Klimatneutrala företag

Transkript

1 Svenska Naturskyddsföreningen Rapport Klimatneutrala företag risker och möjligheter

2 Text: Jessica Henryson, Westander Publicitet & Påverkan Projektsamordning och textgranskning: Ylva Rylander, SNF Layout: Anders Friström, SNF Omslagsfoto: Fredrik Karlsson/SNF Tryck: EO print AB, Stockholm 2006 Varunummer: 9075 ISBN: Svenska Naturskyddsföreningen Box Stockholm E-post: info@snf.se

3

4 Åsögatan 115 Box Stockholm Telefon Fax Varunummer: 9075 ISBN:

5 FÖRORD Klimatfrågan är en rättvisefråga och en framtidsfråga. Sverige är ett av de få länder i världen där BNP ökar samtidigt som utsläppen av växthusgaser minskar. Vårt land har en unik situation med god ekonomi, bra tekniska lösningar och hög miljökompetens. Här finns en stor möjlighet att exportera klimatmässigt bra lösningar och dessutom tjäna pengar på det. Vägen till framgång ligger i satsningar på förnybar energi, energieffektivisering och minskat transportbehov. Politiker behöver en pådrivande opinion från allmänhet och företag för att fatta kloka beslut. Sveriges företagsledare kan därför spela en mycket viktig roll genom att ta sitt ansvar för ett långsiktigt hållbart samhälle. Flygindustrin måste bära kostnaderna för sin fulla klimatpåverkan, bilindustrin behöver utveckla och marknadsföra klimatsnåla bilar till företag och konsumenter, el- och kraftindustrin behöver investera i förnybar energi. Energieffektivisering borde vara en självklarhet för företagen, något som både ekonomi och klimat vinner på. SNF uppmanar företag att göra det som går redan idag: välj Bra Miljöval-märkt el, anta en klimatsmart resepolicy, välj klimatsnåla bilar och energisnåla produkter och tjänster. I samband med dagens klimatengagemang har många olika typer av klimatneutrala koncept växt fram för hur utsläppen kan minskas. Det finns risker och möjligheter med dessa olika koncept och Svenska Naturskyddsföreningen publicerar därför denna rapport som avser ge vägledning för företag när det gäller att minimera utsläppen av växthusgaser. SNF tackar Naturvårdsverket som har finansierat rapporten och Jessica Henryson, Westander publicitet och påverkan, som skrivit faktadelen i rapporten. SNF hoppas att Du och ditt företag har nytta av vår kartläggning och våra rekommendationer som syftar till att höja kvaliteten i klimatarbetet! Svante Axelsson, Generalsekreterare, Svenska Naturskyddsföreningen - 1 -

6 INNEHÅLL Förord...1 Sammanfattning...3 Inledning Klimatneutral en växande trend...7 Hur fungerar det? Olika typer av utsläppskrediter...9 Kyotoprotokollets flexibla mekanismer...9 Frivilliga utsläppsreduktioner...11 Priset på utsläppskrediter...12 Diskussion Klimatneutralitet internationellt...17 Tjänster för klimatneutralitet...17 Klimatneutrala företag, tjänster och evenemang Klimatneutralitet i Sverige...26 Tjänster för klimatneutralitet...26 Klimatneutrala företag, tjänster och evenemang Slutsatser...34 Generella slutsatser av kartläggningen...34 SNF:s ståndpunkter och slutsatser

7 SAMMANFATTNING Under senare tid har allt fler företag börjat kalla sig eller sina tjänster för klimatneutrala. Luftfartsverket, Statoil, Saltå Kvarn och Respect Europes program för företag i Stockholm, Malmö och Helsingborg är några svenska exempel. Vinter-OS i Turin och Fotbolls-VM i Tyskland är exempel på stora internationella evenemang som kallas klimatneutrala. För privatpersoner finns en uppsjö av erbjudanden att kompensera sina utsläpp, allt från flygresor till bröllop. Begreppet klimatneutral används av företag som inte lyckats minska sina utsläpp av koldioxid helt och hållet men som vill göra någon form av kompensation för de utsläpp som företaget faktiskt orsakar. Eftersom de flesta verksamheter fortfarande medför växthusgasutsläpp, försöker företagen komplettera sitt klimatarbete med att minska sin klimatpåverkan genom att till exempel köpa utsläppsrätter från det europeiska handelssystemet eller utsläppskrediter från projekt som minskar växthusgasutsläppen i en annan del av världen. En farhåga i sammanhanget är att denna typ av kompensation kan flytta fokus från att genomföra åtgärder som minskar utsläppen i den egna verksamheten. Kompensation som ett komplement till egna åtgärder kan vara en positiv klimatåtgärd, medan kompensation som ett alternativ till egna utsläppsreduktioner kan ha negativ klimatnytta. Flertalet av de företag och organisationer som idag arbetar för att bli klimatneutrala framhåller att kompensationen är det sista steget i ett systematiskt arbete för att minska sin klimatpåverkan. Generellt kan sägas att arbetet inleds med att verksamhetens utsläpp av växthusgaser inventeras. Därefter genomförs åtgärder för att reducera de egna utsläppen. De utsläpp som inte kan elimineras kompenseras genom uppköp av utsläppskrediter. Mycket kan dock skilja åt i genomförandet av samtliga tre steg, vilket naturligtvis påverkar resultatet. Det finns också flera olika typer av kompensationsåtgärder och utsläppskrediter att välja mellan. En typ är utsläppsrätter från det europeiska handelssystemet. En annan typ är utsläppskrediter från så kallade JI-projekt, som innebär att utsläppsreduktionen åstadkoms genom ett specifikt projekt i ett industriland som omfattas av Kyotoprotokollet. En tredje typ är utsläppskrediter från så kallade CDMprojekt, som innebär att utsläppsreduktionen åstadkoms genom ett projekt i ett utvecklingsland. JI- och CDM-projekt kan också genomföras utan att officiellt registreras som sådana projekt och då kallas utsläppskrediterna för VER. Slutligen finns andra typer av reduktionsprojekt som genomförs helt utanför Kyotoprotokollets ramverk. De projekt som ligger till grund för utsläppskrediterna kan också ha olika inriktning, med olika stor total klimatnytta. Projekt som innebär effektivare energianvändning eller användning av förnybar energi är positiva när de bidrar till tekniköverföring och hållbar utveckling i utvecklingsländer. Projekt som ökar upptaget av koldioxid, till exempel trädplanteringar, har en oklar nytta för klimatet och bidrar inte till att lösa den viktigaste orsaken till klimatförändringar användningen av fossila bränslen. I denna rapport utgiven av Svenska Naturskyddsföreningen beskrivs konceptet klimatneutralitet samt dess för- och nackdelar. Ett antal frågor besvaras: Hur arbetar företag och organisationer för att bli klimatneutrala? I vilken utsträckning gör de åtgärder i den egna verksamheten och hur stora utsläpp kompenserar man för? Vilken typ av utsläppskrediter används vid kompensering? Vilka tjänster erbjuds företag som vill bli klimatneutrala? Det viktiga är att flera av de olika koncepten ökar incitamenten till ett ökat tempo i klimatarbetet på nationell nivå, varför det också är viktigt att premiera de företag som arbetar mer ambitiöst än andra

8 Svenska Naturskyddsföreningen vill med denna rapport ge en guide till hur föreningen bedömer olika typer av kompensationsåtgärder för de utsläpp av växthusgaser som företaget inte lyckats undvika. Sammanfattningsvis bedömer SNF olika åtgärders klimatnytta i följande prioriteringsordning: I första hand ska de egna utsläppen minskas i den egna verksamheten genom effektivare energianvändning och övergång till förnybara energikällor. I andra hand ska utsläppen minskas genom EUs handel med utsläppsrätter. I tredje hand ska utsläppen minskas genom projekt för förnybara energikällor eller energieffektivisering i EU-länder och i fjärde hand ska utsläppen minskas genom projekt i tredje världen med vissa undantag. Denna bedömning grundar föreningen på sin långvariga erfarenhet av miljöarbete samt sitt samarbete med ca 40 miljöorganisationer runt om i världen. SNF anser att ett långsiktigt och ambitiöst klimatarbete är en förutsättning för att framgångsrika företag ska uppfattas som trovärdiga genom att ta ansvar för kommande generationer

9 INLEDNING I takt med att klimatfrågan får allt mer uppmärksamhet i media och på den politiska dagordningen har företag och organisationer ökat sitt engagemang och börjat vidta åtgärder för att minska sin klimatpåverkan. Några vill gå steget längre och kalla sig eller sina produkter och tjänster för klimatneutrala. Dessa företag och organisationer kompenserar för de utsläpp som uppkommer i verksamheten genom att köpa utsläppskrediter från projekt som minskar utsläppen någon annanstans. De företag som på frivillig grund vill bli klimatneutrala ska inte förväxlas med företag som obligatoriskt ingår i EU:s handelssystem för utsläppsrätter och som fått gratis tilldelning av utsläppsrätter för att täcka hela eller stora delar av sina utsläpp. Principen att kompensera för utsläpp som uppstår på en plats genom minskade utsläpp på en annan, ligger i linje med de överenskommelser som träffats inom ramen för Kyotoprotokollet. De länder som har åtagande att begränsa sina utsläpp kan uppfylla dessa genom att investera i projekt i en annan del av världen och tillgodoräkna sig de utsläppsreduktioner som uppnås. Kyotoprotokollet anger dock att denna möjlighet bara får användas för att nå en begränsad del av ett lands utsläppsåtagande. Kyotoprotokollet anger också att de så kallade flexibla mekanismerna, som är en form av styrmedel inom Kyotoprotokollet, bara får användas för att nå en begränsad del av ett lands utsläppsåtagande. Merparten av utsläppsminskningen ska ske genom nationella åtgärder. Skälet till detta är bland annat att det är industriländerna som hittills i störst uträckning bidragit till klimatförändringen och att dessa länder därför har ett särskilt stort ansvar att minska sina utsläpp. Sverige har genom beslut i riksdagen valt att uppnå det svenska klimatmålet genom egna åtgärder i Sverige utan att genom de flexibla mekanismerna minska utsläppen i andra länder. En verksamhet bidrar till utsläpp, varför systemperspektivet är mycket viktigt att beakta när begreppet klimatneutral används. Både direkt och indirekta utsläppskällor bör räknas med vid inventeringen. Dessutom är det ofta företagen själva som marknadsför sig som klimatneutrala. Inget regelverk eller rutiner finns idag för att granska verksamheter som anger sig vara klimatneutrala. Därför bör uttrycket på väg mot klimatneutralitet att föredra. Som vägledning kan vi utgå från riksdagens beslut som anger att Sveriges klimatmål ska uppnås endast genom åtgärder i Sverige. Egna minskningar värderas alltså högre av riksdagen än olika former av kompensationshandlingar och dessutom går de att följa upp genom en tredjepartskontroll vilket ökar företagens trovärdighet. Samma problemställning gäller vid frivillig kompensation av ett företag som vill vara klimatneutralt. Även om sådan kompensation inte tillgodoräknas i några officiella redovisningar av ett lands utsläpp, är frågan om fördelningen mellan egna åtgärder och köpta utsläppsreduktioner centrala. Så länge en verksamhet medför utsläpp av växthusgaser, bidrar den till klimatförändringen även om utsläppen kompenseras genom utsläppskrediter. Men till dess att alla utsläpp reducerats, kan kompensation som ett komplement till egna åtgärder vara en mycket positiv klimatåtgärd, medan kompensation som ett alternativ till egna utsläppsreduktioner kan ha negativ klimatnytta. En annan viktig fråga är vilken typ av kompensationsåtgärder som väljs och i vilken utsträckning dessa bidrar till att nå det övergripande målet om en globalt sett minskad klimatpåverkan. I denna rapport görs en kartläggning av begreppet klimatneutralitet. Hur arbetar företag och organisationer för att bli klimatneutrala? I vilken utsträckning gör de åtgärder i den egna verksamheten och hur stora utsläpp kompenserar man för? Vilken typ av utsläppskrediter används vid kompensering? Vilka tjänster erbjuds företag som vill bli klimatneutrala? - 5 -

10 I avsnitt 2 ges först en inledande beskrivning av begreppet klimatneutral, dels för att belysa i vilken utsträckning som konceptet används och dels för att kortfattat beskriva vad som konkret avses med klimatneutralitet. I avsnitt 3 beskrivs olika typer av utsläppsrätter och utsläppskrediter samt några för- och nackdelar med olika krediter. I avsnitt 4 och 5 ges exempel på internationella och svenska företag och organisationer som är verksamma inom området. I avsnitt 6 sammanfattas några slutsatser av kartläggningen samt Svenska Naturskyddsföreningens reflexioner och rekommendationer

11 1. KLIMATNEUTRAL EN VÄXANDE TREND Begreppet klimatneutral började dyka upp utomlands under 2003, men det är först under det senaste året som utvecklingen tagit fart på allvar och också nått Sverige. I början av 2006 meddelade Luftfartsverket att de skulle bli Sveriges första klimatneutrala statliga verk. Statoil lanserade under våren ett program där man försöker göra personalens tjänsteresor är klimatneutrala. DHL började erbjuda klimatneutrala frakter och Saltå Kvarn klimatneutrala livsmedel. Respect Europe startade under hösten handlingsprogrammen Klimatneutralt företag och Klimatneutralt arrangemang för företag i bland annat Stockholm, Malmö och Helsingborg. Utomlands finns ännu fler exempel. Brittiska HSBC, en av världens största banker, anger sig vara klimatneutral, liksom Frankfurter Rundschau, en av Tysklands största dagstidningar, och alla som köper en ny Landrover erbjuds att klimatneutralisera utsläppen från de första milen, bara för att nämna några exempel. De internationella klimatförhandlingarna i Montreal hösten 2005, vinter-os i Turin våren 2006 och Fotbolls-VM i Tyskland sommaren 2006 är några exempel på internationella klimatneutrala evenemang. I Sverige genomförde Stockholms stad och det globala nätverket ICLEI i maj 2006 en klimatneutral tredagars klimatkonferens. Det finns också koncept för privatpersoner att försöka bli mer klimatneutrala. Det finns ett stort antal ideella organisationer och vinstdrivande företag som erbjuder tjänster som möjliggör för privatpersoner att i viss mån kompensera sina utsläpp från aktiviteter som till exempel flygresor och bröllop. Hur fungerar det? Begreppet klimatneutral innebär att företagen vill göra något åt de utsläpp av växthusgaser som de inte lyckats ta bort i den egna verksamheten. Eftersom de flesta verksamheter faktiskt medför växthusgasutsläpp vill företagen göra en second best lösning i väntan på att minska de egna utsläppen ytterligare. I praktiken innebär det ofta att företaget (den som vill bli mer klimatneutral) köper så kallade utsläppskrediter som motsvarar den aktuella mängden växthusgaser. Utsläppskrediterna skapas genom projekt som minskar utsläppen av växthusgaser, ofta i utvecklingsländer. Projekten kan handla om energieffektivisering eller övergång från fossila till förnybara bränslen, men också om projekt som ökar upptaget av koldioxid, till exempel trädplanteringar. I avsnitt 3 beskrivs olika typer av utsläppskrediter närmre. En farhåga som lyfts fram i sammanhanget är att kompensation av utsläppen flyttar fokus från att genomföra åtgärder som minskar utsläppen i den egna verksamheten. Flertalet av de företag och organisationer som idag arbetar för att bli mer klimatneutrala, eller erbjuda mer klimatneutrala tjänster, framhåller därför att kompensationen är det sista steget i ett systematiskt arbete för att minska sin klimatpåverkan. Generellt kan sägas att arbetet inleds med att verksamhetens utsläpp av växthusgaser inventeras. Därefter genomförs åtgärder för att reducera de egna utsläppen. De utsläpp som inte kan elimineras kompenseras genom uppköp av utsläppskrediter. Mycket kan dock skilja företagen åt i genomförandet av samtliga tre steg, vilket naturligtvis påverkar resultatet

12 Inventering av växthusgaser Inventeringen av växthusgaser är grundläggande både för att systematiskt kunna minska de egna utsläppen och för att kunna kompensera för rätt mängd utsläpp. I de flesta fall innebär en avgränsning till koldioxid att den klart övervägande delen av utsläppen omfattas, men i vissa fall där andra växthusgaser (t ex metan och lustgas) står för en större andel kommer en mindre andel med i inventeringen. Användning av el och värme samt egna transporter är ofta uppenbara utsläppskällor som tas med i inventeringar av en verksamhets utsläpp och kallas för direkta utsläppskällor. Men en verksamhet ger också upphov till indirekta utsläpp, till exempel hos underleverantörer och personalens resor till och från arbetet. Omfattningen av inventeringen, liksom kvaliteten på de beräkningar som används vid inventeringen, avgör hur stor andel av utsläppen som det faktiskt registreras vid inventeringen och som företagen kompenserar. Det är mycket viktigt att ha ett systemperspektiv och beakta både den indirekta och direkta utsläppskällan vid inventeringen med syfte att täcka in alla utsläpp vid inventeringen. Åtgärder för att minska de egna utsläppen De svenska utsläppen av växthusgaser måste minska, därför är det viktigt att verksamheter först minskar sina egna utsläpp så mycket som möjligt, innan de återstående utsläppen kompenseras genom olika åtgärder. Det är viktigt att företag i Sverige visar att det är möjligt att minska utsläppen eftersom det påverkar andra företag inom EU och chansen att uppnå ländernas gemensamma Kyotomål. Olika verksamheter kan ha helt olika ambitionsnivåer och krav på kostnadseffektivitet när det gäller att genomföra egna åtgärder som minskar utsläppen. Kompensation för återstående utsläpp Grundläggande för att utsläpp ska anses vara kompenserade är att de utsläppskrediter eller motsvarande som köps i kompensationssyfte, verkligen innebär att faktiska utsläppsreduktioner har uppnåtts. Olika systemperspektiv och beräkningssätt ligger till grund för hur företag beräknar sina utsläpp och därmed kompensationsåtgärder. Det är därför ofta svårt att jämföra resultat mellan olika företag och få en överblick över faktisk utsläppsreducering. Det finns också många olika effekter och konsekvenser att värdera när det gäller olika typer av utsläppskrediter och dessa beskrivs närmre i avsnitt

13 2. OLIKA TYPER AV UTSLÄPPSKREDITER Det finns en mängd olika typer av utsläppskrediter som kan användas för att kompensera för egna utsläpp. I det följande beskrivs olika utsläppskrediter och i avsnitt 3.4 diskuteras några för- och nackdelar med olika utsläppskrediter. Samtliga utsläppskrediter motsvarar ett ton koldioxidekvivalenter 1. Kyotoprotokollets flexibla mekanismer I Kyotoprotokollet definieras tre stycken så kallade flexibla mekanismer; Internationell handel med utsläppsrätter, Mekanismen för ren utveckling (Clean Development Mechanism, CDM) och Gemensamt genomförande (Joint Implementation, JI). De flexibla mekanismerna är en form av styrmedel som syftar till att minska utsläppen från de länder som skrivit under Kyotoavtalet. Syftet skiljer sig mellan de tre olika mekanismerna, men kortfattat ska mekanismerna påskynda utveckling av ny energiteknik till tredje världen (CDM) samt möjliggöra utsläppsreducerande åtgärder där marginalkostnaden är lägst. Dessa två olika syften är ofta motstridiga varför det är viktigt att analysera vilket av dessa mål som olika företag värderar högst. Den totala utsläppsreduktionen är det viktigaste när det gäller att bromsa klimatförändringen, inte vad det kostar per ton att minska utsläppen. Handel med utsläppsrätter Internationell handel med utsläppsrätter innebär att länder med åtagande enligt Kyotoprotokollet kan begränsa sina utsläpp genom att sinsemellan handla med sin tilldelade utsläppsmängd (AAU) 2. Denna handel sker mellan parter till Kyotoprotokollet under den första åtagandeperioden Green Investment Scheme (GIS) Flera av länderna i östra Europa har på grund av nedgång i ekonomin under nittiotalet en tilldelad utsläppsmängd som är betydligt högre än de faktiska utsläppen. Detta överskott brukar kallas Hot air och skulle kunna säljas till länder som inte klarar sina åtaganden, vilket skulle undergräva Kyotoprotokollets trovärdighet. För att öka acceptansen för mellanstatlig utsläppshandeln, har ett system som påminner om JI och CDM utvecklats; Green Investment Scheme (GIS). GIS är ett sätt för länder att konkretisera handeln med utsläppsrätter genom att inkomsterna av handeln med AAU öronmärks för investeringar som minskar utsläppen av växthusgaser eller medför andra positiva miljöeffekter. Landets styre sköter kontrollen av att pengarna används till det de är öronmärkta för. Av potentiella försäljare har Bulgarien och Lettland kommit längst i fråga om utvecklandet av GIS-system. 3 Handel med utsläppsrätter inom EU Den internationella handeln med utsläppsrätter enligt Kyotoprotokollet ska inte förväxlas med den EUgemensamma handel som inleddes med en försöksperiod Kyotoprotokollet omfattar sex växthusgaser (koldioxid, metan, dikväveoxid, HFC, PFC och SF6) som med hänsyn till de olika gasernas påverkan på klimatet kan räknas om till koldioxidekvivalenter för att kunna jämföras 2 Den tilldelade utsläppsmängden benämns Assigned Amount Units, AAU 3 Finska regeringens proposition till riksdagen med förslag till lag om ändring av lagen om utsläppshandel - 9 -

14 Det europeiska handelssystemet innebär att anläggningar inom energisektorn och energiintensiv industri tilldelats ett visst antal gratis utsläppsrätter, som vardera motsvarar ett ton koldioxid, för varje år under försöksperioden. Anläggningar som släpper ut mindre koldioxid än antalet tilldelade utsläppsrätter, kan sälja dessa till anläggningar som har underskott av utsläppsrätter. I Sverige fördelades för totalt 23,2 miljoner ton per år, varav 22,5 avsåg utsläppsrätter till drygt 700 anläggningar och 0,7 miljoner reserverades för nya deltagare. 4 Inom EU fördelades totalt drygt två miljarder utsläppsrätter till cirka anläggningar. 5 Enligt den preliminära fördelningsplanen för perioden ska utsläppsrätter motsvarande 25,2 miljoner ton koldioxid fördelas till svenska anläggningar. Av dessa avser 20,2 miljoner ton de befintliga anläggningarna i systemet, 2,0 miljoner ton avser anläggningar som tillkommer till följd av en utvidgning av systemet och 3,0 miljoner ton avsätts som en reserv till nya anläggningar. 6 De europeiska utsläppsrätterna benämns EAU (Emission Allowance Unit). Praktiskt sköts handeln via ett elektroniskt system som i Sverige administreras av Energimyndigheten. Vem som helst kan öppna ett konto hos myndigheten och via detta köpa utsläppsrätter och äger då rätten och kan sälja den vidare. Det förekommer vissa regler för minimiköp av rätter för privatpersoner hos Energimyndigheten samt en viss administration kring detta. En privatperson, eller ett företag som inte omfattas av utsläppshandeln, kan genom att köpa utsläppsrätter och annullera dessa ta bort den mängden koldioxid från handelssystemet och därmed förhindra att utsläppet äger rum. Svenska Naturskyddsföreningen underlättar för privatpersoner att köpa utsläppsrätter på sin hemsida och SNF garanterar att den mängd som sålts inte utnyttjas för utsläpp. CDM CDM har varit ett viktigt argument för att få utvecklingsländerna att skriva under Kyotoprotokollet. CDM innebär att länder med åtagande att begränsa sina utsläpp (industriländer) genom investeringar i projektverksamhet i länder som inte har åtaganden enligt protokollet (i huvudsak utvecklingsländer) får tillgodoräkna sig utsläppsminskningar för att uppfylla sina egna åtaganden. Projekt inom ramen för CDM syftar inte bara till att minska eller undvika utsläpp av växthusgaser, utan även till tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad samt en hållbar utveckling i det land där investeringen sker. Värdlandet ska tillstyrka att projektet bidrar till hållbar utveckling innan projektet kan godkännas och registreras som CDM-projekt. Ett omfattande regelverk och administrativ process omger CDM för att säkerställa att angivna utsläppsreduktioner nås (se avsnitt 3.4.1). Projekten måste registreras och godkännas av CDM-styrelsen som tillsatts av FNs klimatkonvention. De utsläppskrediter som genereras av CDMprojekt benämns certifierade utsläppsminskningar (Certified Emission Reduction, CER). CDM-krediter kan köpas både av länder för att uppfylla landets åtagande enligt Kyotoprotokollet och av företag för att uppfylla åtagande enligt den europeiska utsläppshandeln 7. Även företag eller organisationer som vill bli klimatneutrala kan köpa CDM-krediter och annullera dem. JI JI bygger på samma principer som CDM, men innebär att projektverksamheten sker i samarbete mellan två länder som båda har åtaganden enligt Kyotoprotokollet, det vill säga industriländer. Eftersom projekten genomförs i industriländer ställs inte särskilda krav på att projekten ska bidra till hållbar utveckling i värdlandet. JI kan ske på två sätt, enligt spår-1 eller spår-2 Under spår-1 sker projekt- 4 Sveriges nationella fördelningsplan avseende utsläppsrätter år Energimyndighetens webbplats, E4C0047CC8C 6 Sveriges nationella fördelningsplan avseende utsläppsrätter år , 7 Det s.k. Länkdirektivet reglerar användningen av CER, se Prop. 2005/06:184, Utvecklad utsläppshandel för minskad klimatpåverkan -

15 godkännande och överföring av utsläppskrediter enligt överenskommelse mellan inblandande länder utan granskning av FN:s klimatkonvention. Detta är möjligt eftersom båda länder har åtagande att begränsa sina utsläpp och att det därför blir ett nollsummespel. Spår-1 förutsätter dock att båda länder uppfyller vissa kriterier avseende inventering och rapportering av växthusgaser. Ännu uppfyller inga länder samtliga dessa kriterier och under tiden måste projekten genomföras enligt spår-2. Detta innebär att projekten genomförs och övervakas enligt ett regelverk liknande det som gäller för CDM. De utsläppskrediter som genereras av JI-projekt benämns utsläppsminskningsenheter (Emission Reduction Unit, ERU) och handlas på samma sätt som CDM-krediter. Krediter från sänkor Länders åtagande enligt Kyotoprotokollet kan också uppfyllas genom kolsänkor. En kolsänka skapas när upptaget av koldioxid i träd och mark är större än den mängd växthusgaser som avges på grund av till exempel avskogning, skogsbränder eller naturlig nedbrytning. Nettoupptaget skapar så kallade sänkkrediter (Removal Units, RMU) och ett särskilt regelverk styr hur de får användas. Det vetenskapliga kunskapsläget är idag oklart om hur stor den faktiska klimatnyttan är av olika former av kolsänkor. Även JI och CDM kan genomföras som sänkprojekt, men utsläppskrediterna kallas då fortfarande för ERU respektive CER. Frivilliga utsläppsreduktioner Verifierade utsläppsreduktioner Det omfattande regelverket för CDM innebär att administrationskostnaderna blir relativt höga. Dessutom måste en avgift betalas för att projektet ska registreras som ett CDM-projekt och för att CER:s ska kunna utfärdas. För mindre projekt kan dessa kostnader bli höga i relation till den utsläppsminskning som åstadkoms. I de fall utsläppsreduktionerna inte ska användas för att uppfylla åtagande enligt Kyotoprotokollet, utan endast för frivilliga ändamål kan istället verifierade utsläppsreduktioner (Verified Emission Reduction, VER 8 ) skapas. VER innebär att samma metoder och dokumentation som för CDM används i hela genomförandeprocessen, men att projektet inte registreras hos CDMstyrelsen. Eftersom projekten varken registreras eller certifieras enligt några kriterier, är dock osäkerheten högre om projekten verkligen uppfyller kraven enligt CDM. VER-projekt kan även genomföras med avsikten att längre fram registrera det hos CDM-styrelsen. Världsbanken definierar i sina analyser av kolmarknaden skillnaden mellan VER och CER främst som en fråga om var den affärsmässiga risken ligger. Vid köp/försäljning av CER är det projektutvecklaren som tar risken och kostnaden för att projektet ska godkännas av CDM-styrelsen. Vid köp/försäljning av VER är det köparen som tar denna risk och kostnad. 9 Övriga utsläppsreduktioner Det finns ett stort antal aktörer som driver utsläppsminskande projekt, eller som förmedlar utsläppskrediter från sådana projekt, till företag, organisationer och privatpersoner som vill bli klimatneutrala eller av andra skäl vill minska sin klimatpåverkan. Dessa projekt kan genomföras helt i enlighet med regelverket för CDM eller JI och genererar då utsläppskrediter som kan användas för att uppfylla både obligatoriska och frivilliga åtaganden. Andra projekt görs helt utanför Kyotoprotokollets ramar och genererar då utsläppskrediter som enbart används för att uppfylla frivilliga åtagande. Graden av kontroll Ibland uttyds förkortningen VER som Voluntary Emission Reduction State and Trends of the Carbon Market 2006, Världsbanken, maj

16 av projekten och uppnådda utsläppsreduktioner varierar från låg till i princip samma omfattning som Kyotoprotokollets regelverk. Oftast benämns dessa utsläppskrediter ER (Emission Reduction). Priset på utsläppskrediter Som framgått av tidigare resonemang finns en mängd olika utsläppskrediter på marknaden. En viktig skillnad mellan de olika krediterna är graden av kontroll att den angivna utsläppsreduktionen verkligen uppnås. En hög grad av kontroll innebär ett högre pris på krediten. En annan faktor som påverkar priset är projekttypen. Projekt som är dyra att genomföra i förhållande till utsläppsreduktionen ger ett högre pris på utsläppskrediten. För CDM och JI finns flera osäkerheter, bland annat huruvida projektet kommer att godkännas av styrelsen, som påverkar priset. Priset regleras i köpekontraktet där också risken fördelas mellan säljare och köpare. I princip gäller att ju senare i processen som affären görs upp, desto mindre är riskerna och desto högre är priset. Inom den europeiska utsläppshandeln påverkas priset av tillgång och efterfrågan på utsläppsrätterna, vilket i sin tur styrs av bland annat väder och bränslepriser, men också av olika aktörers förväntningar om framtida priser. Under 2005 och i början av 2006 steg börspriset på europeiska utsläppsrätter kontinuerligt från omkring 7 euro till 30 euro. Efter rapporter om ett stort överskott av utsläppsrätter sjönk priset till omkring 12 euro i slutet av april. Sedan dess har priset i huvudsak varierat mellan 12 och 17 euro och i slutet av oktober 2006 var priset drygt 12 euro. 10 Priset på CDM-krediter (CER) följer i viss mån priset på utsläppsrätter, men ligger generellt väsentligt lägre, vilket återspeglar riskerna som är förknippade med CDM och att det i viss mån är köparnas marknad. Priset varierar dock kraftigt beroende på projekttyp. Handel av CER sker ofta i bilaterala kontrakt som inte offentliggörs och därför finns ingen klar bild av priset. Världsbanken gör dock årligen en analys 11 av marknaden där uppskattade genomsnittliga priser redovisas. Enligt den senaste analysen, som publicerades i maj 2006, steg det genomsnittliga priset 12 från cirka $7 (5,6 euro) under 2005 till $11,6 (9,6 euro) under de första tre månaderna Variationen är dock stor och intervallet uppskattas av Världsbanken till mellan $2 och $24 (1,7-20 euro). Hur prisraset på de europeiska utsläppsrätterna i april har påverkat priset på CER är oklart. Det finns även en (liten) andrahandsmarknad för CER, där priset är högre eftersom riskerna är mindre. Under de första tre månaderna 2006 var priset i intervallet $21-$27 (17-22 euro). Det genomsnittliga priset på JI-krediter (ERU) under årets första tre månader var $7,18 (5,96 euro), med ett intervall på $4-$7,5 (3,3-6,2 euro). Världsbanken bedömer att skälet till att priset är lägre än för CER är oklarheter kring regelverket för JI. Priset på VER låg enligt Världsbanken analys i intervallet omkring $4-$6 (3,3-5 euro), medan priset på ER låg i intervallet $0,7-$ 9, State and Trends of the Carbon Market 2006, Världsbanken, maj 2006 Omräkning till euro enligt genomsnittlig växelkurs för respektive period (0,8 under 2005 och 0,83 under jan-maj 2006)

17 Benämning och prisintervall och handlad volym för olika typer av utsläppskrediter 13 Utsläppskredit Benämning Förkortning Prisintervall (euro/ton) Internationell Tilldelad utsläppsmängd utsläppsrätt (Assigned Amount Unit) Europeisk utsläppsrätt Utsläppsrätt (Emission Allowance Unit) CDM Certifierad utsläppsminskning (Certified Emission Reduction) JI Utsläppsminskningsenhet (Emission Reduction Unit) Volym 1 [miljoner ton CO 2 ) AAU EAU ,5 CER ,6 ERU 3-6 3,3 Verifierade projekt Verified Emission Reduction VER 4-6 0,08 Övriga projekt Emission Reduction ER Första kvartalet 2006 De företag och organisationer som säljer utsläppskrediter till privatpersoner och företag som vill bli klimatneutrala (se avsnitt 4.1 och 5.1) har också ett stort intervall på sina priser. Enligt en sammanställning av EcobusinessLinks varierar priset från strax under 4 euro till cirka 25 euro. 14 Även här beror prisvariationen på vilken typ av kredit som avses, men också på vilken marknad man vänder sig till. Amerikanska och australiska aktörer erbjuder generellt ett lägre pris eftersom efterfrågan i dessa länder, som inte har undertecknat Kyotoprotokollet, är lägre. Diskussion I det följande diskuteras vikten av regelverk samt några för- och nackdelar med olika typer av utsläppskrediter. Först förs en generell diskussion om vikten av regelverk, implementering och tredjepartkontroll. Sedan förs ett resonemang kring CDM-principen, det vill säga möjligheten för i-länder/företag att tillgodoräkna sig utsläppsreduktioner som sker i utvecklingsländer. Regelverk och kontroll De olika typerna av projektbaserade mekanismer omges av olika former av regelverk och olika grader av kontroll. I dagsläget är det komplicerat att skapa sig en tydlig överblick över effekterna eftersom Kyotoprotokollet trädde i kraft så sent som år Tidsperspektivet är viktigt både när det gäller åtgärder för att minska utsläppen samt hur väl de olika projektbaserade mekanismerna fungerar i praktiken. Det är bråttom att minska utsläppen, men det får inte resultera i nya miljöproblem. Det är viktigt att tänka på framför allt de långsiktiga utvecklingseffekterna när det gäller länder i tredje världen. Implementeringen av t ex utsläppshandelssystemet genomfördes på olika sätt i olika länder samt under ett mycket kort tidsintervall. Mot denna bakgrund finns det fortfarande brister i dessa olika regelverk och dessutom krävs omfattande kunskap för att sätta sig in i hur väl dessa mekanismer fungerar i praktiken. Det är också svårt att få en övergripande bild över vilka totala utsläppsminskningar som uppnås eftersom nationer, företag och EU arbetar mot olika målnivåer och räknar utsläppsnivåer från olika basår och med olika systemgränser State and Trends of the Carbon Market 2006, Världsbanken, maj 2006, utom för utsläppsrätter där källan är Point Carbon

18 Generellt om CDM En grundläggande farhåga kring CDM, som bland annat fördes fram i SNFs rapport Ren utveckling eller ren illusion 15, handlar om att i-ländernas åtaganden om att minska sina utsläpp redan är mycket låga i förhållande till vad som behövs för att dessa länder ska komma ner till en utsläppsnivå som är långsiktigt hållbar och förenlig med en rättvis fördelning. Att i-länderna dessutom får tillgodoräkna sig minskningar som åstadkoms i länder utan åtaganden innebär att de överenskomna utsläppsminskningarna krymper i det egna landet. Farhågan har dock inte samma relevans när det handlar om frivilliga initiativ för klimatneutralitet, eftersom utsläppsreduktionerna då inte tillgodoräknas i ett i-land. Den kritik som framförts är att systemet är mycket byråkratiskt samt att det är svårt att urskilja de projekt som skulle bli av även om det inte blivit registrerade som CDM-projekt. Utvärderingarna om vilka projekt som registreras som CDM-projekt visar att det är mycket billiga projekt som inte innebär överföring av modern ny teknik till tredjevärldens länder. Dessutom har projekten ofta en negativ inverkan för lokalbefolkningen, vilket inte är syftet med projekten. CDM motiveras till stor del med att utsläppsreduktioner ska kunna åstadkommas där det är mest kostnadseffektivt, och att det i allmänhet är mycket billigare att åstadkomma utsläppsminskningar i utvecklingsländerna. Det finns dock en risk att CDM innebär att åtgärder i industriländerna, som ändå kommer att bli nödvändiga, skjuts på framtiden vilket i sin tur riskerar att försena arbetet med att utveckla lösningar för industriländernas omställning 16. Risken är även relevant när det handlar om frivilliga initiativ och understryker vikten av att verksamheter som siktar på att bli klimatneutrala i första hand har fokus på åtgärder för att minska de egna utsläppen. Det svenska nationella målet, att minska utsläppen med 4 procent till jämfört med 1990, ska enligt nuvarande formulering uppnås utan utnyttjande av de flexibla mekanismerna. Skälet till detta anges vara behovet av att påskynda den nödvändiga omställningen på nationell nivå och att visa att industriländerna går i täten i kampen mot klimatförändringarna. En andra grundläggande fråga kring CDM gäller hur man säkerställer vilka utsläppsreduktioner som ett enskilt CDM-projekt leder till. Det handlar dels om hur man beräknar projektets utsläpp i förhållande till de utsläpp som skulle ha skett utan projektet, det så kallade referensscenariot. Antalet genererade utsläppskrediter motsvarar differensen mellan projektets utsläpp och utsläppen i referensscenariot. Om projektet exempelvis innebär investering i ett vindkraftverk blir det stor skillnad i mängden utsläppskrediter om referensscenariot antas vara elproduktion baserad på kol eller naturgas. Men det handlar också om hur man avgör huruvida projektet skulle ha kommit till stånd även utan CDM (projektets additionalitet). Om projektet ändå skulle ha genomförts, av till exempel ekonomiska, lagtekniska eller andra skäl, har inga ytterligare utsläppsreduktioner åstadkommits än de som ändå skulle ha uppnåtts. Om ett industriland tillgodoräknar sig denna utsläppsreduktion minskar den utsläppsreduktion som skulle åstadkommas genom Kyotoprotokollet. Det bör noteras att ett projekt som inte additionellt inte ska godkännas som CDM-projekt enligt regelverket. I SNFs rapport Spruckna illusioner 17, som sammanfattar erfarenheterna av CDM till 2004, anges dock att det i flera fall kan ifrågasättas om projekten inte hade genomförts även utan CDM som drivkraft. Det konstateras även att många av de projekt som dittills genomförts knappast bidragit till hållbar utveckling i värdlandet och inte inneburit någon nämnvärd teknikspridning. En tredje risk med CDM är att utvecklingsländer kan undvika att införa striktare miljöregler. Enligt regelverket för CDM ska referensscenariot ta hänsyn till vilken utveckling som kan förväntas till följd av exempelvis hårdare miljölagstiftning. Om miljölagstiftning införs som till exempel begränsar användningen av kol för elproduktion, kan knappast kol (enbart) antas vara ett referensscenario för projekt 15 Ren utveckling eller ren illusion Sverige och klimatkonventionens CDM, Göran Eklöf, Svenska Naturskyddsföreningen Ren utveckling eller ren illusion Sverige och klimatkonventionens CDM, Göran Eklöf, Svenska Naturskyddsföreningen Spruckna illusioner CDM i praktiken, Göran Eklöf, Naturskyddsföreningen

19 inom elproduktion. Eftersom det ligger i säljarens (utvecklingslandets) intresse att projektet genererar så många utsläppskrediter som möjligt kan således intresset att införa striktare miljöregler påverkas negativt. Mot bakgrund av den kritik som riktats mot CDM, lanserade Världsnaturfonden WWF 2003 en Gold Standard för CDM-projekt. Standarden kompletterar riktlinjerna för CDM och förser projektutvecklarna med verktyg för att säkerställa att vissa kriterier uppfylls. För projekt som certifieras enligt Gold Standard ställs högre krav på projektets additionalitet och på att projektet verkligen bidrar till hållbar utveckling i värdlandet. Gold Standard finns även för JI-projekt. I maj 2006 lanserades även en Gold Standard för frivilliga projekt, vilket är en förenklad version av Gold Standard för CDM. För- och nackdelar med olika utsläppskrediter Vilken typ av utsläppskrediter bör man satsa på som klimatneutral? Det finns flera möjligheter och det finns olika för- och nackdelar med varje typ. Europeiska utsläppsrätter Tilldelningen av utsläppsrätter inom EU anses av många vara för generös. Genom att någon som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter frivilligt köper en utsläppsrätt minskar i praktiken utsläppen inom denna så kallade utsläppsbubbla i motsvarande grad. Om tillräckligt många gör det till exempel i en strävan att bli klimatneutrala kan priserna på utsläppsrätter dessutom öka något, vilket gör det mer lönsamt för företagen att investera i energieffektivisering och förnybar energi. Andra fördelar med europeiska utsläppsrätter är att det är tydligt för köparen att en utsläppsrätt verkligen motsvarar ett ton koldioxid och att det finns en klar prisbild (se avsnitt 3.3). Generellt har EU:s utsläppshandelssystem ett omfattande regelverk och kontrolleras dessutom av ländernas regeringar samt av EU-kommissionen. De verksamheter som omfattas av EUs utsläppshandel är också skyldiga enligt lag att följa de bestämmelser som satts upp kring handeln. Gör de inte det får de betala böter. Denna kontrollapparat gör att SNF anser att för företag som inte omfattas av utsläppshandeln är det bättre att köpa utsläppsrätter inom EU än att genomföra CDM-projekt i tredje världen eller andra mindre välkontrollerade kompensationsåtgärder. En möjlig kommunikativ nackdel med utsläppsrätterna är att det inte finns en tydlig koppling till ett specifikt projekt, vilket innebär att köparen inte kan se och kommunicera den konkreta effekten av den köpta utsläppsrätten. Om det vid handelsperiodens slut fortfarande finns ett överskott av utsläppsrätter kommer dessutom effekten av köpet att vara mer osäker. Att minska mängden utsläppsrätter sätter dock fokus på vad som är viktigast i Kyotoavtalet, att minska utsläppen i den rika världen. CDM CDM är en del av Kyotoprotokollets ramverk och det finns en omfattande kontrollmekanism som ska säkerställa att utsläppsreduktionerna uppnåtts. CDM kan bidra till tekniköverföring, kapacitetsuppbyggnad och hållbar utveckling i utvecklingsländer. En nackdel med CDM är att kontrollprocessen är dyr vilket kan hindra små projekt i de fattigaste länderna där behovet är stort. JI JI är liksom CDM en del av Kyotoprotokollets ramverk och kontrollmekanismer säkerställer att utsläppsreduktionerna uppnåtts. Utsläppsreduktioner sker i industriländer, vilket ligger i linje med tanken att industriländerna ska gå före i kampen mot klimatförändringar. JI bidrar dock inte till tekniköverföring eller kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer. VER Eftersom VER inte registreras hos CDM-styrelsen blir kostnaderna lägre, vilket möjliggör genomförandet av små projekt som inte genererar tillräckligt många utsläppsrätter för att motivera de högre

20 kostnaderna för CDM-projekt. En nackdel är att kontrollgraden är något lägre än för CDM och att det inte finns något register över genomförda projekt. ER Köp av utsläppskrediter som inte certifieras eller verifieras enligt principerna för CER och VER kan stödja småföretag som på egen hand driver projekt som minskar utsläppen, men som inte har resurser att följa de mer komplicerade regelverken. Nackdelen är den lägre kontrollnivån. För- och nackdelar med olika projekttyper Det finns en mängd olika typer av projekt som kan bidra till minskade utsläpp av växthusgaser. För företag som vill bli klimatneutrala bör en grundläggande utgångspunkt vara att projekten har stark additionalitet det vill säga att utsläppen minskar utöver vad som hade hänt utan det aktuella projektet. För att Kyotoprotokollets intentioner ska vara uppfyllda bör dessutom projekt i utvecklingsländer, förutom att minska utsläppen, också bidra till tekniköverföring, kapacitetsuppbyggnad och hållbar utveckling i värdlandet. Projekt som innebär effektivare energianvändning eller användning av förnybar energi har ofta goda förutsättningar att uppnå detta. Ett exempel på projekt som bara har en begränsad nytta, utöver utsläppsminskningen, är så kallade industrigasprojekt. Dessa projekt kan avse destruktion av växthusgasen HFC23, som är en biprodukt vid tillverkning av köldmedia. Projekten är enkla att genomföra och levererar stora mängder utsläppskrediter till låga priser (under 1 euro per ton), men bidrar inte till någon nämnvärd utveckling. Utsläppskrediter från några få industrigasprojekt i Kina, Indien och Sydkorea stod 2005 för 58 procent av all handel med utsläppskrediter från CDM-projekt. 18 En projekttyp som ofta ifrågasätts är så kallade sänkprojekt som ökar upptaget av koldioxid, till exempel trädplanteringar. Även om det står helt klart att avskogning är en viktig orsak till klimatförändringen, framförs kritik bland annat för att lagringen vid trädplantering bara är tillfällig och för att det finns risk att skogen brinner upp eller skövlas. Det finns en vetenskaplig osäkerhet om hur mycket kol olika typer av vegetation binder och hur kolbindningen ska beräknas. Det finns även en risk att skogsplantager medför negativa konsekvenser i form av förlust av jordbruksmark, folkomflyttning, försvårande av landreformer och påverkan på vattenförsörjningen. Det är också oklart hur mycket koldioxid som binds när träden växer i relation till markandningen som avger koldioxid. Till exempel kan marken avge mer koldioxid än vad som binds på vissa mullrika marker. En grundläggande kritik från SNF är att plantering av skog inte bidrar till att lösa den viktigaste orsaken till klimatförändringar användningen av fossila bränslen. Åtgärder för att främja upptag i kolsänkor kan därmed inte ersätta nödvändiga åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser utan som ett mindre brakomplement. 18 State and Trends of the Carbon Market 2006, Världsbanken, maj