EUROPAPARLAMENTET. Plenarhandling GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION. i enlighet med artikel i arbetsordningen från

Transkript

1 EUROPAPARLAMENTET 2004 Plenarhandling B6-0103/2005 } B6-0105/2005 } B6-0107/2005 } B6-0110/2005 } B6-0116/2005 } B6-0118/2005 } RC1 GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION i enlighet med artikel i arbetsordningen från Maria Martens och Nirj Deva för PPE-DE-gruppen Luis Yañez-Barnuevo García, Enrique Barón Crespo, Miguel Angel Martínez Martínez och Kader Arif för PSE-gruppen Fiona Hall, Thierry Cornillet och Johan Van Hecke för ALDE-gruppen Frithjof Schmidt, Marie-Hélène Aubert, Margrete Auken och Carl Schlyter för Verts/ALE-gruppen Luisa Morgantini för GUE/NGL-gruppen Brian Crowley för UEN-gruppen som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper: PPE-DE (B6-0103/2005) Verts/ALE (B6-0105/2005) UEN (B6-0107/2005) GUE/NGL (B6-0110/2005) PSE (B6-0116/2005) ALDE (B6-0118/2005) om åtgärden mot hungersnöd och fattigdom RC\ doc

2 Europaparlamentets resolution om åtgärden mot hungersnöd och fattigdom Europaparlamentet utfärdar denna resolution med beaktande av New York-förklaringen av den 20 september 2004 om åtgärder mot hungersnöd och fattigdom som undertecknades av 111 nationella regeringar, bland annat alla EU:s medlemsstater, med beaktande av millenniedeklarationen av den 8 september 2000, där det internationella samfundet gemensamt fastställer kriterier för fattigdomsutrotning, de s.k. millenniemålen, och rapporten från FN:s millennieprojekt Investing in Development: a practical plan to achieve the Millennium Development Goals som offentliggjordes den 18 januari 2005 i Bryssel, med beaktande av rapporten Escaping the Poverty Trap från UNCTAD:s konferens 2002 om de minst utvecklade länderna, med beaktande av artikel i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Mer än en miljard människor lever i extrem fattigdom och tvingas klara sig på mindre än en dollar om dagen. Skillnaden i inkomst per capita mellan världens fattigaste och rikaste länder har mer än fördubblats de senaste 25 åren. B. Det är allmänt känt att bistånd, skuldlättnad och handel hänger ihop. För att nå verklig utveckling måste åtgärderna inom alla tre områden komplettera varandra. C. Det internationella biståndet, som för närvarande uppgår till 50 miljarder dollar, måste enligt uppskattningarna minst fördubblas varje år om millenniemålen skall uppnås. Två tredjedelar av u-länderna använder mer pengar till skuldbetalning än till grundläggande sociala tjänster. D. EU och dess medlemsstater har ännu inte uppfyllt sina åtaganden om millenniemålen. Endast fyra medlemsstater ger 0,7 procent av sin BNI till bistånd. E. År 2005 kommer att innebära stora utmaningar i samband med G8:s ordförandeskap med fokus på Afrika och klimatförändringar, FN:s översyn av den svaga utvecklingen i världen när det gäller att uppnå millenniemålen och WTO:s ministermöte i Hongkong i december, en avgörande etapp i utvecklingsrundan från Doha. F. OECD delar in u-länderna i fem kategorier utgående från deras BNI/per capita. Den lägsta kategorin kallas minst utvecklade länder (MUL-länder). EU och största delen av medlemsstaterna koncentrerar inte sitt bistånd till de fattigaste länderna. Biståndsnivåer och biståndets effektivitet 1. Europaparlamentet är allvarligt oroat över att Afrika söder om Sahara inte uppfyllt eller kommer att kunna nå ett enda av de åtta millenniemål som satts till 2015 trots att fem år gått RC\ doc

3 sedan FN antog dem. Parlamentet understryker att de flesta minst utvecklade länder, i synnerhet i Afrika söder om Sahara, inte kommer att kunna nå millenniemålen, om inte det internationella samfundet dramatiskt ökar kvaliteten och kvantiteten på sitt utvecklingsbistånd. 2. Europaparlamentet gratulerar de fyra medlemsstater 1 som beviljar mer än 0,7 procent av sin BNI till bistånd och anbefaller de medlemsstater 2 som gjort upp tidsplaner att nå denna nivå för sitt offentliga utvecklingsbistånd, särskilt de nya medlemsstater som dramatiskt ökat sina biståndsbudgetar. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som inte lyckats nå dessa mål och som inte gjort upp tidsplaner att göra det snarast möjligast. 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda det meddelande som den skall utarbeta om översynen av åtaganden för att finansiera bistånd till att föreslå att det införs en EU-tidsplan för att så många av EU:s medlemsstater som möjligt skall nå 0,7 procentsmålet före 2010 samt att sätta långsiktiga mål för de nya medlemsstaterna. Parlamentet kräver att det fastställs årliga mellanliggande mål för att öka det offentliga utvecklingsbiståndet. Dessa mål skall övervakas av rådet (ekonomiska och finansiella frågor) och rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser). 4. Europaparlamentet noterar den pågående diskussionen om och de olika initiativen till nyskapande finansieringsmekanismer för utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även i fortsättningen fästa full uppmärksamhet vid sådana initiativ, oberoende av om de är offentliga eller privata, obligatoriska eller frivilliga, allmänna eller begränsade. Parlamentet betonar att alla sådana bidrag måste beviljas vid sidan av regeringarnas nu gällande åtagande att ge 0,7 procent av sin BNI i offentligt utvecklingsbistånd. 5. Europaparlamentet noterar att 2003 hade endast 2,4 procent av EU:s biståndsanslag öronmärkts för grundläggande utbildning och 3,8 procent för hälsotjänster, trots att parlamentet upprepade gånger krävt att dessa anslag skall uppgå till minst 20 procent. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra sitt bidrag till millenniemålen genom att se till att biståndsanslagen till lokal hälsovård och utbildning ökar avsevärt. 6. Europaparlamentet efterlyser ett bättre utnyttjande av redan befintligt bistånd, i synnerhet genom omprioriteringar, genom att bistånd inte knyts till givare och genom att stödmedlen sammanförs internationellt och extra medel därigenom kan frigöras för de fattigaste länderna. Parlamentet uppmanar de bilaterala och multilaterala givarna att harmonisera sina arbetsmetoder, anpassa biståndet efter landsspecifika prioriteringar och möjliggöra mätbara resultat. 7. Europaparlamentet hänvisar än en gång till artikel 178 i EG-fördraget där det fastställs att gemenskapen, vid behov med hjälp av förhandskonsekvensbedömningar, regelbundet skall utvärdera om målen för dess biståndspolitik kan urholkas av andra politiska åtgärder. 1 Danmark (0,84 procent), Nederländerna (0,81 procent), Luxembourg (0,8 procent), Sverige (0,7 procent). 2 Belgien (före 2010), Finland (före 2010), Frankrike (före 2012), Spanien (före 2012), Förenade kungariket (före 2013). RC\ doc

4 RC\ doc 8. Europaparlamentet konstaterar att det inte finns någon allmängiltig lösning på fattigdomsproblemet och efterlyser i synnerhet ett konsekvent politiskt engagemang, öppenhet och ansvarsskyldighet för att komma till rätta med korruptionen, kapacitetsutveckling för att uppnå målet om goda styrelseformer samt samarbete mellan alla berörda parter. 9. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att biståndsanslagen även i fortsättningen används till att lindra fattigdom och uppnå millenniemålen. Parlamentet uppmanar därför EU att stå i spetsen för ett snabbt genomförande av rapporten från FN:s millennieprojekt Investing in Development: A Practical Plan to Achieve the Millennium Development Goals. 10. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att göra EU:s bistånd mer effektivt och synligt genom att anslå stora belopp nya pengar i budgeten för att göra det möjligt för EU:s bistånd att vara en föregångare inom globala initiativ. Kommissionen bör särskilt beakta millennieprojektets förslag till snabbverkande initiativ, s.k. Quick Win-initiativ, (bland annat i fråga om malarianät, läkemedel mot malaria, avskaffandet av grundskolavgifter samt till gödselmedel till småjordbrukare). Dessa skulle förorsaka snabba och omfattande förbättringar i miljontals människors levnadsstandard i u-länderna. Skuldlättnad 11. Europaparlamentet välkomnar G8-ländernas och andra EU-medlemsstaters exempel om att fullständigt skriva av världens fattigaste länders bilaterala och multilaterala skulder. 12. Europaparlamentet betonar att skuldavskrivningen bör prioritera samtliga mindre utvecklade länder och länder där avskrivningen behövs för att länderna skall kunna uppnå millenniemålen. Parlamentet betonar att skulderna endast skall avskrivas för regeringar som respekterar mänskliga rättigheter och principerna för goda styrelseformer samt på det villkor att de pengar som regeringarna sparar på avskrivningarna används till att hjälpa de fattigaste i deras samhällen. Internationell handel 13. Europaparlamentet anser att ett fritt, rättvist och utvecklingsvänligt multilateralt handelssystem är en effektiv mekanism för att utrota grundorsakerna till fattigdom och hungersnöd. Parlamentet uppmuntrar EU att främja ett sådant system som ett sätt att lindra fattigdom och samtidigt också erbjuda världens fattigaste länder bättre marknadstillträde och ge lämpligt handelsrelaterat tekniskt bistånd, bland annat kapacitetsbyggnad, i syfte att maximera de utvecklingsmöjligheter som handeln ger. 14. Europaparlamentet betonar att u-länderna måste få skydda sina spirande jordbrukssektorer, och betonar att man av de fattigaste länderna inte kan kräva en ömsesidig liberalisering av handeln. 15. Europaparlamentet uppmanar EU att vidta konkreta åtgärder mot fattigdom genom att anta

5 en sammanhängande politik för handel, utvecklingssamarbete och den gemensamma jordbrukspolitiken, för att hindra direkt eller indirekt negativt inflytande på ekonomin i utvecklingsländerna. Slutord 16. Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att inte betrakta millenniemålen som ett slutmål utan som ett mellanliggande mål för att avskaffa absolut fattigdom. 17. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och associeringsländernas regeringar och parlament, AVS-EG:s ministerråd och gemensamma parlamentariska församling, FN, Afrikanska unionen, Internationella Valutafonden, Världsbanken, G8-ländernas statschefer och Parisklubbens regeringar. RC\ doc