På kongressen i Karlstad 2015 så antogs två punkter i handlingsprogrammet [1] om FN.

Transkript

1 RAPPORT VÄRLDSPARLAMENT Hur skulle ett nytt världssamfund se ut? Hanna Linnea Karlsson, utrikespoltisk talesperson för Liberala ungdomsförbundet Ludwig Mannius, ordförande i LUF:s utrikespolitiska arbetsgrupp Johan Graff Andersson, ledamot i LUF:s utrikespolitiska arbetsgrupp Linda Käll, ledamot i LUF:s utrikespolitiska arbetsgrupp Olle Johnsson, ledamot i LUF:s utrikespolitiska arbetsgrupp Bakgrund Liberala ungdomsförbundet har under senare år på kongresser och årsmöten runt om i landet haft uppe frågan om Förenta Nationernas (FN:s) existens. Det finns brett skilda åsikter inom Liberala ungdomsförbundet om FN ska finnas, vilket format det ska ha och med vilket mandat. På kongressen i Karlstad 2015 så antogs två punkter i handlingsprogrammet [1] om FN. Punkt nummer 78 lyder: FN har allt sedan grundandet fyllt en viktig funktion i att reglera och underlätta relationerna mellan världens länder och förenkla humanitära insatser. dock har FN ofta använts som ett politiskt verktyg för diktaturer. FN måste reformeras, och dess beslutsprocesser bli mer demokratiska och präglas av större öppenhet, insyn och effektivitet. Åtskilliga enskilda organ inom FN-systemet saknar i praktiken all legitimitet, genom att arbetet domineras av korrupta diktaturer. Punkt nummer 79 lyder: FN:s säkerhetsråd har stor makt i frågor som rör alla stater i världssamfundet, men dess sammansättning speglar Kalla krigets verklighet och inte dagens multipolära, globaliserade värld. Därför ska säkerhetsrådet utvidgas för att bättre representera världens regioner. För att få till en öppen debatt om FN och dess utformning inom ungdomsförbundet även när det inte är kongress eller årsmöte, så fick den utrikespolitiska arbetsgruppen som ett av sina mål i verksamhetsplanen för arbetsgruppen att skriva en rapport om världsparlament.

2 RAPPORT Världsparlament är ett alternativ till FN-systemet som det ser ut idag, och är i enlighet med LUF:s handlingsprogram mer demokratiskt och representativt än dagens system. I rapporten tar vi upp vad vi ser för några för- och nackdelar med ett världsparlament och hur vi skulle vilja att ett världsparlament skulle vara organiserat. Vi hoppas med rapporten att få till en konstruktiv debatt inom och utanför förbundet kring hur vi vill att världssamfundet ska se ut i framtiden. Utformningen av ett framtida världsparlament Världsparlamentet kommer vid sitt instiftande ersätta generalförsamlingen dess ansvarsområden, som finns beskrivna i FN:s stadgar. Världsparlamentet kommer ligga på en överenskommen ort. Precis som säkerhetsrådet och generalförsamlingen kommer dess huvudkontor inte förflyttas utan finnas på en permanent plats. Världsparlamentets främsta företrädare kommer vara dess talman som dock inte kommer inneha några maktbefogenheter. Hen ska istället leda arbetet med att administrera och organisera världsparlamentet. En roll som i mångt och mycket liknar FN:s generalsekreterares. Talmannen väljs av parlamentet på ett fem år långt mandat som kan förnyas maximalt en gång Mandatfördelningen i världsparlamentet kan genomföras enligt olika modeller. Committee for a Democratic U.N presenterar i en rapport[2] två möjliga modeller för mandatfördelning. Båda modellerna generar församlingar vars storlek inte överstiger 800 delegater. Modell A: Varje land ges två garanterade platser i världsparlamentet. Därefter fördelas de kvarvarande mandaten beroende på ländernas invånarantal. Modell B: Landets invånarantal divideras med en miljon. Därefter tas kvadratroten ur detta tal. Denna kvadratrot är antalet delegater för landet i fråga. Om ett land genom ovanstående beräkning får mindre än två delegater så är man garanterade två platser.

3 RAPPORT Valen till världsparlamentet kommer att ske genom personval vart femte år. Röstberättigade är invånare över en viss ålder bland medlemsländerna. För att underlätta det praktiska arbetet i världsparlamentet kommer samtliga delegater bytas ut under en två års period. Därmed kommer valet till världsparlamentet inte ske samtidigt över hela världen. Världsparlamentet kommer att finansieras av medlemsländerna. Medlemsavgifternas storlek bestäms utifrån medlemslandets förmåga. Utebliven inbetalning av medlemsavgiften kan leda till sanktioner och uteslutning. Världsparlamentet kommer ha FN:s grundläggande mänskliga rättigheter som grundlag. Medlemsländer som bryter mot dessa kommer utsättas av påtryckningar från övriga medlemmar i världsparlamentet att följa MR. Beslut om påtryckningar fattas av Världsparlamentet. Om ett land trots påtryckningar väljer att inte följa de mänskliga rättigheterna kan de komma att utsättas av sanktioner. Därefter blir åtgärderna strängare och i yttersta fall kan interventioner i främmande land bli aktuella. En internationell militär styrka kommer stå till världsparlamentets förfogande. Denna styrka kommer bestå av militär från de olika medlemsländerna liknande blåbaskrarna som idag står under FN:s befäl. Under omröstningarna i världsparlamentet kommer det krävas särskilda majoriteter i vissa frågor. I känsliga frågor av viktig natur som t.ex. sanktion och intervention mot enskilda medlemsländer kommer det krävas en supermajoritet(2/3). I andra frågor som är mindre viktigare kommer det krävas en enkel majoritet(1/2). Utskott och särskilda råd kommer fortfarande finnas kvar för att underlätta parlamentets arbete. Ett särskilt råd kommer ansvara för konflikt och säkerhetsfrågor. Rådet kommer till skillnad från dagen säkerhetsråd inte inneha medlemsländer med vetorätt. Ett skifte till ett världsparlament skulle ske i enlighet med FN stadgans artikel 22 [3] som lyder:

4 RAPPORT Generalförsamlingen äger tillsätta sådana biträdande organ, som den anser nödvändiga för fullgörande av sina uppgifter. Ideologidiskussion Ideologiskt finns det många olika aspekter av införandet av ett världsparlament. Eftersom tanken är att världsparlamentet framförallt skall vara en mellanstatlig organisation, så innebär detta att kränkningarna av staters suveränitet blir i mångt och mycket begränsad. Detta innebär att stater fortfarande skulle åtnjuta i princip självstyre under världsparlamentet, vilket leder till att lokala sedvänjor och decentralisering av världens makt blir möjlig. En oroväckande risk med ett världsparlament är det faktum att man med ett tillräckligt stort parlamentariskt stöd skulle kunna göra förändringar i de grundläggande mänskliga rättigheterna(som VP:s grundlag skulle vila på). En sådan utveckling skulle teoretiskt sätt kunna användas av diktaturer för att skapa en tyrannisk centralmakt, och detta stämmer inte överens med de liberala principerna. För att de liberala principerna ska behållas med stor säkerhet, bör det därför krävas en omfattande process för att en ändring i de mänskliga rättigheterna skulle kunna ske. Ett världsparlament skulle kunna hamna nästan var som helst på centralisering/decentralisering-skalan. Det känns därför relevant att utforma parlamentet på ett sådant sätt att decentraliseringen förblir. Det är vår övertygelse att i en värld där världsdiplomatin avsevärt förbättras i och med införandet av bindande beslut på internationell nivå, så kommer även avtal som frihandelsavtal bli lättare att uppnå. Då detta på sikt förhoppningsvis kommer att utvecklas i en mer och mer liberal riktning, så innebär det mer djuplodade samarbetet som ett världsparlament erbjuder en god möjlighet för ideologisk utveckling i världen som helhet. När det kommer till mandatfördelning så finns det en viss problematik i konflikten mellan pragmatik och ideologi. Då systemet skulle behöva vara

5 RAPPORT utformat som sådant att länder med större befolkning får färre antal mandat per invånare, så skulle detta i praktiken innebära att individer i mindre länder har mer att säga till om än de i större länder. På ett liberalt plan är detta fel, men om detta system inte efterföljs så kommer länder som Kina och Ryssland vara fullkomligt dominerande i världsparlamentet. Dessas inflytande skulle kunna innebära att de övriga liberala värderingarna går förlorade, och därför blir mandatfördelningen som beskrivs tidigare i rapporten en uppoffring som vi anser att vi bör göra. Det kan konstateras att direkt demokrati skulle behöva implementeras för att få det mest demokratiska och rättvisa systemet. Av uppenbara skäl är detta inte eftersträvansvärt. Det föreslagna systemet ger invånarna i de större länderna mer makt proportionerligt jämför med idag då alla länder har ett mandat i generalförsamlingen oavsett population. Slutligen är det värt att kommentera att de mänskliga rättigheterna idag i mångt och mycket är utformade efter en liberal agenda. Detta är positivt, då det skulle krävas mycket inflytande från diktaturer för att ändra dessa inför införandet av ett världsparlament. I helhet så innebär detta att det sannolikt faktiskt skulle bli en organisation som propagerade för de mänskliga rättigheternas införande globalt, och inte enbart ett verktyg för lokala makthavare. Vi anser därför att riskerna med införandet av ett sådant parlament är avsevärt minimerade. Möjliga problem med ett världsparlament Som alla nya organisationer och samfund kommer det uppstå problem i olika skalor och ett världsparlament blir inget undantag. Hur samarbetet kommer fungera mellan alla världens länder är oklart. Samarbete politiskt på en parlamentarisk nivå kommer förr eller senare att bidra med att länder ger upp mer och mer av sin suveränitet. Detta har aldrig uppskattas då de nationalistiska tankarna och känslorna tar över. Liknande samarbeten finns redan etablerade på en mindre skala. Exempelvis har vi EU som i dagsläget står inför ett stort hot mot dess existens p.g.a. olika medlemsländer känner att sin suveränitet är hotad och att de inte får ut mycket av samfundet. Ett problem blir att få det administrativa arbetet runt ett gemensamt parlament att fungera, t.ex. storleken på valprocessen. Att organisera ett val

6 RAPPORT i Sverige är redan kostsamt och krävande. Vi kan då bara föreställa oss kostnaderna, och arbetstiden det skulle ta för ett val. En annan aspekt är hur man uppbådar tillräckligt stort intresse för internationella val. Idag ser vi att ex. Europa valen engagerar färre människor jämfört med de nationella valen. Risken finns att ett världsparlaments legitimitet ifrågasätts om valdeltagandet i valen blir för lågt. Det finns även en stor risk för att diktaturer kommer få mer att säga till om i världen då vi gärna vill att samarbetet ska finnas till för alla nationer. Diktaturerna kan därför använda de demokratiska systemen till att gynna sina egna intressen. Eventuellt kommer det uppstå en motvilja bland nuvarande länder med Veto-rätt(i säkerhetsrådet) att reformera FN i demokratisk riktning. Detta är djupt problematiskt med anledning av att FN kommer inte bli mer demokratiskt eller handlingskraftigt om Veto-rätten består som en grundpelare för samfundet. Slutsats Liberala ungdomsförbundets utrikespolitiska arbetsgrupp når slutsatsen att det är absolut nödvändigt att arbetet för att implementera ett världsparlament inleds snarast möjligast. Processen kommer att vara omfattande och tidskrävande och därmed bör den inledas redan nu, för att den inom en överskådlig framtid ska färdigställas. Enligt de modeller som vi föreslår för ett framtida världsparlament kommer världen bli en mer rättvis och demokratisk plats att leva i. Total rättvisa kommer inte råda men det är ett tydligt steg i rätt riktning. Vår vision är att ett framtida världsparlament kommer kunna lösa många utmaningar som det internationella samfundet idag står handfallna inför. Världen behöver idag mer än någonsin komma tillsammans och ett gemensamt demokratiskt parlament är en stor del i denna strävan. [1] [2] Bummel Andreas: The Composition of a Parliamentary Assembly at the United Nations, 2010, Committee for a Democratic U.N [3]