Landsbygden för Sverige

Transkript

1 YTTRANDE Jordbruksdepartementet STOCKHOLM Ulriksdal 17 augusti (6) Landsbygden för Sverige WWF har inbjudits att svara på ovanstående remiss uppdelad i tre delar. Vi är kritiska till den korta remisstiden, som dessutom infaller i semestertider, vilket gör att vi endast lämnar övergripande kommentarer med fokus på WWF:s specialkompetens biologisk mångfald. Sammanfattning Det är av största vikt att de kompensationsbidrag och miljöinvesteringsbidrag som innefattas i landsbygdsprogrammet i första hand gynnar våra naturbetesmarker. Budgeten för miljöprogrammet får inte understiga utredningens huvudförslag om 2,8 miljarder kronor per år. Ytterligare medel (140 miljoner) behövs inom tilläggsstödet för slåtter- och betesmarker om miljömålen för biologisk mångfald i jordbrukslandskapet skall kunna uppnås. Det behövs en miljöersättning för vall, men ersättningsnivåerna måste noga övervägas för att vallen inte skall konkurrera med de mindre produktiva naturbetesmarkerna. Ekologisk produktion skall innehålla mer hänsyn till biologisk mångfald för att budgeterade medel skall vara berättigade. De olika stödformerna i miljöstödsprogrammet måste ställas emot varandra, där den grundläggande regeln skall vara största möjliga naturvårdsnytta per insatt krona. Ett stöd för avbrottsgrödor kan inte inrymmas inom föreslagen budgetram för miljöstödsprogrammet. Stiftelsens ordförande: Hans Majestät Konungen Adress Telefon Telefax Postgiro Bankgiro Org.nr Hemsida E-post Ulriksdals Slott SE SOLNA Sweden info@wwf.se

2 2 Departementspromemoria landsbygdsprogram för perioden Mål och prioriteringar Då det gäller målen i kapitel 1 har vi inga invändningar utan ställer upp på de målformuleringar som anges. WWF välkomnar särskilt att miljömålen får en framträdande plats i landsbygdsprogrammet. Angående prioriteringar (1.3.1) vill vi starkt framhålla vikten av att ersätta lantbrukare för produktion av kollektiva nyttigheter. Detta är ingen lönsam sysselsättning, den är inte konkurrensmässig och det finns ingen annan betalning att få än genom miljöersättningsprogrammet. Vi håller med om att ersättningen i de flesta fall bör stå i relation till utfört arbete eller överenskomna hävdmetoder. Det finns emellertid inte någon direkt koppling mellan höga naturvärden och skötselintensitet. Marker med höga natur- och kulturvärden skall vara berättigade till högre ersättning oavsett skötselkostnad. Många lågproducerande naturbetesmarker med höga värden kräver hög ersättning för att inte djuren skall föras över till mer högproducerande marker som t.ex. åkervallar. Kompensationsbidrag (artikel 13-15) Det är i slåtter och naturbetesmarker som de största naturvärdena i det svenska jordbrukslandskapet finns kvar. Detta är markslag som minskar i rasande takt. Det är därför av stor vikt att kompensationsbidragen gynnar sådana lantbruksenheter som har förutsättningar att hålla betesdjur i våra kvarvarande naturbetesmarker. Miljöinvesteringar (artikel 4-7) MPU:s förslag till ersättning för miljöinvesteringar i våtmarker och småvatten är bra. Vatten behöver återinföras i jordbrukslandskapet och de är mycket gynnsamma för biologisk mångfald. Andra typer av miljöinvesteringar bör i första hand riktas till djurhållning i områden med naturbetesmarker. I övrigt är vi positiva till de prioriteringar (prioritet I) som gjorts inom Ekonomiskt och socialt hållbar utveckling (prioritet II) I inledningen målas upp en skräckbild av utvecklingen under nästa decennium! En sådan utveckling är inte acceptabel utan måste stävjas. Föreslagna åtgärder inom landsbygdsprogrammet kan inte ensamt åstadkomma detta utan det behövs ytterligare krafttag. Den svenska regeringen har här ett stort ansvar! Vårt öppna landskap hyser stora naturvärden, främst i de naturliga fodermarkerna (slåtter- och naturbetesmarker). Livskraftiga, resurshushållande jordbruksföretag är därför väsentliga för den svenska landsbygden och måste utgöra motorn i landsbygdens utveckling. Annan företagsamhet med knytning till jordoch skogsbruk är viktig för en levande landsbygd, liksom vidareförädling, samhällsservice, ekoturism mm. Vi har heller inga invändningar emot prioriteringarna inom (prioritet II)

3 3 2. Åtgärder Vi hänvisar till ovanstående allmänna kommentarer. 3. Kostnader WWF vill bestämt hävda att miljöprogramutredningens huvudförslag om miljoner kronor inte får underskridas. Vi anser att det behövs betydligt mer pengar, framför allt inom delprogram 1, biologisk mångfald. Utvärderingar om påverkan på biologisk mångfald av andra åtgärder inom landsbygdsprogrammet, och konsekvensanalyser av föreslagna prioriteringar, är en förutsättning för en kvalificerad bedömning av positiva effekter för bevarandet av naturvärdena i landskapet. Några sådana utvärderingar har inte gjorts, men är enligt WWF angeläget. Med hänsyn till dessa brister och den korta remisstiden, kan vi tyvärr inte göra några ytterligare bedömningar av fördelning av medel mellan föreslagna åtgärder. Jordbruk och miljönytta (SOU ) WWF har representerats i Miljöprogramutredningen och har därmed kunnat påverka vissa delar i utredningen, främst beträffande delprogram 1, biologisk mångfald. Vi har dessutom lagt fram ett omfattande förslag till utredningen gällande betes- och slåttermarker. Förslaget har i stora delar beaktats. Betänkandet (SOU ) öppnar möjligheter till ett nytt och någorlunda bra miljöersättningsprogram. Vi ser dock med viss oro på den fortsatta processen för att nå fram till det program som skall fungera i praktiken ute hos bonden. Vi förutsätter därför en konstruktiv dialog även i de kommande momenten av hanteringen (programskrivning, förordning, tillämpningsföreskrifter mm). Några synpunkter på kapitel 1-6 och Agenda 2000-beslutets effekter för miljön Det är mycket beklagligt att miljöfrågorna inte fick större genomslag i den slutliga överenskommelsen. På europeisk nivå har WWF arbetat hårt för att natur- och miljöfrågorna skulle prioriteras och kände en viss tillfredsställelse efter konferensen i Cork. Vi ser dock inget som helst hinder mot att den svenska regeringen ger hög prioritet för natur- och miljöfrågorna i implementeringen av Agenda 2000 i Sverige. De s.k. nationella kuverten kan t.ex. ges en tydlig miljöprofil.

4 4 6. Övergripande struktur för ett nytt miljöprogram för jordbruket Våtmarker och småvatten, Levande sjöar, kunde med fördel föras över till delprogram 1, Biologisk mångfald. Likaledes borde delprogram 2 kunna innefattas i delprogram 3, Miljöanpassat jordbruk. 6.5 Åtgärder enligt andra artiklar i LBU-förordningen Det är viktigt att restaureringsstöden blir så enkla som möjligt för bonden. Vi föreslår att en fast ersättning för restaureringsåtgärder, som dagens restaureringsersättning för slåtterängar, också införs för betesmarksrestaurering Förslag som innebär oförändrat eller ökat resursbehov Beträffande hanteringen av tilläggsersättningen för slåtter- och betesmarker, tror vi inte att resursbehovet behöver bli högre än vid nuvarande hantering. En hel del besvärlig blanketthantering försvinner och kontrollarbetet reduceras till utförd skötsel. De UID-resurser som nu används till gårdsvisa planer kan dessutom integreras i länsstyrelsernas aktivare handläggning med skötselplaner och gårdsbesök. Ytterligare administrativa vinster bör kunna göras genom att hantera tilläggsstöden för kulturmiljöer och slåtter/betesmarker vid samma tillfälle. 20 Miljöprogrammets budget WWF vill på det bestämdaste hävda att budgeten för miljöprogrammet inte får understiga huvudalternativet. Tvärtom ser vi det som nödvändigt att mer medel ställs till förfogande om natur- och miljömålen för det svenska jordbrukslandskapet skall kunna uppnås. Vi vill starkt understryka att miljönyttan per insatt krona noga måste övervägas! Det är därför mycket viktigt att de olika ersättningsformerna ställs mot varandra, och att det genom konsekvensanalyser görs klart vilka stödformer som ger den största kostnadseffektiviteten beträffande natur/miljönytta Budgetalternativ enligt direktiven Utredningens principiella ståndpunkt att budgeten under den senare delen av programperioden så långt som möjligt bör vara flexibel mellan olika delprogram, ser vi som mycket positiv Det högre kostnadsalternativet: miljoner kronor Slåtter- och betesmark WWF anser att ytterligare 140 miljoner måste budgeteras för delprogram 1, betes- och slåttermark. Detta grundas på att arealtaket för tilläggsersättningen är satt till ha. Enligt de flesta bedömningar är arealen betes- och slåttermarker av stödberättigade marker med höga värden betydligt större, minst ha. Det är helt oacceptabelt om länsstyrelserna skulle tvingas neka en högre ersättning till jordbrukslandskapets mest

5 5 värdefulla markslag för biologisk mångfald, p g a att pengarna tagit slut! En sänkning av ersättningsnivåerna är inte möjlig. Om inte ytterligare medel kan tillföras miljöprogrammet, bör regeringen överväga en omprioritering av medel mellan delprogrammen med utgångspunkten: största möjliga naturnytta per insatt krona. Vi återkommer mera ingående till detta i vårt kommande remissvar angående övriga kapitel i betänkandet. Miljövänlig vallodling Det är bra med en miljöersättning till vallodling av flera skäl. De djurhållare som med sina djur hävdar naturbetesmarker, måste också ha en rimlig ersättning för produktion av vinterfoder. Ett vallstöd bör ligga på en hög nivå, men inte så högt att bete på åkervall konkurrerar med bete i naturbetesmarker. Det är av stor betydelse att brukaren stimuleras att hävda naturbetesmarkerna i första hand. Vi utgår ifrån att Jordbruksverkets experter gör en sådan bedömning av ersättningsnivåerna. I bedömningen måste dessutom hänsyn tas till andra politiska beslut som gynnar vallodlingen, t.ex. det kommande ensilagestödet. Ekologisk produktion För att WWF fullt ut skall förorda ekologisk produktion måste större hänsyn tas till biologisk mångfald. Exempelvis bör det finnas krav på att djurens foderstat till en del skall produceras på naturliga fodermarker. Om den fortsatta utvecklingen av marknaden för ekologiska produkter blir mycket gynnsam, minskar motivet för ett kontinuerligt stöd. Det borde räcka med ett omläggningsstöd under de första tre åren som en jordbrukare lägger om sin produktion från konventionell till ekologisk, för att miljömålen för ekologisk odling skall uppnås. Kompetensutveckling Det är bra att budgetnivån ligger fortsatt hög. En omfattande del av dessa medel bör användas för gårdsbesök och skötselplaner för tilläggsersättningen för slåtter- och betesmarker med höga värden (samt kulturmiljöersättning). Dessa gårdsbesök är troligtvis den bästa utbildningsformen till lantbrukaren. Skötselplanerna för tilläggsersättningen kräver stor kunskap hos länsstyrelserna. Det är inte bara markernas floristiska värden som skall bedömas, utan även faunistiska värden och värden i träd- och buskskiktet. UIDmedel bör därför också användas för kompetenshöjande utbildning för länsstyrelsernas personal. WWF har tillsammans med Centrum för Biologisk Mångfald (CBM) utarbetat ett förslag till hur en sådan utbildningssatsning kan organiseras, vilken har presenterats för utredningen. Avbrottsgrödor och stöd till resurshushållande konventionell odling (REKO) Denna remiss innehåller ett förslag om miljöstöd för avbrottsgrödor och vi kan konstatera att det s.k. REKOstödet utgår ur miljöprogrammet och kommer att fasas ut under nästkommande period. REKO-stödet har visat sig ha en psykologisk betydelse. REKO-bönderna visar en stolthet över ett de i viss mån är mer miljövänliga än andra konventionella odlare. Det är heller inte bra för trovärdigheten gentemot bönderna att ta bort en stödform efter så kort tid.

6 6 Dessa båda stöd till den konventionella odlingen bör, om de skall berättiga till någon form av miljöersättning, innehålla a) för REKO en högre grad av miljöåtaganden och något högre ersättning, b) för avbrottsgrödor någon form av miljöåtaganden, som t.ex. sprutfria kantzoner och skyddszoner utmed vattendrag. Vi kan emellertid inte se att det finns utrymme för dessa stödformer inom den budget som utredningen lägger fram. Återigen vill vi poängtera att det behövs mer medel till miljöersättningar. 21 Övergångslösningar Det är angeläget att övergången till ett nytt miljöprogram görs så smidigt som möjligt, inte minst för lantbrukarna. Då det gäller slåtter- och betesmarksstödet är det av yttersta vikt att det inte uppstår ett vacuum mellan den nya tilläggsersättningen och den ersättning som idag utgår för godkända arealer inom de högsta klasserna. Många lantbrukare kalkylerar med denna betalning för produktion av kollektiva nyttigheter och ett avbrott kan få besvärliga ekonomiska, och därmed också biologiska, följder. Miljöstöd för avbrottsgrödor Variation i det öppna landskapet är av stort värde inte bara för människans upplevelse utan också för vår flora och fauna. Det är ytterst oroväckande om svenskt lantbruk av ekonomiska överlevnadsskäl inte längre kan bedriva en uthållig produktion med ett för jordar och grödor betydelsefullt växelbruk! En sådan situation klaras inte med enbart ett miljöstöd till avbrottsgrödor. Återigen vill vi påpeka att det dessutom krävs andra politiska insatser från regeringens sida för att behålla och återinföra ett lönsamt och livskraftigt lantbruk som också tar hänsyn till miljö och natur. Vi anser inte att det finns utrymme för miljöersättning för avbrottsgrödor om inte betydligt mer medel än de nuvarande miljoner kronorna ställs till förfogande för miljöersättningar. WWF instämmer i de krav som förts fram från LRF och Naturskyddsföreningen om att skattemedel som populärt kallas bondens ryggsäck skall återbördas till jordbruket i form av nationella miljöersättningar. Detta skulle kunna ge ytterligare medel till våra värdefulla slåtter- och naturbetesmarker, samt vara finansieringskällan för exempelvis avbrottsgrödor. WWF Lars Kristoferson Generalsekreterare LisBritt Ingelög Naturvårdsintendent