Begränsning av inomobligatoriskt skadestånd

Transkript

1 Begränsning av inomobligatoriskt skadestånd Adekvansläran, direkta och indirekta skador samt förutsebarhetsformeln tre sidor av samma mynt? Masteruppsats inom affärsjuridik Författare: Eva Johansson Handledare: Jakob Heidbrink Framläggningsdatum: Jönköping maj 2012

2 Masteruppsats inom affärsjuridik Titel: Författare: Handledare: Begränsning av inomobligatoriskt skadestånd. Adekvansläran, direkta och indirekta skador samt förutsebarhetsformeln tre sidor av samma mynt? Eva Johansson Jakob Heidbrink Datum: Ämnesord inomobligatoriskt skadestånd, skadeståndsbegränsning, adekvansläran, direkt förlust, indirekt förlust, artikel 74 CISG Sammanfattning Principen om fullt skadestånd utgör utgångspunkten vad gäller beräkning av skadestånd som uppkommer med anledning av kontraktsbrott. Ett skadestånds omfattning begränsas dock på olika sätt genom olika skadeståndsbegränsande metoder. Några skadeståndsbegränsande metoder som gäller enligt dispositiv rätt är adekvansläran, köplagens indelning av skador i direkta och indirekta sådana samt förutsebarhetsformeln i United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods, Vienna Syftet med den här uppsatsen är att analysera vilken eller vilka av de nämnda skadeståndsbegränsande metoderna som bäst kan anses motsvara målen med att skadeståndsskyldighet för parter i kommersiella köpeavtal över huvud taget begränsas. Den av Jan Hellner anförda målanalysen används för att identifiera de i rättskällorna nedlagda ultimära målen, annorlunda uttryckt syftena eller anledningarna, med att skadeståndsskyldighet ska begränsas. De identifierade ultimära målen utgörs av ett mål om att uppnå en ekonomiskt effektiv riskfördelning, ett mål om att åstadkomma jämställdhet mellan avtalsparter samt ett mål om att eftersträva största möjliga rättssäkerhet. Den av de analyserade skadeståndsbegränsande metoderna som bäst motsvarar de identifierade ultimära målen är förutsebarhetformeln. Att förutsebarhetsformeln är den metod som bäst motsvarar de ultimära målen har i grund och botten att göra med att metoden är den av de analyserade metoderna som begränsar en avtalsparts skadeståndsskyldighet i störst omfattning.

3 Master s Thesis in Commercial and Tax Law Title: Author: Tutor: Limitation of contract damages. The theory of adequate causality, direct and indirect losses and the foreseeability test three sides of the same coin? Eva Johansson Jakob Heidbrink Date: Subject terms: contract damage, limitation of damages, theory of adequate causality, direct loss, indirect loss, article 74 CISG Abstract The basis of dispositive law as regards the calculation of damages that arise as a result of a breach of contract is the principle of full compensation. However, the extent of such damages is limited by different methods of limiting damages. Some methods of limiting damages that apply according to dispositive law are the theory of adequate causality, the classification of losses in direct and indirect losses according to the Sales of Goods Act and the foreseeability test in the United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods, Vienna The purpose with this thesis is to analyse which of the mentioned methods of limiting damages that best serves the cardinal objectives of why damages at all should be limited. The objective analysis alleged by Jan Hellner is used to identify the cardinal objectives of why damages should be limited. The objectives identified consist of an objective to achieve an economically efficient allocation of risks, an objective to achieve equality between contracting parties as well as an objective to obtain maximum legal certainty. The method of limiting damages that best serves the identified cardinal objectives is the foreseeability test. The reason why the foreseeability test best serves the objectives basically has to do with that the foreseeability test is the method of limiting damages that limits damages to the greatest extent.

4 Innehåll 1 Inledning Bakgrund Syfte Avgränsning Metod och material Urvalet av skadeståndsbegränsande metoder Tillämpning av analysverktyget målanalysen Användning av material som avser den äldre köplagen Användning av utländskt material Material från den utomobligatoriska skadeståndsrättens område Några terminologiska reflektioner om begreppen skada och förlust Disposition Skadestånd som påföljd av avtalsbrott Förutsättningar för att skadestånd ska aktualiseras Omfattningen av skadestånd Målen med att begränsa ett skadestånds omfattning Skadeståndets ultimära mål och behovet av begränsningar Ekonomiskt effektiv riskfördelning som ultimärt mål Jämställdhet mellan parterna som ultimärt mål Största möjliga rättssäkerhet som ultimärt mål Adekvansläran Introduktion till adekvansläran Några inledande terminologiska reflektioner Adekvanslärans funktion som kausalitetsvärdering Närmare om adekvansläran Varierande formuleringar av adekvanslärans innebörd Bedömning av adekvansen enligt en skälighetsnorm Vad som ska vara adekvat är såväl förlusten som kausalsambandet Den relevanta tidpunkten för adekvansbedömningen Adekvansläran som primärt mål Köplagens indelning av skador i direkta och indirekta Introduktion till kategoriseringen Skadetypernas koppling till olika ansvarsgrunder Gränsdragningen mellan direkta respektive indirekta skador Definition genom uttömmande uppräkning av indirekta skador Närmare om uppräkningen av indirekta skador Direkta respektive indirekta skador enligt köplagspropositionen Behandlingen av direkta och indirekta skador i praxis i

5 5.4.1 Avsaknad i rättspraxis av en närmare precisering Förlorad hyresintäkt anses utgöra en indirekt förlust Förlorad bruksnytta klassificeras som en direkt förlust Väsentligt för bedömningen är skadans storlek snarare än dess typ Gränsdragningssvårigheter Kategoriseringen som primärt mål Förutsebarhetsformeln i CISG Introduktion till förutsebarhetsformeln Avtalsparter har strikt ansvar för sina förpliktelser Begränsningar av det strikta skadeståndsansvaret Närmare om kravet på förutsebarhet i artikel 74 CISG Begränsning av skadeståndsskyldighet till att avse förutsebara skador Vad den kontraktsbrytande parten förutsåg eller borde ha förutsett Vad som ska vara förutsebart är den uppkomna förlusten Den relevanta tidpunkten för bedömningen av förutsebarheten Sannolikhetskravet Förutsebarhetsformeln som primärt mål Relationen mellan de olika begränsande metoderna Adekvansläran i relation till direkta och indirekta skador Artikel 74 CISG i relation till adekvansläran Direkta och indirekta skador i relation till artikel 74 CISG Relationen samtliga begränsande metoder emellan Förutsebarhet som en gemensam nämnare Metodernas olika effekter på skadeståndsskyldighetens omfattning Metoden som bäst motsvarar de ultimära målen De ultimära målen motsvaras på olika sätt och till olika grad Adekvanslärans alltmer begränsade betydelse Gränsdragningsproblem mellan direkta och indirekta skador Artikel 74 CISG ter sig mest generös mot skadevållaren De ultimära målen motsvaras bäst av artikel 74 CISG Slutsatser Referenslista ii

6 Förkortningslista Am. J. Comp. L. CISG CISG-AC CLOUT American Journal of Comparative Law United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods, Vienna 1980 CISG Advisory Council Case Law on UNCITRAL Texts FKöpL Finlands Köplag ( /355) HD HovR JFT JT Högsta domstolen Hovrätten KöpL Köplag (1990:931) NJA NU Pace Int'l L. Rev. Prop. SOU SvJT TfR UNCITRAL Tidskrift utgiven av Juridiska Föreningen i Finland Juridisk tidsskrift vid Stockholms universitet Nytt juridiskt arkiv Nordiska utredningar Pace International Law Review Proposition Statens offentliga utredningar Svensk Juristtidning Tidsskrift for rettsvitenskap United Nations Commission on International Trade Law iii

7 1 Inledning 1.1 Bakgrund När en avtalspart i ett kommersiellt köpeavtal blivit skadeståndsskyldig, på grund av ett kontraktsbrott, är utgångspunkten i dispositiv rätt att den skadelidande parten ska ha rätt till ersättning enligt det positiva kontraktsintresset. Den skadelidande parten ska med andra ord, i enlighet med principen om fullt skadestånd, försättas i samma läge som om avtalet fullgjorts på riktigt sätt. 1 Ett skadestånds omfattning begränsas på olika sätt genom dispositiv rätt. Sådana begränsningar utgör avsteg från utgångspunkten om det positiva kontraktsintresset. 2 En frågeställning som behandlas inom ramen för den här uppsatsen är varför skadeståndsskyldighet över huvud taget ska begränsas. Vilka är målen, annorlunda uttryckt syftena eller anledningarna, med att en avtalspart inte alltid ska ha rätt till en ersättning som motsvarar vad parten skulle erhållit om avtalet fullgjorts på korrekt sätt? Några metoder som enligt dispositiv rätt begränsar skadeståndsskyldighet och som är föremål för analys i den här uppsatsen är adekvansläran, köplagens (1990:931) indelning av skador i direkta och indirekta sådana samt förutsebarhetsformeln enligt CISG. Det är inte alltid självklart hur metoderna fungerar och till vilken omfattning metoderna påverkar den principiella rätten till skadestånd; vissa svårigheter uppkommer. 3 Trots att metoderna tilllämpas på olika sätt och i något olika situationer finns vissa likheter metoderna emellan. Exempelvis utgör begreppet förutsebarhet en gemensam nämnare mellan metoderna. Eftersom samtliga begränsningsmetoder leder till att inte hela skadelidande avtalspartens positiva kontraktsintresse ersätts bör metoderna avspegla de ultimära målen med att skadeståndsskyldighet över huvud taget ska begränsas. Även om det finns likheter mellan metoderna är de inte identiska. Någon eller några metoder motsvarar troligen målen med varför skadestånd ska begränsas bättre än någon annan. Vilken eller vilka av metoderna som bäst motsvarar sådana ultimära mål är en frågeställning som analyseras i den här uppsatsen. 1 Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s. 193; CISG-AC Opinion No. 6, Calculation of Damages under CISG Article 74, kommentar 1. 2 Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s. 193; Schlechtriem, P. och Schwenzer, I., Commentary on the UN Convention on the International Sale of Goods (CISG), upplaga 3, Oxford University Press, Oxford 2010, s Hjalmar Karlgren uttryckte exempelvis i artikeln Perpetuatio obligationis, TfR 1955 s. 365, att adekvansläran är, sanningen att säga, hal som en ål. 1

8 1.2 Syfte Syftet med uppsatsen är att analysera vilken eller vilka av de skadeståndsbegränsande metoderna, adekvansläran, köplagens indelning av skador i direkta och indirekta sådana samt förutsebarhetsformeln enligt CISG, som bäst kan anses motsvara målen 4 med att skadeståndsskyldighet för parter i kommersiella köpeavtal över huvud taget begränsas. 1.3 Avgränsning De skadeståndsbegränsande metoderna som faller inom ramen för den här uppsatsen kan inte påstås vara de enda metoder som enligt dispositiv rätt begränsar ett skadestånd. Till sådana metoder måste räknas också bland annat skadelidandes skyldighet att begränsa sin skada och begränsningen av ett skadestånds omfattning till att avse enbart skadelidandes faktiska nettoförlust. 5 De metoder som analyseras i den här uppsatsen är dock alla centrala i bedömningen av ett skadestånds omfattning. Dessutom kan metoderna på olika sätt jämföras med varandra. Den typ av köpeavtal mellan kommersiella parter som är föremål för analys i den här uppsatsen är köp av lösa saker, det vill säga rörliga fysiska föremål. 6 Visserligen kan köplagen tillämpas på andra typer av köpeavtal och dessutom utgör köplagen en central lagstiftning också för allmänna kontraktsrättsliga frågor, vilket antyder att analysen skulle kunna omfatta fler avtalstyper, men för att uppnå överensstämmelse med det tillämpningsområde som gäller för CISG är det nödvändigt att begränsa typen av köpeavtal till sådana som gäller köp av lösa saker. 7 CISG gäller nämligen, enligt konventionens artikel 1, bara för köp av varor. Det finns andra påföljder än skadestånd som enligt dispositiv rätt kan göras gällande vid endera en köpares eller en säljares kontraktsbrott. Sådana andra påföljder är exempelvis avhjälpande, omleverans, prisavdrag och hävning. 8 Andra påföljder än skadestånd berörs 4 Synonymt med mål kan exempelvis begreppen syfte och anledning tänkas vara. 5 Se 70 1 st. KöpL; artikel 77 CISG; Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s. 193 f; CISG-AC Opinion No. 6, Calculation of Damages under CISG Article 74, kommentar 9.A. 6 För definition av lösa saker, annorlunda uttryckt lösöre, se Prop. 1989/90:89. Om ny konsumentköplag, s Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s Se t.ex. 34 och 37 KöpL; artikel 46 och 50 CISG. 2

9 dock inte i den här uppsatsen mer än där det är nödvändigt för analysen av de skadeståndsbegränsande metoderna. Huruvida enskilda skadeposter anses vara ersättningsgilla eller ej enligt de olika skadeståndsbegränsande metoderna påverkar i den här uppsatsen inte bedömningen av vilken eller vilka skadeståndsbegränsande metoder som bäst motsvarar målen med att skadeståndsskyldighet över huvud taget begränsas. 9 Anledningen till att bedömningen görs oaktat enskilda skadeposter är att det begränsat tillåtna omfånget av uppsatsen inte medger en sådan utrymmeskrävande analys som en analys av enskilda skadeposter utgör Metod och material Urvalet av skadeståndsbegränsande metoder Såsom redan påpekats finns i dispositiv rätt ett flertal skadeståndsbegränsande metoder. Följaktligen är det nödvändigt att göra ett urval bland metoderna. Den första av de skadeståndsbegränsande metoderna som analyseras är adekvansläran. Anledningen till att adekvansläran är en av metoderna som analyseras är att läran är central vad avser begränsning av skadestånd och av stor betydelse när det gäller att avgöra vilka orsakssamband mellan kontraktsbrott och skada som föranleder skadeståndsansvar. 11 Den andra skadeståndsbegränsande metoden som är föremål för analys är köplagens indelning av skador i direkta och indirekta sådana. Kategoriseringen har betydelse för ett skadestånds omfattning oavsett om köplagen tillämpas som dispositiv lagstiftning eller används för att klargöra den närmare innebörden av ett specifikt avtalsvillkor. 12 Den tredje, och sista, skadeståndsbegränsande metoden är förutsebarhetsformeln som återfinns i artikel 74 CISG. Sverige är ett av 78 länder som hittills har ratificerat konventionen. 13 CISG uppskattas potentiellt sett vara tillämplig på ungefär 80 procent av alla kommer- 9 Bedömningen görs utan hänsyn bland annat till hur förluster i form av skadestånd och avtalsviten som en skadelidande avtalspart tvingas betala till tredje man behandlas enligt de olika metoderna. 10 Enskilda skadeposter omnämns förvisso i analysen av de skadeståndsbegränsande metoderna men enbart i syfte att konkretisera metoderna. 11 Schultz, M., Adekvansläran, Jure Förlag AB, Stockholm 2010, s. 15 f. 12 Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s. 196 f. 13 UNCITRAL, Status, 1980 United Nations Convention on Contracts for the International Sale of Goods. Tillgänglig via

10 siella köpeavtal som avser köp av varor där avtalsparterna är hemmahörande i olika konventionsstater. 14 Förutsebarhetsformeln utgör således en central skadeståndsbegränsande metod Tillämpning av analysverktyget målanalysen För att besvara uppsatsens syfte, med andra ord för att komma fram till vilken eller vilka metoder som bäst motsvarar målen med att skadeståndsskyldighet för parter i kommersiella köpeavtal över huvud taget begränsas, tillämpas den av Jan Hellner anförda målanalysen. 15 Målanalysen är ett analysverktyg som innebär att man i en rättslig analys skiljer mellan ultimära och primära mål. Ultimära mål är sådana mål som eftersträvas på långt sikt och för sin egen skull. 16 Primära mål, å andra sidan, är mål som är nödvändiga för att nå de ultimära målen. 17 Primära mål eftersträvas som medel för att uppfylla de ultimära. 18 I fokus för analysen i kapitel tre står de ultimära målen med att begränsa skadeståndsskyldighet. De primära målen, det vill säga tillvägagångssätten för att uppnå de ultimära målen, behandlas i kapitel fyra till sju medan analysen i kapitel åtta omfattar både ultimära och primära mål. För att tydliggöra skillnaden mellan ultimära och primära mål presenteras ett exempel. 19 Att förekomma stölder kan tänkas utgöra ett ultimärt mål; det vill säga ett mål som eftersträvas på lång sikt och som har ett värde i sig. Det bör inte råda några tveksamheter kring att en minimering av antalet stölder har ett värde i sig. Som medel på vägen för att nå det ultimära målet kan man låsa in föremål som går att stjäla samt straffa människor som stjäl. Att låsa in sådana föremål samt straffa sådant beteende utgör i exemplet de primära målen. 14 Schlechtriem, P. och Schwenzer, I., Commentary on the UN Convention on the International Sale of Goods (CISG), s Jan Hellner presenterar målanalysen i följande verk: Hellner, J., Värderingar i skadeståndsrätten, Festskrift till Per Olof Ekelöf, P.A. Norstedt & Söners Förlag, Stockholm 1972, s ; Hellner, J., Lagstiftning inom förmögenhetsrätten: praktik, teori och teknik, Juristförlaget, Stockholm 1990; Hellner, J., Metodproblem i rättsvetenskapen. Studier i förmögenhetsrätt, Jure Förlag AB, Stockholm Hellner, J., Värderingar i skadeståndsrätten, s. 304; Hellner, J., Metodproblem i rättsvetenskapen. Studier i förmögenhetsrätt, s Hellner, J., Värderingar i skadeståndsrätten, s Hellner, J., Metodproblem i rättsvetenskapen. Studier i förmögenhetsrätt, s Exemplet är hämtat från Hellner, J., Värderingar i skadeståndsrätten, s

11 Att i generella ordalag tala om målen med att skadeståndsskyldighet för parter i kommersiella köpeavtal över huvud taget begränsas utan några närmare förklaringar kring vad som menas med begreppet mål kan tänkas skapa viss oklarhet. Målanalysen tillämpas som ett verktyg för att förhindra sådan oklarhet. Hellners målanalys kan användas på flera olika sätt. För det första kan målanalysen användas ur ett lagstiftningsperspektiv varvid analysen används för att fastställa ultimära mål för en viss lagstiftning. När de ultimära målen är fastställda kan lagstiftaren sedan formulera de primära målen, tillvägagångssätten, för att nå de ultimära målen. 20 För det andra kan målanalysen användas utifrån en rättsvetenskapsmans perspektiv. Ur ett sådant perspektiv används målanalysen för att hitta ultimära mål i en rättsfråga som redan existerar. De ultimära målen finns nedlagda någonstans i rättskällorna, även om de kanske inte redogörs för uttryckligen, 21 och det handlar många gånger om att utifrån de ultimära målen hitta primära mål som bäst tillgodoser de ultimära. 22 Analysen av de ultimära och de primära målen görs i den här uppsatsen utifrån en rättsvetenskapsmans perspektiv. Det handlar om att hitta de i rättskällorna nedlagda ultimära målen för att skadeståndsskyldighet över huvud taget ska begränsas och utifrån dessa identifiera den eller de skadeståndsbegränsande metoder som bäst tillgodoser de ultimära målen. Diskussioner om skadeståndsrättens ultimära mål är inte ovanliga i den juridiska doktrinen. 23 De specifika målen med att begränsa skadeståndsskyldighet behandlas dock mer sällan. Eftersom de skadeståndsbegränsande metoderna trots allt ingår i begreppet skadeståndsrätten, vars ultimära mål behandlas mer ofta, används doktrin där skadeståndsrättens ultimära mål diskuteras som underlag för att hitta målen med att begränsa skadeståndsskyldigheten. I någon mån hämtas även vägledning från domstolsuttalanden. Något som kan uppfattas som en svårighet med att identifiera de ultimära målen utifrån en rättsvetenskapsmans perspektiv är att rättsvetenskapsmannens egna värderingar riskerar att 20 Schultz, M., Om skadestånd vid mobbning, JT s. 925; Schultz, M., Skadeståndsrätt och skatterätt, JT s Hellner, J., Metodproblem i rättsvetenskapen. Studier i förmögenhetsrätt, s Schultz, M., Skadeståndsrätt och skatterätt, s Se t.ex. Hellner, J., Metodproblem i rättsvetenskapen. Studier i förmögenhetsrätt, s. 92 f; Schultz, M., Skadeståndsrätt och skatterätt, s. 657 f. 5

12 påverka analysen. 24 Härtill kan dock ifrågasättas vilken analys som är helt objektiv. Det är av vikt att poängtera att en målanalys svårligen kan genomföras helt värderingsfritt men att det som eftersträvas är att tillämpa målanalysen med så stor objektivitet och opartiskhet som möjligt Användning av material som avser den äldre köplagen Eftersom nuvarande köplagen, när den trädde ikraft 1 januari 1991, moderniserade köprätten utgör inte alltid sådant material som behandlar 1905 års köplag (1905:38) någon lämplig rättskälla. 25 Huruvida sådant äldre material fortfarande är relevant får avgöras i varje enskilt fall. Sådant material som behandlar 1905 års köplag är dock fortfarande aktuellt vad gäller den skadeståndsbegränsande metoden adekvansläran. Exempelvis påverkas inte betydelsen av rättsfall som behandlar adekvansläran vilket gör att rättspraxis från tiden före nuvarande köplagens ikraftträdande fortfarande är relevant. 26 Köplagens kategorisering av skador i direkta och indirekta sådana infördes som en nyhet med nuvarande köplagen. 27 Följaktligen är inget material som avser 1905 års köplag tillämpligt för analysen av kategoriseringen Användning av utländskt material I analysen av de skadeståndsbegränsande metoderna adekvansläran och köplagens indelning av skador i direkta och indirekta används inte enbart material som avser svensk rätt. Den mellan de nordiska länderna samordnande köprätten gör att även material som behandlar de skadeståndsbegränsande metoderna enligt exempelvis finsk rätt kan användas 24 Schultz, M., Om skadestånd vid mobbning, s Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s. 1 och Herre, J., Ersättningar i köprätten. Särskilt om skadeståndsberäkning, Norstedts Juridik AB, Stockholm 1996, s Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s. 1 f. 6

13 vid en analys av motsvarande svensk rätt. 28 Det material som avses är dels praxis och dels doktrin. 29 Utländskt material tillämpas även avseende analysen av förutsebarbetsformeln i CISG. Konventionen ska enligt artikel 7 CISG tolkas med hänsyn både till dess internationella karaktär och till dess behov av att tillämpas enhetligt. Visserligen behandlas CISG i svensk doktrin men för att tolka förutsebarhetsformeln i enlighet med konventionens artikel 7 är det nödvändigt att använda material såsom exempelvis så kallade Opinions från CISG-AC. Eftersom förutsebarhetsformeln i CISG veterligen ännu inte har behandlats av någon svensk domstol refereras till avgöranden från domstolar i andra konventionsslutande stater. 30 UNCITRALs databas över rättsfall, kända som CLOUT, samt Pace Database on the CISG and International Commercial Law används som verktyg för att identifiera relevanta rättsfall. De två databaserna innehåller sammanfattningar på engelska av rättsfall från domstolar i andra länder som tillämpar CISG. För att så långt som möjligt undvika felaktigheter på grund av brister i översättningen jämförs de båda databasernas översättningar avseende de rättsfall som används. 31 I viss mån används utländskt material även i analysen av målen med att begränsa skadeståndsskyldighet. Användningen och omfattningen av skadeståndsbegränsande metoder är relevant i alla rättssystem och bland annat utländsk doktrin kan vara behjälplig i en analys av mål med skadeståndsbegränsningar Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s. 27; Herre, J., Ersättningar i köprätten. Särskilt om skadeståndsberäkning, s. 42 f. 29 Att finsk rätt används framför andra nordiska länders lagstiftning har att göra med att Finlands köplagstiftning är den bland de nordiska länderna som mest påminner om den svenska köprätten. Se t.ex. Herre, J., Ersättningar i köprätten. Särskilt om skadeståndsberäkning, s Att artikel 74 CISG troligen inte har behandlats av någon svensk domstol framgår genom UNCITRALs sökfunktion över CLOUT, tillgänglig via , samt genom Pace Database on the CISG and International Commercial Law, tillgänglig via Här ska anmärkas att för de rättsfall som används har inga väsentliga skillnader påträffats databasernas översättningar emellan. 32 Se Komarov, A., The Limitation of Contract Damages in Domestic Legal Systems and International Instruments, Contract damages: domestic and international perspectives, Hart Publishing, Oxford 2008, s. 245; Treitel, G.H., Remedies for Breach of Contract, Oxford University Press, Oxford 1988, s

14 1.4.5 Material från den utomobligatoriska skadeståndsrättens område Adekvansläran utgör en skadeståndsbegränsande metod för skador som uppstår både inom och utom kontraktsförhållanden. Det råder ingen tvekan om att så är fallet. 33 Med anledning av att adekvansläran påverkar ett skadestånds omfattning både inom och utom kontraktsförhållanden kan visst material som behandlar adekvanslärans betydelse för utomobligatorisk skadeståndsrätt användas i den här uppsatsen. Hänsyn måste dock tas till sådana speciella omständigheter som ett kommersiellt köpeavtal kan bära med sig vilket medför att allt material från den utomobligatoriska skadeståndsrättens område inte är material lämpligt att använda Några terminologiska reflektioner om begreppen skada och förlust Vissa författare gör en materiell skillnad mellan begreppen skada och förlust. 35 I förevarande uppsats görs dock ingen sådan åtskillnad. Att termerna kan användas som synonymer framgår till exempel genom att termen förlust används i en bestämmelse i svenska köplagen medan i den finska motsvarigheten till samma bestämmelse används termen skada. 36 Det är inte rimligt att den terminologiska skillnaden är ämnad att medföra någon innehållsmässig skillnad bestämmelserna emellan. Dessutom förekommer både skada och förlust växelvis i köplagspropositionen och doktrin Disposition I uppsatsens kapitel två redogörs för några grundläggande principer avseende inomobligatorisk skadeståndsskyldighet. Dessa grundläggande principer är nödvändiga att förstå för att kunna tillgodogöra sig uppsatsens övriga innehåll. 33 Se NJA 1913 s. 276; NJA 1993 s. 41 I och II, s. 54 f; Schultz, M., Adekvansläran, s Saxén, H., Adekvans och skada, Åbo akademi, Åbo 1962, s Se t.ex. Herre, J., Ersättningar i köprätten. Särskilt om skadeståndsberäkning, s. 317 f; Sisula-Tulokas, L. och Sandvik, B., Fallet HD 2009:89 om direkt och indirekt skada i köplagen, JFT 2010 s Jämför 67 KöpL och 67 FKöpL ( /355). 37 Jämför Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s. 108 och 196; Kleineman, J., Indirekt skada och frågan om behovet av köplagsreform, Festskrift till Jan Ramberg, Norstedts Juridik AB, Stockholm 1996, s. 307; Herre, J., Ersättningar i köprätten. Särskilt om skadeståndsberäkning, s. 406; Sisula-Tulokas, L., Hundarna skäller, men karavanen drar vidare, Festskrift till Gunnar Karnell, Jure Förlag AB, Stockholm 1999, s

15 Kapitel tre ägnas åt de ultimära målen med att begränsa skadeståndsskyldighet. För att kunna besvara syftet, det vill säga för att kunna analysera vilken eller vilka av de skadeståndsbegränsande metoderna som bäst kan anses motsvara målen med att skadeståndsskyldighet för parter i kommersiella köpeavtal över huvud taget begränsas, måste målen som sådana undersökas. De skadeståndsbegränsande metoderna, vilka utgör de primära målen eller annorlunda uttryckt tillvägagångssätten för att nå de ultimära målen, är föremål för analys i uppsatsens kapitel fyra till och med sex. Metoderna analyseras utifrån hur metoderna fungerar samt på vilket sätt metoderna utgör primära mål. I kapitel sju behandlas sedan de olika metodernas relationer till varandra. För att kunna besvara syftet med uppsatsen måste de olika metoderna ställas mot varandra så att bland annat likheter och skillnader metoderna emellan uppmärksammas. Utan att direkt jämföra metoderna kan någon eller några metoder svårligen utpekas som den eller de som bäst motsvarar de ultimära målen. Svaret på syftet, det vill säga vilken eller vilka av de skadeståndsbegränsande metoderna som bäst kan anses motsvara målen med att skadeståndsskyldighet över huvud taget begränsas, presenteras i kapitel åtta. Svaret baseras på de i kapitel tre identifierade ultimära målen samt analysen i kapitel fyra till sju av metoderna samt dess relationer till varandra. I uppsatsens kapitel nio sammanfattas och återges slutligen resultatet av den i uppsatsen förekommande diskussionen. Kapitlet återspeglar sålunda svaret på frågeställningen som utgör uppsatsens syfte. 9

16 2 Skadestånd som påföljd av avtalsbrott 2.1 Förutsättningar för att skadestånd ska aktualiseras Den dispositiva lagstiftning som reglerar skadeståndsskyldighet på grund av kontraktsbrott för parter i kommersiella köpeavtal, vid köp av varor, är endera köplagen eller CISG. Köplagen och CISG blir tillämpliga i något olika situationer. CISG är enligt konventionens artikel 1 tillämplig bland annat då en köpares och en säljares affärsställen är belägna i olika fördragsslutande stater. Köplagen tillämpas inte, enligt 5 KöpL, då CISG är tillämplig. 38 För att en avtalspart, enligt dispositiv rätt, ska anses vara skadeståndsskyldig gentemot sin motpart krävs kontraktsbrott. Kontraktsbrottet kan exempelvis, enligt 30 KöpL eller enligt artikel 35 och 45 CISG, bestå av att en säljare har levererat en felaktig vara till köparen. Vidare måste, för att en säljare ska bli skadeståndsskyldig på grund av fel i varan, köparen ha lidit någon typ av skada. Enligt 40 KöpL har köparen under vissa förutsättningar rätt till ersättning för den skada han lider om varan är felaktig och i artikel 74 CISG sägs uttryckligen att ett skadestånd ska motsvara den förlust som uppkommit. Med andra ord, om en part inte lider någon skada av motpartens kontraktsbrott kan inget skadestånd utgå. Förutom att ett kontraktsbrott måste vara för handen och att den icke kontraktsbrytande parten ska ha lidit någon form av skada måste kontraktsbrottet ha orsakat skadan. Det måste finnas ett orsakssamband mellan kontraktsbrottet och skadan eller, annorlunda uttryckt, skadan måste vara kausal i förhållande till kontraktsbrottet. 39 Såvida dessa grundläggande förutsättningar, kontraktsbrott, skada och kausalsamband, är uppfyllda har den skadelidande parten rätt att erhålla skadestånd från den kontraktsbrytande parten. Nästa fråga att ta ställning till, när man konstaterat att skadeståndsskyldighet är för handen, är skadeståndets omfattning. 2.2 Omfattningen av skadestånd Utgångspunkten i dispositiv rätt vad gäller beräkning av hur stort skadestånd en avtalspart ska betala, med anledning av ett avtalsbrott, är principen om fullt skadestånd. Principen om 38 5 KöpL hänvisar visserligen till lagen (1987:822) om internationella köp men den lagen hänvisar i sin tur till CISG. 39 Herre, J., Ersättningar i köprätten. Särskilt om skadeståndsberäkning, s. 321; Ramberg, J. och Herre, J., Internationella köplagen (CISG). En kommentar, upplaga 3:1, Norstedts Juridik AB, Stockholm 2009, s

17 fullt skadestånd innebär att den part som har lidit skada ska ersättas så att denne sätts i samma ekonomiska situation som om avtalet hade fullgjorts på riktigt sätt. Med andra ord ska en skadelidande part ha rätt till ersättning enligt det positiva kontraktsintresset. 40 Köplagen innehåller grundläggande regler om omfattningen av skadestånd som kan utgå med anledning av avtalsbrott. 41 Enligt 67 1 st. KöpL omfattar skadestånd, på grund av avtalsbrott, ersättning för utgifter, prisskillnad, utebliven vinst och annan direkt eller indirekt förlust med anledning av avtalsbrottet. På motsvarande dock ej identiskt sätt föreskriver artikel 74 CISG att skadestånd för avtalsbrott ska utgå med ett belopp motsvarande den förlust, inberäknad förlorad vinst, som drabbat den skadelidande parten. Principen om fullt skadestånd begränsas genom dispositiv rätt på ett flertal olika sätt. Begränsningarna består dels av generella principer och dels av uttryckliga bestämmelser. 42 Några av dessa principer och bestämmelser är adekvansläran, köplagens indelning av skador i direkta och indirekt sådana samt förutsebarhetsformeln som är gällande enligt CISG. 40 Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s. 193; Schlechtriem, P. och Schwenzer, I., Commentary on the UN Convention on the International Sale of Goods (CISG), s Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s

18 3 Målen med att begränsa ett skadestånds omfattning 3.1 Skadeståndets ultimära mål och behovet av begränsningar Målen med att skadeståndsskyldighet för parter i kommersiella köpeavtal över huvud taget ska begränsas bör rimligtvis inte analyseras helt isolerade från motsvarande mål med att skadestånd ska utgå. Målen har många gånger med varandra att göra och dessutom kan en bedömning av omfattningen av ett skadestånd tyckas överlappa bedömningen av huruvida ett skadestånd alls ska betalas. 43 Dessutom analyseras skadeståndets ultimära mål inte sällan utifrån skadeståndsrätten såsom rättsområde, det vill säga ur ett relativt brett perspektiv. 44 För att sätta målen med att skadeståndsskyldighet över huvud taget ska begränsas i perspektiv till skadeståndet som sådant behandlas kortfattat och inledningsvis några inom skadeståndsrätten identifierade ultimära mål. Det finns många ultimära mål med att ett kontraktsbrott ska leda till att den skadelidande partens skada ska ersättas genom skadestånd; med den här framställningen görs dock inget anspråk på att vara uttömmande. 45 Ett första mål med skadeståndet, som visserligen kan tyckas vara självklart, är att skadeståndet ska ersätta den avtalspart som har lidit skada. Skadeståndet ska med andra ord reparera skadan och kompensera den skadelidande parten. 46 Ett andra mål är att skadeståndet ska fungera som prevention mot skador. Det är tänkt att skadeståndet, genom att det upplevs avskräckande, ska förhindra framtida skador. 47 Till skadeståndets ultimära mål kan dessutom räknas distributiv rättvisa, varvid menas att skadelidande i störst behov av ersättning ska ersättas i första hand, samt rättsekonomisk effektivitet, med vilket menas bland annat att risken för skada ska fördelas mellan parter i ett avtalsförhållande på ett ekonomiskt effektivt sätt Komarov, A., The Limitation of Contract Damages in Domestic Legal Systems and International Instruments, s Se Hellner, J., Metodproblem i rättsvetenskapen. Studier i förmögenhetsrätt, s. 92; Schultz, M., Skadeståndsrätt och skatterätt, s Se Hellner, J., Metodproblem i rättsvetenskapen. Studier i förmögenhetsrätt, s. 92; Hellner, J., Lagstiftning inom förmögenhetsrätten: praktik, teori och teknik, s Taxell, L., Avtal och rättsskydd, Åbo Akademis förlag, Åbo 1972, s. 351; Herre, J., Ersättningar i köprätten. Särskilt om skadeståndsberäkning, s. 299 f; Schultz, M., Skadeståndsrätt och skatterätt, s Hellner, J., Lagstiftning inom förmögenhetsrätten: praktik, teori och teknik, s Härom råder dock delade meningar. Se Schultz, M., Om skadestånd vid mobbning, s Hellner, J., Metodproblem i rättsvetenskapen. Studier i förmögenhetsrätt, s. 92; Schultz, M., Om skadestånd vid mobbning, s

19 För att bättre förstå resonemanget som bygger på målanalysen med dess ultimära mål kan man föreställa sig en våg där målen med att skadestånd ska utgå enligt principen om fullt skadestånd ligger i ena vågskålen medan målen med att begränsa skadeståndsskyldighet finns i andra skålen. De olika typerna av ultimära mål är på så sätt beroende av varandra. De ultimära målen med skadestånd, det vill säga exempelvis att reparera skadan och kompensera den skadelidande parten, skulle väga mycket tungt utan några ultimära mål avseende skadeståndsbegränsningar. Med andra ord finns det ett behov av skadeståndsbegränsande metoder som väger upp de mål som motiverar skadeståndet. 49 Utan några som helst skadeståndsbegränsande metoder skulle principen om fullt skadestånd kunna leda till att ett skadeståndsansvar blir mer eller mindre obegränsat. 50 Om all skada skulle ersättas utan någon som helst begränsning skulle exempelvis en felaktig mutter i en maskin som säljs kunna föranleda ersättningsgilla skador i åratal; bland annat skador till följd av att köparen av maskinen gått miste om vissa kontrakt eller skador på grund av förluster som köparens köpare har lidit. 51 En tillämpning av principen om fullt skadestånd leder följaktligen till ett tämligen strängt skadeståndsansvar och tanken med de skadeståndsbegränsande metoderna är att begränsa en skadas så kallade evighet. 52 Jan Ramberg poängterar, i sin kommentar till köplagen, nödvändigheten av att begränsa skadeståndets omfattning eftersom ett kontraktsbrott kan medföra de mest oförutsebara och osannolika konsekvenser 53 och att det ansetts alltför betungande för den kontraktsbrytande parten att behöva ansvara för alla konsekvenser av ett kontraktsbrott 54. Behovet av begränsningar är särskilt stort vad gäller förluster som består i att en skadelidande avtalsparts förväntningar av avtalet inte uppfylls; exempelvis om skadelidande inte kan uppfylla sina åtaganden gentemot tredje man varpå ett för skadelidande fördelaktigt avtal hävs. Sådana skador torde uppkomma mer ofta i förhållanden mellan kommersiella parter. Det värde som ett avtal kan representera för en skadelidande avtalspart, inkluderat 49 Hart, H.L.A. och Honoré, T., Causation in the law, upplaga 2, Oxford University Press, Oxford 1985, s Herre, J., Ersättningar i köprätten. Särskilt om skadeståndsberäkning, s Åslund, E., Säljarens skadeståndsansvar vid fel avseende indirekta skador enligt nya köplagen, Juristförlaget JF AB, Stockholm 1991, s Åslund, E., Säljarens skadeståndsansvar vid fel avseende indirekta skador enligt nya köplagen, s Ramberg, J., Köplagen, upplaga 1:1, Fritzes Förlag AB, Stockholm 1995, s Ramberg, J., Köplagen, s

20 bland annat sådana ekonomiska vinster som den skadelidande kunde haft om inget kontraktsbrott ägt rum, kan uppgå till mycket höga summor. 55 För att förtydliga resonemanget presenteras ett exempel. 56 Anta att två parter har avtalat om ett köp av en maskin. Om säljaren levererar maskinen till köparen i enlighet med avtalet kan köparen börja använda maskinen enligt sina beräkningar och därmed i sin tur producera och leverera varor. Dessutom kan en avtalsenlig leverans eventuellt leda till tillfällen för köparen att sluta för köparen andra fördelaktiga avtal. Om säljaren i stället av någon anledning inte levererar maskinen enligt avtalet riskerar köparen dels att inte kunna fullgöra sina befintliga förpliktelser mot andra och dels att gå miste om fördelaktiga avtalstillfällen. Köparens förluster med anledning av exempelvis en fördröjd leverans skulle med andra ord kunna bli näst intill obegränsat stora. Alternativet till att begränsa en avtalsparts skadeståndsskyldighet, vilket alltså är att låta skadevållande parten ersätta hela skadelidandes förlust enligt principen om fullt skadestånd, skulle kunna få orimliga konsekvenser. Att så är fallet behöver visserligen inte i sig utgöra ett ultimärt mål med att begränsa skadeståndsskyldighet men en begränsning resulterar både i större ekonomisk effektivitet, genom riskfördelningen, och större rättssäkerhet; två effekter som torde eftersträvas både på lång sikt och för sin egen skull. 3.2 Ekonomiskt effektiv riskfördelning som ultimärt mål Ett ultimärt mål med att skadeståndsskyldighet för parter i kommersiella köpeavtal ska begränsas har att göra med riskfördelningen mellan avtalsparterna. Med risk åsyftas risken för att behöva stå för de ekonomiska konsekvenserna av ett kontraktsbrott. En skadevållande avtalsparts risk består av att behöva ersätta motparten genom att betala skadestånd medan en skadelidande avtalsparts risk består av att inte få någon ersättning eller endast få en begränsad ersättning. 57 I riskfördelningsresonemanget kan två ytterligheter urskiljas. Den ena ytterligheten uppstår när principen om fullt skadestånd upprätthålls till fullo. När principen om fullt skadestånd gäller obegränsat läggs hela risken för de ekonomiska konsekvenserna som uppstår i och med ett kontraktsbrott på den skadevållande parten. Den andra ytterligheten uppstår när 55 Hart, H.L.A. och Honoré, T., Causation in the law, s Exemplet är hämtat från Hart, H.L.A. och Honoré, T., Causation in the law, s. 312 f. 57 Taxell, L., Skadestånd vid avtalsbrott, Åbo Akademis förlag, Åbo 1993, s

21 hela risken för de ekonomiska konsekvenserna läggs på den avtalspart som har lidit skada till följd av motpartens kontraktsbrott. Båda dessa ytterligheter kan tyckas vara orimliga. Den andra ytterligheten kan förvisso tyckas vara särskilt orimlig i och med att en sådan situation går stick i stäv med målet avseende skadeståndets reparativa och kompenserande funktion. 58 Vidare kan det tyckas vara naturligt att hela risken ska läggas på den part som inte uppfyller sina avtalsförpliktelser. Det kan möjligen vara svårt att specificera exakt var gränsen för skadelidandes respektive skadevållandes risk bör dras men tydligt framstår att varken första eller andra ytterligheten, såsom dessa beskrivs ovan, utgör någon lämplig riskfördelning. 59 För att kunna konkretisera resonemanget något sätts det in i ett sammanhang. Om hela risken för de ekonomiska konsekvenserna av ett avtalsbrott skulle läggas på säljarsidan skulle säljare med stor sannolikhet se till att kompensera sig för den onyanserade riskfördelningen genom att höja priserna. Hela köparkollektivet skulle därmed drabbas genom att behöva betala högre priser. Om hela risken å andra sidan skulle läggas på köparsidan skulle den enskilde köparen drabbas när skada uppstår men den enskilde köparen skulle också ha möjlighet att teckna försäkring för att tillgodose sitt avtalsintresse. 60 Lars Erik Taxell hänvisar till en princip han kallar principen om en skälig och ändamålsenlig riskfördelning mellan parter. Principen fungerar enligt Taxell som ett väsentligt grundelement i många skadeståndssituationer. 61 Jan Hellner har vidare nämnt att ett ultimärt mål med skadeståndsrätten är att fördela risken för skador mellan skadevållare och skadelidande på ett ekonomiskt effektivt sätt 62. Det kan vara just en skälig, ändamålsenlig och ekonomisk effektiv riskfördelning som det är viktigt att uppnå. Att ett skadestånd som uppkommit till följd av ett kontraktsbrott begränsas av olika skadeståndsbegränsande metoder medför att riskfördelningen mellan avtalsparter blir något mera nyanserad än vad som vore fallet utan de skadeståndsbegränsande metoderna. Vidare leder uppdelningen av risken till större ekonomisk effektivitet. 58 För resonemang kring skadeståndets ultimära mål se avsnitt 3.1 ovan. 59 Taxell, L., Skadestånd vid avtalsbrott, s Se för ett liknande resonemang Åslund, E., Säljarens skadeståndsansvar vid fel avseende indirekta skador enligt nya köplagen, s Taxell, L., Skadestånd vid avtalsbrott, s Hellner, J., Metodproblem i rättsvetenskapen. Studier i förmögenhetsrätt, s

22 Att lägga hela risken för ekonomiska konsekvenser till följd av ett avtalsbrott på endera säljar- eller köparsidan skulle antagligen medföra högre kostnader för att ingå avtal; det vill säga bland annat högre administrativa kostnader. Den part som riskerar att stå hela den ekonomiska risken skulle, innan något avtal ingås, behöva undersöka dels vilka ekonomiska konsekvenser ett avtalsbrott skulle kunna medföra och dels konsekvensernas omfattning. Dessutom torde en sådan onyanserad fördelning leda till att den part som risken åvilar tänker till både en och två gånger innan något köpeavtal ingås. Det kan tänkas att en sådan avtalspart avstår från att ingå avtal som denne hade ingått om riskfördelningen hade sett annorlunda ut. Att fördela risken mellan båda avtalsparterna i ett kommersiellt köpekontrakt bör på längre sikt gynna avtalsparterna men också marknaden som sådan. Ytterligare en anledning till att riskfördelningen bör vara skälig och ändamålsenlig är att en avtalspart måste ges en rimlig möjlighet att förutse vilka de ekonomiska riskerna med ett köpeavtal är. En avtalspart bör ha möjlighet att bedöma vilka ekonomiska risker som ett avtal kan medföra och anpassa exempelvis prissättning därefter. 63 Om risken inte fördelas genom någon skadeståndsbegränsande metod, varpå en avtalspart utan några som helst begränsningar måste ersätta motpartens positiva kontraktsintresse, kan svårigheter uppstå när det gäller att bedöma vilka de ekonomiska konsekvenserna med avtalet kan tänkas vara. En säljare har exempelvis svårt att förutse alla skador som skulle kunna uppstå i köparens verksamhet om säljaren levererar varan för sent. Alexander Komarov fångar riskfördelningens betydelse i förhållande till skadeståndsbegränsningar på ett träffande sätt när han skriver att Adequate solutions in the area of limiting damages would be vital to enable contracts to be treated as nearly perfect instruments in the allocation of risks which the parties are expected to take into account in the process of exchanging economic values Jämställdhet mellan parterna som ultimärt mål Att eftersträva jämställdhet mellan avtalsparter genom att ta hänsyn till parters olika intressen utgör ett ultimärt mål. Det här ultimära målet är nära sammankopplat med riskfördelningsresonemanget. Att tillämpa principen om fullt skadestånd utan någon begränsning 63 Se HDs resonemang i NJA 1979 s. 483, s Komarov, A., The Limitation of Contract Damages in Domestic Legal Systems and International Instruments, s

23 medför att en skadelidande avtalsparts intressen prioriteras över de intressen och behov av skydd som även skadevållaren har. 65 Trots att ett ultimärt mål med att skadestånd ska utgå är att kompensera den avtalspart som lidit skada är inte syftet att bestraffa den skadevållande parten. 66 Det hela handlar om att hitta en balans mellan en skadelidandes och en skadevållandes intressen. 67 Med skadeståndsbegränsande metoder uppnås en bättre balans. En skadevållande avtalspart skyddas exempelvis i större utsträckning mot överdrivna och ekonomiskt betungande skadeståndskrav då principen om fullt skadestånd begränsas på olika sätt. Skadelidandes intressen ska inte förringas men skadelidandes intressen bör inte tillgodoses enbart på bekostnad av skadevållarens intressen. 3.4 Största möjliga rättssäkerhet som ultimärt mål Ytterligare ett ultimärt mål med skadeståndsbegränsande metoder har att göra med rättssäkerhet. Begreppet rättssäkerhet innefattar bland annat avtalsparters möjlighet att beräkna och förutse exempelvis omfattningen av ett skadestånd som uppkommer med anledning av ett avtalsbrott. 68 Ur rättssäkerhetssynpunkt är det generellet sett viktigt att de principer och regler som gäller är klara och tydliga. 69 Såsom redan påpekats kan ett skadeståndsansvar för en part i ett kommersiellt köpeavtal riskera att bli näst intill obegränsat stort; exempelvis om skadeståndet ska innefatta framtida ekonomiska vinster som den skadelidande kunde haft om inget avtalsbrott hade ägt rum. 70 Begränsningar av skadeståndsskyldigheten bör resultera i bättre möjligheter för avtalsparter att beräkna och förutse omfattningen av ett skadestånd; begränsningar borde åtminstone förhindra att ett skadestånd blir obegränsat. Att förhindra att en avtalspart utsätts för svårförutsebara förluster är betydelsefullt Taxell, L., Skadestånd vid avtalsbrott, s Se Raaman, F., The Golden Victory skadeståndsberäkning vid hävning och betydelsen av händelser efter hävningstidpunkten, SvJT 2010 s Taxell, L., Skadestånd vid avtalsbrott, s Taxell, L., Avtal och rättsskydd, s. 20; Taxell, L., Skadestånd vid avtalsbrott, s Taxell, L., Avtal och rättsskydd, s. 20; Taxell, L., Skadestånd vid avtalsbrott, s För resonemang kring näst intill obegränsat stora skadestånd se avsnitt 3.1 ovan. 71 Ramberg, J., Samnordisk köprätt finns den?, Hyldestskrift til Jørgen Nørgaard, Jurist- og Økonomforbundets Forlag, Haslev 2003, s

24 Att en begränsning leder till bättre möjligheter att beräkna och förutse skadestånd innebär i förlängningen att en begränsning av skadeståndet också resulterar i större rättssäkerhet. Att eftersträva största möjliga rättssäkerhet torde med andra ord vara ett ultimärt mål med att skadeståndsskyldighet över huvud taget ska begränsas. 18

25 4 Adekvansläran 4.1 Introduktion till adekvansläran Adekvansläran utgör en skadeståndsbegränsande metod både vad gäller den inomobligatoriska och den utomobligatoriska skadeståndsrättens område. Läran har med andra ord en vidsträckt tillämpning. 72 Trots att läran är tillämplig både inom och utom kontraktsförhållanden analyseras läran här uteslutande utifrån skadeståndsskyldighet som kan uppkomma för parter i kommersiella köpeavtal. 73 Vidare ska påpekas att adekvansläran utgör en skadeståndsbegränsande metod för sådana köpeavtal som regleras av köplagens dispositiva bestämmelser; även om köplagen saknar en uttrycklig bestämmelse om läran. 74 Med andra ord tillämpas inte adekvansläran i CISG som i stället har andra metoder för att begränsa omfattningen av ett skadestånd Några inledande terminologiska reflektioner Inledningsvis behöver redogöras kort för några terminologiska reflektioner avseende adekvansläran. Det är inte givet att det är termen adekvansläran som ska användas. Kravet på adekvans refereras till genom olika termer. Såsom exempel på att olika begrepp används kan nämnas att i köplagspropositionen förekommer begreppen adekvansregeln och adekvansprincipen medan adekvansproblemet och adekvansläran är exempel på termer som används i den juridiska doktrinen. 76 Att begreppet adekvansläran, och inte någon annan term, används i den här uppsatsen har inget att göra med något ställningstagande avseende vad kravet på adekvans egentligen innebär. Adekvanslärans innehåll och funktion analyseras nedan; här ska bara klargöras att flera termer är kopplade till kravet på adekvans och här används termen adekvansläran. 72 För resonemang kring adekvansläran inom och utom kontraktsförhållanden se avsitt ovan. 73 För vidare diskussion kring adekvanslärans vidstäckta tillämpningsområde se t.ex. Herre, J., Ersättningar i köprätten. Särskilt om skadeståndsberäkning, s. 331 f. 74 Ramberg, J. och Herre, J., Internationella köplagen (CISG). En kommentar, s Varav en metod är förutsebarhetsformeln som analyseras i avsnitt 6 nedan. 76 Prop. 1988/89:76. Om ny köplag, s. 193 och 207; Rodhe, K., Obligationsrätt, P.A. Norstedt & Söner förlag, Lund 1956, s. 303; Herre, J., Ersättningar i köprätten. Särskilt om skadeståndsberäkning, s