Ekologisk fruktodling Pat Coleby Tim Öhlund B-M Wilkensson. Selleri Aronia Pumpor & squash Mangold och bönor i Italien

Transkript

1 Tidskrift för Förbundet organisk-biologisk odling Årgång 29 Nummer 4/2006 Selleri Aronia Pumpor & squash Mangold och bönor i Italien Ekologisk fruktodling Pat Coleby Tim Öhlund B-M Wilkensson

2 Ledare Foto: Lars Forslin Släck ljuset och odla morötter! lötsligt har det blivit inne att prata miljöhot och klimatfrågor. Visst har miljön funnits med ett tag bland de medi- Pala och politiska frågorna men sällan blivit tagen riktigt på allvar. För även om forskare har varnat för både det ena och det andra verkar det mesta fungera som vanligt, mat finns i överflöd, årstiderna växlar som vanligt och naturen ser fortfarande grön ut. Men efter sommarens torka och skyfall, stormen Gudrun som fällde skogen och översvämningar som hotar flera svenska städer börjar många nu att vakna och inse att naturen inte tål vad som helst. Även om en del fortfarande menar att det rör sig om naturliga variationer förefaller så många svenskar själva ha upplevt att något i naturen är ur balans att viljan plötsligt finns att på allvar diskutera vad vi kan göra för att stoppa ännu värre katastrofer. Media har under en tid varit fulla med tips på vad vi själva kan göra för att minska klimatförändringarna. Främst riktar man in sig på att minska koldioxidutsläppen genom att dra ned på energiförbrukningen. Och tipsen känns igen från energikrisen på 1970-talet: släck ljuset, låt inte de elektriska maskinerna stå på i onödan, sänk inomhustemperaturen, åk kollektivt eller cykla istället för att ta bilen. Alla råden är naturligtvis fortfarande aktuella men det är synd att så få talar om det otroliga resursslöseri som vår livsmedelshantering innebär. Hela processen från åker till matbord kräver idag stora mängder fossila bränslen och förutom att detta ökar växthuseffekten gör det oss också helt beroende av olja för att föda befolkningen. Tillverkning av konstgödsel och bekämpningsmedel kostar energi liksom alla maskiner och fordon som ska transportera och föra ut gifterna på åkern. Att sedan det mesta av det vi äter transporteras kors och tvärs över jordklotet gör inte saken bättre. Att inte i tid ta itu med de miljöproblem som vi har skapat kostar pengar. Ingen vet vad kostnaderna för kommande miljökatastrofer kommer att bli men redan nu förbereder sig svenska kommuner för miljöhoten och det handlar om stora pengar som är i rullning. 2 I till exempel Kristianstad satsar man 250 miljoner på att bygga skyddsvallar mot översvämningarna i Helge å som hotar att dränka staden. I Arvika måste man skydda sig mot Byälven och man byg- ger en fördämning för 100 miljoner. Som så ofta förr handlar det om åtgärder som blir nödvändiga eftersom man alltför länge har låtit bli att handla. Låt oss hoppas att vår matproduktion kan läggas om i tid, innan den på liknande sätt måste ställas om med panikartade åtgärder. I en inte alltför avläg- sen framtid kommer vi inte längre att kunna använda olja för att producera och transportera mat. Ännu finns dock tid att lägga om livsmedelsproduktionen genom att utveckla lokala, småskaliga och ekologiska projekt som inte tär på miljön. Det är därför viktigt att politiker och myndigheter inser vilket resursslöseri som dagens livsmedelshantering innebär. En långsik- tig omställning mot större grad av självförsörjning, ekologisk odling, närproducerad och småskaligt framtagen mat bör genast komma igång. Det skulle förutom att minska vårt oljeberoende och förbättra miljön även leda till nya arbetstillfällen och troligen en friskare befolkning. Om människor dessutom skulle ta fram en del av den mat de äter själva kunde det ytterligare förbättra miljön. Ekologisk odling för självhushållning kombinerat med kompost som tar hand om det egna organiska avfallet innebär att samhället slipper en del av alla energikrävande transporter. Dessutom får den enskilde ett tillskott av naturligt odlad mat som stärker hälsan liksom en nyttig portion motion och frisk luft. I väntan på att myndigheterna agerar kommer i alla fall jag att odla mina morötter och köpa lokala och ekologiska produkter för att dra mitt strå till stacken för att säkra miljön för kommande gene- rationer. Karin Jansson

3 Foto: Lars Forslin FÖRBUNDET ORGANISK- BIOLOGISK ODLING FOBO FOBO:s Kansli Sörängsvägen 63, NÄSSJÖ E-post: Mobil: Postgiro: Webb: Förbundet organisk-biologisk odling är politiskt och religiöst fristående. Syftet är att sprida organisk-biologisk odling i Sverige. PRENUMERATION OCH MEDLEMSKAP Medlemskap inkl. Odlaren: enskild medlem 250 kr, ungdomar (under 20 år) 100 kr, familj 290 kr. Enbart prenumeration: 275 kr. FÖRBUNDSSTYRELSEN Ordförande Birger Zakariasson, Munkbergsvägen 1, Piteå Tel: , e-post: birger.zakariasson@spray.se Sekreterare Sven-Åke Svensson, Castmansväg 158, Eksjö Tel: e-post: sven-ake.svensson@ebox.tninet.se Kassör Bo Lagerstedt, Sörängsvägen 63, Nässjö Tel: , e-post: bolagerstedt@telia.com Ledamöter Ola Johansson, Klunkens Backe 7, 3 tr, Kalmar Tel: , e-post: ola@halsoresa.se Stig Persson, Haglundsvägen 9, Jarvsö Tel: , e-post: esspesson@hotmail.com Börje Remstam, Ryningsberg, Trantorp, Husby- Rekarne Tel: , e-post: borje.remstam@spray.se Marita Nilsson, Klockaregård, Reftele Tel: LOKALAVDELNINGAR Lokalavdelningar och kontaktpersoner hittar du på förbundets webbplats: 4 Ekofrukt 12 Tim & pumpor Foto: Karin Jansson Foto: B-M Tenghoff TIDNINGEN ODLAREN Tidningen Odlaren är en medlemstidning. för Förbundet organisk-biologisk odling och kommer med 4 nummer per år. Ansvarig utgivare är Birger Zakariasson. REDAKTION Redaktör Karin Jansson, Iliongränden M 200, Lund Tel: , e-post: odlaren@kagus.nu Layout Lars Forslin, Slaggvägen 6, Bromma Tel: , e-post: odlaren@monarda.se Manus Odlaren utkommer med 4 nummer per år: l. vår manus senast 15 februari 2. sommar manus senast 15 maj 3. höst manus senast 21 augusti 4. vinter manus senast 13 november ANNONSER Prislista på Manus skickas till odlaren@monarda.se TRYCK Federativ tryckeri AB Upplaga: exemplar ISSN: Perenner Selleri 28 B-M Wilkensson Omslagsbild: pumpor och vintersquash, bl.a. Butternut och Uchiki Kuri, Foto: Lars Forslin I Odlaren nummer 4/ Ekofrukt i Hallstahammar 9 Pat Coleby 12 Tim Öhlund 15 Pumpor & squash 19 Bokrecensioner 20 Selleri 23 Aronia 24 Mangold & gröna blad 26 Bönor & slow food 28 B-M Wilkensson 30 Föreningsnytt/Stenmjöl 31 Nytt från Krav 3

4 Ekofrukt pionjärer inom Äppelträden dignar av frukt hos Ekofrukt i Hallstahammar. Tack vare den soliga och varma sommaren blir fruktkvaliteten mycket fin. Plommon och päron strök dock med redan I blomningen, då det var flera frostnätter. Sådant kan livet vara för en fruktodlare. Infälld: Palle Erlandsson guidar i fruktodlingen. 4

5 Fruktodling ekologisk fruktodling Att vara fruktodlare har sina sidor: en enda frostnatt kan ödelägga stora delar av skörden, och om den klarar sig där så lurar insekter och hagelskurar längre fram. Man får lära sig att leva med detta och att hålla humöret uppe ändå, menar Palle Erlandsson på Ekofrukt i Hallstahammar. Palle, som är en luttrad pionjär inom ekologisk fruktodling, har gått på många smällar, men tar det hela med jämnmod. Han har lärt sig att naturen tar och naturen ger, och han ser med tillförsikt på framtiden trots upp- och nedgångar. Att jobba med naturen ger biologisk balans i långa loppet och med noggrann koll på väder och insekter kan små insatser i rätt tid göra hela skillnaden mellan succé och fiasko. Text & foto: Lars Forslin et är första söndagen i oktober, och förstås högsäsong för äpplen, när vi besöker Ekofrukt tillsammans med ett 30-tal intresserade kunder hos Ekolådan (se nr 1- D2006) som har anordnat utflykten som ett sätt att knyta samman odlare och konsumenter. Fruktodlingen startades 1993 av Palles far Göran Erlandsson som då drev Norrby plantskola och trädgårdscenter. Göran, som är en äkta plantskolist, odlade fram mycket av sina träd och buskar själv, och han har ett lidelsefullt intresse för frukt och bär. Detta intresse ledde honom till Baltikum där han på de tidigare sovjetiska försöksstationerna gjorde många intressanta fynd av helt unika sorter som kunde lämpa sig för Sverige. Bland mycket annat har de härdiga staketdruvorna och körsbärsplommonet 'Komet' blivit välkända i Sverige bland hemträdgårdsodlare. Göran fick också tag på härdiga svagväxande äppelgrundstammar där, något som i princip är förutsättningen för att bedriva en modern fruktodling på nordligare breddgrader. Träden får ju inte bli alltför stora och yviga, då blir de för svårskötta och lämnar inte heller den rätta fruktkvaliteten och skördemängden. De svagväxande grundstammar som tidigare stått till buds har främst varit engelska sorter som är anpassade till zon I och II, och Hallstahammar ligger i zon III. Man kanske kan tycka att det verkar vara ogynnsamt att ligga i ett så pass kyligt klimat som fruktodlare, men Palle menar att det är tvärtom, de kärva vintrarna håller tillbaka trycket från skadeinsekter och skadesvampar, så han skulle inte vilja byta odlingsplats med en skåning även om han fick. Från början var odlingen en ren försöksodling. Den har fortfarande karaktären av en sådan eftersom man på de 10 hektaren har träd fördelade på 150 sorter, och det är blandat mellan plommon, bigarråer, äpple och päron, även om det är äpplen som står för den allra största delen. Från början var det 200 sorter, men en del har gallrat bort sig själva. Till exempel så dog tusen bigarråträd den katastrofalt regniga sommaren Bigarråer trivs bäst i genomsläpplig, stenig och varm jord, och på Mälardalsleran drunk- 7 5

6 Porträtt Fruktodling Kompostplatsen ligger centralt i anläggningen och komposten är själva Ovan: Äppelträden är ganska små och lättskötta tack vare de ryska svagväxande grundstammarna med god härdighet. Eftersom rotsystemen är motorn i odlingen. Här komposteras främst hästgödsel med tillsats av stenmjöl för mineralinnehållets skull. Eftersom mängden näringsfattig strö är ganska små krävs bra bevattningsmöjligheter. En slang med bevattningsmunstycken (dysor) hänger en bit upp i varje rad. stor behöver lite hönsgödsel också tillsättas för att få fart på kompostprocessen. Efter ett år är komposten väl förmultnad och mogen att spridas. Nedan: En sidomonterad horisontalfräs på en minitraktor är ett viktigt redskap i odlingen. Med det håller man rent i raderna, myllar ned gödsel, Den ger en balanserad gödslingseffekt under flera år. etc. I en rätt skött ekologisk odling uppstår en nade de helt enkelt när vädret var så extremt. Äpplen och päron går När datorn talar om att temperatursumman är tillräcklig för att bättre på en lerjord. till exempel äppelvecklaren ska börja kläckas, ja, då gäller det för Efter några års försöksodling började man se vilka sorter som Palle att vara alert. Sedan ett tiotal år finns ett biologiskt bakteriepreparat, Bacillus thuringiensis, som är dödligt för alla typer av fjä- var extra odlingsvärda, och 1996 förvärvade man en gård med 6 hektar mark i Västerås där man satsat på en mer rationell odling rilslarver. Dock är verkan kortvarig då det snabbt bryts ner i sol, så med enbart äpple av de bästa sorterna. Palle berättar att den gården det gäller att vara ute precis på rätt dag och stund. Palle säger att tidigare var en konventionellt odlad spannmålsgård där leran var man helst ska spruta under de timmar det tar för den nykläckta larven att ta sig från bladet där den kläcks till äppelkarten. Snacka om stenhård efter många års ensidig konstgödsling. En tvåårig gröngödslingskur med sötväppling gjorde dock susen; de kraftiga pålrötterna sprängde sig ner genom leran och luckrade och gödslade mekaniker! precisionsarbete, men så har Palle också ett förflutet som flyg- på ett suveränt sätt samtidigt som den stora mängden grönmassa Skorv är ju ett problem regniga somrar, således har problemen gav en fin mylla efter nedbrukningen. varit minimala i år. Men om det skulle behövas kan man åka ut och Sedan tre år tillbaka har Palle helt tagit över rörelsen och basar spruta med ett svavelpreparat, som förstås är Krav-godkänt. nu således över fruktträd och en hel massa säsongsanställda. Palle menar att om man sköter odlingen på rätt sätt, det vill säga Om man ska få fram frukt av den förstklassiga kvalitet som utan farliga kemikalier och med en balanserad gödsling och lagom Ekofrukt blivit kända för så gäller det förstås att ha koll på de värsta beskärning, så uppstår en balans mellan skadeinsekter och deras fienderna, som är insekter och skorvsvamp. Insekterna kontrolleras fiender. Som exempel nämner han stinkflyn, som kan sticka hål på med hjälp av feromonfällor där konstgjorda lukthormoner från frukten och ge den fula ärr. Man hade en topp av stinkflyn vid ett olika insektsslag, främst äppelvecklare och rönnbärsmal, lockar till tillfälle, men man avvaktade och efter några dagar hade stinkflyna sig kärlekskranka hanar som då fastnar i fällorna. Den viktigaste gått över till att spisa spinnkvalster som är deras huvudsakliga föda. biten i systemet är väderstationen som levererar klimatdata som På så sätt går stinkflyet från att vara skadedjur till att bli ett nyttodjur när de livnär sig på spinnkvalster som ju är skadliga för träden. temperatur, vind och soltimmar till en dator med ett varningsprogram för insekter och skorv. En balans finns ju också mellan bladlöss och nyckelpigor, men 6

7 Fruktodling För att kunna skörda varje sort vid optimal tidpunkt gör man ett enkelt jodtest. Man doppar ett kluvet äpple i en jodlösning, varvid stärkelse lilafärgas reras data om temperatur, luftfuktighet, nederbörd, soltimmar, vind, etc. till Väderstationen är en oumbärlig del i växtskyddssystemet. Härifrån leve- och socker förblir ofärgat. Palle visar hur det undre äpplet ör omoget och en dator som utifrån detta ger prognoser för skadedjursförekomst. På så fortfarande har för mycket stärkelse i förhållande till socker, medan det sätt kan man hålla ögonen öppna och göra punktinsatser med biologiska övre är moget att plockas och gå ut i butikerna med optimal smak. medel om så behövs. Med en odling i god biologisk balans är det dock mycket som rättar till sig av sig självt. balans mellan skadeinsekter och deras fiender. där handlar det mycket om att beskära och gödsla lagom så att inte Sent på hösten bearbetar man jorden under träden en sista bladlössen får en hel mängd frodiga skott att livnära sig på, så att de gång, då man med ett tallriksredskap drar upp en fåra under träden. förökar sig explosionsartat. Höstlöven faller ned och blåser omkring, och hamnar slutligen nere i fåran där de sedan kan myllas över. På så sätt minskas smittrycket från skorvsvampen, eftersom den annars övervintrar just på När det gäller gödsling så förordar Palle därför den klassiska inställningen inom ekologisk odling: gödsla jorden, inte växterna. bladen på marken. Gödsla alltså med väl förmultnad kompost som inte har mängder En annan svamp är fruktmöglet, monilia. Den övervintrar på av lättlöslig näring i sig. Palle tar hem hästgödsel från ett stall i närheten, blandar i lite hönsgödsel och stenmjöl och lägger upp långa ha en stor flock ankor gående omkring i odlingen. De festar med infekterad fallfrukt, och för att eliminera dessa brukar man normalt limpor där komposteringen sker. Efter ett år är komposten väl stor aptit på jäst frukt och vankar då lite extra yvigt. De är också mogen och kan spridas i odlingen. Detta sker under sommaren, fenomenala på att äta sniglar. I år finns dock inga ankor i odlingen även om inte tidpunkten för gödslingen har någon större betydelse. Man gödslar inte för stunden utan för framtiden; tanken är att som kom i våras. Nästa år blir det ankor igen, är det tänkt. Det är en på grund av fågelinfluensan och förbudet mot tamfåglar utomhus det hela tiden ska finnas organiskt material i jorden som kan leverera näring i lagom takt för växternas behov. hämtar dem på hösten då de feta och välgödda går till slakt. lokal fågeluppfödare som kommer med ankungarna på våren och I en fruktodling är näringsbehovet störst under försommaren då årets tillväxt sker, samt under sommaren då frukterna växter till. För att få fram den eftersträvade, höga kvaliteten på frukten jobbar man under hela sommaren med kartgallring. Det är Under den tiden håller man rent i trädraderna med en sidomonterad fräs, och man lägger också gräsklippet från radmellanrummen främst kart som sitter skuggigt till, längst in och underst i träden under träden. Under hösten ska dock både träd och frukt mogna av som gallras bort. När sedan plommonen börjar mogna, i mitten av och då vill man inte ha någon större aktivitet i jorden så att den levererar näring, eftersom det försämrar fruktkvaliteten och trädens på exakt rätt dag för att ha den rätta kvaliteten. Därför går man över augusti, så gäller det att vara på hugget eftersom de måste plockas vinterhärdighet. plommonträden varannan dag under de två veckorna som komet- 7 7

8 Fruktodling T.v: På den inte helt prima frukten görs en mycket välsmakande äppelmust, självklart Kravgodkänd. Ovan t.v: I lagret har Palle ställt upp lådor med de sorter som för tillfället är mogna och berättar lite om dem för Ekolådans studiebesök. Bland mycket annat finns här en mild sort som även äppelallergiker tycks tåla. Ovan t.h: I sorteringsanläggningen körs alla äpplen innan de läggs i de lådor som går ut i butik. En fiffig storlekssortering gör att man kan få en mycket jämn sortering i varje låda. Varje äpple granskas här en sista gång för att ingen sekunda frukt ska hamna i lådorna. Palle håller styvt på kvalitetssorteringen och går till och med längre än vad reglerna kräver, något som verkar löna sig i slutändan, med hänsyn till pris och avsättning. T.h: Det finns även en del päron i odlingen, även om skörden i år blev liten på grund av frost i blomningen. Här vackra frukter av sorten Concord. plommonen mognar. Normalt sett skördar man ca 2 ton plommon vid varje plocktillfälle men i år gick allt mycket snabbt på grund av värmen. I år var skörden bara en bråkdel av den normala eftersom nattfrost i blomningstiden ödelade skörden till största delen. När plommonen är plockade tar de tidiga äpplena vid i slutet av augusti och sedan rullar säsongen på så länge lagret räcker, vilket kan vara som längst till februari. I år ser det, på grund av stor efterfrågan, ut som att frukten tar slut redan före jul. Sekunda frukt skickas till Norrtelje bränneri som tillverkar olika sorters fruktbrännvin, flera för övrigt prisbelönta. En del går också till mustning; en mycket delikat dryck under Ekofrukts eget märke. I övrigt säljer man genom olika grossister, varav Ekolådan/Biodynamiska produkter är en, men även andra vanliga grossister, så Ekofrukts äpplen kan köpas också i dagligvaruhandeln. Man torgar också några dagar i veckan på Bondens egen marknad i Stockholm och Västerås. Som avslutning på besöket hälsar vi på i sorterings- och lageranläggningen. Där kan vi köpa äpplen och får då välja på ett tiotal sorter som är mogna och avplockade. Sorterna har olika egenskaper som till exempel mer eller mindre syra och förstås olika aromer. Någon sort kan till och med äppelallergiker äta. Gemensamt för alla är att de är i perfekt mognadsstadium och att de efter årets solrika sommar smakar helt suveränt. Det märks verkligen att frukten är odlad med största omsorg och noggrannhet. Så har också Ekofrukt fått en rad välförtjänta utmärkelser: Lands guldkornspris, Västerås stads miljöpris, Hallstahammars miljöpris, Gartnerfondens belöning, Skogs- och lantbruksakademins belöning, Årets ekologiska lantbrukare 2004 samt Kungl. Patriotriska Sällskapets medalj. I samband med Odlarens pressläggning berättar Palle att han nu bestämt sig för att avyttra odlingen i Hallstahammar och koncentrera sig på Västeråsdelen, bland annat för att få en rimligare arbetsbörda. Således finns, för den hugade, en väl inarbetad ekologisk fruktodling till salu, inklusive lager och byggnader. I år har försäljningen gått mycket bra och lagren var tomma redan i början av november, något som förstås känns bra för Palle som då kan avsluta säsongen och pusta ut. Att ligga med frukt på lager innebär ju också alltid förluster i form av ökat svinn och energikostnader. Priserna har varit goda och Palle tillskriver det noggranna kvalitetsarbetet förtjänsten för detta. 4 8

9 Pionjärporträtt Pat Coleby en orädd pionjär I den engelskspråkiga världen räknas hon som en av de främsta experterna på ekologiskt lantbruk. Nu kommer några av Pat Colebys böcker om naturliga jordbruksmetoder ut på svenska. Text: Karin Jansson et var när Pat Coleby flyttade till Australien 1959 som hennes intresse för ekologiskt jordbruk väcktes. Redan under sin ungdom i hemlandet England hade Dhon jobbat med odling, boskapsskötsel och tävlingshästar. I Australien märkte hon att husdjuren hade en rad sjukdomar som hon knappt hade hört talas om i England. Dessutom blev både hon och hennes barn sjuka. Sedan dess har Pat Coleby outtröttligt letat efter de djupaste orsakerna till sjuklighet hos djur och människor. Trots att hon själv endast gick knappt sex år i skola har hon jobbat ihop med veterinärer och universitetsforskare och genom egen och andras erfarenheter har hon samlat kunskap om hur man odlar och föder upp djur utan att använda kemiska bekämpningsmedel, konstgödsel och konventionella veterinärmediciner. Ganska snart efter ankomsten till Australien upptäckte Pat Coleby att när hon gjorde som jordbruksrådgivarna sa och använde konstgödsel blev många av djuren sjuka och de blev inte mycket bättre av medicinerna hon fick från veterinärer. Hon började då leta kunskap på annat håll och insåg att jordarna i Australien på många håll är mycket näringsfattiga. På grund av de geologiska förutsättningarna och många år av intensivt jordbruk med kemikalier och konstgödsel hade jordarna utarmats och resultaten var uppenbara: Både djur och människor blev sjuka. Pat Coleby började då tillföra dolomitkalk till sina marker och förbättringarna lät inte vänta på sig. Dolomiten, som innehåller både kalcium och magnesium, förbättrade ph-värdet och mineralbalansen och djuren frisknade snabbt till. Sporrad av framgången började hon forska djupare omkring mineralbrister och blev så småningom klar över att jordarna i Australien ofta har brist även på andra livsnödvändiga mineraler. Ett vanligt mineral som ofta saknas är koppar och bristen ger upphov till många sjukdomar, allt ifrån svåra immuntillstånd som liknar aids till parasiter som leverflundror och maskar. Brist på kobolt kunde hon koppla ihop med allvarliga fall av anemi och kaliumbrist gav bland annat upphov till svåra förlossningar. Efter hand har Pat Coleby kunnat länka de flesta sjukdomstillstånd hos djur till brister på mineraler och vitaminer och i sina böcker går hon noga igenom hur man kan tillföra djuren de rätta näringsämnena. Jordanalys Pat Coleby insåg att det dåliga tillståndet för jordarna i Australien berodde på att matjordslagret där är mycket tunt, delvis beroende på att den senaste istiden inte berörde Australien särskilt mycket; man fick alltså inga nya sediment. Detta i kombination med kemijordbruk har snabbt utarmat jordarna och orsakat sjukdomar hos människor och djur. Efterhand har hon upptäckt att samma sak är på väg att ske på många håll i världen. Den snabba försämringen av jordarnas kvalitet, menar hon, beror på den stora användningen av konstgödsel. I sina böcker beskriver hon hur superfosfat förstör den naturliga mineralbalansen i jorden och kraftigt hämmar andra livsviktiga mineraler. I boken Naturligt lantbruk återger hon några experiment som tydligt visar de negativa konsekvenserna av kemijordbruk. Efter andra världskriget genomförde jordbruksforskaren Eve Balfour ett 7 9

10 Pionjärporträtt Pat Coleby är en av de största auktoriteterna i den engelsktalande världen på naturligt jordbruk. Hon har själv jobbat med lantbruk och djuruppfödning hela livet. Pat Coleby har skrivit flera böcker i ämnet och två av dem har nu getts ut på svenska. försök på sin gård i England. Hon lät odla en del av marken med konstgödsel och bekämpningsmedel medan en annan del brukades med traditionella, ekologiska metoder. Varje år testade hon näringsvärdet hos skördarna och resultatet var slående. Efter 15 år hade halterna av vitaminer och mineraler gått ned med nästan 30 procent på de delar som brukades med moderna metoder. Pat Coleby berättar också i sina böcker om flera fall där djur blivit sjuka och till och med dött efter att ha släppts ut på beten som konstgödslats. Eftersom artificiellt fosfat hämmar andra mineraler kan gräs, trots att det ser frodigt ut efter konstgödslingen, sakna bland annat magnesium. Magnesium behövs för att nerver och muskler ska fungera och brist kan ge upphov till livsfarliga kramptillstånd. För att återställa balansen i jorden föreslår hon att alla jordbrukare ska låta göra en noggrann jordanalys. Först därefter kan man vara säker på vilka mineraler som fattas och vad som bör tillföras. I Australien, där utarmningen av matjorden gått mycket långt, kan det ta tre till fem år att få jorden tillbaka i balans. I Europa, menar hon, går det betydligt fortare, kanske på halva tiden. För att upprätthålla näringsämnena i jorden förespråkar hon helt ekologiska metoder som stallgödsel, stenmjöl, kompost, kalk och andra mineraler. Dessutom föreslår hon att åkrarna luftas med en djupluftare vilket för ner syre till markorganismerna. Djurdoktor Pat Coleby blev redan som liten mycket intresserad av djur och hon kom tidigt i kontakt med veterinärer och jobbade hos dem. Trots det stora intresset var det inte fråga om att hon skulle få utbildning till veterinär, något som på den här tiden inte ansågs passande för en kvinna. Genom åren har hon ändå hjälpt många bönder och deras djur och efter att ha sett de negativa konsekvenserna av kemiska mediciner förespråkar hon numera endast naturliga metoder. De flesta sjukdomar hos boskap (och hon människor) menar hon beror på felaktig föda. Om marken inte är i balans och innehåller de rätta mineralerna kan inte heller födan som växer där ge rätt näring till djur och människor. I många fall rekommenderar hon därför näringstillskott till sjuka djur och framför allt visar hon på nyttan av att ge dem alger. Till akut sjuka djur ger hon ofta injektioner med C-vitamin och vitamin B12. Pat Coleby förespråkar att djur ska ha fri tillgång till mineralfoder, gärna i form av alger, dolomit och svavel. Hon anser att djur själva känner på sig vad de behöver och äter så mycket som är bra för dem av mineralerna. Djuren bör även ha tillgång till ett varierat Arbeta inte med att bekämpa skadedjur och insekter som angriper grödor. Om jorden balanseras med mineraler löser sig problemen i allmänhet av sig självt. bete med olika sorters gräs, klöver och ogräs. Helst, anser hon, att en betesmark borde bestå av olika sorters gräs och örter. Djuren kommer då själva att söka upp de växter de behöver och kan på så sätt balansera sitt näringsintag. Sjukdomar När Pat Coleby kom till Australien upptäckte hon inte bara att husdjuren hade sjukdomar hon inte hade sett förut. Även människor led av underliga åkommor och snart efter ankomsten fick hon och hennes familj återkommande luftvägsinfektioner. Kanske var det ändå först när hennes son blev svårt sjuk i cancer som hon kom att förstå sambandet mellan sjukdomar och kost. I sin bok Naturligt lantbruk berättar hon om den brittiske läkaren Robert McCarrison som jobbade i Indien och då upptäckte att sjukligheten hos olika folkslag var mycket olika. En del folkslag kunde leva friska till hög ålder medan andra utvecklade sjukdomar tidigt. Han började då undersöka vad de olika folken åt och prövade att ge råttor samma kost. Resultatet blev att råttorna utvecklade samma hälsotillstånd som de olika folken hade och råttor som fick födan från de friskaste folken höll sig även friska och levde längre. Förståelsen av kopplingen mellan föda och sjukdom gjorde att hon kunde hjälpa sin egen cancersjuka son. Trots att läkarna inte hade givit dem mycket hopp tillfrisknade han när han fick så ren mat som möjligt tillsammans med stora doser av vitaminer och mineraler. Själv tar hon också tillskott och förespråkar bland annat bor till människor som har reumatiska problem. I områden med låga halter av bor i jorden lider både djur och människor av reumatiska problem, menar hon. För att bota sig själv mot denna åkomma tar hon en knivsudd bor varje dag och har gjort så i över 30 år. Odling Även om mycket av det som Pat Coleby skriver om handlar om husdjur och deras skötsel finns det också mycket matnyttigt för den som är intresserad av naturliga odlingsmetoder. För att få bra balans i jorden förespråkar hon endast ekologiska gödningsmedel som stallgödsel, kompost, stenmjöl och täckodling. Hon tycker inte heller att man i onödan ska vända jorden genom grävning eller plöjning. Ogräs är ett begrepp som Pat Coleby inte gillar. Hon anser att olika örter naturligt kommer fram när jorden är i ett visst tillstånd. Man bör därför inte inrikta sig på att bekämpa ogräsen utan istället balansera jordens innehåll av mineraler. Ogräs är dessutom viktiga för djuren eftersom de tillför olika näringsämnen och det är därför 10

11 Pionjärporträtt Foto: Lars Forslin Pat Coleby menar att helst borde en betesmark bestå av olika sorters gräs och örter. Djuren kommer då själva att söka upp de växter de behöver och kan på så sätt balansera sitt näringsintag. Av samma anledning gillar hon inte heller begreppet ogräs; eftersom det är örter som kommer när jorden är i ett visst tillstånd som behöver balanseras. av godo att en betesmark innehåller många arter. Hon tycker inte heller att man ska arbeta med att bekämpa skadedjur och insekter som angriper grödor. Om jorden balanseras med mineraler löser sig problemen i allmänhet av sig självt. Hon tar några egna exempel och berättar bland annat att när djur, som fåglar eller råttor, äter på varje frukt på ett träd så beror det inte på okynne. Istället letar de helt enkelt efter en frukt som smakar bra. När hon själv tillförde mineraler runt ett päronträd fick hon rekordfin frukt. Dessutom tog pungråttan bara ett päron per natt istället för att bita i alla. Hon menar också att sniglar inte är något problem om jorden sköts rätt. Eftersom sniglar är renhållare äter de naturligt av alla växter som är på väg att dö och ruttna, däremot lämnar de livskraftiga växter att växa vidare. I hennes trädgård hittar hon ofta sniglar under sallaten men så länge den är frisk och fin får den stå kvar oäten. Ett tips hon ger är att lägga ut ett tre centimeters lager av kompost runt plantor som angripits av någon sjukdom för att bota angreppet. För att höja andelen organiskt material i jorden förespråkar hon användning av kompost och hon beskriver en del system för storskalig kompostering som kan passa inom jordbruket. Hon förespråkar också att fler träd bör planteras på gårdar och integreras i odlingssystemen. Pionjär Pat Coleby är en orädd pionjär som under många år arbetat hårt för att visa att naturliga metoder alltid ger bästa resultatet för bönder, även ekonomiskt sett. Eftersom hon inte har någon universitetsutbildning har hennes slutsatser ifrågasatts och många har gjort sig löjliga över hennes fasthållande vid naturliga principer. Efter hand har hennes idéer dock blivit allt mer accepterade och hon har kommit att ägna stor del av sin tid åt rådgivning till lantbrukare från hela världen. Pat Coleby har skrivit en rad böcker och artiklar om naturliga jordbruksmetoder och är mycket känd i Australien, Nya Zeeland, Storbritannien och USA för sina insatser på området. Genom att peka på kopplingen mellan jordarnas bördighet och människors och djurs hälsa har hon tidigt visat på samband som helt har ignorerats inom konventionell medicin och lantbruksforskning. Idag, när forskare börjar erkänna att kemijordbruk leder till utarmade jordar och näringsfattiga produkter, är hennes metoder mer aktuella än någonsin. Förhoppningsvis kan hennes budskap och metoder för att restaurera jordar nå ut även till svenska lantbrukare som på allvar vill bygga upp ett hållbart jordbruk. Böcker av Pat Coleby ges nu ut på svenska av Khepri förlag. Förlaget drivs av Nina Fornander som på sin gård Dövestad utanför Oskarshamn även använder de ekologiska metoderna för lantbruk och djurhållning som förespråkas av Pat Coleby. Två titlar har hittills kommit ut på svenska, Naturlig hästhållning och Naturligt lantbruk. Mer information finns på tel e 11

12 Odlarporträtt Tim Öhlund Vietnamveteranen som fann lugnet i Sverige Tim Öhlund är svenskamerikanen som återvände till sina rötter, men han tog omvägen över Ostasien. Därifrån tog han med sig många idéer om ett liv i balans men även ett stort intresse för mat och matförädling, särskilt de olika japanska sojaprodukterna. Intresset för grönsaksodling, och särskilt pumpor och majs, hänger i från barndomen i USA, där det är de kanske populäraste grödorna. Text och foto: Lars Forslin 12

13 är tim öhlund växte upp i staten Washingtons östra delar, tyckte han att den amerikanska sommaren med sin ofta tryckande hetta var alldeles för varm. Han längtade till ett svalare klimat och Nhade ganska tidigt siktet inställt på Sverige, som det förstås talades en hel del om i familjen som var svenskättad på alla håll. Kanske trodde han inte att det kunde vara så svalt som i Sverige på sommaren, men sedan Tim kom till Sverige i början av 70-talet, så har han trivts och blivit kvar här. Med Anna-Lena, som han träffade under studietiden i Uppsala, har han tre nästan vuxna barn. Tim tillhör hippiegenerationen, den som blev vuxen i slutet av 60-talet, och i likhet med många i den generationen har Tim intresserat sig för datorer och vad man kan göra med dem. Idag jobbar Tim med att göra webbaserad multimedia, oftast för utbildningsändamål. Som en välgörande kontrast till skrivbordsarbetet vill Tim gärna hugga i med riktigt grovarbete på fritiden. Gärna odling, men även byggnationer och hantverk av olika slag. Nyligen byggde Tim en utomhusverkstad och nästa projekt är ett växthus som ska byggas av återanvänt glas och med en kraftig mur av natursten på norrsidan. Stilen blir något som Tim skämtsamt kallar Mondrian style ; man kan gissa att det blir något mosaikartat. Tim vill gärna skapa en liten handelsträdgård på äldre dagar och kombinera det med hantverk, och kanske även kultur i andra former. Tanken är att skapa en mötesplats för människor kring detta med hantverk och odling kultur i ordets mest grundläggande betydelse. I likhet med andra hippies hoppade Tim av college och reste runt i Europa tills han blev tvångsinkallad. Militärtjänstgöringen i usa var på tre år, varav man tvangs tjänstgöra ett år i Vietnam. Det är inget som han är stolt över, varken då eller nu, men Tim menar att det som allt annat var en lärdom för livet. Tim beskriver tiden i Vietnam som hemsk, men under tjänstgöringen i Vietnam fick man någon gång permission då man fick åka ifrån kriget någon vecka. Tim passade då på att åka till Japan, ett land och en kultur som fascinerade honom. I Kyoto, den gamla huvudstaden med sina tusentals tempel, fann Tim det lugn han behövde. Han återvände till Japan direkt efter avklarad militärtjänst och stannade i tio månader. Det var då han kom i kontakt med makrobiotiken: den traditionella japanska kostläran där man lägger stor vikt vid att äta balanserat. Det handlar om yin och yang, de två motpolerna i kosmos; den utvidgande och den sammandragande kraften, köld och värme, sött och salt etc. I praktiken innebär en makrobiotisk kost en vegetarisk kost baserad på säd och grönsaker, eventuellt med små inslag av fisk, men inga mejeriprodukter. I stället använder man sig av olika sojaprodukter, alger är också ett viktigt inslag i denna kost, alger är extremt mineralrika och kan därför utan vidare ersätta mjölk som mineralkälla. I stort sett är detta vad dagens hälsoprofeter predikar i form av GI-kost med mycket grönsaker, men detta är alltså verkligen inget nytt. Efter perioden i Japan ställde Tim kosan mot Sverige där han skrev in sig på universitet i Uppsala; antogs till studier i östasiatiska språk och 1974 var hans fil. kand. klar. Det blev dock inget jobb i den genren, utan Tim började jobba på hälsokostaffär i Uppsala. Under den perioden fördjupade han sig i de olika sojaprodukterna som var det största intresset. Odlarporträtt I Japan och Kina äter man knappast sojabönor naturella, då man anser att de är en alltför kraftig föda. Däremot utnyttjar man denna högvärdiga växt, unik med sitt höga protein- och fettinnehåll, som bas i flera olika sorters fermenterade produkter. Den vi känner till bäst i Sverige är förmodligen sojasås eller shoyu/tamari. En annan variant som Tim håller högt är miso, vilket är en pasta som används ungefär som buljong. Dock innehåller miso en rad nyttigheter i form av vitaminer och nyttiga bakterier, samt en rad komplexa aromer som bildas under lagringen som kan vara mellan sex månader och flera år. Tim brukar vartannat år göra några satser miso för att ha på lager och vid vårt besök hittar han en 20 år gammal burk med miso. Det är som att hitta en flaska ädelt årgångsvin i sin källare; jag får en liten burk med mig hem och den smakar verkligen utsökt! Som genom en lycklig slump fanns i Uppsala samtidigt som Tim, en annan amerikan med svenskt påbrå: Ted Nordquist, teologistudent med tidigare ingenjörsutbildning. Ted hade också lite pengar och en affärsidé om att starta en fabrik för tofu. Tofu är en annan traditionell asiatisk sojaprodukt, som till skillnad från miso och shoyu inte är fermenterad. Istället liknar det vad man på landet kallar hemost, en ost som inte lagras utan äts färsk. Man gör den på ungefär samma sätt, men förstås från sojamjölk istället för komjölk och man använder inte heller löpe, utan ett salt som gör att sojamjölken ystar sig. Tofu fanns ganska allmänt i USA redan på 70-talet och hade blivit ett populärt hälsolivsmedel där. Ted menade att tiden var mogen för en lansering i Sverige och behövde någon som kunde detaljerna kring detta. Tim var förstås som klippt och skuren för uppdraget och 1980 startade man tofufabriken i ett nedlagt mejeri i Örsundsbro; Aros sojaprodukter var firmanamnet. Pionjärarbete är ofta otacksamt och även om tofu uppskattades av många så var kanske den svenska marknaden alltför liten, även om den växte. Efter 10 år beslöt Ted att sälja verksamheten till Carlshamns mejeri som främst satsade på sojamjölk och sojaglass, under namnet Tofu Line. Idag leder Ted ett välmående företag i sojaprodukter i San Francisco. Lite ironiskt är att tofu idag kan köpas i vanliga livsmedelshallar, åtminstone de större. Förpackningarna ser likadana ut men tillverkningen sker numera i Danmark, av samma kille som en gång i tiden kom på studiebesök hos Tim och Ted. Tim menar att det troligen hade varit lättare att få snurr på försäljningen idag när vi är med i EU. Man hade behövt exportera till andra länder, men det var ganska svårt på den tiden. När du handlar tofu i affären: skänk en tanke till Tim som var med och introducerade livsmedlet i Sverige. Tim och Anna-Lena har alltid bott på landet och sysslat med odling. De har hållit sig i trakterna av Örsundsbro alltsedan tofufabrikens dagar. Det nuvarande stället har de haft i tretton år. I början var jorden i odlingen stenhård; den uppländska åkerleran liknade betong. Med hjälp av bonden de hyr av har de gödslat jorden med rikliga givor halvbrunnen kreatursgödsel. Och det har verkligen gett resultat. Jorden är nu smulig och fin och lämpar sig väl för grönsaksodling. Tim brukar lägga upp odlingen med bäddar i spiralform. Det ser originellt och trevligt ut men Tim säger att det inte är vidare praktiskt. En fördel verkar åtminstone vara att de många pumpaplantorna kan placeras i ytterkanten och sedan ringla sig utåt utan att störa andra grödor längre in. Mycket pumpa blir det: misosoppa med Hokkaidopumpa lärde sig Tim älska i Japan och har odlat den typen av pumpa alltsedan dess. Denna typ kallas även Kabocha på japanska och är relativt små, 1,5 2,5 kilo, och plattrunda. Den sort Tim 7 13

14 Odlarporträtt Foto: Anna-Lena Öhlund Tim med en liten del av pumpaskörden en vacker dag i mitten av oktober. De stora oranga pumporna är av den klassiska Connecticut Field-typen. De är typiska pumpkins och smakar inte något särskilt, men de är roliga att göra halloweenlyktor, Jack-o-lanterns, av. Framför dessa de utsökt goda vintersquasharna av kabochatyp. Sorten är Sweet Mama, en mångårig favorit för Tim. De håller sig till långt in på våren i ett halvvarmt utrymme. Där ligger även några vanliga långsmala sommarsquash. I förgrunden syns pumpablad angripna av mjöldagg, som kan angripa äldre blad särskilt torra somrar. har odlat mest genom åren heter Sweet Mama och är en hybrid. Numera finns frö att köpa i Sverige, men tidigare importerade Tim fröna själv. Delica är en annan sort av samma typ. Dessa två är Tims favoriter: de är odlingssäkra ganska tidiga, och det oftast gröna skalet är mjukt och ätbart. De har väldigt god smak, är fasta och fina i köttet som är orange och mycket sött. Alltför sött enligt de människor som har svårt att förknippa grönsaker med söt smak. Barn kan ha svårt för den här typen av grönsaker; kokta morötter har en liknande, söt smak. När det vankas efterrätten pumpapaj gillar dock även barn pumpa I år har pumpaskörden blivit extra god, tack vare värmen och den långa frostfria hösten. Det blev två fullmogna pumpor per planta istället för normalt en. Så nu är det fullt i källaren och övriga varma utrymmen. I Amerika går den här typen av pumpa med hårt fruktkött under benämningen winter squash, tack vare att de går så bra att spara över vintern. Vintersquash är nu också vedertaget här i Sverige. Majsen som är Tims andra favoritgröda har också stortrivts i sommar. Eftersom Tim sätter ut plantor av både majs och pumpa så påverkades odlingen inte negativt av den kalla våren och försommaren. Annars är ju groningen den känsligaste fasen på friland; vid kallt väder kan fröna ruttna istället för att gro, det gäller både majs och pumpa. Istället gynnades även majsen starkt av värmen. Normalt brukar det bli en kolv per planta; i år blev det 2 3 kolvar, ja till och med 4 i något enstaka fall då det kom sidoskott. De här sidoskotten betraktas oftast som tjyvar eftersom det normalt inte hinner utvecklas något ätbart på dem. I år blev det dock fullgoda kolvar även på sidoskotten. Torkan som på många andra håll blev besvärlig, märktes inte hos Tim; den kraftiga, mullhaltiga lerjorden höll fukten förvånansvärt bra. Plantorna drar Tim upp i drivbänk och han sätter ut dem, ca 30 cm höga, i slutet av maj då frostrisken är förbi. Det brukar bli ett hundratal plantor av några oliktidiga sorter. I år mognade dock allt fram nästan samtidigt och det blev omöjligt att hinna med och äta upp i samma takt som det mognade, vilket var lite synd eftersom sockermajs smakar absolut bäst innan den blir övermogen. Då börjar sockret omvandlas till stärkelse och sötman försvinner i takt med detta. Helst ska man plocka kolvarna omgående då silkestrådarna (pistillmärkena) som hänger ut ur kolven, börjar skrumpna och bli bruna. Tim skickar efter majsfröna från USA. Han har fått några favoritsorter genom åren som inte säljs i Sverige, bl.a. Candy King, Early Sunglow och White Out. De är samtliga hybrider. De öppetpollinerade, gammeldags sorter som finns, som Ashworth och Golden Bantam, tycker Tim är för sena för att fungera i Uppland som ligger i majsodlingens nordliga gränsområde. Earlivee tycker han var en bra sort, som dessvärre inte verkar finnas kvar längre. Det viktigaste är tidigheten, att man verkligen får skörd även sämre år, menar Tim. Det enda som inte vill växa riktigt bra hos Tim är förvånansvärt nog kålväxter. Det beror inte på jorden, som ju verkar idealisk: kraftig, lerhaltig och näringsrik. Snarare är det alla skadeinsekter som grasserar. Uppland är ju ett stort distrikt för oljeväxter och kålfjärilar, raps- och rovfjärilar samt rapsbaggar finns i stora mängder. Fiberdukstäckning är ett måste och duken måste ligga tätt intill marken annars kommer insekterna genast in och ställer till det. Tim erkänner att han varit dålig på att sköta täckningen med duk, det är opraktiskt att ha små bäddar i cirkelform om det ska täckas. Men, säger han, kanske det blir bättre ordning på det där när jag får lite större odlingar. Tim har fått löfte att utvidga sin odling till gott och väl ett par tunnland om han skulle vilja. Och dit verkar han också sikta: När jag blir pensionär ska jag gå upp till heltid med odling! Mer om sojaprodukter på webben: m 14

15 Vänster: Tim visar hur en majsplanta, tack vare den varma sommaren, kunnat bära fram fyra kolvar mot normalt en eller två. Höger: Tim har intresserat sig mycket för olika fermenterade sojaprodukter. Miso är den traditionella japanska buljongpastan gjord på sojabönor och säd som inokulerats med ett speciellt mögel. Den ska lagras i ett till flera år innan den är mogen. Tim använder mjölksyrningskrukor i stengods för ändamålet. Pumpans slingrande etymologi Pumpa eller squash vad är skillnaden? Ja, det är en fråga man kan ställa sig när man börjar intressera sig för släktet Cucurbita. Eftersom de här växterna är urgamla kulturväxter som verkar ha funnits i alla världens hörn, så finns det givetvis en uppsjö av namn, och pumpans etymologi är lika slingrande och snårig som växten själv. Bägge orden har kommit in i svenskan utifrån och har kommit att användas omväxlande med varandra. Pumpa har dock en betydligt längre historia i svenskan, det finns enligt Svenska Akademiens ordbok belagt redan från 1600-talet i skrift. Man kan säga att ordet är en direktimport från franskan där det heter pompon, som är en nasalerad form av popon vilket i sin tur kommer från grekiskans pepon, mogen frukt, som återigen går igen i det latinska namnet Cucurbita pepo, vilket är det namn Linne gav arten. Ordet squash har en betydligt kortare historia i svenskan, det finns belagt från 1965 och det har givetvis kommit in från USA där det från början kommer från ett indianspråk där det heter asquutasquash, och lär betyda okokt, rå, vilket kan syfta på de omogna, späda frukterna som vi också här kallar squash, men även zucchini eller courgette. Zucchini kommer från italienskan och är en diminutivform av Zucca, pumpa, och betyder således helt enkelt liten pumpa. Courgette är den franska diminutivformen av courge, pumpa, vilket kan härledas till latinets cucurbita. Courge har dessutom lånats in till engelskans gourd, vilket står för prydnadspumpor och kalebasser. Allt går runt som synes. För övrigt är zucchini ju en pluralform, egentligen skulle det heta zucchino, men vem har någonsin sett det? Det finns en teori kring detta som går ut på att man tack vare pumpans fruktsamhet aldrig någonsin behöver tala om dessa frukter i ental! Själva släktnamnet, Cucurbita, kommer från det grekiska ordet kolokynthis, som står för just pumpa även om det av Linné användes för kolokvinten, en bitter, giftig släkting till vattenmelonen. Ur namnet Cucurbita kommer även, via tyskans kürbis, vårt kurbits, Här syns skillnaden mellan Cucurbita maxima (ovan) med sina rundade bladflikar, och C. pepo (nedan) med spetsiga flikar. 7 15

16 Pumpor & squash som använts främst för prydnadsfrukter ur detta släkte. Senare har det fått en utvidgad betydelse i ordet kurbitsmålning som ju har slingrande ornamenterade fantasiväxter som motiv. I Nordamerika har man en lite mer diversifierad nomenklatur kring pumpor. Den härrör sig från användningsområde och typ, inte botanisk härkomst. Medan squash är det övergripande begreppet, skiljer man på summer squash, winter squash och pumpkins. Summer squash är allt som man äter omoget, d.v.s. det vi kallar squash eller zucchini. Det inkluderar även de UFO-formade patty pan-typerna, samt crooknecks, straightnecks och de ibland förekommande helt runda typerna. Winter squash står för de fullt mogna frukterna av lagringsdugliga sorter med hårt fruktkött. Exempel på dessa är Hubbard av olika sorter, buttercup, butternut samt de japanska kabochatyperna. Pumpkin använder man för de mogna frukterna av stora, runda sorter med mjukare fruktkött. Det är dessa man använder till jacko-lanterns, alltså halloweenlyktor. Nu är det ju inte så enkelt att det finns en enda art i släktet, utan det finns tre, varav två odlas mer allmänt hos oss: C. pepo och C. maxima. Den tredje arten, C. moschata, är mer värmekrävande och går inte lika bra i Sverige, åtminstone på friland. Cucurbita pepo (sv. pumpa) har fyra huvudtyper: mde vanliga runda, orange pumporna. mlångsmala sorter, typ vit märgpumpa och spagettipumpa samt de flesta sommarsquasherna (zucchini). mde små, räfflade Acorn -typerna, en typ av vintersquash. msmå prydnadspumpor i olika former. Man känner igen C. pepo på det femkantiga skaftfästet och de spetsiga bladflikarna. Cucurbita maxima (sv. jättepumpa) är också mångformig: mhuvudarten för vintersquash. minnehåller släktets verkliga jättar (Atlantic Giant, Dansk jätte). menstaka sort av sommarsquash (zapallito rund). mprydnadssort: Turk's Turban, turbanpumpa, går också bra att äta. Man känner igen C. maxima på det runda skaftfästet och de rundade bladen. Cucurbita moschata (sv. myskpumpa): msommarsquash av crooknecktyp mvintersquash Butternut samt en mängd andra typer. Vanlig i södra Europa och tropikerna. C. moschata har också femkantigt skaft men bladen är ett mellanting mellan maxima och pepo, dessutom ger hela plantan ett ludet intryck. Text och foto: Lars Forslin Överst: Tromboncino, eller den lilla trombonen är en gammal italiensk sort av C. moschata, myskpumpa. Den klättrar gärna och frukterna blir då rakare än om de ligger på marken. Den är värmekrävande och odlas som här, bäst under glas eller plast. Mitten: Blue Hubbard är en typisk vintersquash från Nordamerika, utvecklad av indianerna. Den tillhör de allra odlingssäkraste sorterna och har god smak, men blir kanske väl stor: 3-10 kg. Tillhör C. maxima. Det finns fler olika Hubbard-sorter, bl.a. Golden Hubbard som också fungerar bra i Sverige. Nederst: Här en orange sort av kabocha-typ. Observera det helt runda skaftet som talar om att detta är en C. maxima. 16

17 7 Pumpor & squash Pumpasläktet uppvisar en otrolig färg-, form- och storleksvariation. Till ka, men smaken är inte lika söt som hos vintersquash av C. maxima. vänster turbanpumpa, Turk s Turban (C. maxima), en gammal favorit Nedan: Cucurbita maxima gör verkligen skäl för det latinska namnet som bland prydnadspumpor. Den går också utmärkt att äta, och har ett myck- helt enkelt betyder jättelik pumpa. De allra största pumporna får man av et gott, men kanske inte så tjockt, fruktkött med söt smak. sorter av denna art, även om de flesta sorter är mycket mer normala i stor- Ovan till höger: Ekollonsquash (am. acorn) räknas till vintersquash men leken. Den sort som innehar världsrekordet på 682 kg (!) är Atlantic Giant. tillhör samma art som sommarsquash/zucchini: C. pepo. Namnet kom- Exemplaret på bilden väger 300 kg, är odlat av Lars Örnskov och ställdes ut mer av en viss likhet med ett ekollon.vanligen är ekollonsquash mörkt på Göteborgs botaniska för några år sedan. I år sattes det nytt svenskt gröna, nästan svarta (Table queen-typen), men nu finns det även vita, gula rekord på 536 kg! Den som är intresserad av att odla rekordpumpor bör gå och blandade färger som på den här hybriden som heter Celebration. in på och läsa mer. Ekollonsquash har ganska små frukter, lämpliga att halvera och ugnsba- 17

18 Pumpor & squash Pumpan i köket m1 burk majs, 340 g m1 l vatten m2 msk sesamolja (orostad), eller olivolja mgrönsaksbuljong / havssalt efter smak, alternativt miso. Bryn löken i oljan tillsammans med lite havssalt. Tillsätt kokande vatten och linser, samt den skalade och tärnade pumpan. koka i 30 min. Tillsätt majsen. Låt sjuda ytterligare 10 min. Smaka av med vitpeppar och salt. Pumpapaj är en riktig amerikansk favorit som hör hösten med halloween och thanksgiving till. Det finns hundratals olika recept men grunden är en vanlig pajbotten som man fyller med en smet bestående av pumpapuré (kokt, mosad pumpa/vintersquash), vispgrädde eller kondenserad mjölk, några ägg; råsocker, sirap, lönnsirap eller honung. Den ska också vara ganska kryddig; de vanligaste kryddorna är kanel, ingefära, nejlikor och ibland muskot. Ett grundrecept på fyllning (1 paj): m3 stora ägg m400 g pumpamos m1-1,5 dl vispgrädde m100 g råsocker, eller efter smak m1 tsk kanel m½ tsk malen ingefära m1/8 tsk malen kryddnejlika m½ tsk salt. Det är bara att blanda ihop ingredienserna (börja med att vispa äggen lätt), fylla pajskalet och grädda i grader i minuter. Serveras väl avsvalnad med en klick vispad grädde. Oftast blir pajen godast dagen efter. Ibland lägger man valnötter eller pekannötter ovanpå. et finns knappast några gränser för vad man kan använda pumpa eller vintersquash till i Dmatlagningen: soppor, grytor, såser, stuvningar, bakad i ugn, efterrätter och bakverk av olika slag*. Tim Öhlund menar att många barn kan ha svårt att fördra den söta smaken. Ett sätt att maskera den är att göra en soppa, då buljongens sälta döljer sötman. Andra är väldigt förtjusta i den rika, söta smaken, som påminner om sötpotatis. Då kan man med fördel ugnsbaka pumpan, eftersom ugnsbakningen gör att smaken koncentreras ytterligare. En standardmisosoppa med pumpa gör man enkelt genom att fräsa strimlad lök och pumpatärningar i olja, man tillsätter vatten och låter koka tills pumpatärningarna är ganska lösa. Strax före servering tillsätter man miso utrörd i lite vatten; mängd efter smak. En lite lyxigare variant är att lägga med nudlar eller spagetti i soppan, samt att tillsätta strimlor av tofu (eventuellt stekt eller friterad) på slutet. Några droppar rostad sesamolja också för smakens skull. Här kommer en variant på pumpasoppa med röda linser och majs: m4 medelstora gula lökar m800 g fast pumpa (vintersquash) m2 dl röda linser * En bok som verkligen innehåller mängder med recept och fakta om pumpor är boken Pumpan av Arneo Nizzolli på Könemanns förlag. Runåbergs Fröer ger ut ett recepthäfte med squash och pumpa som kan fås i samband med fröbeställning. Text & foto: Lars Forslin Foto: Teo Foto: Paul Goyette 18

19 Recenserade av Karin Jansson Österländsk trädgårdsvisdom Camilla Hentschel Feng shui i trädgården Forum Nya böcker Feng shui är en mångtusenårig kinesisk konstart för att inreda hus och hem på ett så balanserat och harmoniskt sätt som möjligt. Det finns redan ett antal böcker på svenska om hur man inreder sitt hem efter de här principerna, men nu har även en bok som inriktar sig på Feng shui i trädgården kommit ut. Camilla Hentschel är journalist och Feng shui-konsult och har under flera år studerat för kinesiska mästare. I sin nya bok beskriver hon först grunderna för tankegångarna i Feng shui. Därefter visar hon i text och bild hur de här principerna kan användas i moderna svenska villaträdgårdar. Läsaren får tips på hur planteringar ska arrangeras för att öka harmonin och energin i trädgården, vilka växter som passar i vilka lägen och hur träd och buskar kan användas för att skapa en harmonisk helhet. Boken tar också upp vatten i trädgården, belysning, häckar och insyn, sittplatser med flera ämnen. Boken är vackert illustrerad av fotografen Karin Mönefors. m Trädgårdsmarodörer i fokus Boel Sandskär Skadegörare i trädgården Prisma Den som odlar råkar då och då ut för skadedjur och sjukdomar på det som växer. En del skadegörare är de flesta bekanta med men ofta vet man inte vad som orsakar angreppen. För den som vill lära sig mer om sjukdomar som angriper växter är Boel Sandskärs bok Skadegörare i trädgården en utmärkt källa till kunskap. Efter ett inledande kapitel med allmän information om skadedjur går boken systematiskt igenom de olika sjukdomar som kan drabba olika växtgrupper. Med hjälp av bilder beskrivs vilka djur och svampar som orsakar skador på grönsaker, frukt och bär. Efter varje skadegörare får man tips på metoder för att förebygga och bekämpa angreppen. Även träd, prydnadsväxter och perenner och deras skadegörare gås igenom. Boel Sandskär har också med ett kapitel om nyttoinsekter som angriper skadegörarna och listor på godkända bekämpningsmedel. Skadegörare i trädgården är kanske inte en bok man läser från pärm till pärm men en utmärkt uppslagsbok när man drabbas av angrepp på sina växter. De många bilderna på skadedjur och skadade växter bidrar starkt till bokens användbarhet. m 19

20 Selleri Det går lika bra med selleri Selleri är en grönsak med mycket smak och en rad nyttiga näringsämnen. Den finns både som rot-, stjälk- och bladgrönsak och har många användningsområden i köket. Text & foto: Karin Jansson & Lars Forslin elleri (Apium gravolens) är en tvåårig vild växt som förädlats till en grönsak. Ursprungligen var den en strandväxt, troligtvis med rötterna i Asien. Idag finns vild selleri längs Europas kuster och fram till 1980-talet växte Sden även i Skåne. Numera förefaller den vara borta från vårt land även om förvildad odlad selleri ibland hittas i naturen. Redan i det forntida Egypten odlades selleri som föda och medicin. Förädlingen till blekselleri tror man skedde på 1500-talet, något århundrade senare uppstod troligtvis rotsellerin. Till Sverige kom den bruna knölen på 1700-talet och här började den användas som soppgrönsak. Odling En del tycker kanske att selleri är svår att odla eftersom den har en lång utvecklingstid och dessutom behöver mycket näring, värme och god jord. I gengäld är den relativt motståndskraftig mot sjukdomar och skadeinsekter och har man väl fått roten eller stjälkarna att växa kan resultatet frampå höstkanten bli riktigt bra. Både rot- och stjälk(blek-)selleri måste förkultiveras tidigt. De små fröna behöver sås redan i februari för att hinna utvecklas. I Norrland kan man så i mars eftersom utplanteringen sker senare. Räkna med 7-8 veckors växttid för plantorna. Eftersom fröna behöver ljus för att gro behöver man inte täcka dem med jord. I stället kan man sätta en platspåse över sådden för att hålla den fuktig under groningstiden på 2-3 veckor. Fröna kan sås i brätten eller kruka. Om de står tätt i kruka behöver de skolas om en gång innan det är dags för utplantering i maj. Innan selleriplantorna sätts ut bör de avhärdas och vänja sig vid utetemperatur, väder och vind. Plantan kan snabbt gå i blom (och därmed bli värdelös) om den utsätts för kallt väder, undvik därför att plantera ut innan jordtemperaturen har blivit runt 15 grader. Fiberduk hjälper till att höja temperaturen om den ligger på gränsen. Den känsligaste perioden är under plantuppdragningen där temperaturen i genomsnitt bör ligga runt 17 grader. Kommer man under 13 grader under en längre tid, kan över hälften av plantorna gå i blom. Selleri vill ha djup, mullrik och jämnt fuktig jord. Eftersom näringsbehovet är stort bör man se till att jorden är välgödslad eller att man har odlat gröngödsling på platsen året innan. Som strandväxt kräver den mycket mineraler, något som det finns gott om i träaska och tång. Det går också utmärkt att täcka den med gräsklipp eller annat grönt material. Om man täcker sellerin under säsongen får den gott om näring samtidigt som marken hålls fuktig. Den som inte täckodlar bör istället övergödsla under sommaren för att den ska få tillräckligt med näring. Hönsgödsel löst i vatten eller 20