Tillväxt och välfärd i en globaliserad värld

Transkript

1 Ingrid Esser Finns det bara en väg framåt? Tillväxt och välfärd i en globaliserad värld De fl esta är eniga om att ekonomisk tillväxt är en förutsättning för att skapa social välfärd i samhället. Mer omtvistad är frågan hur produktion och välfärd ska organiseras för att på bästa sätt gynna både ekonomisk tillväxt och välfärd. Vad har vi för val i en allt mer konkurrensutsatt och globaliserad värld? FOTO: SANDREW/METRONOME. Måste utvecklade samhällen bli lika intill förväxling i framtiden, eller finns det många modeller för hur länder utformar sin välfärd och sin produktion? 19

2 Tillväxt och välfärd Ofta hörs argumentet att en globaliserad marknad kräver likformade nationella förutsättningar vad gäller organisering och villkor för produktionen. Det skulle automatiskt betyda att länders välfärdssystem behöver likna varandra i framtiden. Om skattetrycket inte får variera särskilt mycket mellan länder blir ett omfattande skattefinansierat socialt skyddsnät, som det svenska, svårt att upprätthålla. Den centrala frågan är alltså om en effektiv ekonomisk utveckling kräver alltmer likartade institutionella lösningar vad gäller både produktion och välfärd. Forskningen erbjuder i dag inget entydigt svar på den frågan. Två perspektiv brukar ställas mot varandra konvergens och divergens. Samtidigt som globaliseringen medfört tydlig konvergens (ökad likhet) i vissa avseenden, kvarstår distinkta skillnader mellan hur länder organiserar välfärd och produktion via sina centrala samhällsinstitutioner. I vid bemärkelse kan en institution avse både lagar och normer som syftar till att organisera social verksamhet. Mer konkret kan det handla om länders socialpolitik (system för pensioner, a-kassa och sjukpenning), skatte-, utbildnings- eller sjukvårdssystem. Andra institutioner som organiserar produktionen på marknaden (och inte minst arbetsmarknaden) är facklig organisering, system för kollektiva löneförhandlingar och arbetsmarknadslagstiftning. Genom institutioner finns också en viktig koppling mellan individ och struktur. Människor som till exempel vill få skälig lön för utfört arbete eller ersättning vid arbetslöshet, kan agera för tillkomsten av institutioner som formaliserar reglerna för lönesätt ning och a-kassa. Institutioner är alltså ingalunda neu trala i policyhänseende, utan de påverkar faktiskt det politiska spelets regler. I dag ser länders institutionella uppsättning väldigt olika ut. Dessa skillnader är dessutom relativt beständiga, inte minst därför att institutioner tycks vara integrerade med varandra på ett ömsesidigt förstärkande vis. För att få en uppfattning om hur institutioner möjligen formas i framtiden, tecknas här en bakgrund över framför allt olika produktionsregimers institutionella funktion, logik och utfall. Produktionsregimer handlar om hur vi organiserar arbetsmarknaden samt produktionen av varor och tjänster. I analysens mittpunkt placeras företaget som eftersträvar så kallade komparativa fördelar. Det finns ett nära samband mellan produktionsregimer och välfärdsstatens institutioner Medan omfattande forskning under mer än ett kvartssekel analyserat olika typer av välfärdsregimer, är internationella jämförelser av produktionsregimer ett alldeles nytt forskningsfält. Förvisso har olika aspekter av produktionsregimers betydelse för ekonomisk tillväxt utvärderats, men det är först på senare år som forskare integrerat alla delaspekter till en helhet. Denna bredare forskningsansats kallas för kapitalismvariantansatsen (varieties of capitalism). Påpekas bör att denna forskning uteslutande bygger på jämförelser av rika välfärdsdemokratier i Västeuropa och Nordamerika, Japan, Australien och Nya Zeeland. Kommunistiska, ex-kommunistiska och nyligen industrialiserade länder i exempelvis Sydostasien finns inte med i bilden. Komparativa fördelar tycks uppnås när institutionell samstämmighet optimerats över produktionsregimens alla sfärer. Närmare bestämt brukar man här tala om fyra centrala sfärer: arbetsmarknadens reglering, företagens ledningsprofil, utbildningssystemet och institutionerna för överföring av teknologi. Företagen behöver till exempel uppbåda finansiering, reglera löner och arbetsförhållanden, se till att anställda har nödvändig utbildning, säkra tillgången till ny teknologi och viktig know-how, konkurrera om kunder, och förankra samarbetet med de anställda. Produktionsregimer handlar om hur vi organiserar arbetsmarknaden samt DENNA SAMSTÄMNING löses på i huvudsak två sätt. Intressant nog har produktionen av varor och tjänster. dessa två former visat sig vara ungefär lika framgångsrika i fråga om ekonomisk effektivitet. Utvecklingen har gått mot antingen marknadsstyrda (liberala) eller samordnade marknadsekonomier. 20

3 I marknadsstyrda ekonomier är gra den av organiserad samordning låg. Ekonomierna präglas av stark kon kurrens på marknaderna, liten inblandning av statliga institutioner och relativt sett mer kortsiktiga samarbetsrelationer mellan marknadens parter. Sådana ekonomier finns i exempelvis USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland, England och Irland. Samordnade ekonomier bygger på så kallad strategisk interaktion mellan olika aktörer och kännetecknas följaktligen av hög grad av samordning. Här spelar även staten och andra offentliga institutioner en betydande roll, och parterna på marknaden samarbetar ofta mer långsiktigt. De nordiska länderna, flertalet kontinentala västeuropeiska länder, som Tyskland, Belgien och Österrike, men även Japan är samordnade ekonomier. VAD SOM VISAT sig vara mindre ef fektivt är institutionella blandformer, det vill säga ekonomier vars samordning inte präglas av vare sig den ena eller andra formen. Spanien, Frankrike och ibland även Italien och Schweiz har här tagits som exempel. Tabellen nedan visar graden av samordning i tjugo länder enligt två index som utgår från något olika empiriska överväganden. För ett par länder syns något större skillnader mellan de två måtten. Båda indexen fångar hu vudskillnaden mellan liberala marknadsekonomier (med värden långt under 0,5) och samordnade ekonomier (med värden runt eller över 0,5). I den senaste studien med det mest omfattande indexmåttet (Hall-Gingerich) anger kurvan i figuren (s. 22) sambandet mellan graden av samordning och uppskattad ekonomisk tillväxt. Högre tillväxt nås genom antingen utpräglad marknadssamordning eller strategisk samordning. Tabell. Graden av samordning inom tjugo produktionsregimer (indexvärden 0 1). Index 1 Index 2 (Hall-Gingerich) (Hicks-Kenworthy) Australien 0,36 0,17 Belgien 0,74 0,67 Danmark 0,70 0,72 Finland 0,72 0,88 Frankrike 0,69 0,40 Irland 0,29 0,07 Italien 0,87 0,44 Japan 0,74 0,77 Kanada 0,13 0,04 Nederländerna 0,66 0,58 Norge 0,76 0,96 Nya Zeeland 0,21 0,14 Portugal 0,72 - Schweiz 0,51 0,55 Spanien 0,57 - Sverige 0,69 0,97 Storbritannien 0,07 0,10 Tyskland 0,95 0,80 USA 0 0,02 Österrike 1,00 0,96 Källa: Hall och Gingerich, 2004, tabell 2, s

4 Tillväxt och välfärd Figur. Uppskattning av sambandet mellan produktionsregimers samordning och ekonomisk tillväxt (per capita och köpkraftsjusterat, när andra relevanta faktorer konstanthållits i sina medelvärden). Uppskattad tillväxt 0 0,5 1 Grad av samordning Marknadssamordning Strategisk samordning Källa: Hall och Gingerich 2004, figur 3, s. 29. växt och inneboende logik. Sakernas tillstånd kompliceras av två motstridiga förhållanden. Å ena sidan knyter kapitalismvariantansatsen produktionsregimernas utformning till välfärdsregimernas utveckling. Man anlägger ett konsensusperspektiv och betonar att det är företagen som, för att säkra sin produktivitet, varit pådrivande i skapandet av sociala rättigheter. Å andra sidan har välfärdsforsk ning som betonar aktörers olika maktresurser förklarat välfärdsstatens utveckling i ett klass- och konfl iktperspektiv. Här är det vänsterpolitisk och facklig Att jämföra länders ekonomiska tillväxt är dock ingalunda oproblematiskt, vilket till exempel i Sverige stimule rat en synnerligen hård debatt under många år. Nationalekonomer har ofta gjort gällande att Sverige halkat efter i välståndsligan. Samtidigt har annan forskning pekat på brister i den internationella statistiken och tveksamma jämförelsegrunder. Analyser av ekonomisk tillväxt i mer jämförbara länder (med likvärdiga utgångsnivåer av ekonomisk utveckling) påvisar ingen svensk eftersläpning. I dag förs en intensiv debatt om produktionsregimers ursprung, framorganisering snarare än företagarna som drivit fram välfärdsstater med mer utvecklade sociala rättigheter. In om tidig välfärdsforskning kallades följaktligen mer omfattande väl - färdstater, som de nordiska, för socialdemokratiska välfärdsstater. MOTSATTA ANTAGANDEN görs alltså för att förklara samma fenomen. Enligt kapitalismvariantansatsen grundar sig produktionsregimens logik bland annat på företagens behov av lämpligt utbildad arbetskraft. Om så krävs kommer arbetaren att investera i generella kunskaper men undvika företags- eller 22

5 branschspecifik utbildning såvida han eller hon inte försäkras (via socialförsäkringar) mot förlorade arbetsinkomster vid arbetslöshet eller relativa löneförändringar. Eftersom företagen inte själva förmår organisera sådana försäkringar, antas dessa ha drivit på välfärdsstatens framväxt. En logisk följd av sådana försäkringar blir även att det sker en viktig samordning mellan företagen och arbetsmarknaden. Detta stärker fö retagens konkurrenskraft, och pro duk - tionsregimer har på detta vis ut vecklats mot antingen låg eller hög sam - ordning. Annan forskning betonar socioekonomiska olikheter i fråga om makt resurser, ekonomiska resurser och allmänna risker av att bli exempelvis arbetsskadad, sjuk, gammal eller arbetslös. Enligt detta perspektiv har människor med mindre resurser (som oftast också är utsatta för högre risker) agerat kollektivt för att öka sitt sociala skydd genom att kräva so cialförsäkringar och genom att påverka förhållanden på arbetsplatsen och arbetsmarknaden. Facklig och politisk organisering har alltså tillvaratagit mer missgynnade gruppers intressen, enligt forskare som betonar maktresurser. Om man utgår från att produktionsregimer utvecklats i nära samspel med välfärdsstatens framväxt, återspeglar dessa i stället kompromisser mellan marknadens parter för att stimulera både tillväxt och välfärd. Forskningen kring produktions regimer har hittills oftast fokuserat på ekonomisk tillväxt, medan välfärdsforskningen utvärderat ekono miska och so ciala faktorer som sys selsättning, arbetslöshet, kvinnors förvärvsarbete, fattigdom, ojämlikhet, livslängd, spädbarnsdödlighet och fertilitet. På senare år har dessutom internationella sur veyundersökningar jäm fört till exempel människors attityder till ojämlikhet eller könsroller, arbetsmotivation, pliktkänsla och pensionspreferenser i olika länder. Medan olika produktionsregimer tycks producera likartad ekonomisk tillväxt, visar sig olika välfärdsregimer skapa distinkt olika ramar för människors liv. Här har Sverige, som är en samordnad produktionsregim och en omfattande välfärdsstat, haft låg fattigdom, ojämlikhet och spädbarnsdödlighet, samt hög jämställdhet och fertilitet jämfört med andra utvecklade länder. Ny forskning visar också att svenskarnas arbetsmoral inte urholkats trots välfärdsstatens generösa utformning. Arbetsmotivationen är stark, och fler önskar arbeta längre innan de går i pension. VAD HAR VI FÖR VAL i en allt mer konkurrensutsatt och globaliserad värld? Aktuell forskning indikerar att olika produktionsregimer även i framtiden sannolikt förmår skapa ungefär samma ekonomiska effektivitet. Det pre liminära svaret på frågan om marknadsekonomier med nödvändighet behöver konvergera mot liknande institutionell utformning blir därmed, nej. Men här rör vi oss på ett ungt forskningsfält. Institutionell förändring är dessutom komplexa processer, så här behövs mer empirisk kunskap om institutionernas drivkrafter, funktioner, effektivitet och så vidare. Huruvida produktions- och välfärdsregimer utvecklats främst i samförstånd eller via starka intressekonflikter är fortfarande en omtvistad fråga. Om dagens institutionella ordning växt fram huvudsakligen i konsensus, ligger det nära till hands att olika regimer lever vidare mer eller mindre automatiskt. Om ordningen i stället är en följd av starka intressekonflikter, beror framtiden förmodligen på hur centrala sociala aktörer mobiliserar och prioriterar. Medan forskningen behöver utveckla analysen av institutionernas sociala och ekonomiska mekanismer och utfall, är det till syvende och sist de politiska aktörernas uppgift att värdera och välja. Hittills har den svenska modellen lyckats optimera såväl god ekonomisk tillväxt som en rad andra ekonomiska och sociala parametrar. Dock riskerar Sverige att i framtiden förlora inte bara i ekonomisk effektivitet utan även i social välfärd om ledande aktörer okritiskt accepterar tesen att samhällen oundvikligen konvergerar mot en enda enhetlig modell. Ingrid Esser är forskare vid Institutet för social forskning, Stockholms universitet. LITTERATURTIPS Esser, Ingrid (2005), Why Work? Comparative Studies on Welfare Regimes and Individuals Work Orientations. Stockholm: Institutet för social forskning (SOFI). ( org/su/theses/abstract.xsql?dbid=550) Hall, Peter och Daniel Gingerich (2004), Varieties of Capitalism and Institutional Complementarities in the Macroeconomy: An Empirical Analysis. MPlfG Discussion Paper 04/5. Köln: Max Planck Institute for the Study of Societies. ( mpg.de/pu/mpifg_dp/dp04-5.pdf) Korpi, Walter (2001), Contentious Institutions: An Augmented Rational-Actor Analysis of the Origins and Path Dependency of Welfare State Institutions in the Western Countries. Rationality and Society, 13:2. Korpi, Walter (2004), Har den svenska modellen minskat vår ekonomiska tillväxt? Ekonomisk debatt, 32:7. Streeck, Wolfgang och Kathleen Thelen (2005), Introduction: Institutional Change in Advanced Political Economies. I: Beyond Continuity. Institutional Change in Advanced Political Economies, red., Wolfgang Streeck och Kathleen Thelen. Oxford: Oxford University Press. 23