1975/76:889. Motion. a\ fru af Ugglas och herr Danell. om ökat antalt>raktikplatser inom den statliga sektorn

Transkript

1 9 Motion 1975/76:889 a\ fru af Ugglas och herr Danell om ökat antalt>raktikplatser inom den statliga sektorn Under 1970-talet har svårigheterna för ungdomar att få arbete ökat. Den registrerade arbetslösheten för ungdom i åldern 16 tiu 19 år har vid varje mät-tillfälle i arbetskraftsundersökningarna varit mer än dubbelt så hög som arbetslösheten för hela arbetskraften. Konjunkturuppgången gav en viss förbättring även för ungdomen. Men det finns all anledning att befara att ungdomen blir den grupp på arbetsmarknaden som drabbas hårdast av den nu inledda konjunkturnedgången. I dag går ca ungdomar arbetslösa. Det innebär att nästan varannan arbetslös är under 25 år. Bland de arbetslösa ungdomarna utgör flickorna den största gruppen. En förklaring till den ökade arbetslösheten i åldersgruppen år är ungdomens växande obenägenhet att vidareutbilda sig. Mellan 25 och 30 % söker arbete omedelbart efter grundskolan. 15 % av dem som börjat i gymnasieskolan avbryter sina studier d är. Sammantaget fullföljer endast 65 % mot planerade 90 % gymnasieskolan och yrkesutbildningen. Också efter gymnasiet går elever i mindre utsträckning än förut direkt till högre utbildning. Sjiilvfall et stämmer den aktuella lusten hos skolungdomar att tidigt gå ut i arbetslivet föga med 50- och 60-talets utbildningsteorier. Men skoltröttheten kanske inte är så förvånande i en skola som ännu inte fu nnit sina former och som inte har en vettig avvägning mellan teori och praktik. Där dc yrkesinriktade kurserna inte är tillräckligt yrkesinriktade för att vara en god grund att stå på vid inträdet i förvärvslivet. Ungdomens attityder kan också vara en reaktion på akademikerarbetslösheten. Varför anstränga sig och dra på sig studieskulder när en examen ändå inte säkert ger jobb? Den 70-talets arbetsmarknad som ungdomen har mött har kännetecknats av bristen på arbete. Det är en arbetsmarknad som är på väg att stelna. Rörligheten minskar och de vid arbetsförmedlingen nyanmälda lediga platserna visar en tendens att sjunka. De senaste årens arbetslöshet har av statsmakterna mötts inte med en sysselsättningsskapande politik utan med lagstiftning. De s. k. trygghetslagarna binder ihop arbetsgivare och anställd. De är bra för dem som redan har ett tillfredsställande arbete, men de tenderar att minska rörligheten och öka svårigheten för de grupper som söker fotfäste på arbetsmarknaden. Troligen medför trygghetslagarna speciella svårigheter just för ungdomen: arbetsgivarna tvekar mer än en gång innan de "gifter ihop sig" med en oprövad ungdom.

2 Mot. 1975/76: 889 JO Just för ungdomen är tillgången på lediga platser och rörligheten på a rbetsmarknaden av avgörande betydelse. En ung människa är oftast inte säker på sitt yrkesval, hon behöver pröva sig fram, upptäcka arbetsmarknadens verklighet och så småningom finna en väg som passar. För de unga är inte tryggheten i anställningen det väsentligaste. Viktigare är att verkligen bli anställd av en arbetsgivare, få pröva olika jobb och under tiden vinna erfarenhet och yrkesskicklighet. I detta sammanhang är det värt att uppmärksamma vissa företeelser som tidigare spelade stor roll vid ungdomarnas inträde i förvärvslivet: de tidigare yrkesskolorna, landstingens verkstadsskolor och skolorna inom företagen. Hela denna yrkesutbildning har avsetts kunna ersättas med den nya gymnasieskolan, men i dag vet vi att så inte blivit fallet. Gymnasieskolan lyckas inte ge en praktisk yrkesförberedelse i nivå med den som de "gamla" yrkesskolorna gav. En "brygga" in i arbetslivet är också den s. k. inbyggda utbildningen, dvs. yrkesskolorna inom företagen samt den s. k. lärlingsutbildningen. Under senare år har det statliga stödet till dessa verksamheter minskat, tvärtemot vad som borde vara i ungdomens intresse. Orsaken till den höga arbetslösheten bland ungdom är att söka både i den nya skolans funktionssätt samt i utvecklingen på arbetsmarknaden. Botemedlen måste omfatta båda dessa områden. Inte minst viktig är en ökad kontakt och samverkan mellan skolan och arbetslivet. Bättre kontakter skulle kunna hjälpa till att lösa det problem som sannolikt är det allvarligaste för nytiiiträdande på arbetsmarknaden, nämligen svårigheten att få det första jobbet efter det att utbildningen är avslutad. Otaliga undersökningar visar att ungdomsarbetslösheten i hög grad är ett initialproblem. Har man med andra ord fått in en fot på arbetsmarknaden är problemen generellt sett mindre. Introduktionsskola Det avslutande året på de yrkesinriktade linjerna i såväl gyronasiesom grundskolan skulle med fördel kunna ges formen av ett introduktionsår till arbetslivet och utgöra en kombination av arbete och utbildning. Arbetet skall få utföras inom den bransch som utbildningen är ämnad för och vara direkt förberedande för kommande yrkesarbete. Introduk lionsskolan skulle därmed kunna bli en värdefull kontakt med potentiella arbetsgivare och få ett djupare syfte än att bara i största allmänhet skapa kontakt mellan elever och arbetsmarknad. l ntroduktionsskolan skulle också kunna stå öppen för elever från andra linjer och för ungdomar eller vuxenstuderande som önskar komplettera sin utbildning eller pröva andra yrkesvägar. Skolan bör ha ansvaret för introduktionsåret. Eleverna bör få lön för

3 Mot. 1975/76: 889 Il de produktiva insatser de gör. Ersättningen från företagen bör sedan kompletteras med studiebidrag så att eleverna når upp till en inkomst i närheten av marknadsmässiga löner. Introduktionsåret bör under alla omständigheter vara mer inkomstbringande än fortsatt skolutbildning eller AMS-utbildning. Kortare yrkesinriktade kurser För de ungdomar som slutar grundskolan och inte lyckas få jobb skulle ett system med kortare yrkesinriktade kurser kunna vara till stor nytta. Försök med sådana praktiskt inriktade kurser pågår i ett par kommuner med positiva resultat. Skolöverstyrelsen bör stimulera flera kommuner att starta en sådan försöksverksamhet. Utbildning på arbet.splatsen Vid sidan om gymnasieskolan måste möjligheterna stå öppna till praktisk utbildning i företagen. För många skoltrötta ungdomar är det ett attraktivt alternativ att kunna gå ut i arbetslivet och samtidigt få en fortsatt utbildning. Det statliga stödet till s. k. inbyggd utbildning och till s. k. företagsskolor måste förbättras. Där så är möjligt bör en samordning ske av internutbildningen och den skolmässiga utbildningen. Uppsökande studie- och yrkesorientering Väsentligt är att ungdomarna får möjlighet att göra ett väl övertänkt val av utbildnings- och yrkesväg. Studie- och yrkesorienteringen måste ges tillräckliga resurser. I dag bedrivs i drygt ett 50-tal kommuner försök med uppsökande studie- och yrkesrådgivning riktad mot ungdomar som lämnat grundskolan. Särskild uppmärksamhet röner de elever som avbrutit sin utbildning efter nian. Dessvärre når denna uppsökande verksamhet bara en tredjedel av de över åringar som inte söker till, eller inte antagits till, gymnasieskolan. Den uppsökande verksamheten bör utökas och omfatta alla ungdomar i landet som ett år efter avslutad utbildning inte förvärvsarbetar eller genomgår annan utbildning. Alla ungdomar bör med hjälp av uppsökande verksamhet tillförsäkras antingen utbildning, praktik eller förvärvsarbete. Samverkan skola/arbetsliv En god samverkan mellan skola och arbetsliv är betydelsefull när det gäller att motverka arbetslösheten bland ungdom. Försöksverksamheten med s. k. SSA-råd, där representanter för skola. arbetsliv, arbetsförmed-

4 Mot. 1975/76: ling m. fl. ingår, bör dels prioriteras så att den verkligen - trots vissa problem - kommer i gång, dels byggas ut tilj att omfatta alla kommuner. SSA-rådet skulle med fördel kunna tilldelas ett ansvar vid framskatfandet av ett tillräckligt antal praktikplatser. Rådens verksamhet bör också omfatta problemen som uppstår i samband med den eftergymnasiala utbildningen. Praktikplatser Många arbetsgivare tvekar innan de fast anställer en oprövad ungdom. Tidigare arbetslivserfarenhet t. ex. i form av praktik underlättar övergången från skola till arbetsliv. Praktikanställning ger också ungdomarna möjlighet att pröva olika anställningar och yrkesvägar. En praktikplats åt en arbetslös ungdom kan bli det stöd denne behöver för att finna sin väg in i arbetslivet. Tillgången på praktikplatser är i dag otillräcklig och måste väsentligt ökas. Såväl det enskilda näringslivet som de offentliga arbetsgivarna måste ta sin del av ansvaret genom att ställa praktikplatser till förfogande. Faktum är emellertid att det i dag väsentligen är det enskilda näringslivet som står för praktikutbudet. Av rapporten Praktik (juni 1975) från en arbetsgrupp inom AMS framgår att under perioden mars--augusti 1974 anmäldes till arbetsförmedlingen ca platser som skulle kunna användas i praktiksyfte. A v dessa kom säkert 3/4 från den enskilda sektorn. Denna siffra skall jämföras med att det enligt Statens Personalnämnds enkät under år 1971 fanns omkring praktikanter inom statsmyndigheterna. Ansträngningar pågår nu inom statsförvaltningen att höja praktikplatserna till ca Men även denna siffra är naturligtvis alldeles för låg för att det allmänna skall kunna sägas ha tagit sin del av ansvaret. Regeringen bör utarbeta en plan för hur antalet praktikplatser inom statlig verksamhet skall kunna ökas framöver samt överväga hur kommunerna skall stimuleras att öka sitt utbud av praktikplatser. Nya jobb Det bästa sättet att undvika arbetslöshet bland ungdom är att se till att sysselsättningen över huvud taget hålls uppe. Ungdomen är en del av arbetsmarknaden och drabbas samtidigt som övriga arbetstagare när antalet arbeten blir för litet. Vad som skiljer ungdomarna från arbetskraften i stort är att de drabbas först därför att de sist fått arbete eller fortfarande väntar på att få ett. En ekonomisk politik som stimulerar nytöretagande och expansion är därför ytterst en politik som verksamt bidrager till att lösa ungdomarnas sysselsättningsproblem.

5 Mot. 1975/76: Hemställan Med anledning av det anförda hemställes att riksdagen anhåller att regeringen upprä ttar en plan för hur antalet praktikplatser skall öka i statlig verksamhet. Stockholm den 23 januari 1976 MARGARETHA AF UGGLAS (m) GEORG DANELL (m) (Se även motion 1975f76 : 890)