Promemoria Angående införande av en särskild, sammanhållen domstolsordning för mål angående immaterialrätt och marknadsrätt

Transkript

1 1 Promemoria Angående införande av en särskild, sammanhållen domstolsordning för mål angående immaterialrätt och marknadsrätt Av Ulf Bernitz Stockholm, januari 2011

2 2 Innehåll Sammanfattning 1. Uppdraget 8 2. Den grundläggande problemställningen 9 3. Nuvarande processordning inom immaterialrätten och marknadsrätten Upphovsrätten Patenträtten Växtförädlarrätten Mönsterrätten Varumärkesrätten Firmarätten och namnrätten m m Konkurrensrätten Marknadsföringsrätten m m Närmare om arbetsuppgifter och målfrekvens för de inom området verksamma domstolarna Patentbesvärsrätten Marknadsdomstolen Stockholms tingsrätt och andra tingsrätter Svea hovrätt och andra hovrätter Högsta domstolen Regeringsrätten/Högsta förvaltningsdomstolen 28

3 3 5. Tidigare framförda förslag till ändrad domstolsordning De första förslagen Förslaget av 1999 års Patentprocessutredning Internordisk diskussion m m Målutredningen Analys och förslag till ny domstolsordning Vikten av ett utvecklingsperspektiv Frågor om splittring, kumulation och snabbhet Förslag till ny domstolsordning för immaterialrätt och marknadsrätt Den nya domstolens namn: Marknadsdomstolen Organisation och målområde 42

4 4 Sammanfattning Svenskt Näringsliv har givit mig i uppdrag att överväga införande i Sverige av en särskild, sammanhållen domstolsordning för mål angående immaterialrätt och marknadsrätt och att utarbeta en promemoria om detta. Uppdraget har bland annat sin bakgrund i det betänkande som lagts fram hösten 2010 av Målutredningen med titeln Mål och medel särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol, SOU 2010:44. I denna utredning har immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål behandlats såsom en måltyp som bör bli föremål för fördjupad analys. Enligt utredningen kan det finnas anledning att närmare överväga om det är befogat att inrätta en ny särskild domstol och att samla de immaterialrättsliga och marknadsrättsliga målen där. Med marknadsrättsliga mål förstås primärt de mål där Marknadsdomstolen helt eller delvis är specialforum, dvs. i huvudsak konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål. En ny domstolsordning på området skulle enligt utredningen kunna öka förutsättningarna för att uppnå såväl en långsiktigt säkrad och förhöjd kompetens som en ökad snabbhet i domstolsförfarandet. Utredningen har dock inte lagt fram något närmare utformat förslag utan har uttalat att ett flertal frågeställningar först behöver belysas närmare. Mitt uppdrag har utförts inom den begränsade tid som stått till förfogande för utarbetande av remissyttranden över Målutredningens betänkande och har därför med nödvändighet måst hållas skissartat. Avsikten är att promemorian skall utgöra underlag för ett fortsatt utredningsarbete med sikte på ett färdigt förslag. Hur man bör utforma en lämplig svensk domstolsordning för immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål har varit en omdiskuterad fråga under lång tid. Skälet härtill är främst att man på många håll inte funnit eller finner den nuvarande ordningen optimal. I korthet kan man urskilja följande huvudproblem. Nuvarande domstolsordning är påtagligt splittrad. Den rymmer såväl den grundläggande processordningen i allmän domstol enligt RB och den allmänna förvaltningsrättsliga processordningen enligt förvaltningsprocesslagen (FPL) som två specialdomstolar med ställning som specialforum och egen processordning inom vissa sektorer, nämligen Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen. Ordningen för de olika måltypernas fördelning på de olika processformerna är komplicerad. Det kan konstateras att uppdelningen försvårar

5 5 eller hindrar kumulation av mål med närliggande tvisteföremål och många gånger möjliggör att vad som i grunden är samma tvisteföremål prövas i olika slag av domstolsinstanser. Nuvarande ordning möjliggör även i många situationer ett omfattande processande med utnyttjande av långa instanskedjor. Detta talar för en förenklad och mer sammanhållen domstolsordning med kortare instanskedja. Immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål är ofta av särskilt komplicerad karaktär jämfört med andra måltyper och fordrar att den dömande domstolen har tillgång till juristdomare med särskild erfarenhet av ämnesområdet och i många fall att domstolen även har tillgång till särskild teknisk eller ekonomisk kompetens. Härtill kommer att immaterialrätten och marknadsrätten utgör områden som i särskilt hög grad kommit att styras av EU-rätten. Det finns begränsad tillgång till denna kompetens inom landet och det är väsentligt att den kan tillvaratas och utvecklas på bästa sätt. Också detta talar för en sammanhållen domstolsordning. Såväl Marknadsdomstolen som Patentbesvärsrätten utgör små självständiga domstolar. För Patentbesvärsrätten har trenden i måltillströmningen sedan en längre tid varit vikande. Karakteristiskt för det industriella rättsskyddet (patenträtten, mönsterrätten och varumärkesrätten m m) är att europeiska ordningar för rättigheternas beviljande kommit att alltmer utnyttjas av svenska företag, vilket minskat underlaget för den administrativa domstolsprocessen i Patentbesvärsrätten. Denna utveckling torde komma att gå vidare, särskilt inom patenträtten. Förändringarna ställer krav på ökad koncentration av den målmängd som finns tillgänglig i Sverige för att säkerställa en fullgod kompetens på området i svenska domstolar. I promemorian ges i avsnitt 3 en översikt av nuvarande processordning inom immaterialrätten och marknadsrätten, systematiserad efter olika ämnesområden. I det efterföljande avsnitt 4 behandlas arbetsuppgifter och målfrekvens för de inom området verksamma domstolarna. Framställningen behandlar i tur och ordning Patentbesvärsrätten, Marknadsdomstolen, Stockholms tingsrätt och andra tingsrätter, Svea hovrätt och andra hovrätter, Högsta domstolen samt Regeringsrätten/Högsta förvaltningsdomstolen. Härefter behandlas i avsnitt 5 tidigare framförda förslag till ändrad domstolsordning. Här märks särskilt de två Patentprocessutredningarnas förslag, internordisk diskussion och Målutredningens nya förslag.

6 6 Promemorian lämnar i det avslutande huvudavsnittet 6 förslag till ny domstolsordning. Inledningsvis framhålls vikten av att anlägga ett utvecklingsperspektiv. Tiden bedöms vara mogen för en omprövning av domstolsordningen inom immaterialrätten och marknadsrätten utan att man känner sig låst av hur nuvarande struktur har utvecklats. Promemorian påtalar att nuvarande domstolsordning är splittrad och försvårar kumulation. Högsta förvaltningsdomstolen bör utan problem kunna utgå ur instanskedjan. I promemorian föreslås att Patentbesvärsrätten, Marknadsdomstolen och Svea hovrätts avdelning för immaterialrättsliga mål skall bilda stommen till en ny domstol. Denna bör systematiskt vara placerad på överrättsnivå och där bör den främsta domstolskompetensen inom ämnesområdet vara placerad. I likhet med Arbetsdomstolen bör det finnas en kombination av eninstansförfarande och tvåinstanssystem. I marknadsmål där en part endast yrkar meddelande av förbud eller åläggande vid vite bör den nya domstolen vara enda instans. Det bör övervägas närmare att tillämpa ett eninstanssystem vid den nya domstolen också i mål om t ex patent- och varumärkesintrång där en part endast yrkar förbud vid vite. Underinstans till den nya domstolen blir i första hand Stockholms tingsrätt. Promemorian förordar att Stockholms tingsrätt i ökad utsträckning blir exklusivt eller i vart fall fakultativt forum i första instans. I mål där det yrkas skadestånd förutsätts tingsrätten vara första instans och den nya domstolen överinstans. Motsvarande gäller i immaterialrättsliga mål där det yrkas straff och marknadsmål där det yrkas konkurrensskade- eller marknadsstörningsavgift. I dessa mål blir handläggningen på överrättsnivå koncentrerad till den nya domstolen. Patentverkets beslut i ärenden om meddelande av patent och registrering av varumärken och mönster samt i mål om efternamn och utgivningsbevis föreslås bli överklagade till den nya domstolen. Den bör även ha hand om överklagade mål angående firma- och växtsortregistrering. I promemorian diskuteras i vad mån den nya domstolens domar skall kunna överklagas till Högsta domstolen. Här kan olika aspekter anläggas. Promemorian förordar att man närmare överväger införa en förkortad instanskedja med ventil. Det skulle innebära att den nya domstolens domar normalt inte skulle kunna överklagas, men att denna domstol i vissa fall i anslutning till att domen meddelas skulle kunna besluta att det är tillåtet för en part att överklaga domen till HD. Förutsättningen för ett sådant beslut skulle vara att målet bedöms ha särskilt prejudikatintresse. Rekvisiten för att kunna utnyttja ventilen bör vara restriktivt utformade och noga preciserade i lagtext men kunna tillämpas över hela målområdet.

7 7 Instansordningen blir kortad genom att den nya domstolen i den helt övervägande majoriteten av mål inte kommer att tillåta att överklagande sker. Den nya domstolens namn föreslås bli Marknadsdomstolen. Det faktum att namnet i dag används av en domstol med väsenligt mer begränsat målområde bedöms inte vara ett hinder, förändringen bör snabbt kunna slå igenom. Promemorian förordar att nya Marknadsdomstolen organiseras som en specialdomstol, ej en särskild domstol. Ställning som specialdomstol är bäst ägnad att tillgodose att domstolen får status, stark kompetens och erforderliga resurser. Vad som i sak är av avgörande betydelse är emellertid att domstolen ges en organisatorisk form, som säkerställer att den har tillräckliga resurser med egen kompetensförsörjning och att där verksamma domare verkligen har den specialistkompetens som erfordras. Verksamheten inom domstolen bör vara självständigt organiserad på grundval av författningsbestämmelser och inte belastas med mål av annan karaktär, t ex brottmål som inte rör immaterialrätt. Verksamheten behöver ha egen chef och egna budgetanslag. Nya Marknadsdomstolen förutsätts ta över den ordning med anställda domare som är tekniska experter som i dag tillämpas inom patentprocessen i Patentbesvärsrätten och utnyttjas i Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt. Den nya domstolen förutsätts även ta över den ordning med medverkande domare som är ekonomiska experter som i dag tillämpas i Stockholms tingsrätt i marknadsmål och i Marknadsdomstolen. I promemorian föreslås att mål enligt lagen om skydd för företagshemligheter och lagen om namn och bild i reklam förs till den nya domstolen. Här nämns också vissa måltyper som står konkurrensrätten nära såsom statsstödsmål, mål enligt lagen om elektronisk kommunikation (LEK) och mål om offentlig upphandling. Promemorian gör den sammanfattande bedömningen att målunderlaget för nya Marknadsdomstolen blir tillräckligt.

8 8 1. Uppdraget Svenskt Näringsliv har givit mig i uppdrag att överväga införande i Sverige av en särskild, sammanhållen domstolsordning för mål angående immaterialrätt och marknadsrätt och att utarbeta en promemoria om detta. Uppdraget har bland annat sin bakgrund i det betänkande som lagts fram hösten 2010 av Målutredningen med titeln Mål och medel särskilda åtgärder för vissa måltyper i domstol, SOU 2010:44. I denna utredning har immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål behandlats såsom en måltyp som bör bli föremål för fördjupad analys. Enligt utredningen kan det finnas anledning att närmare överväga om det är befogat att inrätta en ny särskild domstol och att samla de immaterialrättsliga och marknadsrättsliga målen där. Med marknadsrättsliga mål förstås primärt de mål där Marknadsdomstolen helt eller delvis är specialforum, dvs. i huvudsak konkurrensrättsliga och marknadsföringsrättsliga mål. En ny domstolsordning på området skulle enligt utredningen kunna öka förutsättningarna för att uppnå såväl en långsiktigt säkrad och förhöjd kompetens som en ökad snabbhet i domstolsförfarandet. Utredningen har dock inte lagt fram något närmare utformat förslag utan har uttalat att ett flertal frågeställningar först behöver belysas närmare. Uppdraget har varit att utarbeta ett utkast till en sådan sammanhållen domstolsordning som Målutredningen funnit det befogat att överväga. Uppdraget har utförts inom den begränsade tid som stått till förfogande för utarbetande av remissyttranden över Målutredningens betänkande och har därför med nödvändighet måst hållas skissartat. Avsikten är att promemorian skall utgöra underlag för ett fortsatt utredningsarbete med sikte på ett färdigt förslag. Underlag för uppdraget har förutom Målutredningens betänkande främst varit tidigare utredningsbetänkanden om patentprocessen, i första hand Patentprocessen m.m., SOU 2001:33, ett examensarbete vid Juridiska fakulteten i Stockholm 2009 av jur kand Nasrin Iranfar med titeln Domstolar för immaterialrätt och marknadsrätt Förutsättningar och utmaningar, tidigare förd debatt bland annat i tidskriften NIR samt intervjuer med olika experter inom ämnesområdet.

9 9 2. Den grundläggande problemställningen Hur man bör utforma en lämplig svensk domstolsordning för immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål har varit en omdiskuterad fråga under lång tid. Skälet härtill är främst att man på många håll inte funnit eller finner den nuvarande ordningen optimal. I korthet kan man urskilja följande huvudproblem. 1. Nuvarande domstolsordning är påtagligt splittrad. Den rymmer såväl den grundläggande processordningen i allmän domstol enligt RB och den allmänna förvaltningsrättsliga processordningen enligt förvaltningsprocesslagen (FPL) som två specialdomstolar med ställning som specialforum och egen processordning inom vissa sektorer, nämligen Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen. Den komplicerade ordningen för de olika måltypernas fördelning på de olika processformerna behandlas i det följande. Det kan konstateras att uppdelningen försvårar eller hindrar kumulation av mål med närliggande tvisteföremål och många gånger möjliggör att vad som i grunden är samma tvisteföremål prövas i olika slag av domstolsinstanser. Nuvarande ordning möjliggör även i många situationer ett omfattande processande med utnyttjande av långa instanskedjor. Detta talar för en förenklad och mer sammanhållen domstolsordning med kortare instanskedja. 2. Immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål är ofta av särskilt komplicerad karaktär jämfört med andra måltyper och fordrar att den dömande domstolen har tillgång till juristdomare med särskild erfarenhet av ämnesområdet och i många fall att domstolen även har tillgång till särskild teknisk eller ekonomisk kompetens. Härtill kommer att immaterialrätten och marknadsrätten utgör områden som i särskilt hög grad kommit att styras av EU-rätten, i form av både förordningar och direktiv. Det finns begränsad tillgång till denna kompetens inom landet och det är väsentligt att den kan tillvaratas och utvecklas på bästa sätt. Också detta talar för en sammanhållen domstolsordning. 3. Såväl Marknadsdomstolen som Patentbesvärsrätten utgör små självständiga domstolar. För Patentbesvärsrätten har trenden i måltillströmningen sedan en längre tid varit vikande. Karakteristiskt för det industriella rättsskyddet (patenträtten, mönsterrätten och varumärkesrätten m m) är att europeiska ordningar för rättigheternas beviljande kommit att alltmer utnyttjas av svenska företag, vilket minskat underlaget för den administrativa domstolsprocessen i Patentbesvärsrätten. Denna utveckling torde komma att gå vidare,

10 10 särskilt inom patenträtten. Förändringarna ställer krav på ökad koncentration av den målmängd som finns tillgänglig i Sverige för att säkerställa en fullgod kompetens på området i svenska domstolar. 3. Nuvarande processordning inom immaterialrätten och marknadsrätten Här skall lämnas en kortfattad översikt över nuvarande processordning inom immaterialrätten och marknadsrätten med inriktning på huvuddragen. Framställningen behandlar de olika ämnesdelarna var för sig. Samlad information om de olika berörda domstolarna ges i efterföljande avsnitt Upphovsrätten Inom immaterialrätten gör man en grundläggande distinktion mellan upphovsrätt och industriellt rättsskydd. Till det industriella rättsskyddet räknas i första hand patenträtten, mönsterrätten och varumärkesrätten samt annan känneteckensrätt såsom firmarätten. Inom upphovsrätten finns till skillnad från läget inom det industriella rättsskyddet ingen registreringsordning; upphovsrätten till ett verk uppstår när verket kommer till. Det förekommer därför ingen administrativ process inom upphovsrätten. Upphovsrätten har grundläggande betydelse särskilt inom de i vid mening litterära, musikaliska och konstnärliga områdena. Mycket viktig är också upphovsrätten till datorprogram. Det upphovsrättsliga skyddet för brukskonst har nära samband med mönsterrätten och det marknadsrättsliga efterbildningsskyddet. Upphovsrättsliga mål handläggs av allmän domstol enligt RB:s allmänna regler för tvistemål och brottmål. Detta sker i regel enligt RB:s vanliga forumregler. För vissa upphovsrättsliga mål är dock Stockholms tingsrätt specialforum (58 URL). Det gäller mål om radio- och TVutsändningar i strid mot upphovsrättslagen samt mål om ersättningar för vissa särskilda former av upphovsrättsliga utnyttjanden (se vidare lagtexten). I praktiken föreligger dock en

11 11 påtaglig koncentration av de mera betydande upphovsrättsliga målen till Stockholms tingsrätt och därigenom till Svea hovrätt som överinstans. EU-rätten har på upphovsrättens område formen av EU-direktiv som implementerats i medlemsstaterna. En relativt stor del av den i Sverige gällande upphovsrätten får sitt innehåll bestämt av EU-direktiv. 3.2 Patenträtten Patent bygger alltid på en registrering som beviljats efter ansökan. Majoriteten av patentansökningar av svenska sökande (ca 3000/år) sker numera vid EPO (European Patent Office) i München enligt den ordning som regleras i EPC (European Patent Convention). Sökanden designerar de länder som det ansökta patentet skall omfatta. Ansökan prövas av EPO vars beslut kan överklagas hos en av EPO:s besvärskammare (Board of Appeal). Principiellt viktiga frågor kan hänskjutas till en så kallad stor besvärskammare (Enlarged Board of Appeal). Har Sverige designerats i ett patent som beviljats av EPO, gäller patentet i Sverige med samma rättsverkan som ett nationellt svenskt patent. Ett svenskt nationellt patent söks vid Patentverket (Patent- och registreringsverket, PRV). Antalet nationella patentansökningar har sjunkit kraftigt på senare år och är nu färre än 3000/år (år stycken); ansökningarna emanerar väsentligen från svenska sökande. Ett av Patentverket beviljat patent gäller endast i Sverige. Avslår Patentverket en patentansökan kan beslutet överklagas hos Patentbesvärsrätten. Bifalls ansökan kan utomstående (ofta konkurrenter) framställa invändning hos Patentverket mot beslutet under nio månader. Godtas invändningen kan Patentverket upphäva patentet eller begränsa dess skyddsomfång. Beslut efter invändning kan överklagas till Patentbesvärsrätten. Patenthavaren har möjlighet att i administrativ ordning begära att ett patent upphävs eller begränsas, det senare i praktiken i syfte att uppnå en mer hållbar avgränsning av patentet. Patentbesvärsrättens domar kan överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen (HFD, t o m 2010 benämnd Regeringsrätten). För att denna skall kunna pröva målet krävs prövningstillstånd. Detta beviljas numera knappast alls i patentmål. Det är vedertaget att tolka

12 12 den svenska patentlagen mot bakgrund av EPC och EPO:s praxis. Detta har slagits fast genom Regeringsrättens avgöranden ( bl a RÅ 1993 ref. 96). Inom EU har man sedan längre arbetat på att tillskapa ett unionspatent administrerat av EPO men särskilt motsättningar i frågan om språkregimens utformning har hindrat att arbetet kunnat slutföras. Ett unionspatent kan dock komma att tillskapas inom ramen för ett s k närmare samarbete där det stora flertalet EU-länder (däribland Sverige) medverkar. Tanken är att unionspatentet skall gälla på grundval av enhetliga regler i alla deltagande EU-länder och existera som ett alternativ vid sidan av nationella patent. Hur domstolsordningen för unionspatentet skall utformas är ännu rätt oklart. Det har diskuterats att inrätta en ordning med regionala patentdomstolar och en europeisk patentdomstol. Detta väcker även frågor om EUdomstolens ställning på området. Vid sidan om den administrativa patentprocessen, knuten till patents beviljande och invändningar häremot, finns en judiciell patentprocess. Den är tillämplig både på europeiska patent som gäller i Sverige och på svenska nationella patent. Den ena huvudtypen av mål är här mål om patentintrång, normalt med patenthavaren som kärande. Huvudsanktionerna mot patentintrång är förbud vid vite och skadestånd men vid uppsåtligt och grovt culpöst intrång kan även straffansvar komma i fråga. Den andra huvudtypen är ogiltighetsmål, där en utomstående som lider förfång väcker talan om patentets ogiltighet. Det förekommer ofta att den som väcker ogiltighetstalan gör det sedan han själv blivit föremål för en intrångstalan från patenthavarens sida. Det är vanligt att patentmål om intrång och ogiltighet, som rör samma patent, kumuleras enligt 14:3 RB men det är inte obligatoriskt. Stockholms tingsrätt är exklusivt forum i det stora flertalet patentmål i allmän domstol (65 PatL), däribland mål om intrång och ogiltighet. Svea hovrätt är då exklusivt forum såsom överinstans (med krav på prövningstillstånd). I sådana mål skall särskilda tekniska sakkunniga ledamöter (i regel två) ingå i rätten, både i tingsrätten och hovrätten. Vissa typer av patentmål faller dock utanför uppräkningen i 65 PatL och handläggs enligt vanliga forumregler, t ex mål om licensavtal. Hovrättsdomar i patentmål kan överklagas till HD, som dock mycket sällan beviljar prövningstillstånd i patentmål. De nämnda reglerna om specialforum i patentmål gäller även för mål enligt lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar (9 ) och mål om ersättning enligt lagen om

13 13 försvarsuppfinningar. Tvister som rör kollektivavtal på detta område handläggs av Arbetsdomstolen. 3.3 Växtförädlarrätten Det immaterialrättsliga skyddet för växtsorter är uppbyggt med patenträtten som huvudsaklig förebild. I korthet kan nämnas att ansökningar om registrering av en växtsort prövas av Statens jordbruksverk. Dess beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten och i sista hand, efter prövningstillstånd, till HFD. Inom växtförädlarrätten finns ett autonomt EU-system för registrering som leder fram till en ensamrätt för registrerade växtsorter som omfattar hela EU (enligt rådsförordning 2100/94/EG). Registrering sker vid EU:s växtförädlarrättsmyndighet i Angers i Frankrike. 3.4 Mönsterrätten Mönsterrätt erhålls i första hand genom registrering såsom europeiskt mönsterskydd (gemenskapsformgivning) på grundval av EU:s förordning om gemenskapsformgivning (6/2002/EG) eller som nationellt svenskt mönsterskydd efter registrering hos Patentverket. Det europeiska mönsterskyddet får successivt större ekonomisk betydelse än det nationella. En europeisk mönsterregistrering är gällande inom hela EU. Patentverket registrerar numera mönsteransökningar utan föregående materiell prövning. Utomstående kan dock framföra invändning mot en registrering och Patentverket gör då en materiell prövning. Patentverkets slutliga beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten. Dess beslut kan överklagas till HFD (prövningstillstånd erfordras). Mål om intrång i mönsterrätt handläggs av allmän domstol. Huvudsakliga sanktioner är förbud vid vite, skadestånd och straff. Även talan om hävning av mönsterregistrering (i regel p g a bristande nyhet eller särprägel) förs vid allmän domstol (31 MöL). Stockholms

14 14 tingsrätt är reservforum om behörig domstol saknas enligt RB (43 MöL). Mönsterskyddslagen saknar regler om specialforum. I Mönsterutredningens ännu ej genomförda betänkande SOU 2001:68 har föreslagits att en mönsterregistrering också skall kunna hävas i administrativ ordning och att Stockholms tingsrätt blir exklusivt forum såsom allmän domstol i första instans för mönstermål. Europeiskt mönsterskydd bygger på registrering av mönstret vid OHIM, Kontoret för Harmonisering i den Inre Marknaden (Office of Harmonisation for the Internal Market), placerat i Alicante, Spanien. Systemet är autonomt och trädde i kraft Registreringen föregås inte av en materiell granskning. Tredje man kan ansöka om ogiltighetsförklaring av en registrering. Ogiltighetsavdelningen (Invalidity Division) vid OHIM och den högre instansen, Besvärskammaren, beslutar i ärenden där en registrering överklagats. Tvister kan föras vidare till EU-domstolarna (Tribunalen och själva EU-domstolen). Någon mer omfattande praxis i dessa domstolar har ännu inte hunnit utvecklas på denna nivå men torde på sikt bli av grundläggande betydelse. Vid intrång i en gemenskapsformgivning som rör Sverige tillämpas svenska mönsterrättsliga regler om förbud vid vite, skadestånd och straff m m. Stockholms tingsrätt är exklusivt forum i sådana mål. Detsamma gäller för mål avseende fastställande av om sådant intrång föreligger och genstämning om hävning av registrering av en gemenskapsformgivning (52 MöL). Överklagande sker till Svea hovrätt. EU:s förordning om gemenskapsformgivning kräver att medlemsstaterna har särskilda domstolar med exklusiv behörighet i mönstermål och att dessa skall vara så få som möjligt (artikel 80.1 och 81). Enligt EU:s förordning om gemenskapsformgivning åtnjuter nya, oregistrerade mönster ett formlöst treårigt skydd mot efterbildning inom hela EU av den som har kännedom om formgivningen. Regeln om Stockholms tingsrätt som exklusivt forum gäller även för sådana oregistrerade mönster. 3.5 Varumärkesrätten Svensk nationell varumärkesrätt uppkommer genom att varumärket registreras hos Patentverket eller genom en internationell varumärkesregistrering som skall gälla i Sverige.

15 15 Svensk varumärkesrätt kan också förvärvas genom att varumärket blivit inarbetat inom en betydande del av den krets inom landet till vilken det riktar sig (7 VmL). En ny svensk varumärkeslag har antagits hösten 2010 på grundval av Prop. 2009/10:225 och träder i kraft 1 juli En i Sverige gällande varumärkesrätt uppnås även genom registrering av ett gemenskapsvarumärke vid OHIM på grundval av EU:s förordning om gemenskapsvarumärken (nu 207/2009/EG). Ett sådant varumärke gäller inom hela EU. EU:s system för varumärkesregistrering har blivit synnerligen framgångsrikt. Varumärkesregistrering vid Patentverket föregås av materiell granskning. Utomstående har möjlighet att invända mot kungjorda registreringar inom tre månader. En invändning kan leda till att Patentverket häver registreringen. Genom nya varumärkeslagen införs i förenklingssyfte en ordning för administrativ hävning i enklare fall av redan beviljade registreringar genom beslut av Patentverket. Beslut av Patentverket kan överklagas till Patentbesvärsrätten. Dess beslut kan överklagas till HFD; prövningstillstånd erfordras. I praktiken prövar HFD (tidigare Regeringsrätten) varumärkesmål mycket sällan. Mål om intrång i varumärkesrätt handläggs i allmän domstol. Sanktionerna är i första hand förbud vid vite, skadestånd och straff. Mål om hävning av varumärkesregistrering handläggs även av allmän domstol (där inte ordningen för administrativ hävning används). Stockholms tingsrätt är reservforum om behörig domstol saknas enligt RB (10:6 VmL). Bestämmelser om specialforum saknas för mål om i Sverige registrerade varumärken. I propositionen med förslag till ny varumärkeslag förklaras att frågan om att inrätta ett exklusivt forum för varumärkesmål övervägs inom ramen för ett annat lagstiftningsärende rörande den framtida domstolsorganisationen på immaterialrättens område (Prop. 2009/10:25 s 235). Rätt till ett gemenskapsvarumärke kan enbart grunda sig på registrering; ej inarbetning. Skyddssystemet bygger helt på EU-rätten och är alltså autonomt. Registrering sker vid OHIM, som ex officio endast granskar förekomsten av s k absoluta registreringshinder, främst att märket kan återges grafiskt och har särskiljningsförmåga. Sedan OHIM offentliggjort en registreringsansökan kan utomstående invända mot registreringen inom tre månader, i regel på grund av förekomsten av relativa registreringshinder i form av förväxlingsbara äldre kännetecken. Beslut i registreringsärenden kan överklagas. Den avdelning som beslutat i

16 16 ärendet ges därvid först tillfälle till omprövning. Står den kvar vid sitt beslut handläggs överklagandet av en särskild överklagandenämnd (Board of Appeal). Dess beslut kan överklagas till Tribunalen och därifrån till själva EU-domstolen. En omfattande rättspraxis har utvecklats vid EU-domstolarna. Talan om intrång i ett gemenskapsvarumärke förs vid nationell domstol. I Sverige är Stockholms tingsrätt exklusivt forum för sådana mål (10:6 VmL), vilket innebär att målen efter överklagande prövas av Svea hovrätt. I likhet med vad som gäller för formgivningsskyddet kräver förordningen om gemenskapsvarumärken (artikel 91) att endast ett begränsat antal nationella domstolar skall vara utsedda att handlägga sådana mål. 3.6 Firmarätten och namnrätten m m Rätt till firma såsom benämning på en näringsidkares verksamhet kan uppkomma genom registrering eller inarbetning. Rätt till sekundära kännetecken för en rörelse (t ex förkortningar eller slogans) kan däremot endast uppkomma genom inarbetning. Det saknas någon EUrättslig ordning för firmaregistrering. Aktiebolagsfirmor registreras i aktiebolagsregistret. Firmor för handelsbolag m m registreras i handelsregister. Firmor för ekonomiska föreningar registreras i föreningsregister. Registren förs vid Bolagsverket i Sundsvall. (Tidigare var Bolagsverket en del av Patentverket). Det saknas en ordning för invändningsförfarande inom firmarätten. Bolagsverkets beslut överklagas inte till Patentbesvärsrätten utan till allmän förvaltningsdomstol. I propositionen med förslag till ny varumärkeslag, som även innehåller vissa ändringar i firmalagen, uttalas att frågan om att ändra instansordningen i firmamål skall prövas i samband med en översyn av den framtida instansordningen inom immaterialrätten (Prop. 2009/10:25 s 351). Mål om intrång i firmarätt prövas av allmän domstol. Motsvarande gäller mål om hävande av firmaregistrering. Genom lagändring införs nu möjlighet till administrativ hävning av firmaregistrering i enklare fall. Regler om specialforum saknas i firmarätten. Ärenden om byte till nybildat efternamn handläggs av Patentverket som bland annat prövar enligt närmare regler att namnet inte är förväxlingsbart med andra efternamn eller kännetecken. Patentverkets beslut kan överklagas till Patentbesvärsrätten och i sista hand till

17 17 HFD, där prövningstillstånd erfordras och mycket sällan beviljas. Flertalet namnrättsliga ärenden handläggs emellertid av Skatteverket i dess egenskap av myndighet för folkbokföringen. Dess beslut överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Utgivningsbevis för periodiska skrifter registreras hos Patentverket enligt 1991 års lag med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden. Patentverkets slutliga beslut i ärenden om utgivningsbevis kan överklagas till Patentbesvärsrätten och därifrån i sista hand till HFD. 3.7 Konkurrensrätten Konkurrensrätten utgör en central del av marknadsrätten och normeras i Sverige i första hand av 2008 års konkurrenslag (KL). Vissa andra närliggande områden berörs i slutet av avsnittet. Konkurrenslagen innehåller regler om förbud mot konkurrensbegränsande samarbete mellan företag och om företags missbruk av dominerande ställning samt regler om kontroll av företagskoncentrationer. Den judiciella bedömningen enligt konkurrenslagen är i hög grad koncentrerad till Marknadsdomstolen; till viss del med Stockholms tingsrätt som underinstans. Marknadsdomstolen är en specialdomstol där ekonomiska experter ingår som ledamöter. Marknadsdomstolen är slutinstans; dess beslut kan inte överklagas. Ekonomisk expertis ingår även i Stockholms tingsrätt vid huvudförhandling i konkurrensmål. Konkurrensverket kan ålägga företag vid vite att upphöra med överträdelser av förbuden mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning. Sådana förbud överklagas direkt till Marknadsdomstolen, som handlägger målet såsom enda domstolsinstans. Beslutar Konkurrensverket i ett visst fall att inte meddela något åläggande, kan berörda företag själva väcka talan vid Marknadsdomstolen och yrka att domstolen meddelar ett vitesåläggande (3:2 KL). Också i sådana fall är Marknadsdomstolen enda domstolsinstans. Mål om utdömande av ålagda viten i fall där åläggandet inte efterlevs handläggs av Stockholms tingsrätt. Konkurrensverket har däremot inte befogenhet att självt besluta om att påföra företag konkurrensskadeavgift. Verket för talan om utdömande av konkurrensskadeavgift i Stockholms tingsrätt såsom första instans för hela landet (3:5 KL). Tingsrättens dom kan

18 18 överklagas hos Marknadsdomstolen (numera med krav på prövningstillstånd). Konkurrensskadeavgiftens straffliknande karaktär har ansetts kräva att en domstolsdom kan överklagas. Mål om förbud mot en företagskoncentration (i regel ett företagsförvärv) handläggs enligt samma instansordning som mål om konkurrensskadeavgift, alltså i Stockholms tingsrätt och efter överklagande Marknadsdomstolen. För konkurrensrättsliga mål av rent civilrättslig karaktär gäller en annan domstolsordning. Mål om civilrättslig ogiltighet enligt konkurrenslagen handläggs av allmän domstol enligt vanliga forumregler, dvs. i tingsrätt, hovrätt och i sista hand HD. För mål om skadestånd är ordningen mer komplicerad. Här är Stockholms tingsrätt fakultativt forum i första instans, lagtexten anger att Stockholms tingsrätt alltid är behörig att pröva frågor om skadestånd enligt konkurrenslagen (3:6 KL). Överklagande sker till hovrätt och i sista hand HD. Stockholms tingsrätt kan dock kumulera ett mål om skadestånd med ett mål om konkurrensskadeavgift. Reglerna i konkurrenslagen om förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och missbruk av dominerande ställning svarar nära till EU-rättens motsvarande regler i artiklarna 101 och 102 FEUF. Dessa har direkt effekt och är alltså omedelbart gällande i Sverige. För förhållandet mellan EU:s konkurrensrätt och nationell svensk rätt på området gäller principen om parallell tillämpning. I linje härmed tillämpas den ovan beskrivna processuella ordningen också när svenska domstolar tillämpar EU:s konkurrensrätt. Konkurrenslagens processordning är inte tillämplig på konkurrensrättsliga mål i en vidare mening. Sverige saknar i stor utsträckning lagstiftning när det gäller tillåtligheten av statsstöd (inbegripet kommunala stöd). Området är f n under offentlig utredning. HD har slagit fast att talan av konkurrenter m fl om vitesförbud eller skadestånd i anledning av olagligt statstöd kan i avsaknad av annan reglering prövas av allmän domstol, NJA 2009 s 625. Lagen om elektronisk kommunikation (LEK) kan till stor del ses som en konkurrensrättslig speciallag. Beslut av myndigheten på området, Post- och telestyrelsen (PTS) överklagas till allmän förvaltningsdomstol med förkortad instanskedja, där Kammarrätten i Stockholm numera är slutinstans. Särskilda ekonomiska experter tjänstgör numera vid målens handläggning i förvaltningsrätten och kammarrätten (SOU 2010:44 s 144 ff., 204 ff.). Offentlig upphandling är ett område som står konkurrensrätten nära och där EU-direktiv är i hög grad styrande. I Sverige normeras området i huvudsak av 2007 års lag om offentlig

19 19 upphandling (LOU) och parallellagen för försörjningssektorn (LUF). Konkurrensverket är tillsynsmyndighet på området. Överklagande av upphandlande myndighets beslut sker hos allmän förvaltningsdomstol. Förvaltningsdomstolarna handlägger ett stort antal upphandlingsmål. Konkurrensverket har tillgång till en särskild ekonomisk sanktion, upphandlingsskadeavgift, i fall där upphandlande myndighet allvarligt överträder reglerna. Reglerna om konkurrensskadeavgift och marknadsstörningsavgift har härvid utgjort förebild. Konkurrensverket ansöker hos förvaltningsrätt om att en upphandlande enhet skall betala upphandlingsskadeavgift. Mål om skadestånd på grund av felaktig tillämpning av upphandlingslagstiftningen handläggs emellertid av allmän domstol. Någon regel om specialforum finns ej. Här föreligger ett flertal avgöranden av HD. 3.8 Marknadsföringsrätten m m En annan central del av marknadsrätten är marknadsföringsrätten. Huvudlagen på detta område är 2008 års marknadsföringslag. Genom den lagen har Sverige genomfört EUdirektivet om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare mot konsumenter på den inre marknaden (2005/29/EG) och EU-direktivet om vilseledande och jämförande reklam (direktiv 2006/114/EG). Lagen innehåller även bestämmelser som rör former av otillbörlig marknadsföring som inte regleras av direktiven. Den judiciella bedömningen är i likhet med vad som gäller enligt konkurrenslagen i hög grad koncentrerad till Marknadsdomstolen; till vissa delar med Stockholms tingsrätt som underinstans. Marknadsdomstolen är som nämnt en specialdomstol där ekonomiska experter ingår som ledamöter och som är slutinstans; dess beslut kan inte överklagas. Ekonomisk expertis ingår även i Stockholms tingsrätt vid huvudförhandling i marknadsföringsmål. Lagens grundläggande sanktion är förbud eller åläggande vid vite riktat mot otillbörliga marknadsföringsåtgärder eller underlåtenhet att lämna väsentlig information. Talan som enbart avser meddelande av sådant förbud eller åläggande förs vid Marknadsdomstolen, i regel av Konsumentombudsmannen (KO) eller berörd näringsidkare, vanligtvis en konkurrent. I dessa mål är Marknadsdomstolen enda instans.

20 20 Talan om utdömande av förelagda viten väcks vid tingsrätt. Talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt (fakultativt forum). Till skillnad från konkurrenslagen, där överklagande sker till Marknadsdomstolen, sker överklagande av utdömda viten till hovrätt och i sista hand till HD. Det kan nämnas att HD nyligen har prövat ett mål om vitesutdömande enligt marknadsföringslagen (NJA 2010 s 48). En näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot lagens specifika bestämmelser (ej lagens generalklausul) kan åläggas att betala marknadsstörningsavgift. Sådan talan väcks vid Stockholms tingsrätt med möjlighet att överklaga till Marknadsdomstolen. Liksom i fråga om konkurrensskadeavgift har avgiftens straffliknande karaktär bedömts påkalla att en dom om marknadsstörningsavgift kan överklagas. Talan om skadestånd enligt marknadsföringslagen väcks vid tingsrätt. Stockholms tingsrätt är alltid behörig som fakultativt forum. Till skillnad från vad som gäller enligt konkurrenslagen sker överklagande till Marknadsdomstolen, som är sista instans. Avser en talan såväl meddelande av förbud eller åläggande som åläggande att betala marknadsföringsavgift eller skadestånd skall talan väckas vid Stockholms tingsrätt med möjlighet att överklaga till Marknadsdomstolen. Det finns ett antal lagar som innehåller specifika bestämmelser om förbud mot olika former av reklam eller annan marknadsföring och som när det gäller sanktionssystem och processuell ordning hänvisar till marknadsföringslagen, s k annexlagar. Hit hör bland annat bestämmelserna om marknadsföring i alkohollagen och i tobakslagen, prisinformationslagen, distans- och hemförsäljningslagen (DHL) och franchiselagen (2006 års lag om franchisegivares informationsskyldighet). Marknadsdomstolen kan förbjuda att en näringsidkare tillämpar oskäliga avtalsvillkor med stöd av avtalsvillkorslagarna, 1994 års lag om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och 1984 års lag om avtalsvillkor mellan näringsidkare. Marknadsdomstolen är här specialdomstol i ett eninstansförfarande med förbud vid vite som enda sanktion. Ekonomiska experter deltar som domare. Lagen om marknadsdomstol innehåller i 1 en enumeration av de lagar som innehåller bestämmelser om jurisdiktion för Marknadsdomstolen.

21 21 4. Närmare om arbetsuppgifter och målfrekvens för de inom området verksamma domstolarna I detta avsnitt behandlas arbetsuppgifterna för de olika domstolar som enligt nuvarande processordning är verksamma inom immaterialrätten och marknadsrätten. Uppgifter ges också om målfrekvens. Som framgått av avsnitt 3 är det fråga om två olika specialdomstolar, Patentbesvärsrätten och Marknadsdomstolen, de allmänna domstolarna med partiell koncentration till Stockholms tingsrätt och därigenom Svea hovrätt såsom överinstans samt i viss mindre mån de allmänna förvaltningsdomstolarna. 4.1 Patentbesvärsrätten Patentbesvärsrätten (PBR) inrättades med verkan från 1978 genom att den tidigare Besvärsavdelningen vid Patentverket bröts ut från myndigheten och ombildades till en fristående specialdomstol. Åtgärden motiverades främst av rättssäkerhetsskäl. Det finns en särskild lag av 1977 om Patentbesvärsrätten. I dess 1 görs en enumeration av de områden där domstolen är verksam och anges uttryckligen att den är en förvaltningsdomstol. Som framgått av det föregående överprövar Patentbesvärsrätten Patentverkets beslut i ärenden om patent, varumärken och mönster samt efternamn och utgivningsbevis. Domstolen överprövar också Statens jordbruksverks beslut i ärenden om växtsortskydd. De helt dominerande målkategorierna är i praktiken patentmålen och varumärkesmålen. Patentbesvärsrättens domar kan överklagas till HFD. I praktiken är det dock sällsynt att den tar upp immaterialrättsmål till saklig prövning. Patentbesvärsrätten har härigenom ett självständigt ansvar för praxisbildningen och kan ta upp mål som innefattar principiellt betydelsefulla frågeställningar till avgörande i plenum. I Patentbesvärsrätten ingår lagfarna domare (i nuläget fem personer) och domare med teknisk kompetens, patenträttsråd (i nuläget fem personer). De tekniska domarna ansvarar för sådana patentmål som i huvudsak rör tekniska frågor. De lagfarna domarna ansvarar för sådana patentmål som i huvudsak rör annat än tekniska frågor samt har ansvaret för handläggningen

22 22 av domstolens övriga målkategorier. En av de lagfarna ledamöterna är domstolens ordförande. Det bör tilläggas att ledamöterna med teknisk kompetens i stor omfattning också tjänstgör som tekniska ledamöter vid avgörande av patentmål i Stockholms tingsrätt och Svea hovätt. En redogörelse för Patentbesvärsrättens verksamhet lämnas i Målutredningens betänkande (SOU 2010:44) s 40 ff. En översikt av utvecklingen av måltillströmningen till Patentbesvärsrätten återfinns i Nasrin Iranfars examensarbete. Det framgår av denna att måltillströmningen minskat starkt över åren. För närmare uppgifter hänvisas till detta arbete. I korthet kan nämnas vad gäller patentmål att under budgetåret 1986/87 inkom 365 patentbesvärsmål till domstolen. Siffran för budgetåret 1991/92 var 143 mål och för år mål. År 2007 inkom 57 mål, år 2008 inkom 53 patentmål och år 2009 inkom 86 mål. Ökningen under 2009 förklaras i domstolens årsredovisning bero på att Patentverket avgjorde särskilt många patentansökningar inom det mekaniska teknikområdet. År 2009 avgjorde Patentbesvärsrätten enligt Målutredningen 61 patentmål. Även vad gäller antalet varumärkesmål är trenden vikande men ej lika tydligt. Antalet till domstolen inkomna varumärkesmål var år stycken, år stycken, år stycken och år stycken. När det gäller mönstermål har målantalet minskat drastiskt. Antalet inkomna mönstermål var år stycken, år stycken, år stycken och år stycken. Övriga målkategorier (mål om efternamn, utgivningsbevis och växtförädlarrätt) har endast marginell omfattning. Målutvecklingen i Patentbesvärsrätten har ett tydligt samband med ärendeutvecklingen i Patentverket vad gäller antalet ansökningar om patent och registrering av varumärken och mönster. Antalet nationella patentansökningar ingivna till Patentverket utgjorde år stycken, hade år 2005 minskat till 3230 stycken och utgjorde år stycken. År 2010 utgjorde de 2651 stycken. Antalet till Patentverket ingivna mönsteransökningar utgjorde år stycken, år stycken och år stycken. År 2010 hade mönsteransökningarna gått ner till 536 stycken. Antalet varumärkesansökningar hos Patentverket har däremot på senare år hållit sig på en jämnare nivå och en minskande trend under början av 2000-talets första decennium bröts ca

23 då det skedde en markant stegring av antalet ansökningar. År 2000 var antalet varumärkesansökningar hos Patentverket 9653 stycken, år stycken, år stycken, år stycken och år stycken. Utvecklingen har givetvis samband med att svenska företag i mycket stor utsträckning ansöker om patent hos EPO och om gemenskapsvarumärke och gemenskapsformgivning hos OHIM. Den nya europeiska ordningen för mönsterskydd - möjligheten att registrera gemenskapsformgivning i förening med det formlösa treåriga skyddet för oregistrerade mönster - har sålunda lett till en ytterst markant reduktion av antalet svenska mönsteransökningar till Patentverket och antal mönstermål i Patentbesvärsrätten. 4.2 Marknadsdomstolen Marknadsdomstolen har sitt ursprung i Näringsfrihetsrådet som avgjorde ärenden enligt konkurrensbegränsningslagen. Näringsfrihetsrådet var ett domstolsliknande organ men hade ej status som domstol. År 1970 ombildades det till Marknadsrådet i samband med att det tillfördes ärenden enligt den då nytillkomna marknadsföringslagen och kort därefter lagen om avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Det har fr o m 1973 status som specialdomstol under benämningen Marknadsdomstolen. Regler för domstolens verksamhet ges i 1970 års lag om marknadsdomstol. Där görs i 1 en uppräkning av de lagar domstolen tillämpar. Det är i praktiken i första hand konkurrenslagen och marknadsföringslagen och i viss utsträckning avtalsvillkorslagarna. Övriga nämnda lagar har haft ingen eller endast marginell betydelse i domstolens verksamhet. Processordningen i Marknadsdomstolen bygger på rättegångsbalken, framför allt processen i hovrätt. Marknadsdomstolen räknas (liksom Arbetsdomstolen) som en specialdomstol inom de allmänna domstolarnas sfär. I linje härmed har HD prövat ansökningar om resning av domar av Marknadsdomstolen. Marknadsdomstolen hade från början en sammansättning där det ingick intresseledamöter som representerade näringslivs- och löntagarintressen. Detta ändrades i samband med tillkomsten av 1993 års konkurrenslag. Domstolen har sedan dess en sammansättning som består av en ordförande, en vice ordförande och fem särskilda ledamöter. Ordförande, vice

24 24 ordföranden och en av de särskilda ledamöterna skall vara jurist med domarerfarenhet. De fyra andra särskilda ledamöterna skall vara ekonomiska experter. I praktiken är de ofta akademiskt verksamma inom national- eller företagsekonomi. Endast ordföranden har uppdraget på heltid. Övriga ledamöter har verksamheten i Marknadsdomstolen såsom ett sidouppdrag. I Marknadsdomstolen finns en kanslichef och yngre jurister, oftast med hovrättsbakgrund, såsom föredragande. En redogörelse för Marknadsdomstolens verksamhet lämnas i Målutredningens betänkande s 48 ff. Marknadsdomstolens refererade avgöranden ligger sedan länge relativt konstant runt 30 fall/år eller något däröver (år avgöranden). Härtill kommer beslut i avskrivna och återkallade mål. Huvuddelen av avgörandena rör tillämpning av marknadsföringslagen. Här märks främst mål om vilseledande reklam samt vilseledande efterbildning och renommésnyltning. De sistnämnda ligger ofta immaterialrätten nära, särskilt känneteckensrätten, men Marknadsdomstolen tillämpar konsekvent inte någon immaterialrättslig lagstiftning. Antalet mål enligt konkurrenslagen är numera endast ett fåtal per år och motsvarande gäller för mål enligt avtalsvillkorslagarna. Antalet mål där det allmänna för talan genom Konkurrensverket eller KO är numera rätt litet och väsentligt mindre än förr; i det stora flertalet mål är käranden ett företag som för process mot ett annat företag. Antalet mål enligt konkurrenslagen har minskat efter de lagändringar som gjordes 2004, då man tog bort möjligheten att få icke-ingripandebesked och beslut om individuellt undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. Till belysning av det sagda kan man se på antalet till Marknadsdomstolen inkomna men vid ingången av år 2011 inte avgjorda mål (enligt uppgifterna på domstolens hemsida). Antalet vid årsskiftet inneliggande mål var totalt 33 stycken. Antalet inneliggande mål enligt konkurrenslagen var tre stycken, inget med Konkurrensverket som part. Antalet inneliggande mål, där KO för talan, var fyra stycken; tre marknadsföringsmål och ett avtalsvillkorsmål. Antalet inneliggande mål där ett företag för talan mot ett annat företag enligt marknadsföringslagen var 26 stycken. Inget inneliggande mål mellan privata parter rörde oskäliga avtalsvillkor. Ärendefördelningen framstår som ganska representativ; dock att det är något anmärkningsvärt att Konkurrensverket inte var part i något pågående mål.

25 Stockholms tingsrätt och andra tingsrätter Stockholms tingsrätt har som framgått en särskild ställning inom ramen för de allmänna domstolarna såsom första instans i immaterialrättsliga och marknadsrättsliga mål. En översiktlig redogörelse återfinns i Målutredningens betänkande s 103 ff. Vad gäller immaterialrätten är såsom nämnt i 3.2 Stockholms tingsrätt exklusivt forum i det stora flertalet patentmål i allmän domstol, däribland mål om intrång och ogiltighet. I sådana mål ingår tekniskt sakkunniga ledamöter i rätten; dessa hämtas ofta från Patentbesvärsrätten. Stockholms tingsrätt är också exklusivt svensk forum i mål om gemenskapsformgivning och gemenskapsvarumärken. Tingsrätten är också specialforum för vissa upphovsrättsliga mål (se 3.1). I övrigt saknas regler om specialforum. Alla tingsrätter i landet kan alltså, enligt rättegångsbalkens allmänna forumregler, få att pröva immaterialrättsliga tvister som rör upphovsrätt, i Sverige registrerade mönster, i Sverige registrerade eller inarbetade varumärken samt i Sverige registrerade eller inarbetade firmor. Enligt konkurrenslagen är Stockholms tingsrätt specialforum i första instans i mål som rör konkurrensskadeavgift, förbud mot företagskoncentration och utdömande av ålagda viten. När det gäller skadestånd enligt konkurrenslagen är tingsrätten fakultativt forum i första instans. Innefattar ett mål både yrkande om förbud och konkurrensskadeavgift eller skadestånd är emellertid Stockholms tingsrätt specialforum. Vid huvudförhandling i konkurrensrättsliga mål består tingsrätten av två lagfarna domare och två ekonomiska experter. Andra tingsrätter handlägger mål enligt konkurrenslagen endast såvitt gäller civilrättslig ogiltighet samt skadestånd; det sistnämnda endast till den del Stockholms tingsrätt inte utnyttjas som fakultativt forum. Enligt marknadsföringslagen är Stockholms tingsrätt exklusivt forum i första instans i mål om utdömande av marknadsstörningsavgift och fakultativt forum i mål om skadestånd och utdömande av förelagt vite. Vid huvudförhandling i marknadsföringsmål består tingsrätten, liksom i konkurrensmål, av två lagfarna domare och två ekonomiska experter. Andra tingsrätter handlägger marknadsföringsmål endast om talan avser enbart skadestånd och Stockholms tingsrätt inte utnyttjas som fakultativt forum.