medmänsklighet. Här lär sig eleverna att klara sin vardag Sidan 10 14

Transkript

1 medmänsklighet. Din tidskrift från biståndsorganisationen IM Nr 01/2012 Här lär sig eleverna att klara sin vardag Sidan Stolta vinnare IM-priset hjälpte Elisabeth och Peter att ta viktiga steg i livet. Sidan 6 7 Miljövänliga glasögon Miljökonferens i Amman samlade eldsjälar från olika biståndsorganisationer. Sidan Nya IM Fair Trade Piet Hein Eeks design är ett exempel på IM Fair Trades nya satsning. Sidan 20

2 LEDAREN Vi är några månader in på det nya året och ser framåt. IM har flyttat till nya lokaler och vi trivs. Nya regionchefer är på väg ut i världen och vi planerar för fullt för årsmötet i Varberg som har rubriken IM påverkar världen. Just påverkan är en viktig del i vårt arbete. Här i Sverige gör vi vad vi kan för att påverka biståndspolitiken i den riktning som vi tycker ger bäst nytta. Vi arbetar med integration och träffar dagligen barn och unga som är nya i Sverige. Ute i världen gör vi vad vi kan för att alla människor ska få ta del av sina rättigheter. Inte minst kvinnor och barn. I det här perspektivet vill jag lyfta IMs arbete med att stärka kvinnor ekonomiskt. Vi arbetar med utbildningsinsatser och med utvecklingsarbete riktade till kvinnor. Allt för att fler kvinnor ska kunna ta steget att driva egen eller gemensam verksamhet och på det sättet stärka sin ekonomiska status. Först då får de makt över sina egna liv och familjens liv. För att lyckas med det måste både sociala mönster och rådande maktförhållanden brytas. Vi stödjer människor med initiativ som vill förändra sin och sin omgivnings situation. Vi hjälper människor att organisera sig. De goda cirklar som skapas blir en del av större förändringsprocesser. Jag vill tro på en bättre värld och för att det ska bli verklighet behöver de stora systemen förändras likväl som de små. Ibland är det en utmaning att se förändringen just för att den går i så små steg. Vi på IM tror på det vi gör. Vi tror på hjälp till självhjälp och på varje individs egen kraft. Var med oss i kampen för varje människas rätt till arbete och försörjning. Stöd oss med din gåva och var med i det utvecklingsarbete som pågår varje dag. I det här numret av Medmänsklighet kan du läsa om IM-pristagare till Britta Holmströms minne. Om de nya reglerna för skatteavdrag för gåvor till ideella organisationer och om hur det gick till när Micael Fagerberg bytte skrivbordet mot fält. Läs också det medföljande brevet och stöd oss med din gåva! Tack! medmänsklighet. Nr 618 årgång 68. ISSN X Upplaga: ex ANSVARIG UTGIVARE Bo Paulsson, IMs generalsekreterare REDAKTION Redaktör: Monica Brundin Danielsson. Grafisk form: Brynell Design Studio. Textbearbetning: Marie Bosund Hedberg. I redaktionen: Anna Ljunggren, Josefin Uppman, Klara Jamison Gromark, Åsa Bengtsson, Bo Paulsson. IMs redaktion, Box 45, Lund red@manniskohjalp.se UTGIVNING Medmänsklighet ges ut av biståndsorga nisationen IM, Individuell Människohjälp. Den som är medlem i IM eller skänker 100 kronor eller mer under ett år får Medmänsklighet. Tidskriften ges ut med fyra nummer per år. COPYRIGHT Eftertryck tillåts om källan anges. TRYCKERI JMS Mediasystem Tryckt på miljömärkt papper ADRESSÄNDRINGAR M.M. givarservice@manniskohjalp.se KONTAKTA IM (vx) individuell@manniskohjalp.se pg , bg DETTA ÄR IM IM, Individuell Människohjälp, är en ideell biståndsorganisation som arbetar för en rättvis och med mänsklig värld. Målet är att synliggöra och bekämpa fattigdom och utanförskap. IM bedriver internationellt utvecklingssamarbete samt socialt arbete i Sverige. IM har ett kristet ursprung och hävdar alla människors lika värde. IM arbetar med och för människor oavsett etnicitet, nationalitet, kön, religiös och politisk övertygelse. OMSLAGET När en elev klarat en skoluppgift fäster läraren en stjärna i pannan som belöning. Bo Paulsson IMs generalsekreterare FOTO IM 2 medmänsklighet. nr 01/2012

3 INNEHÅLL FOTO PIET HEIN EEK 18 FOTO IM 16 FOTO IM FOTO IM FOTO IM 6 4 Biståndsskolan Vad betyder det att mainstreama? 6 Im-priset IM-priset förändrade Elisabeths och Peters liv. 9 skatteavdrag Vid årsskiftet trädde lagen om avdragsrätt för gåvor i kraft. 10 integrerade klasser Skolor på Västbanken tar emot elever med intellektuella funktionsnedsättningar. 15 fältet har ordet Maria Söderborg och Åsa Almberg på IM har besökt Jordanien. 16 miljölinsen IM var en av tio biståndsorganisationer som deltog i miljökonferensen i Amman. 18 Årsmöte Den 5 6 maj 2012 är det årsmöte i Varberg. Tema: IM påverkar världen. 20 Fair Trade Piet Hein Eek har engagerat sig i rättvis handel och nu säljs hans design på IM Fair Trade. LOKALFÖRENING PÅ GÅNG I LUND Efter höstens beslut att verksamheten på Plattformen i Lund ska upphöra finns det nu planer på att starta en lokalförening i Lund. Syftet är bland annat att kunna bevara så mycket som möjligt av verksamheten. IMs ledning har hela tiden beskrivit aktiviteterna som social verksamhet, som man med stöd av den nya plattformen kunnat lägga ner. Vi menar att verksamheten, där minst 50 procent av besökarna är invandrare, är integration och helt i enlighet med IMs Sverigeverksamhet, säger Kerstin Kamienski, som är volontär i tala-svenska-gruppen i Lund. I mitten av januari träffades 25 volontärer för en första diskussion och för ett första steg före en formell föreningsbildning. Syftet är att knyta ihop olika volontärverksamheter och bli en röst i förhållande till IMs ledning, säger Kerstin Kamienski. Vi behöver bli en samlad kraft eftersom vi vill värna om medlemsdemokratin och för att vi känner oss överkörda. Diskussionsmötet hölls i IMs nya lokaler på Fabriksgatan i Lund och både Sverigechefen Kjell Jonsson och volontärsamordnaren Mikaela Herbert var på plats som bollplank i processen. Mikaela Herbert var med och startade lokalföreningen i Malmö och har följt föreningen sedan dess. Både hon och Kjell Jonsson uppmuntrar till att bilda en lokalförening och instämmer i uppfattningen att det stärker volontärerna. Det är också så att en förening kan ansöka om kommunalt stöd och i de fall där det krävs polistillstånd för en aktivitet måste man ha en förening i ryggen, konstaterar Kjell Jonsson. Mötet resulterade i att en arbetsgrupp bildades som ska arbeta vidare med frågan. medmänsklighet. nr 01/

4 IMs BISTÅNDSSKOLA Text: Sara Fallström handläggare Södra Afrika Mainstreaming att integrera genus och miljö I IMs strategiska plattform slår vi fast att IM skall mainstreama genus och miljö/klimat i alla våra insatser. Vad betyder det att mainstreama, vilka är utmaningarna och vilket resultat vill vi uppnå? Nedan förklarar Sara Fallström, handläggare för södra Afrika och koordinator för metodutveckling på internationella avdelningen, hur IM ser på mainstreaming. Vad betyder mainstreaming? Mainstreaming innebär att vi försäkrar oss om att ett visst förhållningssätt genomsyrar hela organisationen, från riktlinjer och verksamhetsplaner till aktiviteter. Lika viktigt som att perspektiven syns i styrdokument är att varje enskild individ som är engagerad i insatserna, personal från IM, partners och deltagare i projekten, föregår med gott exempel i det dagliga arbetet. En viktig del av mainstreaming är analys av omvärlden. I IMs utlandsverksamhet, till exempel, innebär integrering av genus att IM tillsammans med partners och deltagare i aktiviteter analyserar situationen för kvinnor och män separat. Det här gör vi redan i planeringsfasen av insatserna. Det är viktigt att alla är medvetna om hur genus, det vill säga det socialt formade könet, påverkar kvinnors respektive mäns dagliga liv, samt hur ett projekts resultat kan slå olika för kvinnor respektive män. En annan viktig del av mainstreaming är att skapa medvetenhet, med målet att förändra. Genus och miljö/klimat är mainstreamat först när det sitter i ryggraden hos alla inblandade i IMs aktiviteter. Alla skall känna att de har kunskap om hur vi skall ta de två aspekterna i beaktande i det dagliga arbetet och hur man kan bidra till förändring. Varför genus och miljö? Jämställdhet och stärkande av kvinnor är en förutsättning för att övervinna fattigdom, men framstegen har gått långsamt på alla fronter, från utbildning till delaktighet i politiska beslut. Att uppnå jämställdhet och ökat inflytande för kvinnor är både ett viktigt utvecklingsmål och ett viktigt medel i sig för att uppnå alla Millenniemålen. Vidare är fattigdomsnivån nära kopplad till frågor om miljöförstöring. Den drabbar utvecklingsländer oproportionerligt hårt eftersom de har begränsade möjligheter att reagera på klimatförändringarna. Genom att integrera de två perspektiven når vi bättre resultat och ökad hållbarhet i våra insatser. Hur nytt är mainstreaming för IM? IM har arbetat med miljöfrågor och jämställdhet i många år, framförallt i projekt som tydligt fokuserar på någon av frågorna, till exempel kvinnors företagande eller sophantering engagerades framförallt huvudkontoret i projektet IMs Miljöutveckling, (mer om Miljölinsen på sid 16) som syftade till att höja medvetenheten och kunskapen om miljöfrågor hos anställda i Sverige. Under 2011 har IM suttit i styrgruppen för Miljölinsen, ett projekt som leds av Diakonia och som har resulterat i ett verktyg för miljöintegrering som IM kommer att använda sig av. Vidare har flickor och kvinnor ofta varit i fokus för våra insatser. I till exempel Zimbabwe har IM i många år arbetat för att stärka kvinnors ställning i samhället, genom insatser för självförsörjning och genom att främja flickors skolgång. Det som är nytt från 2012 är att IM kommer att arbeta för att fältkontoren har en samsyn om vad mainstreaming är och hur man genomför processen för att nå dit. Därför kommer vi att ta fram ett system för planering, uppföljning, utvärdering och rapportering som skall hjälpa oss att garantera att de två perspektiven är integrerade i verksamheten. Vad ser IM för utmaningar i processen? En utmaning ligger i att ta fram ett system för integrering på alla nivåer i organisationen. Vi måste bli bra på att göra nulägesanalyser med fokus på genus och miljö, och vi måste bli bra på att sätta indikatorer och mål som tar hänsyn till dessa två aspekter. Indikatorer är delmål som visar om vi är på väg mot de uppsatta målen eller inte. Om dessa inte har tagit hänsyn till skillnader mellan mäns och kvinnors förutsättningar i projektet kommer inte aktiviteterna att leda till de mål inom genus och miljö/klimat som IM eftersträvar. I vissa fall kan vi också stöta på utmaningar när vi identifierar och utmanar kulturella strukturer som hämmar utveckling inom genus och miljö, till exempel traditioner som främjar pojkar och män men kränker flickors rättigheter. För många män kan det upplevas som en stor förändring att flickor och kvinnor får mer makt att själva förändra sina liv. När det gäller miljö och klimat är det en utmaning att förklara hur mainstreaming positivt påverkar målen inom utbildning, hälsa och försörjning. 4 medmänsklighet. nr 01/2012

5 Rekordstort förtroende för biståndsaktörer Förtroendet för det svenska biståndet har aldrig varit så stort som Det visar Sidas årliga opinionsmätning om svenskarnas inställning till utvecklingssamarbete. Det är glädjande för oss och visar både att vi är på rätt väg i vårt arbete och att vi lyckats kommunicera de resultat vi uppnår, säger IMs generalsekreterare Bo Paulsson. En klar majoritet av svenskarna är också själva beredda att göra något för att minska fattigdomen i världen. Läs vad IMs givare tycker och tänker. FOTO IM NAMN: VIKTOR MATTSON Litar du på svenskt bistånd? Ja, utan tvekan! { Har din inställning till biståndet ändrats under de senaste åren? Ja, det har den. Det beror mycket på att jag själv börjat jobba med och engagerat mig i biståndsfrågor. Jag har även förstått vilken enorm skillnad biståndet gör. { Vilka områden tycker du att det är viktigast att satsa på för att skapa utveckling? Alla områden är så klart otroligt viktiga, men det som ligger mig närmast om hjärtat är att alla barn får en bra skolgång och gärna en bra pedagogisk skolgång. { Vad är den största utmaningen? Det är klart att det finns många utmaningar att möta, men en av dem är att utrota fattigdom och orättvisor. { Vad får dig att skänka pengar? Känslan av att man gör en stor insats för någon eller några är guld värd! Och som jag tidigare nämnt att det gör en fantastiskt stor skillnad oavsett hur mycket man skänker. { Vad tycker du om IMs arbete? Varför? Fenomenalt bra! Enligt mig så är IM en av de mest ärliga och bästa biståndsorganisationerna som finns. FOTO IM NAMN: SARA BROGAARD { Litar du på svenskt bistånd? Ja, det tycker jag att jag gör. Jag tror att organisationerna gör så gott de kan och jag har det grundläggande förtroendet för svenskt bistånd. { Har din inställning till biståndet ändrats under de senaste åren? Nej, jag har alltid tyckt att det är viktigt. { Vilka områden tycker du att det är viktigast att satsa på för att skapa utveckling? Jag tycker att jordbruk och miljö är viktigast. Och hälsa. Sen tycker jag att det är viktigt att koppla klimatfrågan till alla arbetsområden. { Vad är den största utmaningen? När man läser mycket är det lätt att få intrycket av att det går så bra för vissa länder, som t ex Indien. Men det finns ju stora grupper som inte hänger med på tåget, och dem får vi inte glömma bort! { Vad får dig att skänka pengar? Att märka att en organisation arbetar långsiktigt och hållbart inger mig förtroende. Och att man jobbar underifrån, utifrån god lokalkännedom och med rätt personer på plats. { Vad tycker du om IMs arbete? Varför Jag tycker att IM arbetar på det viset. Det är ett arbete från människa till människa. När det kommer upp nya frågor som t ex klimatfrågan så anpassar IM sitt arbete, men håller ändå fast vid den långsiktiga linjen. En annan bra sak är att IM ger stöd så länge det behövs, men när landet är moget att ta över och klara arbetet på egen hand lämnar IM över, och då blir det hållbart! FOTO IM NAMN: GUNNEL SAMUELSSON { Litar du på svenskt bistånd? Ja, det gör jag till stor del. Jag tror att det är rätt bra egentligen. IM kan man lita på! { Har din inställning till biståndet ändrats under de senaste åren? Innan reflekterade jag kanske inte så mycket över vad jag gav pengar till, nu är jag mer selektiv och tänker efter en extra gång på grund av de skandaler som varit. När man blir äldre har man mer tid att sätta sig in i olika frågor. { Vilka områden tycker du att det är viktigast att satsa på för att skapa utveckling? Utbildning! Både barn och vuxnas, men framförallt flickors utbildning! Man inser ju också mer och mer att bistånd måste vara hjälp till självhjälp, att man måste utgå ifrån vad folk vill ha och inte vad vi TROR att de vill ha. { Vad är den största utmaningen? Vatten rent vatten i världen. Resursfördelningen. Och att stärka kvinnorna! { Vad får dig att skänka pengar? Jag har inställningen att ingen människa lever för sig själv, no man is an island. Vi är beroende av varandra och därför behöver vi bry oss om varandra. Både i Sverige och utomlands. { Vad tycker du om IMs arbete? Varför? Jag tycker att det är bra. Jag läser och tycker det låter vettigt; IM försöker vara där behoven finns, där biståndet behövs som mest. medmänsklighet. nr 01/

6 Text: Monica Brundin Danielsson Pressekreterare IM-priset kom som en skänk från ovan Hon fick IM-priset för att hon startade Malmös gatutidning Aluma som såldes av hemlösa. Elisabeth Gudmundson drivs av ilska och tycker inte om likgiltighet. Jag är engagerad. Tycker mycket, om allt möjligt och så är jag lat. Det senare har räddat mig från att gå in i väggen, säger Elisabeth. Vi träffas på hennes arbetsplats i centrala Malmö. Uma Bazaar, som startade som ett EU-projekt för långtidsarbetslösa och som i dag, efter en del turer, är Elisabeths egen butik. Hon håller på att koka pasta i det minimala köket som mer ser ut som ett lager och ursäktar sig för att hon inte hunnit äta före vårt möte. Min första tanke när jag fick priset var att ta med alla Alumas säljare och åka luftballong. Men så var det någon som sa: Ge nu inte bort pengarna. Förmodligen såg personen hur det stod till med mig. Jag hade jobbat så hårt och var på gränsen till utbränd. Priset kom faktiskt som en skänk från ovan. Fast det var ingen som trodde att jag skulle kunna släppa taget om Aluma. Men det gjorde hon. Tjänsten som chefredaktör annonserades ut. Själv for hon till Indien. Inte bara för att besöka IMs projekt. Utan också för att hitta tillbaka till sig själv. I Indien orkar man se. De är inte så avstängda som vi är. En av lärdomarna jag tog med mig från Indien var Don t push it! Gör inte sådant som gör ont! Och så fick jag tid att landa och reflektera. När hon kom tillbaka förstod hon att hon hade förändrats och hon valde att gå vidare i livet och lämna Aluma. Jag förstod att jag inte kunde vara där längre. Mina kollegor behandlade mig som den jag var innan jag for och då förstod jag att jag hade förändrats. I höstas gick Aluma i konkurs, hennes skapelse lades ner och Elisabeth har varit mer ilsken än vanligt. Det har varit en jättejobbig höst. Från det att jag fick insyn till dess att det blev konkurs. Jag la ett bud på tidningen men blev överbjuden av en annan gatutidning, Faktum Göteborg. Jag startade Aluma för att jag såg vart samhället var på väg. Och nu tolv år senare är det precis Namn: Elisabeth Gudmundson Gör: Driver eko-rekobutiken Uma Bazaar i Malmö där hon säljer ekologiska kläder, accessoarer och skor till tjejer, killar och barn. Fick IM-priset: Åkte till: Indien och stannade där i sex månader. Gjorde för pengarna: Tog tjänstledigt från jobbet som chefredaktör för Aluma för att kunna resa runt i Indien. Tycker om: Min son och citronmarängpaj. Tycker inte om: Likgiltighet. så illa som jag förutsåg. Aluma var min protest. Nu är Elisabeth på gång med ny gatutidning. Hennes filosofi är att en tidning för hemlösa ska säljas av dem som är hemlösa. Hennes nya tidning ska säljas av dem som har boende men som ändå behöver försörjning. Målgruppen är alla som upplevt eller upplever utanförskap. Det föreslagna namnet är Courage (Mod). För min del handlar det om att ha ett meningsfullt arbete och samtidigt ta mitt ansvar. Hur vill vi leva våra liv? Vilket samhälle vill vi ha? Och vad kan jag göra? Det är sådana frågor som jag försöker svara på och sen agera utifrån. Elisabeth Gudmundson är uppvuxen i en politiskt engagerad familj på den politiska skalans högersida. Hennes föräldrar har alltid sagt att alla kan bli och göra vad de vill. Att det handlar om individens egen kraft. Men det håller inte Elisabeth med om. Nä, det är så dumt. Det är så mycket annat som spelar in. FAKTA IM-pristagare från 1998 till i dag: 1998 Inger Ashing och Martina Schaub 1999 Nyamko Sabuni 2000 Nina Jörgensen 2001 Peter Elmberg och Nalin Pekgul 2002 Elisabeth Gudmundson ingen prisutdelning 2004 Sabine Gartner 2005 Liina Veerme 2006 Carina Carlström 2007 Nabila al Fattah 2008 Peter Kelly 2009 Nikoo Bazsefidpay 2010 Sara Kjellqvist 6 medmänsklighet. nr 01/2012

7 Text: Marie Bosund Hedberg biträdande redaktör Tidigare IM-pristagare Nalin Pekgul: IM-priset var mitt första pris! Nalin Pekgul, sjuksköterska och tidigare ordförande i socialdemokratiska kvinnoförbundet och Peter Elmberg, musiker, fick dela på IM-priset Båda uppmärksammades för sitt engagemang och sitt målmedvetna arbete för att göra världen enklare för barn och ungdomar att leva i. Jag har fått andra priser senare men IM-priset var mitt första och jag var så stolt för att jag fick det för att jag hade startat läxhjälpen, säger Nalin Pekgul. Andra organisationer har följt efter min idé senare. Tidigt förstod hon vad skola och språk betyder för att integrera unga människor i samhället. Sedan 1989 hjälper hon till med läxhjälp i organiserad form för skolbarn i Tensta, ett av många goda exempel som sprider sig likt ringar på vattnet, hette det bland annat i juryns motivering. Jag fortsatte att arrangera läxhjälpen i 22 år. Men i höstas, när jag bestämde mig för att lämna alla mina politiska uppdrag, bland annat som ordförande för Svenska Socialdemokratiska lvinnoförbundet, och återgå till mitt yrke som sjuksköterska, så gick det inte att kombinera med de udda arbetstiderna. Jag fick själv läxhjälp när jag kom till Sverige som trettonårig kurdisk flykting. Det spelar ingen roll om man är dukig i skolan om man inte behärskar språket kan man inte klara sig. Jag kommer så väl ihåg vad jag gjorde med mina prispengar, de kronorna. Jag hjälpte en kurd som suttit tjugo år i turkiskt fängelse och han hade kommit till Sverige för att få läkarvård för sina tortyrskador. Jag betalde hans läkarbesök och mediciner och han fick de kronorna som blev över. Han var en av de värdigaste män jag träffat och det var viktigt att få hjälpa honom. Tidigare IM-pristagare Peter Elmberg: Jag fick träffa Dalai lama! Jag blev väldigt glad över att få IM-priset, berättar Peter Elmberg. Jag valde att besöka tibetanska bosättningar i norra Indien och då fick jag träffa min stora förebild, Dalai lama. Det var fantastiskt! De träffades helt kort igen i Stockholm förra våren, när Dalai Lama besökte Sverige i IMs regi. Då stod Peter på scenen och sjöng sin egen låt A song for Tibet. Peter har valt musiken som en kanal för att bearbeta sorgen efter sin bror Niklas Elmberg, som miste livet 1991, och med musiken knyter han band mellan vitt skilda kulturer och religioner. Just nu är han mest aktuell med en ny skiva tillsammans med sitt band, African Vibration, med musiker från Senegal. Men han är också mitt uppe i förberedelserna för två andra projekt som har fred, frihet och förståelse mellan människor som viktiga syften. Den 28 mars är det premiär i Göteborg för hans tonsättningar av tolv fredsböner, samlade av påven Johannes Paulus 1986, och med bidrag från många olika religioner. Senare i vår arrangerar han tillsammans med körledaren Anders Nyberg en sångvandring, The Path, från Trondheim till Köpenhamn. Gården Mundekulla utanför Emmaboda i Småland är 40-årige Peters nav. Tillsammans med sin fru Anne Solveig arrangerar han drogfria musikfestivaler, konferenser, ledarskapskurser och retreater. Peter är också ute i skolorna och håller föreläsningar om att möta utmaningar, förståelse och medmänsklighet. 1. African Vibration står för musik och gränsöverskridanden möten besökte Peter Västafrika och ett fruktbart samarbete växte fram. 3. På våren 2002 besökte Peter och Anne Solveig tibetanska bosättningar i norra Indien som en del av IM-priset. medmänsklighet. nr 01/

8 Text: Monica Brundin Danielsson Pressekreterare Micael Fagerberg bytte skrivbordet mot verkligheten Micael Fagerberg gillar inte orättvisor. Ända sen han var liten och såg hur hans storebror, som är döv, blev behandlad har han på olika sätt engagerat sig mot särbehandling, orättvisor och utanförskap. Det har varit som en röd tråd för mig, som mentalskötare, som projektledare i projekt för unga i utsatta situationer och nu i biståndsverksamhet. Sedan förra sommaren arbetar Micael Fagerberg i Panajachel, den lilla staden i Guatemala där IM har sitt regionkontor. Vi har valt att sitta nära verksamheten och dessutom ligger Panajachel mer geografiskt centralt. Siktar på fem år Panajachel är en smältdegel, säger Micael. En turistort, mycket tack vare den vackra sjön Atitlàn. Det är en arbetarstad och en stad med många lokala ideella organisationer. De internationella organisationerna sitter nästan samtliga i Guatemala City. Jag har ettårskontrakt men siktet är inställt på att stanna tre, helst fem år. Micael Fagerberg började på IM 2005 och blev ganska snart chef för internationella avdelningen. Sen dess har han mestadels skött sitt arbete vid skrivbordet på kontoret i Lund. Min filosofi är att om man jobbar inom bistånd på den nivån som jag gjort så måste man ut och möta verkligheten. Ska man besluta om verkligheten måste man också ha en kännedom om vad det är man beslutar om. Jag hade bestämt mig redan från början att efter cirka fem år skulle jag tillbaka ut i fält. Ingen prestige Utifrån sett har Micael flyttat snett neråt i hierarkin. Det tycker inte han är något problem. Han tror inte att människor som arbetar med bistånd är prestigefyllda. Tidigare har han arbetat två år för Forum Syd i Nicaragua och varit lärare i Mexiko. Han har även arbetat på Svenska kyrkans internationella biståndsavdelning på dess huvudkontor i Uppsala. I min nya tjänst har jag en gynnsam sits eftersom jag har en övergripande förståelse för de löpande processer som sker inom IM. I möten med partners kan jag dela med mig av just deras verksamhets betydelse i det stora. Inte bara i det lilla. Micael känner att han har gjort ett bra val. Fått en bra möjlighet. Roligast av allt tycker han det är att träffa de människor som IM stöder, inte bara vid sporadiska möten utan med kontinuitet. Och han får se alla de små stegen mot förbättring. Micael startar dagen tidigt för att prata med kollegorna i Sverige innan tidsskillnaden gör det omöjligt. Efter någon timme åker han till kontoret och uppdaterar sig med kollegorna. Kanske åker han och besöker någon partnerorganisation för att delta i något möte eller en offentlig tillställning. Ömsesidig kärlek På kontoret i Panajachel arbetar ytterligare fem personer. Två programhandläggare, en för området hälsa, en för utbildning, en ekonom tillika handläggare för det inkomstgenererande programmet, en chaufför och allt-i-allo och en städerska på deltid. De arbetar mellan 8 och 17 med siesta mitt på dagen. Det finns en ömsesidig kärlek mellan mig och Centralamerika, tror jag, säger Micael. Det är svårt att beskriva men på något sätt känner jag mig hemma där. Vad vill du då uppnå där på andra sidan Atlanten? Mitt jobb är att verkställa den strategi som lagts och jag kommer inte att hitta på några egna mål. Det är väl ungefär som när jag tillträdde som chef på internationella avdelningen. Det är min skyldighet att se till att de satta målen uppfylls. Jag hoppas att jag kan bidra till att nå övergripande mål för IM som gör att vi kommer närmare en medmänsklig och rättvis värld för alla att växa i. MICAEL FAGERBERG Familj: Sonen Fabian, 5 år, som för det mesta bor med sin mamma i Sverige. Är: Regionchef för IM i Centralamerika. Gör på fritiden: Kör motorcykel, förkovrar sig i regionens kultur, politik och sedvänjor. Dyker när tillfälle ges, gör utflykter på sjön Atitlàn. Tycker om: Medmänskliga och varma människor. Tycker inte om: Orättvisor och djävulskap. Saknar när han är i Guatemala: Svenska mejeriprodukter, som ost, fil, god mjölk och smör och så Fabian så klart. 8 medmänsklighet. nr 01/2012

9 Text: Gunilla Karlsson ansvarig givarservice och storgåvor Ge mer utan att betala mer! Det blir möjligt efter att riksdagen beslutat om skattereduktion för gåvor till ideella organisationer. IM har precis innan presstopp fått bekräftat att vi godkänns för skattereduktion och inom kort kan vi informera er givare mer om vad det innebär. För oss skapas ännu en möjlighet att finansiera vårt arbete runt om i världen. Vi är positiva till att lagen äntligen kom och att många inledande frågetecken nu rätats ut, säger IMs generalsekreterare Bo Paulsson Vid årsskiftet trädde lagen om avdragsrätt för gåvor i kraft. Privatpersoner kan dra av upp till kronor per år för gåvor till de organisationer som fått ok från skatteverket vilket IM fått. IM upplevde inledningsvis regelverket som svårt och snårigt. Tillsammans med andra organisationer har det förts en dialog med Skatteverket och situationen är mycket klarare idag. IM tror att diskussionen varit viktig och att den kan föra med sig tydligare och bättre system. Nu måste vi snarast få grepp om vilka förändringar som krävs i våra system för att vi skall kunna ge våra givare korrekt information. Vi blir ansvariga för att redovisa till Skatteverket vilka gåvor varje enskild person har rätt till avdrag för och det måste hanteras korrekt, säger Bo Paulsson. Flera biståndsorganisationer har varit kritiska till Skatteverkets språk och intentioner som går stick i stäv med det moderna biståndet som både biståndsorganisationer och Sida arbetar efter. Men allteftersom organisationer nu godkänns så verkar också bilden av vilka verksamheter som godkänns förändras. Vi arbetar med utvecklingsbistånd, vi tänker långsiktigt och vi arbetar alltid tillsammans med lokala samarbetspartners för att utvecklingen ska bli hållbar. Att Skatteverket nu också värderar det och godkänner det för avdragsrätt ser vi som mycket positivt. På vår hemsida manniskohjalp.se kommer vi att fortsätta ge uppdateringar kring vad som gäller. Där kommer vi att förklara hur du som givare faktiskt kan ge mer till IMs verksamhet utan att betala mer. FAKTA Regler för givare som vill göra skatteavdrag Avdraget gäller endast privatpersoner Gåvosumman måste uppgå till minst kronor under ett år Varje enskild gåva måste vara minst 200 kronor per gåvotillfälle Gåvan ska riktas till ett visst ändamål Högsta beloppet för skattereduktion är kronor per år Max skattereduktion kronor För IMs givare är det möjligt att göra skatteavdrag från och med den 28 februari 2012 Har du fler frågor, kontakta Skatteverket eller ring Gunilla Karlsson på IMs insamlingsavdelning, Uppföljning rättsprocesser i Malawi I Medmänsklighet nr 3/2011 skrev vi om att IMs fältkontor i Malawi var involverade i rättsprocesser mot tre tidigare partnerorganisationer. Två fall var då avslutade, medan ett tredje, mot IMs tidigare partner Tanard, (Target National Relief and Development) fortfarande pågick. Efter att revisionsrapporten var klar gjordes flera försök att kommunicera med Tanard för att diskutera informationen i rapporten, dock utan resultat. Då IM började utreda misstankarna 2009 drog flera andra givare öronen åt sig och upphörde en efter en med sitt stöd till Tanard. Det ledde till att organisationen under sommaren 2011 lades ned. IM bedömde under hösten 2011 att det inte hade varit kostnadseffektivt att driva fallet vidare, med tanke på att organisationen har lagts ned och det då saknas en motpart, samt att det inte bedömdes troligt att några pengar skulle betalas tillbaka till IM. Ett beslut togs då av IMs generalsekreterare att avsluta ärendet. Text: Sara Fallström, handläggare södra Afrika medmänsklighet. nr 01/

10 10 medmänsklighet. nr 01/2012

11 Text: Lillrut Sarras platschef Palestina Här lär sig eleverna att klara sin vardag IMs platschef i Palestina, Lillrut Sarras har besökt två skolor på Västbanken, där IM arbetar med integrerade klasser. Elever med intellektuella funktionsnedsättningar går i vanlig skola för att tränas socialt med sina jämnåriga kamrater. medmänsklighet. nr 01/

12 PALESTINA: SKOLA FÖR LIVET Undervisningen följer inte den ordinarie skolans studieplan utan varje elev får en individuell utbildning. Den går ut på att lära sig det man behöver i vardagen som att borsta tänderna, klara sin hygien, klä på sig, knyta sina skor. Man lär sig att räkna och känna igen bokstäver alltefter sin förmåga, man lär sig namn på färger, former och djur. Föräldrarna vill oftast ha en mer akademisk undervisning. Ibland överstiger deras förhoppningar om vad barnet kan lära sig barnets egen förmåga. Lärarna försöker på bästa sätt få in arabiska och matematik där det är möjligt i undervisningen. I stället för betyg får eleverna ett intyg per termin där det står vad han eller hon har arbetat med under terminen och vilka framsteg som gjorts i matematik och arabiska, i socialt avseende, i färdigheter för dagliga aktiviter och i finmotorik. IM HAR BETALAT LÄRARLÖNER Projektet har pågått från 2009 till 2011 och har även omfattat fortbildning av lärare samt uppföljning av undervisningen i de integrerade klasserna. IM har bekostat projektet, betalat löner för lärarna i de integrerade klasserna under ett år. Den första omgången lärare har anställts av utbildningsministeriet. Den andra omgången lärare har fått vänta på sina kontrakt och undervisningen har legat nere under höstterminen 2011 men nu har ministeriet beslutat att anställa lärare för dessa klasser. Detta har kommit till stånd sedan föräldranätverket Voices har krävt att de integrerade klasserna ska komma igång. SÅ HÄR TYCKER PERSONALEN I KOMMUNEN DAHRIEH SÖDER OM HEBRON - Innan den integrerade klassen började hade vi informationsmöten med föräldrarna och skolans elever. De var rädda för vad undervisningen skulle betyda, att den skulle ha en negativ effekt. - Integrering av elever med fysiska funktionsnedsättningar har funnits en längre tid, men integrering av elever med intellektuella funktionsnedsättningar är ett starkt initiativ och lyckat i den här skolan när det gäller hur eleverna behandlar varandra, samarbetar och blir vänner. - Undervisningen gör att föräldrarna kommer till skolan med sina barn och inte gömmer dem hemma. - Klassen har löst många problem för föräldrarna, till exempel skamkänslor, de är inte vana vid att ha sina barn ute i samhället. - Hela skolan hjälper de här eleverna under rasterna, när de vill köpa något från kiosken i skolan och på vägen till skolan. SÅ HÄR TYCKER REKTORERNA Hiyam Al E mour är rektor på Khawla Bint Alazwar Basic School for Girls, flickskolan i kommunen Dahrieh söder om Hebron, en skola med 550 elever i årskurserna 1 5. Den integrerade klassen startade för tre år sedan. Den har hjälpt eleverna att utvecklas. Föräldrarna älskar klassen, anser rektorn, och de vill att undervisningen ska fortsätta efter det att eleverna har fyllt tolv år. De vill också ha hjälp med skolskjuts för sina barn. Ghazi Melhem är rektor på Al Shaheed Abu Ali Mustafa Basic Boys School, pojkskolan i kommunen Arraba på norra Västbanken. Skolan har 660 elever i 19 klasser för årskurserna 1 8. Mr. Melhem tycker att den integrerade klassen är mycket viktig. Han anser att klassens elever har rätt att få gå i skolan och han tackar IM för möjligheten. Han berättar också att föräldrarna vill att deras barn ska få betyg och hur man har löst det samt att föräldrarna vill ha mer undervisning i de vanliga skolämnena. Nu skickar läraren meddelanden till föräldrarna där läraren skriver vad eleven ska träna på hemma. LÄRARE I DE INTEGRERADE KLASSERNA Nida Aladra, klassläraren i Khawla Bint Alazwar Basic School for Girls, trivs med sitt arbete. Det känns meningsfullt och stämmer överens med hennes religiösa övertygelse. Nida berättar att föräldrarna är mycket engagerade i sina barns skolgång, att de hör av sig för att få veta hur det går för deras barn. Tyvärr har föräldrarna ofta höga förväntningar på sina barn som kanske inte överensstämmer med deras förmåga att lära sig. Nida framhåller också problemet med skolskjutsar. Ma ali Abdul Ghani, är den integrerade klassens lärare i Al Shaheed Abu Ali Mustafa Basic Boys School. Hon är den enda kvinnliga läraren bland 32 män. Det var lite svårt först, berättar hon, men nu har hon blivit van vid det. Varje månad får hon besök av Shireen Awwad som är supervisor for special education. Shireen ger henne råd när det gäller undervisningen. Ma ali har tidigare erfarenhet från arbete hos Röda Halvmånen med barn med intellektuella funktionsnedsättningar. Arbetet i de integrerade klasserna utgår från varje enskild inidivid. Under skoldagen handlar mycket om praktiska kunskaper för att eleverna ska lära sig att klara sin egen vardag. 12 medmänsklighet. nr 01/2012

13 PALESTINA: SKOLA FÖR LIVET Mahmoud förstod inte undervisningen i sin gamla skolan. I den integrerade klassen går det bättre, när nationalsången spelas ställer han sig i givakt. Nida Aladra trivs med sitt arbete. Det känns meningsfullt och stämmer överens med hennes religiösa övertygelse. VÄNSKAPSGRUPP FÖR ELEVERNA På varje skola med en integrerad klass finns en vänskapsgrupp för eleverna. Maya, Rana, Bayan, Sajida och Fatina, i åldern 8 10 år, vill alla berätta om det som de gör. Vid morgonsamlingen på skolgården och under raster är de till stöd för eleverna från den integrerade klassen, de hjälper dem till klassrummet, de tar med dem när de behöver gå på toaletten och ibland hjälper de läraren. Alla tycker att det är bra med den integrerade klassen. STOLTA FÖRÄLDRAR Khawla Bint Alazwar Basic School for Girls: Rawan, 8 år, Manal, 13 år, och Mohammed 11 år, är alla blyga och vågar inte prata med främlingar. Nya personer gör dem osäkra och nu är det så många personer i klassrummet. Läraren ger dem en kartong med pärlor i olika storlekar och färger. Var och en får en metalltråd. Uppgiften är att trä fem pärlor på tråden, träning av finmotoriken, och sedan räkna högt för läraren hur många pärlor som trätts upp. Koncentrationen är stor. När de är klara med uppgiften får de en stjärna klistrad i pannan. Mohammeds pappa och flickornas mammor är alla överens om betydelsen av klassen och hur undervisningen hjälpt deras barn att utvecklas. Framstegen gäller främst färdigheter i att klä på sig själv och klara hygienen, det vi kallar dagliga aktiviteter. Mohammeds pappa är mycket stolt över att hans son lärt sig att säga pappans namn. Tidigare var sonen hyperaktiv men nu är han lugnare. Mohammed har också lärt sig att sätta på och stänga av datorn. Han kan sätta ihop bokstäverna till sitt namn. Tidigare gick inte Mohammed i skolan. BOKSTÄVERNA BLIR NAMN I klassen på Al Shaheed Abu Ali Mustafa Basic Boys School har pojkarna fått små träkulor och träklossar att trä upp på ett band. Läraren ägnar en stund åt var och en. Hon frågar vilken färg klossarna har och hur många det finns på bandet. Pojkarna får gå fram till en tavla och peka ut motsvarande siffra som stämmer med antalet. Ayman tycker om att gå i skolan. Han gick två år i en vanlig klass innan han kom till den integrerade klassen. Hans mamma berättar att han är bättre jämfört med tidigare. Men han glömmer det han lärt sig. Han imiterar de andra pojkarna i klassen i ord och rörelser. Hon tycker om att han har förbättrat sitt tal. Ayman känner igen bokstäver och han kan sätta ihop boktäverna i sitt namn. Han kan skriva en del bokstäver och siffror. Han har också lärt sig att borsta tänderna och klä sig själv. TRE ÅR I VANLIG KLASS Hilal har trätt upp fjorton kulor på sitt band. Han är glad och säger att han lär sig saker i klassen. Hans mamma berättar att Hilal gått tre år i en vanlig klass som hade omkring trettio elever. Han förstod vad läraren sa men han kunde inte skriva, läsa eller repetera det han lärt sig. Hans klasskamrater tog ifrån honom hans smörgåsar som han skulle ha ätit på rasten, de tog hans fickpengar och pennor. Hilals glasögon blev ofta förstörda. Mamman har börjat arbeta i skolkiosken och hon och Hilal går tillsammans till skolan på morgnarna. Hilal hjälper numera sin mamma i kiosken under rasterna. Mamman tycker att den integrerade klassen är bra, klassrummet är rent. Det är en miljö där man bryr sig, säger hon. Hilal förstår nu att de andra pojkarna inte ska ta ifrån honom hans saker. Hilals mamma kommer in i klassen mest varje dag och alla eleverna tycker om henne. STÅR I GIVAKT Mahmoud och hans familj bor granne med skolan. Han gick årskurs 1 3 innan han började i den integrerade klassen. Men han kunde inte förstå undervisningen. Hans lärare brydde sig inte om honom. Pappan tycker att det är bra med klassen, mycket bättre jämfört med de ordinarie klasserna. Det är bättre än Under läsåret 2009/2010 utrustades och startade tio integrerade klasser och 2010/2011 startade tolv integrerade klasser i skolor utanför de större städerna i Palestina. medmänsklighet. nr 01/

14 PALESTINA: SKOLA FÖR LIVET om Mahmoud skulle vara hemma, menar han. Där sitter Mahmoud vid datorn och spelar spel. Pappan berättar att Mahmoud vet om hans kläder rena eller smutsiga. Han får hjälp av sin mamma att ta ett bad och att klä på sig, men han kan borsta tänderna själv. Mahmoud tycker om att äta och han är överviktig. Det blir ingen motion för honom. Mahmoud visar oss hur han står i givakt på skolgården vid morgonsamlingen då nationalsången spelas. BÖRJA I SCOUTGRUPPEN Zeid vill inte trä kulor. Han sätter sig vid datorn. Hans pappa berättar att när han skulle skriva in Zeid i förskolan så vägrades Zeid en plats. När det blev dags att börja skolan kom han direkt till den integrerade klassen. I skolan har han fått börja i scoutgruppen och pappan berättar stolt att Zeid har en scoutuniform. Zeid har talproblem men kan säga några ord. Han är rastlös och har svårt att koncentrera sig. Pappan berättar att Zeid hade långtråkigt unde sommarlovet. Zeid har svårt att förstå en del saker, som till exempel att affären är stängd under natten. FAKTA Voices är ett samarbetsprojekt mellan IM och Palestinian Medical Relief Society för att bygga upp ett nätverk av föräldrar till barn och ungdomar med intellektuella funktionsnedsättningar. De kräver sina barns rättigheter i samhället från myndigheter på olika nivåer. Efter projektets slut fortsätter föräldranätverket som Voices Society. Vi har byggt en framgångsrik modell Saker och ting tar tid, och måste få ta tid. Inte minst när det handlar om att förändra människors attityder. I Palestina har IM arbetat i många år med att lyfta fram allas rätt till lika utbildning. Och att den rätten även ska gälla för barn och unga med intellektuella funktionsnedsättningar. Alla barn har rätt till utbildning. Det står i FNs deklaration om barnens rättigheter. Självklart gäller det också barn och ungdomar med funktionsnedsättningar. Men hur blir det i verkligheten? Hur ser vi till att skolan blir en plats för alla? En skola där barn och unga möts utifrån sina förutsättningar, känner gemenskap och lär sig av varandra. Inte bara av vuxna lärare och föräldrar. Det är vad IMs arbete på Västbanken handlar om. Integrerade klassrum är ett sätt att skapa en sådan skola. Lära för livet Ett integrerat klassrum ligger mitt ibland alla andra klassrum i skolan, men det är en plats där barnen får stöd utifrån sina egna förutsättningar av personal som är utbildad i specialpedagogik. I skolan träffas alla barn under rasterna, och de har gemensam gymnastik. De gör utflykter och har sociala aktiviteter tillsammans. Så skolan blir en mötesplats för alla barn. Projektet har nu pågått i tre år och IM har samarbetat med det palestinska utbildningsministeriet och 22 kommunala skolor. Här når IM funktionshindrade barn och unga som tidigare stått utanför skolan. Många har inte alls gått i skolan, andra har fått undervisning utanför skolan. En del har varit elever i den allmänna skolan utan att ha fått något särskilt stöd, och snabbt halkat efter sina kamrater när det gäller kunskapsinhämtning. Med allt vad det innebär med bristande självförtroende och självkänsla. I höstas gjorde Dr Ahmad Fteiha på det palestinska universitetet i Birzeit utanför Ramallah en utvärdering av IMs insatser i skolorna. Den visade på viktiga framsteg. Dörrar till den allmänna skolan har öppnats för barn och unga med funktionshinder. Och det har satt igång ett engagemang bland föräldrar, skolor och inom det palestinska utbildningsministeriet. Behov av lärarutbildning Dr Fteiha menar att projektet kan vara det viktigaste arbetet som gjorts hittills för funktionshindrade barn på Västbanken. Vi gläder oss över resultaten och vill nu gå vidare, men vi ser många viktiga och svåra utmaningar som fortfarande behöver lösas, säger Dr Fteiha Framförallt behövs det fler utbildade lärare och pedagoger som är inriktade på elever med funktionsnedsättningar, både fysiska eller intellektuella. Men idag finns inget universitetsprogram för en sådan utbildning. I Palestina är alla universitet privata och driver de utbildningar som är efterfrågade. Därför är det avgörande att skolorna visar sitt behov av lärare som är utbildade i specialpedagogik. Skolorna och det palestinska utbildningsministeriet måste tydligt visa att man tänker anställa personal med den kompetensen. Först då kommer utbildningen att efterfrågas och universiteten börjar ta fram program som passar. Idag är IM den enda organisation som säkrar utbildningarna. Öka kunskapen IMs verksamheter för barn med funktionsnedsättningar dagcentret och skolan har varit väldigt viktiga i den här processen. Här har vi byggt upp en stor och djup kunskap, och vi har en erfaren personal. Nu fortsätter IM att utbilda lärare och ekonomiskt stödja en handläggare och koordinator som sitter på ministeriet och driver arbetet framåt. Dessutom driver vi en kampanj riktad mot den palestinska allmänheten för att öka kunskapen och ändra attityder om barn och unga med funktionsnedsättningar. På utbildningsministeriet finns en specialpedagogisk avdelning. De blir nu som en partner till IM och vi kommer att stödja dem framförallt när det gäller kompetensutveckling av lärare. Ministeriet kommer att arrangera workshops och studiedagar och bjuda in lärare från de olika skolorna. Text: Marcus Nilsson, webbredaktör 14 medmänsklighet. nr 01/2012

15 FÄLTET HAR ORDET Hallå där... Sofia Olsson, du är ny på jobbet som regionchef i Indien och Nepal. Grattis till nya jobbet som regionchef i Indien och Nepal. Hur kommer det att märkas att regionen får en ny chef? Tack! Det är stora skor som ska fyllas när Wangchuk lämnar efter så många år, men jag tror på en smidig övergång och förhoppningsvis ska det inte märkas allt för mycket att chefstjänsten byter innehavare. Däremot kommer jag att ha med mig ett tydligt uppdrag från styrelsen och huvudkontoret i Lund för att ställa om en del av vår verksamhet i Sydasien till att ha ett tydligare rättighetsfokus och den förändringen kommer sannolikt märkas av på flera olika sätt framöver. Varför tror du att just du fick jobbet? Under nio års tid har jag lärt känna exiltibetanerna och skaffat mig kunskap om deras situation och unika problematik och det kan ha bidragit till att jag fick jobbet. Men jag har också suttit i IMs styrelse och var delaktig i arbetet med att ta fram både vår biståndspolicy och den nya strategin. Jag har även arbetat med den svenska regeringens biståndspolitik under fem års tid. Vad i ditt nya liv ser du mest fram emot? Att få arbeta nära det faktiska fältet. Jag har länge drömt om att byta ut mitt mer policy- relaterade arbete till en tjänst där jag finns närmre den riktiga biståndsverkligheten. Vilka blir de stora utmaningarna? Att införliva ett riktigt rättighetsfokus i verksamheten är lättare i teorin än i praktiken och det kommer bli en av de stora utmaningarna jag ska ta mig an när jag är på plats i Sydasien. Sen blir hettan och luftfuktigheten under monsunen säkert en stor utmaning och hallå där... Maria Söderborg och Åsa Almberg, samordnare på IM Sverige Riks respektive IM Göteborg, som nyligen besökte Jordanien. Ni har nyss varit i Jordanien, vad gjorde ni där? Vi var där på semester och passade på att besöka IMs verksamheter. Vi gjorde även två studiebesök på organisationer som erbjuder verksamheter för irakiska flyktingar. Varför irakiska flyktingar? Vi möter många flyktingar i vårt arbete här hemma som samordnare för IMs integrationsverksamheter, till exempel Move It och Tala svenska. Det var intressant att se hur mottagandet ser ut i andra länder. Jordanien är ett av de länder som tar emot flest flyktingar i världen. Det är ett väldigt fattigt land, mitt i en av världens oroshärdar. Flyktingmottagandet innebär en utmaning för den dåligt utbyggda infrastrukturen, vattentillgången, bostäder och landets ekonomi. Hur var det då? Det var fascinerande att möta kollegor i Jordanien som vi har så mycket gemensamt med. Både värderingar och arbetsmetoder påminde om varandra. Organisationen Center for Victims of Torture, CVT, arbetar terapeutiskt med tortyroffer från Irak, och de har ett program som på många sätt liknar BIV (Barn i väntan) och BIS (Barn i start). Den andra organisationen vi mötte, CARE, arbetar precis som IM med ett rättighetsbaserat perspektiv. Det innebär att påverka attityder i samhället genom folkbildning och kämpa för att myndigheterna i landet ska ta sitt ansvar för medborgarnas mänskliga rättigheter. Det som främst sitter kvar i minnet nu efteråt är att flera av de tortyroffer som CVT möter har gjort en lång resa. Många har tagit sig från Irak till Jordanien, vidare till Sverige, fått avslag på sin asylansökan och blivit tillbakaskickade till Irak. De har sedan åter tagit sig till Jordanien och sökt skydd där. Det blir en ond cirkel där människorna inte är välkomna i något land alls! I Jordanien ses irakier inte som flyktingar, utan som tillfälliga gäster. Myndigheterna låter dem stanna i landet, men inte mycket mer än så. De får inte uppehållstillstånd och har heller inte rätt att arbeta legalt i landet. Därmed har de inte några som helst rättigheter. Flyktingarna blir en inkomstkälla dels genom bilateralt bistånd från internationella institutioner som FN och EU, dels genom sin konsumtion och den informella arbetsmarknaden som de blir en del av. Man kan bli upprörd över hur situationen är för människorna men människorättsorganisationer är väldigt försiktiga med att kritisera strukturen. Risken är att människor som jobbar illegalt blir utvisade till ett land de blivit tvungna att fly ifrån. Och det vore ju ännu sämre. Vad tyckte ni om Jordanien som land? Det är ett fantastiskt land med en fascinerande historia och kultur som man hela tiden möter. Men det är också ett land med stora klasskillnader. Medeljordaniern får kämpa hårt för sitt uppehälle och har ingen rätt att kritisera landets ledning. Många har två jobb för att få det att gå ihop. Men Jordanien är ändå en fridfull oas i hjärtat av Mellanöstern. medmänsklighet. nr 01/

16 Text: Klara Jamison Gromark, HANDLÄGGARE Mellanöstern/Europa IM är en av tio organisationer i projektet Miljölinsen som i slutet av förra året höll en konferens i Amman i Jordanien. Konferensen diskuterade hur miljöproblemen påverkar vår verksamhet och hur vår verksamhet påverkar miljön? Med miljöglasögonen på näsan Projektet Miljölinsen drivs av Diakonia och finansieras av Sida. Genom en kombination av föreläsningar och grupparbeten får deltagarna lära sig att ha miljöglasögonen på sig när arbetet ska analyseras. Fatima Osama Jamal, Projektkoordinator på Tamer Institute for Community Education i Palestina Varför kom du hit? Jag är här främst för att jag jobbar på Tamer Institute, vi är en partnerorganisation till Diakonia och arbetar bland annat med barnlitteraturprojekt. Vi har publicerat en bok med texter skrivna av palestinska barn i åldern 7 12 år och som handlar om relationen mellan människor och miljö. Vi behöver också bli mer miljövänliga inom vår organisation, när det till exempel gäller el och pappersanvändning. Vad har du lärt dig? Jag hade aldrig tänkt att man kunde ha ett miljöperspektiv i mjuka projekt som genusprojekt eller projekt som handlar om skydd av barn men nu inser jag att detta är något jag verkligen kan använda i mitt jobb! Jag är positivt överraskad! Jag har lärt mig att det vi gör idag kommer att påverka oss i morgon, och om det inte påverkar oss kommer det att påverka någon annan, till exempel människorna i Indien som drabbas av översvämningar. Vad ska du göra med din kunskap? Vi borde publicera fler böcker med direkt eller indirekt miljöfokus. Sen kommer jag att ha brainstorming med mitt team av fältkoordinatorer från olika platser på Västbanken och Gaza för att se hur vi kan använda oss av miljölinsen ute i fält. Safa' Abu Assab, Programchef på Diakonia i Palestina Varför kom du hit? Jag hörde om Miljölinsen av en kollega på ett möte i Sverige och blev nyfiken. Andreas Ulfsax kommer att hålla ett föredrag för vår personal på kontoret i Jerusalem och vi kommer också att besöka två av Diakonias partnerorganisationer för att applicera linsen tillsammans med dem. Vad har du lärt dig? Hur man använder verktyget, vilka frågor man bör ställa sig, logiken bakom linsen. Vi stödjer ju många mjuka projekt som handlar om demokratisering, mänskliga rättigheter och så vidare, projekt som man inte direkt tänker har med miljön att göra. Men börjar man ställa de här frågorna och diskutera med partners så inser man att det inte bara är användbart för rena miljöprojekt. Vad ska du göra med din kunskap? Vi har haft ett möte med partners för att diskutera våra nya strategiska plan och jag introducerade Miljölinsen. Visar våra partners intresse för att ta fortsätta diskussionerna så kommer vi spinna vidare på det. 16 medmänsklighet. nr 01/2012