Gislaved och Söderhamn konsten att komma igen när storindustrin flyttat ut

Transkript

1 Gislaved och Söderhamn konsten att komma igen när storindustrin flyttat ut Pär Isaksson Underlagsrapport nr 7 till Globaliseringsrådet

2 UNDERLAGSRAPPORT NR 7 TILL GLOBALISERINGSRÅDET GLOBALISERINGSRÅDET 2008 FÖRFATTARE Pär Isaksson GRAFISK FORM Nina Rosenkvist TRYCK Edita, Västerås 2008 ISBN ISSN BESTÄLLNING Globaliseringsrådet TFN E-POST globaliseringsradet@education.ministry.se

3 Förord Den allt snabbare integrationen av världsekonomin under senare delen av 1990-talet utmärktes bland annat av ett snabbt ökande av utlandsägandet i svenskt näringsliv. I både Gislaved och Söderhamn hade orternas största industrier nya utländska ägare när konjunkturen mattades av strax efter millennieskiftet och produktionen förlades utomlands. Utvecklingen som följde i dessa regioner kom dock att skilja sig åt markant åren efter dessa nedläggningschocker. I Globaliseringsrådets sjunde rapport analyseras dessa regionala skillnader med avseende på sysselsättning, befolkningsutveckling och välstånd mellan Gislaved och Söderhamn. Efter en genomgång av faktorer som kan förklara en regions utveckling konstateras att förmåga att parera en kraftig konjunkturell nedgång till stora delar förklaras av nyföretagsamhet, entreprenörsklimat och produktionsstruktur. Författare är Pär Isaksson, journalist på Affärsvärlden där han tidigare varit Londonkorrespondent och tf chefredaktör. Hans huvudsakliga intresseområde är hur globaliseringen och andra trender påverkar företag och samhällsekonomi i Sverige och utomlands gav han ut boken Har Sverige en chans? (Schibsteds förlag). Författaren svarar helt och hållet för de analyser och rekommendationer som lämnas i rapporten. Stockholm i januari 2008 Pontus Braunerhjelm Huvudsekreterare i Globaliseringsrådet

4 Globaliseringsrådets ledamöter I januari 2007 kom arbetet i regeringens Globaliseringsråd igång. Rådets målsättning är att utforma en strategi som leder till att Sverige ska kunna tillgodogöra sig de potentiellt stora välfärdsvinsterna som globaliseringen innebär. Vidare är Globaliseringsrådet en arena för dialog med syfte att fördjupa kunskaperna och bredda det offentliga samtalet kring globaliseringens effekter. Rådets arbete, som ska vara avslutat i god tid före valet 2010, kommer att sammanfattas i en slutrapport med rekommendationer främst avseende den ekonomiska politiken. Som ett led i rådets arbete har en rad rapporter beställts huvudsakligen från forskare men också från myndigheter och andra aktörer med djuplodande kunskaper kring globaliseringen, dess drivkrafter och effekter. Dessa rapporter kommer att utgöra underlag till slutrapporten. Högskole- och forskningsminister Lars Leijonborg är Globaliseringsrådets ordförande och professor Pontus Braunerhjelm, som leder rådets kansli, är huvudsekreterare. Övriga ledamöter är: Kristina Alsér, Mercatus Engineering AB och landshövding i Kronobergs län Hans Bergström, kolumnist, docent statsvetenskap Carl Bildt, utrikesminister Urban Bäckström, VD Svenskt Näringsliv Lars Calmfors, professor internationell ekonomi Per Carstedt, koncernchef SEKAB-gruppen Dilsa Demirbag-Sten, journalist, författare Anna Ekström, ordförande Saco Sven Otto Littorin, arbetsmarknadsminister Wanja Lundby-Wedin, ordförande LO Karin Markides, rektor Chalmers tekniska högskola Elisabeth Nilsson, VD Jernkontoret Aina Nilsson Ström, designchef Volvo AB Sture Nordh, ordförande TCO Mats Odell, kommun- och finansmarknadsminister Maud Olofsson, näringsminister, vice statsminister Carl-Henric Svanberg, VD Ericsson Lena Treschow Torell, VD IVA Harriet Wallberg-Henriksson, rektor Karolinska Institutet Marcus Wallenberg, ordförande Internationella Handelskammaren (ICC) Olle Wästberg, GD Svenska Institutet

5 Innehåll 1 Industriorter i glesbygd 6 2 Entreprenörernas rike näringsstrukturen i Gislaved fram till Brukens bygd näringsstrukturen i Söderhamn fram till Staten griper in i Söderhamn 13 5 Spelplanen kastas om - globala företag på 1990-talet 15 6 Tvärstoppet nedläggningarna i Gislaved och Söderhamn 19 7 Fackeltåg och uppvaktningar 22 8 Lyftet i Gislaved 25 9 Stagnationen i Söderhamn Slutsatser Infrastruktur Kompetensprofil Kommunens roll Regional dynamik Entreprenörskap Produktionsstruktur Framåtblick Sammanfattning Referenser 67

6 1 Industriorter i glesbygd Stor industri i liten ort är ofta en besvärlig kombination. Om fabriken läggs ner riskerar det lokala näringslivet att utarmas, och det är något som blir allt vanligare när fler och fler företag möter global konkurrens. Två sådana industridominerade kommuner utsattes för ett kraftprov under den senaste lågkonjunkturen. Gislaved och Söderhamn förlorade sina största industrier när bolagens utländska ägare flyttade produktionen utomlands. Den första kommunen kom igen, den andra har hittills inte gjort det. Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Den här rapporten är en djupgående analys av utvecklingen före och efter nedläggningarna och bör därför börja förutsättningslöst med att betrakta Gislaved och Söderhamn utifrån de förutsättningar som kännetecknar alla mindre svenska kommuner. Ett sådant perspektiv ger anledning till tre iakttagelser. För det första är de båda orterna relativt små, med invånare, och de ligger långt från storstadsregionerna. För det andra är de knappast unikt natursköna. För de tredje saknar de högskolor. I vår tid är detta i de flesta fall liktydigt med en sak: minskande befolkning. Unga och välutbildade människor söker sig till storstadsregioner och universitetsstäder medan de medelålders och äldre som väljer ny bostadsort ofta flyttar till kommuner i landets allra vackraste miljöer, till exempel i Bohuslän eller Skåne. Det är i sådana delar av Sverige som vi finner tillväxtdynamiken. Därmed inte sagt att andra delar av landet är dömda till stagnation. Men de expansiva orterna är då som små öar i ett omland med svag befolkningsutveckling. Åre är ett sådant exempel, med positiva siffror varje år sedan Haparanda är ett annat. Staden vände en långvarig befolkningsminskning 2005 och sedan dess haft stadig tillväxt. Varken Gislaved eller Söderhamn har kunnat visa den sortens trendbrott. I stället har kommunledningarna fått se befolkningen glesa ut. Under rekordåren på 1960-talet, då ortens basindustrier och Ericssons anläggning gick för högvarv, hade Söderhamn cirka invånare. Därefter har befolkningsutvecklingen gått nedåt. Vid millennieskiftet var befolkningen mindre än under industrialiseringsepoken (1890 hade sta- 6 UNDERLAGSRAPPORT NR 7 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

7 den invånare) och 2006 var befolkningsantalet nere i Nedgången beror både på minskat födelsetal, på att kommuninvånare flyttat ut och på att få nya invånare valt att bosätta sig i kommunen. Effekten av en sådan utveckling blir att förmågan att generera egen tillväxt avtar. De positiva spridningseffekter som följer av en växande befolkning ökade investeringar och ett större skatteunderlag vänds i sin motsats. Affärsunderlaget för detaljhandeln och byggnäringen blir magrare. Även en liten ort med krympande befolkning kan dock skapa större intäktsströmmar genom varu- och tjänsteproduktion som konsumeras av kunder utanför kommunen. En av Söderhamns grannkommuner, Bollnäs, anses till exempel ha haft en positiv utveckling de senaste åren tack vare att man satsat på ett köpcenter som lockar kunder från ett stort närområde. 1 I Gislaveds fall har befolkningstrenden inte varit riktigt lika negativ. Invånarantalet var relativt stabilt under lång tid på drygt Sedan Continental lade ner däckfabriken har kommunen registrerat en något fallande trend och 2006 bodde drygt personer i kommunen. Gislaved är inte någon handelsmetropol, men har ett starkt näringsliv som domineras av tillverkningsföretag. En förklaring till skillnaden i befolkningstrend mellan Gislaved och Söderhamn är läget i den omgivande regionen. Gävleborgs län har länge haft en negativ utveckling, med en nedgång i antalet invånare på tre procent under perioden Jönköpings län, däremot, har vuxit med lika många procent under samma tidsperiod. 2 Men det finns exempel på kommuner, här kan vi återigen peka på Åre och Haparanda, som har haft en uthålligt positiv utveckling trots stagnation i den omgivande regionen. Därför är det helt klart att näringsstrukturen och sysselsättningsläget har en avgörande betydelse för att vända en svag befolkningsutveckling och etablera en uthålligt positiv trend i det här avseendet. 1 Beckman, Nilsson, 1998 Gislaved och Söderhamn 7

8 Vid en analys av dessa båda faktorer framträder skarpa skillnader mellan kommunerna. I mitten av 1990-talet var den totala arbetslösheten i Söderhamn över 15 procent, medan den var mindre än hälften i Gislaved. Under den relativt starka konjunkturen i slutet av decenniet sjönk arbetslösheten i Söderhamn till som lägst 8,5 procent år 2000, för att sedan successivt stiga igen efter att Emersons (tidigare Ericssons) fabrik lagts ner. Kulmen nåddes 2005 på drygt 12 procent. Därefter har läget förbättrats. I Gislaved har trenden varit densamma, men siffrorna är helt annorlunda. Andelen kommuninvånare utan jobb ökade markant efter Continental-nedläggningen och arbetslösheten nådde sin topp Den blev dock aldrig högre än fem procent. Arbetslösheten har tvärs igenom en komplett konjunkturcykel varit ungefär dubbelt så hög i Söderhamn som i Gislaved. Det är en av utgångspunkterna för de följande avsnitten i denna rapport. 8 UNDERLAGSRAPPORT NR 7 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

9 2 Entreprenörernas rike näringsstrukturen i Gislaved fram till 2000 Gnosjöandan är ett begrepp i svensk ekonomi, och har så varit i decennier. Termen syftar på den myriad av ömsom samverkande, ömsom konkurrerande men alltid mycket livskraftiga små- och medelstora företag som finns i den sydvästra delen av Jönköpings län. Eller närmare bestämt i kommunerna Gnosjö, Gislaved, Vaggeryd och Värnamo (också benämnt GGVV-området). Tillverkningsindustrin började växa fram under de decennier kring det förra sekelskiftet då Sverige fick sitt genombrott som modernt samhälle. De bakomliggande drivkrafterna var dels den allmänna ekonomiska utvecklingen som gjorde att en växande marknad öppnades för företagen i regionen, dels den magra utkomsten från jordbruket i Småland som gjorde att entreprenörer och arbetskraft hellre sökte sig till näringar med bättre förutsättningar. Av vikt för Gislaveds del var också att orten, belägen vid Nissastigen, sedan århundraden varit en viktig genomfartsled för resande. På talet fanns här så många som tio gästgivargårdar. Deras betydelse upphörde i samband med att järnvägen kom till Gislaved En fjärde faktor kan ha varit spridningseffekterna från förindustriell verksamhet som järnhanteringen i det närbelägna Taberg och från manufakturetableringar i Jönköping-Huskvarna-trakten. 3 Om man flyttar blicken närmare nutiden kännetecknas Gislavedsområdet i slutet av 1960-talet av att det växer fram ett kluster inom metall-, tråd-, gummi- och plastproduktion. Plasttillverkning startades redan 1920 av bröderna Thure och Ryno Mårtensson. Mycket av produktionen i företagen skedde, och sker fortfarande, på uppdragsbasis i legotillverkning (även kallat kontraktstillverkning). Hög flexibilitet och kostnadseffektivitet är redan vid denna tid ett måste och blir det i än högre grad under efterkrigstidens båda strukturkriser i svensk industri, i mitten av 1970-talet och i början av 1990-talet. Företagen i Gislaved klarar sig dock bra och har en skördetid under mitten och slutet av 1990-talet. Vid det här laget är arbetslösheten nere kring fyra procent och kommunen har en positiv befolkningsutveckling. 3 Gislaved och Söderhamn 9

10 Continental grundades som Gislaveds Gummifabriks AB av Wilhelm och Carl Gislow år Galoscher var då den viktigaste produkten köptes företaget av Kooperativa Förbundet som drev verksamheten, efter hand med fokus på däcktillverkning, till Fabriken köptes då av det Tysklandsbaserade men multinationella Continental. Med sina nära 900 anställda var Continentalfabriken en jätte i det lokala näringslivet, med en nära och självklar relation till kommunledning och andra i samhället. Beslutsvägarna var korta. När gummifabriken växte snabbt och behövde arbetskraft ställde kommunen upp och byggde hyreshus. 4 Gislaved gjorde sig under många år känt för en välkomnande attityd till invandrare från andra länder. Oftast kunde nyanlända få arbete med kort varsel och då ofta på Continental, vars produktion kännetecknades av låg automatiseringsgrad och ett rikt utbud av manuella sysslor. Regionens styrka som sysselsättningsgenerator framgår av en uppföljning som gjordes av de bosniska flyktingar som kom till Sverige Det visade sig, sex år senare, att de cirka personer som bosatte sig i GGVV-området hade en förvärvsfrekvens på procent. Motsvarande siffra för Malmö var 32 procent, för Göteborg 40 procent och för Stockholm 58 procent. 5 Men Gislaveds näringsliv bestod av mycket mer än Continental. Under årens lopp hade ett stort antal tidigare anställda startat avknoppningsföretag som fann sig väl till rätta i myllan av små- och medelstora bolag i trakten. I slutet av 1990-talet var Gislaved hemvist för ett 15- tal företag med 100 eller fler anställda. Det är en anmärkningsvärt hög siffra i en så liten kommun med tanke på att Sverige har en mindre andel medelstora företag än andra europeiska länder. 6 Dessutom fanns ett mycket stort antal små företag. Det var den näringslivsstrukturen som kom att skakas i grunden när lågkonjunkturen slog till och vinden vände i slutet av Ahlström, Ekberg, Söderström och Jörnsköld, UNDERLAGSRAPPORT NR 7 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

11 3 Brukens bygd näringsstrukturen i Söderhamn fram till 2000 Industrialiseringen kom tidigt till Söderhamn. Orten blev, tack vare den framväxande skogsindustrin, en av landets mest expansiva städer i mitten av 1800-talet fanns hela elva ångdrivna sågverk i Söderhamnstrakten. Från och med 1890 inleddes dock en strukturomvandling i trävarubranschen, där företag fusionerades och produktionen koncentrerades till större anläggningar för att utnyttja råvaran bättre och få effektivare drift. För Söderhamns del varade stagnationsperioden ända till Då togs beslut om att placera en flygflottilj i Söderhamn. F15 blev ett välkommet komplement i det lokala näringslivet som vid denna tid helt dominerades av träförädling, skogskemi och maskinföretag inleddes Söderhamns andra boom-period, ett sekel efter den första, då även Ericsson etablerade sig i staden. Verksamheten växte snabbt hade fabriken tillverkat sin miljonte fingerskiva (som användes för att slå numret innan knapptelefonerna tog över på 1980-talet) och några år senare breddades produktsortimentet. På 1960-talet producerade Söderhamnsfabriken tidstämplar, signalmateriel, impulsmotorer, transformatorer och likriktare. 7 Den lokala arbetsmarknaden var vid det här laget överhettad. Skogsindustrin gick nu bra och även Kockums tillverkning av skogsmaskiner växte snabbt tack vare skogsbrukets mekanisering. Industristrukturen dominerades helt av stora företag, huvudsakligen inom skogsrelaterade näringar arbetade till exempel personer vid Bergvik & Ala, vid Korsnäs-Marma, 522 vid Ljusne-Voxna, 421 vid Ericsson och 234 vid Kockums. Samma år hade Söderhamn totalt industrisysselsatta. Med andra ord arbetade över 90 procent inom de fem största företagen. 7 Meurling, m.fl., 2000 Gislaved och Söderhamn 11

12 Som för många andra industriorter blev energi- och kostnadskrisen i mitten av 1970-talet en vattendelare för orten. Under de följande två decennierna fick Söderhamn uppleva en våg av rationaliseringar, omlokaliseringar av verksamhet och nedläggningar. Bergvik & Ala försvann som företag liksom Ljusne-Voxna och Korsnäs lade ner den lokala produktionen och valde andra orter för sina nyinvesteringar. Mellan 1975 och 1995 halverades den totala industrisysselsättningen från till anställda. 8 Arbetsmarknaden i Söderhamn påverkades också negativt av förändringar i den offentliga sektorns verksamhet. Akutsjukhuset lades ner 1990 och 1996 fattade försvaret beslut att stänga F15. Flottiljnedläggningen ledde till omfattande statliga insatser (se följande avsnitt). Under åren strax innan millennieskiftet såg man dock ljust på framtiden i det lokala näringslivet. I Svenskt Näringslivs attitydmätning av företagarnas syn på det lokala företagsklimatet fick Söderhamn år 1999 betyget 3,4, vilket var i nivå med riksgenomsnittet. Vid denna tid skedde också flera nysatsningar av olika slag. De statliga insatserna ledde till etableringar av tjänsteföretag inom IT och Ericsson hade storslagna framtidsplaner. Verksamheten hade under 1980-talet överförts till dotterbolaget Ericsson Components. Söderhamnsfabriken precis utanför stadskärnan gick för fullt och ansågs vara en av världens ledande leverantörer av kraft- och energiutrustning till basstationer och andra telekommunikationssystem. Bolaget hyrde också in sig på den nedlagda flygflottiljen och inredde stora ytor för den avancerade produktionen. Ett stort amerikanskt företag, Caterpillar, övervägde att etablera ett stort logistikcenter i Söderhamn. 9 Så såg det ut i Söderhamn när telekomsektorn gick in i en ny fas strax efter nyåret år Lindberg, Söderhamnskommittén. SOU 1998:89 12 UNDERLAGSRAPPORT NR 7 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

13 4 Staten griper in i Söderhamn Vid infarten till Söderhamn tronar ett Viggenplan högst upp på en betongpelare. Nosen pekar framåt-uppåt medan trafiken susar förbi på E4:an strax intill. Det utrangerade jaktplanet minner om en stolt tid i stadens historia. Under det kalla kriget var Hälsinge Flygflottilj hemvist för åtskilliga av de jaktdivisioner som skulle skydda landet från angrepp österifrån. Verksamhetens storlek syns fortfarande på det vidsträckta flottiljområdet utanför staden, som är som ett övergivet Arlanda men utan terminaler, urgröpt ur barrskogen under hektiska månader Flottiljen kom att bli kvar till Då övergav flygvapnet staden. Att så skedde har ingenting med globaliseringen att göra, och är egentligen vid sidan av ämnet för denna rapport. Ändå är skeendet värt att belysas, ty när nedläggningsbeslutet kom inleddes en ny fas i Söderhamns näringslivsutveckling. Därmed förlorades 500 jobb som var trygga och stabila till skillnad från dem som fanns i skogsindustrin där goda tider alltid avlöstes av bistra. Staten beslöt att ersätta arbetstillfällena. Näringsminister Anders Sundström betecknade 1996 regeringens insatser som unika och extraordinära. Under det året sammankallades en särskild statssekreterargrupp med representanter från tio departement med uppgift att skaka fram statliga jobb och andra investeringar i Söderhamn. Ambitionerna var höga. Thage G Peterson, regeringens särskilde förhandlingsman, förklarade sin inställning med följande ord: Jag var klar över att Söderhamn behövde en ny näringslivsstruktur. Framför allt var det väldigt viktigt att det inte blev något som tillhörde gårdagen, utom som blickar framåt, som gör att ungdomen stannar i Söderhamn Söderhamnskommittén. SOU 1998:89 Gislaved och Söderhamn 13

14 Kommunen följde upp utfästelserna på ett aktivt sätt. Allt som allt kom staten att inrätta 350 arbetstillfällen i kommunen, framför allt genom att enheter i Patent- och Registreringsverket flyttades dit. Dessutom fick Söderhamn pengar för att locka privata etableringar till bygden. Ett exempel är att man uppmuntrade Soft Center i Ronneby att inrätta en filial. Soft Center är ett slags företagspark för IT-bolag. Tanken var att ett antal IT-företag skulle lokalisera sig till Söderhamn och generera hundratals jobb tack vare den kritiska massa som kom från de nya statliga myndigheterna. Ett så kallat Virtuellt Utbildningscentrum byggdes upp för att möjliggöra distansutbildning. I dag går den vackra, vita byggnaden under beteckningen CFL, Centrum för Flexibelt Lärande. Stödpaketen fick uppenbarligen effekt. I mars 1997, då de flesta F15-anställda hade varslats, uppgick arbetslösheten till tio procent. Drygt ett år senare, våren 1998, hade andelen utan jobb gått ned till dryga fem procent. Antagligen berodde detta delvis på satsningarna på utbildning och andra statliga åtgärder. Men det fanns en minst lika viktig faktor till. Nämligen den snabba expansionen inom Ericsson. 14 UNDERLAGSRAPPORT NR 7 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

15 5 Spelplanen kastas om - globala företag på 1990-talet I slutet av 1990-talet befann sig de flesta stora internationellt verksamma företag i vad som kan beskrivas som den bästa av världar. Kommunismens fall hade öppnat nya, intressanta marknader i Asien och Östeuropa. Än viktigare var att övergången till marknadsekonomi skapat dittills oanade möjligheter för bolagen att sänka sina produktionskostnader genom att utnyttja arbetskraft och andra resurser i dessa delar av världen. Denna utbudschock är väl beskriven i litteraturen 11 och anses ha spelat en avgörande roll för att hålla nere inflationen under andra halvan av 1990-talet trots att ju detta var en period av stark global tillväxt. Storföretagen kunde också dra nytta av en annan så kallad megatrend, nämligen revolutionen inom kommunikationstekniken. Det är fascinerande att Berlinmurens fall i stort sett sammanföll i tiden med att teleoperatörsbranschen avreglerades, med att client/server-baserade affärssystem successivt ersatte stordatorbaserade miljöer i företagens IT-system och med att internet började bli verklighet. De globala företagen kunde öka sin produktivitet i snabb takt. Men efterfrågan kunde inte växa i lika högt tempo som bolagens produktionsförmåga. I slutet av 1990-talet var Asien och Östeuropa ännu outvecklade som konsumtionsmarknader och läget blev inte bättre av de valuta- och finanskriser som svepte över regionen under Den svaga efterfrågan i den delen av världen bidrog till att rationaliseringstrycket hölls uppe i näringslivet i USA och Västeuropa, trots den goda konjunkturen. Företagen kunde inte bygga upp så stora fettreserver som i tidigare högkonjunkturer. Kraven på stegrad effektivitet avspeglades i att produktivitetstakten i det svenska näringslivet var i snitt sex procent per år under åren Till exempel i Friedman, 2005 Gislaved och Söderhamn 15

16 För att hålla uppe lönsamheten valde många storföretag att koncentrera produktionen och 1980-talets filosofi om marknadsdominans och en mångfald av affärsområden som kunde balansera varandra övergavs. 12 För de bolag som redan hade en fokuserad inriktning på sin verksamhet gällde det att trimma den befintliga produktionsapparaten ytterligare. Om man tittar närmare på de företag som är aktuella i denna studie, alltså Continental och Ericsson, avviker de inte från mönstret. Continental hade köpt anläggningen i Gislaved från KF Industrier 1992 och befann sig i slutet av 1990-talet i en bransch som präglades av kronisk överkapacitet. I detta var man inte ensamma. Läget var likartat i fordonsindustrin generellt sett och även bland dess underleverantörer. Ändå hade däckbranschen förändrats radikalt. Ett stort antal fusioner hade genomförts under 1990-talet, allt med syftet att nå en mer stabil lönsamhet. Konsolideringen innebar att branschettan, Goodyear, år 1999 hade en marknadsandel på 23 procent. 13 Det var ovanligt högt. I basindustrin var marknaden splittrad på många fler och mindre producenter. I skogsindustrin hade till exempel det största företaget, amerikanska International Paper, endast fem procent av marknaden. Trots företagssammanslagningar präglades alltså däckbranschen, som vid denna tid var värd 70 miljarder dollar årligen, av prispress. Biltillverkarna spelade ut leverantörerna mot varandra. Alltför många fabriker och hög kvalitet på produkterna, som höll nere efterfrågan eftersom bilisterna mer sällan behövde byta däck, medförde att de största däckföretagen saknade förmåga att höja priserna. De kunde inte heller få ut skalfördelar genom att växa via förvärv eftersom konkurrensmyndigheterna hindrade detta. 14 Som fjärde största bolag i världen efter Goodyear, japanska Bridgestone och franska Michelin var Continental redan ett företag med ansenliga volymer. I det perspektivet blev det nödvändigt att ta andra grepp för att få ner kostnaderna. 12 Exempel på företag som prioriterade kärnaffären är Volvo som sålde personbilarna till Ford, ABB som gick ur kraftgenerering och tåg och Electrolux som gjorde sig av med verksamheterna inom bilsäkerhet, storköksutrustning, campingkylskåp, heminredning, med mera 13 The Economist, 4 februari The Economist, 20 april UNDERLAGSRAPPORT NR 7 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

17 Vassare produktionsteknik blev en lösning. Michelin blev pionjärer i slutet av 1990-talet med att introducera flexibla, robotiserade system för produktionen. Däcktillverkning hade dittills varit en arbetsintensiv och tung process. Genom den nya tekniken blev det möjligt att komprimera produktionsprocessen, höja flexibiliteten och sänka kostnaderna. Detta gjorde det långt billigare att etablera helt nya fabriker. Michelins konkurrenter fick snabbt följa det italienska företagets exempel. 15 Gislavedsanläggningen hade i början av 1990-talet kallats världens modernaste däckfabrik tack vare att man tillverkade miljövänliga sommar- och vinterdäck och var först i världen med att klara sig utan cancerframkallande oljor i produktionsprocessen. I slutet av decenniet stämde inte längre detta med moderniteten. Investeringarna var eftersatta. 16 Konjunkturen var dock så stark att Continentals intäkter och resultat ändå utvecklades positivt även under Omvärldsbilden för Ericsson var mycket annorlunda. Visserligen hade kundstrukturen i telekombranschen förändrats i grunden under och 1990-talet. Innan dess hade nästan all utrustning köpts av prisokänsliga monopolföretag, men i takt med avregleringen kom kostnadsaspekten att bli allt viktigare när kunderna köpte system. Under åren strax före millennieskiftet var dock telekommunikation en industri som förvisso präglades av betydande konkurrens men som framför allt befann sig i exceptionellt snabb tillväxt, där det enda som egentligen räknades var om företagen hade förmåga att leverera. Därför fanns inte alls samma behov av omstrukturering och kostnadsanpassning som i däckindustrin. Men även Ericsson berördes av den internationella trenden mot renodling och delegering av resultatansvar till de affärsenheter som drev själva rörelsen. Under slutet av 1990-talet avyttrade koncernen flera enheter, bland dem plastfabriken i Kristianstad, som såldes till 15 Financial Times, 3 mars Skantze, 2006 Gislaved och Söderhamn 17

18 Nolato, kretskortfabriken i Norrköping som övertogs av amerikanska SCI Systems och logistikanläggningen i Huddinge som övertogs av Caterpillar. Den enhet där Söderhamnsfabriken ingick, Ericsson Components, kom allt mer att verka på armlängds avstånd från koncernens kärnverksamhet, telesystemen. Inte för att det spelade någon större roll för Söderhamns del. Vid denna tid präglades hela mentaliteten i telekomsektorn av mycket stor framtidstro. 17 Ericsson ökade produktionen på orten successivt. Uppsvinget mellan 1998 och 2000 var så starkt att bolaget fick massutbilda personal för att tillgodose det ökade behovet. 18 I januari 2000, när telekomkonjunkturen var som allra starkast, tillkännagav Ericsson att dess enhet för energiförsörjning skulle övergå till det amerikanska företaget Emerson. Affären blev helgjuten för Ericsson, som fick sju miljarder kronor för en verksamhet som några år senare skulle vara nedlagd. Emerson har huvudkontor i St. Louis och omsatte år ,3 miljarder dollar och koncernen hade anställda i över 50 länder. Framtidstron var lika stor i den amerikanska koncernen som den hade varit i Ericsson före ägarskiftet. Den 3 april 2000 sattes Emerson Energy Systems skylt upp på fabriksfastigheten vid Granvägen och den 12 maj bjöds personalen på festmiddag i en hangar på den gamla flygflottiljen, där Emerson beslutat att investera i ytterligare produktionsyta. Emerson köpte inte bara i Sverige utan också på andra håll. Kanadensiska Northern Telecoms energisystemrörelse förvärvades 2000 och ett år senare tog man över motsvarande verksamhet inom kinesiska Huawei. Den senare affären skulle komma att få stor betydelse för Söderhamnsfabriken när telekombranschen gick in i ett nytt skede i början av år Ericssons aktie handlades i slutet av 1999 till över 200 kronor jämfört med de cirka 20 kronor som gällde i oktober Axelsson m.fl., UNDERLAGSRAPPORT NR 7 TILL GLOBALISERINGSRÅDET

19 6 Tvärstoppet nedläggningarna i Gislaved och Söderhamn Elever från den kommunala musikskolan underhåller och ett band klipps när Emersons nya lokaler i den gamla flygflottiljen invigs. Anläggningen ska härbärgera den sjättedel av bolagets verksamhet som varit utspridd på olika ställen i staden eftersom man inte fått plats i den fullbelagda huvudfabriken. 200 anställda kommer att kunna arbeta i en idealisk miljö med högeffektiv ventilation och speciallagt golv för den känsliga apparaturen. Det är den 23 november En dryg månad senare inleds en tre år lång utförslöpa. Det är i januari 2001 som platsledningen märker att de prognoser för orderingång och leveranser som gjorts tidigare inte längre stämmer. Man tar kontakt med Ericsson, den största kunden. Beskedet blir lugnande: nedgången beror sannolikt på en säsongsvariation. 19 Men bara tre månader senare läggs det första varslet i Söderhamn. 260 anställda sägs upp. Totalt kommer det att bli sex varsel fram till det definitiva nedläggningsbeslutet, som tas i oktober Fabriken stängs på våren Under mellantiden gör den lokala ledningen flera försök att rädda det som räddas kan. Bland annat tar man fram ett förslag om att Söderhamn ska bli ett slags konceptanläggning för utrustning som sedan ska tillverkas i lågkostnadsländer. 20 I efterhand är det lätt att se nedläggningen som oundviklig. Telekomkonjunkturen hade passerat sitt zenit på våren 2000, då den långa nedgången i telekom- och IT-aktier började. Prispress och drastiskt fallande efterfrågan gjorde att tillverkarna var tvungna att hitta nya utvägar. Ericsson självt var ju nära konkurs när koncernen fick igenom nyemissionen på 30 miljarder kronor hösten Emersons affärsområde för telekommunikation registrerade ett försäljningsfall på 31 procent under Bolaget måste hitta en väg ut. En sådan fanns i och med den affär som hade gjorts i oktober 2001, 19 Axelsson m.fl., Frånberg, Emersons årsredovisning för 2001 Gislaved och Söderhamn 19

20 då det amerikanska företaget förvärvade kinesiska Huaweis energisystemverksamhet. Därmed fick Emerson tillgång till produktionskapacitet i lågkostnadsländer i Asien. Sedan tidigare ingick också i koncernen en rörelse för testning och utprovning av system i en annan lågkostnadsnation, Slovakien. Emersons svenska verksamhet, där det också ingick ett personer starkt utvecklingskontor vid Kungens Kurva utanför Stockholm, överfördes under de följande åren till Slovakien och Kina. Flytten underlättades av att volymerna i branschen gick ner. Volymfallet var inte den enda orsaken till att utflyttningen gick så snabbt. Väl så viktigt var den strukturomvandling i telekom- och elektronikindustrin som inletts tidigare men som accelererade under lågkonjunkturen efter millennieskiftet. Fram till 1990-talet var det normala att telekomföretagen producerade merparten av sina komponenter i egna anläggningar. En mycket stor del av produktionsvärdet i Söderhamnsenheten skapades alltså i den egna fabriken. I modern elektronikproduktikon ligger däremot merparten av värdet i komponenter som köps från komponenttillverkare. Den egna produktionen består mest av montering och test. I det läget blir det logiskt att flytta produktionen nära elektroniktillverkarna, som nästan alla finns i Asien. Dessutom var ju kostnadsläget ett helt annat i Asien än i Sverige. Med andra ord: Söderhamnsfabriken hade inte en chans. Continentals situation var en helt annan. När bolaget tillkännagav att man skulle stänga i Gislaved i slutet av 2001 var branschen förvisso inne i ett skede med sviktande efterfrågan samtidigt som överkapaciteten bestod. Men det handlade alltså inte om en boom-industri som plötsligt gick in i kris, utan avmattningen kom gradvis. För att sänka sina kostnader fattade den tyska koncernen under 2001 beslut om att stänga en fabrik på Irland, en i Mexiko, en i Skottland, en i Belgien, en i Österrike samt alltså i Gislaved. Besluten, som företagsledningen betecknade som drastiska, förde Continental mot sitt mål att ha minst hälften av produktionen i lågkostnadsregioner Continentals årsredovisning för UNDERLAGSRAPPORT NR 7 TILL GLOBALISERINGSRÅDET