsa mer. I Bilaga 3 finns sammanställt vilka svenska lagparagrafer och vilka artiklar i direktivet som styr deltagandet i vattenförvaltningen. Allmänhetens deltagande De dokument som styr vattenförvaltningsarbetet betonar vikten av att allmänheten, det vill säga organisationer, företag, privatpersoner m.fl. deltar i processen. I vattendirektivet nämns tre former för allmänhetens deltagande, där graden av engagemang varierar: tillhandahållande av information samråd samverkan/aktiv medverkan Enligt direktivet är vattenmyndigheterna skyldiga att genomföra de två första punkterna, tillhandahållande av 8

9 information och samråd. Den tredje punkten, samverkan/ aktiv medverkan, ska uppmuntras. Innebörden för begreppen samverkan och aktiv medverkan är samma och betyder att allmänheten bjuds in för att tillsammans med ansvariga myndigheter, vanligen länsstyrelser och vattenmyndigheter, arbeta för att vattendirektivets mål nås. I detta dokument används begreppet samverkan. Berörda intressenter är den del av allmänheten som kan påverka eller påverkas av vattenförvaltningsarbetet. Det kan vara grupp av människor eller enskilda personer. Att samverka kring genomförande av vattendirektivet är frivilligt. Det är dock tydligt i direktivet och förordningar att vattenmyndigheterna ska uppmuntra berörda intressenter till detta. Några klara gränser för omfattningen av samverkan anges dock inte. Vägledningsdokumentet däremot utvecklar begreppet genom att skilja mellan tre olika nivåer av samverkan: Deltagande i utveckling och genomförande av planer innebär att berörda intressenter deltar aktivt i planeringsprocessen genom att diskutera frågor och bidra till deras lösning. Vattendragsvandringar i det egna avrinningsområdet är ett bra sätt att lära känna sitt vatten. Genom att titta på djuren och jämföra i böcker kan man lära sig mycket om de vatten man har i sitt avrinningsområde. Foto: Krister Skoog 9

10 Vattenråd är ett forum för alla intressenter inom ett avrinningsområde. Där kan man diskutera alla de olika frågor som dyker upp kring vatten. Foto: Staffan Arvegård /N Delat beslutsfattande eller delat självbestämmande innebär att berörda intressenter utöver att de aktivt deltar i planeringsprocessen delvis tar på sig ett ansvar för resultatet. Självbestämmande innebär att delar av vattenförvaltningen lämnas över till berörda intressenter, till exempel genom att etablera föreningar för vattenanvändare. Enligt vägledningsdokumentet uppfyller en medlemsstat huvudkraven för samverkan om den första nivån genomförs. Det finns inga krav på att uppfylla de två sistnämnda nivåerna, men det betraktas däremot som bästa praxis. Avsikten med samverkan Genom samverkan mellan berörda intressenter och ansvariga myndigheter blir vattenförvaltningsarbetet mer effektivt. Intressekonflikter och problem upptäcks på ett tidigt stadium och det blir lättare att hitta kreativa lösningar. Genom en lyckad samverkan kan allmänheten bidra med sina kunskaper och ge ett bredare perspektiv på frågorna. Därigenom stärks relationen mellan myndigheter och intressenter, liksom relationen mellan olika intressenter. Samverkan bidrar också till att lösningarna på miljöproblemen blir mer hållbara, rättvisa och långsiktiga. Samverkansprocessen går inte att definiera på förhand Även om samverkan inte definieras i vattendirektivet förutsätts det att intressenter bjuds in för att bidra till vattenförvaltningen och spela en rådgivande roll till vattenmyndigheterna. Det finns inga färdiga lösningar för hur samverkan ska gå till. En sådan process går inte att detaljstyra med ingående riktlinjer och mallar, utan måste anpassas till sammanhanget. För att underlätta samverkansprocessen tar vattenmyndigheten fram årliga arbetsplaner som tydliggör gränserna och omfattningen av samverkansarbetet (se bilaga 1 för aktuell arbetsplan för Västerhavets vattendistrikt). Tanken är även att denna broschyr ska vara till hjälp genom att ge en övergripande beskrivning av ansvarsfördelning och roller i vattenförvaltningen. 10

11 11

12 Dokument och vägledningar som styr vattenförvaltningsarbetet Århuskonventionen Århuskonventionen är en FN-konvention som antogs år Konventionen utgår från att vi har skyldigheter inför kommande generationer att säkerställa en hållbar användning av naturens resurser. Den bygger på insikten att miljöarbetet måste vara förankrat hos allmänheten och att arbetet kan bli bättre genom allmänhetens påverkan på myndigheter och beslutsfattare. Konventionen lyfter fram betydelsen av information, deltagande och möjligheten att använda rättslig prövning. Rättigheterna i konventionen är i grunden inga nya rättigheter. Det som gör konventionen unik är att den tydligt slår fast att tillgången till och utövandet av dessa rättigheter har betydelse för de möjligheter allmänheten har att kunna påverka sin miljö. Det förutsätter i sin tur att allmänheten har kunskap om tillståndet i miljön och har kanaler för att delta i beslut som har betydelse för miljön. Mer information om Århuskonventionen finns hos UN/ECE ( samt på regeringens hemsida ( sb/d/3830/a/22622) 12 Vägledningsdokument - Guidance document n.o 8 För att ge stöd till myndigheter i EU:s medlemsstater och kandidatländer vid genomförande av vattendirektivet har ett antal vägledningsdokument arbetats fram. Public Participation in relation to the Water Framework Directive är ett vägledande dokument som fokuserar på allmänhetens deltagande i vattendirektivets genomförande. Vägledningsdokumentet uppmuntrar till engagemang och förklarar vilka delar av vattendirektivet som allmänheten kan påverka. I dokumentet finns förutom förklaringar och tolkningshjälp även förslag på verktyg och tekniker att använda vid genomförandet. Detta dokument bör alla som arbetar med samverkan inom vattenförvaltning läsa. Länk till vägledningsdokumentet på engelska: circa.europa.eu/public/irc/env/wfd/library?l=/framework_directive/guidance_documents/guidancesnos8spublicspar/_en_1.0_&a=d

13 Ramdirektivet för vatten År 2000 antog Europaparlamentet och Europeiska unionens råd direktiv 2000/60/EG, det så kallade ramdirektivet för vatten, RDV eller vattendirektivet. I linje med Århuskonventionen lyfter vattendirektivet skyldigheten att säkerställa vattenkvaliteten och vattenkvantiteten för kommande generationer. En god status på vattenkvantiteten betyder att vattenuttagen är i balans med grundvattenbildningen. I likhet med Århuskonventionen betonar vattendirektivet vikten av att hantera dessa frågor tillsammans med allmänheten. För att arbetet ska bli framgångsrikt krävs samarbete på flera nivåer: mellan länder, inom länder och på regional och lokal nivå. Ett direktiv används för att harmonisera lagstiftningen i medlemsländerna. I ett direktiv anger EU vilka mål som medlemsländerna ska uppnå, men de får själva bestämma hur det ska gå till. För att de principer som fastställs i direktivet ska få effekt för medborgarna måste medlemslandets lagstiftare införliva direktivet med nationell rätt och anpassa direktivets mål till medlemslandets lagstiftning (implementering). Det finns ett utrymme för medlemsländerna att ta hänsyn till nationella särdrag i införlivandet. Länk till vattendirektivet: LexUriServ.do?uri=OJ:L:2000:327:0001:0072:SV:PDF Vattendirektivet har införlivats i svensk rätt genom: 5 kapitlet i miljöbalken (1998:808) Förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön Vattenförvaltningsförordningen. Det som berör allmänhetens deltagande och samverkan står i 2 kapitlet 4 paragrafen. Bestämmelser finns även om samråd. Det som berör miljökvalitetsnormer står i 4 kapitlet. Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion. Vattendelegationer mm tas upp i paragraf Av särskilt intresse när det gäller allmänhetens deltagande och samverkan är paragraf 22 och Länsstyrelsen Västra Götalands läns (Vattenmyndigheten Västerhavet) föreskrifter om kvalitetskrav för vattenförekomster i distriktet vasterhavet/beslut-2009/mkn-14fs vasterhavet.pdf 13

14 Aktörer i samverkansarbetet Aktörerna i samverkansarbetet delas in i tre huvudgrupper: Vattenmyndigheterna består av fem länsstyrelser som ansvarar för varsitt vattendistrikt. Myndigheterna har av regeringen utsetts som ansvariga för att genomföra vattendirektivet 2 och ska därmed även uppmuntra och möjliggöra samverkan. Beredningssekretariaten ska biträda distriktets vattenmyndighet. Inom varje länsstyrelse finns det ett beredningssekretariat som ska hjälpa till att samordna arbetet med vattenförvaltningen. Det betyder att det kan finnas både en vattenmyndighet och ett beredningssekretariat inom en länsstyrelse. Övriga intressenter består av andra myndigheter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare och enskilda som berörs av arbetet med vattenförvaltning. Vattenmyndigheter och övriga länsstyrelser ska när det är lämpligt bilda referensgrupper med olika intressenter. 3 Det sker oftast i formen av ett vattenråd. Tanken med vattenråden är att det ska vara ett forum som samlar alla intressenter inom ett avrinningsområde och där man kan diskutera de olika frågor som dyker upp kring vatten. Vattenråd diskuterar vattnet i ett avrinningsområdesperspektiv Vattenråden begränsar sig inte till administrativa gränser utan utgår istället från vattnets väg och hela avrinningsområdet. I vattenråden arbetar man med såväl regionala frågor som berör hela huvudavrinningsområdet, som med frågor av mer lokal karaktär. Vattenråden kan hitta gemensamma lösningar i alla typer av vattenfrågor, även sådana som ligger utanför vattenförvaltningens och vattenmyndighetens ansvar. Det är i vattenråden som beslutande myndigheter i första hand ska lyfta frågor där man vill ha delaktighet från berörda intressenter. Tack vare sin bredd kan vattenråden i Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion 3 27 i Förordning (2007:825) med länsstyrelseinstruktion samt 2 kap 4 Förordningen (2004:660) om förvaltning av kvaliteten på vattenmiljön Vattenförvaltningsförordningen

15 bidra med viktig lokal kunskap vid exempelvis klassningsoch åtgärdsarbete av vatten. Det ideala för samverkan är ett fullständigt deltagande. I praktiken innebär det att ett vattenråd är öppet för alla att vara medlem i, men att styrelsen i vattenrådet består av representanter för olika intressen. Lokalt intresse viktigt För att samverkan på lokal nivå ska fungera på ett bra sätt måste intresset för att bilda ett vattenråd komma från de personer och intressegrupper som vill vara med i vattenrådet. Därför har det i Västerhavets vattendistrikt inte bildats vattenråd i områden där det saknas ett intresse. I praktiken har bildandet av vattenråd skett genom att länsstyrelserna och Vattenmyndigheten har informerat om fördelarna med vattenråd, samt uppmuntrat och stöttat de initiativ som funnits. Men själva bildandet har skett på initiativ av en redan befintlig vattenorganisation, en kommun eller en intresseorganisation. Vattenrådet tar i och med bildandet på sig ansvaret för att arbeta med samverkan inom det aktuella avrinnings- Det ideala för samverkan är ett fullständigt deltagande. I praktiken innebär det att ett vattenråd är öppet för alla att vara medlem i, och att styrelsen i vattenrådet består av representanter för de olika intressena. Foto: Staffan Arvegård /N 15

16 16 När ett vattenvårdsförbund ombildas till vattenråd väljer organisationen en ny väg. Ombildningen innebär förutom ett ansvar för samordnad recipientkontroll också ett ansvar att arbeta med lokal samverkan inom avrinningsområdet. Organisationen öppnas därmed upp och alla intressenter har rätt att vara med som medlemmar och att ha en representant i styrelsen.

17 området. I och med att Vattenmyndigheten godkänner bildandet av ett vattenråd tar myndigheten i sin tur, med hjälp av beredningssekretariatet, på sig ansvaret att stötta vattenrådet i arbetet. Denna stöttning sker genom bland annat ekonomiska medel och möjligheter till kompetensutveckling. Vattenråden får också en egen kontaktperson på Länsstyrelsen och får kontakt med personer som har speciella sakkunskaper. En minsta storlek för vattenråden För att Vattenmyndigheten och beredningssekretariaten på ett bra sätt ska kunna möta vattenråden i samverkansarbetet finns det en minsta geografisk storlek för vattenråden. Inom dessa områden ska alla berörda parter ges möjlighet att delta i vattenråden. De geografiska gränserna återspeglas av SMHI:s indelning av huvudavrinningsområde och kustområde. 4 Ett undantag är Göta älvs avrinningsområde. Till följd av dess storlek har vattenråden här delats in efter delavrinningsområden. Mindre områden än dessa kommer inte att få något ekonomiskt stöd från vattenmyndigheten för bildande eller drivande av vattenråd. Mer lokal förankring genom arbetsgrupper I vissa fall kommer vattenrådens geografiska storlek att vara för stor för att samverkansprocessen ska vara smidig. Då är det viktigt att vattenrådet uppmuntrar bildandet av mindre geografiska arbetsgrupper. Det finns möjlighet att söka ekonomiskt projektbidrag hos Vattenmyndighen för en sådan arbetsgrupp. Exempel på lokal förankring genom arbetsgrupper Vattenrådet har ett stort ansvar för informationsspridningen och diskussionen på den lokala nivå. En fråga skall inte stanna bland de representanter som deltar på ett möte, utan skall föras tillbaka till de organisationer som är representerade i vattenrådet. EXEMPEL: De kommunala representanterna har ett mycket viktigt ansvar att föra frågan tillbaka till den kommunala organisationen, både till de olika verksamheterna och de politiska nivåerna, och till invånarna i kommunen. EXEMPEL: En naturskyddsförening eller ett fiskevårdsområde tar med sig frågan tillbaka till sin organisation. Representantens uppgift är också att föra fram de frågeställningar som finns inom organisationen till vattenrådet. Där kan frågorna diskuteras och om det behövs lyftas vidare till länsstyrelser och vattenmyndigheter. 4 Län och huvudavrinningsområde i Sverige, Faktablad, Hydrologi. november 2002, SMHI. 17

18 Mer om egenkontroll Kravet på egenkontroll innebär att verksamhetsutövare regelbundet ska kontrollera verksamheten och dess påverkan på miljön. Det görs genom planering och organisering av företagets miljöarbete och genom beräkningar, undersökningar, andra utredningar eller mätningar. Genom att införa rutiner för till exempel hur utrustning ska hanteras, kan risken minska för onödiga utsläpp och energiförbrukningen kan sänkas. Genom att sedan följa upp mätresultat och andra resultat från undersökningar (till exempel genom recipientkontroll) kan förbättringsområden identifieras. Egenkontroll är alltså ett förebyggande arbete som innehåller fyra delmoment: att planera, genomföra, följa upp och förbättra egenkontrollen kontinuerligt, i syfte att minska påverkan på hälsa och miljö. För mer information besök Vattenråd och vattenvårdsförbund Vattenråd har bildats utifrån olika initiativ vilket till viss del har påverkat vattenrådets sammansättning. I många områden där det finns ett recipientkontrollprogram och vattenvårdsförbund (se faktaruta till höger) har dessa ombildats till vattenråd. Ombildningen innebär att organisationen förutom ansvaret för samordnad recipientkontroll också tar på sig ett ansvar att arbeta med lokal samverkan inom avrinningsområdet. Organisationen öppnas därmed upp och alla intressenter har rätt att vara med som medlemmar och att ha en representant i styrelsen. Det är viktigt att vattenråd som har ansvar för samordnad recipientkontroll är medvetna om att det är en arbetsuppgift som inte ska belasta de medlemmar som inte berörs av krav på egenkontroll. Läs mer om egenkontroll i faktarutan till vänster. Det är inte alla vattenvårdsförbund som ombildats till vattenråd. I vissa fall finns inga vattenråd alls i avrinningsområdet och i andra fall har ett vattenråd bildats parallellt med vattenvårdsförbundet. Miljökvalitetsnormer, åtgärdsprogram och underlagsdokument Inom vattenförvaltningen används så kallade miljökvalitetsnormer (MKN). De anger vilka krav som gäller för vattenkvaliteten och vattenkvantiteten inom ett visst geografiskt område och vid en viss tidpunkt. Vattnets tillstånd bedöms utifrån ett stort antal faktorer. På så sätt får man ett mått på hur grundvattnet och ytvattnet mår. Målet är att grund- och ytvattnet ska nå god status i slutet av 2015, men undantag kan beslutas i form av lägre nivå eller senare tidpunkt. 18

19 Mer om recipientkontroll och vattenvårdsförbund Recipientkontroll innebär att miljöförhålladena i ett påverkat område övervakas. Recipientkontrollprogrammen utgår från miljöbalken och beslutas av regeringen, länsstyrelser, kommuner eller andra myndigheter. Syftet är att: belysa miljöeffekterna av utsläpp och föroreningar undersöka samband mellan miljöns tillstånd och eventuella förändringar som uppstått till följd av föroreningar ge underlag för att planera, utföra och utvärdera miljöskyddande åtgärder När ett större geografiskt område påverkas av föroreningar från flera håll kan olika verksamheter enas om en så kallad samordnad recipientkontroll. Fördelarna med att samordna kontrollen är att kostnaderna sänks och att utvärderingen av miljötillståndet blir mer omfattande. När det gäller avrinningsområden sköts och finansieras samordningen av vattenvårdsorganisationer, till exempel vattenvårdsförbund. Samordnad recipientkontroll har stora likheter med miljöövervakning. Meningen är inte i första hand att beskriva vilken påverkan enskilda anläggningars utsläpp har, utan hur den samlade påverkan ser ut. För att kunna användas på bästa sätt är det viktigt att resultaten från recipientkontroll och miljöövervakning är jämförbara. För mer information besök 19

20 Vattnets tillstånd bedöms utifrån ett stort antal faktorer. På så sätt får man ett mått på hur grundvattnet och ytvattnet mår. Målet är att grund- och ytvattnet ska nå god status i slutet av 2015, men undantag kan beslutas i form av lägre nivå eller senare tidpunkt. Miljökvalitetsnormerna bedömmer tre olika typer av status: Ekologisk status som är en sammanvägning mellan biologiska, fysikalisk-kemiska och hydrologiska kvalitetsfaktorer för ytvatten. Tillståndet bedöms enligt en femgradig skala: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig status. Kemisk status som bestäms av halterna förorenande ämnen. Tillståndet bedöms enligt en tvågradig skala: god status eller ej god status. Grundvattenförekomsternas kvantitativa status anger om vattenuttagen är i balans med grundvattenbildningen. Tillståndet bedöms enligt en tvågradig skala: god eller otillfredsställande status. Sedan 2009 finns miljökvalitetsnormer beslutade för alla vattenförekomster i Västerhavets vattendistrikt. Med vattenförekomst menas en avgränsad del av ett vattenområde, till exempel ett grundvattenområde, en sjö, en del av ett vattendrag eller ett kustområde. 5 Myndigheter och kommuner ansvarar för att miljökvalitetsnormerna följs, till exempel genom tillsyn och prövning av verksamheter Vattenmyndigheten Västerhavets föreskrifter om kvalitetskrav för vattenförekomster i distriktet (2009:533) den 22 december 2009

21 21

22 22

23 Åtgärdsprogram för att nå miljökvalitetsnormerna För Västerhavet finns det ett åtgärdsprogram 6 som ska leda till att miljökvalitetsnormerna uppfylls. Åtgärderna är preciserade i en lista om 38 punkter, som ofta kallas för 38-listan. Ansvaret för att genomföra åtgärderna ligger på myndigheter och kommuner. Till grund för åtgärdsprogrammet finns ett underlag som samlat i underlagsdokument för varje kust- eller huvudrinningsområde. 7 I dokumentet har vattnen klassats efter bedömningsgrunder från Naturvårdsverket 8 och Sveriges geologiska undersökning. 9 Beredningssekretariaten ansvarar för att underlagen fylls på och uppdateras. Dokumenten kommer att fungera som underlag till nästa förslag till åtgärdsprogram som ska vara klart Vattenrådens arbete med åtgärdsprogram Vattenråden kan stötta ansvariga myndigheter och kommuner i arbetet med 38-listan och det kommande åtgärdsprogrammet. Vattenråden är centrala i vattenförvaltningens arbete med att utveckla och uppdatera underlagen för kommande åtgärdsprogram. I vissa fall kan underlagen sägas vara åtgärdsprogram på lokal nivå. Vattenråden kan även samordna åtgärdsarbetet och vara drivande inom vissa specifika frågor i avrinningsområdet. Genom att ha en dialog kring vilka åtgärder som krävs för att nå god status hittar man de smartaste lösningarna. I arbetet med att minska effekter av övergödning och översvämningar kan tvåstegsdike (övre bilden) vara en lösning som fungerar bra på vissa platser. På andra platser kan det vara bättre med en våtmark. Foto övre bilden: Jonas Svensson. Exempel från 38-listan Länsstyrelsen har 16 punkter i 38-listan den behöver iaktta. Fyra av dessa är direkt riktade till länsstyrelsen medan de övriga är i samverkan med andra myndigheter eller kommunerna. 6 Åtgärdsprogram för Västerhavets vattendistrikt , 7 Underlagsmaterial per kust- och avrinningsområde, Naturvårdsverkets Handbok 2007:4. Status, potential och kvalitetskrav för sjöar, vattendrag, kustvatten och vatten i övergångszon. 9 Länk till SGU:s hemsida om bedömningsgrunder för grundvatten. 23

24 Ansvarsfördelning och roller inom vattenförvaltningen För att skapa den samverkan som avses i direktivet ska vattenmyndigheter och övriga länsstyrelser bilda referensgrupper med olika intressenter då det är lämpligt, oftast består referensgrupperna av vattenråd. Genom samverkansarbetet sprids kunskap och information till ett större område och ett stort antal människor, vilket figur 1 och figur 2 illustrerar. I de avrinningsområden där ett vattenråd finns blir samverkansaktörerna i första hand vattenmyndigheten, beredningssekreteriatet, vattenrådet och allmänheten. För att undvika besvikelser och orealistiska förväntningar måste ansvarsfördelning och roller inom vattenförvaltningen klargöras i ett tidigt skede. Figur 1. Figuren visar relationen mellan aktörerna i samverkansprocessen. Heldragen pil visar hur kommunikationen i normala fall förs mellan dessa aktörer. Streckad pil visar hur kommunikationen förs under vissa speciella omständigheter. Det är viktigt att de heldragna kommunikationsvägarna fungerar om samverkansprocessen ska fungera på ett tillfredställande sätt. 24

25 Figur 2. Genom en bra samverkansprocess kan relativt få personer på vattenmyndighet och beredningssekretariat nå ut till en stor grupp av människor. Kommunikationen är naturligtvis inte enkelriktad. Som all framgångsrik kommunikation går den åt båda hållen där övriga intressenters åsikter och synpunkter tas upp i vattenråden och förs tillbaka till beredningssekretariat och vattenmyndighet 25

26 26

27 Vattenmyndighetens roll och ansvar Vattenmyndighetens ansvar är, som tidigare nämnts, att uppmuntra och möjliggöra samverkan samt att skapa referensgrupper (oftast vattenråd). Vattenmyndigheten ska på olika sätt stötta beredningssekretariat och vattenråd i samverkansprocessen. Denna stöttning innebär till exempel att dela ut ekonomiska medel till vattenråden och beredningssekretariat för samverkansaktiviteter. Det innebär också att vattenråd och beredningssekretariat ska kunna utveckla sina kompetenser. Vattenmyndigheten har specialkompetens inom vissa områden, till exempel miljöekonomi, juridik och ekotoxikologi, och kan därmed bistå de andra samverkansaktörerna med kunskap. Vattenmyndigheten har även en viktig funktion i att informera aktörerna om viktiga moment i vattenförvaltningsarbetet och vid vilka tidpunkter olika frågor kommer att behandlas. Vi har skyldigheter inför kommande generationer att säkerställa en hållbar användning av naturens resurser. Miljöarbetet måste vara förankrat hos allmänheten och arbetet kan bli ännu bättre genom allmänhetens påverkan på myndigheter och beslutsfattare. Ekonomiskt bidrag till vattenråd När ett vattenråd bildas betalar vattenmyndigheten ut ett startbidrag. Redan bildade vattenråd får i nuläget ett årligt bidrag för att bedriva lokalt samverkansarbete. Bidraget kallas för driftbidrag. Storleken på driftbidraget varierar med vattenrådets geografiska storlek och antalet kommuner inom avrinningsområdet. Vattenmyndigheten har en ambition att fortsätta dela ut dessa bidrag, men kan inte garantera bidragsnivåerna då de bygger på en årlig budget som beslutas av regeringen. Utöver start- och driftbidrag kan vattenråden söka projektbidrag för samverkansprojekt, t.ex. vattendagar, lokala åtgärdsplaner och informationsinsatser. Vattenmyndigheten ger inte medel för konkreta åtgärder. För att få rätt till fortsatt stöd och ekonomiskt bidrag ska vattenråden årligen redovisa sitt arbete med lokal samverkan till vattenmyndigheten enligt den mall för en samverkansplan som finns i bilaga 4. 27

28 Genom att uppmuntra allmänhetens deltagande skapas en möjlighet att sammanföra den biologiska kompetens och erfarenhet som finns hos länsstyrelser med den kompetens och erfarenhet som finns hos allmänheten. Foto: Krister Skoog Beredningssekretariatens roll och ansvar Beredningssekretariatens ansvar är att bistå Vattenmyndigheten i genomförandet av vattendirektivet, samt att tillsammans med Vattenmyndigheten skapa referensgrupper. Beredningssekretariatets roll är också att på olika sätt stötta vattenmyndigheten och vattenråden i samverkansprocessen. Kontaktperson på länsstyrelserna Beredningssekretariatet ska säkerställa att aktuella vattenförvaltningsfrågor behandlas i vattenrådet och att vattenrådets frågor förs tillbaka till Vattenmyndigheten. Varje vattenråd har en ansvarig kontaktperson på något av länsstyrelsernas beredningssekretariat. Kontaktpersonen fungerar som en länk mellan vattenråd och Vattenmyndighet. Om avrinningsområdet sträcker sig över flera län har även vattenrådet andra kontaktpersoner. Ett exempel är Lagans avrinningsområde som rinner genom tre län: Jönköping, Kronoberg och Halland. Ansvarig kontaktperson för Lagans vattenråd tillhör Länsstyrelsen i Hallands län, men vattenrådet har även en kontaktperson på Länsstyrelsen i Kronoberg och en på Länsstyrelsen i Jönköping. Den ansvariga länsstyrelsen ser till att vattenförvaltningsarbetet mellan länsstyrelserna inom samma avrinningsområde fungerar på ett tillfredställande sätt. Det gäller inte bara samverkansarbetet, utan även frågor som rör exempelvis miljöövervakning och klassning. Kontaktpersonen är i regel adjungerad i vattenrådets styrelse och ger vattenråden aktuell information samt tar med sig aktuella frågeställningar tillbaka till både länsstyrelse och vattenmyndighet. Den adjungerade personen har närvaro-, yttrande- eller yrkanderätt, men sällan beslutanderätt. Kontaktpersonen ska aldrig sitta med som ordinarie eller ersättare i ett vattenråds styrelse. Hur mycket tid och engagemang som kontaktpersonen lägger på varje vattenråd varierar mellan olika vattenråd och under olika perioder. Det kan bero på var vattenrådet är i sin uppbyggnadsfas, om det uppstår problem inom vattenrådet, men också beroende på var i genomförandet 28

29 29

30 av vattenförvaltningscykeln arbetet är. Läs om vattenförvaltningscykeln i faktarutan. Om vattenrådet engagerar sig i andra projekt utöver lokal samverkan kan det behövas ett större engagemang från kontaktpersonen och från andra delar av länsstyrelsen. Vattenrådens samverkansplan (bilaga 4) är ett viktigt dokument för att hjälpa beredningssekretariatet att prioritera vilka möten och aktiviteter som man ska vara med på. Vattenrådets roll och ansvar Till skillnad från vattenmyndighet och länsstyrelse har vattenrådet inget direkt juridiskt ansvar att arbeta med samverkan. Men i och med att vattenrådet söker pengar från vattenmyndigheten skapas ett avtal i vilket vattenrådet tar på sig ett ansvar för att samverka på lokal nivå och att arbeta tillsammans med beredningssekretariat och vattenmyndigheter för att uppfylla vattendirektivet. Alla vattenråd är olika, både vad gäller den geografiska indelningen, dominerande miljöproblem inom avrinningsområdet och vilka intressen som finns representerade i vattenråden. Det är därför svårt ha en generell mall för hur samverkan ska gå till. Vattenrådet ska därför tillsammans med kontaktpersonen skriva en samverkansplan enligt den mall som finns i Bilaga 4. Vattenmyndigheten förbehåller sig rätten att bedöma om vattenrådets samverkansplan och rapportering är tillräcklig för medel ska betalas ut. Andra möjligheter för finansiering Om ett vattenråd vill arbeta med annat än vattenförvaltningsfrågor finns det möjlighet att söka pengar från olika håll. Exempel på stöd som finns att tillgå är LOVA (lokala vattenvårdsprojekt), LONA (lokala naturvårdssatningen), BÅ-medel (biologisk återställning), fiskevårdsmedel m.m. Vattenråden kan även kontakta länsstyrelser och kommuner för eventuell finansiering av projekt. 30

31 Kort om vattenförvaltningscykeln Vattenförvaltningen bedrivs i sexåriga cykler, vattenförvaltningscykel eller kortare förvaltningscykel, som innefattar ett antal återkommande moment. Den första cykeln avslutades i december Den innevarande cykeln sträcker sig fram till slutet av år Målet är att alla Sveriges vatten ska ha uppnått god kvalitet och kvantitet år En vattenförvaltningscykel omfattar en rad olika arbetsmoment som delvis bedrivs parallellt. Cykeln börjar med att alla vatten ses över och avgränsas i så kallade vattenförekomster. Samtidigt samlas data in på vattnets kvalitet. Denna del av vattenförvaltningen kallas för kartläggning och analys. Efter det fastställs miljökvalitetsnormer för vattenförekomsterna. Åtgärdsprogrammet talar sedan om vad som krävs för att bevara eller förbättra vattnets kvalitet så att normerna uppnås. Genom en övervakning kan ny uppdaterad information om vattnets kvalitet samordnas. Varje cykel sammanfattas i en förvaltningsplan som även rapporteras till EU-kommissionen. Den sexåriga cykeln innebär regelbundna kontroller av i vilken utsträckning miljökvalitetsnormerna uppnåtts och om nya normer krävs. Dessutom upptäckts om förändringar i miljötillståndet har gjort gamla bedömningar inaktuella, och de åtgärder som satts in har varit framgångsrika. Källa: 31

32 Vattenrådens engagemang i åtgärdsarbetet Kommuner och myndigheter kan inte skjuta över sitt ansvar i åtgärdsprogrammets 38-lista på vattenråden. Ett vattenråd är en frivilligorganisation vars huvudsakliga uppgift är att arbeta med lokal samverkan. Ett vattenråd kan om det vill arbeta med åtgärder men är inte skyldig att göra det. Även om åtgärdsprogrammet endast riktar sig till myndigheter och kommuner kan det i förlängningen innebära att andra inom ett avrinningsområde blir påverkade. För att nå miljökvalitetsnormerna kan ökade krav behöva ställas direkt på allmänhet och verksamhetsutövare. Ett exempel är när kommunerna, enligt punkt 33, ställer krav på hög skyddsnivå för enskilda avlopp, vilket kan få till följd att fastighetsägarna blir tvungna att ha mer långtgående rening än vad som normalt krävs. Ett annat exempel är när länsstyrelserna, enligt punkt 28, gör en översyn av befintliga tillståndspliktiga verksamheter. Det kan leda till att länsstyrelserna anser att verksamheten ska omprövas, med nytt tillstånd och mer omfattande villkor som följd. Att delta i åtgärdsarbetet Det är många vattenråd som utöver att arbeta med lokal samverkan vill engagera sig i arbetet med att uppnå miljökvalitetsnormerna genom att arbeta med åtgärder på lokal nivå. Vattenråden får därmed inflytande över hur arbetat med att uppnå miljökvalitetsnormerna ska se ut. Detta är ett engagemang som Vattenmyndigheten uppmuntrar. Med ett ökat engagemang kommer det att behövas större medel till vattenrådens aktiviteter och ställas högre krav på att kontaktpersoner, beredningssekretariat och övriga inom länsstyrelsen ska möta intresset från allmänheten. Vattenråden utgör därmed ett påtryckningsorgan på myndigheter och kommuner i genomförandet av åtgärdslistan och vattendirektivet. 32

33 Kommunikation är nödvändigt Det är viktigt att kommunikationen mellan vattenråd, vattenmyndigheten och beredningssekretariaten fungerar. För att undvika besvikelser och orealistiska förväntningar måste det redan på ett tidigt skede klargöras vilka delar av vattendirektivets genomförande som det går att samverka kring och vilka delar där det inte går att göra det. Det är också viktigt att alla inblandade parter förstår vilken roll och vilket ansvar de själva har i samverkansarbetet. Ett exempel är arbetet för att nå miljökvalitetsnormerna. Det övergripande ansvaret för detta ligger på myndigheter och kommuner och fastställs bland annat i åtgärdsprogrammet och 38-listan. För att uppnå miljökvalitetsnormerna kommer det att behövas åtgärder på lokal nivå. Det är dessa åtgärder som det finns möjlighet att samverka kring. Det är också lämpligt att samverka när vattenförekomsternas status ska bedömas och inför att miljökvalitetsnormerna ska revideras. Det är viktigt att kommunikationen inom samverkansarbetet fungerar. På ett tidigt stadium måste det klargöras vilka delar av vattendirektivets genomförande som det går att samverka kring och vilka delar där det inte går. Det är också viktigt att alla förstår vilken roll och vilket ansvar de själva har i samverkansarbetet. 33

34 34

35 Kunskaper och erfarenheter Samverkan är inte ett mål i sig, utan ett medel bland andra för att uppfylla målen inom vattenförvaltningen. Genom att uppmuntra allmänhetens deltagande skapas en möjlighet att sammanföra den biologiska kompetens och erfarenhet som finns hos länsstyrelser med den kompetens och erfarenhet som finns hos allmänheten. Beslutsfattandet blir bättre eftersom den då baseras på vetenskapliga data och på kunskap och erfarenheter hos dem som är mest berörda. Det säkerställer att innovativa och kreativa lösningar övervägs och att det skapas en förståelse och acceptans för nya tankesätt och lösningar. Rätt förutsättningar krävs för att samverkansarbetet ska fungera optimalt. Om förutsättningarna inte uppfylls blir detta ett hinder i samverkansarbetet och därmed i genomförandet av vattendirektivet. Att samverka är kostsamt och kräver tid och energi, men i slutändan ger det utdelning. En hög delaktighet får man om alla parter känner tillit för varandra, om processen är öppen och man är tydlig med vilka förväntningar man har på varandra. I Bilaga 2 lyfts ett antal förutsättningar och hinder i samverkansarbetet. Här ges också några exempel på hur man har arbetat för att gynna en god samverkansprocess. 35

36 Ordlista 38-listan: Se Åtgärdsprogram. Aktiv medverkan: Se Samverkan Beredningssekretariat: Beredningssekretariaten ska biträda distriktets vattenmyndighet. Inom varje länsstyrelse finns det ett beredningssekretariat som ska hjälpa till att samordna arbetet med vattenförvaltningen. Det betyder att det kan finnas både en vattenmyndighet och ett beredningssekretariat inom en länsstyrelse. Egenkontroll: Kravet på egenkontroll innebär att verksamhetsutövare regelbundet ska kontrollera verksamheten och dess påverkan på miljön. Se även faktarutan på sida 18. Ekologisk status: Den ekologiska statusen är en sammanvägning mellan biologiska, fysikalisk-kemiska och hydrologiska kvalitetsfaktorer för ytvatten. Tillståndet bedöms enligt en femgradig skala: hög, god, måttlig, otillfredsställande och dålig status. Förvaltningscykel: Vattenförvaltningen bedrivs i sexåriga cykler, vattenförvaltningscykel eller kortare förvaltningscykel, som innefattar ett antal återkommande moment. Se även faktarutan på sida 31. Kemisk status: Den kemiska statusen bestäms av halterna förorenande ämnen. Tillståndet bedöms enligt en tvågradig skala: god status eller ej god status. Kvantitativ status: Grundvattenförekomsternas kvantitativa status anger om vattenuttagen är i balans med grundvattenbildningen. Tillståndet bedöms enligt en tvågradig skala: god eller otillfredsställande status. Miljökvalitetsnormer (MKN): Miljökvalitetsnormer anger vilka krav som gäller för vattenkvaliteten och vattenkvantiteten inom ett visst geografiskt område och vid en viss tidpunkt. Myndigheter och kommuner ansvarar för att miljökvalitetsnormerna följs, till 36

37 exempel genom tillsyn och prövning av verksamheter. Ramdirektivet för vatten: Detta direktiv kallas också för vattendirektivet eller bara direktivet och förbinder samtliga EU-länder att arbeta på ett gemensamt sätt med vattenfrågor. De övergripande målen med direktivet är att strukturen och funktionen hos de akvatiska system (till exempel våtmarker) som är förbundna med ytvatten ska vara god (god ekologisk status) och att grundvattenuttaget ska vara i balans med grundvattenbildningen (god kvantitativ status). Både ytvatten och grundvatten ska också vara så fritt från gifter som möjligt (god kemisk status). Läs mer i faktarutan på sida Recipientkontroll: Innebär att miljöförhålladena i ett påverkat område övervakas. Recipientkontrollprogrammen utgår från miljöbalken och beslutas av regeringen, länsstyrelser, kommuner eller andra myndigheter. Syftet är att a) belysa miljöeffekterna av utsläpp och föroreningar b) undersöka samband mellan miljöns tillstånd och eventuella förändringar som uppstått till följd av föroreningar c) ge underlag för att planera, utföra och utvärdera miljöskyddande åtgärder. Se även faktarutan på sida 19. Samråd: Samråd är den lagstadgade process där man innan beslut kring ett framtaget förslag efterfrågar synpunkter från de som berörs. Ett formellt samarbete. Samverkan: Innebörden för begreppen samverkan och aktiv medverkan är samma och betyder att allmänheten bjuds in för att tillsammans med ansvariga myndigheter, vanligen länsstyrelser och vattenmyndigheter, arbeta för att vattendirektivets mål nås.samverkan beskrivs också som allt samarbete innan ett slutligt samrådsförslag är klart, det vill säga att redan från början bli informerad och vara med och utforma tankar och förslag. Ett informellt samarbete. Tillhandahållande av information: Med hjälp av broschyrer, hemsidor och möten möjliggöra för övriga intressenter att ta del av så mycket information som möjligt kring vattenförvaltningens arbetet. 37

38 Underlagsdokument: Till grund för åtgärdsprogrammet finns ett underlag som samlat i underlagsdokument för varje kust- eller huvudrinningsområde Vattendistrikt: Genomförandet av vattendirektivet har inneburit ett nytt sätt att tänka kring vattenfrågor. Det finns nu en helhetssyn på vattnet där avrinningsområdena är utgångspunkt för arbetet. Det är alltså vattnets naturliga gränser och inte de administrativa gränserna mellan till exempel kommuner och län som styr arbetet. Sverige har delats in i fem vattendistrikt med fem vattenmyndigheter: Bottenviken, Bottenhavet, Norra Östersjön, Södra Östersjön och Västerhavet. Vattenförekomst: En avgränsad del av ett vattenområde, till exempel ett grundvattenområde, en sjö, en del av ett vattendrag eller ett kustområde Vattenmyndighet: Vattenmyndigheterna består av fem länsstyrelser som ansvarar för varsitt vattendistrikt. Myndigheterna har av regeringen utsetts som ansvariga för att genomföra vattendirektivet och ska därmed även uppmuntra och möjliggöra samverkan Vattenråd: Vattenmyndigheter och övriga länsstyrelser ska när det är lämpligt bilda referensgrupper med olika intressenter Det sker oftast i formen av ett vattenråd. Tanken med vattenråden är att det ska vara ett forum som samlar alla intressenter inom ett avrinningsområde och där man kan diskutera de olika frågor som dyker upp kring vatten. Åtgärdsprogram: För Västerhavet finns det ett åtgärdsprogram som ska leda till att miljökvalitetsnormerna uppfylls. Åtgärderna är preciserade i en lista om 38 punkter, som ofta kallas för 38-listan. Ansvaret för att genomföra åtgärderna ligger på myndigheter och kommuner. Länk till Åtgärdsprogram för Västerhavets vattendistrikt : atgardsprogram-vasterhavets-vattendistrikt aspx 38

39 Övrig intressent: Övriga intressenter består av andra myndigheter, kommuner, organisationer, verksamhetsutövare och enskilda som berörs av arbetet med vattenförvaltning. Läs mer på webben! Information om bilagor I bilagorna kan du läsa mer om vattendirektivet och samverkansarbetet. Bilagorna finns bara i elektronisk form. Du hittar dessa på Vattenmyndighetens webbplats: Bilaga 1: Arbetsplan Beskriver vilka särskilda frågor i vattenförvaltningen som det är viktiga att samverka kring. Bilaga 2: Förutsättningar och hinder för en god samverkansprocess Beskriver vilka förutsättningar som krävs för att få en god samverkansprocess i vattenförvaltningen samt vilka hinder man kan möta i det arbetet. Bilaga 3: Direktivet och Svensk rätt En sammanställning av de svenska lagparagrafer och de artiklar i ramdirektivet för vatten som styr deltagandet i vattenförvaltningen. Bilaga 4: Rapporteringsmall för vattenrådens samverkansplan Ska fyllas i och skickas in årligen till Vattenmyndigheten för erhållande av driftsbidrag. 39

40 40