Ren utveckling eller ren illusion

Transkript

1 Svenska Naturskyddsföreningen Internationellt Ren utveckling eller ren illusion Sverige och klimatkonventionens CDM Göran Eklöf

2 Författare: Göran Eklöf Omslagsbild: Tryck: Birger Gustafsson AB, Stockholm 2004 Utgivare: Svenska Naturskyddsföreningen, Box 4625, Stockholm Tel Fax E-post: Web: ISBN: Varunr: 9047 Producerad med ekonomiskt stöd från Sida. Sida har ej medverkat i utformningen av publikationen och tar ej ställning till de åsikter som framförs.

3

4 Box 4625, Stockholm Tel. 08/ Fax. 08/ E-post: Web: ISBN: Varunr: 9047

5 INNEHÅLL Förord... 2 Förkortningar... 3 Executive Summary... 4 I. CDM i den internationella klimatpolitiken... 6 Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet... 6 CDM vad, hur och varför?... 6 Hur går det till?... 8 Farhågor kring CDM... 8 Oklarheter kring effekt och mätbarhet... 9 Sociala, politiska och miljöeffekter av CDM-projekt...11 Sveriges förhållningssätt till CDM...13 FlexMex2-utredningen...13 Kontrollstation II. Sveriges deltagande i CDM...15 Svenska CDM-projekt genom Energimyndigheten MW Biomass Power Project in Tamil Nadu, Indien...16 TAZAMA Pipeline, Zambia...17 Vale do Rosario, Brasilien...19 Diskussion kring de svenska projekten...21 Svensk stöd till Världsbankens Prototype Carbon Fund...23 Holland storköpare på utsläppsmarknaden...25 Det svenska utvecklingssamarbetet och CDM...25 Exportkreditnämnden och CDM...26 Svenska företags deltagande i andra CDM-projekt...27 Diskussion om det svenska engagemanget...27 III. CDM och utsläppshandeln inom EU...29 EUs direktiv om handel med utsläppsrätter och förslag till länkdirektiv...29 Diskussioner kring handelssystemet och länkdirektivet...30 Supplementariteten...31 Positiva listan...31 Sveriges inställning till länkdirektivet...32 IV. SNFs ställningstaganden

6 FÖRORD Clean Development Mechanism (CDM) är en av de s.k. flexibla mekanismerna i Kyotoprotokollet som ska göra det lättare och billigare för I-länder att nå de utsläppsmål de bundit sig för i Kyoto. Ett annat syfte är att hjälpa utvecklingsländer att nå en hållbar utveckling. Trots det goda uppsåtet bakom skapandet av CDM hyser Svenska Naturskyddsföreningen betänkligheter mot systemet. Den mest grundläggande farhågan kring CDM, som inte har specifikt med dess utformning och regelverk att göra, handlar om att Annex 1-ländernas (inklusive EUs) åtaganden om att minska sina utsläpp redan är ytterst begränsade i förhållande till vad som behövs för att dessa länder skall komma ner till en utsläppsnivå som är långsiktigt hållbar och förenligt med en rättvis bördefördelning. Det faktum att dessa länder får tillgodoräkna sig minskningar som genom CDM-projekt åstadkoms i länder utan åtaganden innebär med automatik att de överenskomna utsläppsminskningarna krymper. Ju mer Annex I-länderna utnyttjar detta kryphål, desto mindre trovärdiga torde de bli i framtida förhandlingar om nya åtaganden, inklusive åtaganden från de länder som ännu inte har gjort några. Likaså motiveras CDM till stor del med argumentet att åtgärder skall kunna genomföras där det är mest kostnadseffektivt, och att det i allmänhet är mycket dyrare att åstadkomma en given utsläppsminskning i de rika länderna än i Syd. Men att välja denna väg innebär samtidigt att skjuta de nödvändiga åtgärderna i industriländerna, som ändå kommer att bli nödvändiga, framför sig. Detta riskerar i sin tur att försena arbetet med att utveckla lösningar för industriländernas omställning. SNF skriver i sitt remissvar till Klimatkommitténs betänkande att ett lågt pris för utsläppsrätter från CDMoch JI-projekt kommer att minska lönsamheten för att utveckla alternativa bränslen och ny teknik. Detta medför en långsiktig kostnad för samhällsekonomin, då den nya teknik som blir nödvändig senare måste utvecklas och omställningen genomföras under en kortare tid. Det kan till och med vara samhällsekonomiskt lönsamt att ligga först i en klimatomställning för att på så sätt dra nytta av den teknik man utvecklat är vårt råd till Klimatkommittén. Om staten skall fortsätta bedriva CDM-projekt anser också SNF att det är viktigt att tydliga riktlinjer för projekten formuleras. I riktlinjerna skall anges att minst samma krav på utvecklingseffekt, miljögranskning och deltagande skall ställas som om det hade rört sig om ett svenskt biståndsprojekt. Former för att ta tillvara Sidas och Naturvårdsverkets expertis och erfarenhet i projektbedömningarna måste etableras. För att få en översikt av CDM-problematiken, vilka svenska aktörer som är engagerade i CDMprojekt och vilka sociala och ekologiska konsekvenser dessa kan få har SNF givit frilansjournalisten Göran Eklöf i uppdrag att ta fram rapporten Ren utveckling eller ren illusion Vi hoppas att den ska bidra till en bred diskussion om de positiva och negativa effekterna av CDM-systemet och hur riktlinjer för sociala och miljömässiga hänsyn kan tas fram så att dåliga CDM-projekt inte blir ett inslag i svensk klimatpolitik. Mikael Karlsson Ordförande, Svenska Naturskyddsföreningen - 2 -

7 Förkortningar BRL brasilianska real CDM Clean Development Mechanism (Mekanismen för ren utveckling), mekanism för klimatprojekt i utvecklingsländer CER Certified Emissions Reductions, enheten för utsläppsminskningar inom CDM, motsvarar 1 ton koldioxid COP Conference of the Parties, möte mellan klimatkonventionens parter EKN - Exportkreditnämnden ERU Emissions Reduction Units, enheten för utsläppsminskningar inom JI, motsvarar 1 ton koldioxid FCCC Framework Convention on Climate Change, klimatkonventionen GEF Global Environmental Facility, mekanism för finansiering av bl.a. klimatkonventionen G77 utvecklingsländernas samordningsgrupp i internationella förhandlingar INEC Sidas avdelning för infrastruktur och ekonomiskt samarbete. JI Joint Implementation (Gemensamt genomförande), mekanism för klimatprojekt i andra industriländer JUSCANZ samlingsnamn för Japan, USA, Canada, Australien och Nya Zeeland MUL de minst utvecklade länderna, enligt FN:s definition MW - megawatt (1 miljon watt) OPEC de oljeproducerande ländernas samarbetsorgan PCF Prototype Carbon Fund, Världsbankens fond för finansiering av klimatprojekt PDD Project Design Document, det format enligt vilket projekt anmäls till CDM SADC Southern African Development Community, organ för samverkan mellan 14 länder i södra Afrika SBSTA klimatkonventionens tekniska kommitté STEM Statens Energimyndighet SNF Svenska Naturskyddsföreningen USD amerikanska dollar WCD - World Commission on Dams, Världskommissionen om dammar - 3 -

8 EXECUTIVE SUMMARY The Kyoto Protocol under the UN Framework Convention on Climate Change (FCCC) specifies the reductions of greenhouse gas emissions that industrialised countries have committed themselves to achieving during the first commitment period The Protocol also provides for three flexible mechanisms that make it possible for reductions that are made in one country to be credited to another country, either through the implementation of projects or through trade in emissions reduction certificates. These mechanisms are intended to be supplementary to measures taken in those countries that have made reduction commitments. The Clean Development Mechanism, CDM, is the mechanism whereby reductions of the emissions that result from projects undertaken in developing countries can be credited to an industrialised country partner. These credits can be used by the industrialised country as proof of reductions towards fulfilling their commitments under the Protocol, in lieu of actual reductions of the country s emissions at home. It is thus essential that the reductions that are credited to a CDM project are additional (in the sense that the project would not have taken place without the CDM), verifiable and permanent. If nonadditional business-as-usual projects or uncertain and temporary reductions are accepted in the CDM, this will result in a net increase of global greenhouse gas emissions. Under the Kyoto Protocol and an internal system for burden sharing within the EU, Sweden is entitled to increase its greenhouse gas emissions by 4 % during the first commitment period (compared to the base year 1990). In spite of this, the Swedish government and parliament has established a national target of a 4 % reduction, to be achieved without the help of the flexible mechanisms. This target is, however, likely to be questioned during a control station in The Swedish government argues that the CDM will help achieve emissions reductions in a cost effective way, and facilitate the transfer of environment friendly technology and know-how to developing countries. It is also seen as an essential instrument in order to achieve more ambitious reduction targets for the next commitment period, including from those developing countries that are not yet bound by any commitments. The government has provided funds to the Swedish Energy Authority, STEM, for investment in a few pilot projects under the CDM. It has also given a grant of 10 musd to the World Bank s Prototype Carbon Fund to invest in CDM and JI (the mechanism for investment in other industrialised countries) projects. The instructions to STEM are vague, but specifies that the projects should be restricted to the production and distribution of primarily renewable energy for heating and electricity generation. A review of the five projects that STEM is currently working with (one each in India and Zambia, three almost identical projects in Brazil) indicates that, although the projects in and by themselves are likely to be beneficial, all have problems related to additionality and/or the calculation of credible and verifiable emissions reductions. None of the projects include any significant transfer of technology, although in most cases domestically available technology is put to somewhat new uses. STEM has not specified any higher standard for assessment of the projects environmental impacts, or for consultations with and participation of local communities, than what is required in order for the projects to be approved by the CDM Board. STEM relies on the host country s assessment of the projects contribution to sustainable development, and does not consult with the Swedish aid agency Sida in the assessment of individual projects

9 There is not yet any indication that Swedish corporations have become engaged in any CDM project, other than as suppliers to and entrepreneurs in projects owned by other countries (notably two hydropower projects in Panama). A new EU Directive, proposed by the European Commission in July 2003, would make it possible for Certified Emissions Reductions, CER s, from CDM projects to be converted into emission units that can be traded on the EU market. The proposal is currently being discussed by the European Parliament, and is scheduled for a first discussion in the Council of Ministers. The most controversial issues relate to the suggestion that a cap may be needed in order to ensure that emission reductions through the CDM and JI remain supplementary to measures taken at home, and discussions concerning the possibility to restrict the types of projects for which CDM and JI reductions can be converted into tradable emission units. The proposal excludes reductions that emanate from nuclear power and from carbon sinks (although this may be revised if criteria for carbon sinks projects can be agreed upon in the FCCC), but does not define any mandatory requirements on hydroelectric or fossil fuel projects. The Swedish government position seems to be in favour of allowing carbon sinks if international standards are approved, and against the idea of a cap on the share of CDM and JI in the trading system. In conclusion, SSNC takes the following positions: Oppose the proposed EU Directive which would link the CDM to the trading system. Any such linking will serve to undermine the commitment made by the EU under the Kyoto Protocol. Argue that a strict cap must be placed on the share of project based emission reductions in the trading system, that the WCD guidelines and recommendations shall be a minimum requirement for all hydroelectric projects, that EIAs for projects and consultations with affected communities must meet international standards, and that a positive local development impact of projects must have been identified. Oppose the adoption of the proposed methodologies for carbon sink projects at the next FCCC Conference of the Parties, as they do can not guarantee the permanence of carbon capture and serious scientific uncertainty remains with regards to the complex carbon flows between the atmosphere and the biosphere. Advocate that the Swedish reduction target for 2010 is increased to 15 %, still without using reductions achieved through the project based mechanism, and that Sweden makes use of the option contained in the proposed EU-directive to not allow the conversion of CERs into tradable emission units. Advocate that funding from official Swedish sources for climate projects in developing countries should be supplied through bilateral development channels and through the regular funding mechanisms of the FCCC. The positive effects of the projects that STEM are currently involved in developing as CDM projects can be obtained with more emphasis on their usefulness for the developing country without the need to satisfy CDM requirements for documentation and calculations

10 I. CDM I DEN INTERNATIONELLA KLIMATPOLITIKEN Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet FN:s ramkonvention om klimatförändringar (FCCC) 1 antogs vid Riokonferensen om miljö och utveckling i juni 1992, och trädde i kraft den 21 mars Konventionen delar in världens stater i tre kategorier: de länder som listas i Bilaga I (Annex I-länderna, vilket inkluderar OECD:s medlemsstater, EU och länder med övergångsekonomier) gör genom konventionen ett åtagande om att minska sina utsläpp av växthusgaser, Annex II-länder (samma som ovan, utom övergångsekonomierna) som även är skyldiga att hjälpa utvecklingsländer med finansiella resurser och teknologi, samt övriga länder vars åtgärder görs beroende av det stöd de erhåller från industriländerna. I Kyotoprotokollet, som antogs vid FCCCs tredje partsmöte i december 1997, preciseras de enskilda Annex 1-ländernas åtaganden. Enligt protokollet skall industriländernas utsläpp av växthusgaser under en första åtagandeperiod ( ) minska med 5 procent jämfört med 1990 års utsläppsnivå. I protokollet definieras EU-ländernas gemensamma åtagande att under den första genomförandeperioden minska sina utsläpp med 8 procent jämfört mer 1990 års nivå. En fördelningsnyckel som specificerar de enskilda EU-medlemsstaternas ansvar för att uppnå detta mål har godkänts av konventionen. Enligt denna nyckel har Sverige rätt att öka sina utsläpp med 4 procent jämfört med Kyotoprotokollet innehåller även de allmänna principerna för att hänsyn skall kunna tas till åtgärder som binder koldioxid ur atmosfären i så kallade sänkor", samt tre flexibla mekanismer som är avsedda att möjliggöra för länder och företag att dra nytta av utsläppsbegränsande åtgärder som genomförs i andra länder. Två av mekanismerna är projektbaserade, d v s bygger på att praktiska åtgärder genomförs, medan den tredje möjliggör handel med utsläppsrätter som genereras genom projektmekanismerna och genom fördelning på nationell nivå. De två projektbaserade mekanismerna kallas Joint Implementation (JI, för projekt som genomförs i andra Annex 1-länder) och Clean Development Mechanism (CDM, för projekt i länder utan egna utsläppsåtaganden). Kyotoprotokollet har ännu inte trätt i kraft. För att det skall kunna ske krävs att minst 55 länder ratificerar protokollet (detta villkor är uppfyllt, den 12 augusti 2003 hade 113 stater ratificerat), men även att de industriländerna som ratificerat protokollet representerar 55 procent av industriländernas utsläpp av växthusgaser Hittills är denna siffra endast 44,2 procent. I praktiken krävs det idag att Ryssland ratificerar protokollet för att det skall kunna träda i kraft. CDM vad, hur och varför? Förslaget till det som sedermera blev Clean Development Mechanism (CDM) i Kyotoprotokollet lanserades ursprungligen av Brasilien, men med ett ganska radikalt annorlunda syfte. Brasilien föreslog 1 Konventionens hemsida nås via

11 att en Clean Development Fund, CDF, skulle inrättas. CDF skulle vara en bötesfond, dit industriländer som inte uppfyllde sina åtaganden under konventionen skulle tvingas betala. Utvecklingsländer skulle kunna söka pengar från fonden för att finansiera sina egna klimatprojekt. Men efter ett intensivt lobbyarbete, främst från USA, omvandlades förslaget till en mekanism som bygger på idén att industriländerna skall kunna vidta åtgärder i utvecklingsländer i stället för hemma. Därmed byttes strafftanken ut mot handel och effektivisering, och utvecklingsländerna blev tvungna att finna partners hos enskilda länder i Nord för att finna finansiering för sina projekt. 2 CDM har enligt Kyotoprotokollet följande huvudsakliga syften: Att bidra till att uppnå en hållbar utveckling i utvecklingsländerna Att bidra till att uppfylla Klimatkonventionens slutmål om att begränsa konventrationen av växthusgaser i atmosfären, och Att bidra till att industriländerna kan fullgöra sina åtaganden. Protokollet uppdrar åt konventionens partsmöten (COP) att definiera ramverket för CDM, som skall administreras av en särskild CDM-styrelse. För att utsläppsminskningar skall kunna godkännas måste projekten leda till verkliga, mätbara och långsiktiga minskningar av klimatpåverkan, och dessa minskningar skall gå utöver vad som skulle ha skett utan den certifierade projektaktiviteten. Certifierade minskningar som åstadkommits från och med år 2000 skall kunna tillgodoräknas under protokollets första åtagandeperiod Beslut som gör det möjligt att arbeta praktiskt med CDM-projekt fattades först vid det sjunde partsmötet i Marrakech i november Där sades bland annat att användningen av de flexibla mekanismerna skall vara supplementär till åtgärder i det egna landet, och att projektens miljömässiga integritet skall upprätthållas genom en rad regler, mekanismer och procedurer. Marrakechmötet tillsatte även en första CDM-styrelse med ansvar för att godkänna, registrera och övervaka CDM-projekt, samt att utarbeta tekniska regler och rekommendationer för genomförandet. CDM-styrelsen ackrediterar de granskningsorgan (operational entities) som ska kontrollera att projekt uppfyller de fastställda kraven. Styrelsen skall även fastställa riktlinjer och metoder för de referensscenarier som skall användas. Några andra beslut som är av betydelse för den fortsatta framställningen är: Det är värdlandet som suveränt beslutar om huruvida ett projekt skall anses bidra till en hållbar utveckling i landet. Utsläppsminskningar som uppnås med hjälp av kärnkraft kan inte användas för att möta Annex 1- ländernas åtaganden enligt Kyoto-protokollet. Biståndsmedel får inte användas för att finansiera CDM-projekt. CDM-projekten skall leda till överföring av miljövänlig teknik och kunnande. Inga andra markanvändningsåtgärder än beskogning och återbeskogning får tillgodoräknas i CDM under första åtagandeperioden, och dessa får inte uppgå till mer än en procent av ett enskilt lands utsläpp under basåret Projekt som startade före Marrakechmötet, men tidigast år 2000, får tillgodoräkna sig utsläppsminskningar som ägt rum sedan starten av projektet. 2 procent av intäkterna från CDM-projekt som genomförs i andra länder än de minst utvecklade (MUL-länderna) skall gå till en fond för att stödja anpassningskostnader i utvecklingsländer som är särskilt sårbara för klimatförändringar. På det åttonde partsmötet i New Delhi fastställdes även förenklade procedurer för vissa småskaliga CDM-projekt. Ytterligare beslut i fråga om regler för skogsrelaterade projekt har förberetts av konventionens tekniska kommitté (SBSTA). Förslaget skall behandlas på konventionens nionde partsmöte i december Green Politics, Anil Agarwal och Sunita Narain (red). Centre for Sciende and Environment, New Delhi

12 Hur går det till? CDM-projekt förutsätter att både värdlandet och det deltagande Annex 1-landet har ratificerat Klimatkonventionen och Kyotoprotokollet, och har en nationellt ansvarig myndighet för CDM-projekt. I Sverige har någon sådan myndighet ännu inte utsetts, men Statens Energimyndighet har fått regeringens uppdrag att förbereda och registrera svenska CDM-projekt. Enligt den fastställda projektcykeln för CDM skall projektägaren utarbeta ett Project Design Document (PDD) för projektet och inhämta ett godkännande från värdlandet. PDDn skall sedan valideras av en oberoende och ackrediterad granskare som ska säkerställa att projektet är i överensstämmelse med reglerna, samt att projektbeskrivningen och beräkningen av utsläppsminskningarna är korrekta. Efter validering skall projektet registreras hos CDM-styrelsen. Innan styrelsen fattar beslut ska PDDn göras tillgänglig via CDMs hemsida, och alla som vill har därefter möjlighet att inom loppet av 30 dagar kommentera projektet på hemsidan. CDM-styrelsen kan därefter fatta beslut om registrering. Ovanstående förutsätter dock att projektet använder sig av en av CDM godkänd metod för att bestämma ett referensscenario (d v s en beskrivning av vad som skulle hända om projektet inte genomförs), för att bevisa att projektet är additionellt (inte skulle ha genomförts utan CDM) och för att beräkna utsläppen i referens- och projektscenarierna. Även metoderna för övervakning under den tid projekten genomförs skall vara godkända. Med tiden är det tänkt att det skall finnas en databas av godkända metoder att välja mellan. Inledningsvis måste dock de projekt som förbereder sig för registrering själva föreslå metoder och få dem godkända av CDM-styrelsens metodpanel, MethPanel. Bara ett fåtal projekt har ännu passerat detta första steg. De PDD som presenteras när projekten söker godkännande för sina föreslagna metoder är endast preliminära, och kan justeras när en metod väl skall tillämpas efter godkännande. När projektet väl börjat genomföras skall utsläppsminskningarna verifieras av en ackrediterad oberoende granskare, vilket normalt sker en gång om året. Verifierade utsläppsminskningar kan sedan certifieras i form av CERs (beräkningsenheter som motsvarar ett ton minskade koldioxidutsläpp) som registreras hos CDM och därefter kan överföras till köparna. Farhågor kring CDM Den mest grundläggande farhågan kring CDM, som inte har specifikt med systemets utformning och regelverk att göra, handlar om att Annex 1-ländernas (inklusive EUs) åtaganden om att minska sina utsläpp redan är ytterst begränsade i förhållande till vad som behövs för att dessa länder skall komma ner till en utsläppsnivå som är långsiktigt hållbar och förenligt med en rättvis fördelning. Det faktum att dessa länder får tillgodoräkna sig minskningar som genom CDM-projekt åstadkoms i länder utan åtaganden innebär med automatik att de överenskomna utsläppsminskningarna krymper. Ju mer Annex I-länderna utnyttjar detta kryphål, desto mindre trovärdiga torde de bli i framtida förhandlingar om nya åtaganden, inklusive åtaganden från de länder som ännu inte har gjort några. CDM motiveras till stor del med argumentet att åtgärder skall kunna genomföras där det är mest kostnadseffektivt, och att det i allmänhet är mycket dyrare att åstadkomma en given utsläppsminskning i de rika länderna än i Syd. Men att välja denna väg innebär samtidigt att skjuta de nödvändiga åtgärderna i industriländerna, som ändå kommer att bli nödvändiga, framför sig. Detta riskerar i sin tur att försena arbetet med att utveckla lösningar för industriländernas omställning. SNF skriver i sitt remissvar på bl.a. Klimatkommitténs betänkande att ett lågt pris för utsläppsrätter från CDM- och JIprojekt kommer att minska lönsamheten för att utveckla alternativa bränslen och ny teknik. Detta medför en långsiktig kostnad för samhällsekonomin, då den nya teknik som blir nödvändig senare måste utvecklas och omställningen genomföras under en kortare tid. Det kan till och med vara - 8 -

13 samhällsekonomiskt lönsamt att ligga först i en klimatomställning för att på så sätt dra nytta av den teknik man utvecklat. Oklarheter kring effekt och mätbarhet En andra grundläggande fråga, som till en del är kopplad till regelverkets utformning och tillämpning, gäller om och i så fall hur man kan säkerställa vilka förändringar i utsläppen av växthusgaser ett enskilt CDM-projekt resulterar i 3. Problemet består av flera delar: Att beräkna nettoeffekten av de utsläppsminskningar och eventuella -ökningar som ett projekt orsakar, och jämföra detta med de utsläpp som skulle ha skett utan projektet (referensscenariot). Att visa att projektet inte skulle ha kommit till stånd även utan CDM (projektets additionalitet). Utsläppsberäkningar och referensscenarier Till skillnad från Joint Implementation så är CDM inget nollsummespel, eftersom utsläppsreduktioner i länder utan minskningsåtaganden kan tillgodoräknas i länder som har sådana åtaganden. Det kan därför ligga i både säljarens och köparens intresse att överdriva storleken på reduktionerna från ett CDM-projekt. Detta är det huvudsakliga skälet till att kontrollmekanismerna för CDM-projekt är mycket noggrannare än för JI-projekt. Att beräkna de utsläppsminskningar som en investering ger upphov till kan annars tyckas ganska enkelt, i varje fall för vissa typer av projekt. Om olja eller kol i ett kraftverk ersätts med förnybara biobränslen upphör de tidigare utsläppen av koldioxid från anläggningen. Eventuella utsläpp av andra växthusgaser, och av koldioxid från hanteringen av bränslet (transporter m.m.), är förhållandevis lätta att beräkna och vanligen marginella i jämförelse med de utsläpp som de fossila bränslena gav upphov till. Men vad får förbrukningen av biobränslet i kraftverket för bieffekter? Kanske användes biomassan redan tidigare för energiproduktion i andra sammanhang, där de nu ersätts med kol? Då blir nettobesparingen noll. Kanske anläggs stora plantager på marker där fattig landsbygdsbefolkning tidigare fick någon form av utkomst? Kanske drivs dessa människor bort och röjer skog i ett intilliggande distrikt för att kunna försörja sig? Då måste förlusten ur dessa sänkor räknas bort. Eller kanske gör några sin lycka i staden och anammar en livsstil som mångdubblar deras koldioxidutsläpp? Möjligheterna är oändliga, och de flesta är omöjliga att förutse. Ändå utgår systemet från att samtliga dessa effekter inte bara kan förutses, utan också kvantifieras i termer av deras samlade påverkan på utsläppen av växthusgaser. Lägg därtill att inte ens de omedelbara utsläppsminskningarna från en investering alltid är så enkla att beräkna. Ett vattenkraftverk byggs istället för ett kolkraftverk. Hur mycket växthusgaser ger vattenkraftverket upphov till? I de allra flesta fall utgår man från att det är försumbart. De få studier som gjorts visar dock att vattenkraftverket i tropikerna under inte särskilt ovanliga omständigheter kan orsaka större utsläpp av växthusgaser (främst metangas) än ett kolkraftverk med samma kapacitet (se diskussionen i avsnittet om Zambia nedan). Men där finns också den väsentliga frågan: hur vet vi att vattenkraftverket byggdes istället för ett kolkraftverk? En ökad elproduktion kanske kunde ha åstadkommits på en mängd andra sätt, varav de flesta skulle ha medfört mindre utsläpp (eller inga alls) än kolkraftverket? Och hade pengar istället investerats i energieffektivisering hade besparingen kunnat bli större än för vattenkraftverket. Vattenkraftverket skulle i så fall ha medfört mera utsläpp än alternativet. Den bistra men obekväma sanningen är att ingen vet, eller kan veta, vad som skulle ha hänt om inte. Sådana antaganden kan aldrig bli annat än mer eller mindre kvalificerade gissningar. De referensscenarier med vilket ett CDM-projekt jämförs är i bästa fall den mest kvalificerade av dessa gissningar. 3 En utförlig diskussion av dessa problem finns i Democracy or Carbocracy? Intellectual Corruption and the Future of the Climate Change Debate. Cornerhouse Briefing 24, October

14 När CDM-projekt inte baserar sig på att minska utsläppen av växthusgaser, utan på att öka upptaget av koldioxid i kolsänkor, ökar osäkerheten ytterligare. Den vetenskapliga förståelsen av kolflödena mellan atmosfären och biosfären, liksom inom olika ekosystem, är helt klart otillräckliga för att några säkra beräkningar skall kunna göras. Ett problem av en annan art är att sådana sänkor inte är beständiga. Kolet som en gång har bundits i en sänka kan komma att frigöras på många olika sätt - exempelvis kan planterad skog avverkas, och kol som är bundet i jorden kan frigöras till följd av förändringar i vattenståndet eller i klimatet. Om och när detta sker måste innehavaren av de CER som projektet givit upphov till uppenbarligen bli återbetalningsskyldig, men det torde aldrig gå att upprätthålla en trovärdig mekanism som garanterar att så sker. Additionalitet Oron för CDM-projektens effektivitet, både vad gäller att bidra till minskade utsläpp och att stimulera en hållbar utveckling i värdlandet, har ökat starkt i takt med att Marrakesh-villkoren om additionalitet fastställts och börjat tillämpas. 4 Marrakeshbeslutets paragraf 43 fastslår att ett projekt skall betraktas som additionellt om utsläppen av antropogena växthusgaser are reduced below those that would have occurred in the absence of the CDM project activity. Detta bör rimligen tolkas som att projekt som skulle ha genomförts även utan CDM inte är additionella. Många aktörer gör dock en annan tolkning. De menar att det räcker om ett projekt ger upphov till minskade utsläpp jämfört med det valda alternativa scenariot, oavsett om CDM är en förutsättning för att projektet skall genomföras. Projektägaren skulle därmed inte behöva visa att det är tack vare CDM som projektet genomförs i stället för det alternativa scenariot. Konsekvenserna av en sådan tolkning, som kommit att kallas environmental additionality, är flera och allvarliga. Det innebär framförallt att Annex 1-länder skulle kunna tillgodoräkna sig utsläppsminskningar som ändå skulle ha ägt rum i utvecklingsländerna, och därmed slippa minska sina egna utsläpp. Annex 1-länderna skulle då kunna släppa ut mer växthusgaser samtidigt som utsläppen i utvecklingsländerna förblir desamma. Effekten för genomförandet av konventionens mål blir då inte bara noll, utan direkt negativ. Men det slutar inte där. Svaga krav på additionalitet bidrar till att göra CERs billigare - om ett projekt ändå är lönsamt kan ju priset för CER sättas i princip hur lågt som helst. Detta torde minska efterfrågan på dyrare CER som härrör från projekt som verkligen medför nya investeringar i en hållbar utveckling i värdlandet. Artificiellt billiga CERs minskar således direkt flödet som CDM genererar av från länder i Nord till värdländer i Syd. För köparen motsvarar en CER ett värde som kanske ligger kring 20 euro, men holländska CERUPT och Världsbankens PCF bara betalar kring ca 5 euro för CERs i sina projekt, som till stora delar är icke-additionella. 5 I den mån dessa billiga CER bidrar till att generellt dra ned priset på utsläppsrätter, exempelvis inom EUs handelssystem, så bidrar de även till att göra utsläppsminskningar inom EU mindre attraktiva. Ironiskt nog minskar billiga CER även volymen på de 2 % som sätts av till en adaptation fund för utvecklingsländerna. Projekt som ger noll eller negativ effekt på utsläppsminskningarna ger således också mindre pengar till de länder som hotas värst av de globala klimatförändringarna! En speciell problematik kring additionaliteten följer av beslutet i Marrakesh om en prompt start. Det innebär att projekt som startat före Marrakeshmötet, men tidigast år 2000, kan godkännas i efterhand och då tillgodoräkna sig de utsläppsminskningar som ägt rum sedan starten. Detta beslut ställer frågan på sin spets genom att utgå från att projekt som redan startat möjligen inte skulle ha kommit till stånd 4 Problematiken kring additionalitet diskuteras bl.a. i The CDM: Reducing Greenhouse Gas Emissions or Relabelling Business as Ususal? av Ben Pearson (CDMWatch) och Yin Shao Loong (Third World Network), mars Fair Trade? Who is Benefiting from the CDM? CDMWatch och WWF, september

15 utan om man inte kunnat räkna med (eller åtminstone spekulera i) att få det godkänt som ett CDMprojekt. Detta gäller bl.a. för det brasilianska projektet Vale do Rosario (som svenska Energimyndigheten förbundit sig att gå in i, se nedan), vilket delvis var genomfört innan ens ansökan om att få metoden godkänd hade lämnats in. Dessa investeringar har bevisligen kommit till stånd utan att ägarna har kunnat vara säkra på att få projektet godkänt av CDMs Executive Board. Ett annat exempel är den delvis svenskbyggda dammen Esti i Panama som enligt ansökan kommer att stå färdig i november 2003, alldeles oavsett om den godkänns som ett CDM-projekt eller inte. Ändå jämförs dammbygget med ett scenario där motsvarande kapacitet fossilkraft byggs ut istället för dammen. Detta är ett scenario som uppenbarligen aldrig kommer att inträffa. Sociala, politiska och miljöeffekter av CDM-projekt Många projekt som kan verka förnuftiga utifrån ambitionen att minska utsläppen av klimatgaser, eller att fungera som sänkor för koldioxid ur atmosfären, kan medföra andra icke önskvärda effekter. Det kan röra sig om andra former av miljöpåverkan, eller om effekter som försämrar de sociala, ekonomiska eller politiska förhållandena för lokalbefolkningar i projektområdet. Några av de mest riskabla projekten i detta avseende är vattenkraftverk och storskaliga trädplantager. Vattenkraft Världskommissionen om dammar, WCD, som presenterade sin slutrapport år 2000, dokumenterade på ett övertygande vis att stora dammbyggen regelmässigt medför allvarliga miljöstörningar, och att de negativa ekonomiska och sociala konsekvenserna kan vara omfattande för människors vars levnadsförhållanden påverkas av att mark läggs under vatten, vattenflöden förändras och fiskens vandringsvägar stängs. Även mindre vattenkraftverk kan medföra allvarliga skador, främst för miljön. Det är därför angeläget att alla vattenkraftsprojekt genomgår en ingående konsekvensbedömning, och även i övrigt genomförs i enlighet med de riktlinjer och rekommendationer som WCD utfärdade i syfte att minimera skadorna och maximera nyttan av såväl nya som existerande vattenkraftverk. Tyskland och Nederländerna ska ha indikerat att de kommer att ställa som villkor att stora vattenkraftsdammar som skall generera krediter inom CDM byggs i enlighet med WCDs riktlinjer. 6 Plantager De storskaliga monokulturer av snabbväxande träd, som under de senaste decennierna har expanderat starkt i tropikerna främst för att försörja pappers- och massaindustrin med råvara, möts av allt starkare protester från miljöorganisationer, bonderörelser, ursprungsfolk och andra grupper. Men små lokala variationer anklagas dessa plantager för att bidra till en utarmning av den biologiska mångfalden, jorderosion, vattenbrist, föroreningar från bekämpningsmedel, förlust av arbetstillfällen, koncentration av jordägandet samt ett ökat tryck på närliggande skogar och marginella jordbruksmarker. Snarlika plantager etableras nu i flera projekt som föreslås som kolsänkor. 7 Användningen av trädplanteringar som kolsänkor som kompenserar för koldioxidutsläpp i Nord får till följd att stora markarealer i Syd sätts undan för att tillgodose våra behov. CDM-reglerna sätter förvisso ett tak för att sänkor i CDM högst får motsvara 1 % av industriländernas utsläpp 1990, men det betyder i klartext 145 miljoner ton koldioxid. Att binda den mängden kol i plantager torde kräva en areal på minst något tiotal miljoner hektar (hundratusental kvadratkilometer), d v s att en yta av minst 6 The Good, the Bad, and the Dammed Ugly. Status Note on Large Hydro and the Clean Development Mechanism. International Rivers Network & CDMWatch, maj Se bl.a. Sinking the Kyoto Protocol. The Links between Forests, Plantations and Carbon Sinks. FERN och Both Ends, oktober

16 Ungerns, Tunisiens eller Kubas storlek permanent skulle behöva avsättas för ändamålet 8. Värt att notera är att dessa arealer sedan inte kommer att kunna användas av de länder där de är belägna den dag dessa länder själva gör åtaganden om att minska sina bidrag av växthusgaser till atmosfären. Omprioriteringar till följd av CDM och dess tillämpning I problembilden ligger också frågan om opportunity cost, d.v.s. vilken typ av investeringar och andra åtgärder som de genomförda projekten ersätter, och i vilken utsträckning dessa skulle ha bidragit till en hållbar utveckling. Det ligger i själva utgångspunkten och konstruktionen att CDM skall locka mera pengar till investeringar som bidrar till att begränsa utsläppen (eller öka upptaget i sänkor) av växthusgaser i utvecklingsländer. Det är också klart att industriländernas intresse av att uppnå sina minskningsåtaganden till minsta möjliga kostnad är en av de centrala faktorer som, inom de gällande ramarna, styr valet av projekt. Det finns således anledning att befara att delar av investeringsflödena från Nord till Syd dirigeras om, och att det sker utifrån motiv som inte har med värdlandets intressen att göra. Sådant händer förstås ändå, särskilt när det är en utländsk investerare som själv som fattar besluten. Men med utsikterna av att erhålla intäkter från försäljningen av CER får även värdlandet ett kortsiktigt ekonomiskt incitament att bidra till detta. Många av de fattigaste länderna riskerar också att gå miste om möjligheter att få intäkter och nya investeringar genom CDM, om intäkterna istället går till länder som redan drar till sig större utländska investeringar i energi- och energiintensiva sektorer. En studie av Third World Network och CDM Watch visar att utvecklingen drar åt det hållet. 9 Även inom systemets ramar kan utfallet av de ekonomiska drivkrafterna bli allt annat än optimalt. Exempelvis torde projekt med kolsänkor i många fall vara betydligt billigare än investeringar i utbyggnad av förnyelsebar energiproduktion räknat i ton bundet/sparat kol. Om sänkor tillåts i CDM riskerar sådana projekt då att ersätta långsiktiga investeringar i ett hållbart energisystem. Kolsänkeprojekt medför heller ingen som helst överföring eller utbyggnad av modern, miljövänlig teknik eller kunnande, vilket ju skall vara ett av målen för CDM. På liknande sätt skulle investeringar i storskalig vattenkraft och projekt som bygger på effektivare användning av fossila bränslen kunna generera mycket stora mängder billiga CER, och därmed bidra till att göra investeringar i förnybar energiteknik mindre attraktiva. Det finns dock ytterligare en faktor som kan göra att kolsänkor, vattenkraft och fossila projekt blir en propp som hindrar andra investeringar. Utrymmet för användningen av CDM och JI är ju begränsat, eftersom användningen av de flexibla mekanismerna bara skall vara ett komplement till åtgärder i Annex I-länderna. Med en frikostig tilldelning av CER till dessa typer av projekt skulle de snabbt kunna fylla upp det tillgängliga utrymmet, och därmed blockera för mer fördelaktiga projekt (samma risk föreligger, som tidigare nämnts, om svaga krav på additionalitet gör det möjligt att generera billiga CER från projekt som ändå skulle ha genomförts.) International Rivers Network, CDM-Watch och Greenpeace uppger att 30 % av holländska Cerupt s projektportfölj består av icke-additionell storskalig vattenkraft. Sju stora vattenkraftsprojekt hade i slutet av september sökt validering för 12 miljoner CER, medan de 24 förnyelsebara projekten som sökt validering bara motsvarade 24 miljoner CER. En enda damm i Moçambique hade för avsikt att söka validering för 7 miljoner CER per år Grovt beräknat, utifrån ett antagande om en snabbväxande skog, av Jutta Kill på projektet SinksWatch, 9 Clean Development or Development Jeopardy? An exploration of risks associated with FDI aspects of CDM. Yin Shao Loong, TWN, och Ben Pearson, CWMWatch, odaterad. 10 Safeguarding EU emissions trading Setting Rules for Hydroelectric Projects. International Rivers Network, Greenpeace och CDMWatch, oktober

17 Erfarenheter hittills CDMs Meth Panel och Executive Board har hittills bara behandlat ett litet antal projekt, och mycket få har godkänts. Av de första 15 metodförslag som behandlades godkändes bara ett. Sju förslag avslogs helt och hållet dessa inkluderade alla föreslagna vattenkraftsprojekt. Det främsta skälet till avslagen av att metoderna inte på ett trovärdigt sätt kunde bevisa att projekten var additionella. 11 På sitt senaste möte i början av november framhöll panelen den moraliska faran med den metod som föreslås i ett projekt som backas upp av Världsbankens Prototype Carbon Fund (som även får stöd från Sverige, se avsnittet om Sverige och PCF). En positiv tolkning av detta är att CDM Executive Board avser att tillämpa en strikt och restriktiv tolkning av kriterierna för additionalitet och utsläppsberäkningar. Det är dock kanske för tidigt att uttala sig om detta. Vissa av metodfrågorna är utomordentligt komplexa, och det kan tänkas att det är de initiala svårigheterna över huvud taget få någon rätsida på detta som har fördröjt processen. Ser man istället på vilka typer av projekt som har ansökt om registrering och godkänts av systemets operational entities så finns det all anledning att sätta frågetecken kring både urvalet av projekt och tillämpningen av kriterierna. Sveriges förhållningssätt till CDM Regeringen grundläggande inställning till de flexibla mekanismerna uttrycks i klimatpropositionen från Enligt propositionen utgör mekanismerna viktiga redskap för att sprida klimatvänlig teknik och kunnande. Att mekanismerna gör det billigare att uppnå en given utsläppsminskning beskrivs som en viktig förutsättning för mer långtgående framtida åtaganden. Regeringen menar att även frågan om utvecklingsländernas framtida åtaganden kommer att vara viktig i förberedelserna inför förhandlingarna om nästa åtagandeperiod. Det av riksdagen beslutade målet för den första åtagandeperioden är en minskning av de svenska utsläppen med 4 procent jämfört med Detta mål skall uppnås utan kompensation för upptag i kolsänkor och utan att de flexibla mekanismerna används. CDM-projekt skall således inte räknas in i den 4-procentiga minskningen. Som skäl för linjen att inte inkludera de flexibla mekanismerna i målet för den första perioden anger regeringen bl.a. behovet av att påskynda den nödvändiga omställningen hemma, och av att visa att industriländerna går i täten i kampen mot klimatförändringarna. Detta anses vara en förutsättning för att utvecklingsländerna på sikt skall acceptera kvantitativa åtaganden under kommande åtagandeperioder. Samtidigt bejakar regeringen användningen av de flexibla mekanismerna för att ytterligare reducera utsläppen för Sverige och för att stimulera ett ökat engagemang från näringslivet. Propositionen innehåller dock ett par möjliga bakdörrar. Vid två kontrollstationer, 2004 och 2008, skall arbetet för att nå målet utvärderas. Om utsläppstrenden visar sig vara mindre gynnsam än man förutsett, eller de åtgärder man vidtagit inte gett väntad effekt, kan regeringen komma att föreslå ytterligare åtgärder och/eller vid behov föreslå en omprövning av målet. Vid kontrollstationen 2004 avser regeringen också att som komplement, överväga ett mål som innefattar de flexibla mekanismerna. FlexMex2-utredningen Regeringen tillsatte i juli 2001 en parlamentarisk delegation (de så kallade FlexMex2-utredningen) med uppdrag att utreda, förbereda och lämna förslag till ett svenskt system för tillämpning av mekanismerna. 11 CDM methodology proves a thorny problem. Argus Global Emissions, augusti Sveriges klimatstrategi. Regeringens proposition 2001/02:

18 Av uppdragsbeskrivningen 13 framgår att utredningen bland annat skall utarbeta förslag till hur de projektbaserade mekanismerna skall inkluderas i systemet för handel med utsläppsrätter. Delegationen skall även fram till den sista december 2004 bistå regeringen i utformningen av kriterier för den projektverksamhet som bedrivs under JI och CDM, samt på regeringens begäran löpande yttra sig över Energimyndighetens förslag till projekt på klimatområdet fram t.o.m. år Utredningens första delbetänkande 14, som lämnades den 4 juni 2003, behandlar dock enbart en av de tre mekanismerna, nämligen handeln med utsläppsrätter. Vad gäller CDM sägs endast i kapitlet Övriga frågor att dessa skall behandlas i utredningens andra fas. Enligt utredningens huvudsekreterare pågår dock inget arbete kring detta för närvarande. Utredningen avvaktar EUs så kallade länkdirektiv, som ska reglera formerna för hur tillgodohavanden under JI och CDM skall kunna föras in i handelssystemet. EU-kommissionen presenterade ett förslag till länkdirektiv den 23 juli 2003, vilket för närvarande behandlas av EU-parlamentet. Utredningen har heller inte medverkat i att utarbeta några direktiv för Energimyndighetens JI- och CDM-projekt, eller yttrat sig om myndighetens projektförslag. Enligt huvudsekreteraren upplevdes detta inte längre som aktuellt när kommittén började arbeta, och det finns inga planer på att ta itu med denna uppgift nu. 15 Kontrollstation 2004 Regeringen uppdrog i mars 2003 åt Naturvårdsverket och Energimyndigheten att ta fram ett underlag inför den tidigare nämnda kontrollstationen I uppdraget 16 ingår bland annat att utvärdera nuvarande styrmedel och åtgärder, att bedöma kostnader, miljöeffekter och samhällsekonomiska konsekvenser av ytterligare åtgärder, samt att analysera de miljömässiga och ekonomiska effekterna av att integrera mekanismerna i delmålet för Utgångspunkter för den sist nämnda analysen skall vara FlexMex2-utredningens betänkande och förslaget till EUs länkdirektiv. Myndigheterna skall även presentera en lättöverskådlig bild av kostnader och effekter på utsläpp av att genomföra åtgärderna nationellt respektive via JI och CDM. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni Kommittédirektiv 2001:56, Ett system och regelverk för Kyotoprotokollets flexibla mekanismer. 14 Handla för bättre klimat, SOU 2003: Telefonsamtal med Anders Lundin, huvudsekreterare i FlexMex2-utredningen. 16 Uppdrag att utarbeta underlag inför utvärderingen av klimatpolitiken vid kontrollstationen Regeringsbeslut

19 II. SVERIGES DELTAGANDE I CDM Svenska CDM-projekt genom Energimyndigheten Statens Energimyndighet (STEM) fick år 2000 i uppdrag att under året förbereda ett första CDMprojekt med svenskt deltagande. Processen drog dock ut på tiden, och de första godkännandena föregicks av en längre identifieringsprocess. I regeringskansliets kortfattade riktlinjer för CDM-projekten anges att de skall avse investeringar i effektivisering av produktion och distribution och distribution av energi, företrädesvis baserade på förnybara energikällor för uppvärmning och elproduktion samt att utgångspunkter för valet skall vara additionaliteten med avseende på klimatpåverkande utsläppsminskningar och låga reduktionskostnader. Projekten skall bidra till att kompetens och kapacitet för hantering av CDMprojekt byggs upp i värdländerna. Insatser i utvecklingsländer skall föregås av samråd med Sida. 17 STEM uppdrog 2001 åt Stockholm Environment Institute att undersöka ett halvdussin potentiella CDM-projekt i Ghana och Sydafrika. 18 Naturvårdsverket och Sida var enligt STEM också engagerade i arbetet med projekt Ghana, som Sida har ett visst tekniskt samarbete med. Dock ledde inget av detta fram till att Sverige engagerade sig i något projekt. Energimyndigheten uppfattade även att utfallet av SEIs uppdrag resulterade i ett alltför begränsat antal utförligt beskrivna förslag till projekt. Därför gick man i maj 2002 ut med en öppen inbjudan om att skicka in förslag på nya projekt som STEM skulle kunna investera i. 19 Inbjudan riktades till Sidapersonal stationerad i utvecklingsländer, svenska ambassader, focal points som identifierats i samarbete med Sida, och ett antal kända projektutvecklare i u-länder. STEM efterlyste projekt från väl etablerade företag och organisationer i värdländer som har ratificerat eller avser att ratificera Kyotoprotokollet, och som visat intresse av att delta i CDM. STEM efterlyste särskilt projekt inom förnybar energi, med prioritering på bioenergi. Inbjudan definierade följande områden: Nya och/eller utbyggda tillämpningar för förnybar energi; Övergång från fossila bränslen till biobränslen; Ökad användning av biobränslen i energieffektiva kraftvärmeverk; Byte av bränsle och/eller förbättrat energiutnyttjande i industrianläggningar och/eller kraftgenerering; Tillvaratagande och utnyttjande av metan från avfallsdeponier. 17 Baserat på i stort sett likalydande text i Näringsdepartementets regleringsbrev för Statens Energimyndighet 2000, 2001, 2002 och Hänvisningar till STEM i hela avsnittet som behandlar deras projekt bygger, om inget annat anges, på skriften Internationella klimatprojekt (Energimyndigheten 2003), på samtal med Bengt Boström, STEM och STEMs konsult Deborah Cornland, samt på STEMs skriftliga kommentarer till ett textutkast som myndigheten fått ta del av. 19 Swedish International Climate Investment Program (SICLIP-CDM) Call for CDM Project Proposals. STEM 30 maj

20 med tillägget att projekt inom andra områden kan övervägas. Det enda explicita undantag som nämns är skogsplantering (aforestation and reforestation). Dels fanns ännu inga regler kring sänkor i CDM, men enligt energimyndigheten vill Sverige heller inte ta initiativ till sådana projekt. Vidare understryks (det självklara) att projekten måste vara förenliga med Kyotoprotokollets Artikel 12 och Marrakesh-mötets regler för tillämpandet av CDM. Utifrån denna inbjudan fick STEM in 46 projektansökningar. Av dessa kom 19 från Brasilien, 6 från Indien, 5 från Marocko, 3 från Nigeria, 2 vardera från Ghana, Kenya och Zambia, samt ett vardera från Armenien, Costa Rica, Indonesien, Malaysia, Peru, Sydafrika och SADC-regionen (14 länder i södra Afrika). Närmare hälften av ansökningarna rör användning av bagass (restprodukten efter utvinning av socker ur sockerrör), sågverksavfall och andra biobränslen i kraftvärmeproduktion. Åtta projekt avser utbyggnad av vattenkraft, varav fyra är större kraftverk (över 10 MW). 4-5 projekt vardera rör byte av bränslen, tillvaratagande av metangas ur deponier, och energieffektivisering. Endast två projekt handlar om vindkraft, och ett om solenergi. Bland dessa förslag har STEM, i en urvalsprocess i flera steg, valt ut fem projekt som de arbetar vidare med - ett i Indien, ett i Zambia och tre i Brasilien. Urvalet har enligt STEM skett utifrån de specificerade kriterierna i kombination med ett antal ytterligare hänsyn. Centrala bland dessa är en bedömning av projektpartnerns/-utvecklarens trovärdighet, underlagens kvalitet, projektens referensbanor, additionalitet och genomförbarhet, samt bedömningar av värdlandets system för granskning och godkännande av projekt och vissa andra politiska förhållanden. STEM har tillsammans med en konsult besökt alla dessa fem projekt, samt ytterligare ett i Zambia som avskrevs från listan. STEM uppger även att ett syfte med urvalet har varit att skaffa en bred portfölj att dra erfarenheter av och inte lägga allt i en korg. Det förefaller därför lite paradoxalt att tre av de fem projekten är i det närmaste identiska projekt i samma brasilianska delstat. De brasilianska projekten hänger dock ihop och bör ses som ett paket, med delvis samma intressenter. Bredden finns i portföljen genom att man har minst ett projekt på varje kontinent. Enligt STEM har det varit svårt att hitta bra projekt i Afrika, men det är viktigt att ett MUL-land 20 finns med. Att STEM investerar i projekten gör dem inte till delägare. Den svenska investeringen kommer att bestå i att STEM köper en del (idag uppskattningsvis 1,7 miljoner CER) av de krediter som projekten ska generera. Kostnaden för detta beräknas uppgå till cirka 80 miljoner SEK. Därutöver har STEM hjälpt med stöd till att utveckla metoderna för beräkning av referenscscenarier, miljökonsekvensbedömningar och annan dokumentation. I vissa fall delar STEM kostnaderna för validering och verifiering med projektägarna. STEM framhåller att projektägarna på eget initiativ gått in med sina metodförslag till CDMs metodpanel, MethPanel, även om STEM inte varit fullt nöjda med underlaget i alla avseenden. Detta har gjorts utifrån bedömningen att det är viktigt med ägarskapet, och att projektägare och -utvecklare vinner sina egna erfarenheter i processen. STEM avser att erbjuda ytterligare stöd till projekten på begäran, och i enlighet med ingångna avtal. 18 MW Biomass Power Project in Tamil Nadu, Indien 21 Projektet syftar till att bygga ett kraftverk för biobränsle med en effekt på 18 MW i byn Pamboor, belägen i Ramnathpuram District i den sydliga delstaten Tamil Nadu. Ägare är Raghu Rama Renewable Energy Ltd (RRREL), baserat i Hyderabad i grannstaten Andhra Pradesh. Projektet beräknas generera CER på tio år. Kraftverket skall främst eldas med biomassa från Prosopis juliflora samt restprodukter från bomullsoch risproduktion. Prosopis juliflora (eng. velvet mesqite) är en taggig buske/träd och en vanligt 20 De minst utvecklade länderna enligt FN:s definition. 21 De aktuella dokumenten för detta projekt samt inkomna kommentarer finns tillgängliga på CDMs hemsida Projektet har nummer NM