GWA ARTIKELSERIE. Även försäkringsavtalet (varuförsäkring) har en stark anknytning till köpavtalet och transportavtalet.

Transkript

1 GWA ARTIKELSERIE Titel: Försäkringsfrågor med anknytning till godstransporter Rättområde: Transporträtt, Försäkringsrätt Författare: Sten Gisselberg Datum: En stor del av allt gods som är under transport ingår i någon form av köpetransaktion. Det föreligger därmed ett nära samband mellan köp- och transportavtalet. De regelverk som reglerar dessa rättsområden måste därför beaktas av parterna i såväl köpavtalet som transportavtalet. Avtalet med transportören ingås vanligtvis antingen av köparen eller säljaren beroende på vad dessa avtalat. Även försäkringsavtalet (varuförsäkring) har en stark anknytning till köpavtalet och transportavtalet. Det kan finnas ett behov av finansieringsavtal för att köparen skall kunna fullgöra betalningsskyldighet gentemot säljaren. Sådana avtal träffas mellan säljaren och köparen tillsammans med deras banker. Finansieringsavtalen innebär ofta att säljaren får någon form av garanti för köparens betalningsförpliktelse. Köpavtalet Den köprättsliga lagstiftningen är dispositiv. De standardavtal som finns inom området kan därför sägas både komplettera den köprättsliga lagstiftningen och modifiera denna. Modifieringar med anknytning till ansvar och påföljder vid avtalsbrott är vanliga. Även om standardavtalen är en egen reglering av det köprättsliga förhållandet förlorar inte de rättsregler som finns inom området

2 betydelse som referensram. Generellt kan sägas att köpevillkor avseende hel- eller halvfabrikat är mer standardiserade jämfört med köp av råvaror. Köprättsliga frågor med anknytning till transporten är bl.a. avlämnandet, riskövergången, betalning mot dokument och säljarens stoppningsrätt. Köpavtalet reglerar om det är köparen eller säljaren som skall avtala med transportören om transport av godset till köparen eller annan plats. Detta sker vanligtvis i ett leveransvillkor. De mest använda internationella leveransvillkoren är INCOTERMS (den senaste versionen är från 2010). INCOTERMS reglerar bl.a. punkten för avlämnandet och riskövergången. Det juridiska begreppet avlämnandet bestämmer vissa rättsverkningar bl.a. för bedömande dels om säljaren fullgjort sina prestationer i rätt tid, dels om varan levererats i avtalsenligt skick, dels när risken för skada på godset övergår på köparen, dels kostnadsfördelningen mellan köpare och säljare. Fel i godset bedöms med utgångspunkt från riskövergången. Om säljaren skall undgå ett köprättsligt ansvar måste han visa att godset har skadats efter riskövergången. Normalt upptäcks skada först i samband med att transportören utlämnar godset till köparen men ibland först efter att godset packats upp, vilket kan dröja avsevärd tid efter att köparen mottagit godset. Det föreligger stora bevissvårigheter att fastställa i vilket skede av transporten som godset har skadats, särskilt när emballaget är oskadat. Den köprättsliga huvudregeln utgår från att säljarens prestation begränsar sig till att tillhandahålla varan för avhämtning. Om varan skall transporteras inom samma ort sker avlämnandet när varan överlämnats till köparen. Vid transport mellan olika orter sker avlämnandet när varan överlämnas till transportören. 2(6)

3 Parterna i köpavtalet kan avtala om annat avlämnande genom hänvisning till ett leveransvillkor. Säjaren kan ha en skyldighet att avsända godset innan han fått betalt av köparen. För att säkerställa sina rättigheter till betalning har säljaren ofta möjlighet att hindra att godset utlämnas till köparen innan betalning erlagts. Köparen har å sin sida intresse av bevisning om att godset har omhändertagits av en transportör innan han är beredd att erlägga betalning till säljaren. Detta säkerställs genom att köparen tillställs ett konossement (vid sjötransporter), vilket ger köparen rätt att få ut godset på destinationsorten mot uppvisande av det transportdokument. Transporavtalet Köpavtalet reglerar på vilken av köparen eller säljaren det ankommer att ordna transport av varan, dvs. att avtala om transport med en transportör. Transportavtalet kan ingås med en eller flera transportörer. Vid successiva transporter, med samma eller olika transportmedel, är det naturligtvis mest praktiskt och bekvämast att avtala med en och samma transportör om utförande av transporten i dess helhet. Härigenom åstadkommer man en förskjutning av transportöransvaret från den verkställande transportören till den kontraherande transportören. Det är upp till huvudtransportören att anlita undertransportörer för de olika transportavsnitten. För transportkunden innebär detta att han vid godsförlust eller godsskada kan hålla sig till sin avtalspart oavsett under vilket transportavsnitt som förlusten eller skadan inträffat. Detta innebär stora fördelar i jämförelse med att försöka få ersättning från sådana undertransportörer som ofta är okända för varuägaren. Denne har dock en formell möjlighet att rikta ett skadeståndsansvar mot en eller flera undertransportörer, trots att han inte står i 3(6)

4 ett direkt avtalsförhållande med dessa. Denna talerätt regleras i den transporträttsliga lagstiftningen. Transportörens ansvar regleras av tvingande lagstiftning. Transportöransvaret är i det närmaste strikt, med mindre variationer beroende på vilket transportmedel som använts. Å andra sidan har transportören möjlighet att begränsa sitt ansvar med utgångspunkt från godsets vikt. Ansvarsbeloppet är lägst vid sjötransporter (ca 20 kr/kg) och högst vid flygtranstransporter (ca 140 kr/kg). Det finns även vissa ansvarsfrihetsgrunder som transportören kan åberopa till full befrielse från ansvar, t.ex. att avsändaren emballerat godset på ett bristfälligt sätt. Detta i förening med stränga reklamationsregler och korta preskriptionstider innebär att transportören ofta bestrider skadeståndskrav både på formella och materiella grunder. Att med framgång driva ett skadeståndskrav mot en transportör kan därför visa sig vara ett komplicerat förfarande. Transportvillkoren återfinns i de dokument som utfärdas av transportören. Transportdokumenten har även en köprättslig betydelse, bl.a. för att visa att säljaren uppfyllt sina förpliktelser med överlämnandet av varan på rätt sätt och i rätt tid. Transportdokumenten kan även ha betydelse för köparens rätt att få ut godset på destinationsorten. För att säkra bevisning om godsets tillstånd vid utlämnandet är det viktigt att mottagaren gör anmärkning direkt i transportdokumentet om gods saknas eller är skadat. Det är den part som enligt köpavtalet står risken för godset under transporten som har talerätt gentemot transportören. Denne kräver därför regelmässigt att den skadelidande styrker den formella rätten till skadestånd, vilket vanligtvis sker genom presentation av en handelsfaktura innehållande ett leveransvillkor. 4(6)

5 Transportförsäkring Transportören har möjlighet att försäkra sitt ansvar genom att teckna en transportöransvarsförsäkring. Villkoren i en sådan försäkring täcker normalt transportörens lagliga ansvar. Detta innebär att om transportören har möjlighet att begränsa sitt ansvar utifrån godsets vikt så ersätter ansvarsförsäkringen inte mer än begränsningsbeloppet. Om transportören med framgång kan åberopa en ansvarsfrihetsgrund utgår heller ingen ersättning från ansvarsförsäkringen. Med hänsyn till att transportören dels har möjlighet att begränsa sitt ansvar, dels kanske inte har något ansvar överhuvudtaget för uppkommen skada eller förlust är det angeläget för varuägaren att skydda sig mot godsskador eller godsförluster genom en försäkring. Detta sker genom tecknande av en varuförsäkring. Villkoren i varuförsäkringen ger varuägaren rätt till ersättning för varans fulla värde. Betydelsen av detta kan inte nog betonas mot bakgrund av att transportörens ansvar kan begränsas eller helt falla bort. Vidare kan det ibland inträffa att någon ersättning från transportörens ansvarsförsäkringen nekas av försäkringsgivaren med anledning av att något undantag i försäkringsvillkoren är tillämpligt, t.ex. om transportören har orsakat skada genom grov vårdslöshet. Varuägaren har i en sådan situation att hålla sig uteslutande till transportören. Det är inte ovanligt att mindre transportföretag saknar ekonomiska möjligheter att ur egen ficka betala ersättning för förluster av hela sändningar eller enskilt gods med högt värde. Varuägaren kan undanröja denna risk genom att teckna en varuförsäkring. En ytterligare fördel som varuägaren har genom att teckna en varuförsäkring är att han inte behöver lägga ned arbeta med att föra skadeståndstalan mot transportören, i domstol eller utomprocessuellt, något som kan vara både 5(6)

6 komplicerat och tidsödande. Varuägaren har istället möjlighet att rikta sitt ersättningskrav direkt mot varuförsäkringsgivaren. Efter utbetalning av försäkringsersättning framställer varuförsäkringsgivaren ofta ett regresskrav mot transportören med yrkande om betalning av motsvarande belopp som utbetalats till varuägaren. Om transportören befinns vara ansvarig träder hans ansvarsförsäkring in och reglerar regresskravet. Det handlar således om var risken slutligen skall hamna på varuförsäkringen eller ansvarsförsäkringen. Det är den part som enligt köpeavtalet står risken för skada på eller förlust av godset under transporten som har intresse av att teckna en varuförsäkring. Enligt villkoren CIF och CIP i INCOTERMS har dock säljaren en skyldighet att teckna en varuförsäkring, trots att risken övergår på köparen när godset har avlämnats till transportören. Varuförsäkringen kommer i detta fall att gälla för köparens intresse i godset. Eftersom det är säljaren som i dessa fall ingår transportavtalet har denne en skyldighet att till köparen eller dennes varuförsäkringsgivare lämna uppgifter om transportvillkoren. Premien för varuförsäkringen är mycket låg, ofta långt under 0,5 % av varuvärdet. Variationer kan förekomma beroende på dels vilken självrisk som väljs, dels mellan vilka länder som transporten utförs. Generellt kan dock sägas att varuförsäkringen är ett mycket billigt sätt för den som har intresse i godset att skydda sig. 6(6)