NORMBROTT OCH PSYKISK OHÄLSA BLAND FLICKOR OCH POJKAR I ÅRSKURS 7 OCH 8

Transkript

1 NORMBROTT OCH PSYKISK OHÄLSA BLAND FLICKOR OCH POJKAR I ÅRSKURS 7 OCH 8 En studie av elevers enkätsvar vid tre tillfällen Knut Sundell Johan Klint Maria Colbiörnsen 1

2 Knut Sundell, Johan Klint & Maria Colbiörnsen Normbrott och psykisk ohälsa bland flickor och pojkar i årskurs 7 och 8 - en studie av elevers enkätsvar vid tre tillfällen FoU-rapport 2007:4 Stockholms stadsledningskontor Forsknings- och Utvecklingsenheten, Stockholm Rapporten finns elektroniskt på vår hemsida fou Tryckt hos Xerox PrintCenter Stadshuset ISSN: ISRN: S-SotF-FoU 07/4-SE 2

3 FÖRORD SPAN (Skolors Preventiva arbete mot Alkohol och Narkotika) kallas den kvantitativa utvärderingen av Alkoholkommitténs och Mobilisering mot narkotikas satsning på skolans förebyggande arbete mot alkohol och droger. Utvärderingen omfattar 21 grundskolor elva som ingår i Alkoholkommitténs och Mobilisering mot narkotika,s satsning och tio som valts ut för att de liknar försöksskolorna men inte deltar i satsningen. Undersökningsgruppen började i sjunde klass på höstterminen 2004 och omfattar ungefär elever. I samtliga fall har föräldrarna gett sitt skriftliga medgivande till att barnen får medverka. Eleverna följs från årskurs 7 till och med årskurs 9. Under denna tid får de besvara fyra enkäter (två under årskurs 7 och sedan en per läsår). Även föräldrar och lärare får besvara enkäter. Detta är en första rapport från projektet som behandlar resultaten från datainsamlingarna till och med våren i årskurs 8 och med fokus på elevernas enkätsvar. Initiativet till denna utvärdering kommer från Maria Renström på Mobilisering mot narkotika och Gunborg Brännström från Alkoholkommittén. Utvärderingen har finansierats av Mobilisering mot narkotika och Alkoholkommittén. Anställda i projektet har varit Jonas Gustafsson (oktober 2003 till maj 2005), Maria Colbiörnsen (fr o m september 2004) samt Johan Klint (fr o m september 2005). Stockholm i december 2006 Knut Sundell 3

4 INNEHÅLLSFÖRTECKNING SAMMANFATTNING 5 INLEDNING 7 Prevalens av alkohol- och drogmissbruk 7 Risk- och skyddsfaktorer 12 Alkoholkommitténs och Mobilisering mot narkotikas preventionsprojekt 14 Syfte 15 METOD 16 Design 16 Undersökningsgrupp 16 Procedur 19 Mätinstrument 19 RESULTAT 25 Förekomst av normbrott och psykisk ohälsa 25 Överlappning mellan normbrott och psykisk ohälsa 32 Viktiga enskilda riskfaktorer 33 Betydelsen av många riskfaktorer 36 DISKUSSION 40 Sammanfattning av resultaten 40 Resultatens allmängiltighet och tillförlitlighet 42 I huvudsak samma riskfaktorer för flickor och pojkar 43 Resultatens betydelse för det förebyggande arbetet 43 LITTERATUR 45 BILAGA A E 50 4

5 SAMMANFATTNING Under senare år har det förebyggande arbetet mot alkohol och narkotika fått en större uppmärksamhet. En förutsättning för ett effektivt förebyggande arbete mot ungdomars normbrott baseras på kunskap om riskfaktorer, det vill säga det som i tiden föregår att problembeteendena uppstår. I den här rapporten undersöks vad som är riskfaktorer för en rad beteendeproblem hos unga. Undersökningen bygger på elever från 21 grundskolor som började högstadiet hösten Grundskolorna ligger i Göteborg, Malmö och Stockholm, samt på Gotland, i Jämtland och Småland. Data har samlats in i början av höstterminen i årskurs 7 samt på våren i årskurs 7 och 8. Ungdomarna har fått besvara frågor om kamrater, sociala beteenden, självbild, fritidsaktiviteter, kunskap, attityder och erfarenhet av tobak, alkohol och narkotika, kriminalitet, skolklimat, bristande skolanpassning, psykisk ohälsa samt relationer till föräldrar. Resultaten visar att: För varje mättillfälle ökade andelen elever som rökte eller snusade dagligen. Andelen elever som varit berusade någon gång respektive minst tio gånger ökade också. Andelen som sniffat, använt narkotika eller psykofarmaka utan läkares ordination handlade om någon enstaka procent vid respektive tillfälle. Andelen elever som skolkat minst en hel dag var cirka tio procent vid samtliga tre mättillfällen. Omkring var femte elev har fuskat på prov eller läxförhör. Inte heller i det fallet fanns en statistiskt säkerställd ökning eller minskning. Andelen som mobbat någon annan varje månad eller oftare varierade mellan tre och fyra procent. Det finns en ökning i andel elever som uppger att de begått brott med mindre straffvärde (t ex snatteri, skadegörelse), liksom för brott med högre straffvärde. Däremot var andelen som begått våldsbrott oförändrad. Förekomsten av depressiva symtom ökade från sju procent på hösten i årskurs 7 till 12 procent på våren i årskurs 8. Förekomsten av psykosomatiska symtom minskade först för att sedan öka. Båda typer av tecken på psykisk ohälsa var vanligare bland flickor än pojkar. Det var inte någon enskild riskfaktor som hade speciellt högt förklaringsvärde. Dock var bristande skolanknytning genomgående en riskfaktor för bruk av samtliga fem typer av droger, för de tre måtten på bristande skolanpassning, för de tre brottstyperna samt för de två måtten på psykisk ohälsa. Att ha sagt sig vara intresserad av att prova narkotika hade också stort förklaringsvärde. Andra riskfaktorer som tycks ha speciellt stor vikt var att ha att ha mycket pengar att röra sig med, låg känsla av sammanhang och många antisociala vänner. 5

6 Att vara flicka var en riskfaktor för alkoholkonsumtion, psykofarmaka- och narkotikabruk, skolk och fusk samt depression och psykosomatiska besvär. Att vara pojke var en riskfaktor för sniffning, mobbning, allvarliga brott samt våldsbrott. Att växa upp på landet ökade risken för nikotin, alkohol, sniffning, mobbning, mindre allvarlig brottslighet samt depression. Att bo i staden ökade risken för narkotika, psykofarmaka, allvarlig brottslighet samt våldsbrott. I många fall handlade det om att flickor på landet var överrepresenterade i problembeteenden. Elever med många riskfaktorer uppvisade flest problem. Resultatens betydelse för ett förebyggande arbete diskuteras i rapportens sista avsnitt. Sökord. Riskfaktorer, grundskola, förekomst av normbrott, förekomst av psykisk ohälsa 6

7 INLEDNING Ungdomsåren är den period i livet då vi konsumerar mest alkohol och narkotika och begår flest brott 1. För de flesta ungdomar leder dessa riskbeteenden inte till framtida problem; de flesta slutar begå brott och relativt få utvecklar alkohol- eller drogrelaterade problem 2. För en del grundläggs dock problemen under barndomen och/eller tonåren. Det gäller framför allt de som debuterar tidigt. En viktig uppgift är således att uppskjuta debuten så länge som möjligt. En annan är att öka kunskapen om tidiga kännetecken på de ungdomar som tidigt börjar använda alkohol och droger. I denna rapport beskrivs förekomsten av en rad normbrott bland elever i årskurs 7 och 8 samt hur dessa normbrott är relaterade till en rad riskfaktorer. Data som resultaten bygger på kommer från en longitudinell studie, SPAN-projektet, vars primära syfte är att utvärdera olika preventiva insatser inom grundskolans ram. Prevalens av alkohol- och drogmissbruk Kunskap om ungas normbrott i Sverige kommer från ett fåtal källor och avser i huvudsak elever i grundskolans årskurs 9. Vad gäller drogvanor genomför Centralförbundet för Alkohol- och Narkotikaupplysning (CAN) regelbundet riksrepresentativa inventeringar av elever i grundskolans årskurs 6 och 9. Tobak. Det finns stora folkhälsovinster med att försena ungdomars debut att börja röka tobak. Ungdomar som börjar röka vid 13 års ålder eller tidigare kommer dubbelt så ofta att fortsätta röka i vuxen ålder som de som börjar röka när de är 17 år eller äldre 3. Ungefär 80 procent av vuxna som röker i USA har börjat före de fyllde 18 år 4. Då många års rökande ökar risken för bland annat cancer 5 så innebär en tidig rökdebut en ökad risk för ohälsa. I Sverige är det bara någon enstaka procent av elever i årskurs sex som uppger att de röker eller snusar. I årskurs 9 är bilden en annan. År 2005 rökte 19 procent av pojkarna och 30 procent av flickorna 6. Andelen dagligrökare är väsentligt lägre. Det handlar om knappt fyra procent av pojkarna år 2005 och nio procent av flickorna. Efter att andelen snusare ökat under ett antal år minskar den igen och år 2005 var det 20 procent av poj- 1 Brottsförebyggande rådet (2000); Leifman (2002); von Hofer (2001). 2 Andréasson, Brandt & Allebeck (1993); Brottsförebyggande rådet (2000); Wennberg (2000). 3 Grant (1998). 4 Unger & Chen (1999). 5 t ex Chyou, Burchfiel, Yano, Sham, Rodriguez, Curb & Nomura (1997); Muscat, Stellman, Zhang, Neugut & Wynder (1997); Tong, Spitz, Fueger & Amos (1996). 6 Hvitfeldt & Rask (2005). 7

8 karna och sex procent av flickorna som snusade. Andelen dagligsnusare var år procent bland pojkarna och två procent bland flickorna. Alkohol. Alkoholkonsumtion under tonåren är ingen bra prediktor för förekomsten av alkoholrelaterade problem i vuxen ålder 7. Även om de flesta ungdomar som dricker alkohol inte får alkoholrelaterade problem så ökar en tidig alkoholdebut risker för framtida problem. Enligt amerikansk forskning ökar risken för missbruk eller beroende med varje år som debuten tidigareläggs 8. En tidig drogdebut ökar också risken för andra problembeteenden. Lipsey och Derzon (1998) har i en forskningsgenomgång visat att det i USA är åtta gånger vanligare att de som börjar dricka alkohol före 12 års ålder döms för grov kriminalitet längre fram i livet. Att en tidig alkoholdebut ökar risken för framtida problem betyder inte automatiskt att det är alkoholen i sig som orsakar problemen. Istället kan det vara andra faktorer som gör att unga både söker sig till alkohol och exempelvis börjar begå brott. Exempel på sådana möjliga bakomliggande faktorer är aggressivitet och impulsivitet. Även om en tidig alkoholdebut inte orsakar andra problem så är det en viktig markör för en ökad risk. Den stora ökningen av elever som varit berusade av alkohol tycks ske mellan 12 och 14 års ålder 9, där det för varje år är en fördubbling av antalet som varit berusade. I de riksrepresentativa undersökningarna är det sju procent av flickorna i årskurs 6 som varit berusade och nio procent av pojkarna. I årskurs 9 uppgår andelarna till 53 (flickor) respektive 47 (pojkar) procent 10. Narkotika. Amerikansk forskning visar att en tidig narkotikadebut ökar risken för framtida beroende 11. Forskning visar också att tidigt cannabisbruk är kopplat till senare kriminalitet, psykisk ohälsa och arbetslöshet 12. Tidig cannabisdebut kan också ha andra negativa konsekvenser. Det ökar exempelvis risken att ungdomar avbryter utbildningar samt att cannabis kan fungera som en inkörsport till andra narkotiska preparat 13. CAN:s resultat från årskurs 6 visar att år 2005 var det endast en procent av eleverna som uppgav att de använt narkotika. År 2005 i årskurs 9 var andelen sju procent både bland flickor och pojkar 14. Den narkotika som dominerar i tonåren är cannabis. Det gäller både i Sverige och i andra länder Andréasson m fl (1993); Wennberg (2000). 8 Grant & Dawson (1997); Grant, Stinson & Harford (2001). 9 Sundell (2003). 10 Hvitfeldt & Rask (2005). 11 Grant & Dawson (1998). 12 Fergusson, Horwood & Swain-Campbell (2002); Fergusson, Lynskey & Horwood (1996). 13 Fergusson & Horwood (1997); Kandel & Yumaguchi (1993). 14 Hvitfeldt & Rask (2005). 15 T ex Folkhälsoinstitutet och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (2000); Kingery, Alford & Coggeshall (1999). 8

9 Andra droger. År 2005 hade tre procent av pojkarna i årskurs 6 och en procent av flickorna vid minst ett tillfälle sniffat lösningsmedel eller liknande 16. I årskurs 9 var andelarna sju (pojkar) respektive åtta procent (flickor). För de flesta handlar det om en engångsföreteelse. Sömnmedel eller lugnande medel utan läkarförskrivning har ungefär tre procent av pojkar och sju procent av flickor använt. Motsvarande uppgift för elever i årskurs 6 saknas. Kriminalitet. Svenska undersökningar visar att ungdomsåren är den period i livet då människor är mest brottsbenägna 17. För de flesta ungdomar är kriminalitet en övergående fas i livet. Av svenskar födda 1960 kan åtta av tio som någon gång dömts för ett brott betecknas som engångs- eller tillfällesbrottslingar, det vill säga att de lagförts för högst tre brott mellan 15 och 37 års ålder 18. En mindre grupp (6%) kan betraktas som kroniska brottslingar, det vill säga att de lagförts för minst nio brott. Vissa brott i tonåren innebär dock högre risk för en fortsatt kriminalitet 19. När den första lagföringen rör tillgrepp av fortskaffningsmedel ( bilstöld ), rån och stöld innebär det en kraftigt ökad risk att bli kronisk brottsling. Brott med låg relativ risk för att bli kronisk brottsling är snatteri, rattfylleri samt övriga trafikbrott. En tidig brottsdebut ökar också risken för fortsatt kriminalitet 20. Brottsförebyggande rådet genomför vartannat år en riskrepresentativ inventering bland elever i årskurs 9 om brottslighet och drogbruk. Datainsamling har skett åren 1995, 1997, 1999, 2001 och Undersökningen det senaste året visar att 55 procent av eleverna hade stulit något under det senaste året, var åttonde pojke och var tjugonde flicka hade gjort ett inbrott och att 40 procent av pojkarna och 25 procent av flickorna hade förstört saker någon gång. Enligt Brottsförebyggande rådet 22 hade var tredje elev i grundskolans år 9, de undersökta åren, utsatts för stöld det senaste året, drygt var tionde hade utsatts för allvarliga hot, sex procent för grövre våld som krävt sjukvård och drygt 20 procent hade utsatts för lindrigare våld som inte krävt sjukvård. Det var vanligare att pojkar var brottsoffer än flickor. Att själv begå brott och att vara utsatt för brott hänger ofta ihop; brottsbelastade ungdomar blir således oftare brottsoffer. I Brottsförebyggande rådets studie hade två procent av dem som inte gjort något brott under den senaste tolvmånadersperioden utsatts för grövre våld medan 26 procent av dem som gjort mer än 35 brott hade utsatts för grövre våld. Att ha utsatts för brott, men även att ha bevittnat brott, ökar även risken för framtida alkohol- och drogbruk, bristande skolanpassning samt brottslighet Hvitfeldt & Rask (2005). 17 von Hofer (2001). 18 Brottsförebyggande rådet (2000). 19 Brottsförebyggande rådet (2000). 20 Lipsey och Derzon (1998); Stattin & Magnusson (1995). 21 Brottsförebyggande rådet (2005). 22 Brottsförebyggande rådet (2005). 23 T ex O Donnell Schwab-Stone & Muyeed (2002). 9

10 Bristande skolanpassning. Några exempel på bristande skolanpassning är mobbning, skolk samt fusk. Hur vanligt detta är i Sverige är dåligt utforskat. Det som är bäst studerat är förekomsten av mobbning. Med mobbning menas att någon vid upprepade tillfällen utsätts för negativa handlingar av psykisk eller fysisk karaktär, där syftet från utövarna är att utsätta någon för obehag eller skada. Olweus 24 rekommenderar att enstaka tillfällen inte ska betraktas som mobbning. Inte heller när två fysiskt eller psykiskt jämnstarka personer konfronterar varandra. Det är mer frekvent i de tidiga skolåren jämfört med de högre. I Brottsförebyggande rådets studie av elever i årskurs 9 (2005) uppgav tio procent av pojkarna att de ibland eller ofta blivit mobbade (utan angivande av tidsperiod eller definition av mobbning). Andelen var i stort sett lika de undersökta åren. Bland flickorna rör det sig kring tolv procent som uppger att de mobbats ibland eller ofta. Andelen pojkar som ofta utsattes var drygt två procent och av flickorna mellan tre och fyra procent. Andelen elever i årskurs 9 som mobbade andra var 13 procent bland pojkarna och två procent bland flickorna. I Skolverkets (2002) undersökning av bland annat elever i årskurs 8 uppgav tre procent att de regelbundet var mobbade och två procent tillstod att de mobbade andra. Elever som mobbas är ofta mindre glada och mer ångestfyllda, de har sämre självförtroende och visar oftare psykosomatiska symtom som exempelvis mag- och huvudvärk. På längre sikt blir utsatta elever oftare deprimerade. De mobbande eleverna är också en riskgrupp, främst i form av mer antisociala beteenden, till exempel kriminalitet 25. Olweus (1994) har funnit att risken att dömas för brott vid 24 års ålder var nästan fyra gånger högre för mobbare än de som inte mobbat andra. Skolk är en allvarlig riskfaktor för drogkonsumtion, kriminalitet och skolmisslyckande 26. CAN:s riksrepresentativa studier av elever i årskurs 9 visar att det var tre gånger vanligare att elever som använt narkotika skolkade minst ett par gånger i månaden jämfört med de som aldrig använt narkotika 27. Situationen är likartad för relationen mellan skolk och alkoholkonsumtion liksom för elever i årskurs 6. Två svenska undersökningar visar att skolk är relativt vanligt bland elever i grundskolans år 9. I CAN:s årliga drogvaneinventeringar får eleverna även ange om de skolkat. Omfattningen, om det handlar om enstaka timmar eller hela dagar, specificeras dock inte. Resultaten omfattar perioden 1984 till År 2005 hade 49 procent av eleverna skolkat någon gång, varav 16 (pojkar) respektive 18 (flickor) procent minst en gång i månaden. Förekomsten av skolk undersöktes även av Brottsförebyggande rådet 29. Vid varje tillfälle hade ungefär 40 procent av eleverna skolkat. Förekomst av fusk i svenska skolor är ett område som få har studerat. Resultat från 2004 års Stockholmsenkät den inventering som görs med ungefär elever i grundskolans årskurs 9 och gymnasiets år 2 visar att ungefär 40 procent av eleverna i 24 Dan Olweus, personlig kommunikation 7 november Olweus (1994); Cassel, El-Khouri & Sundell (2005). 26 Hvitfeldt & Rask (2005); Sundell, El-Khouri & Månsson (2005). 27 Hvitfeldt & Rask (2005). 28 Hvitfeldt & Rask (2005). 29 Brottsförebyggande rådet (2005); Ring (1999). 10

11 grundskolans årskurs 9 och en tredjedel i gymnasiets år 2 fuskat på prov eller läxförhör under det senaste läsåret 30. Psykisk ohälsa. Skillnaden mellan psykisk hälsa och ohälsa är inte självklar och förändras och omformas i takt med vetenskapliga upptäckter och förändrade attityder i samhället. Socialstyrelsen har tagit fram ett förslag på hur återkommande nationella undersökningar om barns och ungdomars psykiska hälsa kan mätas. Förslaget nämner psykosomatiska besvär, introverta (t ex ängslan, nedstämdhet och tillbakadragenhet) respektive extroverta psykiska problem (t ex dålig självkontroll, aggressivitet samt normbrytande beteende) 31. I Sverige finns inte någon löpande inventering av ungdomars psykiska hälsa. I en studie av svenska ungdomar mellan 12 och 16 år fann man att 16 procent av pojkarna och 30 procent av flickorna kände sig deprimerade minst en gång i veckan 32. När det gäller psykosomatiska besvär är huvudvärk vanligast 33. Av svenska barn och ungdomar i skolåldern uppger mellan sju och 22 procent att de har huvudvärk en gång i veckan eller oftare och en till två procent uppger att de har daglig huvudvärk 34. En annan svensk studie visar att bland skolungdomar med återkommande huvudvärk kan 20 procent av pojkarna och 40 procent av flickorna ha kvar besvären under två år. Statistiska centralbyrån har under åren 2002 och 2003 genomfört så kallade levnadsförhållandeundersökningar bland barn i åldrarna 10 till 18 år. Undersökningarna är intervjubaserade och gjorda på drygt två tusen slumpvis utvalda barn och ungdomar. Fem frågor behandlade psykosomatiska besvär. Andelen som svarade att de haft huvudvärk mer än en dag i veckan bland 13- till 15-åringar var 26 (pojkar) respektive 38 (flickor) procent. Av 13- till 15-åringar hade 15 (pojkarna) respektive 22 procent (flickorna) ont i magen en gång i veckan eller oftare. Upplevelse av stress förekom hos 38 (pojkar) respektive 53 (flickor) procent. Slutligen rapporterar 29 procent av pojkarna och 32 procent av flickorna mellan 13 och 15 år att de sov dåligt. Det finns således könsskillnader. 35. Överlappning av olika riskbeteenden. Ett stort antal vetenskapliga studier visar att riskbeteenden som drogkonsumtion, kriminalitet och bristande skolanpassning samvarierar, både vid samma tillfälle 36 och över tid 37. Exempelvis är det ofta samma individer 30 El-Khouri & Sundell (2005). 31 Socialstyrelsen (2005) 32 Cederblad (1996) 33 Ashkenazi & Silberstein (2004) 34 Brattberg & Wickman (1991) 35 Statistiska centralbyrån (2005) 36 Brottsförebyggande rådet (2005); Huizinga & Jakob-Chien (1998); Olweus (1994); Sutherland & Shephard (2001). 37 Andersson, Mahoney, Wennberg, Kühlhorn & Magnusson (1999); Bardone, Moffitt, Caspi, Dickson & Silva (1996); Derzon & Lipsey (1999a, 1999b); Huizinga & Jakob-Chien (1998); af Klinteberg, Andersson, Magnusson & Stattin (1993); Lagerberg, Mellbin, Sundelin & Vuille (1994); Lipsey & Derzon 11

12 som tidigt börjar skolka, snatta och begå andra kriminella handlingar som också är bland de första att börja experimentera med alkohol och droger. Ett annat exempel är att elever som mobbar andra ofta är kriminellt belastade 38. Det tycks också finnas ett visst samband mellan psykisk ohälsa och skolk för både flickor och pojkar; ju mer skolk desto mer psykisk ohälsa 39. Resultaten baseras på ungefär femtusen elever i grundskolans årskurs 9 och femtusen i gymnasiets rå 2. För övriga normbrott var sambanden betydligt svagare. Även om olika riskbeteenden förekommer tillsammans betyder det inte att ett riskbeteende påverkar förekomsten av ett annat; båda kan ha orsakats av en tredje faktor. Oberoende av det uppträder vissa riskbeteenden i allmänhet före andra, vilket gör dem till riskfaktorer för de senare riskbeteendena. Många ungdomar börjar exempelvis med att använda tobak, därefter alkohol (eller tvärtom, först alkohol och sedan tobak) för att först därefter gå över till att använda olagliga droger som narkotika 40. Loeber och Hay (1994) har formulerat en teori om hur pojkar utvecklar en kriminell livsstil. I den ingår även andra riskbeteenden än brottslighet. De menar att det finns tre utvecklingsvägar till en mer allvarlig brottslighet. Den första (auktoritets-konflikt-vägen) inleds före 12 års ålder. Dess första tecken är olydnad och trots, något som kan leda vidare till uttalat ifrågasättande av auktoriteter och som bland annat visar sig i form av skolk, rymning hemifrån och att stanna ute länge på kvällen. Den andra utvecklingsvägen (den koverta) inleds senare och kännetecknas av att barnet börjar med mindre allvarliga brott som snatteri och vanemässigt ljugande. Det kan leda vidare till olika former av skadegörelse, som i sin tur kan leda fram till allvarligare kriminalitet som inbrott, allvarliga stölder, bedrägeri och liknande. Den tredje vägen (den overta) inleds också senare än den som kännetecknas av ett ifrågasättande av auktoriteter. Dess första tecken är mildare former av aggressivitet (t ex mobbning), som senare övergår i slagsmål och som kan sluta i allvarliga våldsbrott som våldtäkt och misshandel. Risk- och skyddsfaktorer 41 Det finns en rad faktorer som ökar respektive minskar risken för drogbruk, så kallade risk- och skyddsfaktorer (se fig. 1). Riskfaktorer ökar sannolikheten att ett riskbeteende ska förekomma. Skyddsfaktorer modererar effekten av riskfaktorerna. Risk- och skyddsfaktorer påverkar sannolikheten för riskbeteenden, de garanterar inte en minskning eller ökning av riskbeteenden. I huvudsak är det samma risk- och skyddsfaktorer (1998); Olweus (1994); Pedersen, Mastekaasa & Wichstrom (2001); Stattin & Magnusson (1996); Werner & Smith (1992). 38 Olweus (1991); Farrington (1993); Cassell m fl (2005). 39 Ekstrand (2006). 40 Kandel & Yamaguchi (1993); Pedersen m fl (2001); Spoth, Lopez Reyes, Redmond & Shin (1999); Willner (2001). 41 För en mer detaljerad beskrivning av risk- och skyddsfaktorer, se El-Khouri, Sundell & Strandberg (2005) och Ekstrand (2006). 12

13 som identifierats för drogbruk, kriminalitet, våld och bristande skolanpassning 42. Enstaka riskfaktorer innebär sällan någon påtagligt ökad risk. Det gör däremot flera parallella riskfaktorer 43. Risk- och skyddsfaktorer kan kopplas till individen, familjen, kamrater, skolan, närsamhället samt ytterst till staten. Dessa nivåer är relaterade till varandra. I takt med att en individ utvecklas, påverkas också hans eller hennes samspel med föräldrar, kamrater, skola, närmiljö och samhälle. En ökad kunskap om risk- och skyddsfaktorer är en viktig anledning till att effektiva preventionsprogram har utvecklats 44. Figur 1. Sammankopplade påverkansfaktorer (Brounstein, Zweig & Gardner, 2001) Risk- och skyddsfaktorer i familjen Bristande skolanpassning Risk- och skyddsfaktorer i kamratgruppen Kriminalitet Risk- och skyddsfaktorer i skolan Individuella riskoch skyddsfaktorer Drogbruk Risk- och skyddsfaktorer i närmiljön Tonårsgraviditet Risk- och skyddsfaktorer i nationen Psykisk ohälsa Även om olika forskare fokuserat på olika riskfaktorer finns det några som så gott som alltid framhålls som viktiga. Så länge barn bor kvar hemma utgör familjen den förmodligen viktigaste risk- eller skyddsfaktorn. En god föräldraroll innebär grovt sett två saker, dels förmågan att reglera barns handlingsutrymme (inkl att förmedla tydliga förväntningar på barnens beteenden), dels att ha roligt och umgås tillsammans med barnen (så att den unges motivation att efterleva föräldrarnas förväntningar ökar). Sålunda är föräldrars bristande tillsyn och intresse för barnen allvarliga riskfaktorer. Dessutom utgör allvarliga konflikter mellan föräldrar eller mellan barn och föräldrar riskfaktorer, 42 Jfr Brounstein, Zweig & Gardner (2001); Center for substance abuse Prevention (2000); Carlen, Gleeson & Wardhaugh (1992); Derzon och Lipsey (1999a; 1999c); Hawkins, Catalano & Miller (1992); Hawkins, Herrenkohl, Farrington, Brewer, Catalano & Harachi (1998); Lipsey & Derzon (1998); Olweus (1994); Yoshikawa (1994). 43 T ex Andréasson, Brandt, Romelsjö & Allebäck (1992); Andréasson m fl (1993); Bond, Toumbourou, Thomas, Catalano & Patton (2005); El-Khouri m fl (2005); Gerard & Buehler (2004); Griffin, Botvin, Epstein, Doyle & Diaz (2000); Herrenkohl, Maguin, Hill, Hawkins, Abbot & Catalano (2000). Stattin & Magnusson (1996); Stattin, Romelsjö & Stenbacka (1997); Soldz & Ciu (2001). 44 Schinke, Brounstein & Gardner (2002). 13

14 liksom föräldrar som är positiva till normbrytande beteenden, som förgriper sig sexuellt och fysiskt på sina barn samt som har allvarliga ekonomiska problem. Riskfaktorer i kamratgruppen handlar i huvudsak om att ha antisociala vänner, till exempel kamrater som använder droger och är kriminella. Riskfaktorer i skolan är ett dåligt skolklimat, bristande intresse för skolan, dåliga betyg och skolk. Förmodligen handlar det om en slags kausal kedja där ett dåligt skolklimat minskar elevers intresse för skolan och så vidare. Olika riskfaktorer i närmiljön (t ex bostadsområdet) kan också beskrivas som en kausal kedja. I områden som kännetecknas av bristande ekonomiska resurser åtgärdas kanske inte småbrott som klotter, cykelstölder och vandalism. Frånvaron av vuxnas reaktion på dessa brott signalerar till unga att dessa normbrott är tillåtna. Därmed ökar också risken för andra typer av brott. Vandalism och kriminalitet ökar risken för att många familjer kommer att flytta till andra bostadsområden. En ökad boendeomsättning medför att färre vuxna som bor i området känner barnen, vilket gör dem mindre benägna att ingripa vid normbrott. De unga kan alltså begå brott med minskad risk att åka fast. Om området får tillräckligt dålig status kommer troligen andelen invandrare att öka eftersom de i mindre utsträckning kan välja bostadsområde, vilket försvårar kommunikationen över kulturgränser på grund av språkproblem. Vid det här laget har det dessutom troligen uppstått starka normer bland vissa ungdomsgrupper, normer som är positiva till drogkonsumtion och kriminalitet, vilket både ökar tillgången på droger i området och fortsatt kriminalitet. Riskfaktorer på en nationell nivå är exempelvis lagar och normer som bidrar till alkohol- och drogkonsumtion och att lagbrott inte åtgärdas. Exempel på det första är dels att priset på droger är lågt, dels att tillgängligheten är god. Bättre tillsyn, ökat pris och höjd inköpsålder för exempelvis alkohol är sålunda skyddsfaktorer. Det finns också riskfaktorer som direkt kan knytas till individen. Pojkar utgör en riskgrupp i förhållande till flickor. Det är en ökad risk för pojkar jämfört med flickor att debutera tidigt med normbrott, att vara bråkig och aggressiv och att vara sensation seeking söka sig till utmaningar utöver det vanliga. Speciellt bråkighet och aggressivitet har visat sig på lång sikt vara en allvarlig riskfaktor. Alkoholkommitténs och Mobilisering mot narkotikas preventionsprojekt Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika har parallellt under 2003 initierat försöksverksamheter med grundskolor för att förebygga alkohol och narkotikamissbruk. Utvecklingsarbetet bygger på de fyra hörnstenar som Statens folkhälsoinstitut och Myndigheten för skolutveckling har identifierat som väsentliga: Samverkan med föräldrar 14

15 Utveckling av strukturerade fritidsaktiviteter Utveckling av social- och emotionell kompetens Utveckling av elevhälsan Alkoholkommittén har gett fyra skolor 45 på Gotland samt i Jämtland och Småland möjlighet att utveckla effektiva förebyggande insatser. Dessa så kallade modellskolor får ekonomiskt stöd för att skjuta upp alkoholdebuten och minska berusningsdrickandet bland ungdomar. Verksamheten skall utvecklas under tre år och verksamheten ska noga följas för att erfarenheterna senare ska kunna spridas till andra skolor. Mobilisering mot narkotika har prioriterat utvecklingsarbetet till storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö. Bakgrunden är att drogtrender ofta startar i storstadsområden för att sedan spridas till ungdomar i andra delar av landet. I storstadsområdena finns också de flesta missbrukarna och tillgången på narkotika är relativt god. Mot den bakgrunden genomför Mobilisering mot narkotika i samarbete med Stockholm, Göteborg och Malmö en omfattande insats mot narkotika i dessa tre städer. En del i arbetet är att utveckla det förebyggande arbetet inom skolans ramar i form av pilotskolor. Målsättningen är bland annat att minska antalet elever som provar eller använder narkotika, öka antalet elever med en negativ inställning till narkotika och andra droger, stärka relationen mellan barn, ungdomar, föräldrar och andra vuxna i elevernas närmiljö, förbättra skolklimatet och öka lärandet samt vidareutveckla värderingsövningar om narkotika. För både modell- och pilotskolorna gäller att skolorna själva ansvarar för implementeringen av de preventiva insatserna. Skolorna får dessutom själva besluta om vilka insatserna ska vara så länge de faller under de fyra hörnstenarna (se ovan). Syfte I denna rapport undersöks följande frågor: 1. förekomsten av normbrott och psykisk ohälsa under årskurs 7 och 8 2. vilka enskilda riskfaktorer under högstadiet som föregår normbrott och psykisk ohälsa 3. hur mängden riskfaktorer är relaterat till normbrott och psykisk ohälsa 45 Två av skolorna ligger nära varandra och är mycket små och betraktas fortsättningsvis som en. 15

16 METOD Design Resultaten i denna rapport baseras på data från en pågående longitudinell studie av förebyggande arbete mot alkohol och narkotika i grundskolan: Skolors Preventiva arbete mot Alkohol och Narkotika (SPAN). Totalt ingår 11 grundskolor från Göteborg, Malmö, Stockholm (storstad), Gotland, Jämtland och Småland (landsbygd) som fått stöd av Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika för att utveckla och förstärka det drogpreventiva arbetet. Skolorna har fått ansöka om deltagande i verksamheten. Dessa försöksskolor har matchats till 10 grundskolor (två av försöksskolorna i landsorten var små och har matchats till en jämförelseskola) utifrån likhet i sociodemografiska faktorer för det bostadsområde som skolan låg i 46.. Samtliga grundskolor är kommunala. Utvärderingen utgår från de elever som började årskurs 7 hösten 2004 i dessa 21 grundskolor. Datainsamlingen omfattar elever, föräldrar och skolpersonal (figur 2). Eleverna får besvara i stort sett samma enkät i början av höstterminen i årskurs 7 (oktober), i slutet av årskurs 7, 8 och 9 (maj). Föräldrarna får besvara en postenkät under vårterminen i årskurs 7, 8 och 9 (februari). Skolpersonalen har besvarat sina enkäter (årskurs 7, 8 och 9) i maj. Undersökningsgrupp Sammanlagt började elever årskurs 7 höstterminen 2004 i de 21 grundskolorna Av dessa elever gick 13 i särskoleklasser eller i klasser för elever med språksvårigheter. Dessa elever uteslöts ur studien eftersom datainsamlingsinstrumentet (enkäten) bedömdes som för svår. Övriga elevers föräldrar tillsändes en skriftlig förfrågan om deras barn fick medverka i studien. Ett positivt svar erhölls från (68%). Av övriga föräldrar avböjde 114 (5%) medverkan och från övriga 576 (27%) erhölls inget svar. Studiens undersökningsgrupp utgörs således av av elever (68%). Totalt berördes 86 skolklasser. Svarsfrekvensen varierar mellan 38 och 96 procent i de 21 grundskolorna. Svarsfrekvensen var högre för landsbygdsskolorna (73%) än stadsskolorna (65%) 47 men ungefär lika stor för försöks- (69%) och jämförelseskolorna (67%) Föräldrarna i ytterligare två stockholmsgrundskolor tillsändes förfrågan om medverkan men uteslöts ur studien eftersom endast 30 procent besvarade förfrågan, varav ungefär hälften avböjde medverkan. I båda skolorna dominerade elever med utländsk härkomst. 47 χ 2 (1) = 12,30, p < χ 2 (1) = 1,49, p >.05 16

17 Årskurs 7 Årskurs 8 Årskurs 9 Enkät 1 elever Enkät 1 föräldrar Enkät 2 elever Enkät 2 föräldrar Enkät 3 elever Enkät 3 föräldrar Enkät 4 elever Enkät 1 lärare Enkät 2 lärare Enkät 3 lärare Figur 2. Datainsamling i SPAN-projektet 17

18 Mellan årskurs 7 och 8 har ett visst bortfall (n = 71) skett till följd av att elever bytt skola. När dessa räknas bort återstår elever, varav 643 är flickor och 722 pojkar. Av eleverna kom från skolor i storstäderna och 363 från landsortsskolor. Det var något fler som gick i kontrollskolor (n = 700) än försöksskolorna (n = 665). Av de eleverna var det 90 procent som besvarade enkäten på höstterminen. Andelen sjönk sedan för varje mättillfälle. Av elevernas föräldrar var det omkring 80 procent som besvarade en enkät för årskurs 7 respektive 8. Svarsfrekvensen från lärare var lägre, 58 respektive 64 procent respektive år. Tabell 1. Undersökningsgrupp Antal % av samtliga Elever som besvarade enkäten hösttermin Elever som besvarade enkäten vårtermin Elever som besvarade enkäten vårtermin Föräldrar som besvarade enkäten vårterminen Föräldrar som besvarade enkäten vårterminen Lärare som besvarade enkäten vårterminen Lärare som besvarade enkäten vårterminen Ett visst internt bortfall förekommer i svar av enskilda frågor, till exempel att en elev inte besvarat samtliga frågor om psykisk ohälsa. Dessa värden har uppskattats (s k imputering) med hjälp av proceduren MI i statistikprogrammet SAS (2004) version Det antogs att bortfallet av enskilda frågesvar var slumpmässigt, något som är rimligt när många variabler ingår i beräkningen av bortfall 49. I enlighet med Rubins (1996) rekommendationer att ta med så många variabler som möjligt gjordes beräkningarna per instrument. Endast de variabler som korrelerade med variabeln bortfall användes dock i de slutgiltiga beräkningarna 50 som genomfördes i två steg och med samma dataset av kovariater. Först sorterades data i ett monotont ordnat bortfallsmönster. Det gjordes med hjälp av en metod kallad Markov Chain Monte Carlo (MCMC). Fördelen med MCMCmetoden är att den skapar trovärdiga estimat även när datamängden inte är multivariat normalfördelad 51. En så kallad EM algoritm användes för att skapa ett startvärde för MCMC-beräkningen 52. Därefter beräknades det återstående bortfallet med hjälp av en av Rubin rekommenderad regressionsmetod Schafer (1997), s 27-28; van Buuren, Boshuizen & Knook (1999) s Schafer (1997) s 143; van Buuren, Boshuizen & Knook (1999) s Schafer (1997) s Se även MI proceduren i SAS (2004). 52 Schafer (1997) s Rubin (1987) s

19 Procedur Enkäterna till eleverna har distribuerats till respektive skola som vidareförmedlat dem till eleverna. Kommunala drogsamordnare var ansvariga för datainsamlingen. Datainsamlingen inleddes med att datainsamlaren gav en muntlig information utifrån ett formulär som samtliga datainsamlare använde sig av. I denna betonade datainsamlaren att lärare eller föräldrar inte skulle kunna ta del av elevernas svar, trots att barnens namn fanns på enkäten. Datainsamlarens information upprepades vid behov, varefter enkäten delades ut. Eleverna hade 40 minuter till att besvara enkäten, de var placerade så att samtal och tjuvtittande försvårades. Datainsamlaren betonade att frågor om hur man besvarade enkäten skulle ställas till datainsamlaren och inte till andra elever. Besvarandet av enkäter utfördes helt enskilt. Efter att enkäten besvarats lades den i ett kuvert som klistrades igen och lämnades till datainsamlaren för vidare befordran till FoU-enheten i Stockholm. Mätinstrument Elevenkäten omfattar cirka 200 frågor som berör ett brett urval av problembeteenden samt riskfaktorer som är relaterade till olika områden av ungdomarnas liv. Elevernas enkät innehåller således frågor om droger (tobak, alkohol, lösningsmedel, narkotika och lugnande medel), kriminalitet, skolanpassning, psykisk ohälsa, social bakgrund, närmiljö, kamratrelationer, sociala beteenden, fritidsaktiviteter, skolklimat samt relationer till föräldrar. Enkätfrågorna har till övervägande del utprovats och använts i tidigare studier Problembeteenden. Totalt undersöktes tio problemområden. Antalet frågor som respektive problembeteende mättes med redovisas i tabell 2, liksom i förekommande fall dessa frågors samvariation mätt i form av Cronbachs alpha-coefficient. Tobak och snus. Eleven fick svara på frågan i vilken utsträckning hon/han använde tobak (svarsalternativen nej aldrig rökt, bara provat hur det smakar, har rökt men slutat, röker ibland samt röker varje dag) respektive snusar (motsvarande svarsalternativ). De två frågorna kombinerades till en skala (svarsalternativen: har inte använt tobak/snus eller endast provat hur det smakar, använder tobak/snus ibland, använder tobak/snus dagligen). Dessutom fick eleverna ange hur gamla de var när de första gången rökt respektive snusat. Alkohol. Eleverna besvarade frågor om de någonsin varit berusade, hur gammal de var första gången, hur många gånger totalt (svarsalternativen aldrig berusad, en gång, 2-4 gånger, 5-10 gånger, gånger, mer än 20 gånger) och hur många gånger under den senaste 4-veckorsperioden. Dessutom fick eleverna ange vilka i deras omgivning som använde alkohol, hur de får tag i alkohol och om de blir bjudna på alkohol av föräldrar- 19

20 na med svarsalternativen aldrig, smaka ur föräldrars glas, serveras ur eget glas ibland samt serveras ur eget glas ofta. Sniffning. Fyra frågor handlade om lösningsmedel: om eleven sniffat någon gång, hur gammal han/hon var första gången, hur många gånger totalt (samma svarsalternativ som ovan) samt hur många gånger under den senaste 4-veckorsperioden. Narkotika. Frågorna om narkotika handlade om eleven haft lust att prova narkotika, om de använt narkotika, hur gammal de var första gången, hur många gånger de använt hasch/marijuana respektive annan narkotika (samma svarsalternativ som ovan) samt hur många gånger de använt hasch/marijuana respektive annan narkotika under den senaste 4-veckorsperioden. Sömnmedel och lugnande medel. Eleverna fick besvara två frågor om de använt sömnmedel och lugnande medel utan läkares ordination, dels någonsin dels totalt antal gånger (samma svarsalternativ som ovan). Kriminalitet. Ungdomars kriminalitet undersöktes med samma typ av frågor som Ring (1999) använt i sin forskning om grundskoleelevers kriminalitet. Eleverna fick besvara frågor om de begått något av sammanlagt 18 brottstyper under de senaste 12 månaderna (svarsalternativen: ingen gång, 1 2, 3 5, 6 10 respektive mer än 10 gånger). De 18 brottstyperna delades konceptuellt in tre grupper: brott med lägre straffvärde (t ex snattat, klottrat, målat graffiti), brott med högre straffvärde (t ex stulit bil eller motorcykel, gjort inbrott, sålt narkotika) samt våldsbrott (tvingat till sig pengar eller mobiltelefon, misshandel och våldtäkt). För var och en av de tre grupperna summerades det sammanlagda antalet brott till ett index på kriminalitet. I denna summering används det lägsta värdet i respektive svarsalternativ. En elev som exempelvis uppger att han eller hon stulit cykel eller moped 1 2 gånger och köpt något som var stulet 3 5 gånger får således summan 1+3 = 4 brott. Det handlar således om en minimiskattning. Skolk och fusk på läxförhör eller prov. Eleverna fick besvara en fråga om hon/han skolkat en hel dag från skolan under det aktuella läsåret och en fråga om fusk på läxförhör eller prov (svarsalternativen; nej, en gång, två till tre gånger, fyra till tio gånger, mer än tio gånger). För det första datainsamlingstillfället avsåg frågorna vårterminen i årskurs 6 eftersom eleven vid det tillfället endast gått i årskurs 7 två månader. Mobbning och trakasserier. Eleverna fick besvara två frågor om mobbning eller trakasserier av andra elever under läsåret, dels hur mobbningen gått till (svarsalternativen: hånat, frusit ut, slagit, spritt lögner, tagit pengar), dels hur ofta det skett (svarsalternativen; aldrig, enstaka gång, två till tre gånger i månaden, ungefär en gång i veckan, flera gånger i veckan). Depressiva symtom. Depressiva symtom mättes med en Svensk översättning av Center for Epidemiological Studies Depression Children (CES-DC). Detta test består av 20 20

21 frågor om hur eleverna känt sig den senaste veckan; till exempel om eleverna oroat sig för sådant som de inte brukar oroa sig för, om de tyckt att de är lika bra som alla andra, om de känt sig nere och olyckliga, om de känt sig ensamma och utan vänner, om de har haft det bra, samt om de har haft svårt att komma igång med det de ska göra. Olsson och von Knorring (1997) har utvärderat den svenska versionen. CES-DC hade en specificitet av cirka 70 procent och sensitiviteten uppskattades till 50 procent. Resultaten är baserade på en gräns på 30. I denna studie definieras skattningar över 30 på CES-DC som hög grad av depressiva symtom. Psykosomatiska besvär. Psykosomatiska besvär mättes med sex frågor om frekvens av huvudvärk, magbesvär samt aptit- och sömnstörningar på en femgradigskala (sällan, enstaka gång, ibland, ganska ofta, väldigt ofta). Dessa sex frågor har använts i tidigare forskning för att mäta psykosomatiska besvär hos skolungdomar i IDA-projektet (Wångby, Magnusson & Stattin, 2002). Skattningar som ger ett medelvärde på 3,5 eller över på dessa frågor definieras i denna studie som hög grad av psykosomatiska besvär. Denna gräns är godtycklig och endast skapad för att analysera könsskillnader och förändring mellan mättillfällena. Riskfaktorer. Totalt undersöktes 16 riskfaktorer. Antalet frågor som respektive riskfaktor mättes med redovisas i tabell 2, liksom i förekommande fall dessa frågors samvariation mätt i form av Cronbachs alpha-coefficient. Resultaten baseras i samtliga fall på enkätsvar på hösten i årskurs 7, förutom för skolklimat som undersökts på vårterminen i årskurs 7 eftersom det antogs att eleverna inte skulle ha hunnit bilda sig någon uppfattning om det före det hunnit gå en viss tid. Utländsk härkomst. Eleverna fick ange vilket språk de talade i hemmet. De som enbart talade ett annat språk än svenska kategoriserades i en grupp och övriga i den andra. Pengar till fritid och nöjen. Eleverna fick ange hur mycket pengar de hade till fritid och nöjen per månad (0-249 kr, , , , , , eller mer). Serverad alkohol i hemmet. En fråga handlade om eleven blir bjuden på alkohol av föräldrarna. Svarsalternativen var aldrig, får smaka ur föräldrars glas respektive serveras ur eget glas. Anknytning till föräldrar. Fyra frågor rörde elevens anknytning till föräldrarna (t ex Berättar du för dina föräldrar om något har hänt även om du skäms eller känner dig generad över det?). För varje fråga fanns fem svarsalternativ (alltid, för det mesta, ibland, sällan, aldrig). Frågorna har hämtats från en pågående longitudinell studie ( 10 till 18 ) som leds av Håkan Stattin. 21

22 Tabell 2. Undersökta problembeteenden samt riskfaktorer Variabler Antal frågor Cronbachs α Problembeteenden i årskurs 8 Riskfaktorer i årskurs 7 Medelvärde Standardavvikelse Dagligbruk av tobak/snusning (%) 2 11 Varit berusad (%) 1 31 Använt lösningsmedel (%) 1 3 Använt narkotika (%) 1 3 Använt lugnande medicin (%) 1 4 Antal skolktillfällen 1 1,25 0,74 Antal fusktillfällen på prov och förhör 1 1,35 0,80 Antal mobbningstillfällen 1 1,20 0,61 Brott med lågt straffvärde ,40 8,40 Brott med högt straffvärde ,97 5,95 Våldsbrott ,29 2,38 Depressiva symtom ,68 11,18 Psykosomatiska symtom ,39 0,84 Utländsk härkomst (%) 1 14 Fickpengar 1 2,3 1,45 Serverad alkohol i hemmet (%) 1 42 Anknytning till föräldrar ,22 0,72 Familjeklimat ,02 0,55 Problem i bostadsområdet ,23 0,58 Informell social kontroll ,93 0,8 Aggressiv ,96 0,66 Låg känsla av kontroll ,94 0,45 Intresserad av narkotika 1 1,08 0,33 Skolklimat ,66 0,50 Anknytning till skolan ,76 0,87 Vistelse på fritidsgård 1 0,48 1,12 Antisociala normer ,76 0,33 Antisociala kamrater ,42 0,46 Familjeklimat. Ungdomarna fick beskriva olika aspekter av relationen mellan dem och föräldrarna med hjälp av 14 frågor om kommunikation i familjen (t ex Känner dina föräldrar till vad du gör på din fritid?), kontroll (t ex Om du går ut en lördagskväll, måste du då tala om för dina föräldrar vart du ska gå och vem du ska träffa?) samt beslutsfattande (t ex Frågar dina föräldrar dig till råds när de ska fatta beslut om något som rör familjen?). För varje fråga fanns fem svarsalternativ (alltid, för det mesta, ibland, sällan, aldrig). Även dessa frågor har hämtats från den pågående studien som leds av Håkan Stattin. 22

23 Problembelastad bostadsmiljö. Ungdomarna fick besvara fem frågor om förekomst av sociala problem i bostadsområde (t ex Klotter och graffiti är vanligt i bostadsområdet). För varje fråga fanns fyra svarsalternativ (stämmer mycket dåligt, stämmer ganska dåligt, stämmer ganska bra, stämmer mycket bra) Bristande informell social kontroll. Ungdomarna besvarade åtta frågor om bostadsområdes informella sociala kontroll (t ex Om jag blev rånad på en allmän plats i bostadsområdet skulle vuxna ingripa). Samma svarsalternativ fanns som för problem i bostadsmiljön. Aggressivitet. Ungdomen fick svara på två frågor om aggressivitet (Jag hamnar lätt i häftiga ordväxlingar, resp Jag blir väldigt lätt arg). För båda frågorna fanns fyra svarsalternativ (stämmer mycket dåligt, stämmer ganska dåligt, stämmer ganska bra, stämmer mycket bra). Låg känsla av kontroll. Eleverna fick besvara nio påståenden om deras relation till skolans arbetsuppgifter (t ex jag tycker att det jag gör är meningsfullt; jag blir ofta orättvist behandlad av lärare). Fyra svarsalternativ fanns (stämmer mycket dåligt, stämmer ganska dåligt, stämmer ganska bra, stämmer mycket bra). Intresserad av narkotika. En fråga handlade om eleven någon gång haft lust att prova narkotika. Svarsalternativen var Nej, Tveksam samt ja. Kamratrelationer. Ungdomarna fick besvara tio frågor om kamratrelationer från Social competence with peers questionnaire (SCPQ) 54 som beskriver den unges sociala kompetens med kamrater (t ex Andra ungdomar bjuder hem mig till sig). Svarsalternativen var stämmer inte, stämmer lite, stämmer ganska bra, stämmer mycket bra. Anknytning till skolan. Fem frågor berör elevens anknytning till skolan (t ex jag bryr mig om vad lärarna säger, jag ser fram emot att gå till lektionerna). Fyra svarsalternativen fanns (stämmer mycket dåligt, stämmer ganska dåligt, stämmer ganska bra, stämmer mycket bra). Skolklimat. Totalt 24 frågor behandlade skolklimatet. Frågorna rörde lärares förväntningar på eleverna (t ex mina lärare förväntar sig att vi i klassen ska gör vårt allra bästa på lektionerna), tydliga normer (Jag vet vilka ordningsregler som gäller i den här skolan), positiv uppmärksamhet från lärare (Lärarna berömmer elever som gör något bra i skolan), god undervisning (Om man inte förstår får man direkt hjälp av läraren), gott ledningsarbete (Vår rektor verkar intresserad av att det är ordning och reda i skolan), aktivering av elever (Vi elever får vara med och bestämma över saker som är viktiga för oss), bra samarbete mellan lärare (Lärarna är bra på att samarbeta med varandra) samt mellan skolan och föräldrarna (Lärarna berättar för mina föräldrar om hur det går för 54 Spence (1995). 23

24 mig i skolan). För varje fråga fanns fyra svarsalternativen (stämmer mycket dåligt, stämmer ganska dåligt, stämmer ganska bra, stämmer mycket bra). Vistelse på fritidsgård. En fråga handlade om hur många kvällar i veckan som den unge vistades på fritidsgård. Antisociala kamrater. Ungdomarnas kamrater beskrivs genom den unges självrapportering av andelen vänner som är involverade i åtta typer av normbrott (t ex använder regelbundet alkohol, använder narkotika, slåss). Svarsalternativen var Ingen, Någon enstaka, En del samt De flesta. Antisociala normer. Tio frågor handlade om attityder till normbrott (t ex Människor tycker olika om att folk gör vissa saker. Vad anser du om att folk stjäl?). Svarsalternativen var Tycker det är OK, Neutral/vet ej samt Ogillar det. 24

25 RESULTAT Resultatpresentationen inleds med förekomsten av normbrott och psykisk ohälsa för flickor respektive pojkar i städerna och på landsbygden. Därefter redovisas resultat hur normbrotten och måtten på psykisk ohälsa samvarierar vid ett och samma tillfälle. Därnäst presenteras vilka riskfaktorer vid höstterminen i årskurs 7 som förklarar förekomsten av normbrott och psykisk ohälsa i maj i årskurs 8. Avslutningsvis redovisas hur antalet riskfaktorer på höstterminen i årskurs 7 är relaterat till normbrotten och den psykiska ohälsan i maj i årskurs 8. Förekomst av normbrott och psykisk ohälsa Droger. Vid terminsstarten i årskurs 7 var det fyra procent genomsnitt som rökte eller snusade dagligen, på vårterminen samma läsår knappt sju procent och på vårterminen i årskurs 8 tolv procent (figur 3). Skillnaden mellan de fyra grupperna av elever var inte statistiskt säkerställd för de två första tillfällena men tenderade 55 att vara det på våren i årskurs 8 med färre dagligrökare/-snusare bland pojkarna i städerna % 20 Figur 3. Andel elever som röker/snusar dagligen (kumulativ %) Pojkar stad Pojkar land Flickor stad Flickor land höst 7 vår 8 vår Andelen som varit berusade på alkohol var 10 procent vid terminsstarten i årskurs 7, 17 procent på våren samma läsår och 31 procent på våren i årskurs 8 (figur 4). På hösten i årskurs 7 fanns ingen skillnad mellan grupperna, på våren i årskurs 7 var det vanligare bland flickorna att ha varit berusade 56 och på våren i årskurs 8 var det vanligare bland 55 χ 2 (3) = 7,75, p > χ 2 (3) = 8,58, p <.05 25