Utvärdering av medling vid Stödcentrum Nordväst

Transkript

1 Utvärdering av medling vid Stödcentrum Nordväst Rapporten är framtagen av Katarina Baatz, konsult hos Studentkraft AB på uppdrag av Sigtuna kommun, mars 2010 Konsultchef: Susanna Edler

2 Innehållsförteckning 1. Inledning Syfte Frågeställningar Medling vid ungdomsbrott Metod Tillförlitlighet Resultat Organisation Verksamhetens organisering och personal Förmedlandet av ärenden Kontakten mellan berörda parter Påverkan på rättegången Brott och ålder Arbetsmetod Medlingsdeltagarnas upplevelser före medlingen Information Anledningar till att delta i medling Förmötet och inställning före mötet Deltagarnas upplevelser av medlingen Tidpunkten för medlingen Upplevelser från medlingen Stödpersonen Medlaren Avtal Medlingsdeltagarnas upplevelser efter medlingen Inställning och känslor efter medlingen Påverkan på rättegången Sammanfattning och rekommendationer Organisation Verksamhetens organisering och personal Förmedlandet av ärenden Kontakten mellan berörda parter Påverkan på rättegången Brott och ålder Arbetsmetod Medlingsdeltagarnas upplevelser före medlingen... 19

3 4.2.2 Medlingsdeltagarnas upplevelser av medlingen Medlingsdeltagarnas upplevelser efter medlingen Sammanställning av rekommendationer Slutord Referens Lagtexter... 22

4 1. Inledning Den 1 januari 2008 blev det obligatoriskt för Sveriges kommuner att erbjuda medling till alla gärningspersoner under 21 år som erkänt brott eller delaktighet där i. När beslut togs om att starta ett gemensamt stödcentrum för de åtta nordvästkommunerna Ekerö, Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Sundbyberg, Upplands-Bro och Upplands Väsby bestämdes det att detta stödcentrum även skulle ansvara för medlingsverksamheten. Medling för unga brottsoffer och gärningspersoner har tidigare bedrivits på olika sätt och i varierande omfattning i de åtta kommunerna, t.ex. genom samordnare inom socialtjänsten och lekmannamedlare. Då medlingsärendena varit få i de enskilda kommunerna ansågs verksamheterna inte vara kostnadseffektiva, varför en gemensam medlingsverksamhet beslutades vara en lämplig lösning. Syftet med medlingsverksamheten är att gärningspersoner i åldern år genom medling ska få en ökad insikt om brottets konsekvenser när brottsoffret beskriver vilka konsekvenser brottet fick för denne, samt att brottsoffret ska ges en möjlighet att bearbeta sina upplevelser av brottet. Medling är även tänkt att vara en förebyggande insats för att undvika nya brott. I samband med att beslut ska tas huruvida samarbetet i form av Stödcentrum Nordväst ska fortgå, vilket ska tas innan sommaren 2010, ska även medlingsverksamheten utvärderas. Då medlingsverksamheten för kommunerna är ett så kallat ska-krav är det inte fråga om medlingens vara eller icke vara, utan beslut ska tas om medlingen ska fortsätta att organiseras på det sätt den nu bedrivs. 1.2 Syfte Utvärderingens syfte är att undersöka om medlingsverksamheten vid Stödcentrum Nordväst uppfyller verksamhetens mål, samt om den även i framtiden ska organiseras och bedrivas på nuvarande sätt. 1.3 Frågeställningar De frågeställningar som ligger till grund för utvärderingen har tagits fram i samarbete med representanter från Sigtuna kommun och berör huvudsakligen områdena organisation och metod. Fokus för utvärderingen bestämdes vara medlingsdeltagarnas upplevelser av medlingen. 1.4 Medling vid ungdomsbrott Tanken att låta gärningsperson och brottsoffer mötas vid ett så kallat medlingsmöte grundar sig i teorin om reparativ rättvisa. Synsättet från vilket teorin utgår är att rättvisa ska upprätthållas genom att gärningspersonen ska få en insikt i de konsekvenser brottet fått för offret. Ett möte mellan parterna är tänkt att reparera den skada som brottet orsakat (Brå 2007, s. 8) fick Brottsförebyggande rådet (Brå) i uppdrag av regeringen att starta en försöksverksamhet med medling. En statlig utredning (SOU 2000:105) utfärdades därefter för att undersöka om medling var en metod som borde tillämpas. Utredningen drog slutsatsen att medling var en passande metod för att förhindra unga gärningspersoner att begå nya brott, samt för att underlätta för brottsoffer att bearbeta det de varit med om. Det föreslogs även att medlingen bör regleras i lag 1

5 vilket ledde till att lagen om medling med anledning av brott (lag 2002:445) fick laga kraft den 1 juli En ny paragraf i socialtjänstlagen (2001:453), 1 c, gjorde medling obligatoriskt för Sveriges kommuner den 1 januari Medling är frivilligt för båda parter och enligt lag (2002:445, 5 ) måste en polisanmälan finnas samt brottet vara erkänt helt eller delvis av gärningspersonen. Enligt Brå (2007) har forskning på området visat tvetydiga resultat vad gäller medlingens effekter för de inblandade. I brottsoffrens fall har positiva effekter för bearbetandet av brottet påvisats. Dock har forskning kring medlingens effekter i form av brottsförebyggelse inte gett några klara besked. Positiva effekter har påvisats i vissa fall, men mer forskning krävs på området för att fastsälla i vilka fall detta gäller (Brå 2007, s. 9). 2. Metod Uppdragsgivaren Sigtuna kommun samt Studentkraft AB har tillsammans fastställt den metod som utvärderingen genomförs med. Författaren har varit anställd av Studentkraft som konsult i en och en halv månad för att genomföra och sammanställa utvärderingen. Utvärderingen är baserad på intervjuer med gärningspersoner och brottsoffer som deltagit i medling vid Stödcentrum Nordväst under åren En lista erhölls från stödcentret med namn på dem som deltagit i medling varpå brev skickades ut till samtliga. Brevet innehöll information om utvärderingens syfte och en förfrågan om eventuellt intresse att delta i en intervju. Samtliga som kontaktats brevledes ringdes sedan upp av författaren och tillfrågades om de var intresserade av att delta. Möjligheten fanns även för personerna att själva ta kontakt med författaren, via telefon eller mejl. De som kom att delta i intervjuundersökningen var de personer som svarade och tackade ja till att delta, vilket resulterade i 10 genomförda intervjuer. De tre första intervjuerna kom att hållas i stödcentrets lokaler i Sollentuna och den fjärde hölls på intervjudeltagarens arbetsplats. Resterande sex intervjuer genomfördes, på grund av trafikläget, över telefon. Av de 10 intervjudeltagarna var fem unga gärningspersoner och fem brottsoffer. Två utav dessa brottsoffer var vuxna, varav en blivit utsatt på sin arbetsplats och varav en representerade sin arbetsplats men hade inte själv blivit utsatt. Utöver intervjuerna med medlingsdeltagarna har ytterligare intervjuer genomförts med berörd personal i verksamheten, så som medlingssamordnare, anställda och lekmannamedlare, gällande framför allt verksamhetens organisation. Intervjuer med representanter från polis, åklagare och kommun, vilka är berörda av verksamheten, genomfördes också. Dessa intervjuer berörde främst förmedlandet av medlingsärenden samt samarbetet med medlingssamordnaren och övriga parter. Samtliga av dessa intervjuer har varit kortare telefonintervjuer. 2.1 Tillförlitlighet Att de intervjudeltagare som kom att delta i undersökningen var de som gick att nå via telefon och som tackade ja, kan göra att tillförlitligheten är något låg vad gäller urvalets representativitet. Det är möjligt att de som tackade ja var de som var positivt inställda till medlingen eller att de hade någon annan egenskap gemensamt, som skiljde dem åt från resten av gruppen. Då intervjudeltagarna varierade i sina åsikter, ålder och kön är dock förhoppningen att representativiteten är förhållandevis god. Att ungefär hälften av intervjuerna kom att hållas på telefon kan även det sänka tillförlitligheten något, eftersom det vid en telefonintervju inte är 2

6 lika lätt för intervjudeltagaren att få ett förtroende för intervjuaren. Möjligt är också att intervjudeltagaren befunnit sig på en plats där den känt sig störd av någon anledning. Författaren upplevde dock att intervjuerna över telefon gav likvärdiga svar som de intervjuer där det blev ett riktigt möte, varför uppfattningen i detta fall är att telefonintervjuerna bör kunna anses vara tillförlitliga. 3. Resultat Utvärderingen skulle på uppmaning av uppdragsgivaren kretsa kring de två huvudområdena organisation och metod, varför resultatdelen är indelad efter dessa två huvudrubriker. Under år 2008 förmedlades totalt 45 medlingsärenden till Stödcentrum Nordväst. Ett flertal förmöten ägde rum med såväl gärningspersoner som brottsoffer. Totalt genomfördes 9 fullföljda medlingar detta år. År 2009 förmedlades 62 ärenden, vilket även detta år ledde till flera förmöten. Resultatet blev 20 fullföljda medlingar. De brottstyper som lett fram till fullföljda medlingar under den tid som verksamheten varit igång är bland i första hand misshandel, snatteri, rån, sexualbrott, stöld, skadegörelse och olaga hot. 3.1 Organisation Medling i de åtta samarbetskommunerna bedrivs i samarbete med socialtjänsten, polisen, åklagarmyndigheten och frivården i regi av Stödcentrum Nordväst. På stödcentret är tre socionomer anställda på 75 % som delvis arbetar med medlingsverksamheten. Jenny Ottosson är medlingssamordnare och är posterad i anslutning till Norrorts Polishus. Tillsammans med henne arbetar med medlingsverksamheten även Lill Ampuja Ström, posterad i anslutning till Västerorts polishus och Maria Söreskog, posterad i Upplands-Väsby. Polis och socialtjänst har som uppgift att erbjuda samtliga unga gärningspersoner under 21 år medling och ska sedan förmedla dessa ärenden vidare till medlingssamordnaren. Medlingssamordnaren vidarebefordrar därefter ärendena till en av de 15 lekmannamedlare som är knutna till stödcentret. Medlingarna äger oftast rum i stödcentrets lokaler Verksamhetens organisering och personal När ett medlingsärende förmedlats till medlingssamordnaren, antingen från polis eller från socialtjänst, är rutinen att medlingssamordnaren hämtar ut anmälan och kontaktar en lämplig lekmannamedlare. Informationen kring ärendet avlämnas vanligtvis per telefon till lekmannamedlaren, varpå denna tar kontakt med ansvarig åklagare för att få ett godkännande. Efter åklagarens godkännande kontaktar medlaren gärningspersonen, och i de fall då denne är under 18 år kontaktas i första hand föräldrarna. Vid kontakten med föräldrar och ungdomen i fråga bestäms tid för ett förmöte, där föräldrarna gärna får närvara. Under förmötet skapar sig medlaren en bild av om gärningspersonen är lämplig att genomföra medling med och gärningspersonen får veta hur medlingen kommer att gå till. Om såväl gärningsperson som medlare är positivt inställda till att fortsätta med medlingen kontaktas därefter brottsoffret. Om brottsoffret kan tänka sig att genomföra en medling upprepas samma procedur för denne med ett förmöte. Önskar en ungdom ha mer än ett förmöte erbjuds även detta, ytterligare information kan även ges per telefon om ungdomen så önskar. I många fall avböjer en av parterna efter det första förmötet och i vissa fall läggs ärenden ner då medlaren inte anser att en, 3

7 eller båda, av parterna är lämplig för fortsatt medling. Anledningar till att medlaren inte anser att medlingen är lämplig kan exempelvis vara att gärningsperson eller brottsoffer har fel attityd eller att brottsoffer eller gärningsperson inte uppger att den har något att säga till den andre. Vill båda parter gå vidare och medlaren anser det vara fruktbart hålls därefter medlingen. Efter medlingen erbjuds båda parter oftast vidare kontakt genom att de kan ringa till medlaren när de önskar, eller att det bestäms att medlaren ska återkomma efter en tid. Efter genomförd medling rapporterar även medlaren till aktuell åklagare gällande gärningspersonens inställning i förhållande till medlingen. För att få ersättning från stödcentret för de medlingar som lekmannamedlarna genomfört måste de fylla i en rapport om aktuell medling. Såväl organisationen av medlingsverksamheten vid Stödcentrum Nordväst som medlingsmötenas utformning följer rekommendationerna från medlingshandboken från Brå (2007) Medling vid brott. En handbok. Vad gäller hur verksamheten är organiserad är uppfattningen hos såväl medlingssamordnare som lekmannamedlare att denna fungerar mycket väl. Det är mycket uppskattat från lekmannamedlarnas sida att det är en person, det vill säga medlingssamordnaren, som har hand om medlingen och som de vet att de kan kontakta. Även från medlingssamordnaren upplevs det vara bra att det är en person som har hand om medlingen, eftersom det blir lättare för polis, socialtjänst och lekmannamedlare att veta vem de ska vända sig till med medlingsärenden. Att medlingen är ett samarbete mellan de åtta nordvästkommunerna upplever medlingssamordnaren fungera bra och hon ser det som en klar fördel i förhållande till hur medlingen organiserades tidigare, då den var en del av en socialtjänst. Eftersom medlingsärendena är relativt få per år anses det av medlingssamordnaren vara för svårt att dela upp verksamheten på varje enskild kommun. Medlingssamordnaren tycker att verksamheten fungerar väl och att den bedrivs av stödcentret upplevs som naturligt. Arbetet underlättas även av att polisen ligger i anslutning till verksamheten. Att västerortskommunerna är uppdelade på två olika stödcenter, där tre av kommunerna tillhör nordväst och fyra tillhör västerort, upplevs som något rörigt av en av de anställda. Poliserna i västerort måste alltså vända sig till två olika stödcenter när det gäller förmedlandet av medlingsärenden vilket försvårar arbetet något. Att antalet lekmannamedlare idag uppgår till 15 stycken anses av medlingssamordnaren vara positivt då hon ser det som en fördel att kunna välja den lekmannamedlare som hon tror är mest lämplig när ett ärende kommer in. Uppfattningen är att antalet lekmannamedlare är fullt tillräckligt i dagsläget och att antalet även bör vara tillräckligt om antalet medlingsärenden skulle öka något framöver. Lekmannamedlarna som intervjuats i undersökningen tycker att kontakten med medlingssamordnaren fungerar utmärkt och känner att de fått tillräcklig utbildning för att känna sig trygga i sin roll som medlare. De som intervjuats upplever att det finns klara och tydliga rutiner vid stödcentret kring hur arbetet ska bedrivas. En åsikt hos lekmannamedlarna är att de medlarträffar som hålls är mycket uppskattade och att det är viktigt att få feedback från dem som arbetat länge som medlare. En av de intervjuade påpekar att det är viktigt att nya lekmannamedlare förbereds på att medlingar kan gå fel och att det kan hända saker som man inte väntat sig, samt vad man ska göra i dessa fall. 4

8 Av medlingssamordnaren tas frågan om lokaler för medlingsverksamheten upp. Som det är nu krävs de anställdas inblandning när en lekmannamedlare ska hålla en medling, då medlingarna som regel äger rum i stödcentrets lokaler. Medlingssamordnaren uppger dock att det fungerar väl i dagsläget och att det är en trygghet att polisen ligger vägg i vägg Förmedlandet av ärenden Polis och socialtjänst har som uppgift att tillfråga samtliga gärningspersoner de kommer i kontakt med, som är under 21 år och som erkänt ett anmält brott eller delaktighet i ett, om de är intresserade av medling. Vanligtvis tillfrågas gärningspersonen vid det första mötet eller förhöret. Huruvida frågan tas upp eller inte beror huvudsakligen på om ungdomen erkänt brott eller ej, samt om polismannen respektive socialtjänstemannen finner det lämpligt med avseende på ungdomens sinnesstämning. Rutinen inom polis och socialtjänst är att gärningspersonen ska tillfrågas vid det första mötet eller förhöret i de fall då gärningspersonen erkänt brott. Det finns däremot inga rutiner inom vare sig polisen eller socialtjänsten kring hur erbjudandet om medling ska läggas fram. Samtliga parter som intervjuats i undersökningen är av uppfattningen att frågan ofta glöms bort av såväl polis som socialtjänst. Ett exempel från en av intervjuerna med en polis är som följer: Det är många som lätt glömmer bort att fråga. Jag vet bara vad jag själv gör, jag har lagt fram broschyren och blanketten och sen får man bara hoppas att man kommer ihåg. Representanter från polisen tror att en hel del kollegor glömmer att fråga eftersom mycket annat skall kommas ihåg vid ett första förhör. Även från representanterna inom socialtjänsten tas det upp att frågan kring medling ofta glöms bort, då det är mycket information som ska ges till en ungdom vid det första mötet. Uppfattningen finns även att det ofta inte är lämpligt att tillfråga ungdomen på grund av dennes sinnesstämning vid förhöret eller mötet. Att ärenden förmedlas till medlingssamordnaren är A och O för att verksamheten ska kunna bedrivas. Från de anställda i medlingsverksamheten är uppfattningen att betydligt fler ärenden borde kunna förmedlas om alla parter kom ihåg att tillfråga alla ungdomar som har rätt till medling om deras inställning. Åsikten hos medlarna är att framför allt socialtjänsten, men även polisenm borde kunna förmedla betydligt fler ärenden. Även från åklagarens perspektiv anses det mycket viktigt att alla som ha rätt till medling verkligen tillfrågas, eftersom de annars kan riskera att inte ges en möjlighet till åtalsunderlåtelse. Enligt lagen om medling med anledning av brott (2002:445) bör medlingen ske skyndsamt. Uppfattningen hos anställda på stödcentret och lekmannamedlare är dock att förmedlandet av ärenden ofta drar ut på tiden. De intervjuade menar att processen måste snabbas på och att det inte är på stödcentret som ärendena blir liggande, utan att ärenden blir liggande hos polis och socialtjänst innan de kommer till stödcentret. En ytterligare faktor till att medlingarna ofta drar ut på tiden är att tidpunkten ska passa samtliga inblandade parter, vilket kan vara svårt. Tidsaspekten anges av flera av de intervjuade vara mycket viktig och de anser även att detta är något som bör förbättras. En av de intervjuade uttrycker sig så här: 5

9 Den (medlingsprocessen) behöver snabbas på. Ibland svarar brottsoffret att det gått för lång tid, att de lagt det bakom sig. Man måste ta det när det är aktuellt. Uppfattningen hos de anställda och de lekmannamedlare som intervjuats är att det även bör läggas vikt vid hur polisen och socialtjänsten lägger fram erbjudandet om medling. Det påpekas att det är viktigt att förklara för ungdomen att medlingen inte är ett straff, att det är helt frivilligt och att det handlar om att möta brottsoffret och kunna prata med denne. En av representanterna från polisen föreslår att en kortare film, där medlingen som metod presenteras, skulle vara ett sätt att få en bra presentation av medlingen och samtidigt göra det lättare för polisen att komma ihåg att ställa frågan. En av lekmannamedlarna menar att medlingen bör presenteras såhär: Den som presenterar medling får inte säga för mycket, att de ska sitta mitt emot varandra och gråta, för då kommer ingen vilja delta, men de får inte heller bara slänga fram det. Allt hänger på hur presentationen görs. De anställda i medlingsverksamheten vid stödcentret har varit ute på berörda polisenheter och informerat om medling vid ett flertal tillfällen, men känner att informationen inte når ända fram. Medlingssamordnaren uppger att de anställda behöver ut och informera mer, på alla enheter och även i kommunerna, då hon menar att informationen främst når de där hon arbetar. En åsikt från en av de anställda är även att informationen måste komma uppifrån hos polisen för att verkligen nå ut. Medlingssamordnaren uttrycker sig så här i frågan: Alla tycker att medling är en bra idé när vi är ute och informerar men det blir ändå ingen produkt av det. De representanter från polisen som intervjuats menar att det är lämpligt att det är polisen som tillfrågar gärningspersonen om denne är intresserad av medling. Då poliserna redan har en kontakt med ungdomen upplever de det som naturligt att frågan ställs av dem. Att en utomstående okänd person tar kontakt med ungdomen gällande medling tros inte vara lyckat och kan även bli komplicerat vad gäller sekretessen i ärendena Kontakten mellan berörda parter Samarbetet mellan stödcentret, polisen, socialtjänsten och åklagarmyndigheten berör främst förmedlandet av ärenden till stödcentret samt stödcentrets inhämtande av godkännande från åklagarmyndigheten i varje enskilt medlingsfall. Av medlingssamordnaren uppges kontakten med övriga parter vara bra. Det som anses kunna bli bättre är, som tidigare nämnts, att polisen och socialtjänsten kan bli bättre på att komma ihåg att erbjuda medling. Kontakten med åklagarmyndigheten anses flyta på bra. Medlingssamordnaren menar att: Åklagarna är väldigt positiva. De har verkligen tagit till sig det här med medling. En av de anställda menar att samarbetet med åklagarna fungerar bra, men att det ofta tar lång tid innan de får svar från berörd åklagare om det är lämpligt att genomföra medling eller inte. Det efterfrågas därför bättre rutiner kring detta då personen gärna ser att denna process snabbas 6

10 på. Från åklagarnas eget perspektiv upplever den representant som intervjuades att det skulle vara bra med en kontaktperson på stödcentret. Alternativt föreslår åklagaren att det kunde anges i yttrandet från socialtjänsten huruvida medling ägt rum eller ej, samt information med telefonnummer till ansvarig medlare för att få en bättre rutin. Representanterna från socialtjänsten upplever att kontakten med stödcentret är god, men att det främst handlar om att skicka in en blankett eller att överlämna ärenden per telefon, något de kan bli bättre på. En efterfrågan hos en av lekmannamedlarna är en bättre kontakt med socialtjänsten, personen uttrycker sig så här: Det skulle vara bra med en närmare kontakt med socialtjänsten för oss lekmannamedlare, för att få mer kött på benen i ärendena. I intervjuerna med representanterna från polisen upplevs i de flesta fall kontakten med stödcentret, medlingssamordnaren och medlare vara mycket god. Flera av dem som intervjuats uppger att de påminns ofta om medlingen och att de får feedback. En polis uttrycker sig så här: Det fungerar mycket bra för vår del eftersom vi har Jenny här Vi har ett väldigt gott samarbete och en tät kontakt. Vi påminns dagligen om medlingen. En av poliserna kommenterar kontakten med stödcentret på följande sätt: Vi har inte direkt något samarbete, vi skickar mest bara in blanketten. Det skulle va bra att få någon feedback från medlaren om det har blivit någon medling av de ärenden man skickat, det skulle nog ge en kick för att få fler att fråga. Från samtliga inblandade parter återkommer åsikten att det behövs mer information, samt att socialtjänst och polis måste bli bättre på att erbjuda medling för att fler medlingar ska kunna bli till i framtiden. Förslag som ges är att information om att medling finns bör lämnas redan före ungdomarna hamnar hos polisen, vilket kan ske i form av information i såväl skolor som i media Påverkan på rättegången Om en medling är aktuell att genomföra före avslutad rättegång ska godkännande inhämtas från berörd åklagare. Åklagaren ska även informeras efter medlingen gällande gärningspersonens inställning till medlingen och huruvida denne var mån om att gottgöra offret. Sedan den 1 januari 2007 ska åklagaren ta hänsyn till gärningspersonens vilja att gottgöra offret vid medling, i bedömning av åtalsunderlåtelse (17 3 st. LUL). Medlingens inverkan på rättegången upplevs av representanten från åklagarmyndigheten som enbart positiv. De som deltagit i medling uppges ha en bättre attityd och en bättre prognos, delvis på grund av att de som deltagit i medling också erkänt sitt brott. Medlingen upplevs även ta bort rädsla och oro hos dem som deltagit. Medling förändrar inte åtalsbesluten i någon större omfattning, menar den tillfrågade, men denne anser ändå att det är otroligt viktigt att samtliga unga blir erbjudna medling, eftersom de annars kanske inte har någon möjlighet att ges 7

11 åtalsunderlåtelse. Åklagaren anser att det aldrig är fel att genomföra en medling och att den gärna får ske före det att rättegången hålls Brott och ålder Medlingslagen utesluter inte någon typ av brott men anger att hänsyn måste tas till samtliga omständigheter kring brottet när medlingens lämplighet bedöms (2002:445, 5 ). Medlingsverksamheten vid Stödcentrum Nordväst gör inte några begränsningar vad gäller brottstyp men medlar inte vid brott inom familjen, så kallade relationsbrott. De anställda och de lekmannamedlare som intervjuats i undersökningen är alla av åsikten att inga brottstyper bör uteslutas från medlingsverksamheten. Åsikten är genomgående att en bedömning av medlingens lämplighet bör göras utifrån hur gärningsperson och brottsoffer ställer sig till medlingen och inte utifrån brottets karaktär. Medlingslagen anger inte någon övre åldersgräns för medling, dock är kommunerna skyldiga att erbjuda gärningspersoner under 21 år medling. En undre åldersgräns finns på 12 år, där undantag får göras endast om det finns synnerliga skäl (2002:445, 5 ). Åsikten hos de intervjuade är även i detta fall att huruvida en person är lämplig eller ej är individuellt, varför någon specifik ålder där medling är lämplig inte bör fastställas. Det framkommer under intervjuerna att de flesta anser att medling troligtvis är lämpligast för unga i åldern år. Dock är samtliga måna om att någon avgränsning inte bör göras. Medlingssamordnarens åsikt i frågan uttrycks på följande sätt: Ju yngre man är desto svårare blir det att våga och då kanske de vänder sig till mig istället för att de inte vågar prata. Men det betyder inte att de yngre inte vinner något på det( )Det blir inte dåligt med yngre men det ställs mer krav på medlaren. 3.2 Arbetsmetod För att utvärdera om den metod som medlingen vid Stödcentrum Nordväst bedrivs med uppfyller de mål som ställts upp för verksamheten, kommer fokus i denna del ligga på medlingsdeltagarnas upplevelser av medlingen. Fokus läggs på medlingsdeltagarna av den enkla anledning att det är de som sitter inne på svaret huruvida målen uppnåtts eller ej. Nedan följer således en redogörelse för medlingsdeltagarnas uppfattningar om de olika delarna av medlingen. I de flesta fall inleds här varje del med ett faktastycke som beskriver medlingens olika komponenter. Dessa stycken är referat från handboken från Brå (2007) Medling vid brott. En handbok. Efter varje inledande faktastycke redovisas sedan gärningspersonernas svar följt av brottsoffrens Medlingsdeltagarnas upplevelser före medlingen Vägen fram till medlingen är oerhört viktig för såväl gärningsperson som brottsoffer, dels för att den avgör om en person kommer att vilja delta i medling eller ej, och dels för att personen ska 8

12 vara förberedd för medlingen när den kommer dit. I följande avsnitt redogörs för medlingsdeltagarnas upplevelser av vägen fram till medlingen Information Den information som ges när en gärningsperson eller ett brottsoffer tillfrågas om denne vill delta i medling kan vara helt avgörande för hur personen i fråga ställer sig till ett deltagande. Av gärningspersonerna uppger samtliga utom en att de tillfrågats om medling vid första förhöret. En av gärningspersonerna uppger att den fått ett brev med posten med information om medling. Vad gäller vilken information som gavs i det inledande skedet varierar denna från intervjuperson till intervjuperson. I något fall har informationen varit att medling är en möjlighet att träffa offret och att kunna säga förlåt, medan det i ett annat fall uppges att intervjupersonen bara fått frågan om denne var positiv till medling eller inte, utan någon utförligare förklaring. Intervjupersonen som fått denna fråga tycker inte att poliserna förklarade så mycket och att denne fick lista ut vad det var själv. Samtliga tycker att erbjudandet om att delta i medling kom vid en lämplig tidpunkt. En av de intervjuade menar att den vid förhöret: var i ett sånt tillstånd att man ville göra det för man ångrade sig så mycket direkt efteråt. I brottsoffrens fall har alla utom en blivit kontaktade av medlaren som har erbjudit dem medling. I ett fall uppges det att polisen varit den som tillfrågat huruvida intervjupersonen var intresserad av att delta i medling. Den information brottsoffren fått är bland annat att gärningspersonen velat träffas för att be om ursäkt och att det skulle kännas bättre efteråt för båda parter att ha träffats. Samtliga av brottsoffrena tycker att de fått erbjudandet om medling vid en lämplig tidpunkt och att den information de fått varit tillräcklig. En av de intervjuade upplever att de som tillfrågat varit lite väl påstridiga, då frågan ställts flera gånger vid olika tillfällen trots att personen tackat nej Anledningar till att delta i medling De skäl som gärningspersoner och brottsoffer har för att delta i en medling är bl.a. att gärningspersonen vill säga förlåt för att kunna gå vidare efter det som inträffat och i brottsoffrets fall kanske det finns frågor som denne vill ha svar på för att kunna bearbeta händelsen. De anledningar till att delta som gärningsperson och brottsoffer uppger inför medlingen ligger även till grund för medlarens bedömning huruvida medlingen är lämplig att genomföra eller ej. För de gärningspersoner som intervjuats skiljer sig anledningarna åt dem emellan. Några anledningar som uppgavs var att det var för brottsoffrets skull och för att denne skulle kunna gå vidare, för att säga förlåt och för att höra vad den andra parten hade att säga. Ett exempel på detta är följande citat: en chans att säga förlåt och sen för att visa vem jag egentligen var. Brottsoffrens anledningar till att delta i medling är i de flesta fall att de ville delta för gärningspersonens skull. De som uppger att det var för gärningspersonens skull ville bland 9

13 annat att denne skulle få märka att den gjort något som var fel, att få personen att tänka till, samt i ett fall få gärningspersonen att förstå vad brottet kostat. Den intervjuperson som blivit utsatt på sin arbetsplats säger: Jag ville delta för hennes skull, för att hon skulle va tvungen att åka dit och rent praktiskt skulle hon märka att det hänt nåt som hon måste ta tag i. Andra anledningar till att delta i medling var för att man fått höra av medlaren att det skulle kännas bättre efteråt och för att föräldrarna uppmanat till deltagandet Förmötet och inställning före mötet Före medlingen erbjuds samtliga tillfrågade som tackat ja till att delta i medling att komma på ett förmöte. Vid förmötet förbereds gärningspersonen och brottsoffret på hur medlingen kommer att gå till och medlaren skapar sig en uppfattning om huruvida det är lämpligt att gå vidare med medlingen. Samtliga gärningspersoner deltog i ett förmöte, i ett fall hölls mötet precis före själva medlingen. Några utav dem hade även ytterligare kontakt med medlaren före medlingen över telefon. Alla tycker att det räckte med ett möte och att det föreberedde dem väl för medlingen. En av gärningspersonerna uppger: Förmötet var jättebra. Jag fick verkligen en förståelse för vad det var. På frågan vad gärningspersonerna kände inför medlingsmötet svarar de flesta att de var nervösa men att det ändå kändes bra. Exempel på hur några gärningspersoner kände inför mötet ges i följande citat: Att det skulle kännas skönt, lite som en befrielse. Det kändes bra och nervöst. Väldigt positivt. Jag ville verkligen ha medling( )men det var svårt att hitta någon som ville ställa upp(...)kändes jättebra när det blev av. Jag tänkte väl först när jag valde att jag ville ha det, tänkte jag inställningen att det kunde påverka rättegången, sen när det blev så tätt inpå rättegången kändes det väl lite meningslöst. Ingen utav gärningspersonerna uppger att de ville ha något ytterligare stöd inför medlingen. Av brottsoffren hade tre av intervjupersonerna förmöten. Uppfattningen bland brottsoffren är att det räckte med ett förmöte och i de fall där inget förmöte hölls ansågs detta inte heller som nödvändigt. Dock upplever en utav brottsoffren, som hade förmöte, att denne inte fick tillräckligt med information och således inte kände sig förberedd för medlingen: Jag fick inte reda på så mycket vad man kunde säga på mötet och vad det var till för. Jag hade velat veta mer innan, att någon förklarade mer, vad som kunde hända. 10

14 Inställningen till medlingen före mötet uppger några vara mycket positiv medan ett par anger att de inte tänkte så mycket på det. Ingen utav brottsoffren ville ha något annat stöd inför medlingen Deltagarnas upplevelser av medlingen Under medlingen ska gärningsperson och brottsoffer få en möjlighet att mötas och samtala om det som hänt. Såväl gärningsperson som brottsoffer ska få ge sin version av händelsen och få möjlighet att ställa frågor till den andra parten. Det finns även en möjlighet att sluta ett avtal mellan parterna, skriftligt eller muntligt, kring exempelvis hur de ska förhålla sig till varandra i framtiden. För brottsoffrets del kan det vara till hjälp för att kunna gå vidare, att från gärningspersonen få veta varför denne just valde den egna personen som offer för brottet. För gärningspersonens del kan det exempelvis finnas ett behov av att be den andra parten om ursäkt Tidpunkten för medlingen Tidpunkten för medlingen bestäms av samtliga inblandade parter och kan variera mycket från fall till fall. Enligt lagen om medling bör medlingen hållas skyndsamt, dock anges att hänsyn ska tas till brottets art och den tid inblandade parter eventuellt kan behöva för att orka möta varandra (2002:445, 7 ). De gärningspersoner som intervjuades i undersökningen deltog i medling mellan tre veckor till sex månader efter själva brottet. Överlag tycker intervjupersonerna att tidpunkten för medlingen varit bra. I ett avvikande fall tycker en av gärningspersonerna att tidpunkten för medlingen varit helt fel då den ägt rum dagen före rättegången. Då intervjupersonen trodde att medlingen skulle kunna påverka rättegången och ville ha medling just i det avseendet, menar denne att medlingen kändes meningslös när den hölls dagen innan. Intervjupersonen upplever även att båda parterna hade fokus på rättegången dagen efter varför medlingen inte var något som denne tänkte särskilt mycket på. En intervjuperson uppger att den velat ha medlingen lite tidigare men att tidpunkten ändå var bra för att nu hann man andas emellan. Tidpunkten för medlingen för de brottsoffer som deltog i intervjuerna uppges vara mellan en och några månader efter brottet. Från dessa framkom vid intervjuerna att ett par hade velat ha medlingen tidigare, då upplevelsen var att de redan hunnit lägga händelsen bakom sig. Överlag ansågs dock tidpunkten vara väl vald. En av intervjupersonerna kommenterar tidpunkten som följer: Ja tidigare kanske, efter själva förhöret hade nog varit bra för nu kändes det som att nu var man klar med det där Upplevelser från medlingen Under medlingsmötet får båda parterna ge sin version av den händelse som utspelat sig mellan dem. De får även ställa frågor till den andra parten om de undrat över något och 11

15 gärningspersonen får be om ursäkt om denne skulle önska det. I vissa fall har parterna med sig en stödperson, i form av exempelvis en förälder, som också får komma till tals. Alla gärningspersoner som deltog i intervjuundersökningen upplever att de fick framföra sina tankar om händelsen vid medlingen. Upplevelsen är att de fick prata fritt och ge sin version av det som hänt. Samtliga upplever också att den andra parten lyssnade på det de sa. Följande citat är ett exempel på detta: Först berättade jag om allt från början( )då förstod han mig. Då förstod jag honom( )då berättade han också om sin händelse. Ja, jag fick prata fritt, det gick bra. Jag har lätt för att prata och jag tror att medlaren skulle ställa frågor om man var fåordig. Samtliga gärningspersoner uppger att de fick ställa de frågor de ville på mötet och att de även fick svar på dessa av den andra parten. Vad gäller hur gärningspersonerna kände under mötet och hur det kändes att träffa den andra parten uttrycker sig de flesta i termer av att de var nervösa i inledningen av mötet men att de kände sig lugnare efter hand. Att träffa offret upplevs av gärningspersonerna inte som jobbigt utan snarare som en befrielse och att det var skönt att få träffa personen. En av de intervjuade beskriver hur det kändes att träffa offret: Jag kände mig lite nervös men det kändes bra. Det kändes bra att träffa offret. De flesta av brottsoffren upplever att de fick förmedla sina tankar om det som hänt till den andra parten. En intervjuperson avviker dock och tycker inte att den direkt fått förmedla sina tankar, eftersom intervjupersonen inte var förberedd och visste vad den skulle säga till motparten. Överlag upplever brottsoffren att den andra parten lyssnat på det de har haft att säga. I ett fall upplever dock intervjupersonen att det den sagt inte gått fram till gärningspersonen och att denne inte lyssnat. I samtliga fall uppger de intervjuade att de fick ställa de frågor de ville på mötet och att de fått svar på dessa av den andra. Upplevelsen av att träffa gärningspersonen anges ha varit nervöst och jobbigt i några fall. En av intervjudeltagarna, där det är arbetsplatsen och inte personen själv som utsatts, uppger att denne var positiv före mötet men att denne blev mycket förvånad över den andra partens attityd under mötet. Detta medförde att inställningen till medlingen förändrades negativt. En av ungdomarna kommenterar hur det var att träffa gärningspersonen: Det var nervöst. Det var lite jobbigt i början, men sen blev det bättre och bättre Stödpersonen Vid medlingen får såväl gärningsperson som brottsoffer ha med sig en stödperson i form av en förälder eller någon annan närstående. Viktigt är att stödpersonen är medveten om att den främst är med vid mötet som ett stöd och inte som en aktiv deltagare. Stödpersonen kan med fördel få komma till tals i slutskedet av medlingen. 12

16 Av de unga gärningspersoner som intervjuades i undersökningen hade endast en av dem en stödperson med sig. Övriga som inte hade någon stödperson med sig uppger att de inte heller ville ha det. En av ungdomarna kommenterar: Jag hade inte velat ha någon med mig. Jag tror att dom också haft tankar och egna idéer då och att man kanske inte pratat så fritt om hon haft någon med sig som också sitter och dömer. I ett fall hade gärningspersonen ingen stödperson med sig medan den andra parten hade detta. Intervjupersonen upplever att denne var i underläge och tycker att det hade varit bättre om den andra parten inte heller hade någon med sig, men kan ändå förstå att denne ville ha det. Jag kände mig lite underlägsen eftersom den andra hade en förälder med sig( ) det kändes som att det var två mot en. I brottsoffrens fall hade ingen utav de som intervjuades någon stödperson med sig och uppger att de inte heller ville ha detta Medlaren Medlaren har en viktig roll vid medlingen då denne ska fungera som samtalsledare och få mötet att fungera som det är tänkt mellan parterna. Medlaren ska förhålla sig opartisk till båda parter och få dessa att känna sig trygga vid mötet så att situationen inte förvärras för brottsoffret. I gärningspersonernas fall anger samtliga att de tycker att medlaren har varit trevlig, duktig och gjort ett bra jobb. Flera har upplevt medlaren som professionell och att denna genomfört medlingen väl. I ett fall uppger en intervjuperson att den tycker att medlaren kunde ha varit mer aktiv i att lösa en situation som uppstod där den andra partens stödperson blev aggressiv. En intervjuperson uppger på frågan vad som var bra med medlingen: Det var väl medlingsledaren, hon var bra och stöttade. Det skulle varit jobbigt om det bara var nån som bara nu ska vi medla. Samtliga upplever det som att medlaren stod lika mycket på bådas sida. En flicka uttrycker sig såhär gällande medlaren: Det var som att jag var där och skulle få ett pris( )Jag tyckte hon var jättebra faktiskt. Även i brottsoffrens fall är upplevelsen av medlaren mycket positiv då samtliga uppger att medlaren var duktig och skötte mötet bra. De flesta av intervjupersonerna fick förtroende för medlaren och kände att de kunde prata med denna. En av de intervjuade påpekar dock att denne upplevde medlaren som något oerfaren och inte särskilt van. Intervjupersonen tycker inte att det påverkade medlingen i någon egentlig mening då brottet inte upplevts som en allvarlig händelse. Dock kände intervjupersonen att i de fall att det hade varit en allvarligare händelse, så hade denne hellre velat ha en professionell medlare. 13

17 Avtal I samband med medlingen finns möjligheten att upprätta ett avtal mellan parterna. Avtalet kan vara muntligt eller skriftligt och kan beröra såväl hur parterna ska förhålla sig till varandra i framtiden som ekonomisk ersättning. Rekommendationerna är att ekonomiska avtal främst ska upprättas vi egendomsbrott och dylikt, då det kan vara svårt att uppskatta ersättningsnivån för exempelvis våldsbrott. Känner medlaren tvivel inför upprättandet av ett avtal, eller om parterna inte kan komma överens om ett avtal bör detta avgöras i rättegången. Vid de medlingar som de intervjuade gärningspersonerna deltagit i, har avtal mellan parterna upprättats i fyra utav fem fall. Ett utav dessa var skriftligt medan resterande var muntliga avtal. Avtalen var i huvudsak så kallade beteendeavtal och gällde hur personerna skulle förhålla sig till varandra i framtiden. Överlag anser gärningspersonerna att avtalet var ett bra initiativ och att det förenklade situationer efter medlingen för dem. Ett exempel på denna inställning är följande: Man blev mer vänliga mot varandra än vad man kanske skulle blivit annars. I de intervjuade brottsoffrens fall har tre utav medlingarna utmynnat i avtal mellan parterna, samtliga av dessa var muntliga beteendeavtal. Avtalen upplevs ha följts och är uppskattade. Två flickor svarar på frågan vad de tyckte om avtalet: Det var bra för det handlade om vad som skulle hända sen och hur det skulle bli. Bra, ja för att man skulle veta efteråt vad man skulle göra. I de två fall där medlingsdeltagarna var vuxna slöts inte avtal och uppfattningen är att detta inte var något som behövdes i fallen Medlingsdeltagarnas upplevelser efter medlingen Syftet med medling är att den ska ge gärningspersonen en förståelse för de konsekvenser brottet fått för offret samt att brottsoffret ska få en hjälp att bearbeta det som hänt. Tanken är även att då gärningspersonen får en insikt i brottets konsekvenser ska denne förhindras att återfalla i brott Inställning och känslor efter medlingen I intervjuerna med gärningspersonerna framkommer att den vanligaste känslan efter medlingen är att det känns skönt och även att det känns bättre än innan. En flicka kommenterar: Det kändes otroligt bra, som en sten som släppte Det är skönt liksom man känner sig inte lika dålig. Huruvida medlingen hjälpte gärningspersonerna att bearbeta det som hänt är den främsta åsikten att medlingen inte gjort någon skillnad. Samtliga uppger dock att medlingen fick dem att inse vad brottet fått för konsekvenser för offret. Två exempel på detta är följande citat: 14

18 alltså hon kände sig ju kränkt på ett sätt som jag inte förstod tidigare. Ja det fick jag, det var den största delen med det att jag fick veta vad det inneburit för dem. Vad gäller om gärningspersonerna fått en förändrad syn på brott och om medlingen förhindrat dem att begå nya brott menar tre utav gärningspersonerna att de redan före medlingen inte tyckte att det var okej att begå brott, varför deras synsätt inte är medlingens förtjänst och att detta synsätt således inte förändrats efter medlingen. En av intervjupersonerna uppger att medlingen förändrat synen på brott något, men inte direkt förhindrat denne från att begå brott igen. Den femte intervjupersonen menar att medlingen inte förändrat synen på brott. En pojke beskriver hur medlingen till viss del förhindrat honom att begå nya brott så här: Alltså medlingen har hjälpt mig, så att jag kan tänka före jag bråkar. Förut gjorde jag inte det. Av brottsoffren uppger samtliga, utom den intervjuperson som företrädde sin arbetsplats, att medlingen hjälpt dem att bearbeta det som hänt i viss mån. Det som upplevs ha hjälpt är att träffa personen, att få ett ansikte på den och att få prata ut med den. En flicka kommenterar sitt deltagande så här:...det ledde till bra saker. Man får en personlig kontakt, det är viktigt. Det blir lättare att gå vidare då. En återkommande upplevelse är även att det har varit skönt att träffa personen före rättegången. Känslorna för brottet upplevs inte ha förändrats, främst för att det i de flesta fall gått en relativt lång tid mellan brottet och medlingen. Intervjupersonen som företrädde sin arbetsplats upplevde medlingen efteråt som meningslös och att den inte gav någonting alls på grund av den andra partens attityd. De flesta av brottsoffren som intervjuades tycker att medlingen var något positivt att delta i Påverkan på rättegången Tre av gärningspersonerna hade medlingen före rättegången. Dessa tycker att det var bra att ha medlingen innan, för att de då visste var de hade den andra och för att de mer kunde fokusera på rättegången istället för på vad den andra parten tyckte och tänkte. Upplevelsen är att det även blev mindre nervöst inför rättegången. Även i brottsoffrens fall hölls tre utav medlingarna före rättegången. En återkommande åsikt är även hos dessa att medlingen påverkat rättegången positivt genom att det inte var lika nervöst inför rättegången, att det var mindre spänt och att det var skönt att ha träffat personen innan så att man visste var man hade varandra. En av de intervjuade ger följande kommentar: Det var bra att få träffa personerna innan rättegången så att man inte fick en chock i rätten sen. 15

19 4. Sammanfattning och rekommendationer Syftet med denna utvärdering var att undersöka huruvida medlingsverksamheten vid Stödcentrum Nordväst uppfyller verksamhetens mål, samt om den även i framtiden ska organiseras på nuvarande sätt. Nedan sammanfattas de centralaste delarna av utvärderingen samt ges rekommendationer på eventuella åtgärder inför framtiden. 4.1 Organisation I dagsläget bedrivs verksamheten gemensamt av de åtta samarbetskommunerna Ekerö, Järfälla, Sigtuna, Sollentuna, Solna, Sundbyberg, Upplands-Bro och Upplands Väsby. På stödcentret arbetar tre anställda med medlingsverksamheten varav en av dem tjänstgör som medlingssamordnare. Till stödcentret är även ett flertal lekmannamedlare knutna. Under år 2008 förmedlades 45 medlingsärenden till stödcentret, vilket ledde till 9 genomförda medlingar. Året därpå, år 2009, förmedlades 62 ärenden, vilket resulterade i 20 fullföljda medlingar. Från det inledande året till det senare kan en uppåtgående trend möjligtvis skönjas i antalet medlingar inför kommande år Verksamhetens organisering och personal Av berörd personal inom verksamheten framkom att organiseringen av arbetet fungerar mycket väl och att tydliga rutiner har utvecklats sedan starten. Ingen utav de intervjuade kan se att någon del av arbetet inte fungerar utan menar att verksamheten flyter på väl. Uppskattat hos såväl anställda som lekmannamedlare är att det är en person, det vill säga medlingssamordnaren, som har huvudansvaret för medlingen. Även från medlingssamordnarens perspektiv upplevs detta som mycket positivt då kontakter med övriga parter har kunnat knytas och övriga parter i sin tur vet vem de ska kontakta i första hand. Att medlingen bedrivs av stödcentret upplevs som en naturlig plats och de tillfrågade anser att verksamheten bör fortsätta att bedrivas på liknande sätt som idag. Då samtliga parter upplevs vara positiva till hur verksamheten bedrivs idag och uttrycker att organiseringen av medlingsverksamheten är väl fungerande, är rekommendationen att låta verksamheten fortskrida i sin nuvarande form. I fall att medlingsärendena skulle öka under kommande år, är det viktigt att se till att verksamheten upprätthåller denna välfungerande organisering även i framtiden. Rekommendationen är att löpande utvärdera verksamheten så att eventuella problemområden kan uppmärksammas och åtgärdas så tidigt som möjligt Förmedlandet av ärenden Förmedlandet av ärenden framkom att vara det mest centrala problemet i arbetsprocessen. Samtliga representanter från berörda parter påpekar att förmedlandet av ärenden kan bli betydligt bättre. En genomgående åsikt är att långt ifrån alla som har rätt till medling tillfrågas, främst på grund av att personal inom polis och socialtjänst glömmer att tillfråga unga gärningspersoner. Upplevelsen hos de anställda på stödcentret som intervjuats är att det inte sker någon förbättring i detta avseende, trots att de är ute och informerar hos såväl polis som socialtjänst. Från polisens och socialtjänstens perspektiv anges att det är mycket som ska tas upp på ett första möte och förhör varför frågan lätt glöms bort. Båda parter anser dock att 16

20 erbjudandet om medling bör komma från polisen eller socialtjänsten, eftersom parterna har en naturlig kontakt med de unga gärningspersonerna. Att polis och socialtjänst glömmer bort att tillfråga unga gärningspersoner hur de ställer sig till medling är ett stort problem som måste åtgärdas då medling är en lagstadgad rättighet för alla unga gärningspersoner. De interna rutinerna hos polis och socialtjänst måste därför skärpas på detta område och åtgärder för att åstadkomma att samtliga unga gärningspersoner tillfrågas om medling måste vidtas. Tydligare direktiv bör komma ifrån berörda parters chefer och organisationer kring hur rutinerna i framtiden ska se ut för att förmedlandet ska förbättras. Vidtagna åtgärder måste även följas upp kontinuerligt för att säkerställa att dessa fungerar och ger resultat. Målet för såväl polis som socialtjänst måste vara ett hundraprocentigt tillfrågande. Förslag är att polis och socialtjänst inför en checklista för förhör och möten med unga gärningspersoner. Med en checklista tillhands vid varje förhör och möte, där de viktigaste punkterna som måste tas upp specificeras, bör det bli lättare att vid varje träff med en ungdom komma ihåg samtliga centrala frågor. För att få fler gärningspersoner och brottsoffer att delta i medling har representanter från samtliga berörda parter tagit upp att det behövs mer information. Information anses behövas såväl för de som ska erbjuda ungdomarna medling, det vill säga polis och socialtjänst, samt för de unga själva. Förslag på att göra ungdomarna själva mer uppmärksamma på att medling finns och att det är en rättighet för dem, har uppkommit. Om ungdomarna vet om att de har rätt till medling, redan innan de eventuellt hamnar hos polisen, är förhoppningen att de själva tar upp frågan i de fall då polis eller socialtjänst glömmer bort att erbjuda medling. Information i skolor, alternativt i media, bör därför övervägas för att göra medlingen mer känd. Huruvida anställda på stödcentret behöver ut och informera mer hos polis och socialtjänst bör övervägas av de anställda tillsammans med kommunen. Dock ligger problemet med förmedlandet av ärenden internt hos polis och socialtjänst. Åtgärder behöver vidtas inom dessa verksamheter, varför ökad information ifrån stödcentret inte är det som löser detta problem i första hand. För att få en bättre och mer enhetlig presentation av medlingen bör en guide sammanställas som polis och socialtjänst kan använda sig av vid möten med unga gärningspersoner. I denna guide kan finnas förslag på hur frågan om medling bör ställas och hur medlingen som metod bör presenteras för den unge. Detta underlättar för polis och socialtjänst då de med hjälp av guiden vet hur de ska lägga fram erbjudandet, samt att det bör öka chanserna för att ungdomen ska vilja delta i medling då denne får en korrekt bild av vad det är. En idé som föreslogs av en av de intervjuade poliserna är att visa en presentationsfilm av medling vid förhör, för att få medlingen att presenteras på ett bra sätt. Detta skulle även kunna underlätta för poliserna att vid förhöret komma ihåg medlingsfrågan Kontakten mellan berörda parter Från intervjuade representanter framkom att en tätare kontakt mellan samtliga samarbetsparter efterfrågas. En lekmannamedlare önskar en närmare kontakt med socialtjänsten, en polisman 17