En introduktion till SR-, Hb- samt StrepA-provtagning

Transkript

1 En introduktion till SR-, Hb- samt StrepA-provtagning

2 Sänkningsreaktion (SR). Avser hastigheten med vilken erytrocyterna sjunker i ett provrör med tillsatt ämne för att förhindra koagulation, t ex citrat. Det uppstår då en nivå med plasma. Nivån mäts i millimeter efter ett tidsintervall och detta utgör själva sänkningsvärdet. Olika parametrar kan påverka SR. Primärt påverkas SR av de röda blodkropparnas förmåga till sk myntrullebildning. En ökning av proteinkoncentrationen i blodet t.ex vid inflammation ökar myntrullebildningsförmågan och ger därmed en ökad SR. Även de röda blodkropparnas konformation påverkar SR. Vid ökad blodbildning kan man se röda blodkroppar av varierande storlek och därmed varierande sedimentationshastighet. Det kan då uppstå en diffus avgränsning mellan blodkroppar och plasma, detta brukar benämnas slöjsänka. Provet tas venöst och med den analysmetod vi använder tar analysen ca 30 minuter. Hb (Hemoglobin) Hemoglobin är ett järninnehållande protein som finns i de röda blodkropparna. Hemoglobinet binder syrgas (O2) i lungorna där koldioxidhalten (C02) är låg (högt ph) och transporterar detta ut till vävnaderna där halten koldioxid är hög (lågt Ph). En rad parametrar kan påverka Hb-värdet. Nedan följer ett axplock av dessa: Lågt Hb Den vanligaste orsaken till blodbrist, anemi, beror på att järnnivåerna i kroppen är för låga, s.k. järnbristanemi. För kvinnor är rikliga menstruationer den absolut vanligaste orsaken till detta. Gravida kvinnor kan också ofta få järnbrist. Sjukdomar i mag-tarmkanalen t.ex. magsår, glutenintolerans samt även tumörer är andra orsaker till järnbristanemi. Stora blödningar sänker också mängden Hb, dels genom själva blödningen men också genom osmos som leder till att kvarvarande blodvolym späds med vatten. Vissa sjukdomar kan orsaka att blodkropparna spricker s.k. hemolys vilket också kan orsaka ett lågt Hb-värde. Hemolys kan också orsakas av läkemedel och infektioner. Vitamin B12- och folsyrabrist är två andra relativt vanlig orsak till lågt Hb. Benmärgen i kroppen kan också vara påverkad av sjukdom eller läkemedel så att blodbildningen minskar. Detta leder till ett lägre blodvärde eftersom den initialt oförändrade eliminationen av röda blodkroppar överstiger produktionen. 1

3 Höga Hb-värden kan också ses vid ett antal olika tillstånd t.ex. vid vätskebrist/uttorkning pga dåligt vätskeintag, kräkningar samt efter långvarig diarré. Vid sänkta O2-nivåer kan man få en kompensatoriskt ökad hemoglobin-bildning, t.ex. hos rökare, vid vissa lungsjukdomar samt vid vistelse på hög höjd. Det finns även sjukdomstillstånd i benmärgens celler som leder till ökad bildning av röda blodkroppar t.ex. Polycytemia vera. Analys av Hb kan ske med hjälp av kapillärt eller venöst blodprov. Mätprincip Natriumdeoxycholat hemolyserar erytrocyterna och hemoglobin frigörs Natriumnitrit överför hemoglobin till methemoglobin, som med natriumazid ger azidmethemoglobin. Absorbansen mäts vid två våglängder, 570 och 880 nm. Referensintervall Barn <1 d g/l 1-6 d g/l 6-14 d g/l 2-4 v g/l 1-3 mån g/l 3-12 mån g/l 1-6 år g/l 6-10 år g/l år g/l Vuxna K år g/l K > 60 år g/l M år g/l M > 60 år g/l 2

4 Strep-A Beta - hemolytiska Streptokocker Grupp A är en vanlig orsak till övre luftvägsinfektioner som tonsillit, faryngit och scharlakansfeber. Streptokocker förekommer även hos asymptomatiska bärare och dessa behöver vanligtvis ej behandlas. Vid upprepade infektioner hos en individ kan man behöva undersöka flera individer i omedelbara närmiljön för att hitta en ev. smittkälla. Streptokocker är mycket vanligt i vissa miljöer t.ex. hos dagisbarn och man kan ibland finna upp till 30% asymptomatiska bärare. Då bakterierna orsakar sjukdomssymptom hos en individ t ex. hög feber och halsont bör man behandla denna, då en viss risk för följdsjukdomar föreligger som t ex njurkomplikationer samt reumatisk feber. Behandling kan normalt ske med vanligt penicillin eller hos penicillinallergiker t ex erytromycin. Olika metoder för diagnostik finns tillgängliga. Vid en vanlig odling krävs timmars inkubering. I den metod vi använder här idag diagnosticeras Streptokock GruppA antigen direkt ifrån ett halsprov. Observandum Det är viktigt att beakta att det är bara GruppA streptokocker som testen diagnosticerar och att det vid misstanke om bakteriell orsak till infektion alltid bör tas en halsodling om Strep-A testen är negativ. Vid en tidigare behandlad infektion kan det finnas kvar döda bakterier vilka kan falskt positiv test upp till 10 dagar efter behandling. Vid kontroll av asymptomatiska bärare bör man använda sig av svalgodling istället då detta är en känsligare analysmetod. PRINCIPEN FÖR TESTEN Strep A (II) är en tvåskiktsimmunologisk teknik för diagnostik av Streptokocker Grupp A antigen. Testet består av en dipsticka innehållande en membranremsa som är förpreparerad med kanin anti - strep A antikroppar på remsan för patientprovet och get anti - kanin antikroppar på platsen för den inbyggda kontrollen. Ett färgat polyklonal kanin anti - Strep A antikropp med geleliknande guldkonjukatpartiklar är placerade i slutet på membranet. Vid utförande av testen blir Strep A - antigenet upplöst från svalgprovtagningspinnen genom tabletten i röret och det medföljande reagenset. Stickan ställs sedan ner i lösningen i röret. Strep A antigenet reagerar med de färgade antikropparna och det geleliknande konjugatet för att bilda ett Strep A - antikroppskomplex. Lösningen rör sig sedan kromografiskt över membranet, till de bundna kanin anti Strep A antikropparnas område på testremsan. Om Strep A antigen finns närvarande i provet uppträder en färgad bindning av Strep A antigen och guldkonjugat på testremsan vid Testfältet. Avsaknad av det färgade bandet på testremsan vid Testfältet visar ett negativt resultat av provet. Oavsett närvaro av Strep A antigen i lösningen fortsätter färgen att vandra över membranet till det bundna get - anti - kanin antikropparnas placering på testremsan, ett färgat band vid Kontrollfältet uppträder alltid. 3

5 Blodburen smitta Förebygga blodburen smitta, hygienföreskrifter, handskar Allmän hygienrutin blodburen smitta Med blodburen smitta avses smitta med olika mikroorganismer som via blod, blodtillblandade kroppsvätskor, sperma, vaginalsekret och/eller blodprodukter överförs från en individ till en annan. Det går aldrig att helt utesluta risk för blodsmitta. Detta innebär att samma grundläggande skydddsrutin skall användas vid allt arbete där det finns risk för kontakt med blod. Handskar Handskar skall alltid användas vid risk för blodkontrakt. Detta är särskilt viktigt om egen hudskada såsom eksem, sprickor, sår eller liknande föreligger. Visir eller munskydd + skyddsglasögon Visir eller munskydd + skyddsglasögon används som stänkskydd om det föreligger risk för sprut/stänk av blod mot ansikte. Skyddsrock eller plastförkläde för engångsbruk Skyddsrock eller plastförkläde för engångsbruk används när det finns risk för stänk av blod eller blodtillblandade kroppsvätskor. De viktigaste blodburna smittämnena Till de viktigaste blodburna smittämnena hör hepatit B-, hepatit C- och HIV-virus. Risk för överföring i vårdarbete finns vid: Inokulation, d v s stick- eller skärskada på blodigt föremål såsom kanyl, suturnål, skalpell. Blod på slemhinna, skadad hud eller i öga. Kontakt med blod på instrument och tagytor om man samtidigt har skadad hud. Av ovanstående föreligger den största smittorisken vid inokulation = stickskador. Förebygga smitta För att förebygga smitta vid ett eventuellt tillbud finns ett vaccin mot hepatit B som ges till vissa personalgrupper inom sjuk- och tandvård som anses särskilt utsatta för hepatit B smitta. Däremot saknas vaccin mot såväl hepatit C som HIV, varför man oberoende av om man är vaccinerad mot hepatit B eller ej alltid måste följa de skyddsföreskrifter som finns för att förhindra att blodsmitta kan överföras. Ytterligare information om hygienföreskrifter i vården finns i Vårdhandboken som finns fritt tillgänglig på internet: 4