FROM THE COLLEGIUM FOR DEVELOPMENT STUDIES DEC Kvicksilver en global miljöfara

Transkript

1 No1 FROM THE COLLEGIUM FOR DEVELOPMENT STUDIES DEC 2005 Kvicksilver en global miljöfara Emma Frankl För Kollegiet för utvecklingsstudier, Uppsala universitet Flaskor med 34,5 kg kvicksilver i vardera, från bl a EU (den blå till vänster), som spridits i en guldgrävarby på Filippinerna. I Sverige är kvicksilvrets negativa effekter på människa och miljö välkända,och vi har kommit långt när det gäller att avveckla användningen av kvicksilver.även i Europa begränsas användningen av kvicksilver alltmer. Marknaden finns nu främst i u-länder, där det bland annat används i småskalig guldutvinning, vilket får enorma hälso- och miljökonsekvenser för invånarna både på kort och lång sikt. Stora kvantiteter (30 40 ton) kvicksilver utvinns ur exporterad svensk zinkmalm och det finns misstankar om att detta kvicksilver används bland annat i guldutvinningen. Den 16 november 2004 anordnade Kollegiet för utvecklingsstudier vid Uppsala universitet och forskarskolan vid Centrum för Miljö- och Utvecklingsstudier (Cemus) ett seminarium med rubriken Vart tar Sveriges kvicksilver vägen? Om miljöfarlig verksamhet i utvecklingsländer. Kollegiet för utvecklingsstudier Övre Slottsgatan 1 SE Uppsala, Sweden

2 Seminariet behandlade problematiken med giftiga produkter från rika länder, som hamnar i fattigare länder, och vilka konsekvenser detta kan få. Vad gör Sverige för att minska användningen av kvicksilver globalt? Vad kan svenska gruvföretag göra för att se till att kvicksilvret inte hamnar i orätta händer? Vilka miljökrav kan man ställa på fattiga länder? Vilket ansvar har u-länderna själva när det gäller användandet av kvicksilver? Vad finns det för alternativa guldutvinningstekniker? Vilken roll kan svenska konsumenter spela genom att efterfråga guld som utvunnits på ett mer miljövänligt sätt? Farligt miljögift Kvicksilver (Hg) är ett av de allra farligaste miljögifterna och har, även vid låga halter, negativa hälsoeffekter på människor och däggdjur, framförallt på nervsystemet och dess utveckling. Gravida kvinnor överför giftet från maten till fostret, och detta kan då hämmas i sin mentala utveckling. Kvicksilver är ett grundämne och kan aldrig brytas ned eller förstöras genom kemiska reaktioner. Istället omvandlar mikroorganismer i mark och vatten den giftiga metallen till en ännu giftigare förening, metylkvicksilver, vilken lätt tas upp av organismer. Denna förening bioackumuleras, dvs. lagras i biologiskt material. Halterna ökar genom hela näringskedjan, när man går från växtätare upp till rovdjur. Befolkningsgrupper som äter mycket marin mat, t.ex. fisk, drabbas hårt. Kvicksilver som en gång spridits i miljön utgör alltså ett hot mot människor, djur och natur under en lång tid framöver. Kvicksilver har ett högt ångtryck, vilket gör att det avdunstar lätt, även från fast tillstånd. Eftersom metallångan kan transporteras i atmosfären över långa avstånd och under upp till ett år innan den deponeras till exempel med regn, är användningen av kvicksilver ett globalt miljöproblem (Selinus et al., 2003:370 ff.). Största delen av det kvicksilver som faller ner över Sverige kommer från utsläpp i Europa, men vi får också över oss kvicksilver från andra delar av världen. Man räknar med att det faller ner 4,2 ton kvicksilver per år över Sverige, trots att svenska utsläpp endast är 0,7 ton. Genom denna luftdeposition ökar halten av kvicksilver i svensk skogsmark med 0,5 procent per år (Kemikalieinspektionen, 2004). Enligt Förenta Nationernas miljöprogram (UNEP) släpps det ut 2000 ton kvicksilver varje år. Idag är det förbränning av kol som är den enskilt största källan till det globalt spridda kvicksilvret (UNEP, 2002). Kvicksilver används främst som analyskemikalie och i produkter som batterier, lampor, elektriska komponenter och tandamalgam. Det används även för att producera klor och lut och vid småskalig guldutvinning, då man använder sig av den så kallade amalgameringsmetoden. De industrialiserade länderna håller dock på att fasa ut användningen av kvicksilver (Selinus et al., 2003:371). Bland annat kommer klor-alkaliindustrin i EU inom de närmaste åren att byta till kvicksilverfri teknik (Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen, 2004). Enligt Lars Hylander, forskare och docent vid Uppsala universitet och en av talarna vid seminariet, är nu det främsta användningsområdet för kvicksilver troligen småskalig guldutvinning i utvecklingsländer runt om i världen. Andra bedömare (EU, 2004) menar dock att batteritillverkning i Asien kan vara det största användningsområdet. Småskalig utvinning i stor skala Metoden att utvinna guld med kvicksilver kallas för amalgamering; den användes mycket i Amerika på till talen. Under större delen av 1900-talet användes knappt denna teknik, men den kom i ropet igen i början på 1980-talet, då guldpriserna sköt i höjden (Hylander och Meili, 2005). Själva metoden är enkel: man krossar malm som sedan Mald jord masseras mot plåtar täckta med kvicksiler för att guldkorn ska fastna i detta. Amalgam bildas. blandas med vatten och kvicksilver. Kvicksilvret reagerar då med det guld som finns i malmen och bildar amalgam. För att inte missa något guld tillsätter man kvicksilver i överskott. Därefter lägger man amalgamet på en spade eller liknande och hettar upp det. Eftersom kvicksilver har en förhållandevis låg kokpunkt, avdunstar det lätt och kvar blir metallerna som har amalgamerats, främst guld (Selinus et al., 2003:371). Den avdunstande kvicksilverångan är mycket giftig, och guldgrävarna drabbas ofta av kvicksilverförgiftning med bland annat tunnelseende och balansrubbningar.så småningom regnar kvicksilverångan ner och rinner ut i floder och sjöar, där den omvandlas till den ännu giftigare föreningen metylkvicksilver. Med amalgamering kan man utvinna ungefär hälften av allt guld som finns i malmen.att utvinna guld med hjälp av cyanid är mer effektivt (ca 90 procent) 2

3 Det bildade amalgamet upphettas därefter på en spade så att kvicksilvret avdunstar men samtidigt mer kostsamt och denna metod används därför främst i storskalig utvinning. Från malm på Filippinerna fås en metallblandning som består av 60 procent guld och 40 procent silver. Guldproduktion med hjälp av kvicksilvermetoden uppskattas till ca ton guld per år,vilket svarar för ca procent av det guld som utvinns, totalt sett. I ett fåtal länder är den småskaliga guldutvinningen den dominerande, men vanligtvis utgör den en femtedel till en tredjedel av guldutvinningen i landet. Utvinningen medför mycket stora emissioner av kvicksilver,ca ton per år, alltså ungefär är lika mycket som det guld som utvinns (Hylander och Meili, 2005). Enligt Hylander är det emellertid problematiskt att använda begreppet småskalig guldutvinning. Dels är det ofta är en ganska storskalig och mekaniserad industri, dels kan man missledas och guldet blir kvar på spaden. Bilderna kommer från guldutvinning i Venezuela. att tro att det omfattar ett litet antal utövare, vilket inte heller stämmer. Idag räknar man med att denna industri sysselsätter cirka miljoner människor i 50 olika länder runt om i hela världen, bland annat i Latinamerika, Afrika, Kina, Filippinerna och Indonesien. Kvicksilver i överflöd Enligt Hylander är den enkla tekniken en av förklaringarna till att man använder sig av kvicksilver vid utvinningen. Men för guldgrävarna är det också en ekonomiskt gynnsam metod, eftersom de inte betalar för miljökostnaderna. Ett gram guld köper nästan ett kilo kvicksilver, på grund av att kvicksilverpriset rasat till mindre än en tiondel sedan 1960-talet, då man började förstå hur giftigt kvicksilver var och produktionen minskade drastiskt producerades ton nytt kvicksilver, och år 2000 hade produktionen sjunkit till ca ton, 1 främst därför att man i de industrialiserade länderna försöker ersätta kvicksilver med mindre giftiga alternativ (Hylander och Meili, 2005). Sverige har till exempel strikta restriktioner för utsläpp av kvicksilver, liksom exportförbud (kvicksilver, kemiska föreningar, avfall), förbud att tillverka, sälja, importera och exportera vissa varor samt krav på slutförvaring av kvicksilver och kvicksilverhaltigt avfall (Kemikalieinspektionen, 2004). Som en konsekvens av ett regeringsuppdrag 2003 lade Kemikalieinspektionen (KemI) 2004 fram en utredning med bland annat förslag på ett generellt kvicksilverförbud i Sverige. Världens viktigaste producent av kvicksilver finns idag i Almadén i Spanien (Hylander och Meili, 2005). Det är dock oklart huruvida denna gruva fortfarande är i drift eller inte sedan juli Men även Sverige bidrar till kvicksilverproduktionen i världen. Kvicksilver förekommer naturligt även i svensk berggrund, och vid malmbrytning förädlas malmen till koncentrat eller slig (exempelvis kopparslig eller zinkslig) vilka är förorenade med kvicksilver. Eftersom det inte finns något svenskt zinksmältverk, exporteras zinksligen till Norge, Finland, Belgien och Tyskland. Där avskiljs kvicksilvret och behandlas olika, beroende på de nationella regler som gäller. Enligt Hylander säljs kvicksilvret till fattiga länder med mindre strikt utformad miljölagstiftning, till exempel Brasilien, som importerar det som tandamalgam. Men 90 procent av det kvicksilver som enligt importen är avsett för tandamalgam används illegalt i den småskaliga guldutvinningen. Exporten av den svenska zinksligen är inte förbjuden och omfattas inte heller av KemIs nya förslag till generellt förbud av kvicksilver. I regeringsuppdraget till KemI om utredning ingick inte att utreda begränsning av utförsel av naturligt förekommande kvicksilver, vilket gjorde att man missade denna typ av export. Enligt Petra Ekblom, ekotoxikolog på KemI och ytterligare en av föreläsarna på seminariet samt den som 3

4 ledde utredningsarbetet, fanns det heller ingen möjlighet att göra detta inom den givna tidsramen. Hon menar att det mest effektiva sättet att komma åt denna export är att införa strängare regler inom EU och globalt, för att på så sätt begränsa användningen av kvicksilver. Sverige har också försökt påverka EUkommissionens förslag till strategi för att skydda människor och miljö från kvicksilver. Strategin blev klar den 28 januari 2005 och omfattar produktion, användning, utsläpp och avfallshantering (Commission of the European Communities,2005). Kommissionen föreslår bland annat införandet av ett exportförbud 2011, vilket enligt Ekblom måste ses som ett stort framsteg även om Sverige hade velat sätta ett tidigare datum. Inom FN jobbar UNEP med att få länder att bli uppmärksamma på problemen kring kvicksilver, och man har nu diskuterat frågorna på en rad så kallade regeringsmöten (governing councils).vid det senaste, som hölls i Nairobi i februari 2005, drev EUs medlemsländer gemensamt kravet om bindande regler på global nivå för att begränsa utsläpp och användning av kvicksilver, men man fick tyvärr inte gehör för det. Det är främst USA som motsätter sig bindande begränsningar. Istället beslutade man att fortsätta använda sig av frivilliga styrmedel och satsa på information om riskerna med kvicksilver, dvs. samma strategi som redan tillämpas utan nämnvärd framgång. Om två år ska frågan tas upp inom UNEP igen. Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket har tagit fram en gemensam svensk strategi rörande bland annat kvicksilver (2004), där man driver frågor som: exportförbud för kvicksilver från EU. Eftersom EU håller på att ställa om sin klor-alkaliindustri till kvicksilverfri teknik kommer det inom de närmaste åren att frigöras upp till ton kvicksilver. Länderna bör själva ta ansvar för sitt kvicksilver och slutförvara det för att förhindra att det kommer ut på världsmarknaden och dumpar priserna ytterligare; Varför används kvicksilver? Enkel teknik Tillsätt, rör om, spola och bränn! stopp för nyproduktion av kvicksilver; fortsatt utfasning av kvicksilver i produkter (t.ex. tandamalgam, batterier och mätinstrument) med total utfasning som mål; stopp för återvinning av kvicksilver, som bör tas ut ur kretsloppet och slutförvaras; användande av tillgänglig teknik för att minska kvicksilverutsläpp; en aktiv EU-roll i arbetet för att få till stånd globala åtgärder mot kvicksilver. Vems ansvar? Men vems är då egentligen ansvaret för den miljöfarliga hanteringen av kvicksilver inom den småskaliga guldutvinningen? Vilket ansvar kan och bör exempelvis företagen som tillhandahåller produkten ta? Svenska gruvföretag vet, enligt Lars- Åke Lindahl från svenska gruvbranschorganisationen SweMin, vart de skickar sina produkter, och all zinkslig säljs inom EU (samt till Norge). Han menar emellertid att företagens eller producenternas moraliska ansvar för de produkter GULD Fysiskt möjligt Smältpunkt 39 C (jfr Au 1 065) Löser upp guld Kokpunkt 357 C (jfr Au 3 700) Ekonomiskt gynnsamt 1 g Au kan köpa nästan 1 kg Hg Tre anledningar till att kvicksilver används för guldutvinning. Källa: Lars Hylander. de sätter på marknaden inte kan sträcka sig hur långt som helst. Man säljer till en kund, som i sin tur säljer till en annan kund,som i sin tur producerar något som sätts på marknaden, osv. Boliden, exempelvis, exporterar zinkslig till sitt dotterbolag i Finland, som i sin tur renar den men inte får deponera kvicksilvret inom landet. Därför exporteras det till kunder i Europa, varifrån det ibland exporteras vidare, eventuellt till u-länder. Men enligt Lindahl har Boliden följt upp sina kunder utan att upptäcka några oegentligheter, även om de inte vet vem som är slutförbrukare av deras kvicksilver. Att koppla ihop den svenska exporten av kvicksilverhaltig zinkslig till Finland med problemen kring den småskaliga guldutvinningen är olyckligt, menar Lindahl vidare. Istället borde man se stora seriösa gruvföretag som en del av lösningen på problemet. Det är viktigt att ta fram nya attraktiva tekniker, och där kan gruvföretag spela en viktig roll med sitt tekniska kunnande. Boliden har varit engagerat i teknikutveckling inom olika Sidaprojekt. Gruvbranschen kan även jobba med utbildning och lokalt samarbete för att minska användningen av 4

5 kvicksilver. Men detta förutsätter politisk vilja i de länder som har guldutvinning, och inom EU när det gäller regler för export, slutförvaring osv. Vilket ansvar har då utvecklingsländerna själva när det gäller problemen kring kvicksilver vid guldutvinningen? Lars-Erik Birgegård, miljödebattör i miljöoch utvecklingsfrågor samt seminarieföreläsare, menar att det finns ett antal aktörer (stat, företag och allmänhet) som agerar utifrån olika förutsättningar,som man måste ta hänsyn till och som styr handlandet. Ibland vet man men kan inte agera på grund av en svag stat eller brist på val. Ibland vet man och kan men vill inte agera på grund av korruption, höga kostnader, företagens vinstintresse eller därför att man gör andra bedömningar. Det kan också handla om att man inte vet och på grund av bristande kunskap agerar i god tro. Det är den svaga och ofta korrumperade staten i fattiga länder tillsammans med de ofta utländska företagens vinstintressen som utgör de största hindren mot att driva miljöfrågor, menar Birgegård. Det bästa och mest effektiva sättet för att komma åt problemen är att stödja krafter i det civila samhället. Miljölagstiftning är troligtvis inte lika effektivt men visar på en vilja som bör stödjas av i-länder. Det är dessutom mycket viktigt att driva på lagstiftningen i i-länderna, eftersom mindre seriösa företag struntar i frivilliga överenskommelser om straffansvar inte finns, varvid seriösa företag kan slås ut. Med ett förbud inom EU mot produkter som innehåller kvicksilver blir det inte lika ekonomiskt lönsamt att producera sådana varor, eftersom man inte kan exportera dem till flera i-länder. Inom Sverige bör vi också fundera kring vårt eget perspektiv och hur relevant det är i andra sammanhang. I Sverige finns ett allmänintresse för miljön, en stark politisk vilja och en långt driven ambition. Men är denna ambition relevant i ett annat sammanhang? Ibland måste vi kanske sänka ribban och ta det som är riktigt viktigt, menar Birgegård. Det är också viktigt att ställa kvicksilverproblematiken mot det faktum att flera miljoner människor är sysselsatta inom den småskaliga guldutvinningen, påpekade Lindahl. Om man räknar med att dessa i sin tur försörjer sina familjer är det åtskilliga miljoner som är indirekt beroende av utvinningen för att överleva. Jenny Öhlander och Sofie Lücke Guldhaltig jord spolas ner i kvarn och centrifug. Utvinning i Brasilien. (studenter vid Evolutionsbiologiskt centrum, Uppsala universitet) som nyligen gjort ett examensarbete bland guldgrävare på Filippinerna presenterade liknande erfarenheter. En del av guldgrävarna konstaterade där: Mercury is keeping us alive (Lücke, 2004; Öhlander, 2005). Att så skulle vara fallet är ofta en missuppfattning, enligt Hylander. De som använder kvicksilver i småskalig guldutvinning är ofta personer som har uthålliga försörjningsalternativ som lantbruk och fiske, men de tjänar för tillfället bättre på guldutvinningen. När guldet tagit slut, kan en återgång till fiske däremot vara omöjlig på grund av förgiftning. Miljövänligt guld Hur ser då vårt eget ansvar som guldkonsumenter ut, när det gäller användningen av kvicksilver? Det mesta av guldet som produceras används för att göra smycken som köps i rika länder. Den enskilde konsumenten kan påverka genom att aktivt efterfråga guld som producerats på ett mer miljövänligt sätt. Frågan är om det är möjligt att särskilja guld som utvunnits med hjälp av kvicksilver och guld som utvunnits med hjälp av andra, mer miljövänliga metoder så kallat grönt eller rent guld. Mycket guld återvinns, och det är svårt att spåra ursprunget. Intresset från konsumenter, juvelerare och leverantörer har hittills varit mycket svagt, enligt Hylander. Detta bekräftas av de erfarenheter Boliden gjort, då de velat marknadsföra sin svenska guldproduktion som ren. Man vinner förmodligen juvelerarnas intresse för miljöcertifiering bäst, om man undanröjer okunskapen bland konsumenterna om länken mellan kvicksilver och guldutvinning en okunskap som gör intresset svalt från såväl producenter som guldhandlare att marknadsföra kvicksilverfritt eller grönt guld. När efterfrågan uppstår, kan guldhandlarna börja ställa krav på producenterna.birgegård menar att konsumenternas makt i just detta fall troligtvis är mycket viktig, ja, viktigare än både lagstiftning och ny teknik. Ny alternativ teknik Vilka alternativa metoder finns för att producera grönt guld? En ny, lovande, ren teknik är en amerikansk uppfinning, där man använder sig av magnetrännor. Hittills har den bara prövats på ett fåtal platser men med positiva resultat: man har ibland fått ut upp till 90 procent av guldet (att jämföras med amalgameringsmetodens 50 procent). Med hjälp av ett magnetiskt skikt i botten på en aluminiumränna sedimenterar partiklar med hög densitet (guld) och 5

6 lägger sig i botten av rännan. Partiklarna som fastnat i räfflorna skrapas ner i en vaskpanna,varefter man vaskar fram guldet på traditionellt vis.tekniken måste göras minst lika effektiv och enkel att använda som amalgameringsmetoden för att kunna bli ett alternativ för guldgrävarna, men den är redan förhållandevis enkel och billig och därför ett ekonomiskt möjligt alternativ. Magnetrännorna innebär en investering på ca kronor, vilket motsvarar två månadsransoner kvicksilver. Men det är en engångskostnad som man tjänar in på ganska kort tid (Lücke, 2004; Öhlander, 2005). För att kunna övertala brukarna att gå över till en ny teknik är det dock, enligt Birgegård, viktigt att guldgrävarna själva är med och tar fram och/eller utvecklar tekniken.det är brukaren som måste stå i centrum, och utgångspunkten måste vara att det är en bra teknik för dem; de vet precis vad de behöver. Det är också viktigt att marknaden blir intresserad. Den största utmaningen när det gäller spridning av kvicksilver är troligtvis de ca ton kvicksilver som förväntas frigöras inom EU, då man övergår till kvicksilverfri teknik inom klor-alkaliindustrin (Hylander och Meili, 2005). Eftersom avfallet är så pass rent, ser många det inte som ett avfall utan som en produkt man kan sälja vidare. Risken är att priset sjunker ytterligare, om detta kvicksilver kommer ut på världsmarknaden. Den nya kvicksilverstrategin som kommissionen presenterade i början av året, och som beslutades av Europeiska Rådet i juni 2005, var ett steg i rätt riktning. Det är därför viktigt att försöka få till stånd en tidigareläggning av exportförbudet från 2011 samt ett beslut om slutförvaring. En bindande konvention på global nivå är också av yttersta vikt. Länken mellan kvicksilver och guld är ganska okänd för de flesta som köper smycken. Det krävs mer information för att väcka såväl konsumenternas som producenternas intresse för grönt kvicksilverfritt guld. Om konsumenternas konsumtionsmönster får styra produktionen av guld kan det leda till ett minskat användande av kvicksilver. Men här finns också en stor och viktig utmaning för de företag som vill marknadsföra sig som miljömedvetna och som skulle kunna gå i förväg. Billigt kvicksilver blir dyrt Lösningen på kvicksilverproblematiken är säkerligen inte bara en utan omfattar såväl ny teknik, skärpta lagar och regler (inte minst i de industrialiserade länderna) som konsumentinformation för att få igång en efterfrågan på grönt kvicksilverfritt guld. Även det nya svenska förslaget till kvicksilverförbud innehåller en del undantag,beroende på att man menar att det saknas realistiska alternativ till bland annat lysrör. Men kostnaderna för att sanera det kvicksilver man släpper ut i miljön är enorma, och det billiga kvicksilvret blir sannolikt mycket dyrt i längden. 1 En hel del kvicksilver återanvänds också återvanns ton kvicksilver (Maxson 2004) Referenser: Commission of the European Communities Communication from the Commission to the Council and the European Parliament. Community Strategy Concerning Mercury [SEC(2005) 101]. (4 april 2005) Hylander, L.D. and Meili, M The rise and fall of mercury: converting a resource to refuse after 500 years of mining and pollution. Critical Reviews Environmental Science and Technology. 34:1 36. Kemikalieinspektionen Kvicksilver Utredning om ett generellt nationellt förbud. Rapport 2/04. (4 april 2005) Lücke, S Evaluation of a new, mercuryfree method for small-scale gold mining in the Philippines. Minor Field Study 109, Arbetsgruppen för Tropisk Ekologi, (Committee of Tropical Ecology), Uppsala University, Uppsala, Sweden. Maxson, P Mercury flows in Europe and the world:the impact of decommissioned chlor-alkali plants. Prepared by Concorde East/West Sprl for the European Commission (Environment Directorate), final report, Brussels, Belgium. (4 april 2005) (4 april 2005) Naturvårdsverket och Kemikalieinspektionen Strategi för arbetet med kvicksilver, kadmium och bly inom EU och internationellt. (4 april 2005) Selinus, O., Hylander, L. D., Rydén, L. och Migula, P Metal Flows and Environmental Impact. : L. Rydén, P. Migula and M. Andersson (red.) Environmental Science. Understanding, protecting, and managing the environment in the Baltic Sea region. Uppsala: Baltic University Press, pp United Nations Environmental Programme (UNEP) Global Mercury Assessment Chemicals. United Nations Environmental Programme Report No , Geneva: Switzerland port/final%20assessment%20report.htm (4 april 2005) Öhlander, J An investigation of an environmentally benign method for small-scale gold mining in the Philippines. Minor Field Study 111,Arbetsgruppen för tropisk ekologi (Committee of Tropical Ecology), Uppsala University, Uppsala, Sweden. 6

7 Peopled Economies: Conversations with Stephen Gudeman Staffan Löfving, editor Reviewed and funded by the Swedish Research Council Distributed by Almqvist & Wiksell International Uppsala: Collegium for Development Studies, 2005 ISBN Price: SEK 134,- The dominance of neoclassical economics within organizations like IMF, the World Bank and even the UN is currently subject to critique from a wide range of perspectives, including the sociology and anthropology of economy. But disciplinary boundaries hamper the emergence of new theory and of viable alternatives to the regime of neoclassical economics. In contrast, Peopled Economies contributes to a reassessment of issues like poverty, development, and the power of globalization by offering a series of transdisciplinary conversations on economic life, and by asking key questions about the relation between culture and economy. It centres on the writings of one of the world leading economic anthropologists, Stephen Gudeman, who ends the book with a response to his critics and an extension of his work. Peopled Economies is the first volume of INTERFACE a new publication series from the Seminar for Development Studies and a forum for transdisciplinary exchanges of research and scholarly curiosity. It aims at critically exploring issues traditionally associated with the field of development studies. Individual articles and theme-oriented volumes engage with a variety of theoretical debates in social science and the humanities. It encourages an open dialogue between scholars with different experiences of life and research on topics such as colonialism, democracy, economy, ethnicity, feminism, geo-politics, globalisation, imperialism, nationalism, poverty, rights, violence, and the past and future of the division between socalled first and third world countries and concerns. This original, state-of-the-art volume not only honors the pathbreaking achievement of Stephen Gudeman but also represents a key document in the critique of neoclassical economics and the reconstruction of economic anthropology. James C. Scott, Sterling Professor of Political Science and Anthropology,Yale University The essays in this collection are singularly well argued and relevant. Read, enjoy and take part in the discussion! Richard Swedberg, Professor of Sociology, Cornell University Peopled Economies will be an important asset to students and researchers representing various fields of scholarship at the intersection of culture, narrative and the economy Gislí Pálsson, Professor of Anthropology, University of Iceland Orders could be sent to: Akademibokhandeln City P.O.Box 7634 SE Stockholm Phone: Fax:

8 from the Collegium for Development Studies kommer från och med december 2005 att ersätta Kollegiets tidigare serie Newsletters. I Notes kommer vi att ge korta referat från seminarier samt kommentarer till aktuella utvecklingsfrågor i form av fristående artiklar. Notes kommer att finnas dels i en tryckt version som kan beställas från Kollegiet, dels publicerad på vår hemsida. I serien Newsletters har följande nummer utgivits: Nr 1: Knowledge as a Public Good Also for the Poor? Nr 2: Is Poverty a Structural Cause of Violence? Nr 3: Participatory Action Research and Participation in Development Nr 4: EMU-debatt med fokus på global rättvisa.vad innebär EMU för världens fattiga? Nr 5: Internally Displaced Persons a Structural Problem or a Contingency? The Case of Colombia Nr 6: Paramilitarism and the Demobilisation Process in Colombia Samtliga Newsletters kan laddas ner från Kollegiets hemsida Editor: Mia Melin Foto: Lars Hylander Print: Reklam & Katalogtryck