OM LEVANDE NATURRESURSER NR 1/2003. Han har en egen skalbagge. Kopierar fjärilens näsa. Gärdsgårdar på hjärnan

Transkript

1 OM LEVANDE NATURRESURSER NR 1/2003 Han har en egen skalbagge Kopierar fjärilens näsa Gärdsgårdar på hjärnan 1

2 OM LEVANDE NATURRESURSER Samspel är en tidning från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet. Den speglar forskning, utbildning, samverkan med samhälle och näringsliv, internationella engagemang samt alumniverksamheten vid SLU. E-post: Webb: Postadress: Samspel, SLU Omvärld/Informationsenheten, Box 7077, Uppsala Ansvarig utgivare Mikael Jansson, Redaktör, projektledare Mikael Propst, Redaktör, forskning Nora Adelsköld, AD och grafisk form Maria Capandegui Bildredaktör Mats Gerentz I redaktionen Sven-Olov Bylund Anna-Karin Hallgren Anna Klöble Lotta Möller Eva Ronquist Boel Sandskär David Stephansson Kristina Sundbaum Katarina Toborn Carin Wrange Prenumeration, kostnadsfri E-post: Publikationstjanst@slu.se Tel: Fax: Postadress: SLU Publikationstjänst, Box 7075, Uppsala Annonser E-post: Samspel.Annons@slu.se Eva-Karin Eek, Mikael Propst, Postadress: Samspel, SLU Omvärld/Informationsenheten, Box 7077, Uppsala Spridning Utgivning: 4 nummer per år Upplaga: exemplar Målgrupper: media, myndigheter, riksdag och departement, yrkesmässigt verksamma inom livsmedel, jord-, trädgårds- och skogsbruk, landskapsplanering, naturvård samt gymnasieskolor, intresserad allmänhet och alumner ISSN Samspel ett nytt magasin från SLU! Skicka talongen till SLU Publikationstjänst, Samspel, Box 7075, Uppsala Telefax: Du kan även mejla till Publikationstjanst@slu.se. Jag vill prenumerera Namn Adress Postnummer Samspel kommer ut med fyra nummer om året. Tidningen är kostnadsfri. Prenumerantregistret är till största delen sammansatt av olika SLU-register. Du som får denna tidning i din brevlåda, hemma eller på jobbet, är utvald för att du redan har visat intresse för SLU:s verksamhet genom att prenumerera på en annan SLU-publikation, för att du är alumn eller anställd vid SLU. Vi hoppas att du vill ha Samspel även i fortsättningen. I så fall behöver du inte göra någonting, tidningen kommer automatiskt till dig även framöver. Vill du bli prenumerant? Om du har fått denna tidning på annat sätt än via posten och vill börja prenumerera, eller om du vill göra en adressändring, se nedan. Vill du avbryta prenumerationen? Om du får flera exemplar av Samspel, eller vill avbryta prenumerationen av andra skäl, kontakta oss, se nedan. Uppge namn och adress och att du inte längre vill ha Samspel. Jag vill avbeställa prenumerationen Företag Ort 2

3 REDAKTIONEN HAR ORDET SLU förtjänar uppmärksamhet I din hand håller du SLU:s nya magasin Samspel. Det är en tidning som går till såväl universitetets medarbetare som till externa mottagare i näringslivet, organisationer, skolor, myndigheter och verk, till alumner, journalister och andra som är berörda eller vill beröras av SLU. SLU har traditioner i att producera uppskattade tidningar. Samspel för tanken närmast till föregångarna Naturbrukaren och Forskning pågår, som båda hade fokus på forskning. Detta är naturligt eftersom större delen av SLU:s budget går till forskning. Men det finns fler skäl att ha den här inriktningen forskning är spännande och stimulerar nyfikenhet! En annan populär tidning var SLU Just nu, som främst gick till de anställda. I den kunde man bland annat läsa om utbildning, förändringar av SLU:s organisation och om den så kallade tredje uppgiften, samverkan med det omgivande samhället. Den nya tidningen har ambitionen att bevaka även dessa områden. Inte minst anspelar just namnet Samspel på det sistnämnda: relationer med näringsliv, organisationer, myndigheter och medier. Men namnet står också för samspel mellan människor och i naturen. Kort sagt det handlar om nyttjandet av levande naturresurser. Vi som gör tidningen har spänt bågen hårt, för vi vill ge läsaren en stark upplevelse med mersmak. Samspel ska försöka förmedla den bredd och den unika kompetens som SLU besitter, ofta på spetsnivå. I det här numret kan du möta en av insektsvärldens profiler, läsa om forskare som försöker återskapa fjärilens förmåga att uppfatta dofter eller som undersöker möjligheten att syntetiskt tillverka spindeltråd - båda med hisnande potentiella användningsområden! Du kan läsa om hur man med laser behandlar hästar, aktuella rön om koccidios, om gärdsgårdarnas historia, om internationella utbyten och mycket mer. Vi på SLU Omvärld som gör Samspel hoppas att du uppskattar vår tidning. Hör gärna av dig med synpunkter till Samspel@slu.se! Foto: Mats Gerentz Omslagsbild: Bengt Ehnström har stora insikter om insekter i skogen. Han har också fått en skalbagge uppkallad efter sig. Foto: Mats Gerentz Innehåll Sidan 12 4 Forskning i korthet 6 Liveum från idé till företag 7 Entreprenörskola 8 Kopierar fjärilens näsa 9 Massproducerade plantor 10 Ny jordbrukspolitik 11 Laserbehandling av hästar 12 Han har en egen skalbagge 14 Forskare spinner spindelväv 16 Läget i Sveriges sjöar 17 Samarbete räddar Östersjön 18 Lönsamt äga skog 19 Gärdsgårdar på hjärnan 20 Utvecklar vaccin för höns 21 Frågor & svar 22 SLU i världen 24 Med Erasmus i världen 25 Alumni 26 Rekrytering studenter 26 Kalendarium 27 Program för nya professorer 28 Krönika Mikael Jansson informationschef 3

4 Foto: Mats Gerentz FORSKNING I KORTHET Kolhydrater från SLU i magsårsforskning Magsårsbakterien Helicobacter pylori använder vissa kolhydrater för att hålla sig kvar på magsäckens insida. Där orsakar den kronisk infektion och i förlängningen magsår. Kolhydraterna är av den typ som kroppen bildar vid inflammatoriska tillstånd. Ju mer inflammerad magsäcksväggen blir, desto bättre fastnar alltså bakterierna. Bakterien fäster till kolhydraterna via ett protein, vilket skulle kunna användas för vaccinering i framtiden. Ett internationellt forskarlag rapporterade i somras nya rön inom detta område i en artikel i tidskriften Science. SLUforskarna Thomas Norberg och Frank Lindh vid institutionen för kemi har bland annat utvecklat en enzymatisk metod att framställa de komplexa kolhydrater som användes i denna forskning. Man har helt enkelt lurat bakterierna att producera rikliga mängder av det enzym som används för framställning av kolhydraterna. Sammantaget har vi lyckats bra med vårt nya, effektiva sätt att framställa komplicerade kolhydratstrukturer, och produkterna har nu alltså fått användning i medicinsk forskning, säger Thomas Norberg. Thomas.Norberg@kemi.slu.se Fler forskningsnotiser kan läsas på Täcke på grisen? Vad menas egentligen med god djuromsorg? Ja, det beror i stor utsträckning på vem man frågar. Inom det ekologiska lantbruket lägger man stor vikt vid att djuren ska kunna leva ett naturligt liv, en syn som de flesta konsumenter delar. Inom det övriga lantbruket tycker man ofta att det är viktigare att djuren är friska. Djurrättsorganisationer å sin sida lyfter fram det enskilda djurets rättigheter, vilket kan verka främmande inom lantbruket där man är van att hantera hela besättningar. Dessa skillnader i grundsyn är en av anledningarna till att ekolantbruket ibland har anklagats för dålig djuromsorg, menar Vonne Lund från SLU i sin doktorsavhandling, och ger ett tillspetsat exempel: Om ekolantbrukaren släpper ut grisen trots Mer vilt i framtiden Mycket tyder på att viltbeståndet i Sverige kommer att öka i framtiden. Det menar Kjell Danell från SLU, och förklarar detta med ett mildare klimat som medför att det produceras mer viltfoder i skogarna. Redan nu ser vi växande stammar av rovdjur och klövvilt och i takt med det växer även intresset för viltet hos forskare, politiker och allmänhet. Viltstammarna kommer att få en ökad betydelse för ett samhälle som än mer fokuserar på biologisk mångfald och ekoturism i form av jakt och rekreation. Frågor och konflikter uppstår och Kjell Danell menar att det behövs mer resurser för att kunna ta tillvara både positiva och negativa värden av ett ökat viltbestånd. Positiva värden kan till exempel vara jakt- och naturupplevelser, medan negativa värden är viltolyckor och omfattande betesskador. Kjell.Danell@szooek.slu.se ruggigt väder för att det är naturligt, kommer djurrättsaktivisten med ett täcke. Inom ekolantbruket är det förbjudet att avmaska hela djurbesättningar i förebyggande syfte, även om det leder till att vissa djur drabbas av inälvsparasiter. Det beror på att man vill förhindra att avmaskningsmedel via djurens gödsel sprids i miljön. Exemplet illustrerar att miljövänlighet ibland går före enskilda djurs välbefinnande inom det ekologiska lantbruket. Trots sådana målkonflikter menar Vonne Lund att miljövård och god djuromsorg går att förena. Det kan tyckas självklart i Sverige, men är viktigt att lyfta fram i det internationella samarbetet kring ekologisk djurhållning. Vonne.Lund@hmh.slu.se Upptäcktsresande fann nya mossor Två arter av levermossor som tidigare aldrig hittats i Skandinavien upptäcktes i somras i Padjelantas fjällvärld. Arternas vetenskapliga namn är Marsupella arctica och Cephaloziella uncinata. Båda arterna är närmast påträffade på Svalbard. Norra Sveriges mossflora är relativt dåligt undersökt på grund av de stora ytorna och de glesa besöken av mossintresserade. De tre bryologer (mossexperter) som gjorde de nya fynden var ute på uppdrag av Svenska artprojektet vid Art- Databanken, SLU. De två arterna av levermossor är de första arter, nya för Sverige, som upptäckts tack vare detta projekt. Tomas.Hallingback@ArtData.slu.se Fauna och Flora 3/02 4

5 Foto: Mats Gerentz Foto: Mats Gerentz Mer miljövänlig mjölk När man på mjölkgården övergår från fastgödsel till flytgödsel kan miljöpåverkan av kväve genom ammoniakutsläpp minskas betydligt. Det har visats i ett EU-projekt vid SLU:s försöksanläggning Brogården i Skara. Ammoniaknedfallet är ett internationellt problem, som orsakar både försurning och övergödning av mark och vatten. I Sverige är den största utsläppskällan djurhållningen i lantbruket. Den kväverika gasen avges från träck och urin i djurstallarna. Genom att förbättra kostallets stallmiljö samt hantering, lagring och spridning av gödseln, kunde man minska ammoniakavgången med 40 procent. Då gav man samtidigt korna ett mer kontrollerat foder. Ammoniak är en gas med basisk verkan, men den orsakar ändå försurning av mark och vatten. Det sker när ammoniak (NH 3 ) efter omvandling till ammoniumjoner (NH 4+ ) i luftens vattendroppar nitrifieras till nitrat (NO 3- ) i marken. Jan-Olof.Sanno@hmh.slu.se Fakta Jordbruk 9/2002 I Skåne används redan 60 procent av slammet till golfbanor Mer foder till färre älgar Älgar gör stor skada i tallskogar genom att beta på toppskott, bryta stammar och gnaga bark, vilket medför stora förluster för skogsbruket. En del av dessa problem kan förebyggas genom att öka fodertillgången, till exempel genom förändrad ungskogsröjning, men det krävs även minskade älgstammar om vi ska kunna råda bot på betesproblematiken. Det menar Anders Karlsson från SLU, som undersöker hur skogsskötseln kan förändras så att dålig virkeskvalitet och stora tillväxtförluster ska undvikas. En annan möjlig åtgärd är att skapa viltåkrar i kraftledningsgator. Tanken är att älgar ska lockas att beta i dessa viltåkrar och därmed skona tallplanteringarna. För att skapa viltåkrar, kan man under skogsröjning kapa träd och sly i mulhöjd, i stället för närmare marken som är den traditionella röjningsmetoden. Enligt Anders Karlsson är det dock nödvändigt att skötselåtgärder kombineras med en minskning av älgpopulationen för att skogsbrukets mål ska uppnås. Anders.Karlsson@ssko.slu.se Stadens slam till golfbanan Vad ska man göra av det kommunala avloppsslammet? Efter 2005 kommer det att bli förbjudet att deponera slam på tippen. Förbränning är möjlig, men Rune Andersson vid MAT21, SLU, anser att det bästa alternativet är att använda det till växter, som inte används som livsmedel, energiskogar och grönområden i städerna. I Skåne används redan 60 procent av slammet till anläggning av golfbanor och grönytor och avslutning av avfallsupplag. Trots att slamkvaliteten under senare år har förbättrats vad avser exempelvis tungmetallinnehållet, har det varit svårt att följa kretsloppstanken ända fram och sprida slammet som gödselmedel på åkrarna. Eftersom man aldrig kan garantera att slammet är helt ofarligt vill man i livsmedelskedjan inte riskera att mista marknadens förtroende. Slammets näringssammansättning är inte heller optimal för jordbruksväxter. Det innehåller för lite kalium och för mycket fosfor och svavel i förhållande till kväve. Andra vägar att gå vore att extrahera de mest intressanta näringsämnena ur slammet eller att separera urin och fekalier redan i toaletten. Båda dessa lösningar kräver dock stora tekniska investeringar och är kanske inte realistiska inom en överskådlig tid. Detta och mycket annat i ämnet diskuterades av forskare, lantbrukare, livsmedelsindustri, handel, VAbransch, myndigheter och konsumenter vid seminariet Urban växtnäring i kretslopp. Arrangörer var MISTRA-programmen MAT21 och Urban Water tillsammans med Naturvårdsverket. Rune.Andersson@lmv.slu.se Rapport MAT21 nr 4/2002 på www-mat21.slu.se Skogsharen föredrar litet hem Skogsharen verkar röra sig över betydligt mindre områden än de flesta andra småviltsarter. Det visar forskning av Fredrik Dahl från SLU, som studerar skogsharens ekologi i det norrländska skogslandskapet. Skogsharens spridning som unghare verkar vara mycket begränsad, det vill säga den flyttar sig bara några kilometer från födelseplatsen. Därefter lever de i ett endast två kvadratkilometer stort hemområde under resten av sitt liv. Detta innebär enligt Fredrik Dahl att skogsharen borde svara bättre på lokala viltvårdsåtgärder än till exempel skogshöns som tjäder och orre. Men det innebär också att det vid en lokal utrotning eller stark nedgång i populationen, till exempel genom sjukdom, skulle ta längre tid för skogsharen att återhämta sig. Fredrik.Dahl@szooek.slu.se Nypon skydd mot missfall Bär är goda folatkällor. Speciellt jordgubbar och nypon innehåller betydande mängder av detta B- vitamin, som skyddar mot fosterskador och spontana aborter. Svenska kvinnor i barnafödande ålder bör fördubbla sitt intag av folat för att minska riskerna. Till största delen kommer vitaminet från vegetabilier i en blandad kost. Det är därför viktigt att äta mer frukt, bär och grönsaker för att öka intaget. Lena Strålsjö har i sitt doktorsarbete vid SLU studerat folathalterna i bär, och hur de förändras med sort, mognadsgrad och odlingssäsong, samt under tillredning och lagring. I färska jordgubbar är folatinnehållet stabilt under kyllagring, men det minskar snabbt i rumstemperatur. Under kommersiell framställning av sylt och kräm bevaras halterna bra. I nypon gäller det att kvickt få ner vattenhalten för att bevara innehållet av folat och C-vitamin. Frukterna bör därför skivas och torkas vid höga temperaturer. Lena.Stralsjo@lmv.slu.se 5

6 Foto: Jan Andersson Thomas Ricard på BINAB får jordprover skickade till sig från kunder som vill veta om det fortfarande efter behandling finns spår kvar av svampen Trichoderma. BINAB växer Sedan 1990-talet har BINAB:s produktion ökat med 50 procent. Men det räcker inte och företagets akilleshäl är marknadsföring. Att nå ut till lantbrukare och odlare med biologiska produkter är inte det lättaste och VD Thomas Ricard är väl medveten om att det kräver långsiktighet för att få odlaren att byta såväl leverantör som bekämpningsmedel. Biobolag först ut på Liveum BINAB Bio-Innovation AB var det första företag som inledde ett samarbete med Liveum, som beskrivs här intill. Produktionsenheten ligger i Karlsborg, på den nedlagda flygflottiljens område. VD Thomas Ricard har sitt kontor i en tidigare sovsal och ett pentry i en annan. Ute på korridorgolvet har någon tejpat rött. Innanför den börjar laboratoriezonen och innanför laboratoriets dörr kommer vi inte, för där bakom vankas företagshemligheter. BINAB tillverkar biologiskt växtskydd och produkterna är baserade på två arter av svampen Trichoderma. Produkterna används mot svampsjukdomar och säljs i Sverige, Danmark och Chile. Humlor gör jobbet Ett av preparaten, BINAB T Vector, används framför allt vid bekämpningen av gråmögel på jordgubbar och medlet distribueras av humlor. Från en vanlig diabildsask har BINAB utvecklat en sinnrik doserare som humlan traskar igenom på sin väg ut ur boet. Och det är i doseraren som den får på sig medlet. Sedan sprids det allteftersom humlan tar sig från blomma till blomma. Preparaten som BINAB tar fram prövas på samma sätt som sina kemiska motsvarigheter. Det är visserligen en kvalitetsstämpel, men vissa tester känns onödiga på biologiska preparat, såsom nedbrytbarhet i naturen. Våra preparat är ju organiska, kommer från naturen, och är redan etablerade i ekosystemet, påpekar Thomas Ricard. Port till SLU Företaget har tre anställda under lågsäsong och fem när tempot är högre. För att det ska bli mer livskraftigt vill Thomas utveckla företaget, bland annat genom att finna nya marknader. Det är här Liveum kommer in i bilden. Sedan 1990-talet har produktionen ökat med 50 procent. Men det räcker inte och företagets akilleshäl är marknadsföring. Att nå ut till lantbrukare och odlare med biologiska produkter är inte det lättaste och Thomas är väl medveten om att det kräver långsiktighet för att få odlaren att byta såväl leverantör som bekämpningsmedel. Thomas ser också Liveum som en port till ett bra och långsiktigt samarbete med SLU. Han känner att det är där han skulle kunna hitta goda samarbetspartners, med tanke på att han producerar biologiska produkter som borde vara eftertraktade i dagens och framtidens ekologiska lantbruk. Världsmarknaden för ekologiska livsmedel växte under 2001 med 66 procent till 271 miljarder svenska kronor, enligt Organic Monitor, citerar Thomas Ricard. Idag förlägger BINAB merparten av sina försök utomlands och Thomas Ricard vet att de svenska odlarna naturligtvis helst vill se resultat från Sverige. Thomas spekulerar i att i framtiden placera sin forskningsenhet i Skara nära annan forskning. Anna-Karin Hallgren 6

7 Foto: Mats Gerentz Liveum kläcker företag För forskaren eller studenten som har en idé inom livsmedelssektorn finns Liveum i Skara. Här kan goda idéer få stöd och utvecklas till företag. Kärt barn har flera namn och det gäller också den sortens verksamhet som Liveum bedriver: företagspark, inkubator eller kuvös. Det sistnämnda använder dock Liveums processledare Per-Ove Persson inte gärna. Jag liknar det hellre vid en äggkläckningsmaskin eller företagskläckningsprocess. Med Liveum kan idéerna utvecklas till företag på ett snabbare och smidigare sätt än för egen maskin. Oavsett namnet handlar det om i stort sett samma sak; att med hjälp av universitetets kontaktnät och kunskaper hjälpa en idé att utvecklas till att bli ett företag på marknaden. Det kan också handla om ett företag som redan är verksamt, men som behöver utvecklas för att kunna gå vidare och bredda sitt område. Många partner Liveum drivs av Agroväst som är huvudman. SLU bidrar med kompetens, kunskap och sitt kontaktnät. Sedan har vi flera goda samarbetspart- ners som stöttar oss finansiellt och kunskapsmässigt: Skara kommun, Teknikbrostiftelsen i Göteborg, Sparbanksstiftelsen Skaraborg och Västra Götalandsregionen, säger Ulf Andersson, VD för Agroväst. Namnet Liveum kommer från föreningen Livsmedel i väst och genom den har Liveum också koppling till Chalmers, Göteborgs universitet och SIK Institutet för livsmedel och bioteknik, vilket är en styrka för oss, tillägger Ulf Andersson. Nyttiga kontakter I kontaktnätet finns revisorer, entreprenörer, patentgranskare, mentorer, affärsjurister, marknadsförare och företag eller organisationer som kan ställa upp med riskkapital. Det vill säga alla de kontakter som är av största betydelse för den som vill starta ett företag, men som kan vara svåra att hitta på egen hand. Liveum inriktar sig framför allt på företag inom livsmedelssektorn och därför blir placeringen i Skara extra lämplig. Men även idéer inom andra SLU-nära verksamhetsområden är intressanta, påpekar Per-Ove Persson. I och runt Skara finns en stark livsmedelsindustri, utbildning och etablerade nätverk vilka bidrar till goda förutsättningar för en stark tillväxt. Anna-Karin Hallgren In brief Liveum, a recent initiative in Skara, helps researchers and entrepreneurs develop ideas for new enterprises within the food and agricultural sectors. BINAB, a company looking for new markets for their biological plant protection products, is the first company cooperating with Liveum. Per-Ove.Persson@omv.slu.se Premiär för entreprenörer Att våga och att göra är kärnan i entreprenörskap. Att tidigt skaffa sig en kund och att få med sig kunden i utvecklingen är en lärdom vi präntat in, sa projektledaren för Entreprenörskolan, Göran Lindström, i sitt tal när hans första studenter tog examen i slutet av förra året. Studenterna läser affärsutveckling av teknikbaserade innovationer, gör marknadsanalyser och studerar frågor kring patent, avtal och förhandling samt tränas i ledarskap. De får sedan i små grupper arbeta i skarpa affärsutvecklingsprojekt. Entreprenörskoleåret ersätter såväl den sista teoretiska terminen som examensarbetet på studenternas tekniska eller naturvetenskapliga utbildningsprogram vid SLU och Uppsala universitet. Det har varit jätteroligt! Utbildningen ger allmänbildande kunskaper som alla borde ha. Jag har knutit bra kontakter med industrin. Det var spännande att jobba i ett skarpt projekt, säger Rebecka Pestoff som är en av de fem pionjärstudenter vid SLU som nu gått ut den nya Entreprenörskolan. På examensdagen i december var studenterna uppklädda och stämningen var högtidlig i Häggsalen, Ångströmlaboratoriet i Uppsala. Rektorerna vid de båda universiteten agerade diplomutdelare och skänkte därmed examenspremiären en extra glans. En mycket nöjd företagsrepresentant var Lars- Erik Nyström, Amersham Bioscience: Skolan är en oslagbar kombination av naturvetare och affärer det handlar om att skapa projekt ur ingenting. Det är svårt att översätta teknik till affärer. Vi gav dem en svår uppgift, men vi fick en jättebra rapport. Nu tillsätter vi några tjänster och jobbar vidare med det här i USA och i Japan. Hans ord värmde säkert projektledare Göran Lindström och föreståndaren för Centrum för entreprenörskap och företagsutveckling, och tillika SLU-professor, Christer Olofsson. Centrumet är huvudman för den nya skolan. Mikael Propst De första entreprenörstudenterna vid SLU. Från vänster Nina Eriksson, Rebecka Pestoff, Roland Torstensson, Lisa Olsson och Maria Ekman. 7

8 Foto: Mikael Risedal In brief Some experts on insect olfaction (sense of smell) at SLU Alnarp are participating in the development of aerial vehicles that navigate by processing chemical and visual information the way moths do. Such a vehicle would also be able to detect and locate the source of specific odours such as pollutants or land mines. Bill.Hansson@vv.slu.se tcp1/amoth Professor Bill Hansson med konstgjord näsa i handen. Framtid för flygande näsor Lukt var det första sinne som utvecklades på jorden. Insekter är överlägset känsligast på att uppfatta dofter. Forskare vid SLU Alnarp försöker kopiera denna unika egenskap. Går det bra kan det revolutionera minletning och besök på främmande planeter! Fjärilen är modelldjur för Alnarpsforskarnas studier av insekters signalsystem för dofter. En fjärilsstudie ingår som en av fyra delar i ett intressant EU-finansierat projekt som pågår med en pott på 1,6 miljoner euro. Vi ska lista ut hur doftsinnet fungerar hos fjärilar och hur de lär sig känna igen en doft och associera den med till exempel tillgång på föda. Fjärilar är vi specialister på. De har det bästa doft- sinne som något djur har, säger professor Bill Hansson, institutionen för växtvetenskap. Sedan han år 1988 disputerade på insekters doftsystem har han blivit detta område trogen. Fjärilens antenn i fokus I fokus för Bills forskargrupp är luktsinnesorganen på fjärilens antenn och de nervbanor (neuron) som leder elektriska impulser till hjärnan, samt den bearbetningsprocess som där äger rum. Antennen är som en doftsil och fångar in procent av de doftmolekyler som passerar. Dessa är till exempel feromoner (bland annat sexualdofter), substanser som fungerar som budbärare mellan individer inom en art. Jämför med hormoner, som är kemiska ämnen som är budbärare inom en individ, säger Bill. Det är den yttersta delen på antennen som avgör vad som tas in. Jämför med en radio som uppfattar olika frekvenser. För att koda varje doft krävs en eller flera olika doftreceptorer på antennen, varifrån signalerna sedan går vidare in i högre hjärncentra. Totalt finns hundratusentals receptorneuron på antennen. Pawel Pyk jobbar i Zürichgruppen med att konstruera zeppelinare. Förstärker en miljon gånger Systemet är mycket effektivt och signalen förstärks upp till en miljon gånger när den passerar>> 8

9 Foto: Li-Hua Zhu >> Foto: Richard G. Vogt antennloben på en nattfjäril. En hanfjäril kan ta upp feromoner på flera hundra meters avstånd från en honfjäril. Vi vill lista ut hur fjärilen kan vara så känslig. Kan vi bara uppnå en tiondel av denna kapacitet så har vi kommit betydligt längre än vi har idag. Syftet med hela projektet är att ta fram känsligare detektorer för kemikalier än de som finns idag, och bygga in dem i lättrörliga luftfarkoster som kan flyga på ett rationellt sätt. En forskargrupp vid Leicester University sysslar med statistisk bearbetning av Alnarpsresultaten. Utveckling av så kallade neurala nätverk, som motsvarar insekternas neuron, och av de små luftfarkosterna som förses med ögon och näsor, görs av en forskargrupp vid universitetet i Zürich. Fem meter zeppelinare Schweizarna ska även bygga luftfarkosterna och integrera dem med den tekniska utrustning som de ska bära. Just nu lutar det åt fem meter långa zeppelinare, som självständigt ska kunna värdera doftinformation och till exempel undvika hinder. High-tech-företaget Alpha Mos i Toulouse, Frankrike, står för den fjärde delen i projektet och har uppdraget att framställa syntetiska doftreceptorer. Tänkbara användningsområden för den elektroniska fjärilen är många: leta minor i krigshärjade delar av världen, hitta miljöskador i naturen, leta tryffelsvamp, identifiera kemiska och biologiska stridsmedel, leta oljeläckor längs en pipeline, bistå en kriminalpolis som söker ett lik utomhus, identifiera sjukdomar hos människan samt leta efter spår av liv på andra planeter. Bill Hansson har till sin hjälp i Alnarp tre postdoc -forskare: Qian Han, Nils Skals och Anna- Carin Bäckman. Bill tror att projektets mål kan vara tillämpbara i ett 20-årigt perspektiv: Det här är ett spektakulärt projekt som drar till sig intresse. Jag är grundforskare i botten det är kul att man kan dra direkt nytta av den här forskningen! Mikael Propst Forskarna studerar noga fjärilens luktorgan. Bilden visar Silkesfjäril, Antheraea polyphemus, hane. Pris för bioreaktorer En affärsidé om att utveckla bioreaktorer för industriell produktion av mikroplantor gav i slutet av förra året SLU-forskare pris i innovationstävlingen Venture Cup. Pristagare var professor Margareta Welander och forskarna Li-Hua Zhu och Xue-Yuan Li, institutionen för växtvetenskap i Alnarp. Den vinnande metoden går ut på att fyraliters glaskärl placeras i en odlingskammare med 16 timmars ljus per dygn. En speciellt sammansatt näringslösning tillförs kärlen enligt ett visst schema. Till kärlen överförs sedan smådelar av växtskott och en bioreaktor är skapad! Skotten växer och utvecklas i flaskorna och efter cirka två månader är plantorna färdiga att sättas i jord. Vissa växtslag, som jordgubbar, rotar sig utan problem, medan andra, som björk, behöver hjälp av rotningshormon för att bilda rötter. De färdiga småplantorna är 2 3 centimeter i storlek och kvaliteten är mycket god. Ett imponerande antal av plantor kan produceras i en enda omgång. Grundidén till dessa bioreaktorer fick jag från ett franskt företag, som framställer plantor med en typ av ebb- och flodsystem i små behållare. Efter mycket experimenterande har vi nu ett fungerande system. Vi kan tänka oss att ta emot beställningar från företag för att producera småplantor redan till hösten, säger Margareta Welander. Hon har fått hjälp med innovationsstöd genom SLU Omvärld. Konventionell mikroförökningsteknik är arbetskrävande. Uppskattningsvis kan produktionskostnaden minskas med 65 procent genom att använda bioreaktorer. Den europeiska marknaden för mikroförökning är idag 250 miljoner plantor. Just nu testas främst vedartat material, som fruktträd, bärväxter, prydnadsbuskar och skogsträd. Boel Sandskär Bioreaktor med 400 äppleplantor och näringslösning i ett separat kärl. Professor Margareta Welander, institutionen för växtvetenskap i Alnarp. Hon och hennes kollegor är pristagare i innovationstävlingen Venture Cup. 9

10 In brief The Common Agricultural Policy (CAP) of the EU needs to be fundamentally changed. The European Commission has recently presented the outline of a new policy in which income support for farmers is linked to sustainability and regional development activities rather than food production levels. Erik Fahlbeck comments on these new ideas. Erik.Fahlbeck@ekon.slu.se EU:s jordbruksstöd ska i fortsättningen inriktas ännu mer på kultur- och landskapsvård. Så vill EU minska smörberget I januari 2003 presenterades ett förslag på ny jordbrukspolitik inom EU. Lantbruket ska få stöd för att vårda mark och landskap, inte för att producera mat. Spekulationerna tog genast fart vad kommer detta att betyda för Sveriges bönder? Studenterna har svårt att tro mig när jag berättar om konsekvenserna av EU:s jordbrukspolitik, säger Erik Fahlbeck. Det är för tidigt att säga, menar Erik Fahlbeck, universitetslektor i ekonomi vid SLU. Allt beror på hur detaljerna utformas. Det är lätt att förstå hur EU:s jordbruksstöd en gång kom till. Efter andra världskriget var tillgången på mat en av de viktigaste frågorna i det stora fredsprojektet. Dåvarande EG byggde skyddsmurar och gav bidrag till produktionen. Jordbruket effektiviserades och avkastningen steg snabbt. Redan under 1970-talet hade man stora problem med överproduktion, säger Erik Fahlbeck. Tilltagande kritik Även miljöproblemen växte eftersom pengarna gick till ett intensivt och specialiserat jordbruk med stora insatser av bekämpningsmedel och handelsgödsel. Dessutom utsattes systemet för allt kraftigare internationell kritik. Överskotten dumpades på världsmarknaden med hjälp av exportstöd från EU en ständig stötesten vid frihandelsdiskussionerna inom WTO. I u-länderna, där en stor del av överskottet hamnade, raserades dessutom förutsättningarna för att bygga upp en lokal marknad för livsmedel och trygga inkomster för små- jordbrukare. Studenterna har svårt att tro mig när jag berättar om konsekvenserna av EU:s jordbrukspolitik, säger Erik Fahlbeck och skakar lätt på huvudet. Ett exempel på detta är att EU å ena sidan ger bidrag till att ARLA dumpar billigt mjölkpulver i Dominikanska Republiken. Å andra sidan ger EU också u-landsbistånd till landet för att det ska bygga upp en egen mejeriproduktion. Det jordbruksstöd som nu föreslås av EU-kommissionen är helt frikopplat från själva produktio- Det har visat sig genom EU-historien att det är mycket svårt att minska jordbruksstödets storlek. nen av livsmedel. I fortsättningen ska marknaden styra vad som odlas på åkrarna. Det som inte efterfrågas av konsumenterna ska heller inte produceras. EU:s stöd ska istället gå till den kultur- och landskapsvård som jordbruket står för. Kommissionen vill med förslaget åstadkomma rimliga villkor för lantbruket utan att driva upp produktionen. Därmed fortsätter EU på den väg man slog in på med Agenda 2000 för några år sedan. Redan då ville man styra över jordbruksstödet till miljövård och landsbygdsutveckling. Svenska bönder fick lära sig att känna igen sällsynta växter på sina marker, att vårda sina stenmurar och att fylla i blanketter. Allt fler gick över till ekologisk produktion som får särskilt stöd. Lika stor påse pengar Under år 2002 fick det svenska lantbruket 6 miljarder kronor i EU-stöd. I debatten har många befarat att summan skulle minska för Sveriges del, eftersom vi redan får en stor andel miljö- och glesbygdsstöd. Erik Fahlbeck sällar sig inte till pessimisterna: Det har visat sig genom EU-historien att det är mycket svårt att minska jordbruksstödets storlek och närmast omöjligt att ändra fördelningen av stöd mellan länderna. Därför är det troligt att EU under de närmaste åren ger en lika stor påse pengar till varje land som hittills och överlåter detaljregleringen av stödet till myndigheterna i varje medlemsland. Kommissionens förslag kommer under våren att diskuteras av EU:s jordbruksministrar. Beslut i frågan kan väntas i EU under 2003 och därefter ska varje land anpassa reglerna till sina egna förutsättningar. Och göra nya blanketter till bönderna. Eva Ronquist Foto: Mats Gerentz 10

11 Hästlaser alternativ till tuppkam? När hästen får ont i frambenet brukar man spruta in kortison eller ett preparat gjort på tuppkammar. Vid SLU undersöks nu om man istället kan använda laserbehandling. Kan strålarna från en koldioxidlaser bota inflammationer i kotleden hos hästar? Vad är det egentligen som händer i hud och led när man använder laserbehandling? Det är några av de frågor som veterinär Anna Bergh söker svar på vid institutionen för anatomi och histologi. Hos rid- och travhästar får nedre delen av frambenen ta emot stor belastning vid all träning och tävling. Särskilt belastad är den så kallade kotleden och kroniska inflammationer i denna led är en vanlig orsak till utslagning av hästar. Den traditionella behandlingen av kotledsinflammationer är injicering av hyaluronat (tillverkas av tuppkammar) samt kortison. Att spruta en Skyddsglasögon är ett måste när man arbetar med koldioxidlasern. led innebär dock alltid en risk, besvärliga infektioner kan uppstå. Att hitta alternativ till sådan behandling är ett prioriterat område inom veterinärmedicinen. Laserbehandling av hästars leder räknas än så länge till de alternativa behandlingsmetoderna, och här finns en stor gråzon, säger Anna Bergh. Lasereffekter okända Även om behandlingen redan utförs i Sverige saknas det kunskap om hur laserljuset påverkar vävnader. Om behandlingen har effekt ska metoden självklart användas, men då ska den också regleras inom bestämmelserna för doping och de som arbetar med lasern måste ha rätt utbildning. Detta för att garantera djurskyddet. Forskningen kring koldioxidlaserns effekter påbörjades 1998 av en grupp forskare vid SLU och Statens Veterinärmedicinska Anstalt. I dag finns även en forskare från Karolinska institutet med och AB Trav och Galopp finansierar studien. Anna Bergh började som doktorand Förutom att utvärdera laser syftar hennes arbete till att utarbeta en modell för att kunna utvärdera även andra alternativa metoder såsom ultraljud, elstimulering, akupunktur med mera. Studier har gjorts av hur hud, underhud och leder reagerar på laserbehandling, och bland annat visat en höjning av temperaturen med fyra till fem grader. Prövas kliniskt Men har det därmed den positiva effekt som forskarna söker? Nej vi har ännu inte nog material för att kunna säga det. Därför är det viktigt att undersöka fler hästar för att kunna slutföra den kliniska studie som också ingår i projektet. Hittills har tio hästar deltagit och det behövs lika många till innan vi vet svaret. Hästar som har kotledsinflammation på ett eller bägge frambenen erbjuds gratis undersökning och behandling om de medverkar i studien vid SLU:s hästklinik. Vi lottar in hästarna i två grupper där den ena får laserbehandling och den andra ingen behandling alls under en vecka på klinik. Efter ytterligare två veckor tas hästarna in för ny kontroll. Om hästarna då inte blivit bättre erbjuds ägarna kostnadsfri behandling exempelvis med tuppkam eller kortison. Carin Wrange Foto: Mats Gerentz Anna Bergh forskar om laserbehandling har någon effekt på halta hästar. In brief The forelegs of riding and trotting horses are under a lot of strain and the fetlock joint is especially liable to inflammation. One alternative to traditional methods could be treatment with carbon dioxide laser. The effects are however unknown and clinical studies on horses remain to be done. Anna.Bergh@ah.slu.se FAKTA LASER = Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation. Första lasern för medicinska användning framställdes Laserapparater delas in i olika klasser där koldioxidlaser är högeffektiv och kan ge risk för ögonskador (skyddsglasögon krävs). Strålarna kan vid fokusering bränna/skära igenom hårda material såsom plåt. Vid behandling av djur används defokusering av ljuset. Kotleden hos hästar får ta emot stor belastning vid träning. 11

12 Foto: Mats Gerentz Myller i parkens hålträd Många arter, inte minst insekter, är beroende av gamla, grova lövträd. Sådana träd blir allt mer sällsynta när brukandet av marken förändras. Men i våra parker finns fortfarande värdefulla träd, som vi bör bevara för att värna den biologiska mångfalden. Ehnströms egen art En stor del av tjusningen med att vara entomolog är att man hela tiden söker nischer där ingen tidigare kikat in, säger Bengt Ehnström. I just en sådan nisch, rörporerna på sälgtickans undersida, fann han 1989 en ny art, ehnströms dvärgfjädervinge (Baranowskiella ehnstroemi), Europas minsta skalbagge. Den tillbringar hela sitt liv i detta smala rör med avgrunden alldeles utanför dörren. Trots sin litenhet, den är bara 0,3 millimeter lång, har den plats för någon typ av ljudalstringsorgan, som möjligen används för att kommunicera med grannarna i de intilliggande rören. Vissa saker tycks dock inte kunna krympas hur mycket som helst, berättar Bengt. Ett enda ägg fyller upp honans hela bakkropp och de befruktande spermierna sticker ut som en kvast i ändan. Till skillnad från de flesta andra insekter kan ehnströms dvärgfjädervinge därför bara lägga ett ägg åt gången. Illustration: Rune Axelsson Det är inte bara insekterna som njuter av nutidens gamla parker. De är också ett kulturarv som uppskattas av många besökare. Ibland uppstår intressekonflikter mellan parkförvaltarna, som värnar om besökarnas säkerhet och parkens estetiska värden, och naturvårdarna, som månar om artrikedomen i parken. Parken har ärvt många egenskaper från naturbetesmarker. Där växte de nu gamla lövträden upp med gott om plats att breda ut sina kronor. Om någon av de grova grenarna under årens lopp bröts av skadades stammen. Såret angreps lätt av rötsvampar och trädet blev så småningom urholkat ett hålträd hade bildats. I Sverige finns 92 skalbaggsarter som enbart lever i hålträd. De här arterna har ofta väldigt svårt att sprida sig tillräckligt långt i landskapet för att hitta ett nytt hålträd om det skulle behövas. De här skalbaggarna är kodade för att leva i samma stamhål i många generationer, kanske upp till 300 år. De har ingen brådska att söka sig vidare, berättar Bengt Ehnström, entomolog och nybliven pensionär från en tjänst som forskningsledare vid ArtDatabanken vid SLU i Uppsala. Liftar med andra De gamla lövträdens inre har många andra invånare. Bengt Ehnström berättar om pseudoskorpioner, eller klokrypare, en grupp rovinsekter med stora klor som används för att greppa de små kryp som är deras byten. De har dock lättare än många skalbaggar att sprida sig de liftar med andra flygande insekter till nya områden. Andra arter, fjärilar exempelvis, lockas inte alls av stammarnas mörka, fuktiga inre utan dras till den varma, solexponerade barken. Fjärilslarvernas utveckling gynnas av fint väder och värme. Det kan vara ganska komplicerat att komma överens om hur en Ehnströms dvärgfjädervinge i sälgtickans rörporer med avgrunden som granne. park ska skötas och det bästa är ofta att skapa ett intresse hos dem som förvaltar parken, menar Bengt Ehnström. En föreläsning för parkfolk, då man berättar om alla de insekter som faktiskt lever i de gamla träden, kan bidra till att lösa problemen. I vissa fall kan man låta träden stå kvar i parkerna, men kapa av grenar och kronor för att minska risken för att någon ska få en nedfallande gren i huvudet. På Djurgården i Stockholm har man rekommenderat parkförvaltarna att skapa så kallade trädkyrkogårdar, platser i anslutning till parken dit gamla, nedhuggna träd kan föras för att brytas ned i sin egen takt, och därmed fortsätta göra nytta som hemvist för många insektsarter. Även alléträd är intressanta från mångfaldssynpunkt, och ett sätt att rädda en åldrande allé kan vara att helt enkelt flytta vägen, dra den intill allén istället för mitt i. Gamla alléer är dessutom ofta för smala för dagens lastbilar och maskiner. Ett annat sätt att komma förbi de kontroverser som kan uppstå i parker är att restaurera fler ängsmarker och delar av gammal kulturskog och bevara gamla träd där. Många hålträdsinsekter struntar fullständigt i om hålträdet står i skogen i Knutby socken eller vid Flustret mitt i Uppsala. Entusiaster kartlägger En viktig förutsättning för att den biologiska mångfalden ska kunna räddas är att man vet vad som finns var faunan måste vara väldokumenterad. När det gäller insekter så är det ett jobb som fortfarande till största delen utförs av en kader entusiastiska amatörer som på sin fritid kartlägger Sveriges insekter. Även villaområden kan vara mycket artrika. I den egna trädgården kan man gynna ett myllrande insektsliv genom att skapa variation i trädgården. Spara gärna en grupp nässlor för påfågelöga, nässelfjäril och nattfly. Låt lavar sitta kvar på träd och buskar i trädgården. Det skadar inte träden och det finns ett helt fjärilssläkte, lavmätare, som bara äter lavar. Dessutom finns det fortfarande mycket nytt att upptäcka, alldeles runt knuten. De miljöer där vi ständigt hittar för landet nya arter är komposter, avslöjar Bengt Ehnström avslutningsvis. Lotta Möller 12

13 Bengt Ehnström har fullt av insekter hemma och preparerar ständigt nya. Femtio år i insekters sällskap När Bengt Ehnström nu lämnar sin tjänst som forskningsledare vid Artdatabaken vid SLU i Uppsala är det efter ett långt yrkesliv fyllt av insekter och insikter. Att dela med sig av den kunskap han samlat på sig, har varit en av de starkaste drivkrafterna för honom. Utan kurser skulle jag förtorka som en tjärvedsstubbe, undervisningen är ett livselixir, säger han. Och jag hoppas att jag fått skogsgubbar att förstå att det finns mer än snytbaggar och granbarkborrar i skogen. Som 17-åring började han på Statens skogsforskningsinstitut i Stockholm, eftersom en lärare hemma i Dalarna väckt intresset för insekter. Efter kvällsgymnasium och studier i zoologi, botanik och naturgeografi vid Stockholms universitet fick Bengt en assistenttjänst på Skogsforskningsinstitutet. Denna var tänkt att leda till en doktorsexamen, men istället blev han skogsskyddskonsulent och rådgivare åt skogsbrukare. En modern vetenskapsman skulle aldrig tolerera den typ av forskning som vi tvingades bedriva, men de frågor som ställdes krävde snabba svar. Vi hade inte tid att forska i tre år utan fick ofta delvis utgå från det vi visste erfarenhetsmässigt. Det är synd att dagens akademiska meriteringssystem inte ger utrymme för generalister, för de efterfrågas av det praktiska skogsbruket. Älska eller slå ihjäl I början av 1970-talet började naturvårdstankarna komma i skogsbruket, ett ämne som Bengt Ehnström med glädje tog sig an. Jag välkomnade detta nya eftersom jag började uppleva en frustration i att samtidigt älska och slå ihjäl insekterna. Yrkeslivet över Dessutom var det jobbigt att greppa två så stora områden som skogsskydd och bevarande. Så när SLU och Naturvårdsverket i början av 1990-talet bildade ArtDatabanken gick han över dit. Nu är alltså det egentliga yrkeslivet över, men det hindrar inte att Bengt Ehnström just nu jobbar med en utredning, på uppdrag av Miljödepartementet, rörande den ekologiska myggbekämpningen vid nedre Dalälven. Och telefonen ringer flitigt under intervjun. Två damer från Konstfack hör av sig och undrar om det går att få tag på några insekter som gnager på möbler. Till en designutställning! Nya prövningar varje dag, skrattar han, som annars planerar att flytta tillbaka till fädernegården i Nås i Dalarna för att pimpelfiska och odla i sin trädgård. Och fortsätta att berätta om insekter. Lotta Möller Foto: Mats Gerentz In brief As many insects depend on old deciduous trees for their survival it is important that we protect them. Today these trees are mainly found in old parks. Ordinary gardens can also be a haven for a diverse insect fauna. This article describes ways of improving parks and gardens from an insect s point of view. Myskbocken, Aromia moschata, är en tre centimeter lång, grönglänsande skalbagge som avsöndrar en myskliknande doft om man rör vid den. Myskbockens larv, som tar två till tre år på sig att utvecklas, trivs inne i gamla, skröpliga sälgar medan den färdigbildade skalbaggen föredrar den solexponerade utsidan. Myskbocken tycker om att äta hallon, och kan därför ses i hallonbuskar i villaträdgårdar under sensommaren. 13

14 Foto: Digital Stock Forskare försöker kopiera spindeltråd Genom att kopiera naturens egen finurlighet hoppas en grupp forskare kunna framställa ett material som ska revolutionera ortopediska ingrepp hos människor. Forskarna har också fått EU:s förtroende att gå vidare. Våren 2002 startade ett projekt som totalt kommer att omsätta 55 miljoner kronor. In brief Cobwebs have very special properties that could prove useful in surgery. Possible applications for artificially manufactured cobwebs include tendon, ligament and hip-joint applications. Professor Willhelm Engström at SLU in Uppsala is coordinating a project to explore this potential. Wilhelm.Engstrom@pat.slu.se Det handlar om spindelväv, denna smått genialiska konstruktion som utvecklats under miljoner år. Och spindeln i nätet, för det nya EU-projektet, är Wilhelm Engström, professor i patologi vid SLU i Uppsala. I gott sällskap med ett antal SLU-kollegor samt forskare från andra universitet och bioteknikföretag i Europa, ska han koordinera arbetet med att på konstgjord väg försöka framställa stora mängder spindelfibrer. Målet för den här forskningen är att bland annat kunna göra nya korsband till trasiga knän, berättar Wilhelm Engström entusiastiskt. Och på vägen dit hoppas vi att kunna hitta en mängd olika användningsområden för materialet. Till exempel en ny typ av gips, korttidsinplantat vid frakturer och nya höftleder. Både stum och elastisk Spindelns fibrer har alla de egenskaper som man kan önska sig. Fibern är både stark, stum och elastisk. Ett simpelt spindelnät, som de flesta av oss sopar bort från väggar och tak, är spunnet av tre olika fibrer med olika egenskaper. Stommen i spindelns nät är stark men i princip helt stum. Utöver det finns det ytterligare två starka fibrer med olika elasticitet. En av de första uppgifterna för oss blir att försöka imitera spindelns produktion av tråd. Det kommer ju att krävas enorma kvantiteter. Vi måste också på ett tidigt stadium testa hur den konstgjorda tråden accepteras av levande vävnad för att elimininera avstötningsrisken. Wilhelm Engström är precis i färd med att resa till Bryssel den dag vi träffas för att prata om det nya forskningsprojektet. EU kommer att stå för två tredjedelar av kostnaderna under de planerade fem år som projektet ska pågå. Kontakt via EU Det är också tack vare uppdrag via EU som forskarna i gruppen kom i kontakt med varandra. Förutom från SLU ingår forskare från tre engelska universitet, Oxford, Sheffield och Queen Mary Westfield i London, Erasmusuniversitetet i Rotterdam samt universiteten i Strasbourg och Konstanz. Dessutom medverkar fem bioteknikföretag, däribland svenska Isconova och Q-Med. Nästan alla personer som är aktiva inom projektet har verkat som sakkunniga vid bedömningar av forskningsansökningar inom EU. I Bryssel fanns också tillfällen för socialt umgänge och då föddes idén att forska fram något som utnyttjar spindelvävens egenskaper. Forskargruppen kommer att tillhandahålla hela kedjan från grundforskning fram till färdig produkt, och det ser Wilhelm Engström som en stor styrka. Han är dessutom mycket glad över att projektet får en så stabil finansiering under lång tid, vilket inte är särskilt vanligt inom forskarvärlden. Vi har till och med råd att göra fel på vägen eftersom vi redan har finansieringen. Men å andra sidan ställer EU höga krav innan de säger ja till ett sådant här projekt. Ansökan måste vara tydlig in i minsta detalj. Kevlar ett surrogat Att kopiera spindlarnas unika förmåga har forskare på andra håll i världen försökt sig på tidigare, men hittills har ingen lyckats. Syntetiska fibrer, ut- 14 SAMSPEL OM LEVANDE NATURRESURSER SLU NR 1/

15 Den helt naturliga spindelväven skulle kunna ge ett både lätt och helt giftfritt gips som dessutom har viss elasticitet. vecklade i kemiföretaget Du Ponts laboratorier, är tills vidare surrogat under produktnamnet kevlar. Dessa syntetiska fibrer används i en mängd olika produkter: flygplan, skottsäkra västar, kläder, segelduk med mera. Nackdelen med de här fibrerna är att de tillverkas av oljeprodukter, medan spindelväven är helt biologiskt nedbrytbar och därmed inte belastar miljön. Men det gäller som sagt att klura ut precis hur spindeln bär sig åt för att kunna kopiera metoden. Det är den verkliga utmaningen. Kanske kommer vi aldrig att förstå hur spindeln egentligen gör, men jag tror att den här forskargruppen ändå har en vetenskaplig kompetens, framför allt inom det medicinska området, som gör att vi kan lyckas. I teorin har vi hittat två vägar i framställningen som våra konkurrenter inte har funnit. Vi har tänkt i helt nya banor. Spindelväv består i princip enbart av proteiner (äggviteämnen) och hittills har forskarna kunnat kartlägga genuppsättningen för åtta olika proteiner. Själva massproduktionen av tråd ska sedan ske med hjälp av bakterier. Det kommer att gå åt stora mängder tråd för den tillverkning som forskarna ser som slutmål. Van vid gips Trots att Wilhelm Engström arbetar inom den veterinärvetenskapliga fakulteten vid SLU är ortopedi hans medicinska specialintresse. Under åren har han lappat ihop åtskilliga frakturer i armar och ben, inte minst de perioder han tjänstgjort som läkare i skidorten Åre. Många av frakturerna har förstås lagats med gips men det traditionellt tunga gipsbandaget ersätts allt oftare av betydligt smidigare plast som skyddar frakturen. Nackdelen med plasten är dock att den släpper ifrån sig lösnings- medel och arbetet är omgärdat av en rad säkerhetsföreskrifter. Den helt naturliga spindelväven skulle kunna ge ett både lätt och helt giftfritt gips som dessutom har viss elasticitet. Enligt forskarna är det dock bara en liten del av alla de användningsområden för spindelväven som är tänkbara i framtiden. För Wilhelm Engström är visionerna koncentrerade till olika användningar som rör människokroppen. Spikar och höftleder Att ersätta gips är bara en av stolparna på vägen, säger han. Jag ser också att vi i framtiden kan tillverka korttidsinplantat i form av spikar och skruvar, samt nya höftleder. Ännu längre fram i tiden, förväntas spindelväv kunna ersätta utslitna senor och ligament i kroppen, samt även användas vid behandling av prostata. Men då är det av största vikt att materialet accepteras av kroppens immunförsvar. Vi har påbörjat försök på grisar där vi i vissa kroppsdelar testar tråd av spindelväv. De spindlar som forskarna än så länge arbetar med kommer från olika delar av världen, men hämtas framför allt från universitetet i Oxford. Där finns en av världens största spindelsamlingar. Wilhelm Engström arbetade sju år vid den zoologiska institutionen i Oxford, som har stor kunskap om just spindlar. En av institutionens mer kända forskare är Nikolas Tinbergen, som 1973 fick Nobelpriset i fysiologi (medicin) för sina studier i etologi tillsammans med Konrad Lorentz och Karl von Frisch. Text: Carin Wrange Foto: Mats Gerentz FAKTA Spindelnät Inom EU-projektet om spindelväv arbetar följande SLU-forskare: Wilhelm Engström, inst. för patologi (koordinator), Bror Morein och Caroline Fossum, inst. för veterinärmedicinsk mikrobiologi och Staffan Eriksson, inst. för veterinärmedicinsk kemi. Dessutom medverkar Stig Lindequist, Karolinska institutet. Professor Wilhelm Engström samordnar projektet om spindelväv. 15

16 Foto: Mats Gerentz Foto: Lars Lindqvist, Länsstyrelsen i Norrbottens län Bottendjur speglar miljökvaliteten i svenska vatten år Röda, orange och gula prickar visar på sämre miljökvalitet medan blå och gröna visar på god miljökvalitet. Norra Sverige har renare vatten än södra. (Källa: Institutionen för miljöanalys, SLU) In brief The water in the north of Sweden is cleaner than in the south. This is one conclusion that can be drawn from the national inventory of lakes and watercourses carried out in The increased incidence of environmentally sensitive species in 2000 compared to 1995 also indicates that the situation is improving in six to eight counties. Willem.Goedkoop@ma.slu.se Bottendjur visar läget i sjöarna Förhållandena i svenska vatten har blivit bättre. Det visar resultat från senaste Riksinventeringen av sjöar och vattendrag. Sländelarver och märlkräftor har där använts som en sorts miljöövervakare. Willem Goedkoop är docent i ekologi på institutionen för miljöanalys. Intresset för vatten och biologi har han haft sedan barnsben. I dag forskar han om vem som äter vem i akvatiska ekosystem, men han deltar också i provtagningen av bottendjur inom Riksinventeringen, som leds från SLU med medel från Naturvårdsverket. Det är en landstäckande undersökning av Sveriges sjöar och vattendrag, där prover tas på vattenkemi och bottendjur, berättar Willem Goedkoop. Undersökningen ger svar på frågor om bottnarnas biologiska mångfald, försurning, övergödning och förekomst av metaller. Resultaten används till att följa upp svenska miljömål, men också för regionalt och internationellt miljövårdsarbete. Vart femte år Riksinventeringar har genomförts vart femte år sedan Alla typer av vatten, från minsta jokk till stora slättlandssjöar, har varit med i undersökningen. Närmare sjöar och drygt 700 vattendrag har provtagits. Urvalet av vatten sker helt slumpmässigt. Därför kan vi hävda att resultaten gäller för hela Sverige. Bottendjur som forskarna studerar är till exempel Gammarus (märlkräftor) och Baetis rhodani (en I Riksinventeringen tas prover på vattenkemi och bottendjur, berättar Willem Goedkoop. dagslända). Dessa är extra känsliga för försurning. Bottendjuren samlas in med håvar från grusiga sjöstränder och i vattendragens strömsträckor. De artbestäms enligt en standardiserad lista på 517 arter. Information om förekomst av föroreningskänsliga djur vägs samman i så kallade index. Smådjuren fungerar som miljöövervakare. När det blir surare försvinner mer känsliga arter. Skenbar försämring Sex till åtta svenska län har fått det bättre. Med det menas att vi hittade fler känsliga arter år 2000 än Däremot tycks förhållandena i Västra Götaland ha försämrats år En förklaring kan vara de stora vattenflöden som rådde under hösten Det var en av de blötaste höstarna i mannaminne, och just Västra Götaland hade stora problem med översvämningar. De starka vattenflödena kan helt enkelt ha spolat bort många smådjur och gett en skenbar försämring. Dessutom vågade provtagare i några fall inte gå ut i det djupa, strida vattnet. Willem Goedkoop betonar att resultaten från Riksinventeringen endast speglar det aktuella året. När vi tittar på resultaten från provtagningen av bottendjur kan vi bara uttala oss om skillnaden mellan 1995 och Vi kan inte uttala oss om trender, men visst får vi en antydan om vart det är på väg. Analysresultaten är fritt tillgängliga på webben, se in brief. Där kan du göra sökningar på enskilda sjöar och vattendrag. Vem vet, kanske hittar du din egen fiskesjö bland resultaten? Ulla Sandqvist Provtagaren virvlar upp material från sjöbottnen med fötterna. Sedan fångas bottendjuren in med håv. 16

17 Östersjön övergöds mer och mer. Att begränsa antingen kväve eller fosfor kan vara lika effektivt och billigare än att begränsa båda. Östersjön räddas i samarbete Havet övergöds, algerna blommar, fisken dör. För att kunna rädda Östersjön måste länderna komma överens, enligt ekonomen Katarina Elofsson. Man kan göra mycket med datorer. Exempelvis kan man räkna ut hur man bäst och billigast ska rädda Östersjön från övergödning med kväve och fosfor. Det har Katarina Elofsson, hortonom och nybliven doktor, nyligen gjort. Hon har använt en ekonomisk modell för att analysera vad det skulle kosta att minska övergödningen. De främsta källorna för vattenburna kväve- och fosforutsläpp i Östersjön är jordbruk och reningsverk. Länderna runt Östersjön kom redan 1987 överens om att halvera sina utsläpp till 1995, men man är fortfarande långt ifrån att nå detta mål. Varför är det då så svårt att rädda Östersjön? Katarina Elofsson nämner att det beror på att frågan är internationell och inget land kan tvingas att vidta åtgärder. I varje land finns det vidare många olika källor små (jordbruket, trafiken) och stora (reningsverk, industrier). De små är svårast att påverka genom politiska beslut. Dyrt agera var för sig Att varje enskilt Östersjöland renar hälften av de egna utsläppen är, enligt Katarina Elofsson, inte kostnadseffektivt. Det kan bli 60 procent dyrare totalt sett, än om man fördelar reningsåtgärderna efter var effekten är störst och kostnaderna lägst. Det finns risk att polackerna kan vara negativa till detta, eftersom det blir dyrare för dem än att bara halvera utsläppen. För att de ska vara villiga att delta, krävs en överenskommelse mellan länderna om fördelningen av kostnaderna. Utvecklingen i Polen och baltstaterna kommer att påverka det framtida Östersjösamarbetet, och det troligaste är att utsläppen kommer att öka om den ekonomiska tillväxten kommer igång i dessa länder. Ökningen kan delvis hållas igen genom att högre miljökrav ställs på länderna när de blir EUmedlemmar. Redan nu har de en egen miljölagstiftning, men efterlevnaden är tyvärr inte så god. Man vet inte heller om EU i framtiden kommer att fokusera på just Östersjöfrågan. Någonting jag hoppas på för Östersjöns del är förstärkta och förändrade former för internationellt samarbete. En genomgripande förändring av EU:s jordbruksstöd vore också önskvärd, menar hon. EU har hittills givit stöd till intensivare produktion med större gödselgivor och fler djur, vilket leder till ökade utsläpp. Viktiga proportioner Det är inte självklart att både kväve- och fosforutsläppen måste begränsas i samma utsträckning. Planktonalgerna behöver nämligen båda näringsämnena för att frodas. Genom att inrikta sig på att minska halterna av ett av ämnena, skulle algtillväxten kunna begränsas på ett billigare sätt. Katarina Elofsson är nu med i ett nätverk av Östersjöforskare, som jobbar vidare med sambanden mellan kväve och fosfor i projektet MARE ( Marine Research on Eutrophication ). Det är tänkt att marinbiologernas kunskap ska infogas i hennes ekonomiska datormodeller. Kanske kan gruppen redan om några år föreslå bättre och billigare åtgärder för att rädda Östersjöns döende ekosystem! Nora Adelsköld Foto: Mats Gerentz In brief If all the countries around the Baltic Sea were to each reduce their contribution to nitrogen and phosphorous pollution, it would cost 60 per cent more than if they were to cooperate around the decisions. As plankton algae need both nitrogen and phosphorous to grow, a cheaper way to reduce the eutrophication might be to concentrate their efforts on only one of these compounds. Katarina.Elofsson@ekon.slu.se www-internt.slu.se/disputationer Katarina Elofsson tror på samarbete för att rädda Östersjön från algblomningar. 17

18 Foto: Mats Gerentz Lönsamt investera i skog Nu är det bevisat! Skogen står sig som investeringsform i förhållande till aktier. Det har Tomas Lusth kommit fram till i en uppföljning av sitt examensarbete på skogsvetarprogrammet vid SLU Umeå. Så här mycket är kronor investerade i skog eller aktier värda år Invest.år Skog Aktier kr kr kr kr kr kr kr kr Beloppen är i fast penningvärde och beräknade så att man köper till skog eller aktier för direktavkastningen så att en ränta-påränta-effekt uppstår. Det beror förstås på när och var man köpte sin skog eller sina aktier. En skog i Jämtland är inte lika mycket värd som en i Halland. Jag har räknat på en genomsnittsskog för hela landet genom att ta ett medelvärde av rånettopriset i tre olika områden, säger Tomas Lusth. Lönsamheten beror förstås också på vilka aktier man investerat i. Där har Tomas Lusth utgått från börsindex i sina beräkningar. Investeringsår avgör Den som 1950 köpte skog för kronor har idag en tillgång på kronor; om man samma år valde att investera i aktier så är de idag värda kronor. För två år sedan var de aktierna värda kronor vilket visar på hur känslig aktiemarknaden är i jämförelse med skogen, som det året var värd kronor. Att jag börjar beräkningarna från år 1950 beror på att det inte finns någon tidigare statistik, säger Tomas Lusth. Åren 1979 och 1987 blev startår därför att det då kom nya jordförvärvslagar. Priserna går inte upp och ner lika snabbt på skogsmarknaden som de gör i aktiehandeln. Han har räknat på den risk man tar i de olika investeringsformerna och kommit fram till att en skogsplacering är relativt säker. Satsade man sina pengar på aktier 1987 visade det sig att man löpte dubbelt så stor risk jämfört med att köpa skog vid samma tidpunkt. Om man kunde färdas år bakåt i tiden och resa runt i Gudhems härad skulle man se byar av ett helt annat slag än dagens. Bykärnorna hade ännu inte sprängts av det laga skiftet, arbetet styrdes av ett regelverk med rötter i landskapslagarna och det var fortfarande grödorna som hägnades in, inte djuren. En som har gjort denna resa är Örjan Kardell, jägmästare och doktorand i agrarhistoria vid SLU. I sjuttonhundratalsbyn motsvarade böndernas tomtstorlek den andel av byns mark som var deras. Åkrarna var dock uppdelade i tegar med olika ägare och varje bonde hade odlingsmark på många håll i byn. Hur marken skulle brukas bestämdes gemensamt i byalaget alla tegar på en åker skulle följa samma odlingsrytm. Sjuttonhundratalsbyn kan liknas vid en bostadsrättsförening, förklarar Örjan Kardell. Kravet på anpassning var rationellt. Om alla hade träda (där till exempel grisar kunde gå och böka) eller sådde samma gröda på sin teg kunde hela åkern fungera som en enhet, vilket gjorde det lättare att skydda grödorna från betande djur. Runt all odlingsmark löpte gärdsgårdar, och ju större områden som följde samma odlingsrytm desto färre In brief Investing money in forests can be a profitable alternative to stocks, depending of course on which stocks and which forests one uses as a reference for comparison. Thomas Lusth has in his degree project in the MSc in Forestry programme shown that forests, in general, are a good form of investment. Skog har andra värden Tomas Lusth säger att det inom några år kommer att finnas två typer av skogsmarknader. En där man bara ser rent ekonomiska värden i skogen och en marknad där man köper skog av andra skäl, kanske för att bosätta sig på släktgården eller för att ha egen jakt- eller bärmark. Att äga skog kräver lite mer av ägaren än att ha aktier. Den ska skötas om och man kanske inte kan sälja den på en gång. Skogsmarknaden är trögare än aktiemarknaden och det kan ta några månader att genomföra en fastighetsaffär. Tomas Lusth arbetar nu på LRF skogskonsultbyrån i Sandviken med rådgivning till skogsfastighetsägare. Han äger själv ingen skog men har planer på att köpa en skogsfastighet inom några år. Ester Roos-Engstrand 18

19 Foto: Håkan Eriksson, Lantmäteriet i Gävle. Gärdsgårdarnas guldålder gärdsgårdar behövdes. Samarbetet styrdes av ett rigoröst regelverk. Ofattbara mängder Skydd av växande grödor kunde ordnas på flera sätt. Djuren kunde hållas efter av herdar, tjudras eller stängas ute. I Sverige, norr om Skåne, var det gott om virke och glest med folk, och det bästa valet var ett omfattande system av gärdsgårdar. Örjan Kardell har velat belysa vad dessa gärdsgårdar betydde för landsbygdens folk från talet till 1800-talet, ekonomiskt och socialt. Hur stora mängder gärdsgård det verkligen rörde sig om har han kunnat ta reda på tack vare bevarade storskaliga lantmäterikartor gärdsgårdarna är noggrant utritade. Tre områden med olika geografi och odlingstraditioner valdes ut: Gudhems härad norr om Falköping, Seminghundra härad öster om Arlanda och Nysätra socken i Västerbottens kustland. Genom att mäta på kartorna har jag nu minimivärden på hur mycket gärdsgård ett hemman ansvarade för i dessa trakter, från 1700-talets början fram till tiden för laga skiftet, som inleddes Och det rör sig om ofantliga mängder! Han har beräknat att det år 1750 bör ha funnits mil gärdsgård i Sverige. Det motsvarar 14 varv runt jorden. Ändå visar kartorna att man verkligen strävade efter att minska mängden. I Gudhem ledde samarbete mellan byalagen ofta till att gränshägnader rationaliserades bort. Bidrag från dialektforskningen Kartmätningarna har gett ett omfattande siffermaterial, men det har också krävts djupdykningar i andra arkiv. Uppteckningar i landsmålsarkiv har hjälpt Örjan Kardell att uppskatta hur lång tid det tog att resa och underhålla en gärdsgård och hur länge den höll (ca 30 år). Dessutom när arbetena utfördes och hur mycket virke som gick åt. Man kan tycka att det borde finnas folk idag som kan svara på sådana frågor, men det gör det inte. Visst finns det människor som kan stänga en gärdsgård, bland annat jag själv, men dagens gärdsgårdar har inte samma funktion, att effektivt stänga ute djur. Och vi är inte låsta av att arbetena ska följa årsrytmen i ett självhushåll. Nu börjar det roliga Örjan Kardell bekänner att rotandet i arkiven tidvis varit gnetigt och att det roliga är att avslöja de sammanhang som legat fördolda. Detta är vad han ska fortsätta med under slutfasen av doktorsarbetet. Den tidsepok han ägnar sig åt rör i huvudsak tiden fram till laga skifte, då den svenska byn dödas som administrativ enhet. År 1857 kom en annan omvälvning. Därefter skulle boskapen vara instängd, och inte som tidigare utestängd från åker och äng. Gärdsgårdens storhetstid varade till slutet av första världskriget. Då slog taggtråden igenom, men det är en annan historia. David Stephansson Foto: Mats Gerentz En gärdsgård består av snett lagda gärdsel mellan parställda störar, som hålls samman av hankar eller vidjor. En hank är ringformig och träs över störparet, medan en vidja binds som en åtta runt störarna. Det gick åt mycket virke till gärdsgårdarna, vilket oroade dåtidens makthavare. Propaganda för stenmurar under 1700-talet fick dock inget nämnvärt genomslag. I Seminghundra restes trägärdsgårdar även i byar som varit skoglösa i flera hundra år. Smålands stenmurar är av betydligt senare datum. Merparten restes under senare delen av talet då järnplogen ersatte årdret. In brief Historical maps are important to Örjan Kardell. He is investigating the role of split rail fences ( gärdsgårdar ) in Swedish farming, economically and socially, during the centuries preceding the land reform of These fences kept grazing animals away from field crops and fencing was a common concern. Örjan Kardell estimates that the length of split rail fences in Sweden in 1750 was equivalent to fourteen times the distance around the earth. Orjan.Kardell@ekon.slu.se I 1700-talsbyn var åkrarna uppdelade i tegar med olika ägare och varje bonde hade odlingsmark på flera håll i byn. Borgunda i Gudhems härad år Örjan Kardell har studerat 209 kartor. 19

20 Vaccin mot koccidios utvecklas i Lövsta Intresset för fjäderfän började tidigt för mig, berättar Lotta Waldenstedt. In brief Coccidiosis ia a disease that has great financial impact on the broiler chicken industry. At Funbo-Lövsta research station the raw antigen of a vaccine against coccidiosis is being produced. Lotta.Waldenstedt@huv.slu.se Koccidios är en av de vanligaste hönssjukdomarna. Sjukdomen orsakas av protozoer, en typ av parasiter. Koccidios ger hos det sjuka djuret tarmstörningar med minskad tillväxt som följd. I allvarliga fall kan sjukdomen leda till hög dödlighet i en besättning, med stora ekonomiska konsekvenser för producenten. Koccidierna, parasiterna, är ofarliga för människor och är därför inte lika medialt uppmärksammade som exempelvis salmonella och kampylobakter. Lotta Waldenstedt, forskare vid institutionen för husdjurens utfodring och vård, skrev sin avhandling om koccidios hos slaktkycklingar. Under arbetets gång kom hon i kontakt med en forskare i Israel, doktor Michael Wallach, som utvecklat ett maternellt vaccin mot koccidios. Ett maternellt vaccin ges till kycklingmodern som via äggulan överför antikroppar till kycklingarna. Wallach sökte samarbetspartners för att kunna färdigutveckla och producera vaccinet. Det skulle visa sig att SLU:s forskningsstation Funbo-Lövsta hade ideala förhållanden för framställning av råantigenet. Råvara från Lövsta Det veterinärmedicinska företaget Abic, med säte i Israel, har sedan 1998 samarbetat med SLU och Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, för att hitta metoder för rening av det stadium av parasiten som används för tillverkning av vaccinet. Samarbetet har inte flutit friktionsfritt, men har trots problem fortsatt. Framtagning av råantigen, råvara till vaccinet, sker idag på SLU:s forskningsstation Funbo-Lövsta utanför Uppsala. Det är numera ett rent kommersiellt projekt som på Lövsta sysselsätter tre personer på heltid. Vi har en mycket hög hygienisk standard här och därför ett lågt smittryck på anläggningen, vilket är en förutsättning för framställningen, berättar Lotta Waldenstedt. Fördelen med det här vaccinet, jämfört med tidigare vaccin mot koccidios, är att vaccinet ges till modern som sedan för över immunitet till kycklingarna. Det är ett mer ekonomiskt sätt att vaccinera. Efterfrågan på vaccinet är stor och just nu håller produktionen på att utvidgas till nästan den dubbla produktionskapaciteten jämfört med tidigare år. Reningen av råantigenet gjordes i vaccinets tidigare utvecklingsfaser på SVA men har nu av kostnadsskäl flyttats över till Israel. Vaccinet är ännu inte inregistrerat i Sverige. Förebyggande medicinering I dagsläget är det nödvändigt att använda koccidiostatika som fodertillsats för att kunna bedriva intensiv slaktkycklingsproduktion, säger Lotta Waldenstedt. Koccidiostatika är ett läkemedel som ges profylaktiskt, förebyggande. På grund av resistensproblem och en allt större medvetenhet hos konsumenterna om riskerna med förebyggande medicinering vill man hitta alternativ till koccidiostatika. Fortfarande finns dock problem som måste övervinnas innan det är ekonomiskt möjligt att helt ersätta dagens läkemedel med vaccin, berättar Lotta Waldenstedt. Koccidiostatika har en hämmande effekt även på klostridier, samt ger en tillväxtstimulerande effekt. Klostridier är bakterier som finns i tarmen, och som också orsakar sjukdom hos kycklingarna. Innan effektiva åtgärder mot klostridier finns tillgängliga är alltså vaccinering mot koccidios inte ett realistiskt alternativ till koccidiostatika, säger Lotta Waldenstedt. Anna Klöble Foto: Mats Gerentz Antikroppar från den vaccinerade mamman passerar över till kycklingarna via äggulan, berättar Lotta Waldenstedt, i mitten. Carl-Göran Groth (t.v.) och Sara Arvidsson (t.h.) arbetar båda med vaccinframställning på Funbo-Lövsta. 20